Kämpig dag

Men vissa dagar måste väl va det kanske. Vi hoppas på en bättre morgondag, helt enkelt. 


Fotbollsspelare

Eric längtar till fotbollsträningen i morgon. Vi var ute en stund förut så han tränade. Sen gick jag en promenad med vagnen och Eric cyklade.  


Gunga

Vi beställde en gunga till lilla damen i veckan. Igår kom den hem. Först var hon lite skeptisk men idag funkade det så bra så hon somnade. Jag passade på att dammsuga. Eric fick äta Lördagsgodis och spela lite under tiden.

Den här låsta känslan som blivit med liten bäbis som har ont tycker jag är väldigt jobbig. Sen får jag dåligt samvete då lillan har ont och det är därför hon behöver en. Att jag tycker det är jobbigt känns inte ok. Men den känslan är nog ganska vanlig. Att man tycker det är jobbigt samtidigt som man vet att det är så synd om ens bäbis.

Nu kanske vi hittat något som hon mår bra av och som ger mig lite tid till annat än bara mat och magontströst.

Det ser ju inte så bekvämt ut. Hon låg inte så länge. I och med att hon somnade måste det ju varit skönt dock.

Lilla snörpan <3


<3


ALV

På morgonen idag hann jag med både det ena och det andra i städ och plockväg. Emilia sov länge på förmiddagen så det var skönt.

Idag har hon haft en bättre dag, vad gäller skrik, men det är långt ifrån bra.

Vi har fixat lite ärenden på stan och på eftermiddagen åkte Henke till jobbet en stund och jag och barnen var på ALV en stund.

Emilia började skrika och när jag skulle ta upp henne kände jag att hon bajsat. I stället för att byta blöjan där och sen bli tvungen att ge henne mat där nere också så hämtade Henke oss. Vi skulle ju inte va så länge så mormor och morfar skulle komma hit och laga mat.

Det gick bra, tyckte jag. Tråkigast är att jag har så ont i rumpan och mellangården. Och de främre regionerna också, för den delen. Jag kan inte va i en och samma ställning någon längre stund. 

Idag har jag även läst lite om den skada jag fick. Eller en tjejs egna ord om det. Tänkte jag skulle skriva om mina tankar om det men det blir nog bättre i ett eget inlägg. 



Pappas flicka


Lök

I inlägget nedan är det lök jag är sugen på. Jag kommer INTE skiva och steka ett kök.

Någon måtta får det faktiskt va. Ha ha..

Att bära eller inte

Emilia har ju haft mycket ont i sin mage den senaste tiden. Det skriks och det är tufft för henne. Vi har tillgång till utrustning att bära henne med men än så länge har vi inte känt att vi vill vänja henne vid det. Det är väldigt ( jag måste erkänna det ) jobbigt att va så låst som man faktiskt blir av att ha en skrikande bäbis. 

Jag vet när jag vaknar att jag inte hinner göra något innan det börjas. Sen är det inte många stunder det är tyst, förutom då hon sover, och det gör hon Tack och lov bra.

Vi har köpt en gunga nu. Jag känner att det jag behöver nu är någonstans där hon är nöjd som inte är på mig. Hon ligger på bröstet, vid bröstet och sover på mig. Jag älskar att ha henne nära men jag behöver ändå känna att jag har min kropp ifred någon stund på dagen.

Vi kommer självklart använda bärmöjligheten så småningom men det jag vill nu är att ha henne nöjd någonstans, som inte är i famnen, åtminstone tio minuter liksom.

Tänk att få sitta i någorlunda lugn och ro och äta frukost och dricka sitt kaffe! 

Så nu vet vi det. Varför vi väljer som vi gör. Vissa dagar, som igår, är ändå bättre. När man ändå tittar på TV kan man ändå ha bäbisgos med lite rumpbuff så då är det ju inget som " stör " heller för den delen. Förutom när det blir så tröstlöst att man inte hör vad man tänker.

Det ska nog ordna sig. Nu har vi använt dom där dropparna i en och en halv vecka, typ. Funkar inte det får vi testa några andra och funkar inte det så får vi vänta ut det.

Något jag tycker är jobbigt är att jag blir så låst med mat. Hon verkar, vad jag tycker, få mer ont beroende på vad jag äter. Jag är så sugen på kök nu att jag skulle kunna skiva och steka mig en och bara äta, rakt av. Broccoli,  blomkål, bearnesås, Fanta, Tacos..

När nu amningen funkar så bra är det ju synd att det ska kännas som att allt jag äter gör saker jobbigare för henne.

Nåja, det ordnar sig! Nu ska vi nog sova lite till här. Just nu ligger lillsnörpa i sin egen säng. Visst kniper det till ibland men jag tror, och hoppas hoppas hoppas, på att kunna sova själv ett par timmar. 

Men sen är det ju en kort stund nu när hon vill och behöver ligga på bröstet och sova också, för den delen. För samtidigt så är det ju mysigt, såklart. 

Min lilla bäbis <3 


Magnetröntgen

Idag har vi varit i Västervik för jag hade tid för magnetkameraundersökning. Jag ringde innan för att va helt säker på att jag kunde amma trots att jag får kontrast. Det var ingen fara, som tur var.

Farmor var med och hade hand om Emilia under tiden Henke var med mig in. Idag gick det ganska fort. Det tog bara en timma totalt där inne med av och påklädnin, kontrastnålsättning och så.

Jag hann att få lite panik vid ett tillfälle men Henkes hand på mitt ben och lugna andetag gör att jag klarar av det. Tror " programmet " de körde idag var lite annorlunda. Det var dessutom " bara " hjärnan som röntgades.

Så tråkigt att man kommer tillbaka till en verklighet där min MS verkligen är ett faktum. Jag känner den och vet om den hela tiden men det blir så uppenbart i detta läge.

En sak, som gjorde mig helt gråtfärdig, var att det hänt en olycka i de bakre regionerna när vi kom fram. Tur att jag gick på toa för att kissa så jag upptäckte det innan jag skulle ta av mig i sjukhusrock.

Nu ska jag amma min lilla plutta, eller gnällmånsan som Eric kallar henne allt ibland. 

1 månad


Trött

Lilla snörpan fick, förmodligen,  super ont igår då vi åt korvstroganoff med lök i. Hjälp vad hon skrek. Först som vanligt sen totalt otröstlig, panikslaget. Trodde hon skulle krypa iväg när hon kravlade omkring av smärtan.

Stackars liten.

Det var en del skrik på morgonen men sen har det varit relativt hanterbart.

Vi ska köpa en sån där gunga nu. Här behövs rörelse, och mycket närhet såklart, men någon stund vore skönt om något mekaniskt kunde sköta vyssjandet.

Nu cyklar Henke och Eric en stund och Emilia och jag vilar.

I morgon är det dags för magnetröntgen. Hoppas inte kontrasten är något bekymmer när jag ammar. Någon som vet? Kanske skulle ringt och frågat men det enda de undrat över i frågeformuläret är ju om man är gravid.

Eric verkligen älskar sin syster <3


Ok

Så lök äter jag inte mer när jag ammar.

Tiden skenar

Det känns som att tiden skenar. Jag vet inte vad vi gör med dagarna men fort går det.

Tråkigt är att mycket kretsar kring skrik här hemma, just nu, och då blir inte blogguppslagen så avancerade.

Jag har fortfarande ont i min rumpegumpestump. Och upp i den främre regionen. Börjar oroa mig en del för efterkontrollen och vad den kan berätta för mig. 

Den mest akuta smärtan är ju borta. Nu är det någon annan form av värk. Stygnen är ju borta och kroppen ska hålla ihop allt av sig självt. Det är så det känns. Det gör jätteont att sitta. Jag får till och med ont om jag ligger för länge i samma ställning. 

Toabesöken gör jätteont men går oftast bra. Henke är ju hemma när det är dags att gå så det är skönt. Då kan jag andas igenom besöket och sen ta en liten dusch. 

Jag har bara behövt gå en gång med Emilia själv, som tur är. 

Allt har kommit ifatt mig nu och ska jag va ärlig mår jag väldigt dåligt psykiskt över hela den här biten. Eller dåligt.. jag far illa över det som hände. Jag kan inte blunda utan att känna känslan av hur kirurgen drog i tråden hon sydde med för att laga mig. Hur jag, mot slutet, började få panik då det tog sån tid. Känslan av att bli sydd både längst bak och allra längst fram. Det bara kryper i mig och jag hoppas och ber att allt ska va bra så jag inte behöver opereras om.
 
Det var en liten rumpuppdatering. 





BVC

Idag har vi varit på BVC för att väga och mäta Emilia. Hon väger nu 4150 gram. 

Hennes magknip är kvar. Mest på kvällen. Nu har jag ätit korvstroganoff till middag så vi får se hur det blir med löken. 

Jag tror inte, egentligen, det spelar någon roll vad jag äter och dricker. Kanske att det är lite bättre.  Kanske är det inbillning och att hon har bättre stunder vissa dagar.

Det är synd om henne. Min lilla snörpa. 

Ikväll ska vi på föräldramöte på skolan. Mamma och farmor ska va här och ta hand om barnen så Henke och jag kan åka. 

Dop dagen är också bokad så det är skönt att ha saker fixat nu. Vi ska fixa inbjudningskort i morgon. 


Men vad?

Nu utesluter jag typ allt ur min kost. Eller, allt som är gott. Emilias mage är inte lika ond nu men det lomma och går ändå. Igårkväll och idag är inte att leka med för lill snörpa så då börjar man ju undra vad felet är.

Visst kan det ta tid innan det blir bättre men det känns inte som att det har med det jag äter att göra. Eller så är det en kombination. 

Synd om henne är det iallafall.

RSS 2.0