Promenad i det vackra vädret

Nu har vi gått en härlig nyårsaftonspromenad. Ska ta oss lite fika nu och kolla film. Vi myser här idag kan man säga <3

Önskar er och oss en trevlig fortsatt nyårsafton!

Stressad

Känner mig stressad och orolig idag. Det är ingen känsla jag tycker om och jag fattar inte varför. Kanske är det för att det finns hur mycket som helst som vi borde göra men i stället väljer att inte göra någonsting. Jag vet inte..

Eric är i full gång och bjuder på mat i vardagsrummet. Det skålas och äts.

Ska gå och se vad det bjuds på nu!

Tråkigt inlägg

Ska försöka ta tag i saker och ting här hemma. Det inkluderar mig själv. Fixa i ordning håret som står åt alla håll och dra på lite mascara så jag ser lite piggare ut.

Disken måste tas om hand, plocka i ordning lite här hemma, dammsuga av lite grann.
Vädret är ju så fint också så jag hoppas på att hinna med en sväng ut.

Tråkigt inlägg från en tråkig tjej så här på morgonkvisten.


Say a little prayer

Började kolla på en halvtaskig film. Vi bestämde att vi skulle se halva. Kan va skönt, för mig, att komma i säng skapligt i och med att jag är så trött hela tiden. Mitt i filmen dör tonårs sonen och första delen av filmen är slut.

Förmodligen rättar väl saker till sig och man kanske inte känner den där obehagliga känslan mot slutet. Inte för attd et i verkligeheten någonsin skulle kunna kännas okey om man förlorat ett barn. Men man kanske villas bort så man inte tänker på det menar jag. Just i filmens synvinkel.

Nu sitter jag här rödgråten och Henke spelar TV spel. Jag har ätit alldeles för mycket godis och jag är trött. Ska lägga mig i sängen och dra täcker över huvudet och be till Gud att något sånt där aldrig kommer hända mitt barn.

Go´natt!

Långt kvällssvammel och bäbisfabriken

Nu har vi ätit middag här i huset och jag är proppmätt. Det är synd och skam att bli så väldigt mätt när man tänker på att folk dör av svält. Men å andra sidan kan ju inte vi svälta oss för att sympatisera heller.

Nu ikväll blir det en kvällspromenad med vänner och lite kaffe. Senare ikväll blir det ett bad med maken och kanske en film. Åtminstonne om maken själv får välja.

I morgon är det Nyårsafton och varken Henke eller jag har några direkt höga krav på just denna dag. Eller kväll. Vi vill fira den som familj, att fixa barnvakt och festa bort kvällen är inte aktuellt. Inte i år i alla fall. Kanske att vi tittar förbi Anna och Per och säger Hej.

Mamma och pappa kommer hit och lagar kalkon till oss. Det bestämdes relativt sent och då vi inte fått några andra erbjudanden, förutom att festa lite hos Anna och Per, valde vi att fira med just mina föräldrar. Det är dessutom smidigt att vara hemma när man har en kille som inte orkar va vaken till tolvslaget.

Nu ska jag kolla runt lite på nätet innan promenaden.

Gud vad jag börjat längta till den 10 Januari. Eller kanske inte den dagen just men några veckor från det datumet. Tänk om det kommer lyckas och jag får bära ett nytt litet liv i min kropp. Oron över hur jag kommer reagera om det inte funkar finns också såklart. Risken för missfall försvinner ju inte direkt tyvärr.

Kan tänka mig att det är än värr att få blödning när man VET att de satt in ett befruktat embryo. Då var man ju gravid en millisekund i alla fall. Och ve och fasa om tiden går och det skulle bestämma sig för att inte stanna var efter ett par veckor.

Ändå längtar jag för trots allt är vår syskonlängtan så stor så man nästan kan känna det, åtminstonne på mig. En annan sak jag också är orolig för är att mina äggledare ska bli överstimulerade av hormonerna så de måste avbryta och det inget blir av det. Jag verkar ju va fertil som jag vet inte vad då jag släppte iväg två ägg efter att ha ätit p-piller.

Det här blev långt, svamligt och.. kanske lite tråkigt. Men som sagt, här skriver jag vad jag tänker och ibland är det såhär det blir!

Tack!

Och förresten, det kanske låter på mina inlägg av just denna karaktär att det är jag och jag och jag. Vi har pratat om detta, Henke och jag, och vägt för och emot, tänkt över min sjukdomsbild och jämfört med längtan efter flera barn och vi är starkt enade och går in i detta med lika höga förväntningar!

Punkt!

Stokolan

Nu har vi varit och fikat hos farmor. Henke och jag passade på att åka och handla när Eric var kvar där. Jag fick en ny handkräm. Stokolan heter den. Jättebra handkräm. Och som jag brukar säga " Hellre Stokolan på händerna än en stock i anus " Eller okey, det var Henke som kom på. Jag tyckte det var lite kul.

Nu ska vi vila oss Eric och jag. Kolla lite Beverly Hills och så där.

Tack för mig, Hej!

I natt jag drömde..

Visste jag inte bättre skulle jag tro att jag är gravid. Jag är så jävla trött hela tiden. Kan liksom inte vakna på morgonen, vill bara ligga och mysa i sängen. Sen det här suget efter mat och godis. Hela tiden.

Det finns ingen risk, för det får jag ju faktiskt säga att det skulle va om, att jag är gravid. Här kör vi inslagna hårda paket i väntan på RMC starten.

Anldeningen till tröttheten och suget är ju såklart för att kroppen känner att den inte får det den är van vid. Kroppen måste väl reagera nu när jag dragit ner avsevärt på det dagliga intaget av nikotin.

Drömde en helt otrolig dröm inatt. Efter första insättningen av ett befruktat ägg var jag gravid. Tänk om det kunde gå så fort och lätt. Jag anser att vi vore värda det nu efter två års försök och allt elände runt omkring. Missfall, utomkveds och ms.

Åh vad jag håller en tumme!

Myskväll


Nu har vi sett film och myst under filten. Ätit värmebröd och en och annan chokladbit för mycket.

Nu ska jag krypa ner och sova. Henke ska med sin mamma till Västervik i morgon så Eric och jag blir själva på morgonkvisten. Men jag tror dom kommer hem ganska skapligt och det ser vi fram emot.



Natt natt



<3



Finns inte ord stora nog för att beskriva min kärlek till dig Henke <3




<3



Finns inte ord stora nog för att beskriva min kärlek till dig min son <3





Älskade barn <3

Den här dagen har varit helt perfekt. Vi har umgåtts med kära vänner, barnen har varit på bra humör och även vi föräldrar. Promenad på kvällen och lite kvällskaffe.

Älskar våra vänner <3


Kolla in detta. Hur sött som helst.





Älskade barn <3

Utelek



Toppendag idag med familjen Karlsson / Kronstrand. Eric och Henke åkte snowracer och efter det gick vi hem och fikade. Nu ska vi vila lite här hemma.






Mamma Björn va också med på ett hörn





Tack för en härlig förmiddag <3

Skräckblandad förtjusning

Har ju helt glömt bort att tala om för er hur det går med min rökning. Eller min icke rökning eller hur man nu ska uttrycka sig.

Jag har för svag karaktär till att pressa mig själv att va helt utan. Jag håller ett lågt antal per dag. 3 är okey, i nödfall 4. Allt detta är i samförstånd med min man. Egentligen är det ju jag, och bara jag, som kan bestämma men då Henke ska va delaktig i och gå i genom saker han också för att vi ska försöka få ett syskon har han ganska mycket att säga till om. Plus det faktum att det kommer kosta oss pengar att ens försöka.

De ciggaretter jag röker är på 2 mg nikotin. En " vanlig " cigg ligger på 10 mg så ni som inte röker förstår skillnaden. Den farliga kolmonoxiden är på 1 mg i dessa.

Det är inte bra, det är inte så som tanken var men jag ska sluta. För vissa passar det nog helt enkelt bättre att trappa ner. Och att ha trappat ner från 15 - 18 per dag till 3 - 4 tycker åtminstonne jag är bra.

Jag tror och vet med mig själv att jag kommer kunna motivera bort de sista när detta med provrör blir mer verkligt. Just nu känns allt lite ovisst. Kanske vill de inte hjälpa oss trots allt på grund av ms, kanske har Henke´s little swimmers inte förmågan att va med i leken längre, kanske är mina ägg over and done with för länge sen och det är därför det blivit som det blivit senaste gångerna.

Det närmar sig nu till dagen då vi ska få lite svar. Skräckblandad förtjusning sammanfattar det bra!


Trött

I stället för att sitta här och skrota borde jag göra mig i ordning. Fixa med disk och lite. Väcka maken. I stället sitter jag här och tycker synd om mig själv. Jag är så trött så trött. Tror jag skulle kunna sova ett dygn eller så.


Vår dag

Önskar jag kunde stanna upp tiden lite. Det känns som den här veckan, med Henke hemma, går allt för fort.

Idag har vi varit nere i källaren och plockat och städat undan lite. Sorterat bort en del skräp som vi tänkt åka till tippen med så småningom. Sen är väl planen att påbörja " projekt gillestuga " Jag vet att det kliar i fingrarna på Henke men samtidigt är det nog skönt för honom med lite kvalitetsumgänge med familjen också.

Nu ikväll har vi varit hos Birgitta och hälsat på Eric´s småsysslingar. De är inte så små längre visserligen. De börjar ju närma sig halvåret båda två. Tiden går fort när man har små som man märker tidens gång på.

Nu ikväll tror jag det blir ett bad om jag inte fattade helt fel. Härligt att njuta lediga kvällar och lediga dagar efter. Ingen stress. Det är terapi för själen och för trötta föräldrar.

I morgon ska vi ha familjemys med familjen Karlsson / Kronstrand. Det ska bli trevligt. Har inte träffats med dom så mycket nu senaste tiden!

Det var det, det!

* Det här saknar jag *

De flesta av de här " listuppdragen " går ju att tolka på olika sätt. Kanske inte så mycket vid en första anblick men när man väl sätter sig ner för att skriva då kommer tankarna igång och det spekuleras.

Jag saknar barndomens jular när Mormor och Morfar levde. Det gör ont i mig att de aldrig fick träffa Henke och se vår son. Att bara kunna åka till dom och känna Mormor klämma på kinden och tala om ifall man gått ner i vikt eller behövde äta mer. Hon nöp alltid lite lätt och sa att jag och mamma var för smala. Pappa var det lite olika med. Det var lite störande då men nu saknar jag det.

Jag saknar att må bra. Jag saknar min kropp som den va innan Eric. Inte kilomässigt alltså utan allt annat. Jag kan vissa dagar sakna att tex ha känsel i fötterna, på magen och brösten. Det är irriterande att inte ha känseln som den var och veta att den aldrig kommer tillbaka.

Vid närmare eftertanke saknar jag ju såklart hela mitt mående innan Eric föddes. Det känns som att jag förändrats till det sämre och jag saknar mig själv om jag var innan. Det gör ont i mig att Eric inte får känna mig som jag en gång var.

Jag saknar Henke´s pappa. Fick jag en önskan att få träffa någon för en dag skulle det bli Janne. Och Henke skulle va den som fick träffa honom. Jag önskar han hade få se vilken fin karl det blivit av sin lille son. Att han tar god hand om mig och sin egen son. Han jobbar och sliter och bygger och renoverar. Men jag tror Janne har ett vakande öga över oss och redan vet detta. Men jag kan bli så ledsen över det faktum att Farfar kommer va en bild på ett kort för Eric. Tragiskt och ledsamt och jobbigt.

Jag saknar när mamma och pappa bodde tillsammans. Att man kunde åka " hem " och båda var där. Fan..

Sen finns det så mycket annat jag saknar. Avsaknaden av förmåga att skaffa syskon till Eric tex. Det är tungt att det liksom inte kan hända spontant och med handen på hjärtat är det ganska trist och tråkigt med kondom sex. Speciellt när man lever tillsammans och så gärna vill få mig gravid. Men, men, det ordnar sig väl kanske till slut.

Jag kan sakna pengar. Inga ofantliga mängder men just tillräckligt för att kunna unna sig saker. Lite dyrare saker menar jag. Att inte behöva spara undan för att ha råd. Att kunna åka och handla utan att direkt tänka om och ifall vi har råd. Det skulle lösa upp så mycket frågetecken och orosmoment vad gäller framtiden.

Jag saknar det faktum att jag inte kommer gå tillbaka till mitt jobb igen. Jag trivdes med sysslorna och arbetskamraterna och nu måste jag börja om. Jag saknar att få komma hem och stinka flöt, lite i alla fall. Det jobbet kunde jag ju. Det var, om inte annat, en trygghet.

Jag saknar ungdomen. Inte så att jag skulle vilja börja om och gå i genom allt igen. Eller jo.. men med den vetskap, insikt och livserfarenhet jag har idag. Jag skulle bara göra några små förändringar men jag skulle njuta av livet och stunden lite mer då. Det jag saknar mest är nog orken jag hade då. Jag har aldrig varit direkt stark men jag gav mig aldrig. Man kunde va vaken hur länge som helst och allt sånt. Det saknar jag. Orken och styrkan.

Herregud vilket utlägg det blev. Listan kunde nog gjorts ännu längre men någonstans måste man ju stanna.



* Min favoritplats *

Det sägs ju att " Home is where the heart is " och då måste ju följdaktligen platsen som är min favorit kunna vara just där mina två kära är? Så länge jag har dom nära mig mår jag bra.

Hur omgivningen ser ut, om det är varmt eller kallt, om regnet öser ner eller solen skiner spelar ingen roll. Så länge de finns vid min sida är jag varm av lycka i hela min kropp.







The reason <3


* Mina rädslor *

Rädslor kan va ett ganska luddigt begrepp. Jag har ju mina fobier vad gäller tandläkaren, jag vågar inte flyga eller åka båt.. Ni fattar.

Men när det kommer till rädsla som i skräckrädsla så kan det bara sammanfattas med tre bokstäver. Död. Jag är livrädd att något ska hända Eric, Henke, mina familj, mina vänner eller mig själv. Jag blir äcklad av tanken att det kommer att ske. På ett eller annat sätt.

Tumörsjukdomar är också något jag är livrädd för. Cancer är en sån obarmhärtig sjukdom som inte bryr sig om något annat än att ta sig fram i kroppen där den tagit fäste. Och på något sätt leder den ju oundvikligt till just döden i många fall. Döden blir som en komplikationssjukdom till just cancern och det är ju såklart det som gör den så skrämmande.

Sjukdom och död, tvi vale..


Depp

Egentligen så känns allt jättebra. Ändå är det en tråkig känsla som hänger över mig. Något stressar mig och jag vet inte vad det är. Eller jo, det är nog flera saker. Ingenting känns kul. Allt känns jobbigt.

Lägger mig i badet en stund..

Julafton


Julaftonsmorgon började med grötfrukost hos Farmor med lite paketutdelning.








Efter det blev det kyrkan. Eric skötte sig jättebra. Ropade och sjöng lite väl högt när det skulle va tyst men vad spelar det för roll. Efter kyrkan blev det fika med Henke´s familj och mer paket.




Sen blev det hem för lite vila. Kalle Anka tittande, matlagning och sen kom Tomten med mer paket. Jag har varit så orolig för hur Eric skulle reagera. Om han skulle bli rädd för Tomten men det hade jag inte behövt vara. Han mötte Tomten i dörren, hjälpte honom att bära in paket och kramade och tackade när han skulle bege sig vidare.

Missade att ta kort när Tomten var. Hnke filmade med kameran då. Men här är lite bilder på paketskörden. Kvällen firades med mormor och morfar.








Glad morfar





Mormor hjälper Eric med paketen.

När lugnet lagt sig åkte Henke och jag på midnattsmässa. Ella, som sjöng på vårt bröllop, sjöng i kyrkan. Det var så mysigt och fint att få komma iväg en sväng bara Henke och jag. Mamma och pappa var kvar här hemma ifall Eric hade vaknat.

Mycket trevlig och bra Julafton <3


Rapport

Nu har jag varit och sagt grattis till Jossa som fyller år idag. Träffade även Linda och Kevin. Det blir inte så ofta så det var trevligt!

Ska be Henke om han vill lägga in korten från Jul på datorn nu när jag vilar så jag kan visa er vårt firande.

Det var det hela för nu!

Vackert men kallt!

Idag ska jag skriva om mina rädslor och min favoritplats. Ligger en dag efter men vad spelar sånt för roll? Vi har ju julledigt och njuter ledig tid tillsammans.

Det ser så vackert ut ute. Solen skiner från en klarblå himmel, snön gnistrar vackert på marken och trädgrenar. Temperaturen är på väg åt ett något sånär hållbart läge. Det var 20 minusgrader när vi steg upp idag. Nu är det " bara " 17.8.

Önskar oss alla en bra dag!

* En första *

Som del av den lista som jag skriver till eller från eller om eller hur det nu är,var hur som helst gårdagens " En första "

Jag valde att göra denna första som " en första gästbloggning " Det finns bara en person som det valet faller på. Min make och allierade här i livet.

Sidvisningarna har peakat här och intresset är stort till Henke´s stora fröjd.

Så scrolla ner och njut. Själv ska jag ta ett bad!

The man, the myth, the ...

The husband.
 
Förord.

När jag först blev tillfrågad att få skriva i min frus blogg blev jag givetvis smickrad. Detta skedde i morse så jag har ju haft en hel dag att tänka ut vad jag ska skriva om.
Det har jag inte tänkt på det minsta utan jag ville nog att detta inlägg skulle vara ett spontant inlägg om vad jag känner just nu när jag skriver. So let´s smash it.

Henrik heter jag och har varit Rebeccas stöttepelare, bollpank, vän, älskare, slagpåse, hantverkare mm i 14 år.
Jag är 35 år och mitt livsmotto är sedan min far dog för åtta år sedan att lev din dag som om den vore den sista för i morgon kan jag lika väl vara död.
Med den inställningen har jag kommit på vissa saker med min framtid.
Jag kommer aldrig bli förmögen med arbetarlön då jag är en "spender"
Jag kommer förmodligen vakna upp många dagar och tänka att " så skulle jag inte gjort. Jag överlevde till denna dag och kommer att få skäms så länge jag lever."
Så på senare tid har jag tonat ner mitt motto.

Jag har väldigt starka åsikter om vänskap, duger det inte så far åt helvete.
Ber sällan om ursäkt då jag gjort mig osams med någon då jag vet att jag klarar mig utan den personen. (undantag familj och riktigt, riktigt nära vänner)

Nu har jag svamlat en stund så jag nästan är yr, om det nu beror på det eller att jag halvt hysteriskt smuttar på min grogg.
Jag skulle vilja skriva om min synvinkel på Beccas sjukdom men jag väljer att avstå då jag har lätt att bli lite deprimerad en längre tid efter, och jag vill inte sabba hela julhelgen.

Blogga? För mig är blogga att skriva dagbok då jag antar att det är till 90% tjejer som gör det.
Varför? För att ni inte har så mycket andra intressen. Killar har så mycket mer att göra på deras "lediga" tid.
Tv-spel, bilar, datorer, film, jakt, idrott. Vad har tjejer? Blogga!... tv... läsa en blogg... tv... prata med väninnor.
Jag måste ju erkänna att sitta här och skriva får mig att känna mig lite mer kultiverad än när jag mejar ner några polare i ett first person shooter tv-spel.

Nettan, som jag tror är en av Beccas mest trogne läsare, skrev ett gäng punkter jag skulle mata igenom.
Jag har plockat några och avslutar mitt första blogg inlägg med en punkt till.

Vad som händer första veckan efter nyår.

Det jag verkligen brinner för just nu i mitt liv finns en trappa ner. Källaren ska bli färdig.
Jag ska börja renovera inne i våran gillestuga så snart det går. Känner att det har legat lite väl länge på is nu.
Har nog inte gjort något riktigt vettigt på flera dagar men det är så skönt med lite långledigt och umgås med min älskade son och fru.
Jag har bestämt mig att jag ska umgås så mycket jag hinner och orkar med lillgrabben nu när jag samlat krafter av julledigheten.
Arbetsveckorna blir inte lika mycket då man är konstant trött.
Så veckan efter nyår jobba tre dagar, renovera och umgås med familjen.
Hujeda mig vad det lät jobbigt att hinna med nu.
Natti
Mvh Henke

Han sitter bänkad

Henke sitter bänkad med en grogg. Badet får vi ta senare. Spännande. Mycket spännande!

Jisses hör ni

Intresset verkar va stort för Henke´s gästbloggning. En aning högra siffror för totalt antal läsare idag och antalet sidvisningar är det dubbla. Håll ut, det kommer. Eventuellt sinkar vi oss med ett bad innan. Men han kommer skriva. Det lovar jag.

Detta har dock inte varit bra för Henke´s självförtroende. Eller jo, kanske lite för bra. Ni som känner min man vet att han har ganska lätt för att visa sin förnöjda sida. En sida som gör att man vill välta omkull honom i snön och kissa lite på honom. Eller åtminstonne nått i den stilen. Ha ha..

Han är så nöjd över att intresset för min blogg, just idag, varit så stort. Herregud. Måste nog leta rätt på ett kraftigt snöre och förankra honom till huset så han inte svävar iväg för högt. Den gulliga lilla mallgrodan.

De gånger jag länkat ut min blogg på Facebook har det faktiskt sett ut såhär i statistiken. Men det går ju inte att säga till mallgrodan här hemma.

Han får tro att hela hans existens är något vi alla avgudar, inte bara jag då utan alla mina läsare. Och jag tycker själv det här är skitkul. Och jag älskar honom hur mallig han än blir.

Snart, mycket snart är det dags för honom att ta plats här på stolen. Vi ska som sagt bara ta ett bad först.




Vill ni va med och påverka? Så klart ni vill!

Nu börjar det dra ihop sig. Är det något särskilt ni vill att Henke ska gästblogga om så se till att göra er röst hörd nu!

Inlägget blir publicerat senare ikväll!


Gästbloggning, ta er chans att påverka

Idag, som en del av listan som jag bloggar ifrån, ska min man Henrik gästblogga.

Har Ni några önskemål om vad han ska blogga om eller ger ni honom fria tyglar?

* Det här får mig att gråta *

Ligger några dagar efter med min listuppdatering men här kommer nummer 24 - Det här får mig att gråta.

Jag har alltid haft en nära kontakt med mina känslor. Registret är stort och fyllt till max och jag är inte det minsta rädd för att visa mina känslor. Är jag ledsen gråter jag, glad så skrattar jag och är jag arg visar jag tyvärr även det.

Efter det att jag blev mamma är jag om möjligt ännu mer lättrörd. Jag gråter av tacksamhet, av att jag skrattat för mycket eller bara helt enkelt av att jag lättare blir ledsen.

Beröringspunkterna för tillfället över vad som specifikt får mig att gråta är ganska många men något som alltid gör mycket ont i hjätat är när barn far illa. Av hunger, sjukdom eller av dålig behandling. Jag vill bara sträcka ut mina armar och ta hand om dom alla. Men det går ju inte.

När jag tänker på det faktum att jag förmodligen inte alltid kommer finnas med Eric blir jag så ledsen. Skräcken över att försvinna för tidigt gör mig ledsen rakt in i ben och märg. Då kommer det allt som oftast tårar.

När jag märker Henke´s sorg över sin Far i himmelen gör det också ont. Maktlöshten gör det svårt att hantera. Det finns inget jag kan säga eller göra för att trösta den man jag älskar högst av alla. Det får mig också att gråta.

Jag är en crybaby och det är inget jag skäms över. Jag kan tycka att det är skönt att gråta, lätta på trycket.

Men nu ska jag avrunda detta lite deprimerande inlägg och göra något av dagen.

Ha det bra, mina vänner!




14 år

Hamnade här en stund nu på kvällskanten. Det händer inte så våldsamt mycket på nätet såhär i juletid så det går ganska fort att uppdatera sig.

Idag är lite speciell. Det är 14 år sen Henke och jag möttes för första gången. Hade någon sagt till mig då att jag 14 år senare skulle va gift med honom, ha en son och bo i hus hade jag inte trott på det samtidigt som jag anade att det minsann fanns en helt underbar kille i den där " Henke Mazda "

Jag är så glad att det blev vi och jag skulle på fullaste allvar inte vilja ändra på något. Jo, kanske att vi skulle skaffat barn tidigare. Men det är ju som det är med det och jag tror inte vårt förhållande var starkt nog innan. Spekulera kan man ju göra. Vi har haft många fina år tillsammans innan Eric kom och det kan nog va bra det också.

Nu ska jag snart krypa ner i badet sen blir det sova för min del. Jag är så trött så trött. Hela tiden. Och en envis huvudvärk som jag inte helt kan skaka av mig. Den går i vågor och gör sig påmind titt som tätt.


Rebecca <3 Henrik = Eric


Juldagen

Det är Julhelg och vi njuter ledighet, familjetid och myser för fullt.

Senare ikväll eller i morgon ska jag uppdatera er med hur vår jul varit. Och förhoppningsvis visa lite bilder. Men nu börjar snart Fångarna på fortet och det är kaffedags.

Hoppas ni har det bra!

So this is Christmas..

Enligt min lista skulle jag talat om för er vad som får mig att gråta. Det kommer att komma under dagen, för det är ju redan Juldagen nu. Klockan är mycket men jag ville kika in här och säga att vi haft en alldeles förträffligt bra Julafton.

Hoppas ni också haft det bra!

Hälsning till Er

Misstänker att det kommer va lugnt här inne idag både från min och Er sida och nu när jag ändå hade en minut över ville jag kika in och önska Er


en riktigt God Jul!

Sömnlös

Jag minns att jag berättade för er att jag hr haft svårt att komma till ro och somna om kvällarna. Jag brukade ligga vaken tills dess att jag somnade av ren utmattning. När mörkret föll och huset blev tyst och jag märkte att jag var ensam vaken i vår säng kom alla tankarna.

Nu har detta gjort en totalomvändning. Jag somnar ofta som en minigris för att vakna från allt mellan 3-5 och då börjar tankarna dra i gång för fullt. Jag oroar mig för framtiden, ekonomin, allt som måste göras och det är ofta lönlöst att ens försöka somna om på minst en timma.

Ofta försöker jag ligga kvar i sängen och slå bort alla jobbiga tankar och tänka mig till ett härligt ställe men som ni förstår funkade inte detta inatt.

Tror jag som krydda inatt är uppstressad över Julaftonsfaktumet. Samtidigt som jag ser fram emot det.

Nu ska jag krypa in och lägga mig igen och hoppas jag kan somna.

Lille - julen

Nu har vi haft en lille-jul ihop med våra kära vänner Anna, Per och Nellie. Eric blev så glad för sina julklappar. Han fullkomligt älskar att öppna " ket " och vill ha mer och mer.






Hade en del bilder jag tänkt visa för er men då det är helt omöjligt att få till mer än så här får vi ta resten av bilderna i morgon.

Tråkigt när det inte kan fungera som man vill!



* Det här får mig att må bättre *


Dessa två får mig att må bättre än bäst. Udda familjekort med en mamma i bakgrunden, insjunken i TV:ns värld. De schnygga sofforna är inte heller att leka med.






Älskar <3

Lille-Jul

Nu har Morfar varit här på en snabbfika. Anna och Nellie avslöste för lite lek och mys.

Ikväll ska vi fira en liten lille-jul med Anna, Nellie och Per. Förr slog vi på stort och bjöd in i stort sett alla kompisar för att fira en liten Julafton i glada vänners lag. Det blir ju inte att man hinner ses och göra det på den rätta dagen. Det var en rolig tradition som tyvärr fått se sig förbigången. Förra året fanns inte tiden då det var fullt upp med renovering och flytt. I år kör vi en lugn variant.

Vi får se till nästa år helt enkelt!

Ilsk

Gjorde mig duktig och torkade köksgolvet igår kväll. Det skulle jag inte gjort. Det känns som jag drog hela golvet med ett smörpaket. Strumporna liksom fastnar till lite i golvet. Icke fräscht.

Torkade med en Wettex trasa och den var ju behandlad med något smörje. Fan.

Skulle tagit en av mina mirakeltrasor som jag tänkt från början!


Städat - check

Nu är huset städat och läget känns under kontroll. Nu är det bara en hel del julklappar som ska slås in. Misstänker starkt att nyfikenheten skulle ta överhand om Eric skulle va med när jag slår in paket till andra än honom. Så jag ska börja lite nu innan vi ska se film. Resten får jag ta i morgon!

Jag har fått choklad också!

Årsdag

Glömde ju omnämna att det var ett år, igår, sen vi flyttade hit. Tiden har gått fort, fort men vi trivs och har inte ångrat en sekund på att vi valde detta hus.

Vill återigen tacka alla våra vänner och min käre Far för all hjälp vi fick med renoveringen. Och tack kära Farmor för all hjälp med Eric under den hektiska perioden.

Vi hittade hem och vi hoppas på många bra år framöver här för oss. Och kanske en aningen mer vind i seglen under de kommande åren. Å andra sidan har vi ställts inför så mycket prövningar att det känns, nästan, som vi kan klara av vad som helst. Ett mörker har grusat vår tillvaro men tillsammans är vi starka. Vi sprider det ljus som behövs på vägen för att ta oss framåt och igenom olyckligheterna.

Älskar min familj <3

* Det här upprör mig *

Det finns många saker som upprör mig. I det vardagliga kan jag bli upprörd över småsaker. Egoism, brist på medmänsklighet och folk som beter sig eller verkar tro att de är mer värda än andra. Alla har vi ju vår tid här på jorden och ingen är mer värd än någon annan på grund av högre inkomst, längre utbildning och så vidare. Alla är vi olika till sätt och tycke men alla är vi lika inför Gud. Typ.

Det som upprör mig mest i det stora hela, på ett större plan, är när barn inte blir bra behandlade av sina föräldrar vänner eller av livet självt. Det kan gälla allt från barnmisshandel, utnyttjande sexuellt, svält, mobbing, sjukdomar.. Ett barn ska aldrig behöva må dåligt. Men tyvärr är det alltför många barn som mår dåligt på grund av olika orsaker. Det upprör mig.

Att vissa människor fortfarande 2010 inte kan se sig lika med en människa som på grund av att de fötts i ett land med mer solexponering får mörkare pigment och därför inte skulle va av samma kött och ben. Det upprör mig att det är så.
 Color is only skin deep.

Tyvärr finns det alltför mycket orättvisa och tråkigheter i vår värld och i våra liv. Och här ett par av de saker som står högt upp på min lista över vad som upprör mig.






" Nös "


Men Eric är lika glad oavsett väder. Han gillar ju " nös "



Sommar


Tänk er en annan bakgrund. Att vi befinner oss på en låång sandstrand med solens varma strålar och en ljum sommarbris.





Och lite mindre kläder såklart! Får lite längtan efter sommaren av det här kortet!

Kaffe och promenad

Ska snart ta mig lite 11 kaffe sen tror jag minsann vi ska bege oss ut på en liten promenad. Det var ett par dagar sen vi var ute nu och Eric har uppmärksammat att det snöar.

Ikväll ska det städas här. Inget överdrivet, men lite grann iaf.

Är på bra humör idag!

Jultomten kom tidigt i år!

Fick just ett samtal från Anders Brunegård. Han talade om för mig att analysen på " dom rejäla korvarna " som togs från mitt bröst inte visade på någonting farligt. Det var körtelvävnad i bröstet som vuxit till sig och blivit lite knutigt. Det kan bli så ibland.

Så lättad att höra att det inte var någon fara. Skulle det däremot börja besvära mig framtidsmässigt eller ändra form och karaktär så skulle ja återkomma. Men det hoppas jag ju så klart att jag ska slippa.

Men visst är det väl bra med sjukvård?

Många är snabba med att gnälla på att sjukvården är så katastrofalt dålig och det ena med det andra. Jag kan väl instämma så långt att jag tror det är den mänskliga faktorn i läkarbesöken som gör att vissa kanske inte känner sig tillräckligt omhändertagna. Plus vissa regeringsbeslut som åtminstonne jag försökte ändra på på valdagen i stället för att se till ett par extra kronor i min egen kassa. Jag tyckte mycket illa om Agata i början och det står jag för. Jag kände inte alls att hon tog sig tid. Men å andra sidan tjatade jag kanske inte tillräckligt heller. Hade jag inte haft frikort de få gånger jag träffade henne i början hade jag definitivt sett till att få ut mer av våra besök.

Västerviks sjukhus får också mycket kritik som man hör. Jag har inget ont att säga om dom där. Jag har dom att tacka för mitt liv och min sons liv. Hade jag inte blivit opererad för mina två utomvedshavandeskap hade jag inte levt idag. Och hade dom inte dragit ur Eric ur min mage så snabbt som dom gjorde hade han inte heller funnits.

Jag är ganska ödmjuk när det kommer till läkarvård. Jag tycker inte jag kan va annat. Och jag vill inte va annat heller. En läkare är jävligt kunnig. Sen får man ju ha i åtanke att även dom är människor med fel och brister och dåliga dagar.

And that´s all I have to say about that - Forrest Gump

Julklappar - Check

Nu har vi varit på stan och handlat de sista julklapparna. Skönt att ha det gjort. Nu är det bara den tråkiga inslagningen kvar men det får jag fixa någon kväll. Eric har varit hos Farmor ikväll. Vi avslutade med en fika där innan vi begav oss hemåt.

Nu ska vi snart äta värmdebröd och titta på film. Och kanske försöka hålla sams. Jag vet inte vad det är men senaste tiden har det varit så mycket smågnabb och det är så trist. Nu är det ju inte så konstigt då vi kämpar med nikotinets klor men innan dess också.

Jag vet att du läser Henke och nu får vi försöka visa kärlek för varandra i stället för sura miner. Visst?


* Ett annat ögonblick *



070707





Ett helt fantastiskt ögonblick.


<3


Att göra och lite annat

I morgon är det nog dags att påbörja en del av de saker jag tänkt göra innan jul.

Torka ut kylskåpet
Städa i diskbänken
Fixa med de där papprena som hänger över mig
Plocka i ordning i köket
Plocka i ordning i datrummet.
Vattna blommorna.

Nu har jag det skrivet här så det är bara att kika in och bocka av.

Fixa de sista klapparna måste vi också se till att göra.

Hur går det med min ickerökning då? Jo, men visst. Jag har rökt två och en halv idag. Det är inte så jävla illa pinkat för någon som dagligen oftast röker minst 15. Jag känner mig lite duktig och jag känner att jag kommer klara målet. Att va helt fri på Julafton.

Ha det bäst, mina vänner!

* Den här månaden *

( Reserverar för att det kan finnas en del felskrivningar, har väldiga problem med dubbelseende kvällen till ära )


Den här månaden har varit ganska händelserik för min del. Den började intensivt med magnetröntgen, bröstpunktion och träff med Agata. En hel del resor till Västervik. Tandläkarbesök som kom att bli aningen billigare än jag räknat med. Tackar för att det finns högkostnadsskydd även där.

Nu grusas mitt December med ovetskapen om bröstpunktionen. Även att doktorn som tog provet sa att det inte var cancer kan jag inte släppa det helt. Tänker inte på det hela tiden, men ibland kommer det över mig.

Längtar till Julafton. Ska bli så kul att se Eric´s reaktion på Tomten. Se lyckan i hans ögon över de paket han kommer få. Jag känner mig som ett barn på nytt just för att jag själv kommer ihåg känslan när det var Julafton.

Jag har även gjort denna lista nu denna månad. Och det är kul tycker jag. Vissa saker, som kan kännas så självklara vid en första titt kan visa sig kräva en hel del eftertanke. Men det är som sagt bara roligt.

Har även denna månad märkt vilken genomslagskraft min lilla blogg har. Hur folk hanterar det dom läser, hur folk tolkar mina ord och kanske till och med vidarebefordrar dessa utan att kanske egentligen förstå vad det är de läst. Det gjorde mig ilsk först men nu skiter jag i det. Jag har i ärlighetens namn inte ork till att bry mig ifall folk tycker jag, eller vi, är helt rubbade.

Jag skriver för stunden. Jag anpassar inte efter någon mall för att passa in. Jag är den jag är och är det så att ni som läser inte gillar det jag skriver kan jag inte göra så mycket åt det. Jag utelämnar visserligen en del för att bibehålla en viss husfrid, men det mesta är jag mycket öppen med.

Men jag tycker det känns som vi kommer ganska bra överrens här.

Visst? Visst!

Slow down

Den här kvällen är på väg att smita mig ur händerna. Har tvätt att hänga och jag skulle verkligen behöva duscha. Har bytt sängkläder och det känns så mycket fräschare att krypa ner ren och fin. Visst.

Henke ska göra ett par småfix här i huset också. Jag hoppades på en kvällspromenad. Men vi får se.

Hoppas ni har det bra!

Röksugen

Hamnade här nu efter frukost. Eric tittar lite på barn TV.

Jag har väl egentligen inte så mycket att tillföra mer än att jag är röksugen. Så jävla röksugen. Den cigg jag älskat mest har varit den som är just nu, efter frukostkaffet.

Henke har dock lagt fram två stycken här hemma. För nödfall situationer så att säga. Den ena vet jag vart den är och den andra får jag i så fall ringa om instruktioner till. Det är bara Henke som vet vart den är. Och det är nog lika bra.

Känslan i morse, att vakna utan gurglande lungor som rättar till sig först efter ett par bloss var skön. Men trots det skulle jag gärna fylla på med mer rök. Funderar på om jag ska unna mig att röka efter kaffet nu. Men då har jag ju inte slutat. Åh.. Fan ta dessa jävla beroenden. Sen kan det ju va dumt att fylla på och påminna kroppen. Snart är det ett helt dygn sen sist.

Kanske bättre att låta bli. Än är det inte kris. Det är bara väldigt synd om mig. Ha ha..




* Detta ångrar jag *

Kunde ju inte kommit lägligare faktiskt. Skrev ju dessutom om det härom kvällen och jag vidhåller att det jag ångrar allra, allra, allra mest i mitt liv är att jag börjat röka.

Det är väldigt gnälligt här idag. Men jag har hållt mig på en endaste 2 mg idag. En endaste.

Jag är sur, det är synd om mig, jag är vansinnig, jag svettas, jag fryser, jag har ont i huvudet, jag gråter, jag är vansinnig igen, jag är godissugen, inser att det inte är godis jag vill ha, jag gnäller och gnäller och gnäller.

Stackars Henke. Tur dock att han ligger en vecka före mig så vi inte slutade samtidigt. Min kära make som kämpar för att jag ska klara detta. Och att han ska klara sig själv.


Spelar det någon roll?

Jag har förvandlats till ett monster. Jag undrar om mitt äktenskap klarar detta.. Kommer Eric ta avstånd från mig? Kommer min familj någonsin vilja va på samma plats som mig, kommer jag ha mina vänner kvar?

Om inte, är det då värt det? Bättre hälsa i all ära, spara pengar. Men vad spelar det för roll om jag ska sitta och sura.


Åååååååhhhhh

Trött och ont i huvudet. Men granen är på plats och det mesta av pyntet också. Eric tyckte det var kul med alla " tontaa " och en del fick han faktiskt leka lite med. Såna som inte behöver hanteras varsamt.

Nu ska jag ta mig ett par mackor och sen krypa ner och tycka synd om mig själv ett tag. Nu har jag ju kommit till stadiet där jag är grymt jävla röksugen men inte kan för jag mår illa och det smakar skit redan innan man fyrat av så att säga.

Men ett par bloss idag vid två tillfällen är hittills och förhoppningsvis det enda.

Det sitter en lapp på kylskåpet som ska motivera mig! Jag hoppas jag får lön för mödan sen!

Pynta

Idag ska vi julpynta här hemma. Granen och allt ska fram, sen får vi se hur det går. Antar att vi kommer få leta kulor och glitter i hela huset sen. Egentligen vill jag vänta till ett par dagar innan Julafton, kan tycka det är i tidigaste laget nu. Men samtidigt är Julhelgen snart förbi och då ska allt ner.

Bättre ta upp det i hyffsad tid så man får möjlighet att titta på det.



Vad ska man välja..

Nu är jag i valet och kvalet. Antingen kan Henke få spela ikväll också, jag är ändå trött. Eller så ska vi se den sista Milleniumfilmen ( som är lång ) eller så spelar vi lite Kinect som Henke tydligen tyckte jag skulle prova. Jag är ju ingen spelfantast, men prova kan jag väl göra. För hans skull.

Kvällen har varit riktigt bra faktiskt. Vi var på snöig promenad. Det var så kallt och Eric såg trött och frusen ut. En stund efter ingång skruvade Henke dit hyllplan i Eric´s ena garderob och därefter tog mina pojkar ett bad.

Robinson vanns av helt rätt person. Om inte Daniel var aktuell så var det just Eric som var en favorit.

Det var nog det jag hade att tillföra!

Eric <3 Nellie



Han tar god hand om sin tjej. Minsann.



* Min favoritfödelsedag *

Den bästa födelsedag jag hittills haft var egentligen den jag trodde skulle gå i symbios med en fruktansvärd ångest och medelålderskris. Då jag lyckades att pricka in att va höggravid precis när jag fyllde 30 kändes allting bara så härligt.

Den stora dagen gick av stapeln på självaste Midsommarafton.

Jag vaknade tidigt av ett envist tutande utanför redan klockan 6 på morgonen. Jag småslumrade i sängen men blev titt som tätt väckt av just tutande bilar. Inte så konstigt då det var stora skyltar utanför som löd " Becca 30 - TUTA " Jag var tvungen att ta en sväng ut så småningom och kolla detta. Mina busiga vänner hade haft fullt upp på natten kan man säga. Det fanns lappar med bilder på mig lite här och var på stan.

Det var mycket familj och vänner och firade gemensam Midsommarafton och 30 årsdag och vi åt god mat, lekte lekar, klädde stång och grillade.

Jag blev firad riktigt ordentligt och det var mycket kul. Jag är ju inte stor i alkoholkonsumtionen annars så det faktum att jag behövde va nykter var inget som bekom mig.

Min favoritfödelsedag är utan tvekan min 30 årsdag. Men den hade inte varit i närheten av det den var om det inte varit för min familj och mina vänner <3

<3

Okey, så nu tycker jag synd om min Henrik <3

Tråkigt

På grund av lite för stort alkoholintag för den ena delen av detta äktenskap igår har vi nu fått planera om vår dag. Eller vi, jag har planerat om. Henke sover och jag vet inte om jag gör bäst i att låta honom fortsätta sova till han vaknar eller om jag ska väcka honom.

Jag missunnar inte honom att ha kul. Men man kan ha kul med måtta. Det är vad jag tycker. Speciellt när det är en lugn hemmakväll och Eric är hemma.

Det är ju en dag idag också och jag har längtat efter helg. Längtat efter att ha Henke hemma. Nu känns det som vilken dag som helst. Tråkigt.


Disken, en trogen följeslagare

Skrev ett inlägg men raderade lika snabbt. Jag har tappat min skrivlust en aning. Tyvärr blir det så efter händelser som igår. Men den kommer nog tillbaka.

Ska ta hand om disken nu. Den sviker mig aldrig. Den finns alltid där.


- Mitt största misstag -

Man är väl aldrig så motiverad och laddad, som rökare, att sluta som just när man står och röker. Då känns det så okey att på något vis tänka att man ska sluta med dom dumheterna.

Det kostar en mindre, eller större, förmögenhet, det förkortar livet och försämrar ens hälsa.

Allt detta är man medveten om som rökare. Ändå fortsätter man. Uteblir det hemska giftet så blir man smått galen. Eller man tror man blir det om inte annat.

Jag är tillverkad med nikotin i mina ådror via navelsträngen. Genom bröstmjölken och inomhus till dess jag var runt 10 år. Då röktes det bara under fläkten i köket och i källaren.

Jag började aldrig röka på grund av något grupptryck. Jag kände att något saknades, testade att tända en cigg och insåg att det var det min kropp ville ha. Eller som den hade saknat. Jag vet det låter sjukt men det var så det var. Minns inte exakt hur gammal jag var när jag började smygrulla av mammas och pappas ciggaretter men jag tror jag var runt 16.

Då var det inte på någon farlig nivå och jag gjorde det inte så ofta. Någon gång i veckan kanske.

Något år senare började jag och en kompis köpa ciggaretter. Mamma kom på mig och jag blev lovad en dyr sak om jag kunde lova att sluta. Jag lovade, höll löftet något år och började igen. Och den gången var det på en nivå då det inte längre skulle va lika lätt att sluta.

Nyåret till - 98 slutade jag. Det gick faktiskt mycket bra. Jag smygrökte ju och hade inte skapat de vanor man har idag med cigg efter kaffet och efter maten. Abstinensen fanns men på en överkomlig nivå.

Året då jag skulle fylla 25 gick Henke och jag ifrån varandra i några månader och det var då det ödesdigra beslutet togs. Jag köpte ett ciggpaket och satt i toafönstret i min etta och rökte.

Jag fortsatte och av någon anledning kunde jag inte se varför jag skulle sluta. Inte ens då jag fick veta att jag var gravid med min son klarade jag av det. Jag hatar mig själv för att jag rökte under graviditeten så ni behöver inte hata mig. Jag skämdes som en hund men stod ändå för att jag inte kunde stå emot det jävulska begäret.

I föräldragruppen jag gick i var vi sex personer, tre rökte. Det var en tröst i allt elände att det inte bara var jag som inte hade karaktär nog.

Dagen då Eric föddes rökte jag min sista på nästan 9 månader. Jag hade planerat att sluta då men om jag inte fått akutsnitt och haft så väldigt ont som jag hade efteråt hade jag nog gått med min familjegruppskompis som födde samma dag och rökt även då.

Nästan 9 månader höll jag ut. Det kändes som någon bundit fast mig vid en bil och jag stretade emot. Asfalten gnagde in i ben och märg. Så jävla sugen var jag. Jag fungerade inte som människa. Jag behövde det där jävla giftet.

Glömmer aldrig känslan av blosset när det letade sig ner i min hals. Känslan av välbefinnande som spred sig i min kropp.

Nu sitter jag här, visserligen nere på 2mg i styrka, men det spelar ingen roll. Jag är rökare. Jag är beroende.

Folk som aldrig varit beroende av nikotin är snabba med att dra jämförelser med kaffe, choklad och annat tjaffs. Visst, till viss del är det ju beroendeframkallande men det går inte att dra liknelser. Inte ens samma dag. Inte för mig iaf.

Nu sitter jag här. Jag måste sluta om jag vill genomgå provrörsbefruktningen. Kravet kommer inte från RMC som ska utföra det utan från min man. Och mig själv såklart.

Jag vet inte vart jag ska kunna hitta styrka. Jag vet inte om jag vill hitta styrka. Jag letar efter kryphål. Jag letar efter orsaker att få fortsätta döda min kropp. Jag letar efter anlendingar till att lägga hundratalskronor på ett jävla gift.

Jag har skrivit om härliga minnen, kärleksfulla ögonblick och annat här i min blogg. Men mitt största misstag då?

Att jag gav mig hän till nikotin..


Förklaring på kvällskanten

Väljer man att blogga får man ju såklart räkna med att folk pratar om det man skriver. Man får också räkna med att alla inte har samma åsikt som en själv. Man får också va på det klara med att en del av de som kikar in här och läser inte alls tycker om en.

Jag har valt att va väldigt öppen och ärlig här i min blogg. Sjukdomsmässigt är det nog till viss del en sorts terapi och när det kommer till våra svårigheter att skaffa syskon är det lite som skydd för att slippa alla frågor om det inte är dags snart. Samt att jag inte kan se någon anledning med att undanhålla att vi har dom svårigheterna. Det är sån jag är som person.

Förstår ni?

Jag får sånt fint stöd här i bloggen och jag har fått fina kontakter genom att just va ärlig och öppen och jag är så glad och tacksam för att ni finns här för mig <3

Jag tycker inte lika bra om när personer som läser här behandlar mina ord som om de kommit över min låsta handskrivna  dagbok. Eller jo visst, men låt det stanna vid det då. Blanda inte in andra eller som jag skrev då - använd kommentarsfältet.
Jag är långsint, det är en svaghet jag har. Men blir jag sårad eller om någon för en diskution med mina ord utan att egentligen veta vad det är de läst, då blir jag på riktigt irriterad.

Det här är egentligen inte värt min energi. Jag har ett behov av att skriva och hur jag väljer att göra det är upp till mig. Är det stötande eller på något vis inte i synk med vad som anses normalt har jag bara ett råd:

Sluta att läsa då!



* Mitt favoritminne *

Jag har många härliga minnen som jag med glädje ser tillbaka på. För att nämna några - studentdagen, dagen jag fick körkort, Juldagen då jag träffade Henke, vår första förlovning, vår andra förlovning, när han friade, möhippan, bröllopsdagen, min 30 årsdag, när jag kissade på en sticka som visade två underbara streck, förlossningdagen av vår fina son.

Det är så ruskigt svårt att välja just ett minne. Hela vår bröllopsdag är ett så fint minne och jag små ler vid varje liten tanke på den. Samtidigt är dagen då vår son föddes ett så starkt ögonblick.

När jag rannsakar mig själv för att finna det ögonblick som jag minns med allra största glädje är just det efter att jag blivit snittad och Eric var välbehållen utanför min kropp. Jag hade redan träffat honom en kort minut på operationsbordet och han hade börjat snutta på min haka. Tyvärr var jag så omtöknad då att jag inte minns det fullt så starkt som jag hade önskat.

Efter att ha blivit ihopsydd blev jag körd till intensiven där jag fick ligga i ett par timmar och det är här mitt bästa minne kommer in i bilden. Henke och Eric hade blivit visade till vårt rum nästan direkt så dom fick jag inte träffa.

En doktor kommer och bekräftar att jag nu var okey nog för att få åka och träffa min familj. Jag kördes ut i en korridor, åkte hiss liggandes i sängen och skulle få träffa Henke och min nyfödda son.

Glädjen jag kände då, den spända förväntan, lyckan, stoltheten - den är obeskrivlig. Så stark. Jag tackade alla som var med upp i hissen för att dom hjälpt oss och jag bad om utsäkt ifall jag hade varit en jobbig patient.

Just den känslan av total eufori kan jag, vid endast en snabb åtanke, leva på än idag.

Det är mitt favoritminne <3

!!!

Henkes och mitt liv har varit kantat med olycka, tråkigheter och jobbigheter i två års tid. Det ser inte ut att bli någon vändning på det hela heller utan att allt fortsätter och jävlas.

Vissa dagar väljer vi att prata om saker med ironi. Försöker skämta om saker för att klara av allt och inte bryta ihop och gråta bort hela livet.

Jag förstår att vissa som läser här kanske inte riktigt kan se genom ironin och förstå att en del saker som jag skriver om är på skämt. Brutala skämt.

Är det något någon undrar över, oroar sig över oss och vårt psykiska mående ( som förutom min ms är helt prima ) eller något annat så finns det ett kommentarsfält under varje inlägg jag skriver. Jag behöver inte publicera eventuella kommentarer - lämna en mailadress så kan vi diskutera den vägen.

Jag driver inte denna blogg för att skapa osämja eller ge människor jag trodde brydde sig ett desperat samtalsämne.

Vi vill va friska och krya i den här familjen. Vi vill få må bra tillsammans och kunna njuta av livet. Slippa besöka sjukhuset och diskutera utvecklingen av min sjukdom, gå på möten på Arbetsförmedlingen och få veta att min inkomst förmodligen kommer bli jävligt mycket sämre. Att kanske inte kunna förverkliga vår dröm om ett syskon till Eric.

Vi försöker hantera situationerna vi ställs inför tillsammans. Med den kärlek vi känner för varandra. Att vi sen väljer att skämta ibland tycker jag väl inte är något som borde missunnas oss!?!

Såna här dagar överväger jag, mer än vanligt, att låsa bloggen!

Tack för att ni lyssnat!


Sista..

Sista tandläkarbesöket idag. Hoppas det inte blir alltför dyrt.

Citerar Winnerbäck kvällen till ära

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Det kan va så förfärligt, det kan va så bra

Till Henrik -

För att klargöra om mitt kyss inlägg och för att Henke ska förstå menar jag på slutet att tiden gått fort, det är över tretton år sen vi kysstes första gången men det känns inte som så länge.

Henkes och min kyss kändes mer riktig och aktuell och därför finns den kvar i min minnesbank som ett starkt minne till skillnad från den första.

Förstår du älskling?

* Min första kyss *

Min första ordentliga kyss kom ganska sent. Jag hade en väldig otur i den där vevan och va kär i killar som inte ens visste att jag existerade. Typ. Vid ett par tillfällen gjorde jag halvhjärtade försök att va tillsammans med någon. Men det ledde ingen vart då jag inte var intresserad egentligen.

Under högstadietiden föll mitt intresse på en kille men jag vågade aldrig tala om det för honom. Nu måste ni ju komma ihåg att detta var innan mobiltelefon och internet tiden. Det är aningen lättare att flirta eller åtminstonne få kontakt i dagens läge. För " oss " på den tiden var man lämnad åt att våga liksom. Och det gjorde inte jag.

Har dock fått veta på senare år att intresset fanns även från hans sida så detta moment kunde ju skett tidigare. Om jag bara vågat.

Första året i gymnasiet slog kärleken till återigen. Och återigen i en kille som inte kände det samma. Han tyckte om mig men inte tillräckligt. Ve och fasa. Han var kär i min bästa kompis. Herregud. Det var dock betryggande att han var kär i bästisen för jag visste att hon inte kände det samma och hon skulle aldrig göra något med honom.

Vi umgicks i samma gäng och alkohol kom in i bilden.

Någon gång av alla de blöta kvällarna skedde det. Jag vet att " han " var den första jag kysste på riktigt. Jag minns dock inte exakt hur det gick till eller hur det var. Jag var väldigt onykter den kvällen och han tog god hand om mig. Mer som en vän än något annat.

Det var en liten nostalgitripp.

Efter killen som då var killen med stort K blev det några grodor kyssta innan jag vid 19 års ålder träffade min prins.

Henkes och min första kyss behöver också nämnas i denna veva då den var mer på riktigt än någon av de andra jag varit med om. Henke var jag mer kär i än jag varit i någon annan.

Min största ångest var att vi skulle slå ihop tänderna. 

Den kvällen det hände var en mycket blöt kväll för prins Carlsson och han sa hela kvällen att " Ikväll ska jag kyssa dig " Vi var på grillfest hos hans kompisar och skulle sova över. Vi var inte ihop vid detta tillfälle, men kysst det skulle jag bli. Svävande på Henkes alkoholångor gick vi in i stugan där vi skulle sova. Vi satt länge och väl i en soffa och pratade och pratade. Sovdags kom och vi la oss i varsin säng! Vi forsatte prata och då det verkade som att Henke inte skulle våga frågade jag till slut om han inte skulle kyssa mig i kväll.

Han lutade sig upp mot min säng, vi kysstes och slog ihop våra tänder lite lätt. Så komiskt då vi pratat om att det inte fick ske. Som att det egentligen skulle spela någon roll.

När kyssen var avklarad la vi oss och sov. I varsin säng.

Den första kyssen är ganska blek i minnet, den senare känns mer färsk i minnet. Jag var spik nykter och det känns ärligt talat inte som mer än 13 år sen det hände.




En liten bild på två trötta föräldrar. " Den osminkade sanningen " kallar jag den. Den här grodan blev en prins när vi kysstes. Min prins.

Med tiden har han nu avancerat upp till Kungbefattning och i sann kungaföljd är det nu Eric som är prinsen!

<3



* Mina drömmar *

Drömma är ju något man gör när man sover. Men man kan även drömma i vaket tillstånd. Ge sig av i tankevärlden och tänka på hur saker skulle kunna te sig annorlunda om man till exempel hade obegränsat med pengar, ett snitsigt hus ja ni fattar vad jag menar.

Just drömmar i sovande tillstånd är något som verkligen fascinerar mig. Hur viktigt det är att hjärnan får göra det. Hur man slutar upp att fungera som människa om man inte får drömsömnen regelbundet. Gjorde till och med ett specialarbete om detta på gymnasiet kommer jag ihåg.

Om det är viktigt att drömma när man sover kan man ju tänka att det nog är minst lika viktigt att dagdrömma. Hålla lågan vid liv hela tiden så att säga.

Som ung drömmer man om dagen man ska få ta körkort, sluta skolan, bli myndig. När alla dessa mål sen uppnås kommer andra, viktiga, saker in i bilden. Att man ska hitta någon att dela livet med, bilda familj.

Jag har nått en punkt i livet nu när jag drömmer mig tillbaka till hur allt var innan ms kom in i bilden. Jag drömmer om hur det hade varit att va mamma med ork och lite mer glädje till just livet.

Jag har alltid varit en mycket realistisk människa. Jag har svårt att tänka på saker som kanske egentligen aldrig kommer hända. Som just den biten om oberoende ekonomi och så. OM vi skulle vinna miljoners miljoner. Jag är ganska jordnära och drömmer om lite mer uppnåliga saker.

Min dröm är så gott som fulländad. Jag har en man som tar så god hand om mig och jag har fått en underbar son. Nu försöker jag drömma framåt och inte se tillbaka på hur allt var tänkt att bli. Jag drömmer om att få fullborda vår familj med ett syskon till Eric.

Det är nog min dröm. Att få bli tvåbarnsmamma.

la la la

Nu bara måste jag skriva adresser på julkorten så vi får iväg dom. Ska bara äta middag och hänga lite tvätt först.

Eric´s tal utvecklas enormt nu. Idag har han pratat på så inte ens jag har förstått vad han pratat om i bland. Men det är så kul när man märker att det går framåt även med det.

Något som jag gjorde mycket i tidig ålder var att lägga till ett " la la " efter orden. Det gör Eric också. Lite komiskt att höra " bila la, kläm la la och kloll la la.

Min lilla pratkvarn <3

Promenad kanske?!



Funderar på att ta en liten promenad. Ska bara motivera mig nog för att klä på oss.





Music



Tove Styrke´s låt White Light Moment är också sådär toppen bra. Jag känner för att svänga på höfterna ordentligt. Det är ju en låt man blir på väldigt bra humör av.


9 Crimes


9 Crimes med Damien Rice kan va en av de vackraste låtar jag hört. Pianot, känslan, de vackra rösterna tillsammans. Det liksom skär i hjärtat på ett helt fantastiskt sätt.


* Love *



Min älskling <3



* Det här hade jag på mig idag *


Nyduschad kvällen till ära. Gud så töntig jag ser ut. Men som sagt, det bjuder jag på!



Förklaring

Först och främst vill jag tacka för det stöd jag får från er här <3

Anledningen till min ilska förut var egentligen lite missriktad kom det senare fram. Men ändå.

Grejen var att jag började kolla genom högar med reklam och papper som jag av någon anledning blivit så slarvig med. Räkningar kan jag hitta varsom helst nu för tiden och jag förbannar mig själv. Hyffsad koll på det har jag haft senaste halvåret då jag har stränga order från mig själv om vart saker ska va. Det finns tre högar så innan räkningsbetalning kan jag bara gå till dessa och kolla.

Idag hittade jag två påminnelser på lånebetalningar på vårt hus. TVÅ för mycket. Samma räkning.

Jag vart vansinnig på mig själv och ledsen över det faktum att jag inte längre klarar av att hantera såna självklara saker som räkningar och papper. Mitt system hade förmodligen ett kryphål eller jag dåliga dagar som inte gjort som jag måste.

Grejen är att alla låneräkningar dras automatiskt så därför har jag absolut inte ens tänkt tanken på att det kunde röra sig om någon som skulle betalas.

Att jag inte öppnat två brev från Handelsbanken är ju i sig en katastrof men och detta är ett stort men!!!

All post som handlar om våra lån, pengar dit och allt kommer i Henkes namn. På dessa var det mitt namn och därför la jag det i en hög med låg prioritet.

Hur det kommer sig att det var adresserat till mig fick vi ingen klarhet i och allt hade ordnat upp sig då de fört över pengar vid ett senare tillfälle.

Vi har ett konto som våra löner går in på och ett servicekonto som räkningarna dras från och vid förfallodatum för dessa räkningar fattades det pengar. Vi har en stående överföring till just servicekontot.

Anledningen till att det inte fanns pengar för att täcka var en så enkel sak att räntan höjts och överföring var precis på gränsen och inte gav utrymme till detta.

Så, ingen större fara då. Egentligen.

Tråkigt nog har vår super duper trevliga bankkontakt slutat på Handelsbanken och vi har en ny tjej. Hade Carolin varit kvar hade hon ringt och frågat om hon skulle ändra på överföringen.

Så kan det va..

...

Väldigt besviken och förbannad på mig själv.

Fan

Hopplös känsla

Det är så mycket som jag skulle behöva göra. Fixa med papper och sånt. Fylla i, kopiera och få iväg till olika ställen. Någonting i min lilla hjärna stängs av och ingenting händer på den punkten. Jag blir uppstressad av bara tanken för att inte tala om stressen jag känner över det faktum att det aldrig blir gjort.

Fylla i julkorten vore nog på sin plats. Det har vi visserligen varit ganska sena med senaste åren. Så det är inget nytt. Det var det jag tänkt sätta mig ner och skriva upp igår när jag inte hittade något program att skriva i. Namnen på de som vi tänkt skicka till. Får väl skriva i ett utkast här på bloggen. Glömde ju såklart fråga Henke igår.

Ska försöka skaka av den hopplösa känslan jag har idag och ta tag i saker och ting. Om inte annat ska Eric och jag leka med bilar nu en stund. Sen får vi se vad vi hittar på. Anna och Nellie kommer nog hit sen en sväng.

Skönt att ha något att se fram emot!


Tidig morgon

Jag skulle egentligen inte påstå att jag är en person som skyller saker på andra. Antagligen gör jag det utan att riktigt tänka på det. Men jag känner mig inte som en sån person. Förutom när jag är trött. Då är inget som går fel, mitt fel.

Idag vet jag inte riktigt vad som hände. Eller jo, Eric vaknade 4:45 och ropade mamma i sin säng. Han har ju sin säng bredvid min i sovrummet och ofta är det nappen som åkt ner på golvet, Ninis som är borta eller att han helt enkelt vaknat i mörkret och undrar vart jag är.

Detta är såklart inget jag skyller på någon, det händer allt som oftast.

Det är nu anklagelserna kommer in i bilden.

Jag har, i stort sett sen Eric föddes bett om att vi ska ha någon liten mini mini belysning vi kan ha tänt när detta händer. Ofta är han trött och somnar om i mörkret men vissa gånger, som idag, blir det att jag drar på TV:n för det inte ska va så mörkt. Detta kan va farligt då han ibland ligger och tittar och har svårt att koppla av och somna helt. Men, det är egentligen inte där skon klämmer heller. Så har jag gjort sen han var liten.

Nu kommer vi till problematiken. Eric har väldigt svårt att skiljas från sina bilar på kvällen. Ofta somnar han med en i var hand och dessa får man smyga undan när han somnat. Igår, när Henke sövde honom, brast det i just " ta bort bilen " momentet.

Det som hände i morse var att Eric hittar bilen i sängen och börjar leka. Blir pigg, blir hungrig, kissar igenom blöjan och pyjamas då han drack mycket igår kväll och sen var det ju kört.

7:15 satt vi och åkt frukost. Vet inte när det hände senast om det hänt. Och jag vet inte hur denna dag ska bli.

Jag erbjöd honom en vällingflaska ifall han kanske var trött och ville somna om men på den frågan fick jag krokodiltårar och " nej " som svar. Typiskt.

Det gör mig absolut ingenting att vi vaknat tidigt. Det är bara det att Eric har sin sovtid mellan ca 21:30 - 8 ( 9 ) och vi förstår ju ganska lätt här när vi räknar att han inte sovit speciellt mycket.

Men, det ska nog gå bra.

En sak som inte kommer gå bra är att sluta röka idag som oroginalplanen var. Inte min, utan Henkes. Jag tyckte lördag, han tyckte idag. Tyvärr är jag så svag i min karaktär att jag inte klarar av det. Inte idag.

Vad det nu kommer va för skillnad, egentligen, på lördag vet jag inte. Men jag känner mig själv och jag sa det redan igår att jag behöver ha Henke hemma för avlastning med trotsig Eric om det ska gå. Kanske är det för att skjuta på det. Kanske är det för att vinna mer tid. Kanske är det så att det faktiskt kommer funka bättre om jag får göra på mitt sätt. Kanske är det så att jag själv måste ta valet om när det ska se. Antagligen är det för att vinna tid.

Men sluta, det ska jag! På lördag. Lord have mercy on me!

INTE!!!

Berättade ju att översidan av min högra underarm var märklig förut. Nu ikväll har det slagit till med full styrka och jag är så svag i muskeln i armen att det är med nöd och näppe jag klarar av att skriva. Det får INTE hålla i sig mer än ett dygn och det får inte sprida ut sig på mer yta av min kropp. Och hör sen.

Nu när vi är så nära, men ändå så långt borta.

* Den här veckan *

Total brist på inspiration känner jag. Hade först tänkt byta plats på detta inlägg till nästa vecka och återberätta.

Den här veckan har vi inget planerat mer än ett till, ett sista, tandläkarbesök på fredag. Det känns väldigt bra och det som saknas är maken hemma. Men det kommer ju va så vid Jul. Eric och jag ska nog klara oss.

Skicka julkort ska jag se till att göra.

Städa, tvätta och sånt där allmänt tråkigt göra. Tänkte jag skulle städa ur kylskåpet till jul. Och skåpet under diskbänken.

Vilken tråkig vecka kan man tycka men jag tycker om veckorna faktiskt. Eric och jag har väldigt bra rutin på det mesta då och det får mitt humör att hållas en bra nivå.




Post idag

Idag har vi fått efterlängtad post. Allt blev helt plötsligt så verkligt. Pirrigt. Nervöst.

Henke är väl den som har mest press på sig inför första besöket. Ha ha..

Med tanke på jag valt att skriva vädigt öppet här i min blogg så tror jag nog att ni kommer få följa med på den här resan. Om det nu är så att vi kommer få hjälp trots ms då såklart. Känner nog, som med allt annat, att det är bättre att va öppen och berätta än att folk ska undra och man kanske får jobbiga frågor. Ska prata med den andra halvan i äktenskapet och se vad han tycker.

Sen är det ju kostnadsfrågan. Hoppas och ber att det ska kunna gå ihop sig. Vi hade ju inte riktigt räknat med att det skulle behöva kosta pengar att skaffa syskon till Eric. Hoppas och ber för att jag, om det nu blir å, kommer svara bra på denna behandling och snart få ha ett nytt liv i min kropp.

Spännande. Mycket spännande!

Alfahanen

Jag är så otekniskt så jag skäms. Faktiskt.

Skulle skriva ett dokument här på datorn men hittar ingenting att skriva i. Borde det inte finnas något som heter Word eller nått i den stilen? Herregud.

Får väl be Henke visa min på lunchen. Han lär ju få ett gott skratt om inte annat. Jag kan dock tycka att det är till fördel för vårt förhållande att jag är så trög och oteknisk. Det gör ju att Henke får känna sig som värsta Alfahanen här och han får briljera med sina kunskaper.

Visst!


Min fina pepparkaka

Eric och jag har haft lite maskerad här nu. Tomtekläderna var på ett tag och nu hittade jag pepparkakskläderna som var med bland kläderna Louise hade med hit. De kläderna är fortfarande på och det är ju lite passande idag då det är Lucia och allt.

Glömde ju förresten att berätta att Eric fick låna en stjärngosseklänning, strut och stjärna hos Farmor igår och han var så söt. Henke tog kort så jag ska be honom lägga över dom till datorn så ni får se.

Behöver jag säga att jag längtar till vildags idag? Är helt färdig.

Min kropp har varit lite domnad och konstig idag. På morgonen var höger knä utsatt och nu är det uppdelen av höger underarm. Antar att det är mensen som påverkar. Med tanke på att inflammationer redan är aktiva i hjärnan kan en så enkel sak som mens ställa till det lite grann. Så är det ju för det mesta runt dom dagarna annars.

Det var väl det hela för nu. Ska sätta i julkorten i mapparna så det är klart till den dag jag känner mig laddad för att fylla i adresserna till julkorten.






Undrar vad som hänt..

Igår såg vi filmen " Män som hatar kvinnor " Vi får nog villigt erkänna att svensk film visst kan ha kvalité nu för tiden. Åtminstonne när det kommer till lite mer kriminalbetonat. Filmen kändes väldigt äkta och verklig. Problemet för mig när det gäller svensk film är att jag oftast tyckt att språket känns så regisserat och " b " på något sätt. Det känns inte äkta så som det gör i en amerikansk film.

Men, nu har vi sett Snabba Cash som var inkörsporten och därefter Johan Falk filmerna. De här Milleniumfilmerna är av liknande kaliber och jag är inte sen att erkänna att jag kanske dömt för tidigt. Eller så är det bara så att svenskarna nu som först lärt sig hur man gör bra film.

Nåja..

Mitt i ett spännande parti av filmen kommer en polis och går förbi här utanför och kollar mot carportarna till hyreshuset. Mycket märkligt. Vi gick ut för att röka för att se om konstapeln kanske skulle komma till oss och fråga om vi sett något eller så. Man blir ju orolig att något hänt.

Innan vi hann få på oss kläderna hade " vår " polis mött upp en annan uppe vid hyreshuset mittemot och de åkte. Utan att se oss.

Ett par minuter efter att de åkt kom det en kille utsmygande från carporten. Han började springa upp mot hyreshuset, så antagligen oss och började därefter gå i lite lugnare tempo. Mycket märkligt.

Ytterligare någon kvart senare kommer det en bil och stannar mitt i vår korsning och bara står där i ett par minuter för att därefter åka in på gångbanan till det aktuella hyreshuset.

Undrar vad det var frågan om..

Nervös

Är nervös nu. Jag hoppas det ska gå lika bra som de gångerna tidigare. Jag försöker tänka att jag hade nålar långt in i bröstet för någon vecka sen men jag tycker detta är obehagligt ändå. Jag kan inte hitta något direkt att jämföra med för att minska min oro..

Ska snart fixa i ordning mig!


Tung helg

Idag, eller hela helgen rättare sagt, har faktiskt varit ganska tung. Irritation har varit ett vanligt inslag och smågnabb har varit vardagsmat. Ingen mår bra av att det är så och det är synd när det går ut över stackars Eric. Det är ju inte hans fel att föräldrarna inte är på humör.

Anledningen till varför det varit som det varit i helgen är nu utredd och jag hoppas att det inte behöver bli såhär någon mer gång. Det är bättre att prata om saker än att hålla det inom sig. Det gäller oss båda.

Nu tar vi nya tag och i morgon klockan 9 ska jag återigen ligga skräckslagen och spänd som en fiolsträng hos tandläkaren. På fredag är sista besöket inbokat sen är jag klar för denna gång. Jag hoppas och ber att det inte blir fullt så dyrt som jag räknat på.

Nu ska vi snart se på film och mysa!

* I min handväska *

Min handväska är inte ofta ute och luftar sig nu förtiden. De gånger jag vet att jag behöver ha med mig körkort och mitt frikort är väl de gånger den är med.

I ytterfacket finns en lapp med ett nummer till " Sluta röka linjen " Det var Henke som hittade nä vi var på gyn den 29/8 med blödningar och smärta.

I ytterfacket finns även ett guldarmband jag tog av mig innan magnetröntgen.

I stora facket finns min plånbok, en mössa och tre papper. Ett kvitto från ett besök på Västerviks sjukhus den 3 December, kallelsen till magnetröntgen och ytterligare ett kvitto från Västerviks sjukhus den 6 December.

Pinsamt lite men praktiskt på något sätt.


Irritationer..

Den här helgen har gått i irritationens tecken och förvånande nog är det inte jag som varit upphov till de största debatterna. Henke har varit väldigt trött och sover mycket, mycket.

Nu lovade vi varann att vi skulle vila hela familjen och sen vakna och försöka att inte tjaffsa om småsaker. Henke sover på soffan i vardagsrummet.

Jag vaknade på ett fruktansvärt dåligt humör så därför har jag inte gjort någon ansträngning för att väcka honom.Tänkte att det kanske skulle lägga sig så småningom.

Men inte.


Note to myself

Mens idag. Tråkigt.


* Mina syskon *

Det kom ju väl till pass att skriva om mina syskon just idag då vi inte är hemma. Det är ju nämligen inte så svårt. Jag har inga. Änglasyskon skulle man kanske kunna säga. Ett som jag inte vet exakt hur gammalt det skulle varit idag och ett tvillingpar som skulle varit två år äldre än mig.

Men å andra sidan, hade alla dessa barn fått se dagens ljus på ett mer barmhärtigt vis så hade nog inte jag funnits.


Tripp

Med lite för få timmars sömn i bagaget ska vi idag åka till Linköping med Anna och Per. Men jag ska försöka kämpa mig genom denna dag utan några större vredesutbrott. Då lämnar dom mig kanse där uppe. Vem vet. Ska bli kul att komma iväg och handla lite julklappar, med betoning på lite. Vi har inte mycket pengar att röra oss med med min tandläkarräkning hängandes över oss och förmodat strul med pengar nästa år. Men några ska vi se till att hitta!

Hoppas på en bra dag för oss alla!


Vet inte hur jag ska tolka det..

Helt plötsligt, från ingenstans, började Henke ikväll lovsjunga mig. Han sa att jag var snäll, omtänksam, tar så god hand om min familj, har vackra ögon osv. Efter en stund var jag tvungen att flika in " And don´t forget about my humour "

Då började han skratta högt och ljudligt.. Vet inte hur jag ska tolka det riktigt.

Och ja, han hade ätit pepparkakor idag. Jag var tvungen att fråga. Han undrade såklart varför jag undrade. Och det var ju just för att han var så snäll.

Det funkar alltså. Med pepparkakorna!

Skämten och min humor får jag väl jobba vidare på..

!?!

Kändes som jag hade mycket att skriva om när jag satte mig här. Har påbörjat ett par gånger, raderat och börjat på nytt. Det var väl inte meningen att jag skulle skriva något då.

Måste bara säga att jag är besviken på årets Idol final. Jag minns förra året hur Erik fullkomligt ägde Globen. Den känslan infann sig inte ikväll. Inte enligt mig. Och vinnarlåten då?!! Den känns mest som en börda att behöva ha på sitt samvete.

Det är nästan så jag hoppas på oavgjort så varken Minnah eller Jay behöver dras med den!


Snacks

Eric är ju bara för söt. Nu när vi skulle gå och vila gick han in på sitt rum och skramlade med något i sitt kök. Jag tänkte inte så mycket på det då jag förberedde och plockade lite i köket. När jag väl går mot sovrummet möter jag Eric påväg ut från sitt rum med två tallrickar med en halv morot på vardera.

Vi ligger alltid en stund och läser i vår säng innan det är sovdags och idag avnjöt vi varsin halva morot. I plast.

Gud vad jag älskar dig Lill-Skrutt <3

Här kommer bilden

Den här bilden skulle ju såklart varit med i nedanstående inlägg. Herregud..



Pynta

När jag plockat fram Juldukarna för ett par veckor sen fick Eric tag i dom innan jag hann att stryka dom. Han la dom med snyggt och prydligt på golvet. När man pyntar på borden kan man väl göra det på golven också.

Vi fick kompromissa lite när strykjärnet väl kom fram och ett par dagar pyntade han även golvet med de dukar jag tog bort för att lägga dit Juldukarna.


* Det här hade jag på mig idag *



Det här har aldrig hänt kan jag säga. Men det bjuder jag på! Lite kul var det allt.






Kanske jag skulle tala om vad det är jag har på mig. T-shirt och jeans. T-shirten är nog köpt i Ullared och ärligt lånad av min make. Jeansen har jag ärvt efter Anna. Frillan efter att ha varit ute och gått promenad med sonen i snön. Jo, men visst förstår ni! Ha ha..

Jay - Minnah

Jay är ganska segertippad ikväll. Inte för det kommer som någon större chock. Över 70% av rösterna på Aftonbladet. Mig spelar det ingen roll vem som vinner. Jag tycker Minnah är jävligt duktig också.

Det vore ju hur häftigt som helst om Minnah ändå skulle vinna? Jag håller en tumme för vardera. Kan inte riktigt bestämma mig. Min åsikt, sen länge, har ju varit att Jay är för duktig för den där tävlingen.


Orkar inte

Borde dra igång en tvätt, plocka i ordning här, diska stekpannan och Eric´s vällingflaskor, damma och torka, dammsuga och byta sängkläder. I stället sitter jag här. Känns inte som att jag kan få bort arslet från den här stolen idag. Jag känner mig helt utarbetad, orkeslös och trött.

Ingen som helst motivation finns i min kropp. Till saken hör att jag blir vansinnig på att det är så skräpigt här hemma. Att det är så mycket som behöver göras men inget blir gjort.

Ska piska på mig själv och få åtminstonne någonting av det ovannämnda gjort.


Armsvett? Nej, det är tvålen..

Vet ni vad? Vi köpte en tvål för lite sen på Rusta. En sån där handtvål för 10Kr. Den vi först började använda hade lukt av äpple och kanel och det i sig ska väl inte va någon fara kan man tycka. Nu är det så att jag planterar snart fast min näsa i min armhåla för jag tycker det luktar armsvett. Hela tiden.

Jag har, efter att ha noggrant tvålat mina armhålor och deodorantat mig insett att det är kombinationen av den där billiga tvålen som är boven i dramat. Det kanske bara är jag som tycker det men jag tror jag ska sätta dit en annan. Hör väl dessutom till saken att det varit ytterst få tillfällen som jag haft problem med liknande odörer från mig själv. Så jag tyckte först det var en aning märkligt att jag hela tiden kände den..

Det är ingen behaglig doft att ha i snoken hela tiden!

Drömmar

Vaknade av vad man skulle kunna säga var en mardröm. Jag låg i magnetröntgentunneln och varje gång den där långa timmen va klar hittade dom något som de ville kolla på igen. Och igen. Och igen.

Ibland är det jobbigt med drömmar!

OMG

Vi köpte ett hårspray häromdagen. Det var evigheter sen sist. Det hette " OMG " Det bara måste ju va bra!

Jeans och T-shirt

Det är länge sen jag hamnade här utan något att skriva. Konstigt.

I morgon är kategorin i min lista " Det här hade jag på mig idag " Very spännande måste jag säga. Här är det ju inte något fancy direkt. Jeans och T-shirt. Har jag förresten sagt att jag börjat nalla ur Henke´s T-shirt låda? Ha ha.. Får leta rätt på en riktigt snygg en i morgon då.

Skulle så gärna vilja ha pengar och kunna köpa mig lite nya fina toppar. Och några mer jeans. Är så innerligt trött på de kläder jag har och som jag faktiskt haft jättelänge.

Men i väntan på triss vinst gräver jag djupare i Henke´s låda!


* Min tro *

Jag är döpt och konfirmerad in i Svenska Kyrkan. Detta innebär inte att jag är religös på något sett. Kristen är jag ju såklart med tanke på att jag bekräftat dopet och är medlem i kyrkan. Många gör ju valet att gå ur kyrkan då de tycker att skatten är dyr. Det är något som jag inte ens skulle överväga. Kyrkan är en vacker plats att gå till. Oavsett tro. Det är ju dessutom ett ställe som tar hand om de saker som är aktuella i livet. Dop, konfirmation, bröllop och begravningar.

Jag tror definitivt på en högre makt. Har dessutom kommit på mig själv med att be just till Gud de senaste åren. Det är som att man i lite kämpigare tider vänder sig till en makt som man vet är högre än en själv. Om den nu finns.

Det är någon form av trygghet tycker jag.

Om man skulle börja fundera över saker som livets mening, varför vi finns och vad som händer när man dör skulle vi nog sakta men säkert bli knäppa. Ingen vet ju. Det finns ingen som kan ta reda på det.

Jag tror på himlen. Tror att det är som en tröst för de man saknar som lämnat jordelivet. Jag tänker mig himlen som en vacker plats utan krämpor och elakheter. Jag tror också att, tex min mormor och morfar, ser hur det går för mig i mitt liv. Att dom är med oss.

Min tro är svår att definiera. Jag tror, men ändå inte.






Måste sluta

Nu har vi varit ute och gått en promenad. Jag förundras över hur mycket styrka det finns i Eric´s små ben. Eller så är det bara mycket jävlar anamma. Duktig var han också och gick in när jag sa att vi var klara ute.

Nu är jag trött. Lite mer trött än vanligt känner jag. Tror det beror på all anspänning senaste tiden. Ikväll ska jag be Henke riktigt snällt om vi bara kan ha en familjekväll. Inte ensamma så, men att han ska va på samma plan i huset som oss. Jag saknar honom faktiskt. Tycker också att han behöver ta det lite lugnt någon dag. Det blir färsigt när det blir färdigt!

Pratade med RMC igår. Vi har en tid i början av nästa år. Först för läkarebesök och en allmän utredning med allt vad det kan innebära. Sen, om vi vill och anser oss ha råd med de nya förutsättningarna, är det ( förmodligen ) ingen som stoppar oss att försöka bli fler.

Det här innebär att jag kommer sluta röka. Eller åtminstonne göra ett rökstopp på en, vad vi hoppas på, lång tid. Henke har kravet att jag ska va rökfri en månad innan besöket. Vi har inte fått ett exakt datum än men jag har börjat fundera och förbereda mig. Jag vill bli fri från det där jävla giftet som jag är så beroende av.

Med tanke på att ms och rökning dessutom är en dålig kombination borde det inte va i just ciggaretterna jag söker tröst.

Jag kommer va ett monster. Jag är ingen person som funkar bra när det kommer till att sluta. Men jag måste. Om jag ens vill försöka ha fler barn. Och jag måste för jag har inte råd. Och jag måste för att det är så farligt.

Ska bestämma mig för ett datum sen är det bara att va stenhård.

Saknar Henke

Idag ska bli en bra dag. Det har jag bestämt! Eric och jag ska ha en riktig mamma och son dag! Det har vi ju visserligen varje dag.. Men ändå.

Jag saknar Henke idag. Han jobbar och när han kommer hem från jobbet äter vi middag och efter det jobbar han ju i källaren. Ska föreslå, lite försiktigt, om han inte kan ta en paus idag.

Nu ska jag fixa med disk och lite annat. Sen får vi se vad vi hittar på!

Kvällspromenad

Vi tog en promenad här hela familjen. Så skönt att få komma ut och så härligt att få se Eric så nöjd och glad. Han fick bestämma vart vi skulle gå ute och han drog duktigt omkring på sin pulka. Sen lekte vi lite i snön här på gården när vi kom hem. Åkte på rumpan ner för en stor snöhög. Det var kul.

Ska försöka ta mig samman nu. Inte va ledsen och arg och bitter och sur. Jag är så trött på att va det.

En dusch och ta bort kirurgtejpen på mitt bröst över snittet. Det skulle sitta 4-5 dagar och idag är det dags. Ska bli skönt att få bort det, inte för det stör. Snarare att det påminner. Hoppas ömheten i det kan läggas sig snart också.

Är tacksam för min fina familj <3

Trött, sur och ledsen.

Ikväll är jag trött och sur och ledsen. Det är inget roligt alls men det blir väl ordning på det också.

Blir ingen tandläkare för mig i morgon.

Det var väl det hela för mig nu.

Rapport

Nu ska det ätas middag och fixas lite grann. Sen lite senare blir det nog en kvällspromenad. När Henke målat klart vill säga. Och om det inte blir alltför kallt.

Börjar bli nervös för tandläkaren i morgon också. Vill bara få det avklarat. Men det ska nog gå bra!


Promenad

Nu har vi varit ute och gått en promenad med Anna och Nellie. Härligt med frisk luft och jag känner att jag behöver gå ofta. Orkar ju inte några jättelånga sträckor, i vissa perioder, men bättre att gå små promenader ofta än inga alls.

Eric är så duktig nu när vi går. Han drar pulkan själv, han vill inte sitta i den. Han håller sig intill oss och stannar när det kommer bilar. Mycket social kille är det också. En dam kom ifatt oss på promenaden idag. Eric stannade för att kolla läget liksom. Hon frågade om hon fick åka med i pulkan och det fick hon så klart. Eric gick fram och erbjöd pulkan. Så sött.

Nu sitter han och dricker vatten. Han blir ju så svettig när han kämpar på ute så han är törstig när vi kommer in.

Nu blir det snart vila för oss!

Adventskalender

Jag läser ju en blogg som heter " Prinsessans Dagbok " och där i fick jag mitt tips inför nästa års julkalender. Den där det ska va en liten gåva varje dag. Alla har ju inte dessa kalendrar men när den finns villl man ju använda.

Så..

I år har vi fyllt varje dag med en liten bil. På sikt blir det ju ganska mycket smågrejer och jag kan bara tänka mig kostnaden ifall man har flera barn.

Prinsessans tips var att fylla var dag med en aktivitet som barnet tycker om. Att man skriver exempelvis " baka lussekatter, åka pulka, gå på bio " på en lapp och lägger i ett kuvert för var dag. Man ger barnet en egen stund med något de tycker är kul och uppskattar. En händelse för var dag.

Sen att det kanske blir en paket i veckan, det är ju helt okey.

Mycket bra tips tycker jag och nästa år är Eric tillräckligt stor för att förstå begreppet.


Kom på en sak..

Kom på en sak nu. Jag läste ett tips i en blogg som jag tyckte va så bra. Jag ska återkomma om det alldeles snart.

* Ett ögonblick *


Tänkte på det häromdagen, hur fint " From this moment " med Shania Twain kan tolkas att beskriva den dagen man får en så fin gåva som ett barn. Mitt " ögonblick " är såklart 080810 då Eric kom till oss och jag väljer att beskriva det såhär.


From this moment as long as I live
I will love you, I promise you this
There is nothing I wouldn't give
From this moment on





<3




Sluta tänka..

Jag bestämde mig för igår att jag skulle ta en paus i tänkandet. Det går inte. För att få mig att inte fundera och oroa mig just nu behöves det nog kraftigt lugnande. Så pass att jag ligger i sängen och inte vet vart jag är.

Att det kommer ordna sig till slut på ett eller annat sätt, med allt, det vet jag. Det är bara nu det känns så tungt för problemen inte vill sluta komma. Förstår ni?

Huvudsaken är att vi har varandra i vår familj. Resten faller på plats allt efter som..

Inte förvånad..

Jag känner att det är dags för lite medvind nu. Jag vet inte hur mycket till jag kommer orka. Varför ska allt jävlas och va negativ utgång på för mig. För oss?

Har ju varit på möten med arbetsförmedlingen med försäkringskassan inblandat och fått det lovsjungit för mig att allt kommer bli så bra. Det finns så mycket hjälp att få för att komma tillbaka i arbete. " Säg upp dig så ordnas allt till det bättre "

Jo men visst, skulle det nu va så att jag endast kommer orka jobba halvtid i framtiden då är det den inkomsten jag får leva med. Då spelar det ingen roll hur mycket jag jobbat i mitt liv eller om jag har rätt att stämpla högre. Halvtid blir då min heltid.

När vi tog lån för detta hus räknade vi ju med att vi skulle ha våra jobb och inkomster kvar. Jag var inte i plan för att bli arbetssökande. Inte heller fanns det med på kartan att vi nu skulle, eventuellt, behöva klara oss på hälften av min inkomst mot vad det räknades på då. Som det såg ut då inkomstmässigt var vad som behövdes för att dra runt projekt Ekvägen 35.

Att sen A-kassan kan komma att strypa mina utbetalningat allt ibland för att jag inte söker alla jobb på marknade trots att jag har på papper att jag är sjuk och numer är registrerad som handikappad på arbetsförmedlingen gör ju inte saken bättre.

Plus det faktum att det nu kan ta 2-3 månader innan min första utbetalning ens är på gång.

Fan, om jag hade vetat allt detta innan jag skrev på för att bli uppsagd. Skönt för Cityköket att slippa mig och jag vill inte gå dit för att ställa till besvär men om det nu ska komma att handla om vår överlevnad så kanske saker kunnats skötts annorlunda.

Jag är inte förvånad kan jag säga. Ledsen och förbannad snarare..

* Min bästa vän *

Jag är välsignad med bra vänner. Som finns och stöttar och peppar och gläds med mig. Det vet ni, för det talar jag ofta om för er. Därför är detta inlägget extra svårt känner jag. Vem är egentligen min bästa vän? Det finns några asspiranter som kvalar in på toppen och visst är det väl en härlig känsla egentligen. Att inte helt kunna välja?

Mina tjejkompisar består av Anna, Sandra och Jossa.

Anna är en helt fantastisk tjej som alltid finns med mig från allt till när jag sitter och ylar hos tandläkaren till att umgås och dricka kaffe och prata skit. Anna är en tjej som jag kan berätta allt för och hon har alltid förmågan att få mig att må bra. Sen hon själv blev mamma har vi nu ännu mer gemensamt och samtalsämnena har även kommit att handla om bajs och uppfostran.

Det var en så häftigt känsla den dag min kära vän blev mamma. Jag kände hennes smärta när jag visste att hon låg på förlossningen och jag var så j**vla stolt när Nellie kommit till världen.

Sandra är en otrolig tjej också. När vi ses och pratar handlar samtalen ofta om saker som vi har gemensamt som intresse. Om man nu kan säga att jag har några intressen.. Jo men, film och musik och skådisar och sådär. Sandra är också en tjej som finns för mig i vått och torrt. Jag vet att det inte finns någonting egentligen än att jag kan prata med även henne om det.

Jossa är färgklicken i kompisskaran. Hon har alltid några tokiga upptåg eller ideér och det är alltid lika kul att höra. Vi ses inte fullt så ofta men när vi gör det så har vi roligt. Härligare och mer omtänksam tjej får man leta efter. När jag har mått dåligt har hon ofta ställt upp för mig. Stannat kvar och lekt med Eric eller bara pratat med mig för att jag inte ska bli för nere. Och Eric, han är helt tokig i sin " Juss Juss "

Eric är ju såklart stormförtjust i alla sina tre tjejer och det är ömsesidigt. Jag tycker det är så härligt att se hur mina vänner verkligen älskar mitt barn. Det är stort!

Den senaste tiden alla negativa händelser förstås präglat lite av vårt umgänge. Ofta är det tyvärr jag som använt mina vänner som amatörpsykologer och det är inte helt okey. Men jag vet att dom vet att jag finns för dom lika mycket även att jag kanske senaste tiden inte verkat fullt så engagerad. Jag älskar er alla tre och är enormt tacksam för att ni finns för mig!

<3

Men, vem är min bäste vän då? När det kommer till mina tjejkompisar känner jag inte riktigt att jag kan göra det valet. Jag gillar dom för mycket för att poängsätta.

Henke och jag brukar ofta prata om att vi är varandras bästa vänner och det stämmer in så väl. Vi är inte bara make och maka. Så min allra bästa vän är Henke och sen blir det en delad andraplats för mina kära tjejkompisar!

Tack alla, för att ni finns och att ni är dom ni är!

Alternativ

Känner mig inte inspirerad och laddad inför framtiden efter idag. I stället känns det som att sista spiken i kistan är inslagen och nu är det bara att börja gräva.

Visst överdriver jag en smula men det känns allt annat än skoj.

Jag önskar de jag träffat på ABF talat om nackdelarna med att va sjuk och söka jobb, talat om hur allt skulle förändras och komma att kunna förändras. I stället lät allt så positivt då. Visst är det positivt så långt att de kommer hjälpa till att fixa ett jobb åt mig, men längre än så sträcker det sig tyvärr inte.

Sälja huset och så är väl lite det jag är inne på. Hur ogärna jag än vill. Henke vill ta en dyr försäkring och sen såga av sig armen för att vi ska klara oss.

Mitt alternativ är väl det... bästa.


Ah men..

Det är segt här idag. Är spänd i kroppen och så trött. Antar att det är efter allt som varit senaste tiden. Ska ta tag i att fixa med lite disk och tvätt och kanske, men bara kanske, dra på lite mascara. Ser ju aningen piggare ut när jag gjort det så för att lura mig själv kanske jag skulle det.

Idag ska jag på möte på Arbetsförmedlingen. Känner att jag skulle behöva en paus från allt ett tag. Jag kan inte ta in hur mycket information som helst just nu känner jag. Men det ska nog ordna sig.

Måste ringa lite samtal också. Jag, som aldrig haft problem med detta, drar mig i det längsta. Det är två till arbetsgivarintyg som måste ringas in, ringa min kotakt på Försäkringskassan och säga att jag är sjukskriven ett tag till men ändå kommer va lite aktiv i allt med jobb biten. Sen är det 300 kort som ska sorteras ut till Mamma och Birgitta, det klarar jag inte själv så det måste Henke hjälpa mig med.

Nej, nu får det lov att bli lite gjort!

Gravid i tidiga tonår

Jag är lite på gränsen för åldern där det inte alltid längre är okey att kalla sig tjej. Jag är mellan tjej och kvinna, kan man säga. Lite mitt i livet men ändå inte. Det skrämmer mig inte så mycket och vet ni vad? Jag mår bra i mig själv. Med den person jag kommit till att va. Jag vet vad jag vill och med livet som erfarenhet på gott och ont så har man lärt sig en del.

Dels lär man sig av sina misstag och vissa saker blir rätt direkt.

När Henke och jag träffades var jag 19 år gammal. Ganska snart efter att vi blivit ihop och börjat ha sex med varandra blev jag gravid. Jag var så urbota jävla trög att jag liksom inte tänkte så mycket på preventivmedel. Inte mer än första gångerna då vi använde kondom. Jag hade varit på ungdomsmottagningen och försökt få p-piller mot min mensvärk men de skrevs inte ut i det syftet och sen korsade det inte ens mina tankebanor att skaffa.

Den dagen jag kissade på stickan och det blev två streck föll min värld samman. Herregud, jag hade ju knappt börjat leva mitt vuxna liv och nu var jag gravid. Jag visste direkt att jag inte skulle kunna komma att ge detta barn någon framtid.

I den här perioden av våra liv bodde både Henke och jag hemma hos våra föräldrar. Jag levde på snabbmakaroner och vi hade inga som helst utsikter för att bli en stabil familj. Dessutom hade vi precis lärt känna varandra.

Jag bokade tid för abort och det är absolut ingenting jag skäms över. Snarare är jag stolt att jag faktisk tog ett så moget beslut att i stället för att tänka att ett litet barn kan va kul ibland och gulligt och sött så insåg jag direkt att jag själv var nästan som ett barn själv och absolut inte skulle kunna ge ett barn några goda framtidsutsikter på sikt.

Jag tror absolut att en tjej är kapabel till att ta hand om ett barn i tidig ålder. Nu snackar vi 14 - 15 år. Morderskänslor finns liksom inprogrammerat och även att de kanske inte är tänkta att användas på många år så väcks de och börjar arbeta. Så gott som de kan.

Det jag tycker är skrämmande är när tjejer i dessa åldrar blir gravida och behåller barnet. Flera år till körkortet kan tas, utbildning på långa vägar ofärdiga, bo hemma hos föräldrarna som får ta hand om sitt barnbarn som om det vore deras eget ibland.

Sen har vi förhållandebiten. Jag tror att det är ytterst, ytterst sällan som ett förhållande från denna ålder håller till vuxendomen. Kommer det dessutom in ett barn i bilden där precis i början så är det nog ganska troligt att detta barn inte bara växer upp med föräldrar som inte gått ut skolan, inte får ta körkort på ett par år och bor hemma hos föräldrarna deras föräldrar flyttar isär och det blir delad vårdnad tidigt och hela den biten.

Detta med delad vårdnad och folk som går i sär är vanligare än man tror och jag menar absolut inte att det bara drabbar ungdomar det jag vill komma till är att ett barn inte är en rolig leksak som man kan stoppa in i en byrålåda när det blir jobbigt. Det är ett ansvar resten av ens liv. Att leka familjeliv när man själv precis lämnat åldern då man själv klassades som barn är inget jag tror på.

Jag tycker att det är bättre att inte utsätta sig för risken att ens bli gravid så tidigt. Känner man att man behöver det ändå ska man se till att skydda sig. Föräldrar till barn i dessa åldrar borde definitivt diskutera preventivmedel och säker sex. Tonårsgraviditeter är ju inte den enda utdelningen av att inte skydda sig. Det finns ju en hel del sjukdomar också.

Hur som helst, om jag i dagens läge klassas som tjej eller kvinna - jo men kvinna tror jag i om att jag resonerar såhär som jag gör. Att jag bryr mig om att alltför unga tjejer väljer att skaffa barn både för tjejernas och barnens skull.

Alla är olika och alla har såklart rätt att göra precis som man själv vill. Men detta är min åsikt iaf.


Meningslösa möten

Arbetsförmedlingen kan vara en av de jobbigaste instanser att ha att göra med. Suck. I morgon ska jag på ett möte med en människa för att kunna " slussas " vidare till rehabiliteringen och Lasse Thell. Visst, lite mening finns det väl med det men med tanke på att jag inte varit på annat än läkarbesök och skit senaste tiden hade det varit skönt med en paus.

Men, men..

Bara att gilla läget.

Sa jag förresten att Agata sjukskrev mig tre månader till? I om att jag är i skov nu och hon tyckte väldigt synd om mig ifall jag ska behöva vänta på A-kassan. Hon tyckte jag hade nog med bekymmer. *Tack snälla *

Nu längtar jag efter Desperata Husfruar och lite ryggmassage. All spänning har gjort att min rygg känns som taggtråd. Det gör ont och jag skulle behöva lite uppmjukning.

Vet ni, jag är så glad i min familj, mina vänner och mina bloggvänner. Ni ger mig en enorm styrka och vilja till att klara ut allt jag ställs inför

<3


* Min dag *

Som ni vet har jag varit i Västervik idag. Igen. Träffat Agata och fått lite mer kött på benen vad gäller min sjukdom så långt. Vi passade på att handla lite när Henke ändå var ifrån jobbet och vi fick lite egentid tillsammans vilket inte händer för ofta.

Eric och jag vilade middag på eftermiddagen.

Fick ju order om att försöka öka min vikt så idag fick jag välja middag och det blev tacos.

På kvällen var vi ute och lekt i snön. Anna, Nellie och Sandra tittade förbi och vi gick även en promenad. Eric drar sin pulka själv, han vill inte åka. Tror han känner sig stor och stolt över sig själv att han fixar det själv.

Efter det blev det en kopp kaffe och Paradise Hotel och Böda Sand. Mys och gos vid tv:n med sonen.

Nu snart blir det Desperata Husfruar som haft uppehåll ett tag men nu äntligen kommit igång igen.

En bra dag faktiskt!


Idag har vi suddat lite!

Ni som hängt med ett tag vet ju hur jobbigt första tiden med ms blev för mig då jag inte kände att jag fick den minsta lilla förståelse, tid eller ens svar på alla de hundratalsfrågor som kom efter beskedet. Att veta att det finns EN neurolog och hon ska anses va så bra och ändå känner man att man nästintill mår sämre när man träffats..

Ringde till och med och kollade möjligheter för att komma till en annan stad för att få en annan neurolog i början. Agata fick smeknamnet Ragata av mig.

Idag har vi suddat ut R:et.

Till skillnad från efter första magnetröntgen förklarade hon idag ingående och förståligt vad som hänt sen sist. Hon tog sig tid att svara på våra frågor och hon va helt enkelt väldigt bra.

Så hur är läget nu då? Jo, jag har något som kallas ett radiologiskt skov, ett tyst skov som inte ger några symtom men syns med hjälp av kontrasten på röntgen. Är eller har varit i ett skov som slagit ut känseln till viss del i höger sida av mitt ansikte. Detta, med ansiktet, syntes dock inte på röntgen trots att det är det kraftigaste känselbortfall jag hittills haft.

Märklig sjukdom detta.

Sjukdomen är väldigt aktiv, den håller min hjärna i inflammerat tillstånd så gott som hela tiden och det är allt annat än bra. Idag har vi lagt upp en plan för vår framtid. Ett halvår har vi på oss att försöka med provrör. Inte längre för är jag inte gravid om ett halvår måste jag på medicinen för att, förhoppningsvis, dämpa och lugna sjukdomen.

Jag har även fått lite små övningar och tips på vad jag ska göra för att jobba upp min fin motorik som börjar bli sämre. Virka och sticka.. Ska försöka komma på något annat. Vill ju inte få nervsammanbrott på kuppen.

I nackryggen var inga nya förändringar och de som var på bilderna sist har dragit sig tillbaka. Det är jättebra. Balansen var okey idag och en aningen svagare i höger sidas muskulatur är jag.

Kommer jag i ett nytt skov måste jag kontakta henne direkt för då finns inget alternativ. Då är bromsmedicinen ett faktum.

Så nu håller vi väl tummarna för att RMC ska skicka en tid till oss så vi ska komma igång med allt det där och att ms biten håller sig lugn!


Neurologen idag

Den här gången ska jag be Agata gå igenom svaren från röntgen med oss än att vi ska sitta som två fån och läsa.
Håll gärna en tumme över att läget i kontoret är under kontroll!

Hoppas allas våra dagar blir bra!


Framtiden känns oviss

Ikväll har vi varit ute och lekt i snön hela familjen. Jag blir så glad och lycklig av att se Eric ha sådär riktigt roligt och det bästa är ju när både mamma och pappa är med och leker. Ett bra tag blev det och det var riktigt behagligt ute med bara två minusgrader.

Börjar bli lite smått orolig för i morgon nu. Undrar vad röntgen visar. Har ju haft mycket känningar, men sist jag pratade med min Neurolog sa hon ju att det inte är alltid som förändringar visar sig i hjärnan. Man kan ha ms ändå.

Vår framtid känner jag hänger lite och väger på hur det går i morgon. Mycket förändringar kanske innebär att jag får krossa våra syskonplaner och börja med bromsmedicin. Eller om jag ska härda ut och se om provrör kan ge någon avkastning. För övrigt börjar jag undra varför vi ännu inte fått någon tid till dom..

Vi vill ju ha ett barn till men vi vill ju inte att det ska va för mycket på bekostnad av mitt mående. Sjukdomen är ju aktiv och förstör mig hela tiden, inte bara vid skov.. Usch, jag vet ingenting och allt bara gör mig så ledsen. För mig, och oss, hade det räckt med bara den här syskonbiten. Eller bara ms och vi var klara med barn. Åhh..

Att bromsmedicinen sen endast hjälper 40 % av de som använder den talar ju för att jag, med min otur, faller inom ramen för de som det inte funkar på..

Jobbigt läge..

Nu ska vi se sista Johan Falk filmen. Fly verkligheten en stund! Punkt!

* Vad är kärlek *


Det finns så många olika typer av kärlek och det finns så många olika sätt att skriva OM just kärlek men i en kortare sammanfattning är kärlek för mig den otroliga värme jag känner i mitt hjärta som jag bemöts av av min familj, mina vänner och mina " bloggvänner "

Respekt, lojalitet, medmänsklighet, omtanke, tillit, vänskap, förtroende.. Ja, det finns många ord som kan beskiva just ordet kärlek.

Det som främst kännetecknar kärlek för mig är den enorma värme jag får från min man. Han stöttar mig och finns alltid vid min sida. Jag vet att han älskar mig trots en dålig hårdag and so on. Han står kvar vid min sida genom mina vredesutbrott och gråtattacker och allra helst nu de senaste åren har han vuxit ännu mer i mina ögon. Jag vet att han finns hos mig i vått och torrt. Det är kärlek.

Att höra Eric´s skratt är också något som får mig alldeles varm raka vägen in i själen. Och hans kramar. När han liksom tar tag om hela ens hals och kramas riktigt hårt. Det är kärlek.

Hur mina vänner finns vid min sida och stöttar och peppar och gläds med mig, det är också kärlek.

Kärlek är ett sånt stort begrepp och ett sånt stort ord att detta på inget vis gav det rättvisa. Jag skyller på en helkväll ute i snön med min familj med skoj och bus och pulkaåkning.

Men, det är ju å andra sidan också kärlek!

Lite ledsen..

Med risk för att jag betraktas som en gnällkärring skriver jag ändå detta.

Jag kan bli lite smått förtvivlad, arg och ledsen över det faktum att jag nu är arbetssökande. Att jag kan få komma att vänta på utbetalningar i 2-3 månader och att jag framöver kommer hamna på en ny arbetsplats med nya arbetskamrater. Detta innebär ju nya saker att lära in och nya personer att lära känna.

Jag är inte stormförtjust i att träffa nya människor nu för tiden då jag känner att intrycket jag ger är allt annat än något som speglar den person jag är, eller var, eller kanske vill kunna fortsätta va.

Jag, personligen, tycker inte att jag är redo för det klivet. Jag vet att jag ställer hög press på mig själv redan innan och med detta i bagaget kommer det och bli knasigt.

Pengasituationen oroar mig enormt.

Bara tanken på att va på en arbetsplats via bidrag gör mig ledsen. Det är väl jättebra att arbetsförmedlingen hjälper till med omkostnader annars hade jag ju såklart aldrig fått tag i något men bara tanken på att jag kommit att bli ett " fall " som måste muta arbetsplatsen för att de ska vilja ta emot mig - det känns inte något bra.

Jag kommer att välja att skita i just den biten. Känner ju såklart att jag vill komma någonstans och fylla en funktion jag också. Så den negativa klangen som omger hela grejen mår man bäst av att blunda för.

I morgon får jag dessutom veta hur mycket som hänt i min hjärna sen den 22 Februari. Det oroar mig också.

Annars är det mesta okey tycker jag...


Andra advent

Andra ljuset är tänt. Min sovmorgon kom på något sätt av sig. Henke hade gått in och lagt sig i datarummet för att han snarkade så när Eric vaknade 7:30 fick jag ringa efter pappa´n i huset. Eric ville mysa med mamma i sängen och det kunde jag ju inte motstå. Pojkarna gick så småningom och lämnade mig själv. Då hade jag vaknat till och skulle bara ligga och dra mig.

Somnade om som en gris och vaknade straxt efter av att frukosten va på gång. Ville ju inte missa adventsmyset så jag gick upp. Skulle inte somnat om, är tröttare nu än första gången jag vaknade.

Laddar med kaffe nu. Henke ska iväg och skjuta med Stefan om en stund.

Eric leker med sina småbilar. Han får ju en om dagen i sin presentadventskalender. Nästa år har jag andra planer för den och vilka dom är kommer jag avslöja i ett senare inlägg. Ska även tala om för Er vad som, enligt mig, är kärlek!

Det var nog det hela för nu.

* Det här åt jag idag *



Totalt meningslöst egentligen, men bara för att:



Frukost klockan 9 - Två pågensmackor med smör. Kaffe

11 fika - runt 11 - Kaffe

Fika runt 13 - En kokt kringla, en kanel bulle. Kaffe

Middag runt 17:30 - Sjömansgryta och cola

Kvällsfika runt 20:00 - Kaffe och 4 bitar choklad.

Kvällsmyset runt 22:30 - Choklad och cola.


Genom att skriva detta inser jag att jag dricker ganska mycket kaffe och cola. Hade detta varit en vardag hade jag druckit mjölk till middagen.

Kvällsrapport

Henke har målat väggarna färdigt i källaren nu. Det är lite småfix kvar sen är det bara att gå på dörrarna. De såg inte så jäkla pjåkiga ut innan men nu med vita väggar syns det att de är långt ifrån vita.

Mamma och pappa har varit här och lagat mat. Sjömansgryta. Är så glad i min mor och far <3

Nu på kvällen kom Anna hit och vi klädde på Eric och pulsade på i snön på gården. Grävde gångar och lekte kull. Det är kul med snö. Det känns så skönt att ha kommit ut en sväng i stället för att sitta inne och häcka.

Nu blir det snart " Så mycket bättre " Undar vem som ska tolka Eldkvarn låten - Kärlekens tunga. Det är en av mina första favoritlåtar som jag haft och den håller fortfarande. Hoppas att den kommer till sin rätt med en annan sångare ikväll.

Dags för kvällskaffe!

Mot ny adress

Måste bara berätta en mycket komisk sak för er.

Jag har alltid haft en liten leverfläck under munnen. I mitten under underläppen så att säga. För lite sen märkte jag hur den flyttade sig. Nu mer befinner den sig en och en halv centimeter från där den från början var placerad.

Den trivdes väl helt enkelt inte där den först bodde helt enkelt!

Planat

Humöret har planat ut. Jag har varit med pappa på stan en sväng.


Morgonbråk

Vaknade på dåligt humör idag. Med en son som i stället för att sammarbeta gör allt för att saker ska ta tre gånger så lång tid och sen likt förbannat blir arg för att det inte går fort nog. Älskade Eric, längtar till det går att resonera lite mer med dig. Och att din trots ska släppa klorna om dig.

Missförstå mig inte, jag skulle aldrig byta en av våra nuvarande kaos mornar till en då inte Eric fanns, det är bara väldigt påfrestande vissa dagar.

Henke blev lovad sovmorgon idag också och det gör ju sitt till. Jag hade gärna dragit täcket över huvudet och fått va den som låg kvar, men förhoppningsvis blir det min tur i morgon. Jag tror dock inte det är sovandet jag är ute efter. Eller, det vet jag att det inte är. Det är lugnet. Få ligga i sängen vaken och bara va själv en stund. Dra mig en smula innan morgonstressen tar fart.

Mitt humör är inget vidare idag så toleransnivåer för Eric´s upptåg är inte alls där de brukar va. Tror det beror på att jag varit orolig för en massa saker i veckan. Röntgen, tandläkaren, punktionen igår, arbetssökandebiten. Det känns som att det ska bli kortslutning i min hjärna. Jag vet med mig att jag brukar bli sur i dessa situationer, när spänningen släpper. Så för mig är det helt normalt. Tråkigt men normalt. Konstigt vore det väl om man inte reagerade alls..

Eric tittar en stund på barn TV nu. Jag ska gå in och pussa på honom och fråga om vi ska laga lite frukost till nallarna. Blir så besviken på mig själv när jag låter mitt dåliga humör gå ut över anledningen till att jag kämpar genom all skit jag ställs inför.



* Mina föräldrar *

Att skriva ett inlägg om sina föräldrar är lättare än man tror. Att sammanfatta de två personer som skapat mig, orden räcker på något sätt inte riktigt till för att rättvist beskriva de två största förebilderna i ens liv.

På något sätt blir kontakten med ens egna föräldrar bättre och djupare när man själv fått barn. Man granskar dessutom sina föräldrar genom saker man själv ställs inför med ett förändrat familjeförhållande. Jag kan dessutom bara ana stoltheten i ens föräldrar när deras barn i sin tur får barn. Så stort!

Mina föräldrar träffades när de endast var 15 år gamla. Det var nog lite si och så i början men de höll ändå ihop. Flyttade ihop och precis som för Henke och mig fick de barn när de var straxt över 30. De hade varit gravida ett par gånger innan men tyvärr avslutades det på tråkigt sätt. Den ena gången gick det så långt som till 6:e månaden och min stackars mamma fick föda fram två deformerade barn. Jag kan bara ana hur hemskt det måste varit.

Vi har haft många roliga upptåg genom åren. Många minnen som lever kvar i mitt hjärta.

Pappa arbetade i många år på Åbro Bryggeri men efter att ha varit där i tjugo år fick han problem med sin rygg. Två diskbråcksoperationer har han genomgått och skulle behöva ytterligare en. Tyvärr. På grund av ryggen sadlade han om och blev färdig lärare vid 48 års ålder. Efter examen fick han jobb på Astrid Lindgrens skola där han idag är en mycket omtyckt lärare.

Mamma jobbade på ett företag som hette Philips här i stan. Hon var där i många år men i takt med den tekniska utvecklingen som redan då påbörjats flyttade företaget till Norrköping. Hon var varmt välkommen dit men valde att tacka nej. Hon ville inte va ifrån familjen i veckorna. Efter det har hon jobbat inom äldrevården på olika platser. Det är ett jobb som hon trivs mycket bra med.

För ett par år sen hände något jag aldrig trodde skulle hända. Visst anades tendenser men jag antar att jag blundade för det. Jag blev ett " skilsmässobarn " Det känns ganska tufft oavsett ålder att ens föräldrar helt plötsligt inte bor under samma tak i huset man växt upp i.

Som tur är fungerar det jättebra att träffas samtidigt så i stort sett varje lördagskväll äter vi middag tillsammans. Här hemma hos oss. Det innebär ju även att vi firar jul och födelsedagar tillsammans och slipper organisera och planera extra för det.

Jag är mycket familjekär. Pratar med mamma och pappa varje dag i telefonen. Mest för att pejla av läget lite grann. Det känns skönt tycker jag och enligt min mening blir man aldrig för gammal för att va mamma´s och pappa´s flicka.

Det är svårt att ge en rättvis presentation som sagt. Men nu har ni fått lära känna mina mamma och pappa lite grann i alla fall.

Egentligen hade det nog varit nog om jag skrivit

 - Mamma och pappa -Tack för att ni gav mig livets gåva och fostrat mig till den jag är idag. Ni gjorde ett bra jobb om jag får säga det själv. Jag respekterar och älskar er <3

Borde..

I stället för att sitta här borde jag dammsuga. Är inte det minsta sugen men jag blir så sur av att se allt damm. Hade ju tänkt ta sonen på en tur i snön men nu tycker jag det är för kallt. Desutom måste han bada också och vi måste ju va klara till Idol.

Jay och Minnah till final. Eller vilka håller ni på?

Jag och mitt bröst

Idag var det dags för punktionen av mitt bröst. Doktorn gjorde ett ultraljud först och sa snabbt att det inte rör sig om cancer. Det är betryggande att höra men när jag ändå var där och då en kirurg remitterat detta tyckte hon det var lika bra att ändå ta prov på det.

Jag fick mitt bröst tvättat med sprit och därefter fick jag lokalbedövning. Det stack och brände och kändes lite småobehagligt. Men det var ingen fara. Efter en stund då hon klämt på bröstet ett tag frågade hon om jag kände något. Det gjorde jag inte så då tog hon en skalpell och la ett pyttelitet snitt.

Såg nålen hon kom med för att göra punktionen med och den var mycket lång. En sköterska höll min hand och frågade hela tiden om det gick bra. Det gjorde det ju men då jag vet hur ont det där kan göra och ifall bedövningen inte skulle tagit så spände jag mig under tiden.

Efteråt fick jag någon form av kyld gelegrej att lägga på ett tag. Sen blev jag omplåstrad.

Nu, när bedövningen gått ur gör det lite smått ont, men det ska vi nog fixa. Nu hoppas jag på att hon har rätt. Att inget otäckt hittas och att jag får snabbt svar!


Dags för vila

Nu är vi hemkomna. Stannade till hos Farmor och fikade lite när vi hämtade vår lilla solstråle.

Besöket idag gick bra och läkaren sa vid två tillfällen att " det är inte cancer " Tackar gudarna för lokalbedövning. Känner nu hur den börjar gå ur och det " aj aj "  bröstet. Jag ska berätta mer för er om vår dag idag. Nu ska jag bums i säng och vila.

Är för övrigt glad över att termometern visar grader på under 10 minus. Eller över, eller hur blir det? Det är inte så kallt hur som helst så ikväll blir det nog en sväng ut och mysa i snön med min älskling. Städa hinner jag göra en annan dag. Kanske har jag tur att någon kommer och gör det åt mig? Vi får se.

Tror Eric saknat sin mamma idag. Han satt i mitt knä och kramade mig när jag kissade förut.

Sötnosen <3

Tack för allt stöd jag får. Det värmer gott <3

Listan?

Förresten, tycker ni det här med listan är kul?

Morgonkaffet

Sitter och laddar upp med frukostmacka och kaffe nu. Det har kommit en hel del snö inatt så jag tror jag väcker Henke lite tidigare. Vi brukar alltid komma iväg så sent och jag vill ju helst slippa stressa. Vore skönt att se att man har några minuter tillgodo snarare än att sista milen räkna på om man ska hinna fram.

Jag känner mig helt nollställd i huvudet. Är antagligen för trött för att ens känna att jag är nervös. Men det kommer nog på vägen ner eller när vi kommer dit.

Känner inte för detta idag..

Börjar bli nervös

Nervositeten smyger sig på mer och mer nu ikväll. Jag vet ju inte alls vad jag står inför. Hur det kommer va. Själva biopsin är väl densamma, bara att nålen är grövre. Men att få en bedövningsspruta in i bröstet. Hur långt in kommer dom trycka den. Fi faan..

Det ordnar sig och jag vill ju veta. Hellre att jag gör detta än att gå och undra i ett halvår / år.

Henke är ju med mig och ofta i dessa situationer när det är nålar och sånt inblandat tycker han att det är värre än jag. Jag har huvudfokus på att inte han ska tuppa av. Det är ju ett bra sätt att kanalisera ångesten för en själv på. Att föra över oron till att vara över någon annan. Nålar är inte något som skrämmer mig. Blodprov och så. Men att ta stick i bröstet eller som den gången de gjorde ryggvätskeprov, det är lite läskigt. Faktiskt!

Jag önskar så högt att jag ska hinna få svar innan jul. Och att det ska va ett bra svar dessutom. Jag vet inte vart jag tar vägen om något otäckt skulle visa sig. Ingenting tyder ju på att det skulle va något konstigt men jag litar inte på sannolikhet eller tro längre. Jag vill veta.

Henke gick ner och började måla lite nu. Själv ska jag hänga tvätt och lite.


* Min första kärlek *

Det fanns en del objekt för mina känslor genom skolåren och upp i tonåren. En del halvhjärtade försök till allt från " chans på " " tillsammans " och förhållande. Den jag från början skulle gifta mig med var tex Habblo Biller.

Juldagen 1996 förändrades mitt liv. Jag och en kompis hade bestämt oss för att gå till Mässhallarna här i Vimmerby. Det var en stor Juldagsfest och massa folk hade hittat dit. När det väl kom till kritan ville jag inte gå men då kompisen som skulle med kom till mig från Målilla gjorde vi slag i saken och gick dit.

Jag hade sån mensvärk och hade tjagglat värktabletter hela dagen så någon alkohol blev det inte för min del.
Vi dansade, pratade med folk och hade verkligen jättekul.

Runt 23 snåret började jag känna mig iaktagen och mycket rätt, vid en stolpe stod det en kille och log mot mig. Hela tiden. Släppte mig inte med blicken. Jag blev lite boostad i självförtroendet såklart samtidigt som jag undrade vad det var för en filur. Jag kände inte igen honom.

Hur det kom sig att vi började prata kommer jag inte ihåg. Men killen var med oss resten av kvällen. Vi lärde känna varandra lite smått och vi dansade och skrattade. Jag minns att vi pratade om vart vi bodde och jag trodde det var ofarligt att avslöja min adress. Vem vet vart gatorna i Södra Vi ligger liksom? Av någon underlig anledning visste han precis vart jag bodde när jag avslöjade det. Men jag kände mig aldrig orolig för det faktumet faktiskt. Visst var killen onykter men inte jobbigt onykter. Jag todde att han inte skulle komma ihåg att vi mötts dagen efter..

Vi skildes åt i 25 minusgrader utanför Mässhallarna. Jag trodde aldrig jag skulle träffa honom igen.

Klockan 3 på natten kom mamma in och sa att jag hade telefon. Det var ju innan mobiltelefonerna. Det var killen jag träffat som red på efterfyllans katiga våg och minsann skulle komma på kaffe på Annandagen. Gör det du, tyckte jag. Det blev dock aldrig något med det.

Dagarna kom och gick och en dag då jag var inne i stan kom han bakom mig med bilen. Jag hade blivit informerad om vilken bil han hade och jag hade sett den åka på tvären i korsningarna så jag visste att det var han.

Jag blev superblyg, försökte köra ifrån honom. Det gick ju såklart inte så jag åkte hem och parkerade. Han stannade och då började vi prata igen. I nyktert tillstånd och han var lika flirtig då.

Vi bestämde en träff på kommande fredag. Vi skulle åka omkring på stan. Ha ha..

Vi träffades mer och mer regelbundet. Pratade 5 - 6 timmar i telefonen varje dag. Jag fick brev och kassettband i brevlådan och blev så uppvaktad så jag kunde svävat iväg om ingen funnits på marken och hållt mig kvar.

Jag kunde inte avgöra om jag kunde besvara hans känslor. Han hade fallit som en fura men jag är lite speciell när det kommer till kärlek. Jag måste känna någon innan jag vet.

Utan att göra mer än att hålla handen umgicks vi till sensommaren. Då kom första kyssen. Och jag började förstå var detta var på väg. Saker och ting var lite komplicerade till och från och jag var ganska svävande i vad jag ville och så.

Jag hade aldrig känt så som Henke fick mig att känna. Jag växte som person och förstod att jag minsann hade ett värde. Det är svårt att förklara men han fick mig att blomma ut och känslan var helt fantastiskt. Det kändes som att han visat mig världen för första gången. Som att jag varit en fågel inlåst i bur till då vi möttes.

När det kommer till kärlek finns det inget annat som går att jämföra med detta. Det var såhär jag träffade min första kärlek!

* För alltid *






Förstår inte..

Fan..

Borde det inte va så att om man inte fattar vad dom pratar om på Arbetsförmedling och ens A - kassa att någon vänlig själ kunde sätta sig ner och hjälpa en? Det spelar ingen roll hur noggrant och hur många gånger jag får det förklarat för mig. Jag fattar inte ändå.

Det går ju till en viss gräns sen är det ju bara pinsamt att fråga om och man säger att man fattar. Jag menar, jag kan höra det 10 gånger till och ändå inte ha en aning när luren läggs på.

Fan..

Jag som dessutom alltid tyckt att det varit lite kul att prata i telefonen kan liksom inte ta in information den vägen och jag drar mig för att göra samtalen då jag ändå inte fattar.

Fan..

Nu måste jag ringa Roger och be honom skriva arbetsgivarintyg. Det blir ju skralt då jag varit mammaledig och sjukskriven och dessför innan bara jobbat 15 timmar i veckan.

Sån jävla tur att jag häromdagen hittade Ullertegs bidrag för det ska tydligen också med.

Det här kommer göra mig fullkomligt tokig.

Fan..

Arbetssökande - dag 2

Har en otroligt stressad känsla i kroppen idag. Mer än vanligt.

Igår var ju min första dag som arbetssökande. Gick upp 5:30 och var på magnetröntgen. När vi kom till Vimmerby igen var jag ju tvungen att åka till arbetsförmedlingen och anmäla mig. Annars får man inte igång sin A-kassa och så där.

Tror det tog en och en halv timma innan jag ens fick komma in och prata med någon. Förutsättningarna var ju katastrof då min hjärna vid det laget är ganska inställd på den dagliga vilan. Jag var så trött och seg, fattade inte ett smack av vad hon pratade om.

Tjejen jag fick, en släkting till mig för övrigt, var sådär hurtig som bara någon på arbetsförmedlingen kan va. Sitter man på rätt sida av skrivbordet där är ju INGENTING omöjligt. Allt är såå bra och allt kommer lösa sig helt utomordentligt.

Jag ska tydligen träffa en kvinna på tisdag. För att sedan bli lotsad till Lasse Thell framöver. Vad jag ska behöva dra dit igen på tisdag för har jag egentligen ingen aning om. Jag kommer faktiskt inte ihåg så mycket. Men det är ju så arbetsförmedlingen fungerar. Att få " oss arbetslösa " att göra en massa onödiga saker.

Jag vet, arbetsförmedlingen är bra. Jag ska inte prata så negativt om dom egentligen. Jag blir bara irriterad på att allt är så totalt möjligt för dom. När dom pratar känns det som att vem som helst kan gå in på ett företag och få jobb. Till och med högre än vanliga arbetar jobb. Sen alla dessa aktiviteter med söka jobb kurser och skit. Helt meningslösa saker bara för att få bort en eller två arbetslösa ur just det facket och kunna säga att de har en " aktivitet "

Som den stressiga tjejen påpekade var det bara att ringa hit, kryssa i där, kolla upp det, prata med den och fylla i lite papper så var allt klart. Tyvärr fattar jag ingenting av sånt där längre och jag vet inte vart jag ska börja. Jag stör mig på att jag tappat förmågan, jag var ganska bra på sånt där med viktiga papper och så förr. Jag hade stenkoll. Nu är jag som en två åring som hellre fläcker pappret i tusen bitar. Om jag ens hittar alla papper då jag sprider dom som en gödselspridare.

Det kommer inte va lätt att va " sjuk utan att bli frisk " och arbetslös. Det känner jag. Att det också kommer bli en hel del krångel med det där arbetsgivarintyget gör ju inte saker bättre. Jag har ju inte jobbat mina fulla timmar ett år på Cityköket. Hade ju inte mer än 15 timmar i veckan innan och just när jag fått mina 30 så blev jag gravid, sjukskriven och mammaledig.

Ååååhhhh...

Hon upplyste mig också om att det kommer ju säkerligen ta 2 -3 månader innan jag får utbetalningar. Jo, men det kommer vi ju klara ekonomiskt. Vi har ju bara haft en jävla tur som minskat våra utgifter nu sen vi köpte huset men att dra runt allt på Henke´s lön, det går inte. Sen är det ju jul också.

Jag kan bli så arg på att jag ska behöva krångla med papper och vänta på pengarna. Jag orkar inte med sånt och börja med plus att detta är inget jag på något vis valt själv. Jag har inte valt att få ms. Och hade jag inte fått det så hade jag ju stått och stekt burgare ett tag till.

Förstår ni.

// Gnällspiken


Magnetröntgen

Nu är magnetröntgen avklarad och det gick bra. Vi åkte tidigt på morgonen med tanke på väder och väglag. Jag hade tiden 8:10 och vi landade på parkeringen 30 minuter innan. Vi hann ta lite fika och ladda.

Jag var ganska nervös idag. Trots att jag visste vad jag stod inför. Jag tror jag får panik för att jag är rädd för att få panik..

Fick lägga mig på britsen och få en infart till kontrasten. Gallerburen över aniktet sattes dit och jag blev inkörd i tunneln. Kände mig inte upplagd för att titta idag, det är ju en spegel i buren å man ser de som jobbar i rummer intill. Jag var trött och tänkte blunda mig genom det hela.

Rätt vad det var flyttades britsen jag låg på. Det var jag inte beredd på. Hade varit tacksamt om de meddelat om det innan. Att den skulle röra sig några gånger visste jag ju, men när..

Började känna paniken komma krypande. Jag höll krampaktigt i den lilla larmplutt jag fått tilldelad. Paniken tog ett ordentligt tag om mig och jag kände instinktivt att jag MÅSTE UT HÄRIFRÅN. Jag andades, försökte titta in till dom i rummet bredvid, tänka på ljumma sommarkvällar vid havet. Ingenting funkade..

Allt hände och var över på en minut men det kändes som timmar. Hann att tänka mycket. Övervägde att ringa på klockan och begära att bli utkörd en stund men då gav jag mig själv en utskällning i huvudet.

" Ta dig samman för fan Becca. Får du åka ut igen kommer det ju bara ta längre tid till du är klar "

Förståndig som jag är lyssnade jag och var kvar. Hela processen igenom. En timma tog det och sen fick jag klä om och åka hem. Jag kom inte i någon skön ställning för att ligga helt stilla i en timme så ikväll har jag ont i nacken och huvudet. Men det går ju över så småningom.

En rolig sak hände då en sköterska trodde att pappa var min man. Herregud. De sa alla att han såg så ungdomlig ut men jag tror nog det berodde på att jag ser gammal ut jag. Mycket komiskt, men jag bjuder gärna min far på den komplimangen.

Nu laddar jag för fredag och biopsin.



Tack <3

Jag är mycket tacksam för de kommentarer jag fick på mitt " ego inlägg " idag. Jag känner en stor nyfikenhet över siffrorna med besökare varje dag. Vissa är ju ganska givna, jag har skaplig koll. Men ändå inte. Svårt att förklara. Det värmer dock i mitt hjärta, de kommentarer jag fick.

Jag vet att jag själv är uuurdålig på att kommentera. Verkligen. En så enkel sak att göra egentligen. Antar att man är så fokuserad på att läsa så just den där " lämna spår efter sig " grejen glöms bort.

När någon, i de bloggar jag dagligen läser, öppet ber om att få veta vilka som läser så lämnar jag ett avtryck. Då gör man ju liksom bloggaren en tjänst. Förstår ni?

Idag blev nyfikenheten för stor för mig, jag ställde frågan och när jag kom hem och kollade var ni 19 stycken som kikat in och då var det bara en kommentar. På kvällen nu har det trillat in några och jag är inte besviken eller så. Jag bara undrar hur det kommer sig att folk kollar på en sida för att se om personen i fråga skrivit något men inte kan skriva en kommentar när det bes om.

Vågar man inte stå för att man läser? Herregud, vore det så att jag inte VILLE ha läsare här skulle jag som sagt ha en låst blogg där ingen kom in i mina tankar så att säga.

Skiter man fullständigt i vad personen som driver bloggen vill, man vill bara åt att läsa för nyfikenhets skull?

Är man för upptagen och som jag skrev tidigare helt enkelt glömmer bort att lämna ett avtryck även att man blir ombedd?

Jag vet inte och egentligen bryr jag mig inte. Jag tycker bara det vore kul att veta vilka ni är som följer min blogg. Ni är ju ändå mellan 25 - 35 per dag.

Nåja, skit samma. Nu ska jag snart äta choklad och dregla över Joel Kinnaman.

Tack igen ni som förgyllde min dag mer era kommentarer. Det är så mycket värt att känna att man har stöd. Det glädjer mig <3

* Om mig *

Ju mer jag tänker på det är en presentation av mig inte det lättaste. Det här året har jag kommit att bli Rebecca med ms. Det är ju såklart inte det jag främst vill bli förknippad med då jag har så mycket andra, mycket bättre saker vad gäller mig. Tyvärr har det varit ganska mycket negativt som hänt de två senaste åren så jag har nog inte riktigt kommit till min rätt och visat min rätta personlighet på ett bra tag.

I grunden är jag en person med ett stort hjärta. Som bryr sig, kanske lite för mycket i vissa situationer. Jag är positiv och glad, för det mesta. Utom när jag är hungrig, då är jag ett litet minimonster.

Att ge en presentation bättre än såhär är inte så lätt,  som nämnt ovan. Jag håller fortfarande på att lära känna mig själv på nytt sen jag fick den här tråkiga sjukdomen som förändrat mig och tagit fram de mest negativa sidor.

Tänkte jag kunde bjuda på lite roliga fakta i stället. Så detta inte bara blir ett gnälligt tråkigt inlägg. Det här med listan ska ju va en kul grej.

* Jag har en alldeles tokig tandläkarskräck. På gränsen till att jag skäms lite grann när jag lämnar tandläkarstolen.

* Jag är en kontrollmänniska utöver det vanliga. Var sak på sin plats. Är även helt övertygad över att den största delen Henke och jag kompletterar varandra på är att han stökar till och jag städar.

* Älskar färgen blå.

* Den bästa maten är husmanskost. Raggmunk, ärtsoppa, kroppkakor. Pappa lagar och jag äter.

* Egentligen är jag väldigt blyg men jag döljer det mycket väl.

* Har alltid varit en rastlös själ men sen mitt liv berikades med den mest underbara gåva har jag sakta men säkert insett att även jag måste stanna upp och njuta stunden.

* Älskar cola. Det är livets dryck. På riktigt.

* Saltlakrits och choklad är godisfavoriterna.

* När det kommer till musik är det R.E.M. och Lars Winnerbäck som är favoriterna.

* Kan vara med och kvala om titeln " mest otekniska " Fattar ingenting när det kommer till tekniska och praktiska saker.

Med en son som leker med bilar precis bredvid och på begäran konstant ska lyssna på " Manboy " med Eric Saade kan jag tyvärr inte åstadkomma bättre än såhär. Svårt att koncentrera mig. Måste bara tillägga att jag hoppas och ber till gudarna hans musiksmak ska komma på rätt köl.

Det var mitt första bidrag till denna lista. I morgon väntar nya uppdrag.


Lite besviken blev jag allt

Jag måste ändå skriva att jag tycker det är liite fjuttigt med endast EN av er läsare som varit inne idag som skrivit ett hej. Men jag är glad för att hon gjorde det! Man ska inte se till de stora bitarna i livet utan glädjas åt de små.

Visst? Visst!


RSS 2.0