Ny vecka

En kort vecka dessutom. Bild från igår som var en fantastiskt fin dag. 


Majbrasa

Ikväll har vi varit på Majbrasa med vänner. Det var en hel del folk som kommit till Nossen för att se brasan och det var en hel del barn som sprang omkring och lekte och hade kul.

Härlig kväll. Nu är det vår på riktigt.  


Valborg

Den här dagen har börjat lugnt. Inga utsvävningar. Mest läxläsning, lite plockstäd och lek.

Nu sover Emilia en stund och när hon vaknar är det dags för nya tag. Eric spelar lite tv spel nu en stund. 

Bild på Emilia och Adrian. De är så söta tillsammans. 


Så där ja

Då bockar vi av ännu en vecka. Nu väntar vi bara på Henke som ska komma hem så vi kan börja med maten. Tacos, stående på matsedel på Fredagarna, på Erics begäran. 




Pirrigt

Inatt har jag sovit dåligt på grund av jag haft så mycket myrkrypningar och obehag i mina ben. Jag " känner " ju alltid mina ben på grund av min ms och tidigare skov. Båda fötterna är mer eller mindre, fläckvis, alltid bortdomnade tex. Jag har små, små muskelryckningar i mina vader som sen resulterar i muskelvärk vilket oftast upplevs jobbigast nattetid då benen är stilla och de där ryckningarna får fritt spelrum. Osv. 

Allt det där är irriterande men ändå en del av den jag är i dagens läge. Inget att göra åt, jag har lärt mig att leva med det.

Men sen i vissa perioder blir såna där grejer jobbigare. Som i natt. Jag har, utöver mina andra " besvär "  ( jo det är faktiskt besvär ) haft såna myrkrypningar och pirrningar att jag inte kunnat sova. Jag vaknade runt 00 och somnade inte om förrän klockan närmade sig 3. 

Idag är det alltså en trött mamma här. Men nu, efter en kopp kaffe och härliga morgonkramar av mina barn är jag piggare. Jag försöker inte känna vidare på den där trötta känslan utan tänka på annat. Och funkar inte det kanske det funkar att inte tänka alls. Och det passar mig. Ha ha.. Skämt åsido. 

Önskar oss alla en bra dag. 

Vi längtar..

efter sommaren. Och vi älskar filtren i Snapchat. 






God morrrrrrgon

Nu har vi landat här hemma, Emilia och jag. Eric är lämnad i skolan och det är en trist och grå Torsdag. 

Vi myser inne med Nyhetsmorgon, Emilia dukar i detta nu upp en brakmåltid på bordet. Det blir nog en dag även av denna dag. 

Bilden nedan är från igår då vi, efter mycket om och men, tog oss ut. Jag var så fruktansvärt trött igår eftermiddag. Henke ville komma hem tidigare men tyvärr kunde han inte komma ifrån då han hade ett möte mitt i allt. Men det gick bra. 


Tisdagstrött på en Onsdag

När Henke sa hej då i morse vid 6:10 trodde jag inte det var sant riktigt. Jag låg kvar och drog mig i hopp om att vakna till men det verkar inte gått så bra. Nu har jag ätit frukost, är så skönt när jag hinner det innan barnen ska väckas. 

Önskar oss alla en bra dag. 

 

Nyhetsmorgon

Nu sitter jag här vid Nyhetsmorgon med en kopp kaffe. Jag har ätit frukost i lugn och ro. Jag vaknade vid halv sex och kände mig så stressad över att klockan ringer vid tjugo i sju så efter en stunds övervägande gick jag upp. Det blir ju så knasigt att försöka somna om för att sen vakna på så kort tid. Jag har sovit lite taskigt ett par nätter nu men så där är det ju ibland. Tur det finns kaffe.

Jag hoppas vädret kan få va lite skapligt idag. Det är skönt att komma ut en stund på eftermiddagen.


Måndag igen

Veckorna kommer och går. Det är faktiskt rätt skönt med vardag. Jag som älskar mitt inrutade rutinliv, eller rättare sagt har jag fått lära mig att jag funkar bäst så, föredrar vardag då jag oftast planerar och bestämmer. Håller i trådarna och det blir inte så mycket utsvävningar eller försenade middagar. Vi har våra tider och de saker vi gör. Det tycker jag är skönt.

Ikväll har Henke varit iväg en sväng på cykeln med barnen. Eric på sin egen och Emilia i barnsitsen bakom Henke. Hon älskar det. Och Eric med. 

Jag fixade med tvätt, plockstädade och fixade till de kom hem och då var det kvällsmat och sövning när Henke gick en promenad. Nu jobbar han med pappersarbete och jag ligger här och surfar en stund.

Ikväll tror jag vi ska skrapa våra Trisslotter vi har haft länge nu. Tänk om det kunde va en liten rejälare vinst så vi kunde semestra ordentligt i sommar. Åka dit vi vill utan att behöva tänka så mycket på pengarna. Henke vill så gärna bygga en lekstuga i sommar och tanken är att det även kommer va förråd i ena änden och det innebär att en hel del av semesterkassan kommer att gå dit. Jag önskar vi haft möjlighet att haft en liten lekstuga först för att sedan bygga förråd osv i framtiden. Eller ha två fristående byggnationer. Men tyvärr kostar allt pengar, utom kärlek som Eric oftast säger, så risken är att lilla Esmeralda får klara sig utan lekstuga. Iaf i år. Tyvärr. Hon skulle verkligen älska att ha ett eget litet hus att pyssla i, laga mat och så. 

Men man kan inte få allt här i världen.


Spontanpromenad

Igårkväll sågs vi med familjen Kronstrand för en  kvällspromenad. Barnen cyklade, Emilia åkte vagn och vi promenerade. 

Det var kallt men trevligt. Vi stannade även till i en lekpark en stund. 





Amningspositiv

Jag har väl inte riktigt berört ämnet " amning " här i bloggen sådär mycket. Visst har ni förstått att jag är för amning iom att Emilia fick amma till hon började bita och jag verkligen inte kunde få henne att sluta och varje amningstillfälle bara resulterade i en enorm stress över ifall gaddarna skulle slutas och hon skulle bita mig. Vi ammade sista gången runt jul då vi hade influensa och jag kände att jag inte orkade ge av mig mer då hon ofta bet för att testa mig. Jag är fortfarande ledsen över hur det slutade och ATT det slutade men 16 månaders amning är, i dagens läge, inte särskilt vanligt. Tyvärr, säger jag, för barnens skull. 

Att amma är så mycket mer än mat.  Det innebär en enorm närhet mellan mor och barn. Det är jättejobbigt att amma men samtidigt är det så otroligt, fantastiskt. Att det ens funkar. Och närheten och det fina bandet som bjuds.

Jo, jag är amningspositiv. Jag hade faktiskt ingen aning om vilka känslor det väcker, att kvinnor blir undanskuffade och att det inte är acceptabelt i vissas ögon att amma offentligt förrän jag gick med i amningshjälpens grupp på Facebook, som jag för övrigt rekommenderar till nyblivna mammor. Det finns en enorm okunskap vad gäller amning och jag tycker att det vore ett ämne likväl som alla andra på Mödravårdens informationsträffar inför att en mamma föder sitt barn. 

För mig har det varit så naturligt. Jag har ammat i badhus, i affären. Jag har inte reflekterat över det. Kanske att jag möjligtvis gjort det diskret men man behöver heller inte göra någon större grej av att det händer. 

Här är en bild som jag tycker är så jäkla rolig och fin och som är pricken över i:t när det gäller just det här ämnet.






Vaknat på fel sida

Som rubriken lyder vaknade jag, tyvärr, på helt fel sida idag. Så trist. Mest för familjen. Men det är inget kul att sura heller, för den delen.

Eric har gjort sina läxor och vi har ätit gemensam frukost. Jag ska se på Nyhetsmorgon sen innan 11 då det ska handla om förlossningsskador. 

Jag tror, nej jag vet, att anledningen till mitt sura humör är för att jag blir stressad. Det är så mycket vi behöver få gjort och helgen går så jäkla snabbt. Det känns som vi står och stampar och inget händer någonstans, tyvärr. Eller, det blir lite gjort här och där vilket resulterar i känslan att inget blir klart alls. Det är trist. Och det spelar väl ingen roll, egentligen. Sen ska Henke laga gryta till middag och bara det gör mig tokigt stressad med tanke på att han har en hel del annat att ta sig för innan. 

Nåja, jag ska försöka vända min humörskuta här. 



Blir aldrig klar

Varit på gång med inlägg ett par tillfällen idag men varje gång har något avbrutit mig. 

Vi har haft en fin dag idag. Henke fick sovmorgon i morse, han har hjälpt sin mamma att påbörja staketbygge runt hennes altan, jag har plockat och fixat lite här hemma när Emilia sov, vi har veckohandlat, vi har bjudit våra föräldrar på pizza och barnens kusiner har varit här och umgåtts. 

En helt fin Lördag, med andra ord. Nu ikväll är Henke ute och går och jag har sövt barnen. Blev tokigt trött men jag ska hålla mig vaken en liten stund till.

Tankarna springer iväg nu för tiden och många är dom känslor som sköljer över mig. Av så många olika slag. Det känns som att allt krackelerar. Kantstöts och slits. 

Det är tufft. Jag kämpar för att hålla ihop. Jag har gjort det förr och jag vet att jag kan igen. Utgångspunkten är bra då jag mår relativt bra i mig själv. Svårt att förklara hur man kan va både lycklig och sorgsen på en och samma gång. Men om någon kan lyckas med den bedriften så är det väl jag. 

Det är tufft att växa upp, bli vuxen och se sina föräldrar bli äldre. Se på sig själv att åren går. Se på sina barn som växer upp och blir stora. Allt ansvar. All oro. Alla tankar. 

Men mitt i allt det som är sorgsamt så finns det en enorm lycka. Alla får inte bli vuxna. Alla får inte chansen att ens bli föräldrar. Det är inte alla som har sina föräldrar kvar när de närmar sig 40. 

Jag tror att man, tillfälligt, måste få grotta ner sig i sin ledsenhet men att man sen måste intala sig själv att lycka är en bättre känsla och följa den. Man kan känna sig nedstämd och ledsen men ändå ta vara på nuet, på stunden och det man har. 

Jag brukar säga till Henke att " Jag gör det jag kan med det jag har " Det sträcker sig oftast inte längre än till det att jag " ÄR " här. Jag är mamma, fru och dotter. Men jag behöver heller inte va mer. Jag försöker räcka till där jag behövs och i det hittar jag min mening. För nu. 

Flummigt på en Lördag, men visst kan det väl få va så ibland. 


Lördagsläsning

Idag fick maken sovmorgon. Det händer inte ofta, tyvärr, då jag oftast är så så trött och behöver sova på morgonen på helgen då han ändå är hemma. Eller så går vi upp tillsammans.  
Men sen Eric var sjuk sover jag själv och Henke med barnen och det innebär att jag inte blir lika mycket väckt på natten och därför är aningen mer utvilad.

Emilia har haft en bra period nu med bra nattsömn, dessutom, så alla vinner ju på det här.

Här är en bild på Eric och Emilia när de läste en bok i morse.


RSS 2.0