Tälta

Emilia och Eric tältar för närvarande på golvet i vardagsrummet. Så mysigt. Båda tycker det är kul med ett litet krypin.




Hoj hoj

Hjälp vad trött jag känner mig. Det blir intensiva dagar när Eric  har sommarlov och den stund för vila jag beukar ha uteblir. Det märks alltför väl hur nödvändig den är. 

Men vi har det bra och jag kämpar på. Det finns inte så mycket att välja på, förvisso. Men inget blir bättre att gräva ner sig alltför djupt i det. Går man och känner efter hur trött man är blir man ju inte piggare direkt. 

Nu önskar jag oss alla en bra dag. 

Nya prover

Igår fick jag brev från barnmottagningen att Emilias glutenprov inte blivit analyserat. Väldigt märkligt då jag pratade med någon som sa att alla prover såg bra ut? 

Nåja, vi ska dit och ta det provet här nu på morgonen, sen behöver vi komplettera ett par saker på Ica sen åkeri ner en stund till Alv. 

Emilia sov som en tok i morse och kommer inte behöva sova tidigt idag så vi är där nere till vi blir lunchsugna sen åker vi hem så hon kan sova här hemma. Annars Blir det lite tokigt för eftermiddagsplanerna. 

Önskar oss alla en fin dag.

En morgonrapport

Här äter vi sen frukost, ingen anledning att stressa när vi inte ska köra Eric till skolan.

Idag ska jag med pappa till sjukan sen har vi inga direkta planer. Vädret verkar va skapligt, inget regn i sikte iaf. 

Jag tycker det är så trist att vår sandlåda är helt överfull med pissmyror. Igen. Eller, nu har vi ju fått ihjäl en hel del av dom, sannolikt, med det medel vi strött ut. Vi såg hur många av dom dog direkt. Men för att inte missa äggkläckning och nya myror får vi låta kanterna va fria för att ösa på med myrrmedel och det innebär att Emilia kan inte va där att gräva för att de två olika medel vi hällt i är väldigt giftiga och för att kanterna ska bibehållas fria är det ju bäst om ingen gräver där i.

Hoppas det här ska hjälpa nu så vi kan få bukt med dom rackarna.

Önskar oss alla en bra dag. 

Badat i helgen

I helgen har det varit en sån värmebölja här hemma och både i Lördags och Söndags var vi och badade. JAG doppade mig första kvällen och då är det varmt, kan jag säga.

Emilia älskar vatten och både badade ute på lite, för henne, djupare vatten och lekte i vattenbrynet.

Eric var i, lekte och simmade. 

Anna var snäll och tog kort, jag vågade inte släppa Emilia några längre stunder. Henke var med Eric längre ut. 










Midsommar


Migrän

Min kropp verkar va i någon form av tråkig obalans. Igår kväll började jag se dåligt på vänsterögat. Jag sa till Henke att det kändes som att jag höll på att få migrän. Vi tittade lite på TV och det kändes ändå lite bättre.

Jag la mig och somnade ganska snabbt men vaknade kort efter av rejäl huvudvärk. Det dunkade på så jag trodde ögat skulle trilla ur sin håla. Nej, det var väl en överdrift. 

Jag smög upp och tog två alvedon och la mig sen, helt stilla, och försökte att bara slappna av. Rörde mig inte på över en och en halv timma men kunde inte somna ifrån värken.

Efter ett någon gång hade det lugnat sig och jag somnade. Vaknade vid 6 när Henke åkte till jobbet och kunde inte somna om förrän våra barn valde att göra ny dag så idag är jag sliten. Öm i huvudet efter värken. Och trött efter en natt med för lite sömn.

Ikväll ska dessutom Henke iväg så jag är själv med barnen. 

Jag längtar så efter Henkes semester. Att bara få va hemma, tillsammans, och rå om och avlasta varandra. 



Min födelsedag

En del av er vet redan att jag spenderade merparten av min födelsedag på Västerviks sjukhus. Först på gynmottagningen då jag misstänkte att jag drabbats av ännu ett utomkvedshavandeskap. Inte för att vi på något vis försöker bli gravida men saker kan ju hända. Allt tydde på det iaf ( enligt mig )men efter provtagning, undersökning och ultraljud friskrevs jag från det. Jag ska inte sticka under stol med att oron fortfarande finns där med tanke på den karusell som blev sist men jag tänker inte oroa mig mer nu. Eller jag ska försöka att inte oroa mig. Om det inte blir värre. Det är väldigt ovanligt med ett pågående utomkvedshavandeskap med negativt på sticka, sa hon. Jag har ju varit ett faktum i en osannolikhet förr men nu tar jag det som att det hon sa stämmer. Det brukar även kunna synas rester i livmodern även vid utomkvedshavandeskap, kroppen beter sig ju precis som vid en vanlig graviditet även om just graviditeten i sig inte hamnar på rätt ställe, och det fanns inga att finna vilket ( för mig ) kändes otroligt skönt att höra och gör att jag ändå kan känna mig trygg med hennes ord.

När de inget hittade på gyn som kunde va orsak till det jag kände fick jag flytta över till akuten. Mer provtagning och undersökning. Den mest oangenäma present fick jag av min doktor där nere då han undersökte mig inuti min rumpa. Ha ha.. Han hittade inget där dock och tur var väl det. 

De tog blodprover, kissprover, förmanade mig om att mitt blodtryck var alldeles för högt och så även pulsen. Men i situationen där var det inte så konstigt, anser jag, då jag var orolig. Och en akutmottagning är ju ändå en akutmottagning. Du är ju inte där utan orsak. Oftast, iallafall. De klämde, kände och kopplade på dropp då jag hade 38,7 i feber och några prover som var lite förhöjda. 

Misstankar om blindtarmsinflammation förelåg och jag fick bli fastande och fick en säng på kirurgmottagningen.

Jag försökte vila så mycket jag kunde. Jag var så ledsen att behöva va där på min födelsedag. Jag saknade mina barn så mycket och oron för en eventuell sövning stod mig upp över öronen.

Tiden gick, jag hade fått panodil intravenöst och innan den kopplades bad jag att få febern tagen, så man skulle veta vad den låg på innan febernedsättande togs, tänkte jag. Då var den nere på 38 och det gjorde mig glad.

Jag låg i sängen i salen jag blev tilldelad och väntade. Jag fick inte mer ont. En doktor kom senare och klämde mig på magen och ansåg att iom att jag inte blivit sämre så kunde jag få prova att äta. Fick jag behålla det kunde jag åka hem.

Jag fick någon uppvärmd mat, köttfärshögen kunde jag inte förmå mig att äta, men potatisen och såsen slank ner. Stannade kvar och vid 18 tiden var vi på hemväg.

Diagnos blev en rad av tillfälligheter. Min mens har antagligen bara bestämt sig för att bråka denna gång. Den vill inte sluta och så kan det va ibland. Magontet beror på just blödningen, livmodern jobbar ju för att putta ut blödningen. Det onda på sidan är förmodligen förstorade lymfkörtlar som kan komma en till två veckor efter en förkylning och det kan ge feber. 

Så nu kör vi på det. 

Jag är sliten idag. Dels mådde jag ju inte alls bra igår, de tog en hel del blodprover och jag var orolig. Men dagen lunkar på idag. Eric får spela en del, Emilia sover för tillfället. Ikväll kommer mamma, pappa, farmor och Erica och fikar lite försenat födelsedagsfika. 

Vill passa på här och skriva att våra barn har världens bästa farmor. Hon är en förebild för mig, kan jag säga, då hon alltid alltid ställer upp när det verkligen gäller. Oavsett tid på dygnet. Det är så fint och jag är så tacksam ❤ 

Kram på er



Så lätt

Det är lätt att skaffa barn. De flesta vet väl hur det går till och det händer alltför ofta att graviditeter blir till helt oplanerat. Och då också, så småningom, barn som kommer till världen till följd av det.

Jag kan tycka att väljer man att skaffa barn så tar man på sig en roll. Ett livslångt ansvar. Att va förälder är nämligen inte lika lätt som att göra barnet i fråga. Men har man beslutat sig för att bli förälder så får man sätta sig själv i andra hand. Inte se så kortsiktigt som vad en själv behöver utan se steget längre och ta bra beslut när det kommer till ens egna barn.

Att va förälder är inget som man ska ta vare sig lätt på eller för givet. Bara för att du gett en människa sitt liv innebär inte att du lever upp till kriterierna som gör att du faktiskt ska få stanna kvar i ens liv. Man kan inte behandla andra människor, och framför allt inte sina egna barn, hur som helst. Eller, jo det kan man kanske, men det kan få konsekvenser. 

Blod är tjockare än vatten, sägs det. Jag kan faktiskt inte hålla med. Alls. Du väljer dina vänner och ditt umgänge efter smak och tycke. Människor som behandlar dig väl, med respekt och med kärlek låter du få va kvar i ditt liv. Människor som behandlar illa, som sårar och visar brist på respekt har du inte kvar i ditt liv. Det här gäller ( eller borde gälla )alla relationer, blod som vatten.

När det kommer till ditt eget blod är och blir dessa frågor mer laddade. Man tänker om och sen ännu ett varv till. Man vill så gärna ha en bra relation, man vill så gärna så mycket. Men sen, till slut, så kanske droppen kommer. Stunden då allt bara står klart och man inser att vissa människor inte förtjänar att få va en del av ditt liv. 

Att få bli kallad mamma och pappa är inget man ska ta som självklart. Bara för att man är förälder innebär inte det att kärleken och ordet älska är en självklarhet. Du måste förtjäna det. Som med alla andra relationer i ditt liv. Inget är självklart eller en sanning bara för att du fått en titel som mamma eller pappa.






Slutar ettan

Tiden går så fort, det är väl något vi kan va alldeles överrens om. Man hinner inte med och vardagsstressen gör att man inte stannar upp och värdesätter livet som man skulle önska. 

Jag har blivit bättre på det, absolut, men hur man än gör tickar tiden så fort.

Min stora, lilla fina Eric. Så klok, så snäll, så tjatig, så busig, så omtänksam, så duktig, så fin, så knasig, så tokig, så gullig och rar. Du gör mig tokig ibland, du lyssnar inte alltid och du ska väldigt ofta " bara " göra något innan sängdags eller då vi ska åka iväg. 

Men trots det älskar jag dig så mitt hjärta slår volter. Jag är så stolt över dig. Att få va din ( och Emilias ) mamma är det mesta, bästa och största jag har åstadkommit med mitt liv. 

Jag har så många minnen från din uppväxt, allt vi gjort, allt du sagt, allt du lärt dig. Jag vill alltid minnas och jag vill alltid vara med dig. 

Du växer upp så fort, som sagt, och du behöver inte längre hålla min hand. Du tar dig fram på egen hand. Osäkra steg inför vissa saker, såklart, men du är en tuff och modig kille som tar klivet allt mer till att va din alldeles egna person. Att då ta steget tillbaka, som mamma, tycker jag är så förbaskat svårt. Samtidigt så vet och förstår jag ju hur viktigt det är att få bli självständig.

Jag kommer alltid hålla din hand i mitt hjärta, Eric. När helst du behöver mig finns jag där. Oavsett vad det gäller. Jag är oftast så trött och tråkig, mer märkt av min sjukdom än jag skulle önska men jag kämpar. För dig och din syster. 

För alltid. 


Hoppas på uppehåll

Efter att jag lämnar Eric i skolan går jag oftast en promenad på 30 minuter. I den mån som Emilia går med på att sitta i vagnen. Jag behöver den här promenaden per dag för att försöka jobba ner mitt undertryck som, tyvärr, är förhöjt. Jag vill ju helst inte börja med blodtrycksmedicin så jag stampar på. Nu har jag ju haft en förkylning i kroppen i ett par veckor så det har varit lite mindre promenerande men nu har jag upptaget det igen. 

Tyvärr tror jag inte det är motionen, eller brist på, som är anledningen till tryckets höjd. Det är stressen i min själ men jag jobbar på att inte va så stressad. Hela tiden. 

Önskar oss alla en fin dag. 

Längtar till sommarlov

Det ska bli så skönt att inte behöva stressa upp och igång men samtidigt så tycker jag ju om rutinerna vi har. Upplägget av dagarna är jättebra. Men jag, och barnen, längtar efter sommarlunken. 

Senaste dagarna har jag varit så extra extra trött. Och det märks att barnen också är det då de sover  gott när jag tassar in för att väcka dom. 




Sandlådelek

Just nu sitter vi ute på vår baksida. Emilia leker för fullt i sandlådan och Eric leker med en kompis. Tidigare idag har jag varit men i skolan. Så kul att se Eric där han håller till om dagarna. 

Efter en helg i Göteborg, på Liseberg, känner jag mig väldigt trött och sliten idag. Men det blir ju inte bättre för att jag känner efter för mycket. Klockan blir ju 16, så småningom, så Henke slutar även idag. 

Nu är det sista veckan innan sommarlovet. Eric slutar ettan. Hjälp vad tiden går. 


Vagnpromenad



Historiskt

Jag har inte alls den tid jag skulle önska för att följa presidentkampanjen i USA.  Av någon anledning finner jag nämligen politiken i USA intressant. Men med småbarn omkring benen, massvis med annat i huvudet och så vidare får man va nöjd med de små inblickar man får via nätet och diverse nyhetsrapporter.

Jag hade önskat att Bernie skulle bli demokraternas segrare. Han är ju väldigt lik i sitt sätt att tänka och tycka som den politik jag själv finner bäst även för vårt land. Socialdemokraterna. Han är för det arbetande folket. 

Hillary är ju anmärkningsvärd på flera vis iom att hon, om hon vinner, både varit " First Lady " och nu även kan komma att sitta i det ovala rummet själv och ta beslut. Jag tycker att i valet av Trump och Clinton är ju Clinton det självklara trots att hon kanske för politik mer riktat för de som redan har, hon är ju en societetsdam så hon är ju inte som " arbetarfolket " som driver runt landet. Lite som våra Moderater kan jag tycka. 

Häftigt att en kvinna är på toppen dock och jag hoppas nu att folk inte väljer att rösta på Trump bara för att Hillary är kvinna. Den risken finns och jag tror en del till och med kommer frångå sin politiska tro endast för att de inte vill se just en kvinna som president. 

Det kommer bli spännande detta. 



RSS 2.0