Pinsamhetsvarning

Jag gillar Beyonce´s ( stavning ? ) Halo

Rökning vid graviditet

Det finns många saker som bidrar till häftiga debatter när det kommer till graviditeter.

En av dessa är rökning. Ibland kollar jag forumen på Familjeliv och det är allt som oftast som någon stackars krake frågar hur farligt det egentligen är att röka när man är gravid. Trådstartaren blir då fullkomligt nerbombade med svar. Allt från " jag hade rökt i 17 år och slutade tvärt " Jag skulle aldrig utsätta ett nytt liv för de riskerna " osv. Det fortsätter så, med hatord mot personen som röker trots att de fått äran att bära ett nytt liv.

Av 20 svar finns kanske en eller två som svarar att de faktiskt rökt under sin graviditet och det var då inget fel på mitt barn.

Då är det igång igen. Felen på barnen behöver inte märkas förrän i vuxen ålder.

En sak som jag hakar upp mig på i dessa inlägg är hur folk ifrågasätter hur en rökare kan röka med gott samvete.

Svaret på den frågan är att INGEN röker med gott samvete under en graviditet. Man mår så jävla dåligt psykiskt över just det faktum att man är medveten om riskerna, man vet att det är jätte farligt och man vet va som kan hända.

Ändå kan man inte sluta.

Jag fick en son som var alldeles åt helvete för liten vid födseln. Detta på grund av att jag rökte när jag bar honom. Anklagar mig för att jag gjort detta mot honom men samtidigt så är jag bara människa.

Vi rökare är också människor, men inte lika länge. Som de visa säger.

Det finns renlevnads människor som äter nyttigt och motionerar hela sina liv och dör alldeles för unga. Det finns människor som dricker och röker som blir 100.

Kan man bara hitta en bra balans däremellan, så man själv mår skapligt, då tycker jag det mesta är ok.

Men tro aldrig någonsin att en rökare under graviditet röker med gott samvete!!!

Visst si du!

Tänk dig att du har en godispåse med vackert inslagna karameller helt i din smak. Du går och tittar på påsen länge, länge för du vet att om du äter upp allt så har du ju inget kvar.

Ibland tar du fram påsen, tittar på den, känner hur det vattnas i munnen efter godsakerna som gömmer sig där i. Under det vackra omslagspappret.

Ibland faller du så pass för frestelsen att du tar påsen och gör dig beredd att öppna den, men sen ångrar du dig och lägger tillbaka den. Skulle du öppna den, ja då tar dom ju slut ganska fort och då har du ju inget kvar av allt det goda.

Så kommer då dagen när frestelsen blir för stor. Antingen river du upp den i en faslig fart och drar av pappret och fullkomligt kastar in den härliga pralinen i din mun.

Eller så öppnar du påsen varsamt, varsamt. Önskar nästan att tiden stod stilla. Att du helt kunde fånga ögonblicket och det aldrig ska ta slut.

Du tar försiktigt av pappret på pralinen. Suger in varje del av ljuden som det gör ifrån sig. Pralinen blottas mer och mer och suget stiger i takt med vetskapen om att snart, snart får du stoppa den i munnen.

När pappret är av kanske du tittar länge på pralinen innan du släpper in den i munnen för den härliga smakupplevelsen. Doftar på den, känner hur det vattnas i din mun.

Innan den smälter av dina varma händer inser du nu att påsen är bruten, pappret är av och innan pralinen helt har förintats i din hand måste du nu ta ett beslut. Stoppa den i munnen eller tillbaka in i den skyddande atmosfären av det vackra omslagspappret.

Kanske väljer du då att stoppa tillbaka den i sitt lilla hölje. Försöker få tillbaka omslagspappret lika fint som det från början var. Eller så är begäret nu så stort att du försiktigt, försiktigt lägger den på tungan.

Du känner den underbara smaken fylla upp varje liten smaklök i din mun. Du vill tugga den, men då försvinner den ju så snabbt.

Antingen smakade der precis lika underbart som du tänkt eller så blir smakupplevelsen en besvikelse. Förväntningarna kanske rent av va för höga. Kanske smakade det inte ens i närheten så underbart som du tänkt?

Kanske har du sparat påsen så länge att datumet sen länge gått ut?

Visst kan väl ändå kryptisk text också bli kul..


Morgon rapport!

Idag valde sonen att vakna redan vid 5:30. Han låg och pratade och mös i sin säng och hade precis somnat om när Henke´s klocka ringde för jobb time. Jag gick upp och gjorde en flaska till den lilla sötnosen och han somnade om. Jag hoppas på att han sover till ca 9 nu så han ska orka med lite ärenden och åtaganden nu på förmiddagen.

Hoppas även på att jag ska kunna vila mig en stund med honom under dagen. Att jobba kvällen ikväll efter att ha varit vaken sen 5:30 känns sådär kan jag säga.

Har fått en ögoninflammation i mitt vänster öga också. Typiskt.

Det var nog dagens rapport från Gerdsborg tror jag!

Ha en bra dag mina vänner!

BFF

Jag har absolut inte följt Paris Hilton´s nya program BFF så mycket. Men det jag sett är tillräckligt för att jag faktiskt har rätt till att ha en åsikt om programmet.

Tjejerna och killarna får uppdrag som ska utföras. Att de ska kunna göra en snygg pose även när det åker berg och dalbana, kyssa någon av samma kön.. Listan är lång med tokigheter och märkliga saker.

Jag förstår inte varför just Hilton ställer så höga krav på just sånna saker. För någon med så jävla mycket pengar borde det väl ändå va " trust issues " som är det viktigaste. Eller? Att man vet att vännen man håller på att skaffa verkligen vill va din vän för att du är du..

Tror ju absolut inte på konceptet att kamerakåta tonåringar är bra BFF material heller för den delen. De flesta är antagligen där för sina minuter i rampljuset och just för att få spendera tid med Hilton.

Jag har tre mycket nära vänner. Sen har jag många bekanta och vänner som är mycket fina och bra. Men just tre som jag känner att jag kan dela allt med. Som stöttar när man har jobbiga dagar och som ställer upp för mig. Självklart gör jag detsamma om dom.

Jag har aldrig känt behovet att tvinga tex Anna att hångla upp någon av samma kön för att hon ska få va min vän. Jag skulle heller aldrig begära av Sandra att åka Liserberg´s värsta attraktion och se bra ut när någon tar ett kort mitt i åkturen. Jag skulle aldrig heller begära något liknande av Jossa.

Bra vänner, som jag skrivit tidigare, växer inte på träd. Det är något man finner och sedan vårdar. Då växer vänskapen och kärleken. Man växer liksom ihop, som ett par.

Jag har en del vänskapsrelationer som tyvärr runnit ut i sanden. På ett eller annat sätt är vi längre inte delaktiga i varandras liv. Kanske hittar man tillbaka till varandra en dag, kanske inte. Hur som helst - likväl som i en kärleksrelation är allt inte bara svart eller vitt. Det finns oftast flera anledningar till att sånt händer.

Det frångår dock inte det faktum att det i vissa fall känns mycket tråkigt.

Hur som helst, det jag vill komma till är att jag tror inte att du kan matchas ihop och bli någons bästa vän via en TV-serie.

Jag tycker dessutom att hela grejen med Hilton sittandes på en tron känns.. helt bananas faktiskt. Jag skulle aldrig underkasta mig någon så till den grad att jag skulle utsättas för en massa märkliga saker för att det förväntas av mig. Just för att jag ska få va någons vän. Vad är det frågan om liksom? Ska det inte va på liknande premisser? Borde inte de medverkande få ställa samma krav på Hilton?

Jag tycker att det känns som att Hilton letar efter någon som totalt underkastar sig henne och låter sig bestämmas över. Vem vet, Hilton kanske är inne lite på S / M. Är det inte mycket sånt tänk där?

Tråkigt inlägg = )

Dagen började lite tidigare än planerat för sonen. Han får ju självklart vakna när han vill, men jag gillar ju mina mornar. Ca 7:30 vaknade han till och nu tittar han på MTV lite grann = )

Jag försöker ladda för jobb och det går inget bra kan jag säga. Men, men..

Nu på förmiddagen ska Eric och jag mest ta det lugnt tror jag. Det är skönt det också. Jag kommer nog ta ett par koppar kaffe, så jag piggnar till = )

Så, ja det var väl det hela. Ännu ett tråkigt inlägg.

Ha en bra dag mina vänner!

Sömn..

En sak som jag nu för tiden verkligen inte klarar av är att vara utan sömn. Jag kräver massvis. För bara något år sedan kunde jag klara mig med ett par timmar per natt men nu.. Nu är allt annorlunda. Jag blir ett riktigt monster om jag inte får sova.

Inatt har jag sovit piss dåligt. Vaknat typ en gång i timmen, varit för varm, kissnödig, Eric har sovit oroligt.

Det bådar ju kanon bra för en härlig dag på jobbet mellan 13-20.

Bara att bita ihop.


Dagens outfit

För vissa är det ytterst viktigt att varje dag visa " Dagens outfit " Personligen är jag inte direkt intresserad av att se vad andra har¨på sig. Jag orkar liksom inte bry mig så hårt om vad jag själv tar på mig.

Någon gång i bland kan det väl var okey med dessa inlägg, men varje dag?

Snacka ångesten det måste föra med sig. Det sätter ju lite press både på plånboken och din stil för att det ska bli coola bilder. Sminket är tydligen inte såå viktigt då många ofta väljer att titta neråt lite schnyggt med handen lite lätt över fejjan..

Jo men visst, har man verkligen ingenting annat viktigt att göra så fine.

Vikten av skydd!

I takt med att tiden går så blir det allt viktigare att skydda sig vid sex.

Jag minns när jag var " ung " då det talades om vikten av preventivmedel i syfte att skydda sig mot oönskad graviditet. I dagens läge är det minst lika viktigt att skydda sig mot könssjukdommar. Visst fanns det även " på min tid " men i dagens läge är det så vanligt så jag kan tänka mig att man hör en ovanlig skara till om man inte haft någon av dessa.

Klamydia sprider sig snabbt i bland 12 åringarna. 12 ÅR. Jag gick fortfarande i min Mickey Mouse dress när jag var 12 liksom.

Hur som helst. Jag var mycket naiv efter att Henke och jag hade träffats. Jag blev gravid och att behålla barnet var aldrig ett faktum. Vi hade inte några jobb,ingen egen lägenhet.. Vi hade liksom inget förutom varandra. Och det faktum att vi endast varit tillsammans ett par månader gjorde saken klar. Jag skulle göra abort.

Jag hade en tid utsatt för detta men behövde inte genomlida den upplevelsen då naturen skötte det av sig självt. Graviditeten satt utomkveds och det är en helt annan historia.

Hur som helst, sen vi nu fick barn, tänker man ibland att om naturen, och vi, viljat annorlunda så hade vi haft ett barn på ca 12 år. Hade det blivit en tjej eller kille, hur hade barnet sett ut. Massa tankar som vi båda tänker.

Nu svävade jag iväg en aning men just gällande abort har jag alltid varit för det. Kvinnan och även mannens fria vilja över ett hysteriskt stort ansvar. Känner man att man inte är redo tycker jag inte någon kan anklaga en för det. Vad skulle barnet ha för framtidsutsiket om det ändå inte är önskat.

Men om man utnyttjar detta, då tycker jag att man borde bli tvingad in för att äta p-piller. Eller få en spiral insatt.

Man har ju liksom ett ansvar när man har sex. Man har ansvar för att inte skaffa barn till världen som man inte vill ha, man har ansvar för att man inte ska utsätta sin kropp för sjukdommar som man inte vill ha och man har ansvar att inte sprida sjukdommar vidare som andra inte vill ha.

Att man sedan äter p-piller gör ju inte att man kan rumla runt hur som helst heller. Sjukdomsrisken är ytterst hög. Visst är lite tillfälligt sex nice men tänk på vad det kan kosta.

Jag hör till den gamla skolan. Jag skulle ALDRIG våga ha oskyddat sex i dagens läge. Nu är jag ju gift och har barn så det är ju liksom inget jag funderar på ändå. Men ni förstår kanske min tanke bana..

Living hell

Jag vet att folk förr bodde i hus små som sko kartonger, jag vet att alla barnen och föräldrarna samsades ( ofta ) om ett rum och kök, jag vet att familjerna förr var superstora med måånga barn.

Jag vet allt det där. Jag vet.

Men det man inte tänker på när man är snabb att kommentera detta är att folk på den tiden hade en, kanske två, uppsättningar kläder. Kanske en söndags dress. Det fanns inte i närheten så mycket leksaker varken till barnen eller de vuxna. Tv, dator.. Inte i närheten

Allt som man har tar plats. Vi bor i ett förhållandevis stort hus men ändå är det trångt. Vi får inte plats. Ska man dammsuga får man heela tiden flytta möbel efter möbel. Tvätt ställningar tar upp hela golvet i datarummet som eventuellt en dag skulle kunna bli Eric´s rum. Om han nu kan tänka sig att ha sin säng i mitten av golvet med tvättställningarna över sig.

VI FÅR INTE PLATS HÄR.

Varför kan det inte bara dimpa ner ett brev i lådan med ett " krav " att vi måste flytta in i en nybyggd fräsch villa, på en hörntomt, med badkar, härlig trädgård, stoooora rum på enplan, med två toaletter och tillräckligt med rum för att man inte ska behöva kryssa mellan massa möbler för att komma från a till b.

Man kan inte dra jämförelsen att dom bodde trångt förr. Ja tror inte dom hade gjort det då heller om de hade haft i närheten så jävla mycket grejer som vi har idag.

Eller ? ? ?

Och varför ska man bara sätta sig ner och acceptera läget. Varför ska man behöva må dåligt över sin livs situation så till den grad att man får panikångest just över densamma.

Varför?

Jobbigt läge..

Idag är sista lediga dagen innan en arbetsvecka tar fart. Jobbångesten känns ända ut i finger och tånaglar och jag vill, vill, vill bara fortsätta att vara hemma igen.

Är ju dock bara en vecka, sen har jag ju semester igen. Men ändå.

Varför är det såå lätt att vänja sig vid att va hemma och ta dagen som den kommer?


Skådespeleri..

La mig innan maken igår då jag var väldigt trött och egentligen bara ville sova. Zappade mellan kanalerna och såg att " When a man loves a woman " gick. Har alltid varit ett stort fan av Meg Ryan ( stavning ? )

Filmen handlar om en kvinna som missbrukar alkohol. Hennes man och deras två barn kämpar tillsammans för att komma genom detta.

Somnade givetvis och vad jag vet har jag faktiskt aldrig sett hela filmen.

Men det jag undrar över är - Hur kommer det sig att vissa människor blir filmstjärnor? Är det något man vet att man kan göra?

Självklart börjar man väl visa en tidig fallenhet för teater och spex antar jag. Man vill visa upp sig på något sätt och förmedla något. Men egentligen - varför vill man det?

Varför vill man helt gå in i en roll så långt ifrån sig själv och spela någon annan?

Är det en vilja att fly verkligheten, eller vad?

Jag förstår ju att Brad Pitt och alla det superstora namnen kör på. De har ju liksom nått en nivå där de får massvis med pengar för det och då är det ju inte svårt att förstå. Men innan de når den storheten. Och alla de människor som medverkar i alla B - filmer. Varför?

En sångare i ett band förmedlar ju en låt och en text de skrivit själva. Publiken hänger med och sjunger refrängen så taket nästan lyfter och där har du antiklimax för just den kategori av människor.

Men skådespelare.. Jag fattar inte.

Jag är absolut ett film fan. Jag älskar att se filmer och roller med bra skådespelare. Verklighetsbaserat är helt toppen. Gärna krigsfilmer och helst då om andra världskriget. Då känns det som att man får en inblick i hur det faktiskt var för alla just då.

Men förstår ni min tanke?

SPOCK

Sonens nya favoritlåt just nu - Never trust a klingon med SPOCK.

Mycket komiskt = )

Släktträff, natt sömn och jobb uppdatering!

Idag är det dags för släkt träff. Det var inte direkt igår alla sågs, så det ska bli kul. Många har ju fått barn som man inte ens träffat.( Där ser man hur ofta jag träffar släkten liksom. ) Jag ska dock inte va så länge. Och denna tillställning kommer Eric tyvärr missa.

Henke ska iväg på Traktor pulling och kommer därför ta bilen hem tidigare så jag ska åka med min kära far. Och i hans bil får inte vagnen plats plus att jag inte kan montera i och u basen till bilstolen.

Men Eric kommer spendera en toppen dag här hemma med Anna och Zäta, så honom går det ingen nöd på direkt. Det är mest jag som saknar honom massvis = )

Känner mig så tråkig och alldaglig just nu. Vet inte vad jag ska ha på mig och jag skulle klippt mig för typ ett halvår sen. Men det löser sig alltid. Jag vill inte göra mig till på något sätt men det kan va kul att få känna sig fin någon gång sådär!

Natten har varit jobbig. Jag har drömt mardrömmar och vid ett tillfälle väckte Henke mig och det är jag tacksam för. Var så otäckt och verkligt i drömmen. Har spänt mig som en fiol sträng i natt också så jag är helt stel i nacken.

Jobbet då - Kollade mitt schema och såg att jag börjar redan på måndag igen. Så jag jobbar alltså måndag, tisdag, torsdag, lördag och söndag. Sen har jag ju semester igen. Eller mammaledigt om man så vill. Ska bli mycket skönt. Försöker dock få ledigt lördagskvällen då Henke´s släkt på Birgitta´s sida ska träffas och Henke vill gärna att jag följer med. Det vore trevligt men jag kan tyvärr inte uträtta mirakel så den som lever får se, helt enkelt!

Detta blev långt, alldagligt och rent av tråkigt. Men så är det i bland = )

Ha en toppendag, mina vänner!

Camping fundering

Jag tycker att det är jätte skönt att va iväg på semester. Jag kommer ifrån mitt, annars ganska, inrutade liv med städning, tvätt och disk. Jag känner inte alls måstena som jag gör när jag är hemma och husvagnen och förtältet tar ju inga tider att städa av liksom.

Jag njuter dagen på ett annat sätt.

Men jag kan ändå tycka att det är så konstigt att, under sina få semesterveckor, att man då tränger ihop sig på gräsfält runt om i Sverige. Lever primitivt med små kylskåp och inte alls den lyx man har hemma.

Värst är nog ändå toalett besöken. Svensken, som annars vill ha metervis till någon okänd person, sitter dörr i dörr och skiter och pruttar så det står härliga till. Och man betalar liksom för det. Hemma stänger vi och låser dörren men på semestern - då är det liksom helt ok.

Jag har väldigt svårt för offentliga toaletter och förr kunde jag knappt gå på toa när man var iväg. Det var ett jäkla styr. Jag var livrädd att det skulle komma någon fel planerad prutt eller ett plopp ljud när dagens laddning landade i stolen.

Nu för tiden går det ganska bra. Jag satt t om och " ploppade " i takt med en helt okänd människa en av dagarna. Men jag blir så full i skratt. Hela grejen är så märklig.

Hur som helst, jag står och kissar och lägger mycket noggrannt och systematiskt papper på ringen innan jag sätter mig för att göra nummer två. Sån är jag. Och jag skämms inte för det!

Men visst är det komiskt. Att man byter vardagslyxen hemma till något helt annorlunda på semestern? Att man skiter dörr i dörr med andra, sover bredvid totala främlingar och diskar ( i kallvatten ) på led?

Mycket märkligt - men väldigt härligt!


Michael Jackson - avliden

Michael Jackson har tydligen avlidit. Har aldrig varit något direkt jätte fan, kan jag inte påstå. Tycker väl dessutom att han verkat vara en ganska mysko person.

Ändå tycker jag att det är lite tragiskt på något sätt. Han var ändå jävligt stor, när han var stor.

Han kommer sörjas av många och nu kommer vi få höra hans dängor om och om igen. Precis som det alltid blir när någon " kändis " går bort!

Nåja..

Hoppas att han äntligen funnit frid!

Smeagol

Den dagen jag blev mamma gick mina husdjur från att vara mina bäbisar till att vara just husdjur.

Jag trodde aldrig att det fanns i mig. Att jag skulle kunna se dom som just djur. Mina kissar, som jag älskat dom. Jag älskar dom givetvis fortfarande, men på ett annat sätt.

Smeagol och jag hade just ett moment i köket och det slog mig att det är över 10 månader sen jag spenderade så mycket tid med bara honom. Han njöt i fulla drag. Och jag också. Borrade in min näsa i hans lena gråa päls och sa att jag älskar honom! Kung Smegol. Matte´s älskling!

Hemkomna

Nu är vi hemkomna och första tvätten är körd. Har ett par stycken till. Blir mycket tvätt när man är iväg.

Jag har inte haft någon direkt hemlängtan denna gång men självklart är det ju skönt att komma hem. Borta bra men hemma bäst som dom säger! *Tack för en superbra semester*

Nu ska vi snart äta middag, sen blir det en kvällsfika.

Ha det bra mina vänner!

Förförisk babian siktad i Kalmar

Igår var vi i Kalmar och shoppade lite grann. Kläder stod mest på tapeten och inne i det stora rummet med provhytter satt jag och väntade på att Anna skulle prova lite.

Såg två tjejer i 20 års åldern som provade jeans. Jeans i stuprörs modell som verkligen, och jag menar verkligen, satt åt vid fötterna.

Tjejerna stod ute i rummet vid en stor spegel och begrundade sina tänkta inköp. Snurrade runt och kika och granskade.

Det som slog mig var hur intressanta de fann sig själva där mitt i allt provande. De svängde och skruvade med håret och kollade sig själva djupt in i ögonen. Tankarna far iväg för mig och jag får för mig att de är två singel tjejer som ska ut på en raggar runda och liksom provar rådjursögonen på sig själva.

Jeansen var nu glömda och håret tvinnades, ögonen rullades förföriskt med. Det såg bara tokigt ut. Men å andra sida är jag gift, i 30 års åldern med en liten son. Men jag tror inte jag stått sådär oavsett ålder.

En sak som jag inte kan släppa är den ena tjejens fötter. Då jeansen var så tighta nertill gjorde det att fötterna såg ENORMA ut. Hon spände dessutom upp foten så den såg ut som.. en babian fot fast 100 gånger större.

Värre fötter får man leta efter.

Efter att jag upptäckt dessa hemska fötter kunde jag inte låta bli att fnissa lite. Tjejen, helt fokuserad på att se cool och sexig ut men fötterna gör att hon ser ut som en förförisk babian..

Vad ska man säga..

Semester uppdatering

Ännu en natt har passerat och det har funkat jätte bra.

Eric var liite gnällig igår innan vi skulle äta middag men snälla morfar tog honom på promenad i vagnen och sen var allt toppen igen.

Idag blir det Färjestaden och ÖB.

Hoppas alla har det toppen. Det har vi!










Lite kulig kort på Eric i spjälsängen första kvällen.

Är så tacksam för hur bra jag har det. Att Eric är så " lätt " att handskas med. Hur han anpassar sig efter situationen. Hur vänner och familj så villkorslöst ställer upp för oss.

Som sagt, mycket tacksam!


Semester

Efter en mycket, för Eric, svettig resa till Öland anlände vi till Haga Park. Var orolig för hur det skulle gå att söva honom i resespjälsängen men han somnade som en stock vidd 23.15 och sov till ca 8 i morse. Min duktiga älskling!
Nu sitter vi och väntar på morfar som ska komma och joina oss här. Sen blir det Kalmar och shoppinng!

Här kommer lite bilder på vår fina semester älskling!





Sitter och myser på kvällen i förtältet





Mys i sängen innan sovdags





Hela familjen myser vid förtältet





Nu ska vi fortsätta semestra och bara njuta av vår tillvaro.

Hoppas alla får en fortsatt bra dag!




* Väntar fortfarande på fler kommentarer från er i tidigare inlägget = ) *

Förklaring och fråga

Igår kom jag i en debatt med en person om min blogg. Vem det var och hur det gick till spelar inte någon roll. Poängen med själva diskutionen däremot är viktig.

Jag har bloggat ganska länge nu. På lite olika ställen och nu har jag hittat hit och trivs mycket bra. Tycker dock att bilduppladdningen är seg och allt som oftast är det strul med blogg.se ( det passar inte en mamma med lite tid här och där ) När jag sätter mig och ska skriva räknar jag med att det SKA fungera just då.

Men, men..

Poängen är som sagt att jag bloggat mycket länge. Jag har ett behov av att skriva av mig om saker. Det kan vara personligt eller just bara en fundering om något i världen eller precis vad som helst!

Bloggen startades i den veva då jag var i min förlossningsdepression och det var väldigt skönt att ha bloggen som ett ställe att avreagera sig på. Eller att bara sätta sig och skriva ett par inlägg för att få tiden att gå, just som det var jobbigt.

Jag vill härmed klargöra att jag inte har denna blogg för att provocera. Inte på något sätt och vis. Jag är inte ute efter att skaffa ovänner eller göra någon ledsen.

Jag tror många med mig väljer att skriva om saker och utelämna namn just för att dom inte vill hänga ut någon. Jag skriver kryptiskt, även att jag egentligen är emot det själv, just för att jag måste få det ur mig på något sätt. Skulle just DU känna dig träffad får du gärna fråga mig, så kommer jag ge dig ett ärligt svar om det är du eller ej! Det behöver dock inte alla andra veta. Förstår du?

Detta är en vardagsblogg där jag, precis som texten antyder, bloggar om min vardag som mamma. Om jobbet, vänner och familj. Saker som påverkar mig, saker som gör mig ledsen och arg. Saker som jag hört eller sett. Saker som gör mig glad.

Jag läser själv en del bloggar varje dag. Så många hinner jag inte med men ett par vill jag gärna uppdatera mig på minst en gång om dagen. Prinsessans Dagbok  och Mammabeckas  är ett par exempel. Jag får alltid en positiv känsla av att läsa där.

Sen läser jag ju självklart kompisars bloggar också. För att se lite vad dom styr med så att säga.

Jag tycker om det skrivna ordet och jag tycker om det faktum att man an använda det till att skriva av sig om saker osv. Jag gillar också att läsa texter och analysera dom osv. Det är jag.

Nu undrar jag varför du läser min blogg? Jag tycker det är kul med läsare, men nu har kommentarerna varit lite sämre med. Har dock en trogen läsare som är duktig på det!!

Känner man att man inte vill tala om vem man är får man gärna vara anonym. Men det vore kul att veta..

Så ge mig nu lite roliga kommentarer som jag kan läsa i kväll i förtältet på Öland!

Lite kort



Bus med pappa





Sötnosen posar för kameran





Tuffingen





Sötnosen står i sin säng





Och här sover han. Lill prinsen.


Ha en fortsatt trevlig kväll mina vänner, även att den lider mot sitt slut!


Semester..

Idag har vi fikat och plockat om vart annat. Mycket är kvar men läget är ändå under kontroll tror jag.

Birgitta och Elin var snälla och kom ner och hjälpte oss underhålla Eric under tiden vi fixade. Elin gav även Eric kvällsmat så nu väntar jag på att han ska somna för kvällen.

Är lite smått orolig för hur det ska gå att leva husvagnsliv med ett litet barn. Det finns väl egentligen inte något som antyder att det skulle vara några problem överhuvudtaget. Men ändå tänker jag mycket. Kommer han kunna somna utan sin mobil kvittrandes över sitt vackra huvud, kommer han vakna med alla andra på campingen vid 7 på morgonen, kommer det vara för varmt alternativt för kallt i husvagnen, kommer man kunna söva honom för för och eftermiddags vila på campingen utan att han vaknar.

Allt detta är så onödigt att ens tänka på redan. Jag vill kunna slappna av och lite på att vi kommer klara detta galant. Men tvivel finns och det är under annorlunda omständigheter med en evetnuell sömnbrist som bråken och tjaffsen kommer.

Men jag hoppas att allt ska funka bra!

- Saknad - Maktlöshet -

Igås på förmiddagen efter att pappa kommit hit skulle vi äta jordgubbar med mjölk. Henke ville inte ha och jag blev lite arg på honom. Tyckte han kunde sagt det innan i så fall. Så vi inte behövt handla till honom.

Ångrade mig ganska snabbt att jag blev arg när han förklarade att anledningen till att han inte kunde äta jordgubbar är just för att det var det sista han såg sin pappa äta. Henke och Birgitta var i Västervik och hälsade på Janne på Midsommarafton det året han dog. Han satt och försökte få i sig sill och potatis och därefter jordgubbar.

Jag blir så maktlös när det kommer till det faktum att Henke sörjer sin bortgångna far. Jag saknar ord och vet ju att det inte finns några ord i världen som kan ta honom tillbaka. Ens för en stund. Det finns inget tröstande att säga. Jag blir tyst, kramar om honom och hoppas att det ska hjälpa honom att känna hur mycket jag lider med honom.

Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara. Jag vill inte veta. Jag kommer aldrig klara ett sånt faktum, inte som det känns nu. Min egen pappa är och har alltid varit, något av en vapendragare för mig. et har alltid varit pappa och jag.

Jag vet att pappa tycker så mycket om Henke att han, på något sätt tagit på sig rollen som bådas pappa. Han kan ALDRIG ersätta den riktiga, det är inte det jag menar! Utan just... Det är svårt att förklara, men pappa är en bra svärfar till Henke..

Det faktum att Janne dog just i midsommarhelgen lägger ju ett dunkel över just denna annars så vackra midsommar helg. Alla nyutslagna blommor, firande och nubbe och sill. Det blir liksom aldrig detsamma igen.

Jag, likväl som alla andra, har ingen aning om vad som händer när vi dör. För mig är det ett skrämmande faktum som om jag tillåter det, ger mig ångest långt in i ben och märg. Tänker jag på en bortgången släkting försöker jag tänka att de på något sätt finns med oss. Att de ser ( det bra ) vi gör. Alla viktiga händelser i våra liv.

Så jag tror att Janne och Charlie har det toppen i himlen. Dom ser vilken underbar kille det blivit av Henke. Att han sköter sitt jobb alldeles utmärkt. Att han själv nu är pappa och en jävligt bra sådan. Att han njuter av livet, sin familj och sina vänner!

Janne sa till mig en gång att han var så glad att Henke träffat mig för att jag sett till att Henke mår bra.

Nu kan jag inte det längre. Inte fullt ut. Saknade gnager i Henke och jag vet om det. Och jag kan inget göra. Mer än att ge honom en kram och säga att " Janne skulle varit stolt som en tupp om han sett dig idag. "

Midsommarfirande!

Igår firade vi Midsommar för andra året på Gerdsborg. Vi hade inte mycket tid alls till planering osv men jag måste säga att jag tyckte det blev kanon bra ändå. Jag hoppas att det ska kunna bli en tradition vi kan fortsätta med.

Att ha både sin familj och sina vänner på plats är toppen tycker jag! Mat, lekar och prat.

Synd att Pernilla jobbade. Hon var dock här och åt och kom sen tillbaka efter jobbet en stund. Hon och Fredde åkte ganska tidigt, men hon skulle ju upp idag igen. Tycker synd om henne!

Fredde och jag pratade lite om rökning. Jag var ganska snabb att pika att han feströkte och då kan man inte gnälla på att andra röker. Han visste att jag skulle säga det, sa han, så han var beredd på att ta just dom orden = )

Jag sa även till honom att jag tyckte det var lite  " sådär " när han sa till mig att det var tragiskt att jag börjat igen. Jag menar, jag är ju inte direkt stolt över att karaktären brast och det inte fanns mer i mig att ge i kampen emot ciggaretterna. Han sa att han sa det i all välmening för att han bryr sig men jag sa att jag faktiskt inte tog det så. Alla uttrycker sig ju olika och det är inga konstigheter med det! Jag är ju dessutom sån som person att jag tar åt mig så lätt. Det var ju lite med svansen mellan benen man satt med ciggen igen,

Men nu är det skit samma. Jag bryr mig egentligen bara om vad en endaste människa på jorden tycker om det. Och det är min pappa. Jag vill kunna, för hans skull, sluta efter sommaren. Jag vill göra honom stolt över mig igen. Och mig själv självklart!

Nog om det..

Birgitta kom och åkte ett par gånger, barnen ( man kan nog inte säga barnen längre de är så stora ) har uppnått åldern då det inte är kul att vara med oss längre. Vad hände? När växte de upp och blev tonåringar med mobil och handväska?

Vi lekte ju dagis med dockor hos farmor för typ.... 3 år sen eller? Det känns så.. Samtidigt som det är så kul att se hur de blir vuxna vill man liksom stanna tiden lite. Det går ju så fruktansvärt fort! Snart tar de studenten, flyttar hemifrån och har pojkvän.. = )

Lekarna gick bra, men mitt lag förlorade. Jag är ju klippt värdelös när man ska tävla men kul som fan är det!

Alla var på toppen humär och Eric var runt i famnarna i fyra timmar utan att protestera. Underbara gull unge. Han slocknade som ett ljus efter vällingen och god natt puss och sov sig genom fortsatta festligheter. Jag var lite orolig att han skulle vakna av pratet på altanen eller om folk gick på toa men det var inga problem. Är såå lyckligt lottad känner jag!

Idag vaknade jag vi 6:50 och någon frukost på sängen fick jag inte. Men jag föredrar ju att starta min morgon just såhär. Tror dock inte Eric sover så länge idag!

Städa huset, städa husvagnen och packa står på schemat. Sen kanske det kommer någon hit och firar min spräckta nolla = ) Vi får se!

Tack alla kära vänner för ett jättefint Midsommarfirande!

Mammainstinkt eller bara lättväckt?

Sedan klockan 7 i morse har jag varit vaken. Kände att det inte var mycket lönt att somna om. Jag tycker ju om mina ensamma mornings.

Eric har varit vaken en hel timme nästan. Han leker i sängen, står, sitter om vart annat och pappa Henrik sover så gott. Larmet i kameran vi har ringer lite då och då och det skramlar och dunkar när lill prinsen slår näven i väggarna.

Pappa Henrik sover så gott.

Så märkligt det där är. Jag vaknar av minsta lilla ljud Eric gör. Om han andas annorlunda, hostar, vänder sig i sängen.

Är det mammainstinkten eller bara att jag är vääldigt lättväckt?

= )

Första intrycket varar ?

Alla människor kan inte gilla alla människor. Så enkelt är det. Man irriterar sig på saker, små och stora. I bland eller i vissa fall kan man bortse från detta en stund och i vissa fall klarar man egentligen inte av att ens täffas. Men man gör det ändå.

Vissa människor umgås man inte med alls. Relationen i sig kanske blivit infekterad eller så kanske man tidigt insåg att det inte skulle komma att funka ändå.

Jag anser mig själv vara ganska lätt att ha att göra med. Jag är en medmänsklig person som bryr mig mycket. Sen att jag kanske har lite svårt att hitta tid eller möjlighet, det är en annan sak. Det är en sån sak som ka vara irriterande med mig. Det vet jag.

Jag som person hur som helst, kan kanske bli misstolkad. Egentligen är jag blyg och osäker men det låter jag liksom inte folk märka. För trots att jag är blyg så tycker jag om att prata med människor. Jag har ett mycket socialt jobb. Men ni fattar galoppen..

Likväl som jag föredrar vissa människor mer och vissa mindre är det ju självklart så för alla andra också. Jag tror faktiskt inte att det finns en levande människa som inte blivit utsatt för skitsnack, baktal eller förstört förtroende.

Det är en del i livets hårda skola. Livet är inte en dans på rosor. Många stunder suger fett som fan, men man kämpar på ändå liksom.

En del personer är mycket snabba med att dra fram massa negativt. Gnälla hit och dit. Prata illa om varje människa de någonsin träffat i sina dagar.

Som person är jag sån så jag granskar mycket kritiskt första gången jag träffar någon. Jag hittar ofta fel och brister. Däremot är jag mycket bra på att senare ändra uppfattning - att stå för att jag var för snabb att dömma. Lär mig aldrig att jag faktiskt är sån och det slutar ofta med att jag faktiskt gillar alla.

Jag själv blir också granskad på samma sätt, det är lätt att glömma det. Jag har ingen aning om hur jag bedöms vid en första anblick. Skulle tippa på pratig, skrattar mycket och kanske på gränsen till lite nervös = )

Det som är så komiskt är när man ser människor som är så snabba med att dömma som verkligen inte tänker på att de själva blir dömda. Eller granskade. De lever i någon fantasi värld där de själva är så jävla bra ( abslout inget fel i det. Gör det ju själv ) Men något blir galet när man inte inser att andra kanske också gör det. Man måste liksom ha förståelse för att alla är lika, alla har rätt att vara precis hur de vill och ingen kan räkna med att alla ska tycka om just dig!

Jag tror inte att jag kan hålla med om att " första intrycket varar " Så är det inte för mig i alla fall.

Något jag däremot skulle önska är att folk släpper lite på sina första intryck och ger folk en andra chans. Man kan bli förvånad över vilka guldkorn som väntar där ute!

Om man bara tittar efter ordentligt!

Glad midsommar

Kära vänner!


Var inte en soff liggare

Jag är inte insatt i politiska frågor överhuvudtaget egentligen. Jag har hyffsad koll på de två stora partierna Socialdemokraterna och Moderaterna. För mig känns det som att det bara är de två. Vilket jag röstar på är inget jag på något sätt håller hemligt. Jag är en vanlig arbetarklass person  och anser därför Socialdemokraterna ha mest som tilltalar mig.

Även i vanliga relationer - i familjen, mellan vänner, mellan arbetskamrater tycker själva principen av att rösta är viktig. Eller rösta och rösta, att få sin talan i alla fall.

Folk är så snabba med att gnälla över att det gick si och så i ett val. Men dom röstade aldrig. Då kan du ju egentligen inte gnälla heller. För försöker du inte ens påverka, hur ska det då kunna gå annorlunda?

Din usla lilla röst gör ju ingen skillnad på det stora hela, en röst mer eller mindre är ju egentligen skit samma men det är just det som är så farligt. Tänk om ALLA skulle strunta i det.

På valdagen har du DIN möjlighet att påverka. Om det sen inte går som du vill - då kan du klaga.

Förstår Ni?

Hur som helst - demokrati i samhället i sig i familjen och på arbetsplatsen tycker jag är något man ska försöka " utnyttja " Att inte låta sig styras utan att man ska se till att få sagt det man vill, få sin chans till att ha en åsikt. Vara med och påverka.

Samtidigt är samhället, vi alla människor, uppdelade i en salig härlig blandning med blyga människor, människor som vågar att prata, folk som pratar för mycket..

Det jag menar är inte att du alltid ska ge dig in i diskutioner och att det ska bli ett jävla liv av allt. Folk som inte vågar prata ska tvinga sig till det och så. Absolut inte.

Men när det kommer till frågor som rör dig, saker du kanske inte alls vill göra eller vill vara delaktig i då måste du ju säga ifrån. Om det sedan är en majoritetsfråga - som tex på en arbetsplats - då avgörs ju det hela av just majoriteten.

Väljer du att inget säga i det läget, när det verkligen gäller, ja då tycker jag faktiskt inte att du kan gnälla sen.

Får du en möjlighet att tala om saker som kanske tynger dig, gör dig upprörd eller ledsen och du väljer att hålla tyst - då kan du inte gnälla sen. Om det är givet att möjligheten som öppnats just då faktiskt är just en möjlighet att påverka.

Lite luddigt detta känner jag men jag kan inte skriva mer än såhär då jag inte vill trampa på någons tå. Jag står för vad jag tycker om detta och i denna fråga, det är bara att jag inte vill göra en offentlig situation av det hela.

Men håller Ni inte med mig? Man ska inte va en soffliggare varken i val som gäller vårt land ej heller i " verkliga livet ".


Tacksamhet

Idag har det varit fullt upp minsann. Började med att jobba. 9-16 var mitt pass och det gick bra. Var en del att göra men på sätt och vis är det att föredra då tiden går så mycket fortare då!

Efter jobbet åt vi middag och sen städade jag av här hemma. Var väl inte så jätte noga då det ändå blir skräpigt när mycket folk är här. Men hyffsat rent vill jag ju ha det!

Var även ute hos min kära pappa och hämtade förtältet, pinnarna och ett par extra stolar!

Sen väntade en fika med Anna och Zäta. Henke fixade inför morgondagen. Anna vaxade även mina ben så nu behöver jag inte oroa mig för mina håriga ben.. hi hi..

Nu ska vi krypa ner och mysa och se film.

Jag är så otroligt tacksam och glad för mina vänner som finns i vått och torrt - på gott och ont. Jag blir så varm i hjärtat bara jag tänker på all den kärlek som ni så villkorslöst ger vår son. Och oss också självklart!

Fortsatt trevlig kväll, nu är det läggdags!

Fet - vill bli fetare ..

Nästan alla kämpar vi för eller mot något. Mer eller mindre. En del tar det till oanade nivåer och det är i ett mer eller mindre chocktillstånd jag sitter här nu.

Såg delar av ett program på TV igår där en kvinna på 285 kg kämpade för att gå upp i vikt. Hon ville bli större.

Jag väger runt 60 kg, ganska lite för min längd. I vissa lägen känner jag att jag är för klen för krafterna försvinner. Men jag kämpar på, äter och vill gå upp ett par kilo. När jag fått barn och påbörjat nedgången ville jag stanna på ca 65 kg. Men icke. Kroppen ville annorlunda och här är jag idag. Bara att gilla läget.

Under graviditeten gick jag dock upp en del. 81 kg tror jag bestämt vågen visade en av de sista gångerna jag vägde mig.

Detta upplevde jag var extremt tungt att bära på. Det var ändå bara 20 kg mer än jag är van vid. Här snackar vi tre siffrigt och det ska upp ännu mer.

Hon sa att hennes egen mamma varit så fattig så hon ville aldrig att hennes egna barn skulle behöva gå hungriga så hon gav dem mat heela tiden. Fine, det är ju hennes ensak.

Men kvinnan programmet handlade om hade inte direkt samma kärlek till sin egen son. Han skötte hushållet, gick med soporna och tog hand om sin lillasyster för att mamman inte orkade, eller ville röra på sig så mycket. Är det meningen att du ska utnyttja dina barn så att du själv bara ska kunna sitta och fläska på dig och bli ännu större?

Tycker synd om kvinnan på ett sätt. Tycker synd om hennes barn som kommer förlora sin mamma tidigare än nödvändigt.

Jag kan verkligen inte förstå.

Att hon sen finansierade sina matinköp med att vika ut sig. Folk vill på allvar se en likblek 285 kg tung kvinna rulla runt ( med bikini ) i en gyttjepöl.

I bland förstår jag mig inte på min omvärld..


Lite av varje

Idag kallar jobbet på mig för sista gången innan en skön veckas semester. Ska bli så skönt. Kul också att komma iväg lite.

Igår kväll fixade vi och donade här hemma inför helgen. I kväll blir det mer av den varan. Vi ska även till BVC och väg och mäta Eric. Är lite i valet och kvalet om jag ska försöka ringa och ändra tiden. Är så mycket att göra ändå. Satsar i så fall på en tid i slutet av nästa vecka. Ska bli kul att se vad han väger nu!

Jag önskar alla en bra dag!

Svar på en fråga

Fick en anonym fråga här på bloggen. Jag tycker det är jätte kul med kommentarer. Och nu då, frågor.

Frågan löd varför jag var uppe och vände på Eric under natten. Om jag ville göra det för att han är täppt eller om jag tycker det är obehagligt att han ligger på mage.

Mitt svar lyder : Eric får självklart ligga precis hur han vill när han ska sova eller när han sover. Problemet är att han allt som oftast sover på sida och vänder sig på mage i sömnen. När han kommer på mage resulterar det i att han vaknar till lite, ställer sig upp halvt som halvt på alla fyra och står och gnyr. Han orkar liksom inte vända sig tillbaka när han är så trött.

Ibland har det hänt att jag låtit honom vara men då vaknar han till tillräckligt för att så småningom ställa sig upp i sängen. Och det i sin tur resulterar i att han blir mycket pigg och behöver mat för att somna om.

Så i förebyggande syfte vänder jag tillbaka honom. Han är ju i det läget så trött att han oftast somnar om nästan direkt!

Det handlar alltså inte om något annat än ren och skär bekvämlighet för mig. Att slippa ha en tokvaken kille mitt i natten som behöver mat = )

Storförgo´ ?

Tyra Bank´s igen då, hennes andra program - Top Model.

Jag kan inte förstå denna kvinnas storhet. Visst är hon väl fin att titta på men så jävla snygg är hon inte. Och kom igen, oavsett om människan är snygg är det väl inte helt solklart att människan har någon direkt personlighet. Att hon har kvaliteér bortsett från att bli snygg på kort ? Eller..

Nu fick jag ett samtal och kom av mig.. Ha ha ha.. Typiskt..

Jag tycker dock att Tyra är ganska storförgo´. Finns det ens ett ord som heter så? Hon är det i mina ögon iaf!

Så mycket att göra - så lite tid!

Vi har mycket att stå i nu inför helgen och nästkommande vecka. Eric´s förkylning kom ganska olämpligt. Men det ordnar sig. Vi får köra på nu de två kvällar vi har kvar och hoppas på att vi ska hinna med en del iaf.

Måste ju se till att tvätta så jag har mycket kläder till lill prinsen rena. Funderar på att köra en maskin på söndag och ta med och hänga på tork när vi kommer fram just för att verkligen optimera chanserna att ha tillräckligt med kläder med.

Vissa dagar byter vi ju kläder på honom 3 gånger. Inte för att det är kul utan för att han dreglar kopiöst mycket, blöjorna läcker och han kräks mycket!

Det finns ju tvättmaskin på plats så det är ju inget som står om livet. Men iaf!

Gud hjälper dig inte här!

Hur gick det då hos tandläkaren undrar ni = )

Jodå, det gick jätte bra. Valde att strunta i min hutt. Känner att jag oftast bara blir tröttare efteråt när man ska ta sig ur ruset. Var ju självklart trött efter all spänning igår men jag var ju vid mina sinnens fulla bruk liksom.

Skönt att ha den lagad. Nu är det bara ett hål till i en visdomstand, sen är det klart för denna gång. Hoppas jag!

Jag var spänd som en... fiolsträng låter inte riktigt rätt, men spänd som fan var jag. Knöt ihop händerna och drog upp benen och låg och ylade. Tycker, såhär i efterhand, att jag beter mig mycket märkligt!

Men tandsköterskerna och tandläkaren i sig är så fantastiskt bra så jag skämms inte. Dom tröstar och klappar och pratar så det ska kännas bra!

Öhman sa vid ett tillfälle att han skulle ta kort på mig någon gång. Just bara så jag skulle få se hur mycket ag spänner mig.

Då sa Henke - " Då kan du göra en förstoring på det och sätta i väntrummet med texten GUD HJÄLPER DIG INTE HÄR "

Det var kul, då fick vi oss alla ett gott skratt!

Täppt näsa..

Vaknade när Henke gick upp idag och tycker att det är så skönt att komma upp och få starta min dag i lugn och ro så jag gick upp. Hinner då med att slö surfa, dricka kaffe och röka utan att behöva stressa.

Kvällen igår var mycket jobbig. Natten också. Eric var så täppt så han kunde inte komma till ro i sin säng. Det är ju inte lätt att tutta på nappen när man är täppt i näsan. Jag fick bära honom länge och han bara hängde i min famn.

Vid23:30 hugget lyckades Henke få honom att slappna av tillräckligt ( efter en flaska ) så han somnade till. Sedan sov han mycket oroligt. Vet inte hur många gånger jag vr uppe och gav honom nappen och tryckte i gång mobilen och klappade på honom.

Henke sa i morse " Han var vaken någon gång i natt va? " Ha, ha.. Jag önskar jag också kunde sova sådär hårt och inte ha en aning. Själv var jag uppe med Eric så många gånger att jag tappade räkningen. Och Henke märkte en gång.

Nåja..

Idag blir nog en tuff dag. Inte lätt när ens lilla prins inte mår bra. Dock är han mycket pigg ( var igår iaf ) Näsan täpper ju till när man ligger ner så det är väl mest när han blir trött under dagen och vill sova det kommer märkas.

Jag kan tycka att det är lite frustrerande det där. När det inte blir som man tänkt sig liksom. Eric kan ju inte rå för att han blir sjuk och jag tycker fruktansvärt synd om honom. Men det blir ju lite extra slitsamt att va mamma en sån dag.

Dels för att det blir mer bärande och tröstande och dels för att han kanske inte riktigt är lika pigg och glas som han brukar!

Stackars liten!

Tandläkareskräck ! ! !

I natt har Eric sovit väldigt dåligt. Jobbade ju kvällen igår och somnade inte förrän runt 00:30. Tror jag varit uppe 4 eller 5 gånger för att vända på prinsen som hamnat på mage osv. Vid 5 va jag på gång och gå upp. Kände att det liksom inte va lönt att sova. Men jag somnade om till Henke´s klocka ringde första gången vid 6.

Hoppas att han sover till 9 idag ändå.

Idag ska jag på möte på jobbet och jag hoppas det ska gå bra.

Har även en tandläkartid. Jag är så fruktansvärt nervös och vill inget hellre än att ringa ( även denna gång ) och säga att jag inte kan komma. Har skjutit på det många gånger nu.

Sist jag var drog jag ju ut en tand och det var det i särklass värsta jag gjort. Skulle inte va lika nervös för att få buken uppskuren igen, som vid mitt kejsarsnitt. Skulle nog tom hellre låta en läkare göra det på mig idag än att laga ett av mina 2 ? hål.

Men jag har sagt till dom hur läget är och den lugnande hutten jag brukar få ska dom öka på så jag hoppas och ber att jag ska klara det. Och att jag ska klara hela dagen utan att ringa och säga att jag inte kan.

Jag är inte trögare än att jag förstår att hålen blir större, arbetet blir mer och mer omfattande och jag MÅSTE ju dit förr eller senare. Men bara tanken på det ger mig kväljningar, ångest och magvärk.

Fy fan!

Men, men..

Det ordnar sig väl. Känner ju allt eftersom tiden rullar att det gör mer oh mer ont i den ena tanden så jag ska verkligen försöka pallra mig iväg!

Hur är det med dig, är du rädd för tandläkaren?

Framsteg

Måste ju även rapportera om att lill prinsen nu börjat gå, med hjälp då såklart.

Håller man honom i händerna så tar han steg på steg på steg. Elin hade " tränat " med honom igår och det var så sött och gulligt när jag fick se vad han kunde. Glad och stolt var han också, det märktes så väl då han hade sin allra busigaste min mitt i allt.

Känns dock i hjärtat när ens guldklimp lär sig saker och gör framsteg när man inte är hemma. Jag vill insupa ALLT han lär sig, va med vid varje ny sak han tar sig för. Inte stå på jobbet och kackla om folk vill ha allt på sina hamburgare  = )

Jag är visserligen jätteglad över beslutet att jobba, så missförstå mig inte. Det är bara att man känner att man missar lite  ( inte så lite ) av Eric´s dagar. Men, men.. Det är bara att bita ihop antar jag!

Föräldrapenning

När det gäller att ansöka om föräldrapenning tror jag att det klokaste för mig varit om jag gjort det varje månad via vanlig hederlig post. Jag har så svårt att förstå allt som handlar om datorer och det känns på något sätt säkrare att skriva ner saker med penna, då kan jag lättare titta genom vad jag skrivit och få en bra överblick.

Det har funkat ganska bra trots allt, när jag ansökt, men jag tycker det är krångligt.

Idag hade dom dessutom ändrat hela sidans look så vi får se hur det går!

Eric tog "ett varv" i sin säng sen somnade han om så sött så vi får se när vi börjar vår gemensamma dag! 

 


Håll en tumme

Klockan 5.50 vaknade jag av att sonen sov mycket oroligt. Förstod direkt att han skulle vakn av Henke´s larm som ljöd vid 6:00 och mycket riktigt. Henke gav honom en flaska och jag insåg att jag inte skulle hinna somna om innan han vaknar igen för dagen. Och hade jag valt att somna om hade jag vaknat på ett pissigt humör och säkerligen varit tröttare än jag är nu.

Valde alltså att starta min dag väldigt tidigt!

På sätt och vis var det bra för nu har jag hunnit med att sortera kort i en mapp som jag ska framkalla till mamma. Har även tagit fram kort som Birgitta kan ha i sin ram hon fick av oss när vi varit i Ullared.

Nu ser jag i kameran att Eric är vaken så nu ska jag byta sängkläder och dammsuga av uppe.

Jobbar i kväll så jag hoppas verkligen att jag får vila i eftermiddag!


Musikfröken

Sitter och gråter som ett litet barn just nu. Hittade in på en blogg som avslutats för två dagar sen då " Musikfröken " tog sitt sista andetag. Man kan där läsa om hennes och makens kamp mot en sjukdom som är så förtvivlande hemsk och skoningslös. Länk här

Deras två barn, som inte var direkt gamla, kommer ladrig mer få träffa sin mamma. Frågan är om de kommer komma ihåg så mycket av henne ens.

Det är så fruktansvärt och jag blir så förtvivlat ledsen så jag bara vill lägga mig och dra täcket över huvudet.

Det känns så märkligt att tekniken går framåt så till den grad att det känns som att man snart inte ens behöver styra sin bil själv men cancer finns inget som ALLTID biter på.

Jag lider med alla drabbade, deras nära och kära!

Huset låter!

Huset vi bor i är ju inte direkt från igår. Är dock osäker på riktigt hur gammalt det är, men det har en hel del år på nacken.

Med pärlspont, gamla dörrar med ( heter det snickarglädje även på dörrar ) med handtag på ena sidan och en nyckel på den andra, kakelugnar, kamin, sne garderober...

Att det är just såhär stör inte mig det minsta. Jag tycker faktiskt att ett äldre hus är mycket vackert. Man kan fantisera om husets historia, vilka som bott här osv. Häftigt.

Men en sak som man börjat lägga märke till nu sen man fick barn är hur jävla opraktiskt det är med allt detta.

Jag tror faktiskt inte att det finns en enda vrå i detta hus som faktiskt är rak. Golvet är lite upp och ner, väggarna stämmer inte helt.

Nu, när vi dessutom har lagt nytt golv överallt, kan ni förstå hur det gnisslar. Det är ju liksom ingen lätt uppgift att ligga med vattenpasset och kolla och lägga extra underlag på de ställen där golvet inte hänger med. Och toan, där gamla mattan är kvar, den är värst egentligen.

Att ha målade dörrar ter sig som en härligt sak också. De var dessutom i stort behov av ombesörjning när vi flyttade hit och även om man valt att slipa ner dom hade ju någon form av bevarande lack krävts.

De målade dörrarna känns inte torra än. Varje gång man öppnar knakar det till där färg möter färg i dörr och dörrkarm. Som om vi målat i går typ.

Golvet uppe ger ifrån sig ett gnisslande ljud på sina ställen. Man har ju lärt sig vart.

Golvet nere i köket är av ett hårdare material och knakar mer. Också detta ¨på ställen man nu lärt sig.

Att ha ett barn på armen, som kanske inte riktigt är helt stilla och man sen behöva vrida om en nyckel för att öppna dörren är också ett sånt där moment man gärna sluppit.

Dit jag vill komma med detta inlägg är just det att man inte tänkt på hur mycket ljud vårt hus ger ifrån sig. Hu rmycket det gnisslar och knakar överallt. Man har liksom lärt sig att koppla bort dom helt. Men nu, efter 10 månader med ett barn här hemma, har man märkt det.


Här kommer det då, uttalandet!

Det finns en sak som jag inte kan släppa. Under några omständigheter. Det gör mig ledsen och lite små irriterad. Skulle jag rannsaka mig själv är det en hel del under ytan som liksom ligger och bubblar. Det finns i mina tankar varje dag och det är verkligen ingen överdrift.

Det är något som hänt. Mycket beror på att jag blivit mamma och faktiskt förändrats helt som person. Visst är jag väl samma person så, det är ju inte så att jag fått fler personligheter direkt.

Det jag menar är att livet i sig har nått till en ny nivå. Mitt barn är nu det allra viktigaste för mig. Att han mår bra, att han får mat och har kläder. Barnuppfostran... Hela den biten.

Alla är olika och det är bara något som man måste acceptera. Självklart. Om alla skulle va som mig skulle ju världen inte va så rolig. Och jag skulle då inte framstå som så speciell som jag faktiskt är..

Innan jag blev mamma trodde jag att jag visste precis hur det skulle va. Jag trodde att föräldraskapet kom med ett paket på posten. En manual du läste igenom och sen visste precis hur man skulle göra. Ouppfostrade barns föräldrar hade helt enkelt valt att låta bli att läsa.

Jag trodde det skulle räcka med att titta på mitt barn så skulle jag sen förstå vad han behövde och ville.

Med facit i hand vet jag att det inte är så lätt. De första 6 månaderna hade jag ingen aning om vad jag gjorde. Jag var såå jävla osäker på mig själv. Att jag dessutom hamnade i en förlossningsdepression gjorde liksom inte den där första tiden så väldigt mycket bättre heller.

Att älska ett nytt liv så till den grad att man upplever sig själv omäktig för att kunna klara av uppgiften att göra en underbar man av honom. Hur fan skulle jag lyckas med det?

Att ha levt i 31 år utan barn blev en stor omställning för mig dessutom. Att helt plötsligt styras av en sån liten vilja. Det gjorde i sin tur att jag fick panik av att det där ständiga passet. Livrädd att något skulle hända honom i sömnen, eller på dagen med för den delen, gjorde at jag aldrig kunde koppla av. Det resulterade i att jag var så omöjligt trött. Jag kände mig kvävd av den ständiga känslan att jag aldrig var ensam. Men om jag var utan Eric kände jag mig ( känner mig fortfarande inte ) hel. Kunde inte slappna av och bara va. Jag litade inte på en enda människa. Inte ens mig själv.

Nu, en tid senare, mår jag bra igen. Jag ser nu hur Eric berikar mitt liv. Jag ser saker av mig själv i honom redan och jag skulle aldrig låta någon annan fostra honom. So what om jag brister i tålamod någon gång, om jag inte har ork att leka just hela tiden eller om Eric blir en trotsig ungbyting som större. Han är min och Henke´s och vi gör vårt yttersta för honom.

Under den allra jobbigaste perioden av min förlossningsdepression tog jag farväl av Henke vid ett par tillfällen. Jag sa lugnt och sakligt att jag inte ville leva längre. Jag var så trött och ledsen och arg och förtvivlad och uppgiven och frustrerad och förbannad så jag kände att om ja inte levde längre skulle jag åtminstonne få sova.

Henke var en klippa under denna period och stöttade och tröstade och tog hand om både Eric och mig.

En del, inte många, visste och märkte hur illa det var. Jag, som annars är ganska glad och uppåt, var oftast sur och ledsen. Jag kunde inte bättre än det humöret jag hade för tillfället. Det var det bästa jag kunde göra. Jag ville helst dra mig undan och bara va ensammen.

Att hamna i denna soppa har en negativ klang. Jag vet hur folk pratar om en på stan. Folk som inte vet vad dom pratar om förknippar det ofta med ett " allroundpsykiskt mående " Att man är " klen i nerverna " redan innan.

Så är ju givetvis inte fallet men många tolkar det så. Jag har gjort det själv, tyvärr. För flera år sedan.

Att man sen inte är helt på topp och som en duracell kanin när man fått barn är ju liksom nästintill olagligt också.

Jag tror att för vissa kommer helt enkelt inte mammaskapet bara på posten. Det gjorde inte det till mig. Jag var tvungen att lära känna mitt underverk först. Självklart älskade jag honom från första början, men just det där med mammaskapet har växt fram på mig. I mig. Jag har fått självförtroende och en säkerhet i min mammaroll och jag vet nu att folk mer än gärna får ha åsikter om hur jag och Henke gör här hemma MEN INGEN tar dom besluten åt oss.

Jag litar på mig och det är skönt!

Det jag försöker skriva runt och som tynger mig är att en relation tyvärr blivit infekterad. Till största del pga mitt mående i början av året. Personen var nog egentligen inte införstådd med hur illa det var men å andra sidan så borde man väl kunna ha tålamod med en vän, svärdotter eller sitt eget barn om man märker att dom mår dåligt? Jag menar, dom som känner mig vet ju att jag inte är sån egentligen?

Jag menar inte att bara för att någon mår dåligt ska den få va hur elak som helst heller och bara komma undan med det. Men är det ändå en så nära person så borde man kunna ha tålamod, vänta ut det.

Jag tänker varje gång att jag ska försöka men sen händer något som gör mig besviken. Jag är en känslig person. Jag tar åt mig av saker, får känslan av att jag inte räcker till i vissas ögon fortfarande. Det gör mig arg och ledsen.

Allt jag vill ha är respekt. Jag vill inte bli baktalad. Speciellt om man inte vet helt vad man pratar om.

*

För mig är rutiner väldigt viktigt. Nu har jag dessutom börjat jobba vilket gör det om möjligt ännu viktigare att de efterföljs med sov och mat tider, att Eric leker lite själv om dagarna och att man leker med honom en stund om dagarna.

Jag kommer aldrig tillåta att någon annan än Henke och jag tar " beslut " gällande vårt barn. Vi är Eric´s mamma och pappa och ingen annan kan någonsin konkurera med det. Eric ska heller aldrig någonsin behöva tvivla över vem som bestämmer. Han ska veta att vi gör det!

Det ska vara konsekvent på alla ställen där han är. Det finns ingen anledning att ett barn ska få göra saker hos  någon annan som det inte får göra hemma. Visst, en godisbit i bland, men ni förstår kanske vad jag menar!

Ett nej är ALLTID ett nej!

Så, feel free to skriva ut detta = )

*

Det har gått till en gräns där jag strävar emot, tyvärr, Jag kan inte hjälpa det. Men om jag ger och inget får tillbaka - vad är då poängen? Jag har gett upp lite och tyvärr gör jag någon ledsen.

Jag har börjat göra precis likadant själv. Jag respekterar inte..

Jag har vid två tillfällen opponerat mig, i just detta fall. Jag kännde just som det hände att det var nödvändigt. Och det var det. Jag vill inte att folk i mitt barns närhet ska prata om mitt sätt att ta hand om mitt barn när mitt barn hör. Det spelar ingen roll nu, men inom en snar framtid kommer han börja förstå vad som sägs och då kanske t om börja tvivla på mitt mammaskap. " mamma kanske inte är snäll mot mig " sånna saker.

E ni med?


Jag har sett, på alldeles för nära håll hur just detta hänt. Och det är min största fasa. Att det ska ske här.

*

Detta är ingen text för att provocera på något sätt. Det är mitt synsätt på något som hänt och fortfarande händer. Jag tycker det är skit tråkigt för alla inblandade.


Denna eviga klagan på vädret

Visst fan håller jag med om att det är jävligt tråkigt när det regnar. Men är det egentligen ett sånt världsligt problem?

Vad spelar det egentligen förr roll?

Mobil larm

För, i runda slängar 3 ? ? veckor sedan fick Henke en mobil av Anna. Vet inte om jag nämnde det då men trots urtaget sim kort ringde den fortfarande vid 6:00 på morgon. Det är den inställd att göra varje morgon då Henke går upp till jobbet då.

Idag, som sagt 3 ? ? veckor sedan, ringde den igen..

Mysko det där. Simkortet är ju som sagt urtaget. Och batteriet då? Henke brukar ju aldrig ha batteri?

Envis telefon det där.

Egentid

Som förälder pratas det mycket om egentid. En tid som är jätte viktig för dig som förälder för att du faktiskt ska orka va jut förälder. Med trötthet kommer dåligt tålamod, sura miner och en uppgivenhet som är ganska påfrestande.

Men får du då bara en liten stund som bara är din så hämtar du även kraft till att vara en bra förälder jätte snabbt. Att få ta en lång dusch, vila en stund på eftermiddagen, få städa utan att behöva kolla va barnet gör hela tiden. Kanske tom bara mysa i soffan med en bra film och ditt barn sover.

Många vill helst ha den där tiden på kvällen. " När barnen lagt sig " brukar man höra.

Jag är ytterst tacksam om min egentid, eller lite av den, kommer på morgonen. De dagar jag vaknar innan prinsen slår upp sina vackra ögon. Då hinner jag ta mitt kaffe och min morgon ciggarett i lugn och ro och veta att han inte står och gråter i sängen. Det är kvalité.

Samtidigt kan jag känna under dagen eller kvällen att det då också är skönt, men morgonstunden  den är verkligen viktig för mig!

Den sätter ribban för hela dagen!

Hur är det för Er?

Ingen mening ?

Tacksamt är inte direkt ordet som jag skulle använda för det faktum att jag vaknade hela 40 minuter innan utsatt tid. Klockan skulle ju inte ringa förrän vi 6:00..

Nåja, jag ser ingen mening med att somna om så jag gick upp i stället!

Idag ska vi till Ullared Anna och jag. Det ska bli kul. En resa var ju planerad i höstas men mens plus det faktum att jag var vääldigt nedstämd i den vevan gjorde att resan uteblev.

Jag menar, vad är meningen med att ens handla billigt när du egentligen inte kan se någon mening med livet?

Men idag är allt annorlunda och jag kommer sakna Eric något våldsamt. Han fick mysa med oss i sängen igår till han nästan somnade. Sen har han sovit duktigt i sin egen säng och kommer förhoppningsvis göra så ett tag till!

Ha en bra dag!

Morgon rapport

Satte mig här med inspiration till att skriva ett inlägg. Ett speciellt inlägg.

Men nu har jag sansat mig och känner väl lite så att jag låter bli. Funderar i banor på att kanske lägga bloggandet på is. Jag menar, jag kan ju ändå inte skriva precis vad jag vill här i.

Visst kan man skriva kryptiskt om vissa saker, men det känns inte heller rätt. Inte egentligen.

Om jag väljer att utesluta namn ur vissa texter och bara skriva runt omkring ett ämne är det absolut inte så att jag inte står för vad jag skriver. Snarare av respekt för de " inblandade " så att säga. Tycker det är onödigt att nämna folk med namn och liksom göra en stor grej av det hela.

Henke sa en sak. Han sa - Om du väljer att skriva saker i din blogg får du ju räkna med att folk kommer ha kommentarer. Att folk kommer diskutera dina inlägg.

Självklart är det så. Jag har inte räknat med annat. Och jag vill faktiskt att vissa inlägg ska diskuteras.

Men när det är misstolkat då? När det inte stämmer överens med sanningen? När jag framstår som en toka som skrivit något som personen inte förstår?

Nog om det

**

Igår somnade Eric vid 21:20. Han somnar ytterst ytterst sällan tidigare än 21:30. Det brukar vara där omkring han fäller ihop sina vackra ögon. Det innebar att lill prinsen sov när jag kom hem från jobbet. Mycket jobbig känsla att inte kunna pussa honom god natt. Men jag trivs på jobbet och jag tror jag blir en bättre mamma som verkligen uppskattar det jag har här hemma när jag är och jobbar!

**

Flummigt värre detta = )

Nu ska jag sminka mig, borsta gaddarna och invänta besök!

Ha en bra dag!

Starta dagen

När man märker att saker och ting är på väg åt fel håll är det bäst att ta tag i det! Det vet väl egentligen alla men det är ju viktigt att man tar tanke till handling!

I kväll blir det jobb igen. Maken var inte alls glad på mig då jag jobbade måndags kvällen, var iväg igår och träffade arbetskamraterna ( vilket var skitskoj ) och i kväll blir det jobb igen.

Är orolig och stressad redan nu för jag öppnar i morgon. Vet inte när jag behöver gå upp för att ha Eric och mig klara. Antingen vaknar han när jag går upp och vill bli ompysslad eller så kommer han sova till 8 som vanligt. Är ju första gången jag öppnar och Henke inte är hemma. Men det kommer gå bra.

Eric sitter så snällt och leker i sin säng så jag borde gå och göra mig i ordning nu. Och inte sitta här. Men så lite som jag sitter vid datorn nu för tiden gör att fingrarna lätt springer iväg en extra sväng över tangenterna.

Ta hand om Er och ha en bra dag!

Nu kickar vi igång den här dagen tycker jag!


Skön känsla


Vi kämpar för att få månaderna gå ihop, med knapp marginal.

Nu får vi i af tillbaka på skatten. Skönt att känna att man jobbat och betalat skatt för dom pengarna. Och det är just dom pengarna som kommer tillbaka till dig. Små bonus pengar som du egentligen skulle fått på din lön året om men nu i stället får i en klumpsumma.

Skönt det där. Att känna när man förjänar saker!!


Är det så konstigt?

Varje dag:

* Kör en tvättmaskin
* Hänger upp en tvätt
* Tar ner en tvätt
* Diskar nappflaskor och skedar
* Plockar in disk i diskmaskinen
* Plockar ur disk ur diskmaskinen
* Handlar
* Torkar av bänkarna i köket
* Tömmer bajslådorna
* Ger katterna mat och nytt vatten
* Torkar av på toan
* Byter soppåse
* Byter handduk på toa
* Byter handduk i köket
* Plockar undan leksaker
* Små plockar saker till sin plats
* Dukar av efter maten och ofta dukar jag fram

Varannan dag:

* Dammsuger av uppe och nere

1 gång i veckan:

* Städar grundligt
* Byter sängkläder även i Eric´s säng
* Stryker en massa tvätt
* Vattnar våra blommor
* Städar av toan

Dessutom ser jag varje helg till att Henke´s arbetskläder blir tvättade, mina egna blir tvättade och byter våra duschhanddukar.

Har säkert glömt en hel del som jag gör utan att tänka på men här är lite av hur mina dagar ser ut. Lägg där till att ta hand om en i dagarna 10 månader gammal son som kräver mer och mer lek för var dag.

Dessutom har jag nu börjat jobba så där faller ca 5 dagar i veckan bort vid varierade tider varje dag.

Jag fixar med barnvakt så vi båda ska kunna jobba.

Jag håller ihop vårt sociala nätverk ( det är vi dock ganska bra på båda två )

Jag ringer till mamma och pappa i stort sett varje dag för en lägesrapport

Jag betalar räkningar och ser till att viktig post hamnar där den ska

Tar också alltid in posten = )

Jag kollar nivåer i skåp och kyl så vi och vår prins har mat hemma. Dessutom kollar jag läget med blöjor och tvättlappar.

Om jag, vid vissa tillfällen, tappar i humör och kanske inte är så jävla munter alltid frågar jag dig - Är det så konstigt?

Jag har ingen direkt fritid som är bara MIN längre. Jag prioriterar hus och hem framför nöje. Sitter ytterst sällan vid datorn, som väl egentligen är mitt enda intresse. Det blir lite halvhjärtade försök mellan lek och gråt och allt annat ovan.

Jag bara undrar..

Ledig dag

Dialog mellan mig och maken igår kväll vid 21 hugget

Becca - Fattar du hur jävla tidigt Eric kommer vakna i morgon när du sövt honom så tidigt?

Henke - Det kvittar väl om han vaknar tidigt, du är ju ändå ledig.

Man tackar, man tackar! Sonen vaknade 4:15. När han väl var hyffsat omsövd och fann sig i att ligga på rygg och inte ställa sig i sängen ja då tycker Henke att det är dags att börja snarka.

Jag ger upp. 4 timmars sömn är MER än väl. Jag menar, jag är ju ledig idag herregud....

Bra dag

Ikväll blir det jobb för hela slanten.

Vi har haft en mycket bra dag idag, Eric och jag. Den började 6:49 med en flaska och mys i sängen. Sen somnade vi båda om och Eric vaknade strax innan 10. Han har varit på toppen humör idag och vi har t om vilat en liten stund på eftermiddagen.

Nu ska jag snart äta middag sen väntar som sagt jobbet.

Ha en bra kväll mina vänner.

Anger hantering

Vissa saker med mig själv skulle jag vilja ändra på.

Den allra viktigaste punkten är att jag blir så lätt sur. Speciellt om jag sovit. Om saker inte går min väg, då är jag där igen. Varför?

Min omgivning, läs Henke, som drabbas av detta tycker ju inte dierkt att det är så kul.

Jag försöker och försöker men jag kan liksom inte stoppa det.

Hur som helst, nu sitter jag och chillar ner lite och Eric leker med en tom tvättkorg. Han har även dragit fram aaalla sina strumpor och haklappar. Bäst att börja plocka om lite och göra huset barnvänligt. Även här uppe.

Det var väl det hela. Nu blir det snart god mat och sen fika och en kort promenad till ICA för att hanlda söndagsgodiset.

Förlåt

Kvälls fis

Jag har ju vid ett flertalet tillfällen berättat om hur det smygs in i sovrummet när vi vuxna ska sova.

Ikväll var inget undantag.

Sovrummet blir så varmt när dörren är stängd så tills dess att vi ska sova ligger Eric oftast utan täcke. I kväll, nu precis, när jag skulle ta på det lilla sovande livet sitt täcke hör jag hur han drar en fis.

Det smattrade på bra, sådär avslappat och härligt. Det liksom bara bubblade ur honom där han sov så sött.

Jag står, precis över honom, och min första tanke är du får inte börja skratta,

För hur gulligt det än var, rent av komiskt så in i helvete, ville jag INTE väcka honom.

Smög därför ut färifrån och fnissade gott här vid datorn. Just som jag skrev detta.

God natt mina vänner!

*

Dina ögon kan krossa min värld som stenar mot glas

Är du mer gay som gay?

Läste lite bloggar nu på kvällskanten. Mest för att hålla mig vaken innan sängdags. Hur som helst slogs jag av en tanke. Var inne och läste lite på Gaybloggen. Killen ligger typ fyra på blogg toppen på blogg. se.

Visst skriver han om hur han festar och allt annat tokigt han gör, men är det inte konstigt hur en sån blogg kan bli så stor?

Jag känner inga homosexuella människor. Inte vad jag vet iaf. Vad man hör är dom ju super trevliga att ha att göra med och för en del passar det kanske bättre med en kill kompis som är som en tjej kompis.

Själv är jag mer för det faktum att en kille ska va en kille. Jag har alltid tyckt om att umgås med killar. I och för sig minskar ju risken för att någon får känslor för den andre om killen är gay,

Visserligen kan jag gott och väl tänka mig att mååånga tjejer försöker " omvända " killen som gillar killar. Eller farbror på farbror som man också kan uttrycka det.

Det jag egentligen vill komma till är - tänk vad världen har förändrats. Att vara homosexuell idag mot förr i tiden. Dom fanns ju även förr, men oftast inne i sin garderob så att säga.

För kanske 30 år sen började dom att använda sig av vissa färger för att visa att dom spelade i samma liga, örhängen i ett visst öra osv. Idag använder de mer smink än vad en annan gör, färglada kläder och ett sätt som är mycket feminint.

Är det en längtan dom alltid haft i sig? Har det vuxit fram med åren?

Ville bögarna i början på 1900 talet också sminka sig och låna frugans stora fina klänningar? Gjorde dom det i smyg?

Frågorna bara väller upp i mig nu när jag skriver känner jag och jag ska stoppa innan det går för långt.

Jag är ingen fördomsfull människa. Jag gillar personligheter , jag tycker inte bättre eller sämre om en människa oavsett om den väljer att älska någon av samma kön. Oavsett vem man väljer att älska är det din rättighet typ.

Det är bara att mina tankar svävar iväg. Dels för att jag är trött och dels för att jag är en funderare..


Dagen i stora drag

Idag har vi redan hunnit med en promenad med världens bästa morfar, handlat och fikat!

Är så sliten och trött idag. Kommer nog kännas att jobba i sommar. Men det kommer gå bra. Det är bara att intala sig det om inte annat.

Nu ska jag fixa lite med tvätt och disk, Eric ska få mat, sen förhoppningsvis så får jag vila mig lite. Till kvällen blir det mat ute hos morfar!

Grattis

Inte för att verka för nöjd med mitt land och min härkomst men grattis Sverige, idag är det din dag.


Ananas..

Jag kreverar, jag dör av skämmighet. Sitter och fnissar hysteriskt här just nu. Maken likaså.

Kräk-Eva är igång. IGEN.

Idag vill hon att man ska ge förslag på frukt och bär som innehåller ett A.

Första samtalet gav förslag på ananas. Kräk-Eva tänker då i internationella banor och undrar högt - Säger man ananas eller annänäs på engelska ?

Jag dööööör..

Inte bara för det faktum att hon stäldde frågan utan dessutom för det faktum att ananas heter pineapple på engelska


? ?



Vad ska vi göra med vår tro? Vad ska vi göra med vårt hopp?

Vad ska vi göra med vår kärlek som blöder?

Ser du hur det skymmer, hur färgerna ger opp

Där elden falnar men fortfarande glöder

Lunch dags

När lill prinsen sov förut va tanken att jag skulle sätta mig och lägga ut lite fler bilder. Men blogg.se strulade så det blev inget med det. Tyvärr. Men den som väntar på något gott, som sagt!

Nu är det lunch dags för Eric sen kommer Henke hem. Han ska va pappa ledig från 13 då jag börjar jobba vid 16!

Är inte det minsta sugen, men det är väl underförstått

Respekt

Den dagen man väljer att skaffa barn, eller rättare sagt då ditt barn kommer till världen, då ställs allting på ända. Allt vänds upp och ner och ingenting, ingenting blir sig mer likt.

Det är lätt att spåra in på hur jobbigt allt är, att man är trött och det mesta suger. Man är ju, iaf jag, inställd på ett liv där man själv kunnat bestämma det mesta om när man ska sova, hur länge man ska sova, när man ska städa osv. osv.

Det finns egentligen ingen tid över till dig, ditt förhållande eller dina hobbys längre. Som kvinnan i ett förhållande med barn väljer jag att lägga den mesta " egentiden " på städning. Plocka med tvätt, stryka, plocka runt på alla leksaker, diska bla bla bla. Detta gör i sin tur att man är ganska trött när kvällen kommer.

Nu har jag dessutom börjat jobba också så tröttheten är enorm.

Samtidigt är det skönt att få va ifrån lite också. Få distans och känna saknad. För saknaden när jag inte är med Eric är enorm. Oavsett hur gnällig han än kan vara så bryr jag mig inte om det lika mycket efter ett par dagar på jobbet. Och det är en mycket härlig känsla.

Samtidigt som många frågetecken kommer till en när man skaffat barn så är det ju även så mycket positivt. Det är ett givande och ett tagande hela tiden och vill man så kan man ju få det att funka. Man får lösa av varandra i de jobbiga stunderna och peppa och hjälpas åt.

Inget konstigt med det. Tyvärr efterlevs det inte alltid.

Andra saker som man funderar mycket på är just den biten att man inte själv har " äganderätt " på sitt barn. Detta låter kanske konstigt och jag kan inte riktigt förklara här av respekt för vilka som läser min blogg. Men saker som man ansåg så självklara innan blir till stora bekymmer nu.

Sen är det ju lite hur man är som person också. Självklart. Jag är absolut ingen svår person att ha att göra med. Social och lättsam. Eller jag vill tro det iaf. Men när jag missuppfattas eller folk väljer att haka fast vid sämre kvaliteér hos mig då blir jag avig och tvär.

Om jag behandlas orättvist eller inte med respekt, ja då får man helt enkelt rätta sig i ledet för att bli bemött på samma sätt från mig!

Så är det här i livet. Det går upp och ner. Hit och dit!









Nu blir det glass och mys i sängen!

Kärlek är en gåva man ska vårda ömt!

Bild

Länge sen jag uppdaterade med bilder på vår skönhet så håll till godo  =)


Vad är det som stinker ?

I verkliga livet är ju, tyvärr, killar kända för att va lite mindre ordentliga än oss tjejer. Slarv med städning, stänga toa locket osv. Alla är inte så men dom många.

Lite komiskt blir det hela då man tittar på våra katt personligheter.

Skruttan har ALLTID varit väldigt dålig i magen. Det stinker verkligen skit när hon varit. Lukten har en tendens att dröja sig kvar länge och väl om man inte tömmer direkt förstås. Till viss del beror ju stanken på att hon inte skrapar över sin skit.

Sen har vi Smeagol. Duktiga Smeagol som spenderar timmar ! på att tvätta sig. Skrapar noga över när han varit på låda. Han är riktigt renlig.

Vissa gånger har vi t om sett hur han blänger på Skruttan när han skrapar över hennes illaluktande present i lådan. Som att visa " såhär ska du göra "

Är det inte liite komiskt att katt killarna här hemma är mer noggranna och ordentliga än förebilden Husse ?

På egna ben!

Har helt glömt att notera vissa saker gällande Eric här i bloggen.

De två framtänderna som gjorde livet lite jobbigt för honom i en period är nu ute. Ser så sött ut. Nu väntar vi fler för det dreglas och gnälls. Och munnen kliar massvis på honom.

Igår, när Henke va hemma på lunch, kröp han ( ålade ) i soffan. Ställde sig upp på knäna mot soffryggen och drog sig upp till stående själv. Häftigt!

Igår kväll när vi tittade på film i sovrummet låg Eric i sin säng för att sova. Fanns lite mer bus i den lilla barna kroppen så rätt vad det är ser jag att han står, helnöjd, på två vingliga ben i spjälsängen.

Jag var framme direkt och var en skyddsmur. Så orolig att han skulle ramla och slå i sitt lilla huvud.

Nu börjas det alltså. År av tröst för att han gjort sig illa. Att se honom skada sig. Hur klarar man sånt? Jag vill madrassera in ALLT där han kommer att vistas, ha på honom en skyddshjälm och vaderad overall. Tills dess att han är en sådär 15 år.

Är det att ta i?

Stjärnor tack = )

Jag fyller 31 år i år. Det är inte klokt vad tiden gått fort. Det är skrämmande och jag tänker varje dag att jag verkligen ska ta in och njuta av tiden som tilldelats mig!

Under mina mer vuxnare år har utvecklingen tagit fart rejält. Datorer, tv spel och mobiler. Förr " på min tid " fanns inte detta alls på det sättet det gör nu.

Förkortningar av både det ena och det andra som LOL och så vidare har tillkommit och till och med har folk blivit för upptagna så de till och med pratar med förkortningar.

Jag tycker det är lite tokigt men det stör mig inte så mycket. Vissa saker fattar jag inte längre. Ord och uttryck men vad fan spelar det för roll? Jag rycker på axlarna och nickar menande så är det inte mer med det liksom.

Hur som helst, en sak som jag lärt mig och som jag håller STENHÅRT på är de små söta stjärnorna som ska va innan ett LOL eller ett SKRATT. Exempel på detta är * LOL *

Följande text är för att beskriva vad jag menar :

Jag har sovit nu men vaknade.. arg Eric ville inte sova men han var så söt där han låg i sängen.. skratt

Jag har sovit nu men vaknade * arg * Eric ville inte sova men han var så söt där han låg i sängen * skratt *

Ganska uppenbart vilket av detta som faktiskt beskriver vad jag menar. Texter blir så jävla röriga med en massa ler och arg och fniss och skit. Med ett par prydande stjärnor bredvid fattar man liksom och behöver inte läsa om och om igen!

E ni med mig ? ?

Vardagen - ett nödvändigt ont!

Jag kan tycka att det är så intressant att vissa personer har så svårt att acceptera vardagen. Städning, tvättning och matlagning. Detta är ju liksom något som faktiskt " tillhör " vuxenlivet.

Har man då problem med att klara vardagen är det inte lätt. Det säger jag inget om.

Men att man klarar av allt som är roligt, då blir jag lite skeptisk.

För varför är det då så att man klarar allt det roliga? Självklart glömmer man kanske känslan man bär på i kroppen tillfälligt just då.

Men i bland är det faktiskt lite väl mysko kan jag tycka.


Helgen i stora drag

Har inte haft möjlighet att sätta mig ner och skriva om min helg, första barnvaktslämnandet och träffen med Ove och Rosse. Här kommer en liten sammanställning.

Eric har ju varit med andra kortare stunder. Just bara för att ha lite sällskap sådär. Men han har inte haft någon annan som haft " kommandot " så att säga.

Anna började i fredags. Jobbet kallade på mig till 11:30 och jag var gråtfärdig vid dörren. Inte på något sätt för att jag misstrodde henne utan bara just det faktum att JAG skulle va ifrån mitt barn en hel dag. Och Henke också.

Jag var orolig hur det skulle gå med matning, sövning och blöjbyten.

Allt gick toppen. Jag är välsignad med en underbar son som anpassar sig kanon bra. Han hade gnällt lite smått för att visa att han var hungrig.

Sandra hade honom igår. Tillsammans med Anna första timmarna och sen själv. Det gick lika bra.

Han är en toppen kille och jag är stolt över oss som fostrat honom så! Så länge det nu varar = )

Ove och Rosse var och grillade med oss i fredags. Dock något sent då jag fick va kvar längre på jobbet. Men det var super kul. Älskar mina stockholms släktingar. Dom är så hjärtliga och fantastiska.

Linköping var jobbigt men jätte kul. Handlade matstolar, kläder, sprut sprut till vattnet ( högtryckstvätt ) och fick en lekhage till Henke i födelsedagspresent. Använder den mest till Eric. Så var ju grund tanken = )

Jobbet har gått bra men det ÄR slitsamt. Folk i mängder med varierat humör, tusen saker att hålla i huvudet och tempo, tempo, tempo. Men jag gillar det ändå.

När allt flyter på, saker inte tar slut och man kan få gå iväg och äta och ta en cigg.

Det var väl min helg i stora drag!

Tack ANNA och SANDRA för allt Ni gör för oss. Tacksamheten är oändlig!!

Mer kul

Ha ha ha.. För att återknyta till tidigare inlägg då..

Fattade inte riktigt vad kräk-Eva menade med Hot vatten. Vadå liksom..

Hot button menade hon såklart. Och hennes läjdiis änd jentelmen..  Ja, det får tala för sig själv..

Ha ha ha

Inte okey..

På förmiddagarna går det mycket tävlingsprogram. Man ska ringa in, samtalet kostar 10 spänn. Programledarna verkar vara laddade med tunga uppåtdroger. Helt hysteriskt basunerar de ut om hur bra det är. Att man ska ringa in.

Jag kan ju tycka att det är helt fantastiskt hur man orkar stå och va så jävla lyrisk. För ingenting egentligen. Det är ju aldrig några som vinner de stora summorna..

Spänningen byggs upp, det mattas av och blir lite lugnt och sen på´t igen. Som en berg och dalbana står de och gafflar.

Kräk-Eva står just nu och tjattrar.

Blir lite " sådär " när hon säger - " puss " till folket hon pratar med. När dom ska lägga på. Jag tycker faktiskt inte att man ska säga puss till någon man inte känner.

Jag tycker bara att det blir ännu mer oseriöst då! Men det är ju jag!


Snart jobb dags, igen

Sonen är vaken och nu blir det alldeles snart frukost time för honom.

Själv laddar jag för jobb. Kommer nog gå bra bara jag kommer iväg. Idag är jag dock inte lika orolig vad gäller barnvaktandet. Det gick ju så bra sist så förhoppningsvis går det lika bra idag!

Jag är så bortskämd, välsignad... vet inte vilket ord som passar bäst. Min son är alldeles underbar. Han gör inte mycket väsen av sig och skräms inte av någon direkt.

Det är två personer som han visat sig missbelåten med och det är ju inte farligt på snart nästan 10 hela månader.

Nu, frukost!

Ha en fin dag!

RSS 2.0