Aug. 23, 2014

För nu exakt, ja nästan iaf, en vecka sedan tog jag de sista bilderna på Eric och magen. Vi satt i soffan och tog det lugnt innan vi skulle till stan och handla ett par saker och sen vidare till Erics farmor för att fika.

Eric gjorde pruttljud in i magen och bäbisen sparkade en hel del. Jag hade haft en del känningar hela natten och jag hade en stark misstanke om att det skulle bli bäbis den helgen.

Vi var nere på stan och köpte mer trosor för jag tänkte att " om vattnet går kan det gå åt ett par "

Henke sa till sin mamma att " Becca tror det blir bäbis inatt " Nu, en vecka idag, är det ju faktiskt lite kul att gå tillbaka och tänka igenom händelseförloppet förra helgen.






Efter stan och farmor var Henke och Eric mysiga och sega och jag var trött och skulle vila. De var så söta när de låg i soffan och tittade på filmen. Här är klockan, ungefär 14:30, och jag vet inte på exakt tid när vattnet gick men ungefär en halvtimma efter att bilden togs gick vattnet.




Själva förlossningsberättelsen kommer härvid ta vid, senare, med mer detaljerad information.

Sista bilden på mig och magen!



Och en bild från i morse





Aug. 23, 2014

Fick en så fin blomma av våra kära grannar. Den pryder min lilla amningshörna så fint.

Av familjen Kronstrand fick jag en fin berlock till mitt armband. Två söta, rosa, skor.

Tack <3

Igår efter skolan tog Henke med Eric ner till ALV. Det var en del andra där som Eric kände och han hade haft jättekul. Jag skickade med honom några tior så han fick köpa lotter och sånt som han tycker är kul och han vann faktiskt en liten större vinst än de de brukar vinna. En häst, blev det.








Tacksamhet <3








Någon sa till någon

För några år sedan, tror det var när min MS debuterad, sa någon till mig att någon sagt till henne att jobbiga saker drabbar människor som är starka nog att hantera och klara av dom.

Det hon gått i genom är inget någon någonsin önskar en annan människa för värre än så kan det inte bli.

Men, till saken hör att jag faktiskt börjat fundera i dom där banorn själv. Jag kan absolut inte påstå att jag anser mig själv va en stark person. Det är inte dit jag vill komma och jag känner det absolut inte som så. Men med tanke på ALLT som Henke och jag gått i genom och med tanke på hur mycket kroppslig påfrestning jag utsatts för genom åren, börjar jag undra om hon inte hade en poäng den där någon som sagt till någon.

Alla har vi våra bagage, våra sorger och våra problem. Alla har rätt till att känna att det ÄR jobbigt, vad det nu än må va.

Men sen kan man undra varför vissa, tex jag själv, drabbas av MS, syskonförsöksproblematik, missfall, utomkvedshavandeskap som missas på grund av tvillinggraviditet med operation som följd där äggledaren fick tas bort. IVF processen som visserligen var frivillig men nog så påfrestande psykiskt.

Att hitta balans och ork att fortsätta stampa taktfast framåt för min son och min familj med hopp om framtiden och det som vi nu välsignats med.

Livet har varit tufft men man klarar av det för man har inget val.

För vissa faller allt samman på grund av fel färg på tröjan man beställt hem, om bilen går sönder och behöver repareras eller att man tappar favoritkaffekoppen i golvet. Jag undrar om de människorna skulle klara att livet helt plötsligt valde att behandla dom lite tuffare. Eller är det vad dom klarar av?

Kanske är detta inlägg bara väldigt luddigt och påverkat av mina Amningshormoner, jag tror dock att det kanske går att hitta en poäng här någonstans.

Oavsett vad är den här lilla underbara skapelsen värd allt! Och jag är så otroligt tacksam för Eric och Henke. Familj och vänner.




Ord

Borde skriva. Jag vill så gärna. Förlossningsberättelse, vår vardag..

Det kommer, jag lovar.

Jag är så tacksam över vår välskapta dotter som är så snäll och gör allt jobbigt hanterbart. Tack <3


Aug. 21, 2014










Och en liten rättelse

Jag trodde, så klart, det var en hårig mörkhårig tjej i magen och jag visste, på Lördagsmorgonen, att vi skulle bli föräldrar IGEN.

Eller åtminstone kände jag det på mig!

Ha det i åtanke när ni läser inlägget nedan!


Och...

bilden




Sådan far, sådan son

Ser ni hur lika de ligger? Mina älskade killar <3

Vet inte exakt vad klockan var här, när bilden togs, men någon halvtimma efter gick vattnet och det blev då väldigt uppenbart att vi skulle bli föräldrar den helgen.

Jag hade sagt till Henke på morgonen denna dag att jag trodde vi skulle föda den natten. Eller åtminstone behöva åka in.

Jag sa även att " senast Söndag är det klart med bäbisfödandet "

Jag visste ju att det varva ren hårig, mörkhårig liten tjej också.

Man skulle kunna säga att jag vet allt. Ha ha.. Nej vars.. Men visst är det häftigt att jag hade så mycket på känn?

En Förlossningsberättelse kommer jag bjuda på, så småningom. Så även en liten rapport om dagsläget och allt som hänt.

Just nu försöker jag njuta av varje stund med den här underbara tösen. Och med min skolpojke.

Mellan gråtattacker, humörsvängningar och en känsla av total fullständig lycka och tacksamhet ska jag skriva för jag vill att ni ska veta. Det mesta.

Men det som jag också vill att ni ska veta är att jag är gift med världens bästa man!


Tänk

" Tänk att det blev en flicka, precis som jag ville " sa Eric ikväll.

Ja, tänk!




Aug. 19, 2014




Nu är hon här <3

Lilla Emilia!

Förlossningsberättelse kommer så småningom!


Förvärkar

Sakta men säkert, dag för dag, märks det att det snart är dags att föda barn. Oj, oj, oj..

Jag har haft en avslappnad inställning till förlossningen till den dagen då BF var. Då blev jag orolig. Eller, jag vet inte egentligen vad för ord som bäst beskriver det jag känner men jag känner mycket av någon känsla inför smärtan.

Jag tänker mycket på hur lång tid det kommer att ta, kommer jag öppnas den här gången så jag inte har ont i onödan, hur ont det egentligen gör.

Det kommer att gå bra, det vet jag. Skrämmande i hela situationen är ju att när det väl är igång finns det inte någon återvändo.

Men det är ju värt det. Helt klart. Det vet jag. Det är väl mest bara att man funderar mycket nu på slutet.


Törnrosa

En kompis till Eric sa för längre sen " törntrosa " om törnrosa. Det var ju lite fnissigt och gulligt och nu har hela den grejen kommit igång som ett internt skämt eller liknande då barnen använder namnet och sådär. På skoj, denna gång.

Idag sa Eric att när han börjar skolan nästa vecka kan ju " törnstortrosa " jobba igen.

Den stora trosan, i det här fallet, är Henke.

Så komiskt.

Tack!

Älskade Anna för att du ställer upp och tar hand om Eric så Henke kan passa på att jobba lite.

Jag ligger här och vilar. Har fixat lite med tvätt idag på dagen men jag känner av när jag behöver lugna mig.




RSS 2.0