Oj

Mitt i allt semestrande kommer det alltså en uppdatering av min mobil i sig och även av mina så kallade appar. Det innebär då alltså att här, där jag bloggar ifrån via min mobil, alltså ser helt annorlunda ut.

Vi får väl ha lite överseende med att det kan bli lite tokigt här innan jag lärt mig.


S.E.M.E.S.T.E.R.


Det är för närvarande en tillfällig paus här. På bilden ovan ser vi lite av det den här mamman sysslar med. Ha ha.. 



Tung själ

Till tonerna från min barndom, min uppväxt, blir själen både tung och så lätt.

Så mycket frågor. Så lite svar. Så mycket tankar. Så mycket som är utom min kontroll. Så mycket njutbart på samma gång som allt bara rasar omkring en. 

Livet.. något som oftast bara rinner mellan fingrarna som sand. Inget man så ofta stannar upp och känner känslan av. Jag har blivit bättre på att ta tillvara på alla korn av sand, dofter och smaker. Men långt ifrån fulländad. På inget vis kan man tro att allt ska va bra hela tiden. Inget kan va på topp hela tiden. Livet är en gåta, något som är så tufft och särskilt ju äldre man får äran att bli.

Tillåter jag känslan sväva iväg får jag svårt att andas. Livet självt kramar luften ut mig. Oro och ångest. Jag vill bara va ett barn återigen och bli tröstad och försäkrad om att allt kommer bli bra. 

Det finns bara en sak att göra och det är att ta tillvara på gåvan man har fått. Livet. 




Så tacksam

Att jag har de här två 


Post

Emilia hade fått post när vi var iväg. En inbjudan till hennes förskolestart. Tydligen är det stängningsdag den dag vi skulle låtit henne börja så dagen efter vi bestämt är det dags.

Oj oj oj säger jag. Men det kommer, såklart, gå jättebra. Jag är inte orolig för henne, hon kommer trivas. Men det är så mycket annat. 

Det är ett bra tag kvar och jag förbereder mig mentalt ofta. 


Ett par rader

Vår semester tuffar på och just nu befinner vi oss i Gränna.

Jag har haft några tuffa dagar sen vi åkte. Dels har jag ju väldiga problem med min pms. Vissa månader är det värre än annars och min menscykel är för närvarande så kort så det känns som att det blir total kalabalik i min kropp när det är dags. Någon vecka eller så är det som värst och detta i kombination med min ms, som även den blir helt knasig av allt detta, gör att det blir otroligt tufft tyvärr.

Det slog mig också att jag knappt inte haft en stund av vila sen vi åkte. Det är intensiva dagar, med intensivt behöver inte vara att något händer hela tiden utan bara att dagen fortgår med två barn varav det ena kräver en del av oss i år. Vi har dock varit på Gekås och High Chaparall vilket tröttar min hjärna otroligt ( oavsett hur kul det är )så igår var en dag av lugnare slag då det mest regnade. Det gjorde inte mig så mycket, faktiskt. För hur tråkigt det än är så måste jag inse att jag ÄR annorlunda. Att jag behöver en stunds vila ibland. Med vila innebär ju såklart inte sova. Bara få andas några minuter och låta hjärnan koppla av. Den går annars på högvarv. 

För varje dag som går där jag struntar i vila och återhämtning blir jag tröttare och tröttare i hjärnan. Det i sin tur gör mig vansinnigt känslig för stress. Med stressen kommer ilskan och.. ja.. det blir en ond cirkel.

Jag vill kunna njuta men har svårt för det och då känner jag mig som en dålig person som förstör de här fem veckorna för min man. Jag är lättirriterad mot mina barn.. det känns så trist.

Att bo två vuxna och två barn i en  husvagn tar på krafterna samtidigt som det ger otroligt mycket glädje också. Jag skulle inte vilja byta det här livet då vi tycker så mycket om vår husvagn. 

Jag är så tacksam över hur Henke alltid finns med mig. Han, liksom jag, har våra fläckar likt solen men när det väl gäller finns han för mig och för det är jag så tacksam. När jag minst förtjänar det är han vid min sida. Jag fattar inte hur han orkar, det kan va så enkelt att det stavas kärlek.



S.E.M.E.S.T.E.R.






De senaste veckorna

Det har varit tufft och kämpigt de senaste veckorna. Mycket åtaganden, alldeles för lite tid för återhämtning och många stora saker att ta tag i. 

Nu, äntligen, har Henke gått på sin semester och vi ska alla försöka koppla av och bara njuta nu. Men det tar ett tag att landa i denna ledighet för oss alla. Jag är ju van vid att va mycket själv med barnen och nu ska vi helt plötsligt va alla. Så välkommet och härligt men lite tufft också. Det är även en omställning för Henke att va så mycket med barnen, även om de är de mest fantastiska. Det är tufft på sitt sätt och särskilt när man inte är van.

Husvagnen är packad och om allt känns ok i morgon så åker vi iväg. Jag tror vi alls mår gott av miljöombyte. Att komma iväg. Bara va.

Fick en blomma av Eric när vi var på Alv senast. 



Treordsmening

Emilia har börjat prata så mycket. Säger ord på beställning, härmar och talar även om vad hon vill.

Hennes första, ja i allafall som jag har noterat, treordsmening kom idag. En ganska komiskt sådan. Det tycker iallafall jag. 

Ni får ta ställning själva.

" boffa pytt mamma " ( brorsan prutt mamma )

Ja, vad ska jag säga. Ha ha.. 

Jag bjuder på den. 

Vila i i frid

Smeagol och Lill-Tos




Ställa klockan

Nu sen Eric fick sommarlov har vi inte behövt gå upp tidigt på morgonen. Ingen klocka som behövt ställas. 

Idag ska jag va i Västervik 8:15 för en mr och det innebär att klockan ringer 6:30. Min vana trogen är ju att jag först vaknade en timma innan klockan skulle ringa. Lyckades somna om iaf men vaknade sen åter 20 minuter innan klockan skulle ringa. Fördelen är ju att jag hunnit surfa lite med mobilen och vakna till nu.

Önskar oss alla en bra dag. 

Lite för mycket

Den här veckan kommer bli en tuff rackare. Jag är så glad över det faktum att Henke går på sin semester på Fredag klockan 16. Så så så glad.

I morgon ska jag göra en mr klockan 8:15 i Västervik och därefter kommer min moster och morbror på besök för att spendera dagen. På kvällen har Henke skytte så det innebär att det är en trött tjej i morgon kväll. 

På Onsdag har vi beslutat att våra två kvarvarande katter ska få somna in. Det går inte att förbereda sig på och vi gråter och gråter. Tillvaron för de små liven är inte dräglig då Eric inte tål dom och de har därför bott i källaren alltför länge. Vi umgås med dom och träffar dom men de är värda mycket mer än de får. Alldeles för egoistiska dessutom då vi vill va deras husse och matte till slutet. 

Jag kommer åka med min pappa, han var med sist för fem år sen då vår Skruttan somnade in. Det är på dagen fem år sen på Fredag. Tyvärr hade de bara tid sent den dagen annars hade de fått dela dag alla tre.

Smeagol och Lill-Tos, det blir en tuff dag. Älskade ni ❤

På kvällen på Onsdag har jag bjudit över vänner på en Enjovisning. En demo om hur man städar kemikaliefritt. Detta bokades in innan vi tog beslut om våra katter men jag vill inte avboka heller. 

På Torsdag kommer en kär vän " hem " Vi ses alldeles på tok för sällan men jag blir så glad över att han hör av sig till oss när han är hemma. Ska bli så så kul att träffas.

På Torsdag firar vi även 9 år som gifta. 

På Fredag klockan 16 då går min kära make på en alldeles otroligt välförtjänt semester. 

En fartfylld vecka med inslag av lite av varje, kan man säga.



Tjejkväll

I Torsdagskväll hade vi planerat in att ha en tjejkväll. Det var, från början Åsa som pratat med Jennie som nämnde det till mig som nämnde det till Anna och Helena. För att detta inte bara skulle bli en sån där sak som rinner ut i sanden bad jag min kära vän och granne Helena att starta ett evenemang på Facebook där vi bjöd in några tjejer. 

Ulrika var snäll och öppnade upp sitt hem och vi hade själva med vad vi ville dricka. Dessutom hade alla, var för sig, fixat lite smått och gott att tugga på. 

Det blev en sån trevlig kväll och vi kunde sitta ostört och prata och umgås. Jag älskar att ha barnen surrande omkring mina ben men ibland kan det faktiskt va skönt att få va Rebecca också och inte behöva byta bajsblöja mitt i maten, försöka förklara hur det kom sig att så stora djur som dinosaurier både levt och dött på vår planet, lirka ur toarullen ur handen på en pappersglad tjej och samtidigt försöka räkna ut vad 23-7 är OCH googla på det högsta räknetalet till sonen. 

Att " bara va Rebecca " händer inte så ofta och i ärlighetens namn vet jag nästan inte hur man gör. Tanken är både svindlande och skrämmande och mycket njutbar. I måttlig mängd. För vilket är det största samtalsämnet när man är iväg? Jo - barnen, förlossningar, utvecklingssprång, matintag på barnen, vad de lärt sig för tokigt, vad de inte lärt sig, bra ytterkläder, sämre av densamma, loppisfynd ( till barnen så klart )   och så vidare och så vidare.

Självklart pratar man ju om annat också men barnen är och förblir ens stora snackis.  

Vi hade en mycket trevlig kväll och jag hoppas vi kommer ses snart igen framöver. 




Lilla fotografen

Ibland, när humöret inte är det bästa hos lillpluttan och orken inte finns hos mamman får man faktiskt ta till lite annorlunda medel för att få stunden till det bättre. 

Här en liten fotostund Emilia hade. Jag tror jag har ett 50 tal bilder, alla ungefär likadana.




Tälta

Emilia och Eric tältar för närvarande på golvet i vardagsrummet. Så mysigt. Båda tycker det är kul med ett litet krypin.




RSS 2.0