<3


Min lilla plutta

Idag har vi varit på BVC. 

Vikt: 4570 gram
Längd: 57,5




Mina älsklingar <3

Mötet med neurologen idag blev lite snopet då han inte fått svar på MR ännu.

Planen nu är därför ganska diffus. 

Är resultatet bra, utan större förändringar, kan jag amma så länge jag vill och kanske ha tur att inte behöva tänka på medicin än.

Är det mindre förändringar som han bedömer allvarliga nog kan vi komma överens om en amningsperiod på ett par månader till och sen måste jag börja medicinera. 

Är där för mycket förändringar råder han mig att sluta amma och börja medicinera direkt. 

Medicinerna som nu är aktuella är antingen Tecfidera, en tablett med risk för kraftiga mag och tarmproblem som biverkning. De jag läst som har den typen av biverkning har det jättekämpigt från start till upptrappningen är klar och det tar någon månad. Rödflammighet och värme vallningar är också en biverkning men att gå omkring som ett varmt stoppljus kan jag klara av.

Annars är även Tysabri aktuellt. Jag har lämnat blodprov idag för att se om jag är JC positiv. Tror det heter så. Det är någon form av virus man kan bära på och får man då Tysabridroppet kan man få en sjukdom i hjärnan som man kan dö av. Får man den dropp behandlingen får man kontinuerligt ta prover för att se så man inte utvecklar det där viruset. 

Åh.. jag blir så ledsen av det här. Jag vill inte ha någon sjukdom. Nu mår jag ju kroppsligt jättebra, ändå. Psykiskt är det sämre. Det är ju där min största MS problematik är. Men jag har ju fått det att funka skapligt ändå..

Han sa även att jag får räkna med att min MS kommer börja bråka ordentligt nu efter graviditeten.  När hormonerna försvinner. Blir det för mycket känningar så måste jag, även då, avbryta amningen och börja med medicin.

Nu väntar jag till dess att han fått svaren då han ringer sen får vi se. 

Emilia var jätteduktig idag. Eric också. Han fick ledigt idag och var med så familjen Kronstrand var på Leos Lekland när vi träffade neurologen. Efter besöket åkte vi också dit. 

Det var jättefint och Eric, och de andra, hade jättekul.

Håll nu gärna en tumme för oss att min MR var finfin. Jag är lite annorlunda som MS patient då jag läker ihop mina skador bra. Jag får även tillbaka tex. känsel på ett känselstört ställe där jag har restsymtom. Långt ifrån allt men ändå. 

Men, som han sa, bara för att jag känner det som att min MS är lugn innebär inte att MR ser bra ut. 

Som sagt, håll gärna en tumme.




<3


Tankar

Mycket tankar i huvudet. 

Är ju medlem i en grupp på Facebook för oss med MS och även för anhöriga till MS sjuka. Någon hade skrivit och frågat om många förlorat vänner eller om äktenskap gått i kras på grund av sjukdomen.

Att få en sjukdom som MS innebär att man, oftast, får lära känna sig själv igen. Iallafall var det så för mig. Det tar lång tid att lära sig hur man bäst lever för att saker ska flyta på till det bästa. Sen felar det ändå ibland.

Jag har nog, till viss del, förlorat en del på grund av min sjukdom.  Jag orkar inte hela tiden underhålla vänskaper då umgänge tar mycket på krafterna. För en frisk människa är detta förmodligen jättekonstigt men att umgås och " bara prata " tröttar hjärnan mycket då kontoret redan är ganska uttröttat och ansträngt. 

Sen är ju inte jag riktigt densamma heller. Men sen å andra sidan är jag nu tvåbarnsmamma och prioriterar annorlunda också. Jag vill va pigg med min familj eller med min familj med andra. Svårt att förklara.

I morgon  har jag tid hos neurologen. Är lite stressad och orolig men jag hoppas på att det ska gå bra. 



Fotograf - Eric


Prickig korv

Den här lilla donnan och jag var inte riktigt överens när den här bilden togs. Jag hävdar att med mina 36 år på denna jord kan avgöra om det behövdes en rap efter matning. Emilia tyckte gott hon kunde fortsätta äta. Eller, sova med bröstet i munnen. Vilket det var hon gjorde och det tyckte jag också var onödigt.

Men nu är vi sams igen, kanske är bäst att skriva. Hi Hi. .

Nu vilar vi för att orka eventuellt skrik ikväll igen. Stackars, stackars, stackars älskling som har så ont. Man ser paniken i hennes ögon. Min lilla rödprickiga snuffsa.

Henke och Eric är på Kalles Lek och Lattjo och springer av sig. Åtminstone den ena av dom.

Ikväll kommer mina föräldrar och äter mat. 




Stackars

Den hör tjejen har haft en tuff kväll.


Pausar

Det känns som att livet, lite för mycket, kretsar kring barnskrik just nu.

Seriöst undrar jag om min kost, eller icke kost, spelar någon roll.

Stackars Emilia och stackars oss lite grann. Det känns som att det blev lite onödigt detta. Först mitt underrede och allt ont och sen det här. Lilla Snörpan.

Men det ordnar sig, såklart! 

Tack och lov

För de bra stunderna. De väger upp de jobbiga.

Ikväll var Anna och barnen här och vi hade det jättetrevligt. Anna och Emilia hade det väldigt roligt.

Tack för sällskapet.

Nu ska vi sova efter ännu en skrik kväll.


Min lilla groda <3


Hicka

Ligger med en hickande Emilia på mitt bröst. Snart vaknar Eric och Henke. 

Vi har varit uppe en stund och ätit och bajsat så nu, hoppashoppas hoppas, jag på ett par timmars sömn till.

Det regnar ute och jag kan tycka det känns lite mysigt med hösten nu. Men bara lite. Tända ljus, mysa i soffan med filt och en kopp kaffe. Verkligheten blir ju inte så, tyvärr, då jag känner mig så stressad ofta att jag prioriterar annat. 

Men jag ska försöka. 

Första månaderna av graviditeten var jag ju hur lugn som helst. Sista månaden där slog stressen till igen och tyvärr hänger den kvar. 

Men, som sagt, jag ska försöka. 

Problem solved

Nu, mina vänner, känner jag som en datatekniker. Jag känner mig jättesmart. Faktiskt.

Jag har löst kommentarsproblematiken. Minsann.



Minifom

Nu har vi testat Minifom sen igår vid den här tiden. 1-2 dygn kanderade ta innan man märker av någon effekt. 

Vi kan ju hoppas på stor skillnad iallafall. 

Ett par glada stunder har vi haft idag. Men mycket skrik också.



Pluttan

Den här onda lilla magen alltså..


RSS 2.0