Njuter

Äntligen har sommaren kommit med full kraft. Vi har ju ac inne, så det är inte några större bekymmer för oss faktiskt. Jag har lite svårt med min ms om jag blir för varm men jag har lätt för att komma ner i temperatur också så jag kan unna mig att bli lite varm ibland. 

Henke har klippt gräset och jag har dammat inne och fixat med lite tvätt. Dammsuga får vi göra vid ett annat tillfälle. Nu njuter vi i skuggan ute och ska snart fika hos barnens farmor.

Här kommer också några bilder.

Njuter ni att sommaren äntligen är här? 





Ta tag i dagen

Man kan säga att semesterkänslan finns här. Jag har inte ens plockat upp all tvätt efter semestern i Gränna. Inte en maskin har jag kört. Men idag är tanken att vi ska försöka få lite gjort. 

Eric är inte riktigt med på noterna på bilden men jag tycker den är fin ändå. Det är såhär livet är nuförtiden och jag älskar det. Två små att älska och värna om. Att va stolt över och göra dagarna bra för. Att bråka med och att hållas vaken på natten av. Älskar att va just Er mamma <3


En hel del på lager

Jag har en hel del på lager att blogga om. Dels vill jag berätta för er om vår fantastiska minisemester. Jag vill berätta för er att jag åkte bilfärjan till Visingsö trots att jag hade lite ångestvarning från det att det bestämdes att vi skulle åka till Gränna och åka över till just Visingsö och att den sen eskalerade till väldigt jobbig innan vi skulle åka på och hur det var att inte låtsas om denna enorma oro inför Eric. Jag vill berätta för er hur det var att semestra, för första gången, med vår nya familjemedlem, jag vill berätta för er om något så spännande jag läst om där bäbisar och mammor som ammar faktiskt synkar sin sömn.

Idag fyller världens bästa farmor, Eric och Emilias, år. Stort grattis och många kramar från oss.


Bilder


Bilden ovan är på mig och Eric inne i borgen på Visingsös, troliga, fängelsehåla.  Nedan, Emilia tränar för fullt på att resa sig mot saker eller som här, om man håller henne i händerna. Då ställer hon sig upp ganska lätt.


Solnedgång sista kvällen


Semesterpaus

Här råder semesterpaus då vi, sen ett par dagar, befinner oss i Gränna. Njuter och njuter och njuter. 

Vackra solnedgångar vid Vättern, sightseeingturer, polkagrishandlande och mys med familjen. Visst, det känns att det är en relativt liten yta att röra sig på men vi har det bra ändå.

Mellan husvagnarna syns färjan som går mellan Gränna och Visingsö. I morgon ska vi åka dit. Är orolig att jag ska få en panikattack mitt ute på vattnet, har lite för stor respekt för vatten i kombination med att jag inte kan simma så bra. Men jag känner mig trygg med Henke och min familj. Det ska gå bra. 


Trött plutta som håller på att få en tand.


Brahehus, mycket fin bevarad ruin.




<3


Lilla sötnosen


Suck

Alltså dessa nätter när vi inte sover. Vad är det frågan om? Sömnen har varit otroligt dålig för vår lilla skrutta i ett par månaders tid och det tär på en. Vissa nätter är sämre än andra, det kan man ju säga. 

Förhoppningsvis somnar hon nu efter ännu lite amning. Tack och lov för liggamning. Då kan man stjäla lite småvila där i allafall. 



Husvagnstvätt

Idag har Henke och Eric tvättat husvagnen. Jag har bytt sängkläder och småfixat lite. 

Jag har även hunnit med KBT och att bestämma nya glasögonbågar. Var ju och gjorde synundersökning igår. 

Nu ska jag snart titta lite på TV med min make sen blir det sovdags. Emilia sover sämre och sämre om nätterna så det är bäst att knipa sömnen när den bjuds.


Mini me

Emilia till vänster och jag till höger. 


Fotograferat lite

Idag tog jag lite kort på barnen när vi var hos barnens farmor. Hennes hund blev lite sugen på att va med också så han kom närmare och närmare.






Lilla pluttan

I en klänning jag hade som barn.


Så jävla tungt

Livet.. jag vet fasen varken ut eller in ur detta snart. Tänka positiva tankar, om mig själv. Ge mig en klapp på axeln och beröm när jag orkar. 

Det känns som ett skämt. Jag känner mig som ett skämt. Det kanske inte riktigt är det allra vanligaste att faktiskt erkänna att det är skit, men så är det. Där är sanningen liksom. 

Vissa dagar flyter det mesta. Jag funkar. Men sen kommer dagar då jag känner en stor oro över hur i hela friden det ska gå med allt. Orken är på minus och med all trötthet kommer extra fysiska symtom på min ms. 

Tröttheten är som ett monster som äter upp mig. Som förtar,  förgör och förstör. Vi alla är ju trötta lite till mans men den här äckliga tröttheten.. den går inte att varken förstå eller beskriva. 

När jag är trött lägger hela jag av. Jag kan bita ihop. Henke kan åka iväg längre stunder och jag kämpar. Jag får det att funka just för att jag måste. Vissa dagar räknar man timmar till han kommer tillbaka, nu är han ju inte borta så fruktansvärt länge åt gången, men de dåliga stunderna är man kanske nere och räknar minuter och sekunder till man inte är ensam längre. Det är fruktansvärt och i allt detta är det otroligt svårt att hitta anledning att klappa sig själv på axeln och säga " Bra jobbat. Idag har du bara brutit ihop två gånger och varit arg tre. Härligt Becca "

Jag trodde aldrig att det skulle bli såhär jäkligt och jag fattar faktiskt inte riktigt vad som hänt. Alls. Jag försöker finna tröst i min familj. Mina fina barn. Min älskade man. Men jag vacklar i självförtroendet och tycker inte alls att jag är värdig.

Tacksam är jag men det är en annan sak. 

Jag hoppas på morgondagen, varje dag. I morgon är en annan dag och i morgon är nog dagen då allt vänder och den dag då jag börjar må bra igen. Då jag på riktigt börjar känna igen mig själv i allt detta. Jag har lyckats innan. Lyckats lära mig att leva med min inneboende ( ms ) som helt styr och ställer och bestämmer vad som ska bli av varje ny dag. Så jag ska göra det igen. Jag bara måste. 

Här sitter vi. Hela familjen. Vi fikade i husvagnen ikväll. Eric älskar husvagnen och den är nu städad och i ordning för semestrande.



Kärlek <3


RSS 2.0