Påskledigt

Henke är ledig och vi njuter. Vädret är helt fantastiskt och det gör ju hela gillafaktorn ännu större.

Igår var vi på Folkrace och på kvällen kom min mamma och pappa hit och vi åt påskmat. Vi drack kaffe på baksidan, vi torkade av altanmöblerna igår ( grundligare rengöring gör vi efter pollen är ett avslutat kapitel )

Sen kom familjen Kronstrand hit och lekte lite.

Idag har vi njutit solen med Linda och Jocke med barn. Barnen lekte och vi vuxna umgicks.

Skön dag!

Blandade bilder.







Bilder från Folkracen igår










Glad Påsk




Bild tagen från den härliga skogspromenaden vi gick igår.

Kommentarsvar!

Råkade publicera en kommentar som jag nu inte kan kommentera vidare på. Det här appen jag bloggar via är ganska.. värdelös på det stora hela.

Hur som helst, jag kan jättegärna skicka ett mail. Nu är det ju lite Påsk och så men det kommer!


Stort grattis

Idag fyller Adrian år. Vi har varit och gratulerat honom nu ikväll. Förstår inte hur fort det året gått.




Bäbismagebilder

12/4 2008




18/4 2014




Det skiljer ju några dagar, men hyfsat nära ändå.


Apr. 17, 2014




Önskan

Idag önskar sig maken raggmunk till middag så det blir det.




Apr. 17, 2014




forts. Tankar

knappt minns slutet av November, knappt December eller Januari för den delen. Det är som ett illamåendedis.

Jag kände hela tiden att jag var gravid men har man gått igenom förlorade graviditeter så är man lite grann införstådd med hur mycket kroppen är beredd att plåga en när det händer i form av både smärta och blod. Man kan inte föreställa sig det och vara med om det är inget jag önskar någon.

Runt vecka 12 började jag även känna något fladder i magen. Inte varje dag men någon gång ibland, sådär. Magen växte sååå sakta, tyckte jag, till jag jämförde med Ericmagen som var mindre !

Sen flera, flera veckor tillbaka dunsar, snurrar, knuffar och sparkar lill i magen så jag inte alls behöver oroa mig sådär som man gjorde i början. Då när man egentligen inte visste alls hur det stod till där inne.

Men sen vissa dagar, jag antar att bäbisen satsar på en växtspurt, ja då är det lugnt i magen. Knappt tillstymmelse till rörelse. Sen kanske plutt vänt sig inåt och buffarna hamnar där och därför inte känns. Och då kommer oron. Igen. Inte så som i början men man tänker en hel del.

Man ligger helt stilla och hoppas på en liten spark. Och det man känner, om man har tur, är som en pytteknuff liksom.

Nivån på hela den där " om det skulle gå fel " ångesten blir ju egentligen bara större för hur längre gången man blir.

Att blöda ut ett hav av blod är ju ganska intetsägande egentligen. Man vet vad det är och vad det skulle kunnat bli men nu, om något skulle gå fel. Usch, jag kan inte ens tänka på det.

Jag kämpar med att förstå att jag väntar barn. Jag väntar barn! Jag är såklart jättelycklig men oron finns hos mig hela tiden.

Är ju kanske inte så konstigt med tanke vad min mamma fått gå igenom. Att man är präglad av oron, menar jag. Och även med tanke på vad jag själv gått igenom.

Men jag försöker njuta. Brukar säga " Hej " och " Tack " när lillälskling ger sig till känna när jag liksom " behöver det "

Nu har jag använt " lite för mycket så nu åker vi och återvinner lite, Eric och jag.


En vad händer?

Råkade lägga upp ett långt ifrån färdigt inlägg.

Fort. följer.

Konstanta oron. Typ

Första tiden med den här graviditeten var jag otroligt orolig. Dels för att embryot skulle letat sig ut och placerat sig fel och missfallsoron var på högvarv. Typ hela tiden. Vet inte hur många gånger jag var och kollade efter blod, klämde på brösten för att känna så de ömmade och kände efter efter symtom hela tiden. Trots att jag hade symtom för ett helt kvarter med illamåendet och tröttheten som var så extremt att jag knappt minns slutet

Drömmar

Ett par mornar, senaste tiden, har jag somnat om och sovit som en stock när Eric tittat en stund på TV bredvid mig.

En morgon vaknar jag av att han frågar

" Vad sa du, mamma? "

Jag minns att jag drömt och säkert pratat i sömnen. Minns dock inte nu vad drömmen handlade om. Men ni som pratar i sömnen vet kanske hur pinsamt det är när man inser att man ligger och pratar för sig själv.

I morse hör jag hur han säger " Vad skrattar du åt, mamma? "

Jag minns faktiskt inte vad det var jag drömde. Jag minns heller inte vad jag svarade honom. Något minns jag att jag mumlade i allafall . Ha ha. .


Fin dag

Idag har vi varit ute mycket. Vi har lekt med Nellie och efter lunchen träffade vi en förskolekompis tillsammans med Nellie och lekte i vår lekpark.

Vädret är toppen!

Eric har även tagit vaccinering idag. Det gick så bra men han tyckte det gjorde ont och han var nära att bli ledsen. Min plutt.

Men det gick, som sagt, bra.

Bilder från idag












RSS 2.0