Kom igen nu

Jag kan faktiskt tycka att vintern ska ta fart nu så vi får npgon decimeter eller två. Men det är lite varannandag väder med plus ena dagen och minus andra. Och på så sätt blir det ju ingen vinter att tala om.

Nu laddar jag för kvällsjobb och hockey när jag kommer hem.

Önskar oss alla en bra dag.



Måndagmorgon

Inatt har jag sovit dåligt. Oroligt och vaknat hela tiden. Det känns inte som att jag kommit ner i någon djup, bra sömn.

Helgen gick fort och nu börjar vi en ny vecka som jag hoppas ska bli bra. 




Önskar oss alla en bra dag.

Alltså hjälp

Jag läste en sak på nätet nyligen som träffade mig rakt rakt rakt in i själen. Det handlade om småbarnstiden, om att den är jobbig. Men även om hur det är när barnen är stora. När de vuxit upp och alla dagis hämtning/lämning, trots och bråk och knöl och stök helt plötsligt är över. När man helt enkelt inte längre är mamma på det vis som jag är nu när jag är mitt i allt.

Kvinnan i texten hade tonårsbarn och hon skrev bland annat att de där små bebisfötterna som sparkade som en tok mitt i natten, hur de nnu har storlek 47och sparkade på helt andra saker än mammas rygg på natten. Hon skrev om hur kramarna blev kortare och kortare och om hur det vred om i hennes själ efter saknaden efter rösterna av barnen när de var små.

Det är så jävla lätt att bli fast i en tanke om att livet skulle va jobbigt i allt detta. Visst det är ett pussel men man måste fan stanna upp och njuta av sina barn. Allt detta eviga tjat, alla miljoner gånger man hör " mamma " på en dag. På hur alla känns oförmögna att kunna göra något utan en. Alltså.. den dagen jag är här, som kvinnan beskrev det,  känns som min undergång även om jag såklart kommer hitta mig själv i det. Jag kommer nog bli väldigt ledsen och känna en enorm tomhet och saknad när man torkat en rinnande näsa eller ridit ut en storm av trots för sista gången.

Jag älskar min barn så det gör ont. På riktigt. De är en gåva som jag absolut inte ser som självklar men kanske ibland har en lite för slapp attityd emot. Jag hoppas innerligt att de kommer växa upp och känna att jag gjorde så gott jag kunde.

Jag älskar er, Eric och Emilia. Ni är mitt hjärtas fröjd och lycka! 



Kvällsjobb väntar

Dricker lite kaffe nu innan vi ska bege, Emilia och jag. 

Idag är det soligt och vackert. Blir så sugen på att gå ut en promenad men skulle jag va ledig skulle jag nog tyvärr prioritera städ och tvätt. Ha ha..

Idag kommer Henke hem. Han har varit i Stockholm en vända igen via jobbet. Barnen och jag hade popcornmys och tittade på film igår kväll. Jag tycker det är så mysigt att överraska med lite såna saker bara sådär.

Nu ska jag peppa upp mig. 

Önskar oss alla en bra dag.

Familjetid

Idag åkte vi till sjön Krön för att åka skridskor. Vi skulle först åka i Södra Vi på den spolade isen men den var avstängd. 

Henke och barnen åkte och vi var på Krön någon timma. Vi var absolut inte långt ut och isen var tjock och fin.

Det var väldigt skönt att spendera tid tillsammans bara vi och faktiskt göra något tillsammans. 

Resten av dagen har jag plockat bort alla tomtar, städat och veckohandlat. Henke har jobbat. 








9 år sedan

Tack vare " tillbakablickarna " på Facebook så blev jag påmind om att det idag alltså är 9 år sedan jag fick veta att jag har en kronisk sjukdom. Inte vilken dock. Väntan på mr och dess besked var väldigt jobbig. 

Jag hade ju väldiga bekymmer med min syn där på hösten och fick till slut en tid till en ögonläkare. Jag hann inte mer än sätta mig i en stol mitt emot henne och följa en pinne med svepande blick från höger till vänster.. något mer gjorde vi kanske men jag har glömt. Sen sa hon " det här är inget synfel jag misstänker att du har en kronisk sjukdom " Jag blev väldigt orolig och min första fråga var om det var något så allvarligt så det kunde va dödligt. Då svarade hon " jag tror inte det " 

Resten är ju, som bekant, historia. 

Nu ska jag bege mig till jobbet. Jublade ibte av glädje när jag vaknade vid 5. Men nu har jag druckit kaffe och vaknat till.

Önskar oss alla en bra dag.

Nyårsdagen

Idag har familjen varit trött men vi har ändå haft en bra dag. Vi har varit ute och fått frisk luft och barnen har skjutit på skottrampen som Eric fick i julklapp av morfar.

Vi har även promenerat en del i området här. 








Nyårsafton

Vi spenderade en lugn men mycket trevlig nyårsafton här hemma hos oss. Vi satt nere i källaren och åt och vi bjöd på charkbricka till förrätt, mostoppar och kött till huvudrätt och daimpannacotta till efterrätt. Barnen fick glass.

Vi hade det väldigt trevligt, barnen var vakna och sams och vi vuxna hann till och med att spela en runda av ett sällskapsspel.

Tog inte så vansinnigt mycket bilder men här är ett par.








2018

Ännu ett år har passerat och idag vaknar vi till 2019. Jag tänkte göra en liten summering här. 


Vi har spenderat en hel del tid i både ishallen här i Vimmerby men även hejande på Erics lag i andra hallar.  Barnen och jag bytte tillbaka efternamn till Krantz. Jag tyckte mest det var komplicerat att ha dubbelt efternamn och barnen ville då byta med mig. Henke blev faktiskt självklart erbjuden.


Några soliga vårdagar blev det då min tid på Folkhögskolan var slut och jag var hemma en del med barnen. Snön låg länge och när väl våren kom i vårdagarna så blev det i stort sett sommar direkt och värmen höll i sig lääänge.


 Eric slutade lågstadiet. Och vi gick på sommarlov. Emilia hade äntligen vattkoppor. I början av sommaren fick jag nys om ett jobb jag kunde söka, jag ringde och fick provjobba. Det gick jättebra och jag är fortfarande kvar. Är så tacksam att det funkar så bra trots min ms. Och jag ör otroligt tacksam gentemot min arbetsgivare som vågade chansa på mig trots min diagnos.


Vi åkte en sväng till Liseberg och Eric åkte Helix och Loke och en massa andra attraktioner. Emilia brås på sin bror och är också helt orädd. Det har blivit ett stående inslag att åka till Liseberg med vänner. Mycket trevligt.


Vi fick en pool av Henkes bror och med tanke på den extrema värmeböljan som låg över oss hela sommaren så hade vi en otroligt skön sommar i poolen. Vi var ju dessutom bara iväg två veckor med vår vagn då jag jobbade så här badades det flera gånger varje dag.


Vår envisa, underbara och bestämda tjej fyllde 4. 


 Och vår stora kille fyllde 10 år.


Vi spenderade två veckor på Öland men åkte sedan flera turer på helgerna med vår Solifer. Vi drömde om en ny husvagn och hoppades hitta den vi sökte inom en framtid som inte var alltför långt borta.



Och till slut hittade vi den. En Hobby som vi hann med att campa med ett par helger innan vintern kom. Nu är längtet stort efter vår/sommar. 



Eric började mellanstadiet, jag jobbar 80 % hösten kom och gick, hockeysäsongen drog igång och vi kollar ju såklart både på Erics matcher men även A-lagets. 


Barnen bråkar och är sams om vartannat. Men de har en kärlek emellan sig som är helt fantastisk. Är så innerligt tacksam att vi har två underbara barn. Även om de driver mig till vansinne, ger mig gråa hår och får mig att blir tokig om vartannat mellan alla skratt och all kärlek de ger. 


Nu börjar ett nytt år med nya möjligheter! 

Önskar Er ett gott nytt år! 






Ledsen och nedslagen

Det är ju både positivt och negativt egentligen. Att man kan följa " sig själv " på vårdkontakterna på nätet. 

Nu laddar jag för ett 2019 som inte blev som jag tänkt. Men det måste bara ordna sig ändå. Det gör det ju såklart men jag blir orolig. Det vore väl konstigt annars.

Det är länge sen jag hade känslan av att stå mitt i en rasande storm, oförmögen att kunna göra något. Att allt bara rusade omkring mig. Det är inte klokt egentligen, när man tänker på allt vi gått igenom. Eller jag då, men vi tillsammans. 

En bekant sa till mig precis i början då jag fått min ms att " man drabbas inte av mer saker än vad man klarar av psykiskt " Hon hade själv förlorat två små barn i en förlossning så hon visste vad smärta i själen var. Jag fattade inte riktigt då men nu när jag ser tillbaka på allt så... jo. Det stämmer så väl. 

Nu är det dags att rulla upp ärmarna och göra sig redo för ännu en strid. 

Mysigt i mörkret

Har ätit frukost nu och ska snart bege mig iväg. Jobbar till cirka 15 idag sen blir det lite ledigt igen.

Ikväll börjar hockeyn igen och det ska bli så jäkla kul. Det kommer nog va väldigt mycket folk och jag hoppas verkligen det går fortsatt bra för Vimmerby nu.

Önskar oss alla en bra dag.



Mellandagar

Ska alldeles snart åka till jobbet. Jag har sovit oroligt inatt så jag är glad att jag börjar sent idag så jag inte behövde gå upp redan vid 5.

Jag hoppas Henke och barnen får en fin dag här hemma. 

Snön smälter bort och det är ju tråkigt. Nu är det sådär blött och smutsigt bara. Det är ju så fint när snön ligger vit.

Önskar oss alla en bra dag.

10 år

Glömde ju helt bort att uppmprksamma den 24 November. Då fyllde bloggen 10 år. Den följer Eric då jag började skriva när jag mådde som sämst. 

Tänk allt jag nu vet som jag inte visste då. Att det var en sjukdom som fick mig att må som jag gjorde och gjorde mig så jäkla trött. Jag skulle vilja ge mig själv en kram och säga att allt kommer inte bli bra men det kommer bli så mycket bättre. 



Dan före dan

Idag har Henke och Eric spenderat större delen av dagen nere på torget för att sälja korv för att stötta Erics hockeylag.

Jag har städat, vi har plockat och fixat inför i morgon. Vi ska laga mat här och spendera större delen av dagen här hemma. Vi får se om det kommer någon tomte.

Ikväll har barnen och jag bakat pepparkakor, Emilia dekorerar pepparkakshuset och nu ska det fixas julskinka och revben inför i morgon. 

Känner mig lite nedstämd. Men så blir det lätt i juletid. Det är så många som saknas. Och så mycket funderingar kring framtiden. Jag försöker leva här och nu och inte sväva iväg i tankarna med oro och så men.. ja.. Det är inte lätt. 






Lilla sjukling

Ligger bredvid en jättevarm och hostig tjej. Termometern visade på 39,3 nu när jag tog den. Hon sover och vaknar till med hostan ibland men gnyr sig mest genom tiden nu så det är skönt. Att hon får en paus i allt hostande, menar jag. 

Nu närmar sig julen. Vi skulle varit på tomtenatta men Henke var tvungen att jobba och Emilia är ju så sjuk så det får bli ett annat år. 

Jag ska ta mig något att äta sen kryper jag ner också. Misstänker att vi kommer sova väldigt lite inatt. Jag ska ju inte klaga, det är ju mest jobbigt för Emilia. Men man blir ju lite knasig av att inte få sova.



RSS 2.0