Försäkrings kassan IGEN

Inväntar Försäkringskassans samtal. Jag var hård sist jag pratade med dom ( i fredags ) och skulle få utbetalningen. Eller bli uppringd av någon som annars kunde förklara för mig hur det kan komma sig att någon ska behöva vänta på föräldrapenning i minst 5 veckor.

Hade jag vetat att det som hände skulle hända hade vi ju ansökt i god tid. Men i bland vet man inte sån. Oftast inte iaf.

Anledningen till att Henke skickar in ansökan via vanlig post är att vi inte kan ha två olika såna där konton på vår dator ! ? Jag skickar via nätet och det funkar bra.

Hur som helst, som jag sa till den stackars kvinnan, hade jag förstått om det vore ett läkarintyg det handlade om och de var tvugna att gnida och gno i möten om man var beviljad att va ifrån sitt jobb.

Men nu snackar vi föräldrapenning. Något som alla föräldrar har rätt att ta. Det står klart och tydligt för vilka dagar och hur mycket han ska ha. Det ska inte behöva ta sån tid.

Så idag ska jag fråga hur det går, för jag måste betala våra räkningar idag.


Becca-Lotta är trött

Idag är det en trött och gnällig Becca-Lotta som sitter här, det må jag säga.

Jag brukar alltid ha ont i nacken, speciellt på morgonen. Antar att det är sviter sen mitt tidningskörar liv då jag hade mega mega ont och till slut fick ge upp dröm jobbet som tidningsbud = )

Jag får ont av de sysslor jag gör i mitt nuvarande jobb också och i det dagliga hushålls arbetet men med Zon och Panodil brukar det hålla sig i schack. Men inte idag. Antar att jag satt och spände mig när jag frös så mycket igår ute vid sjön.

Hur som helst..

Idag blir det labb för att kolla mina blodvärden och så. Sen blir det mamma på en fika.

Dammsuga av ikväll också då maken och sonen ska va hemma tre kvällar denna veckan utan sin duktiga hushållerska = )

Som ni förstår har jag ingen som helst inspiration till att skriva något kul. Så håll till godo. När jag väl vaknat till här kanske det börjar flöda.

Vem vet = )

Bäbis språk

Innan små barn kommer igång med sitt språk ordentligt kan många saker få lite små tokiga namn. Jag var noga med att ålen, duken och antalalla skulle på innan utgång vintertid. Självklart är det ju overall, halsduk och vantarna = )

En sak som faktiskt är riktigt kul är när jag skulle hämta en sak i garaget. Beroende på var man befinner sig i förhållande till just ett garage kan det ju va " ute i garaget " eller " inne i garaget " Så helt sonika sa jag att jag skulle " hämta min spade ute inne i garaget " Detta finns på film och är väldigt kul att ha sparat nu när man själv har en liten som snart kommer börja prata mer förståligt!

En sak som jag kan bli full i skratt över är när pappa jobbade på ÅBRO när jag var mindre. Jag brukade få följa med dit, välja massa fina flasketiketter och leka med osv. Jag har alltid varit med pappa överallt så det var inga konstigheter att jag hängde med honom även dit.

Att arbetsplatsen hette just ÅBRO tror jag inte att jag hade fattat för som jag sa det jobbade pappa på " stånklevet " Inte något konstigt alls egentligen för ute i hallarna var det är jävla oväsen = )



Härliga helg

Idag har sonen och jag gett Henke lite sovmorgon. Eller rättare sagt har han nog tagit den själv. Han vaknar inte lika lätt som jag gör. Jag kan inte för mitt liv förstå hur han kan sova så hårt. Jag missunnar inte honom det. Han är trött när han jobbat sen blir det ju oftast senare på helgkvällar.

Idag vet jag inte vad som står på tapeten, vad man ska hitta på.

Har varit prat om Hultsfredsmarken, men jag vet inte. Har inga pengar ändå så det känns som massa bök för liten vinst. Vore väl kul att komma iväg lite i och för sig. Vi får se.

I kväll ska vi äta mat hos min kära pappa. Trevligt, trevligt!
 
Jag önskar Er en riktigt härlig helg. Jag är ledig och ska njuta i fulla drag!

<3

King of the tv dosa

Sen Henke och jag blev tillsammans, ca 12 år sedan, har jag förlorat kontrollen helt över tv dosan. Vi kollar tv när vi äter middag och innan vi ska sova.

Jag brukar göra små försök till att återta lite av kontollen, men utan resultat.

Henke kollar runt efter något som kan passa och väljer därefter något vi ska titta på. Oftast är det skapliga program så jag ska egentligen inte klaga, men VARFÖR ska han ALLTID bestämma? Hur blev det så?

Jag är ganska anpassningsbar och jag antar att jag lät honom hållas i början av förhållandet och nu ser han sig som " King och the TV dosa " Självutnämnd och vald utan omröstning såklart.

På vardagskvällarna när vi ska sova vet jag att Seinfeld går på femman. Efter det är det CSI. Oftast börjar vi kolla på någon film och när Henke är trött och vill sova då som först får jag dosorna till min sida och kan se " mina " program.

De få kvällar vi lägger oss vid olika tidpunkter kan man kalla lite av ett himmelrike för mig. Då visas mycket crime historier och krigsdokumentärer och då ligger jag där. In charge så att säga. Så härlig känsla.

Visst skulle jag kunna kräva en omröstning om dosan, jag skulle kunna slita den från honom och välja program - om jag verkligen verkligen ville. Men jag gör inte det.

Är det det som är en kriterie för att man är en bra flickvän, sambo eller maka?

Att låta mannen ha den där rätten till att bestämma för att behålla husfriden. Att inte opponera sig utan bara just anpassa sig. Jag vet ju att han skulle ta det hårdare om han förlorade den där lilla rätten till att bestämma. Andra beslut tar vi ju gemensamt.

Så för att inte kantstöta hans manlighet låter jag honom hållas, väntar snällt tills dess att han sover gott och då jäklar är det min tur!


Fick min ursäkt till slut!

Förra helgen skrev jag ju att jag var irriterad. Eller förbannad, besviken..

Igår reddes en del av det hela ut. Jag fick min ursäkt och efter en stund t om ett erkännande av personen i fråga att det var lite onödigt. Även min önskade ursäkt. Mycket skönt. Jag talade om att jag tog väldigt illa vid mig och blev mycket ledsen. Det rev upp så mycket som jag just nu bara försöker gå vidare från.

Det känns dock inte helt ok ännu, tycker det är otäckt med människor som kan bli så upprörda utan egentlig orsak.

Men men, nu är det diskuterat om och jag ska försöka släppa det hela.

Njutfullt

Vad skönt det är att va ledig. Nu, sen jag började jobba uppskattar jag tiden hemma på ett helt annat sätt. Jag njuter av tiden hemma och umgänget med min son.

Sen ska jag väl inte sticka under stol med att vissa dagar känns katastrofala. Men så är det väl mer eller mindre för alla antar jag!

Ikväll blir det middag tillsammans och lite annat smått och gott.

Önskar alla mina vänner en trevlig kväll!

Försäkringskassan hamnar på listan över " saker som kan fara åt helvete "

Jag har ju varit sjukskriven 3 veckor denna sommar. Jag var laddad för att återgå till jobbet men fick tyvärr utebli. Det som hände då var ju självklart att Henke fick va hemma och va pappa ledig. För att vi skulle få lite inkomst från hans sida. Det är väl lite så tanken är vid sjukskrivning, föräldrapenning osv. Att man ska få en slant trots att man är hemma. Annars skulle man ju lika gärna kunna strunta i hela den där omständig biten och va hemma utan lön.

Tyvärr är det just så det blir. Man får aldrig sina pengar.

Jag ringde till försäkringskassan och bad dom skicka ansökningspapper till Henke, de kom, vi fyllde i dem och skickade. Ringde även i den vevan och bad dem skynda på ansökan. Vilket ju egentligen är en självklarthet men det är ju inte alltid så.

Då inga pengar kommit ringde jag igår igen. Ansökan var inkommen och skickad till Kalmar ? den 20 / 8. Men var är pengarna? Och varför ligger pappret och samlar damm i stället för att bli bearbetat?

Ska det va så svårt att konstatera att en karl vill ha pengar för att han varit hemma med sitt barn? Det står ju klart och tydligt vilka två veckor det handlar om och hur mycket det ska va..

Jag frågade om det fanns något högre ställe jag kunde bli kopplat till. Det fanns det inte. Inte ens hon kunde komma längre upp på stegen.

Hon sa även att det brukar ta 40 ! ! ! dagar innan pengarna anländer och det är inget ovanligt att man får vänta längre på sommaren med tanke på semestrar och så.

Jag sa till henne att det var rent ut sagt för jävligt. Folk blir ju sjuka även sommar tid. Jag frågade henne om inte grundtanken var att föräldrapenning och sjukskrivningspengar ska ersätta förlorad inkomst och det höll hon med om. På frågan om hur det ska gå till när räkningarna ska va betalda i dagarna och pengarna inte kommit hade hon inget svar på.

Det man kan göra är att hon lämnar en liten notis att jag vill ha ärendet påskyndat och sen kunde jag ju gå in på deras hemsida och skicka ett mail och klaga.

Det är så dålig stil detta. Förra sommaren, då jag väntade på att min havandeskapspenning skulle komma igång, fick jag vänta ungeför 3 månader. Detta upplyste jag henne också om.

Men, men.. Jag ska ringa idag igen. Vi måste ha dom där pengarna. Nu!


Lite morgon gnäll..

Idag vaknade jag tidigt. Låg och vred mig i sängen och kände att jag lika gärna kunde gå upp. Sitter och väntar på att Henke ska komma ner nu och äta frukost innan jobbet.

Jag tycker det är så skönt att vakna innan Eric. Kunna äta frukost under lite lugnare former. Brukar ju slänga i mig en kopp kaffe och en smörgås på stående fot när jag ändå gör hans frukost.

Huset vi bor i är egentligen ganska dumt uppbyggt. Över och under våning, vilket i sig inte är några större problem. Men med ett o isolerat trapphuset mellan de båda två gör att dörrarna hålls stängda vintertid. Det brukar ju krypa ner mot en 8 till 10 grader där ute.

På sommaren hålls dörrarna stängda pga alla stora källarspindlar. De vill man helst inte ha in där man " bor " så att säga.

Eric brukar oftast få stå kvar i sin säng och vänta på sin mat. Alla hans kläder är där uppe och så även skötbordet så det känns smidigare så. Frukost på sängen varje dag för en liten prins = )

Han blir ju dock väldigt ensam där uppe under tiden man fixar hans mat. Två dörrar mellan oss och jag hör honom inte. Så det känns lite små stressande. Är jag redan uppe och nere ser jag ju i kameraövervakaren att han börjar vakna och då går ju allt så mycket smidigare.

Nu går vi mot kallare tider vilket innebär hög el räkning och jag känner att jag bara vill flytta. Ha ett annat boende. Men det gnäller jag ju alltid om i perioder. Jag vill ha Eric ska få ett rum till alla fina leksker han har. Jag vill ha en tvättstuga, badrum med badkar och inte en massa målarfärgssläppande fönster lister och element.

Är det för mycket begärt = )

Hoppas alla får en toppen dag!

Skit låt..

Det faktum att jag har en son som älskar musik gör att vi större delen av dagen har MTV på. Vissa låtar är väldigt bra, en del sämre, en del spelas för ofta och tvärtom.

Att det finns massvis med olika musikstilar råder det inget tvivel om. Att det dessutom finns lika mycket musiksmak är ju också ett konstaterat faktum.

Men - rätta mig om jag har fel - finns det inte en låt där texten gå " Dom som inte dansar är våldtäktsmän "

?

Allvarligt?

Vad är det för jävla skit? Hur kan en låt få heta så? Dom pipar över om någon sjunger " fuck " och så på MTV, dom suddar även ut bilder där tjejer är för lätt klädda. Men ett sånt här påhopp, det är ju inte klokt.

Tänk på alla stackars krakar som inte har någon taktkänsla, tänk på dom som bara gå ut för att ta en öl och sitta och prata..

Jag vet, jag överanalyserar texter, men kan man annat i detta läget?

Det är väl påhopp av allra värsta grad att anklaga folk för att va våldtäktsmän..


Dagens uttalande -

Att få barn är så stort. Så stort att egentligen inga ord i välden kan komma i närheten för att förklara känslan. En ny liten människa som man skapat och nu ska vårda och ta hand om. Prägla bra värderingar på. Detta är ett stort ansvar, helt fantastiskt.

För vissa faller sig mamma rollen så lätt. Att vara just mamma, veta vad ens barn vill. Allt flyter på och för vissa förändras inte tillvaron på något sätt. Skulle det va lite jobbigt i perioder skakar de av sig det ganska snabbt.

Men vad händer när den där lyckan inte infinner sig? Eller om den gör det för att sen börja sjunka tillbaka en aning?

Att känna dessa känslor får i ett första skede undra vad som är fel på en. Man har ju fått barn, man ska ju va lycklig nu. Skammen över att känna att man inte räcker till, att man inte klarar ansvaret över något man skapat är nog den hemskaste känslan. Åtminstonne som jag känt.

Första gången jag träffade Eric, allt som hastigst innan jag blev nerkörd på intensiven efter mitt snitt, kände jag sån otrolig lycka, jag var stolt som en tupp och min son var vackrast i världen.

Efter ett par låånga, sega dagar på BB fick vi äntligen åka hem och i samma veva började saker och ting sakta förändras. Jag grät mängder, var så trött. Somnade så fort jag ammade honom. Att inte kunna gå upprätt, inte orka städa - allt sånt där fick mig att må så dåligt.

Jag är inte van vid att behöva be om hjälp. Jag är inte van vid att min kropp säger ifrån.

Jag vet att jag grät på kvällarna och tänkte att blir det inte roligare än såhär? Är det såhär livet ska se ut för mig nu?

Jag kunde inte se bortom alla natt amningar, den extrema tröttheten.

Allt blev extra komplicerat då jag inte ens kunde ta mitt nyfödda barn i bilbarnstolen själv, jag orkade inte gå promenader för jag var så nedtagen efter snittet. Starten på detta var inte den bästa.

Henke återgick till jobbet och jag kämpade här hemma. Ett par månader flöt på men en dag gick det inte längre. Ute på promenad en dag höll jag på att fullkomligt bryta ihop. Jag blev så yr att jag knappt tog mig hem. Väl hemma la jag mig på soffan och trodde att jag höll på att bli sjuk.

En vecka gick och då kom tårarna. Tårar jag hållt tillbaka den senaste tiden. Jag grät, grät, var arg, grät om varannat.

Henke blev hemma 3, 3.5 månad tror jag och under den perioden gjorde jag inte många knop. Vissa dagar var jag orolig att något skulle hända Eric, vissa dagar ville jag bara dö så jag skulle få sova. Den här peioden i mitt liv är i särklass den absolut värsta jag varit med om. Jag blir så ledsen över det när jag tänker tillbaka. Varför kunde jag inte njuta av min son?

Jag gick till psykolog några gånger och erbjöds medicin ( som jag aldrig tog emot ) Begreppet friskvård blev introducerat till max här hemma och vi gjorde bara saker som vi mådde bra av. Eller rättare sagt, som jag mådde bra av.

Sakta men säkert vände det och jag började känna små sting av lycka som sen blev mer ihållande och idag mår jag bra. I bland kan jag få små återfall men det är ingenting mot vad jag vet att det kan bli. Jag är dessutom mycket bättre på att be om hjälp. Jag har en otrolig familj och vänkrets som finns för mig.

Jag har inte på något sätt hymlat med mitt mående i denna period. Tycker snarare det är bra att folk får veta. Jag tror många mår jätte dåligt men inte vågar erkänna det. Just för skammen.

Detta är inget att skämmas för, man är inte en sämre mamma eller person om man drabbas.

Anledningen till att det blir såhär för en del kan nog variera. Efter kesjarsnitt är det liite vanligare sägs det. Att jag inte bad om hjälp utan körde på som vanligt bidrog nog också. Jag skulle inte kalla mig utbränd, men något snarlikt. Den stora förändringen med att skaffa barn tror jag gör sitt. Att man inte längre bestämmer över sitt liv. Det är en liten som avgör när det ska sovas och ätas osv.

Man ger upp en stor del av sitt gamla liv.

Till slut så inser man att de delar som man behövt ge upp inte betyder någonting. Det man fått i stället är värt allt. När man känner, det som alla pratar om, då är livet fantastiskt.

Jag trodde jag visste vad älska var men jag hade ingen aning. När jag lärt känna Eric, landat ( om möjligt något sent ) i min mammaroll och när jag insett att jag duger då fanns det inga tvivel längre. Påklistrade leenden existerade inte. Jag log av lycka och stolthet.


Ner taggar dags

Jobbet avklarat för dagen och nu sitter jag här för att tagga ner och eventuellt kunna somna. Blir kväll i morgon sen ledig i några dagar. Så skönt!

Nu ska jag gå in i sovrummet och kolla till sonen. Brukar stanna till bredvid hans säng och bara förundras över hur vacker han är.

Sen ska jag krypa ner och se Seinfeld och CSI. Vi får se hur länge det tar innan jag somnar ifrån = )

Gråa dagar skyndar aldrig på

Hamnade visst här igen.

Är så trött idag så inget annat känns aktuellt. Men nu har jag bestämt mig för att försöka tänka bort min trötthet. Jag jobbar ju bara kvällen idag och i morgon sen är jag ju ledig i helgen. Tjo hoo.. Då ska jag utnyttja möjligheten att sova kan jag tala om = ) Är ju så mycket lättare när man är två här hemma.

Ingenting blir ju lättare med en negativ självömkande inställning. Man klarar sig med min mindre sömn än man tror. Det är bara svårt att komma ifrån tankarna på hur skön sängen är. Men jag ska försöka se positivt på dagen. Njuta av min son.

Allt som oftast funkar ju mina jobbdagar alldeles utmärkt. Så varför skulle det inte gå idag.

Har jag sagt att nedräkningen har börjat? En vecka kvar. Helt underbart ; )

Idag blev det visst bara en massa smileys hit och dit känner jag.
Rabblar en massa skit nu så nu får det va färdig skrivet.



* Jag är glad över det faktum att du kommer till mig för stöttning och peppning. Jag hjälpr dig så gärna ( om jag kan )

Ha en toppen dag mina vänner. Även gråa dagar när allt går emot en måste man tänka att man faktiskt vaknade även denna dag. Man har hälsan och ens familj mår bra. Det är det viktigaste i livet!

Sandra = )

Glömde ju skriva att jag kommer sakna Sandra ju. Så du får ett eget inlägg.. hi hi..

Jag jobbar ju visserligen de båda kvällarna nu när du är borta, men ändå. Våra dagsfikor då? Jag klarar mig nog. Hoppas att allt går bra så hörs och ses vi min vän!!

Jag behöver min sömn..

Den här dagen började alldeles för tidigt. 5:30 visade klockan på när  sonen vaknade och ville ha lite mat, Tiden stör mig inte mycket en ledig dag, men när jag ska jobba är jag beroende av sömn.

När Henke gått upp vaknade han antagligen till igen för vid 7:15 stod han och joddlade i sin säng. Eller, joddla kanske han inte gjorde precis, men han lät. Till storgråtande toner var det bara att göra lite mer mat till honom.

Nu ligger han i sin säng och jag undrar om han somnar om. Han behöver det. Skulle det nu va så toppen att han somnar till en stund igen så vet jag ju att jag förmodligen kan vila lite i eftermiddag. Somnar han inte nu sover han bara en kort sväng på dagen och somnar eftermiddagslur för sent för att jag ska hinna med att hänga på.

Antagligen kommer denna kvällen på jobbet bli med en mycket trött Becca.

Och jo.. Visst hör jag honom leka i sovrummet.

Henke har åkt i väg med bilen med bilstolen i ( toppen ) det regnar så att promenera är inte att tänka på ( toppen ) Det blir nog bra detta. Ska bara vakna till liv här först.

Ha en toppen dag, min kommer dock gå i trötthetens tecken = )

Natti natti

Nu har sonen fått sitt kvällsbad och sover sött.

Dagen har varit toppen. Lediga dagar är sköna dagar.

I morgon väntar jobbet igen så nu ska jag krypa ner och kolla film och bara mysa.

Extra trevlig

I mitt yrke träffar man i stort sett alla sorters människor. Trevliga och glada, lite mer missbelåtna och sura, stressade.. En del är mer kända än andra. Bland annat har Nordman gruppen handlat av mig. Det kommer även överförfriskade människor, människor i rullstol, människor med diverse hämmande åkommor.

När det kommer människor i rullstol kan jag få lite smått panik. Jag vill verkligen behandla alla lika ( detta gäller självklart även när jag inte är på jobbet ) Jag vill inte att den rullstolsbundne ska se att jag tycker synd om den. Jag vill heller inte låtsas som att jag inte bryr mig. Det är så svårt det där.

En del med handikapp ogillar ju just det faktum att man tycker synd om dem.

Och det gör man ju. Det är inte lätt att låta bli att visa. Jag går gladeligen ut med maten för att dom ska kunna få med den smidigt. Och fan vet om jag inte slängt på lite extra vid tillfälle också. Fel eller rätt? Det är frågan.

En människa i rullstol är ju sannolikt ganska van vid den. Hanterar den bra och vet vad de klarar av. Men ändå. Jag blir så ledsen över det faktum att dom inte får känna marken under fötterna. Och det kan jag inte låta bli att visa. Inte så att jag tittat menande och nickar med huvudet och sånt uppenbart, utan att jag just är extra trevlig.

*TACK *

Igår kväll, efter jobbet, tog jag mig en snabb glutt in här på min blogg och jag blev så glad.

Jag hade fått kommentarer på några inlägg.

I bland kan man få känslan att man skriver för " blinda " ögon, att folk inte " lyssnar " på det man skriver. Förstår ni? Låter kanske konstigt.

När du sedan får ett par kommentarer är det ju en sorts bekräftelse på att folk verkligen läser.

Jag blir dessuom mer taggad till att skriva mer. Och oftare.

Tänk vad ett par knapp tryck kan göra = )

Önskar er en toppendag idag mina vänner. Jag ska va ledig hela dagen men har en hel del fix för mig.

Två heltidsjobb

Är inte alls på bra humör idag  tyvärr men jag försöker. Sviterna efter ett visst samtal håller i sig. Har ju jobbat en del nu också och det kanske var lite för tidigt inpå. Att jobba så mycket menar jag.

I morgon är jag dock ledig och det ska bli så skönt.

Eric är i någon fas just nu. Mycket gråt och skrik, vaknar om nätterna och gråter och sover inte bra på dagarna längre heller. Vill va mycket i famnen och det är inte ok att sitta och gosa med honom. Han vill bli bärd.

Förhoppningsvis är det tänder och just det faktum att han börjar bli en större pojke med en ännu större vilja.

Att då säga att man tycker det är jobbigt är skamfullt. Alla vet väl att det är så att vara småbarnsförälder. Speciellt den äldre generationen tror jag känner så. Att de tycker att man är en dålig förälder bara för att man inte riktigt orkar med.

Men å andra sidan, är det 30 - 40 år sen de människorna hade barnen små själva så det är nog lätt att man glömt just de jobbiga perioderna. Man kommer ju oftast bara ihåg det bra. Sen var det ju inte fullt lika vanligt att mammorna jobbade på den tiden. Och att ta hand om barn och hem anses ju som ett heltids arbete och just nu jobbar vi två heltidsjobb här hemma.

Men jag hymlar inte med att jag tycker att det är skitjobbigt just nu. Kärleken för min son är dock lika stor, det är inte det detta handlar om. Men att inte få sova en hel natt, äta sin middag utan att höra barn gråt eller dricka sitt kaffe i lugn och ro det tar på krafterna.

Nu ska vi snart äta lunch här sen hoppas jag på att få en stunds vila innan jobbet kallar på mig!

Ha en bra dag mina vänner!

Smal / kraftig

Överviktiga personer är det synd. Folk pratar om deras vikt bakom ryggen men man skulle aldrig säga något rakt ut. Möjligtvis kan någon ge en liiiten ytte pytte liten hint om att det ju faktiskt inte är bra för kroppen att bära på det.

Att vara smal eller underviktig är däremot inte alls lika farligt enligt vissa. Hur svårt ska det vara att gå upp liksom?

Jag har i hela mitt liv pendlat mellan kraftig undervikt till att ligga på gränsen eller straxt under. Jag har i alla år fått höra kommentarer om hur smal och spinkig jag är, att det inte är snyggt att vara för smal och det ena med det tredje.

Jag har fått frågor om jag är anorektiker, skolan blev inblandad på gymnasiet bland annat. Jag har fått frågan om ifall jag är vegetarian och dessutom blivit förklarad för att det inte är bra att banta.

Så, vad fan är skillnaden då? En fet person mot en smal. Det är väl lika illa? Jag kämpar med min vikt, äter som en häst - men det hjälper inte.

Under min graviditet gick jag upp till 81 kg och var helnöjd och bestämde mig för att stanna på 65 kg efter att allt var klart så att säga. Men vad händer? Rassel och brak och jag är nere på 58 kg igen.

Jag vill inte va såhär smal. Jag vill väga mer men uppenbarligen vill min ämnesomsättning annorlunda just nu.

Men varför är det helt ok att klanka på en smal person?


Söndags gnäll

En dag som denna känns det både skönt att få komma hemifrån men jobbigt att lämna Henke här hemma. Eric är så gnällig och ska bli bärd hela tiden. Vore ju en sak om han vägde hälften av sin vikt men 9.4 kg känns en del i armar och nacke efter ett tag.

Då är det skönt att va två och kunna turas om.

Vet inte om det blev för mycket med vaccineringen i samband med att tänderna trycker sig uppåt och genom det lilla tandköttet. Det är då rakt inte den lilla prins vi är vana vid.

Tycker så synd om honom och önskar att jag kunde ta vad än det nu är som tynger honom så vi kan få tillbaka vår harmoniska och glada kille.

Nu blir det kaffe och cigg innan jobbet,

Sen blir det just det - jobb..

Har försökt ringa ett samtal i dag som berörde mina inlägg igår menn kopplas till mobilsvar. Typiskt. Men jag ska försöka finna tid i morgon innan jobbet för att få det uträttat.

Ha en fortsatt trevlig kväll mina vänner!

Du vet väl om att du är värdefull..

En egenskap som jag besitter är att jag är en mycket medmänsklig person. Jag känner " med " mina medmänniskor och skulle aldrig göra något medvetet för att göra någon ledsen eller sårad.

Det behöver inte handla om människor jag känner nödvändigtvis, jag bryr mig om de flesta.

Jag upplever mig själv att vara en ganska snäll och lättsam person. Visst har jag oturen att hamna i lite, vad ska man säga, onödiga situationer men å andra sidan brukar jag komma vidare ganska snabbt.

När något tragiskt, ledsamt eller jobbigt händer går jag inte ut med inställningen att alla ska bry sig och måna om mig. Mina vänner är fantastiska och finns för mig. Även familjen såklart. Jag är inte en sån person som gråter i min ensamhet.

Jag kan inte räkna med att en människa som känner mig automatiskt ska förstå eller ställa upp för mig. Jag räknar heller inte med total känsla av medlidande av någon.

Oftast får man det ändå. För någonstans i var mans hjärta finns medmänskligheten. Det är bara att vissa har den lättare till hands. En del behöver bara gräva lite djupare för att finna den.

Jag är, som tidigare nämnt, både besviken och förbannad idag. Anledningen till detta handlar just om medmänsklighet. Det handlar om dåligt valda tillfällen och brist på respekt för mig.

För viss del av respekt kräver jag faktiskt att få. Alla vi människor som tillsammans befolkar jorden har rätt till den. Ingen " äger " mer av just den kakan än någon annan. Rent krasst är vi alla en piss i havet mot hur stort universum är, för att uttrycka sig med stora ord.

Detta handlar inte om att alla ska tycka om mig. Även att jag inte kan förstå hur vissa människor kan ogilla mig så finns det med största sannolikhet många som gör det. Likväl som jag inte gillar alla jag möter.

Men trots detta så finns det ingen anledning för mig att tro att jag står över någon annan. Jag är inte bättre eller sämre än någon annan. Jag är bra på mina saker och jag gör så gott jag kan med det jag har. Mer kan ingen begära av mig. inte av dig heller.

Man kan likna denna dag med ett stort öppet sår som någon, helt utan eftertanke, strör salt i. För trots att du visste, gjorde du det ändå.

Detta är kryptiskt så till den grad att vissa kanske tror jag är helt ute och snurrar just nu. Men jag kan tyvärr inte ge er mer än detta. Inte just nu iaf!

Nu blir det knäckemackor, cola och film. Är trött idag efter en minst sagt hård dag på jobbet,


I morgon är en annan dag. Vi får se vad den bär med sig!

.......

Utan överdrifter och krusiduller kan jag säga at jag är jävligt besviken och förbannad,

Punkt

Berusad av städning

När jag städade förut så slog det mig - jag blir berusad av att städa.

Alltså, jag dricker ytterst sällan alkohol och andra droger skulle jag aldrig i mitt liva proppa i min kropp. Men känslan jag har i kroppen och knoppen när jag städar, och framför allt när det är klart, är i det närmaste som en berusningskänsla.

Tänk att få välja den senaste modellen av dammsugare med massa tillbehör. Att köpa nya fräscha medel, nytt mopp set och bara gå lös på allt här hemma. Det skulle ju vara pricken över i:et.

Hade vi dessutom ett boende där jag trivdes skulle ju själva städandet va ännu mer kul.

Alltså, jag är som de flesta som egentligen inte gillar att städa. Jag tycker det är tråkigt och så. Men när jag väl kommit i gång går jag i gång på tanken över hur fint det kommer bli. Små ler för mig själv, gnolar och funderar.

Att dessutom, som idag, ha lite barnvakt under tiden är ju helt underbart. Att inte behöva bli avbruten mitt i alltihop.

Visst är det väl komiskt va så lite kan göra så mycket = )

Natti natti

Kvällen börjar lida mot sitt slut. Som avslutning på kvällen blir det ett par knäcke mackor och ett glas cola.

Dagen har varit bra. Läkarbesök och vaccinering för lill-plutten. Han grät inte av sprutan och det var endast han och en till som hittills inte gjort det så det tyckte bvc:an va starkt gjort. Prevenaren gör ont, som hon sa!

Hur som helst, dagen har varit bra förutom att Eric blev väldigt gnällig nu på kvällskanten. Antar att sprutornas cirkulation i den lilla kroppen ställer till det lite för honom. Jag hoppas, för allas skull, att han får sova gott hela natten!

Hoppas att Ni haft en lika bra fredag som vi haft!

Brillor, glajjor - glasögon helt enkelt

Skriver mitt premiärinlägg med mina nya brillor.

Det är en sån underlig känsla att ha dom på. Dels är det en stor ram runt varje öga som jag inte direkt är van vid att ha. Avståndet till backen stämmer inte överrens med det min tidigare verklighet. Kan heller inte säga om jag ser bättre eller sämre på nära håll heller.

Jag hoppas att jag bara behöver tid för att vänja mig.

Kanske - kanske inte

Att säga vad man tycker och stå för det man säger är en god egenskap tycker jag. Man får passa sig för hur man väljer att säga för gränsen för att stå för sin åsikt och såra är hårfin.

Ämnet jag väljer att ta upp är något jag skrivit om innan. Denna blogg är min, här kan jag skriva av mig om vad jag har för känslor och åsikter om saker. Självklart kan jag inte skriva ut namn, jag vill ju inte såra någon. Jag väljer då att skriva kryptiskt, för att ingen helt ska veta.

Jag skrev så vid ett tillfälle vilket resulterade i att jag förlorade en av mina äldsta vänner. Jag saknar henne och undrar över vad hon har för sig. Jag kommer inte ihåg hur det blev som det blev. Tyvärr blev det heller aldrig helt utrett. Vi har ganska olika liv och vi är dessutom väldigt olika som personer men jag hade nog gärna sett att man rätat ut lite frågetecken innan den drastiska vändningen togs. Kanske var det vår olikhet som fick det att bli så.

Hur som helst, vid vissa tillfällen skriver jag inte ut namn. Inte för att jag inte står för det jag tycker utan just för att jag inte vill " hänga ut " någon här.

Med en 1 åring i huset finns det inte mycket tid över för dator och internet. Inte heller tid för kryptiskt tänkande, i den utsträckningen. Jag hinner med ett par inlägg om dagen oftast.

Min tanke är då, ska jag låsa bloggen så jag kan skriva precis vad jag känner vid de få tillfällen jag kan eller ska jag fortsätta blogga såhär så ni ska få ta del av det?





Alla goda ting är tre

Upp till för några år sedan trodde jag att en katt var en katt. Oavsett ras, typ eller kön. Hundar är ju lite lättare att  dressera och där hade man ju läst att den skiljer en del mellan raserna. Men en katt var en katt.

Vi skaffade vår Smeagol som kattunge. 2002 kom han till oss, liten och näpen. Efter det kom Skruttan som strök omkring vid hyreshuset där vi bodde. En alldeles utomordentligt gullig hona som var så tacksam för maten hon fick första dagen hos oss att hon både rapade och fes högt när vi mös i sängen.

Lill-Tos historia är på gränsen till tragisk. Jag såg olyckstillfället där han blev påkörd och pratade med poliserna som inte gjorde någon större notis över det faktum att han var en levande varelse. En bild och text om hans olycka och med information i Vimmerby Tidning om var han nu befann sig, hos oss, fick inte hans rätta ägare att höra av sig.

1 blev snabbt 3 här i huset och ingen är den andra lik.

Smeagol är en förnäm katt herre som helst vill äta blötmat från diskbänken. Kyckling är favoriten. Senaste månaderna har vi dock vant honom vid torrforder men att ha matskålarna med de andra vill han då rakt inte. Han vill ha ett eget ställe att äta på. Antar att han själv förstår att han är speciell.

Han gör inget större väsen av sig. Innan vi fick barn och matte hade all tid för honom var han som en liten bäbis mot mig. Kröp intill tätt, tätt och bara mös och spann. Pussar på munnen från den kalla blöta näsan var ingen ovanlighet. Att mysa med någon annan var inget som intresserade honom och han vek ner kroppen av andras beröring.

Nu gosar han med alla som kommer hit, det blir ju tyvärr inte mycket tid över för honom.

Han är också en vääldigt renlig katt. Gräver en djup grop på lådan och skrapar över noggrannt. Tvättar sig i timtal.

Skruttan är en katt tjej som är rastlös i sinnet. Kan inte vara still många sekunder och har man henne i famnen trampar hon omkring länge innan hon till slut lägger sig. Vid det laget har man oftast slut på kvalitets tid och ska gå iväg. Att tvätta sig är inte så viktigt för Skruttan. Ett par slick här och var räcker gott. Att vara så noga vid lådbesök är inte heller högsta prioritet. " Det ska kännas att Skruttan varit på låda "

Som tidigare nämnt är hon överallt och det är ingen ovanlighet att hon är precis där man ska sätta foten. Och varje gång vid matdags ( dom äter ju på olika ställen alla tre ) Är Skruttan först på plats vi första skålen. Bara för att inse att där äter inte hon. Hon " skallar " alltid och jag menar alltid handen med koppen med mat. Och är det inte för mycket saker i skåpet där maten förvaras så hoppar hon in där.

Lill-Tos har lite otur, minst sagt. Att ha blivit påkörd i bakdelen har medfört att han inte är riktigt så vig som han tror. Ofta hörs en duns och man får sig ett fniss av synen. Jag tror nämligen inte att allt kan skyllas på olyckan. Jag tror att Lill-Tos inte  är fullt så.... smart. Men han är en extremt kelig och mysig katt pojke. Lite yngre än de andra två vilket resulterar i lite mer bus.

Att ha 3 katter har fått mig att ändra min syn på att en ktt är en katt. Våra tre är så olika som två katter kan bli. Skruttan och Lill-Tos är en aning lika på vissa plan men Smeagol är en sort för sig. Vet inte om det beror på att han kom till oss först, som katt bäbis. De andra två kanske vet att de kommit hit för att ingen annan verkade bry sig så mycket.

Vad vet jag..

Ingen kommentar..

Precis som inlägget heter. Varför kommenterar folk så sällan i andras bloggar?

Jag har ungefär si så där 20 besökare per dag, det bör ju vara någon som återkommer en gång per dag. Men sällan är det några kommentarer att läsa.

Varför?

Är det så att folk i största allmänhet liksom inte vill visa att de läser andras bloggar? Som att dom snokar? Jag skulle ju inte välja att blogga offentligt om jag inte ville att någon skulle läsa..

Visst, de alldagliga tråk inläggen om hur trött jag är eller att jag ska städa är väl inte så mycket att orda om. Men om annat jag skriver.. Väcks det inte några funderingar?
 
Eller skriver jag så illa?

Skitsnack

Alla pratar skit, mer eller mindre, Det kan va om gemensamma bekanta, familjen och även de allra närmsta i vänskaps kretsen.

I stort sett är nog alla delaktiga mer eller mindre med vissa undantag. En del säger inte ett knyst om någon,

Att inte prata skit någonsin är väl egentligen en jävligt fin kvalité. Men jag kan väl känna att en sån person liksom inte har någon åsikt. Eller så är det helt enkelt så att personen inte vågar säga något. Vad vet jag.

Ja hör till skaran som pratar. Inte jätte mycket men en lagom mängd. Inte heller säger jag stört elaka saker om personer utan mer " vardags skit snacket "

Man får ju dessutom räkna med att folk pratar om en annan. Minst lika mycket. De saker som sägs når en oftast inte utan ligger och flyter omkring i något form av ingenmansland i hjärnkontoren i vissa kretsar.

Henke hade precis en teori som jag tyckte var så bra. Han menade på att är du en person som utmärker sig blir du pratad om. Är du däremot en totalt ointressant nobody är det liksom ingen som bryr sig om att prata om dig.

Alltså kanske man rent av ska ta det som en komplimang om man blir pratade om?

Dagen - i stora drag!

Hemkommen från jobbet för en stund sedan. Det blev inte många timmars sömn inatt så idag är jag trött. Jobbet har dock gått mycket bra. Tröttheten liksom kom över mig som en poff nu när jag satte mig ner efteråt..

Det riktiga i detta läge vore att gå och ta en dusch för att få bort alla flöt ångor jag sugit åt mig under dagen men jag orkar inte. Sen vill jag inte väcka sonen som sover så sött heller. Vore ytterst tacksamt att hinna äta middag innan han vaknar, redo för bus.

Duscha måste jag hur eller hur. Och tvätta en maskin eller två. Känns som att jag inte gör annat än gräver i tvättkorgar.

Har visst inte så mycket mer att tillägga just nu känner jag. Ska ta mig en kik på nätet och sen invänta maken som kommer snart och middags dags!

*Tack för idag min Jossa *

Hoppas ni alla får en fortsatt trevlig kväll!

Ett gnäll inlägg = )

Natten som var har jag tyvärr inte sovit så bra. Henke, som inte snarkat en gång på semestern, har nu satt fart med det projektet igen. Jag vet ju att det är för att han får ont i ryggen när han jobbar och därför sover bäst på rygg men det är så jävla irriterande att vakna av dessa ljud. Det blir liksom väldigt uppenbart att någon sover gott och en annan inte gör det..

Har även väldigt ont i nacken. Är ju ovan vid att jobba nu ( igen ) så det blir att smörja med zon och hoppas att det snart ska gå över. Min säng är så o skön också så med nackont i den sover jag inte alls bra.

Vidare ska jag jobba i kväll. Ganska ok men jag skulle hellre va hemma och ta en kaffe med kompisarna i ärlighetens namn.

Måste även krångla med att fixa Henke´s fp för de två veckor han var hemma.

Har ångest över den sista vaccinations sprutan som måste hämtas innan fredag. Den kostar 500kr och det finns det INTE pengar till.

Ja, det var väl det hela ; )

Creapy..

Hängde tvätt nu precis i vårt datarum och tyckte bestämt mig höra barn gråt.

Gick och gläntade på dörren till rummet där Eric sover och det var knäpp tyst där. Åter in i data rummet och jag hör det igen.

Lagom creapy såhär på kvällskanten.

Snart så..

Nu är det snart dags att bege sig till farmor som ska ha lill prinsen idag när vi båda jobbar. Jag hoppas verkligen att allt ska fungera. Med Eric, med mig på jobbet och så vidare.

Längtar till klockan blir 17 och jag är inte ens där än = )

Nåja, jag ser fram emot jobbet också. Ska bli skönt att komma tillbaka till verkligheten. Jag har behövt tiden hemma men nu så kör vi så det ryker.

E ni med mig = )


Kvälls rapport

I morgon väntar jobbet så frågan är om jag hinner skriva av mig innan.  Blir ju lite annorlunda rutin att lämna sonen innan jobbet. Kommer sakna min älskling jätte mycket, men det kommer jag nog inte hinna tänka på..

Så..

Det var väl det hela för ikväll. Nu väntar film och sen sova!

Hoppas att ni haft en bra dag!

Tröttheten is killing me.. typ..

Att jag är trött idag är väl egentligen inte så konstigt. Klockan blev mycket igår och Eric vaknade tidigt. Vi höll ju även i gång på förmiddagen och avverkade allt på min lista.

Men ändå..

Jag är fruktansvärt trött, hela tiden. Somnar som en gris på kvällen och sover tills jag fattar att det jag hör är Eric som gråter och är vaken. Vilar en timme mitt på dagen.

Visst, det har varit en del på senaste tiden, men jag tycker det borde börja bli en aning bättre nu. Om det skulle bero på det.

Eller är det helt enkelt  att jag behöver mina glasögon?

Hoppas att dom snart ska komme hem hur som helst, så kanske denna eviga trött och surhet kan vända. Börjar ju jobba i morgon och det kommer gå såå mycket bättre om jag bara kunde ha lite kraft, ork och energi. Det är nog inte bara jag som önskar så.

Tidsoptimist

Idag blir det raggmunk hos morfar! Jag älskar hans raggmunk. Hörde även talas om att det blir blåbärspaj till efterrätt = )

Det är en mycket trött Becca som sitter här idag. Klockan blev alldeles för mycket igår men trevligt hade vi. Jag spelade ett tv spel ! ! och det var skitskoj. Kunde inte slita mig från dosan. Inte likt mig men så kan det gå.

Var ju även på bröllops / 50 års fest och det var trevligt men fruktansvärt kallt. Synd att vädret inte var med oss där ute. Men jag tror nog att de gäster som var kvar efter oss fick upp värmen. Med lite dans och alkohol brukar det ordna sig.

Idag ska jag hinna stryka, dammsuga och byta sängkläder innan vi ska va hos morfar klockan 12!
 
Tidsoptimist - ja visst

Friskvård

Idag blir det friskvård för hela slanten. Fylla på energiförrådet med en härlig avkopplande dag vid vattnet. Pojkarna ska åka båt och jag ska bara va! Så skönt!

Vad ska du göra idag?

Internet, vad är det ?

Om man tänker tillbaka ett antal år, då jag var i 15 års åldern, då fanns inte datorer och internet i den utsräckning som det idag gör. Första gången jag kom i kontakt med internet på riktigt var på gymnasiet 96- 96 någon gång.

Jag kan väl ärligt talat erkänna att jag inte fattade ett skit då men efterhand har man ju lärt sig. Jag kan ju inte påstå att jag kan något avancerat men jag kan surfa och det är liksom det som är min grej. Kolla efter fakta, läsa bloggr, skriva blogg, hålla kontakten med vänner.

Likaså mobiltelefoner. Pappa köpte även sin första mobil på min gymnasietid. Jag har fått veta nu i efterhand att det var dess största syfte att följa med mig ut på sena nätter så de skulle kunna få tag på mig och att jag skulle kunna komma i kontakt med dem.

I dagens läge är väl egentligen mobilen och datorn mina huvudsakliga fritidsintressen. Så konstigt att det kan bli så.

Jag kan slås av tanken - vad gjorde man innan man hade datorn. Tänk vad tråkigt allt måste varit. Och mobilen sen, så smidigt att ringa eller skicka ett mess till vänner och familj. Man är ju mycket mer anträffbar än för 20 år sen liksom.

Så konstigt att något man knappt visste fanns nu är något man abslout inte vill vara utan.

Vardagslyx och vardagslunk..

Alltså, allvarligt talat..

Jag skrev ett inlägg i morse som inte kom upp på bloggen. Blir man inte bara jäävligt irriterad då? Som småbarnsförälder har man ju inte direkt tid att sitta vid datorn och knappra hela dagarna och när väl tillfälle ges, ja då vill man väl att det ska fungera? Eller?

Hur som, dagen har varit bra. Har rensat genom våra garderober så nu går det till och med att gå in i dom. Har kört upp en massa till mamma´s förråd också. Skönt att slippa trängas med det här när hon ändå har förråds utrymme som hon inte nyttjar!

I kväll är det dessutom lyx på HÖG nivå. Anna ligger i min säng och söver Eric och jag sitter här <3

Men jag har faktiskt varit mycket duktig idag. Garderobsrensning och massa annat små fix. Evighetsgöra förstås, som tvätt, disk osv.

Det var väl det hela för idag!

Ha en fortsatt trevlig kväll!!

Tråk tråk tråk

Nu har vi varit och gratulerat mor min på hennes dag. Blir inte så ofta vi är däruppe nu för tiden så det var trevligt. Synd bara att Eric är en riktig gnäll spik på kvällarna nu. I kväll blev det bad och nagel klippning innan sängdags så nu sover den lilla prinsen gott.

I morgon kommer pappa hit för att ta hand om honom en stund för vi MÅSTE rensa i våra garderober. De är fyllda till bristningsgränsen och jag överdriver inte. Något måste göras och i morgon ska det ske.

På tal om rensning och städning, känner inte Ni hur jävla ångstfyllt det är det där. Städa, torka, diska, stryka, tvätta. Det tar ju aldrig slut. Att sen dessutom ha tre katter ihop med detta pedant beteende som jag har är ingen bra kombo. Dom skräpar ner och jag VET att jag inte skulle behöva städa lika ofta om vi inte hade dom.

Men det är ändå inte orsak nog för att ta bort dom. Många varnade mig för hur det skulle gå. Jag fnös åt alla menande ord över det faktum att tre katter kanske var i mesta laget. Jag älskade mina katter. Som om de vore mina egna barn.

Förra året, denna dag, när vi kom hem från BB såg jag dom som husdjur. De var inte länge mina bäbisar. De var nu just bara katter.

Mycket märkligt och tragiskt men så är det och så kommer det nog förbli.

Det var väl det hela för idag då!

Ha en fortsatt bra kväll mina vänner!





***


Rör mina händer
Du måste förstå
Jag orkar inte förklara
försök och se det ändå

Precis på pricken..


I don't know if I can yell any louder
How many times have I kicked you outta here?
Or said something insulting?

I can be so mean when I wanna be
I am capable of really anything
I can cut you into pieces

How did I become so obnoxious?
What is it with you that makes me act like this?
I've never been this nasty

Can't you tell that this is all just a contest?
The one that wins will be the one that hits the hardest

Grattis mamma

Idag har vi haft fullt upp. Familjegruppen på fika, provat och bestämt mig för ett par glasögon bågar.

Nu väntar vi på att Eric ska vakna så vi kan åka och gratulera mamman min på sin födelsedag!


 * Grattis * älskade mamma. idag är det din dag!

Pynta snoken

Idag har varit en helt okey dag måste jag säga. Pappa och jag var i blåbärsskogen och hittade en hel del små blå bär under en ganska kort tid.

Tog mig i kragen och gick till optikern idag också. Har börjat se dubbelt på vänster öga sen några veckor tillbaka och idag visade det sig minsann att jag har fått synfel. Behöver hjälp med att se på nära håll och vad gäller dubbelseendet är det en försvagning i musklerna kring ögat. Hopp..

I morgon blir det således att prova ut bågar till mina framtida glasögon. Känns väl sådär. Känner ju självklart att det kommer va mycket skönt att ögonen får hjälp med att se. Samtidigt som det känns liite jobbigt att pynta snoken. Men det ordnar sig!

Så skönt att det inte var något värre. Med tanke på den gångna sommaren känns ett par glajjer som en liten uppoffring.

I morgon blir det förövrigt fultl upp. Föräldagruppen kommer ( en del av dom iaf ) för att fira av de sista födelsedagsbarnen. Sen blir det optikern för att prova bågar,dinner och sen gratulera mamma som fyller år!

Nu vet ni vad jag ska pyssla med = )

1 ÅR

Att få barn är nog den mest fantastiska, mest skrämmande och omvälvande känslan som finns. Det finns egentligen inte ord stora nog som gör det gångna året rättvisa. Jag ska dock göra ett försök.

**

Med magen i högsta hugg konkade vi in på Förlossingsavdelningen den 10 Augusti klockan 9:00. Vattnet hade ju, som tidigare nämnt, gått på kvällen innan och efter diverse undersökningar konstaterades att jag skulle föda barn idag. Vi skulle bli föräldrar.

Efter ett par timmar fick jag dropp för att sätta fart på det hela. Ingenting hände, jag öppnades inte som jag skulle och lilla bäbisen i magen började må dåligt. Hjärtljuden sjönk vid varje värk och min värsta fasa ( kejsarsnitt ) började nu bli ganska uppenbar.

Kände att det faktiskt blev en befrielse. Bäbisen var praktiskt taget ute men dörren var stängd så att säga.

Hur som helst klockan 16:43 fick vi för första gången hälsa på vår son. 2680 gram och 50 cm lång. Han var så perfekt, så underbar.

Tyvärr fick jag ju inte träffa honom så länge då jag fick ligga på intensiven ett par timmar för att klarna till men känslan i hissen upp till min familj var helt underbar.

Här följer lite bilder från Eric´s första år



































































































Det här året har gått så fort, så fort. Man har nästan inte hunnit med. Känns som igår då han va så liten och inte tog sig någonstans. Nu reser han sig och går omkring och utforskar!

Älskade lilla Eric. Grattis ( i efterskott ) på din 1 årsdag!

Bla bla bla

Så det kan bli. Satte mig här en stund när sonen ändå ska försöka somna och vad händer? Ingen aning om vad jag ska skriva. Vad ovanligt. Brukar fundera och tänka på mycket som jag vill få ner på dessa tangenter men då finns oftast inte tiden.

Nu - när jag har tiden - ja då salnas inspirationen. Märkligt det där.

Hur som helst hade vi ett super bra kalas igår då Eric blev ett helt år. Nostalgi delen jag rabblar om kommer komma men nu känner jag inte att tiden finns.

Hur som helst, TACK! alla som var med och satte guldkant på vår underbara son´s första födelsedag!

I kväll var vi båda sugna ( henke och jag alltså ) på att se film. Men vi har verkligen ingenting bra at tse. Tråkigt läge, men något finns väl alltid att finna!

Lite ögon godis









Kollade lite bilder här på datorn och blev genomledsen. Första året med Eric har gått så fort. Jag kommer ihåg som om det vore igår hur jag fick honom på bröstet. Hur vi la ner honom i sin säng här hemma första kvällen och han såg så liten och ensam ut så han fick sova bredvid mig.

Mycket har hänt under detta året. Både bra och dåligt.

Här kommer lite bilder på en semestrande älskling i sommras. Det andra inlägget klarar jag inte just nu. Har gråten kvävd i halsen = )

Älskar dig min solstråle.









Suck..

Har en nostalgi tripp del två på gång men då datorn, eller rättare sagt nätet, valde att inte direkt va på min sida igår så får jag hålla er väntandes en stund!


Älskade barn

Mitt älskade barn - vad fort tiden gått



9 Augusti 2008

Denna dag förra året gick jag och vilade mig runt denna tiden. Hade känt mig smått illamående och mysko hela dagen. Var trött och seg i värmen. Att vara hög gravid på sommaren frestar på.

Vi hade tagit en sedvanlig fika hos Birgitta och monterat ihop en hylla till dvd filmer på dagen.

Efter att ha sovit en timma ungefär vaknade jag på höger sida. Rörde lite på mig i sängen och kände hur något började hända mellan benen. VATTNET GICK ! ( 16:28 ) Det kunde ju inte ske ? ? Jag hade fått tid för igångsättning den 15 Augusti då jag gått över tiden. Vad är det som händer?

Ringde, med panik, ner till Henke som kom uppstormandes från nedervåningen. Nu skulle här födas barn = )

Ringde, efter att jag samlat mig, till förlossningen som tyckte att jag skulle avvakta hemma tills värkarna kom igång kraftigare. Hade rejäla värkar men under kommande natt så var de väldigt oregelbundna.

Jag oroade mig för att Henke inte skulle kunna sova men han sov gott efter att vi för sista gången sett två långfilmer och myst med godis i sängen innan vi blev föräldrar på riktigt.

Natten då, jag sov inte många stunder. Värkarna kom och gick och värmedynan var min bästa vän. Oron för vad som skulle ske, hur är det egentligen att föda barn, kommer jag orka detta. Mycket tankar cirkulerade. Spänd förväntning blandat med stark oro.

Vi skulle komma ner klockan 9 den 10 Augusti och den historian kommer förstås i morgon.




Sista kortet på magen innan vi fick hälsa på bäbisen som tryggt vilade där inne





Här är sista kortet på mig innan jag blev mamma. Vattnet har gått och klockan var väl runt 18. Vi rökte en avskeds ciggarett med Anna innan vi åkte upp till mamma och åt mat!


Att bearbeta

Ingen begär av någon att man ska polera till ytan och låtsas att allt är ok. Ingen begär att man ska sopa sina problem under mattan. Alla känner av livets hårda och goda sidor mer eller mindre.

Att leva är inte alltid en dans på rosor. Man stöter på motstånd här och var och vissa av dessa gör att du kanske t om tvivlar på din plats i denna jordliga familj.

Hur man hanterar detta är mycket olika. Alla sätt är bra utom de dåliga.

Jag har alltid sökt tröst. Hos vänner, familj eller bara ett lyssnande par öron. Vissa saker klarar man helt enkelt inte av själv. Men tills dess att man hittar sitt sätt att bearbeta kan det vara kämpigt, jag vet. För mig föll det sig dock ganska naturligt som sagt!

Riktiga vänner kämpar med dig i vått och torrt. Det är dessutom så mycket lättare att hjälpa en vän om man vet vad som tynger personen i fråga. Visst, det blir då en förtroende fråga - men frågan är - vilket är värst att släppa in en människa i ditt liv och kanske på sikt må bättre eller att hela tiden stampa på ett ställe ensam och inte komma vidare?

Jag väljer att lita på mina vänner för mina problem. Det är så mycket lättare så!


Nostalgitripp del 1

Idag är en nostalgi tripp som heter duga, varför? Kom tillbaka på eftermiddagskvisten så får du se!

Länge sen sist!

Har inte haft så mycket tid över för datorn på senaste. Har njutit av fint väder och goda  vänner.

Med tanke på allt som hänt senaste tiden så har vi unnat oss en hel del " friskvård ". Friskvård är väl kanske inte rätt ord men att bara njuta av tillvaron, göra roliga saker och umgås med vänner är läkande för ett gråtande hjärta!

Vi är så väl omhändertagna och allt som hänt har kännts så mycket lättare att hantera med goda vänner som står bredvid och kämpar tillsammans med en.

Idag har jag bättrat på brännan lite grann och kollat när pojkarna åkt båt och den där ringen efter båten. Väldigt kul att se alla vurpor.

Jag önskar alla en fortsatt trevlig kväll!

Besviken..

Satte mig här nu med inspiration till att skriva ett inlägg, men nu vet jag inte.

Jag vet inte vad jag ska säga. Besviken är ett ord som sammanfattar en hel del för senaste tiden känner jag. Mer eller mindre.

Väldigt trevligt!

Igår blev det en sen kväll, milt sagt. Men fan vad trevligt det var. Att prata och bara va. Mycket kul!

En sak som jag tycker är så komisk är att Zäta´s darling Stefan känner typ alla som en annan någonsin har känt. Så jävla kul att sitta och " re " om gamla polers som man inte träffat på länge = )

Två giganstiska rovdjursliknande mega spindlar såg vi också. En på altanen och en, senare, inne i vårt trapphus. Usch och fy!

Det var väl det hela för nu. Nu ska vi se till att hinna få med kort till tidningen på lördag. Eric fyller ju år = )

Ha en bra dag mina vänner!

Grattis i efterskott = )

GRATTIS Elin ( i efterskott ) på din namnsdag!!

Många kramar från oss!

Film tips

En film, helt klart värd att se

17 Again

Mel Gibson

Jag har alltid gillat Mel Gibson. I stort sett alla filmer han gjort har varit bra och några av mina favoritfilmer är just filmer med honom i huvudrollen.

Hur han är som privatperson kan jag dock inte stödja lika mycket!

Läste precis på aftonbladet.se att han efter 29 år tillsammans med samma kvinna försöker få deras giftemål ogiltigförklarat. Anledningen till att äktenskapet ska hävas fort är ju givetvis att han träffat en ny, yngre kvinna som väntar hans barn.

Som skäl till ogiltighetsförklaringen anges att han var tvungen att gifta sig med sitt ex. Hon väntade ju deras gemensamma barn. Men varför i hela friden skaffar du typ 7 barn tillsammans med någon som du inte ens från början ville va med?

Mycket märkligt kan jag tycka!

Omladdat

Idag har vi laddat om batterierna och begav oss således ut för att åka vatten skidor och lite annat smått och gott. Jag åkte givetvis ingenting av detta men jag tycker att det är väldigt kul att kolla på.

Åkte dock i Stefan´s motorbåt och det gick undan må jag säga. Mycket kul!

Nu ska vi snart äta lite sen måste jag lägga mig en stund känner jag. Är helt orkeslös, vilket till  viss del säkerligen beror på matbristen. Men en liten power nap skadar aldrig = )

Ha det gott alla fina människor!

RSS 2.0