Eurovision

Sitter och hejar på Måns Zelmerlöv i Eurovision. Alla andra sover, skulle kunna tro att spänningen blev för stor.

Nu håller vi tummarna. 

Ögonen

Blev ju lite orolig, om ni minns, igår när jag ringde till ögonmottagningen och inte kunde få något direkt svar på varför en ögonläkare kanske skulle vilja kika på mina ögon. Jag ringde idag igen och sa att jag ville veta. 

Som hon sa är det inget konstigt om man har kontinuerlig kontakt med en ögonläkare då man har MS. 

Så skönt. Man blir ju lite orolig. Inget var alltså fel utan helt i sin ordning. Synen är försämrad men det får man ju räkna med när man väl börjat behöva glasögon.

Stundande bemärkelsedag

I veckan som kommer har vi en jubilar i huset. Tänk att du var en 22 årig liten pojkspoling ( jo men nästan ) när vi först blev tillsammans. Tänk vad vi vuxit upp och ihop. Att vi gått genom livet tillsammans hela vägen hit. Att vi bildat familj och nu har två barn som är små avbilder av oss.

Vi fixar inför kalas och fest. Sakta men säkert. Det är ju inte hela världen om det är lite stökigt men det är i stort behov av en ordentlig städning ändå så då kan vi ju passa på nu.

Här är en bild på lilla sötan som skulle titta på mig som var bakom mobilkameran. 

 



Suddig bild

Men jag tycker den är så söt på vår lilla, älskade prinsessa.


Att vänta

Det är så jobbigt. Att vänta på något som är jobbigt är också jobbigt. 

Jag var ju hos ortoptisten för en och en halv vecka sedan för att kolla mitt dubbelseende. Jag var nästan säker på att det skulle va försämrat då jag märker att min syn inte alls är bra.

Bra var att dubbelseendet låg kvar, eller vad man ska säga, och inte var försämrat. Däremot var min syn mycket sämre och av någon anledning, fick aldrig klarhet i varför, skrev hon en notis till min ögonläkare ifall hon ville träffa mig så skulle hon kontakta mig innan jag gick till optikern för att prova ut nya glas och bågar. 

Jag frågade varför och försökte få svar på anledningen. Det måste ju varit något som hon märkte som av någon anledning skulle komma att behövas kollas på.. Hon svarade aldrig rakt ut utan sa bara att vi fick vänta och se hur min ögonläkare väljer. Undrade jag kunde jag ju ringa och fråga. Hon var inte otrevlig eller så. Bara väldigt kringpratande och gav liksom inte något svar på VAD det var och VAD det kunde vara. 

Idag kom jag på att jag nog ville ringa och se. Jag behöver nya glas och jag vill helst inte vänta längre än nödvändigt. 

Sköterskan jag pratade med läste vad ortoptisten skrivit fram till dess att det stod om ifall en ögonläkare skulle träffa mig. " För kännedom " ...Sen sa hon inget mer om det. Jag frågade återigen om det kunde va något särskilt, vad hon menade, vad det betyder.. " behöver jag va orolig, förstår du vad jag menar " sa jag. Det förstod hon. Det står här " För kännedom " ...

Sen sa hon att hon skulle skriva till ortoptisten och fråga om hon fått något svar ifrån ögonläkaren och hur det är sagt. Sen skulle hon ringa tillbaka till mig. Jag har inget hört än och såklart är jag orolig. Varför inte vara säga vad hon skrivit? Varför inte bara säga " du behöver inte va orolig bla bla bla " Blir tokig..

Jag ska ringa igen i morgon. Jag känner ju att något är fel med ögonen. Kanske är det så att man träffar en ögonläkare regelbundet vid ms. Inte vet jag. Men då borde ju någon av dom sagt något om det.



Solen skiner

Idag, än så länge kanske man ska säga, skiner solen hör ni. Iaf här. Det gör så mycket på humöret att få se dessa strålar och bara vetskapen om att man kan gå ut utan några större bekymmer gör en gladare.

Jag har haft ett par riktigt tuffa dagar senaste tiden men nu ska det bara va på väg åt rätt håll. Visst, min MS är med och lägger grus i maskineriet dagligen och det kan jag tyvärr inte påverka men det finns annat. Inställningen och ifall jag ska välja att grotta ner mig i fel spår. Men det är så lätt att göra det ändå. När man inte mår bra.

Prinsessan är piggare idag. Hon har knappast hostat inatt men 6 små mysnattamål har vi hunnit med. Zznark.. Men jag tar de vakna stunderna, oftast, med ro. Om ett år ligger vi inte där, tätt, och myser på det viset. Mysa blir man ju aldrig för gammal för men ni förstår hur jag menar.


Jobbigt att va sjuk när man är sjuk

Efter att ha haft tre ganska omfattande sjukdomar nu senaste två månaderna känner jag verkligen hur mitt mående, både fysiskt och psykiskt, tar långa kliv bakåt. Livet innebär ju förkylningar och tråkigheter men det är så synd när man ändå börjat må lite, lite bättre. 

Försöker vila och varva med lite småsysslor. 

Här är en suddig bild på en tjej som sovit länge idag på förmiddagen. Förmodligen som kompensation för allt hostande inatt.


Arla morgonstund

Inte nu utan när vi vaknade idag. Vi har varit på ett möte på sjukhuset med mina vårdkontakter och försäkringskassan. Det gick bra men det är jobbigt psykiskt och jag blir trött efter men det var ändå ett bra möte.

Vi fick beröm då vi gör rätt i att jag försöker upprätthålla en så normal vardag som möjligt. Kanske orkar jag inte dra igång en bullbakning, storstädning och sen hitta på något kul med mina barn samma dag men jag gör det jag klarar när jag klarar det och det är helt rätt. 

Nu har jag ett mål att jobba mot och det ska gå bra. Väljer jag att tänka att jag inte ens kunnat va mammaledig till Emilia mår jag ju inte bättre utan jag ska försöka fokusera på det som funkar.



Kämpigt

Idag har det varit kämpigt. Tror det beror på den här förkylningen som nu börjar trötta mig. Min ms gör sig påmind mer och mer och jag känner mig svag både psykiskt och fysiskt.

Vi har haft en trevlig kväll med mamma och pappa på besök för att gratulera Eric på namnsdagen. 

Emilia är jätteförkyld och har 38 i feber. Hon hostar och snoret rinner. Vi satt ute i solen på altanen ikväll och det var skönt att få lite frisk luft faktiskt. Även för henne, tror jag, då hon hostade mindre där.

I morgon ska vi på ett möte. Vid 8:15. Förstår ni stressen.. Men det ska nog gå bra. Jag har Henke med mig.



Kurera oss

Ikväll har vi en väldigt väldigt hängig skrutt här hemma. Emilia har feber runt 38 och är mer besvärad än någonsin idag. Jag tror att hon kan ha ont i ett öra. Sen gör det ont att hosta den otroligt slemmiga hostan hon har. När det lossnar lite är det som att hon själv blir rädd för det lossnar så mycket.

Mår hon såhär skruttigt i morgon har vi sagt att vi ska ringa och rådfråga någonstans. Tycker hon har kissat lite idag också, jag har ju ingen aning om hur mycket hon får i sig. Men jag prioriterar amning, amning, amning nu då det både ger ett lugn, mys och tröst. Och vätska.

 



Nio månader idag

Älskade lilla Emilia


Förkylda

Vi spenderar den här långledigheten, för Erics del, med att va förkylda. Tur ändå att han inte behöver missa skola men tråkigt att inte kunna leka med kompisar. Men det är ju inget att göra åt.

Emilia har haft ganska hög feber både igår och idag. Mitt på dagen var hon feberfri men det var nog Tack vare febernedsättande för vid sovdags var den över 38 igen. Lilla gumman.

I morgon tänker jag att jag ska försöka sätta mig och skriva om en sak. En viktig sak. Jag har nämnt det innan men nu har det blivit väldigt uppenbart att det är dags igen.

 

Min fartfyllda kille

Idag har jag och barnen tillsammans med barnens ena kusin och  goda vänner varit på ALV igen. Jag är så otroligt tacksam för hjälpen och stödet jag får. Jag blir väldigt väldigt väldigt lätt stressad men jag tycker jag börjar hitta mig själv mitt i allt. Lite grann. Steg för steg. Jag vågar och jag utsätter mig för saker som jag egentligen inte orkar men med tryggheten och vetskapen att jag inte är ensam så funkar det.

Jag tycker jag har ganska bra koll fast än att jag inte har koll alls. Typ.

Tack för en fin fin dag. Och tack för att Ni finns för mig och barnen <3 

 

Mysig kväll

Igårkväll åkte vi ut till skogen igen där min pappa för tillfället kör en kolmila för Astrid Lindgrens skolas åk 6. Barnen sover ju kvar första natten, tänk vilket äventyr, men den är ju inte färdig så snabbt så det brukar bli några fler nätter där för min pappa. 

Igår åkte vi ut dit med lite middagsmat till honom och passade på att umgås lite. Barnen, jag och min mamma. Det var faktiskt riktigt mysigt, trots en hel del knott. Vi satt en bit ner i skogen så inte Emilia fick någon rök på sig.

Det finns även  en inte stöta marken bana där ute och den gick Eric flera gånger.

Jag och min skrutt 


Alv premiär










RSS 2.0