Personligheten sitter inte på ytan

När man är ung och fortfarande inte riktigt hittat sin personlighet är det inte alltid lätt att veta hur man ska vara för att passa in. Eller hur man bäst går emot strömmen om det nu är det man vill. I vissa lägen vill man båda två på något sätt.

Mina tonår och åren därefter var inte så markanta vad gäller mina klädval, hårfärg och annat. Jag har nog aldrig direkt känt att jag behöver göra så mycket varken för att passa in eller vara motvals. Jag färgade aldrig håret i någon skrikig färg och sådär.

Att vissa gör det har jag inga problem med. Det är något de behöver göra. För att hitta sig själva. Kanske är det blyga människor som helt plötsligt får självförtroende av att ha en skrikig färg på håret och då vågar prata mer och vara social. Det är deras " five minutes " typ.

Det som jag kan tycka är lite tragiskt är att om man egentligen är en liten grå mus bakom all denna färg och allt spackel, va händer den dagen man inte kan se ut sådär längre? Det är okey när man är tonåring, men sen då?

Jag tror nog fullt och fast att det för vissa kan bli svårt att komma till rätta i tillvaron när de är nakna och blottade. Ingen hårfärg som liksom visar innan du öppnar munnen att du är så jävla ball. Inget smink som döljer dina egentliga känslor.

Min åsikt är och har alltid varit att lagom är bäst.

Om man bygger sin personlighet på något som egentligen inte är verkligt, hur ska någon någonsin då kunna lära känna dig?

Jag bara undrar..


Organiserad röra

Tittar in här på kvällskanten och säger Hej!

Idag har vi varit på kalajs för Robert som fyller hela 20 år. Det är inte klokt vad fort tiden gått. Han var inte såå gammal när jag träffade honom första gången.

Hälsat på små bäbisar också. Två flickor och en pojke.

Ett par dagar tillbaka nu har jag rensat och plockat i skåp och rum och det är så skönt att veta att även sånt går frammåt. Jag har börjat att bli smått tokig på den saliga röran men det behövs inte många minuter så kan det genast se mycket bättre ut. Organiserad röra är helt okey tycker jag. Speciellt med tanke på att vädret är skapligt och vi är mycket ute.

Är väldigt trött ikväll, vilade inte så mycket på eftermiddagen idag och kalas och sånt dära tar på mina krafter på ett sätt jag inte är van vid än.

Nåja, tack för nu!


Lååååångt inlägg på kvällen

Första gången jag träffade min neurolog kan man jämföra mig med en torr svamp som man kastar i en hink med vatten.  Vattnet var svar på alla mina frågor. När Agata kom in i rummet slet hon snabbt upp svampen och den hann bara bli lite blöt.. Konstig tanke kanske, men det var ungefär så. Frågetecknen var nästan fler när vi åkte därifrån än när jag kom.

Igår träffade vi henne igen. Och denna gång bestämde jag mig för att inte ha en endaste förväntan. Jag tänkte inte på ett skit om vad jag skulle fråga eller vad hon kunde tänkas vilja prata om.

Hon kom in och frågade " Hur går det för dig " Jag kände att jag inte riktigt visste vad hon ville att jag skulle svara så jag sa " med vadå? " Hon skrattade och sa att " Jak vil väta hur du mår met diin schjukdååm "

Vad bra tänkte jag, jag visste ju inte om det var min arbetsprövning eller just sjukdoms snacket som skulle vara på tapeten.

Jag började och berätta hur jag känt och hur jag mår. Jag fick ta av mig och hon kände och klämde på mig.

Hon konstaterade att jag har fått avsevärt försämrad balans och det antagligen är därför jag upplever mig så svag i benen. Musklerna får hela tiden jobba mycket hårdare för att stabilisera upp kroppen. Detta blir även värre när jag blir trött för då är ju kroppen tröttare och orkar inte lika mycket.

Det kändes som att hon lyssnade. Verkligen. Jag fick ställa frågor och hon avbröt knappt en gång. Sånt där är så viktigt för mig. Jag har en sjukdom som för alltid kommer vara med mig, alltid kommer förändra mig och för att kunna acceptera detta så känns det faktiskt bra att känna förtroende för behandlande läkare. Visst?

Nåja, vi pratade och efter ett bra tag sa hon att hon funderat och bestämt att jag måste börja med bromsmedicin nu. Hon kan inte ta det beslutet åt mig som hon sa men hon praktiskt taget bestämde. Jag har en månad på mig. Sen är det dags. En ny magnetröntgen ska göras innan för att kolla hjärnkontoret och sen får jag göra en till efter något år på sprutorna. För att se så de har effekt.

Det är i just detta läge som allt ställs på ända. Hela min tillvaro rivs sönder och lappas ihop med inte helt passande bitar. Jag får ångest, jag blir ledsen över vad detta innebär. Jag är livrädd för hur biverkningarna kommer få mig att må, jag blir arg på att jag har fått den här sjukdomen. Jag blir vansinnigt ledsen över att mina planer går åt helvete.

Man kan omöjligen förutse hur ens framtid ska se ut. Ingen vet. Och det kunde varit så jävla mycket värre. JAG VET. Men nu är jag mig själv närmast och nu mår jag skitdåligt över det här. Och runtomkring liggande orsaker.

Den 20 Januari 2009 fick jag tillbaka min mens efter att ha varit gravid med Eric. Vi bestämde direkt att vi inte skulle använda skydd. Skulle jag bli gravid så blev jag det. Jag blev det och fick ett missfall för ett år sen. Sen..... INGENTING. ingenting händer.

Jag vet sen tidigare att jag har ytterligare en kronisk sjukdom. Endometrios heter den. Den minskar min fertilitet och " går ut på " att jag har små cystor eller blåsor som fylls med blod när jag har mens. Dessa tömmer sig lite nu och då och miljön i de nedre partierna bli ogästvänlig för befruktade ägg.

Äter man p-piller kan man ha turen att dessa cystor torkar ut och det var vad som hände när miraklet Eric flyttade in. Nu har jag ätit piller igen. Och nu skulle vi försöka i tre månader för att se om något händer. Annars skulle vi få vidare hjälp. ( om man nu kan få det när man har ms. Jag berättade inte allt på mitt gynbesök direkt )

Nåja..

Nu har jag en månad på mig att bli gravid som Agata sa. Hon ville inte stressa mig. Men hon har inget val. Vi kan avbryta medicineringen om ett år. ETT JÄVLA ÅR. Jag har redan väntat länge nog och lite till på att få känna sparkar i min mage, få ha en nyfödd och kunna glädjas åt. Jag vet dessutom att Eric skulle bli världens bästa storebror. Bara en sån sak.

Vill jag kan vi fortsätta försöka under medicineringstiden och att jag får gå över på dropp som är mindre ilskt i sammanhanget så att säga. OM jag skulle bli gravid. Planerar man barn ska man avbryta sprutmedicinering tre månader innan man börjar försöka så vem vet hur det skulle bli OM jag nu kan bli gravid ens då.

Det är åt helvete för mycket skit som pågår just nu men med Henke hemma kan jag alltsom oftast slå bort alla jobbiga tankar.. Men sen kommer det över mig. Jag blir less och jag blir ledsen. Börja med sprutorna, kanske inte ens kunna få ett till barn, verkligen vilja ha ett barn till, allt med jobbet, allt med allt.

Jag känner mig stundtals helt hopplös och jag undrar om Henke, med handen på hjärtat, verkligen hade svarat ja 070707 om han hade vetat vad han, vad vi, skulle ställas inför.

Många menar att jag kanske ska tänka på att jag faktiskt är sjuk och att jag kanske inte kommer orka två barn och så vidare. Detta har även passerat genom min hjärna och jag vet att det inte skulle va lätt. Men med erfarenhet av att vara ensambarn så önskar jag ett syskon till min son.

Att trösta mig med att vi ju ändå har ett barn och så, visst, jag köper det och jag känner det. Det är inte alla förunnat att få genomgå en sån resa ens en gång. Så visst är jag lyckligt lottade. Men det som gör ont är att det kanske räckt med att inte kunna få fler barn. Eller att jag fått ms. Jag vet inte.

Det här är förmodligen en endaste rappakalja och nonsens för er. Om ni inte ledsnat och slutat läsa för länge sen.

Kanske kommer tanken upp om varför jag skriver om detta här. För många är det en så personlig sak det här med barn och så. Jag kan tycka att det är bättre att dela med sig. Att låta folk få veta. Annars spekuleras det i om det inte är dags för nummer två snart. Jag hatar när jag får frågan och jag kan känna blickarna mot min mage och jag vet att det funderas.

Det blir nog ordning på det hela till slut. Jag älskar Eric så mycket att jag undrar om jag skulle kunna älska två lika mycket så kanske är det inte meningen. Kanske vet Gud något som inte vi vet, han kanske menar väl och vet att jag inte skulle orka. Kanske behöver man få kämpa lite för att vinna.

Jag har ingen aning...



Snabbuppdatering

Idag har vi haft en produktiv dag här på Ekvägen. Mycket har blivit gjort både ute och inne och Eric har varit på jättebra humör. Just nu sitter han och äter gröt och både Henke och han skrattar så det inte är klokt. Mina älsklingar <3

Nu ska vi snart åka och fika med Farbror Fredrik med familj.

Snabbuppdatering, javisst. Återkommer senare!

* Kärlek *

Kärleken för dig, min son, kan inte beskrivas i ord. Det finns nämligen inga ord stora nog för att beskriva min kärlek till dig. Ingen kan någonsin ta din plats. Ingenting kan någonsin få min kärlek för dig att falna.

Jag höll din hand när du tog dina första stapplande steg. Ibland håller jag den ännu när stegen blir för svåra eller för ivriga. I mitt hjärta kommer jag alltid vaka över dig med skyddande händer.




Lite av varje så att säga

Har så mycket att skriva om men nu är jag trött och ska lägga mig och äta chips och kolla film. Besöket idag hos Agata gick bra, berättar mer om det i morgon.

Vi har för övrigt spenderat en mycket trevlig kväll hos Henke´s bror med familj! Eric lekte och hade skoj och han var så trött när vi kom hem att han satt och nynnade vaggvisor för sig själv på golvet medans jag diskade flaskor. Gull unge

Har även lagt kort i en mapp här på datorn som vi ska framkalla till mamma.

I morgon blir det nog regn och det innebär att målningen ska bli klar och en hel del inomhusfix ska göras. Hoppas jag!


En salig röra av ord

Nu ska jag snart krypa ner. Kolla lite TV och sen sova. Jag har varit så orolig nu i flera dagar inför besöket hos Agata i morgon.. men nu har jag bestämt mig för att jag inte ska va det. Jag tänker se det som en tripp till Västervik. Inget mer.

Jag vet precis hur det kommer bli. Hon frågar hur jag mår, jag börjar berätta, hon avbryter mig för att säga att " det finns inte tid till att prata om allt idag ", jag blir lite ledsen och nedstämd, kanske klämmer hon och känner lite på kroppen och sen är det bra.

Så klart kommer vi prata om hur det går med min arbetsprövning. Den går det för övrigt inte alls bra med. Det är så satans jävla varmt på jobbet nu och allt folk. Jag pallar inte. Jag vet att det är dumt att liksom bestämma sig för att det inte kommer att gå innan man försökt, men vissa saker kan man faktiskt göra det med.

Rörigt och snårigt inlägg, jag vet. Men det är jag just nu. Och så får det bli.

Jag tackar högre makter för mina guldklimpar som sätter guldkant och förgyller mina dagar. Skrattar med mig när jag är glad och tröstar och muntrar upp när jag är ledsen. Utan Er vore jag ingenting. Utan Er skulle det inte finnas någon anledning till att kämpa.

Vad än framtiden bär med sig och hur jag än kommer förändras så är jag lycklig i hjärtat och själen för det jag har och det vi åstadkommit.

För alltid <3


Trivs <3

När vädret är så fint som det är idag är det synd att sitta här och glo. Jag ska inte va långrandig. Nu har vi precis ätit och ska ut igen och leka.

Eric trivs och det gör vi också <3

Återkommer till kvällen. Så klart!

Ordning och reda!

Idag har jag Henke och jag varit på tippen med en massa skräp. Två lass blev det. Så skönt att bli av med det.

Det finns tusen och åter tusen saker att göra här hemma fortfarande. Jag vet att man inte kan göra allt på en gång när man precis köpt hus men en del saker vill man ju göra. Henke har sin prio med de " tunga stora " sakerna ute. Som trädgården och altanen. Jag vill få ordning och reda här inne.

Jag kan dock bara inte komma till en punkt där någonting blir klart. Jag flyttar bara omkring på sakerna. Så frusterarande. Men nu ska jag försöka ta tag i detta. Sortera och organisera. Sånt som jag faktiskt gillar och är bra på.

Det är ju lite så också att när man har en extremt nyfiken två åring så måste ju det viktigaste och det man är mest rädd om förvaras högt upp. Annars kan man hitta både det ena och det andra lite varstanns.

Är så trött också. Och orolig för onsdagen. Men det går nog bra.

* Jag håller en tumme för mig själv *

Så kan det va

Måste bara dela med mig av vad min snälla ? man sa förut. Han hade försökt förklara en sak för mig och jag kunde liksom inte förstå.

- " Jag gifte mig inte med dig för din intelligens, utan för ditt utseende " säger han då.

Det var..... kul.

Det var ju som sagt bara ett skämt för jag vet att så inte är fallet. Men jag tyckte det kunde va lite kul för er att läsa.


Gnälligt idag

Fy vad trött jag är idag. Och då fick jag ändå ligga kvar när Eric valde att slå upp sina vackra ögon för dagen.

Mina ben är inte bra idag. Jag hoppas att det är övergående. Svaghetskänslan har varit där ett tag nu men idag är det mer än vanligt. Det känns lite som att gå på styltor, jag har inte riktigt styr på det så att säga.

Idag är det ännu en regnig och tråkig dag. Känner ni det? Jag är alldeles för rastlös för att bara sitta och glo.. Eller mysa som andra skulle kalla det. Henke och Eric tittar på Borta med vinden. Jag kanske sätter mig där en stund ändå.

Jag blir helt hyperstressad över allt som ska göras. Den som ska göra det är Henke och jag unnar honom verkligen en time out från allt vad renovering och fix heter, men det är så frustrerande. Tiden går och inget blir gjort. Jag kan ju inte göra något direkt och vädret är ju inte med oss heller.

Åhh..

I landsproblem, jag vet.

Önskar Er en bra dag!


Tack för idag, slut för idag

Hade lite bilder som jag tänkt dela med mig av såhär på kvällskanten. Tog dessutom bort dem från mobilen efter att ha lagt över dem till den bärbara.

Nu har den bärbara datorn tagit en paus, jag hoppas att det inte är för alltid. Det som gör en mest ledsen är väl om bilder och filmer skulle försvinna.

Jag hoppas att det kvicknar till i morgon igen!

Vill även passa på att tacka för Era fina kommentarer. De värmer att få och man känner sig inte lika ensam. För konstig nog så kan man ibland känna sig ensam. Trots vänner och familj som ställer upp helt villkorslöst.

Människan är en tokig varelse.

Ikväll ska jag komma i säng tidigt. Har precis tryckt i mig i stort sett en hel chokladkaka så nu väntar eltandborsten och fluxen.

Tack för idag, slut för idag!

Varför så mycket regn ?

Men åhh, måste det regna så mycket? Det är inte lätt att förklara för en 2 åring att det är kallt och blött ute. Vi har ju spenderat typ nästan all vaken tid ute vareviga dag nu senaste tiden så det är ju inte konstigt att han vill ut.

Hoppas på uppehåll i morgon!

Sug efter live musik

P!nk top 20 på MTV och recension om hennes konsert i Sverige.. Liite sugen jag blev. Varför åkte vi inte och såg henne igen? Varför..

Förhoppningsvis blir det väl fler tillfällen.

Lars Winnerbäck i Västervik igår. Där skulle vi också varit. Det är ju ändå aningen närmare dit och så. Är jävligt länge sen vi såg honom nu. Några år i rad såg vi honom minst en gång.

Nåja..

En annan gång kanske..


Morning

Idag är jag seg. Resten av familen också verkar det som. Pojkarna sover som grisar. Ska snart väcka Eric, Han har ju sina ungefärliga tider när han äter och vilar på dagen och det är dumt om allt kommer i obalans.

Henke är nog glad så länge han får sova, han drack lite och satt uppe och spelade igår.

Dags att ta tag i dagen nu!

För snart två år sen

Dagarna runt den 10 Augusti 2008 var det nog ingen som var så stolt över mig som Henke var. Det kändes som att han tyckte jag var " Superwoman " efter det att jag gått igenom värkar först och sen fick ett akut snitt.

Den andra dagen på BB var Henke nere på stan och handlade. Vi insåg ganska snabbt att vår lilla Skrutt inte skulle kunna ha de kläder vi köpt med på kortet i tidningen.

När han kom tillbaka så gav han mig en bok. En rosa bok som hette " Världens Bästa Mamma " Jag blev så glad. Visst hann jag tänka tanken - " Hur kan han veta det redan " men gesten var så fin och jag blev rörd.

Nu har snart 2 år gått sen den där dagen. När jag tänker tillbaka på hur allt har varit, hur jag varit, kan jag inte låta bli att gråta. Ingenting blev som jag tänkt. Allting blev upp och nedvänt och först fattade jag ingenting men sen kom ju svaret.

Det gör så ont att det är såhär. Att Eric aldrig kommer känna mig som jag var innan jag blev sjuk. Att Henke lever  i ovissheten om hur framtiden ser ut. Han kanske hade valt annorlunda om han fått dragit tillbaka klockan.

Jag tänker på den där raden ibland, " världens bästa mamma " Jag gör verkligen allt jag kan. Vissa dagar orkar jag helt enkelt inte. Vissa dagar är jag åt helvete för upptagen med att tycka synd om mig själv. Jag kommer aldrig kunna leva upp till de där orden, det vet jag. Men jag kan göra så gott jag kan. Och jag kämpar och försöker!

Jag är också fullt medveten om att de allra flesta mer eller mindre blir tokiga på sina barn ibland. Man orkar inte med alltid och det är helt naturligt.

Men jag är mig själv närmast och med tanke på att till och med jag själv trodde högre om just mig så måste ju ändå Henke va lite besviken?

Hur som helst, ingenting blev som vi tänkt oss, ingen kan visserligen någonsin veta i förväg hur något ska bli så egentligen är det väl ingen större grej.

Men en dålig dag när tankarna går på högvarv, då är det svårt att låta bli och frossa i det ledsamma!

Nu ska jag smyga in i sovummet och titta på min vackra skatt där han ligger och sover. Jag fylls alltid av ett lugn och en frid i hjärtat när jag tittar på honom när han sover och då somnar jag oftast också gott.

I morgon tar vi nya tag, visst?

Hej i kvällen

Tittar in här och säger hej såhär på kvällen. Eric leker som en tok med sin brandbil, slänger och far med den. Jag kan inte för mitt liv förstå hur han orkar. Men han är så go´och se när han håller på.

Pappa är det senaste ordet och det används flitigt. Henke hade nog börjat bli lite mått ledsen på att han inte fått höra det på beställning innan.

Men nu så!

Önskar Er en trevlig kväll mina vänner


Mitt på dagen

Hamnade här med lite chips innan vi ska vila lite Eric och jag. Henke fick söva Eric, han vill att pappa ska göra allt nu när han är hemma på semester. Skönt för en trött mamma att få mycket avlastning.

Dagen idag började lite tråkigt. Jag var sur och tvär. Men det gick över och efter en stund gick vi ut och Henke byggde klart grindarna till staketet. Eric och jag lekte och hade skoj.

Jag börjar bli nervös och orolig inför att träffa min neurolog nu nästa vecka och jag antar att det är det som gör att mitt humör svänger lite. Jag är livrädd för att jag ska känna mig lika frågande som jag gjort innan när jag träffat henne.

Jag har ju fortfarande många frågor..
Sen skrämmer hösten mig. Eventuell sprutstart, arbetet. Mycket snurrar i mitt huvud.

Jag försöker i den mån jag kan att försöka slå bort all oro och nervositet. Jag försöker leva för stunden och njuta av att ha Henke hemma. Men i bland dalar man ner. Inte så konstigt kanske.

Nu blir det eftermiddagsvila, vissa saker är ju positivt med min sjukdom. Det är viktigt att vila kroppen mitt på dagen. Och det är jag inte svår på. Så...

... mot sängen!


Kvällsfika

Farmor kom förbi på en kvällsfika så hon och Henke åt rabarberpaj. Jag fick en daimstrut och Eric fick lite soygurt när han satt i Henke´s knä. En sked för pappa och en för Eric typ.

Eric gapade som en fågelunge varje gång en sked rörde sig mot dem. Mycket komiskt. Idag var det mumsfilibabba med det som så komiskt heter soygurt




<3

Rider på vågen

Jag har funderat och tänkt en hel del och jag va liite på gång och skulle dela med mig av hur mina tankar snurrat såhär på kvällskvisten. Nu börjar klockan bli mycket och vi ska se film så jag bjuder på lite bilder från vår dag i stället






Svettig och trött kille innan dagsvilan.. Sötnos





Minimajs, såå gott





Badar i poolen





Väldigt kul att få blaska med vatten ute

Vi har helt underbara dagar här hemma. Jag njuter och känner hur min själ läker efter allt tråkigt som varit. Jag har längtat och väntat på att få känna denna positiva känsla. Jag har sett fram emot att inte skrämmas inför morgondagen. Jag har bönat och bett om att kunna leva dag för dag och inte timme för timma.

Jag har inte gråtit på flera dagar. Leendet och skrattet kommer fram mer och mer. Jag tänker unna mig att njuta så länge detta varar. Jag vet att erfarenhet och med tanke på allt som jag står inför att det inte kommer vara såhär bra hela tiden.

Men nu jävlar är känslan här och jag tänker rida på vågen..

Vår dag

Nu ska vi snart bege oss ut och leka. Och bygga klart staketet. Just nu planterar Henke en sockertoppsgran som vi fått från våra grannar. Vi har definitivt flyttat till ett toppenkvarter!

Lite osammanhängande info så här på förmiddagen!

Hoppas Ni har det bra mina vänner!

Uppdatering och bilder

Idag har Eric´s morfar varit här och grillat med oss. Mycket trevligt!

Eric har även fått börja äta ngot som heter " Soygurt " Ett mycket komiskt namn på något som han glatt slevade i sig bara för att helt plötsligt bli skeptisk till det. Jordgubbssmak var det på just den vi nu provat.

Besöket hos dietisten gick för övrigt mycket bra. Vi fick positiv feedback på att Eric äter många mindre och täta mål väl utspritt över hela dagen. Att vi dessutom inte introducerar NY mat för honom mer än på dagtid tyckte hon också var klokt då han är mycket kraftigt allergisk emot mjölk. Nu är det ju inget som säger att han nödvändigtvist behöver ha fler allergier men skulle så visa sig vara fallet är det ju tryggast att ha den ganska glesa sjukvårdspatrullen i stan på plats så att säga.

Vi ska börja ge honom lite mer frukt på dagen och även ge honom lite såna häringa soygurt och så.

Bra där!

Hon blev dessutom mycket imponerad över det faktum att vi inte ger honom sötsaker till höger och vänster. Som hon sa finns det absolut inte någon anledning alls att ge ett barn onödigt socker. Bättre med något nyttigt sött då. Som en frukt.

Nice..

Här kommer lite bilder frn våra härliga dagar












Nice..

Det blir inte många ord printade här denna årstid tyvärr. Men jag tror ni läsare har annat för er än att sitta vid datorn också så..

Hur som helst tackar jag för mitt allmäntillstånd just nu. Med Henke hemma mår jag SÅ BRA och jag kan till och med njuta hela dagar och inte bara timmar eller minuter. Jag hoppas ni förstår hur skönt det är.

Att slippa alla otäcka tankar och all ilska. Att känna att man vill vakna på morgonen. Det är toppen.

Jag njuter till max <3 Laddar batterierna så man orkar ta sig genom den jobbiga höst som kommer att komma med medicinstart, arbetsfrågan som hänger som ett orosmoln. Ja, ni fattar.

Men skit i det nu. Nu njuter vi ett tag till!

Grillpremiär

Visst är det underligt hur tiden har en tendens att bara dra iväg när man sitter och slösurfar? Tycker inte jag suttit så länge här nu men klockan visar redan på en ny dag. Fy.. Dags att bege sig mot sängen och kolla lite på TV innan sovdags.

Idag har vi, eller rättare sagt Eric, haft sin grillpremiär. Det slank ner både kött och ris. Minimajsen älskar han. Och vanlig sån däringa kornig majs också. Gullunge.

Vad dietisten sa tar vi i morgon.

Nu ska jag borsta tänderna och fixa i ordning för sängen. Sätter mig oftast på sängkanten och tittar på mitt älskade barn en stund innan jag lägger mig. Hur han ligger där, totalt avslappnad. Lyckligt ovetande om allt jobbigt i världen. Laddar upp för en ny dag i morgon med nya tag vad gäller bus och upptäckarfärder.

Mammas älskling <3


Nu drar vi

Nu drar vi snart till V - vik Henke och jag. Dietisten närmare bestämt.

Vi hörs..

Lite undran på kvällskvisten

Visst är det härligt med sommar? Man behöver inte böka med en massa kläder på ens barn. Ett par skor - sen är det i stort sett bara att gå ut.

Vi är ute jättemycket om dagarna och ingen tycker nog bättre om det än Eric. Han springer i gräset, leker i sandlådan. Helt toppen.

Han har blivit mer gosig nu också. Och det är ju något man gillar extra mycket. För lite sen fick man vara glad om man fick hålla om honom i någon sekund. Nu kan man fråga om han vill mysa och då kryper han tätt intill. Pussar och kramar.

Min älskade stora lilla kille. 2 år har snart gått sen han kom till världen. Helt otroligt.

Det känns som att han varit med oss mycket längre. Jag menar, på allvar, vad fan gjorde vi egentligen innan vi fick barn? Hur kunde man vänta så länge med att skaffa?

Självklart är jag fortfarande en stor förespråkare av att man ska ha hängt ihop ett bra tag innan man tar steget. Man vill ju kunna njuta lite av tvåsammheten innan också. Jag såg alltid mig själv som en 25 årig mamma. Av olika anledningar väntade vi 5 år extra och tur var väl det.

Jag kan undra ibland om det var graviditeten som utlöste min ms. Hade jag fått det tidigare om jag genomgått en full graviditet innan? Självklart kan ingen svara mig men frågan kommer upp ibland.

Undra måste man ju få göra..

Sovmorgon??

Sen Eric föddes, för snart 2 år sedan, så har jag inte haft en planerad och uttalad sovmorgon. Inte en.

Att jag inte gjorde annat än sov då i början tycker jag inte man kan räkna då jag var väldigt deprimerad. Och när vi renoverat huset, då var jag så trött.

På Öland fick jag ett par mornar " off " då Henke gick upp och fixade med Eric men det var ju inte något som var bestämt i förväg. Jag var trött och vaknade inte direkt, Henke var kissnödig då man kanske inte springer upp lika smidigt i en husvagn på natten och kissar.

Jag skulle vilja säga att mina sovmorgnar där kan jag tacka en full blåsa för.

Hur som helst..

Karlar är mycket snabba med att hänvisa till sina jobb har jag förstått. De jobbar hårt, de är trötta, de går upp tidigt på morgonen i veckorna.

Jag kan tycka att det där är ganska fånigt. Mina dagar ser alltid likadana ut. ALLA mina dagar.

Visst, vi vaknar mellan 8 - 9 så det är jätteskönt, men det kan liksom va skönt att slippa ifrån att dagen startar med en kick oavsett hur trött man är.

Jag är så trött på allt det där som jag alltid gör varenda jävla morgon. Ge Eric frukost och klä honom är inget beklämmande så egentligen. Men allt sen. Samma jävla sak.

Igår kväll bad jag om att få ligga kvar. Henke tyckte det var en dum idé. Han ville ju sitta uppe längre ( självvalt alltså ) Jag kan säga såhär då.. Jag har INTE valt att bli väckt från och till av snarkningar. Jag tror vi hamnar på lika mycket sömn inatt. Skillnaden är att min är sönderhackad till skillnad från makens.

Okey jag är morgonsur nu och då blir det sånna här inlägg.

Det handlar egentligen heller inte om sömnen. Jag har inga problem med att gå upp tidigt så. Det jag är ute efter är att få ligga kvar. Dra mig, vakna till innan jag går upp.

Men det kommer kanske. Kanske till nästa semester, kanske redan i morgon.

Vi får se.

Hur har ni det med era mornar?

Pömisga persikor

Har haft supertrevligt besök nu sen igår. Ove och Rosse är nere frn stockholm och Cribbe hängde på dom ner så han sov här inatt. Mycket trevligt att få träffa honom. Blir så sällan så det är ledsamt.

Henke söver Eric och det går sådär. " Mamma " ropar han om och om igen. Sova ska han då inte.

Vi badade förut han och jag. Bubbelbad med något som heter " Pömsiga persikor " Jag vet, det är helt sjukt. Pömsigt är ju inte direkt något jag tycker passar i sammanhang där barn är inblandat. Om de inte blir resultatet av det som händer innan man blir pömsig.

Hur som.. Trött blev han då rakt inte

Domningar igen

Idag har Eric och jag spenderat en toppenbra dag tillsammans. Vi har varit ute och lekt typ hela förmiddagen. Mitt på dagen fick jag kraftiga domningar i underkroppen. Så nu går jag som halta - lotta. Tur att Henke har semester nu då..

Jag hoppas på ett falskt skov.

Kvällsrapportering

Idag har vi haft en fin dag. Det tackar jag för. Det är inget kul när saker strular, humöret tryter och trotsen är på full nivå.

Eric har fått sin sandlåda idag. Det tyckte han var toppen kul så vi har spenderat en del av kvällen att gräva och tömma skorna på grus.

I morgon blir det grill baluns här med mycket trevligt folk. Det ser vi fram emot!
I morgon är även sista dagen innan Henke´s semester. Om nu någon missat det vill säga!

Snart så

Nu är det minsann inte länge kvar till Henke firar semester. Det gör mig så glad <3



Morgonbestyr avklarade

Nu har vi startat dagen här hemma. Ett minibråk har vi hunnit med, sonen och jag. Det gällde om han skulle byta om från pyjamas eller inte. Jag tror inte jag behöver säga vem som tyckte vad.

Efter ett tag gick det dock bra och nu leker han så snällt med bilarna på golvet bredvid mig.

Kanske blir det att gå ut en tur idag.. Vi får se..

Önskar Er en bra dag!

Ledsen och arg

Mitt humör och mina känslor är verkligen upp och ner. När det är jobbigt är det verkligen skit jobbigt. När det är bra är det helt okey. Det är inte ofta som jag verkligen mår bra rakt igenom. Men jag kämpar på och jag försöker att inte visa alltför mycket av mitt mående.

Den som får ta mycket stryk är Henke. Jag fattar inte hur han står ut. Jag fattar inte att han orkar. Och jag fattar inte hur han orkar med att komma med förslag och ideér på hur vi ska komma till rätta med allt.

Vår kärlek växer sig starkare av detta. Eller jag hoppas det i alla fall.

Bara allt får lägga sig lite och jag får vänja mig vid att jag faktiskt har en sjukdom så blir det väl förhoppningsvis bättre.

Det som gör så jävla ont är att Eric, min älskade Eric, inte får känna mig så som jag var när jag var frisk. Jag kan inte ens tänka tanken för då kommer tårarna.

Det spelar liksom ingen roll att jag kommer vänja mig vid hur jag kommer förändras, det spelar ingen roll om jag anpassar mitt liv efter vad jag orkar - jag blir aldrig mig själv igen.

Jag vet - med åren förändras alla. Men jag, min personlighet, har ändrats radikalt de senaste två åren. Och det känns lite svårt att greppa att den förändringen är framprovocerad av en sjukdom.

Hur som helst, alla frågetecken och alla tårar.. Det gör inte mina dagar lättare att leva. Jag ber högt och starkt att vi ska klara oss genom de två sista dagarna till Henke´s semester börjar.

Sen ska vi njuta. Visst?

Den förb ** de trotsen

Tänk att det kan rymmas så mycket vilja och trots i en så liten kropp. Allt som oftast är lilleman världens härligaste. Men som idag, då jag upptäckte bajset i blöjan precis när vi lagom skulle gå ut och leka - d ska det sätta sig på tvären.

Jag försökte alla knep möjliga för att få ta bort och göra rent. Men icke..

Det blev inget leka ute för oss. Det blev en timme av gråt och skrik i stället. Jag kan inte för mitt liv förstå vad det ska va att trotsa om. Det borde ju va skönt att få bort skiten ur röven.. Eller missar jag något?

Hur mycket jag än älskar min son så kan jag bli totalt vansinnig stundtals. Kanske beror det på kommunikationproblemen vi har. Kanske behöver jag jobba på mitt tålamod.

Jag förstår så mycket att just bajs i blöjan grejen är ju en sak som han verkligen kan trotsa om. Jag vill ju bya, han med egentligen, men det ska göras när HAN vill. Mamma ska inte bestämma.

Det kunde ju va värre. Men just när man är mitt uppe i det så känner jag att jag skulle behöva semester. Långt bort från bråk om blöjor hit och dit.




Ut och leka

Har tagit tag i lite nödvändiga ( tråkiga ) saker här inne nu. Nu ska vi ut och leka, Eric och jag!


Undrar fortfarande

Det är så mycket som jag skulle behöva göra. Men jag kan inte hitta orken. Den finns inte. Det känns dock lite som att det inte spelar någon roll om det är lite damm här och var. Det är ju sommar. Då får det var lite si så där. Man spenderar ju mycket tid ute och d slipper man se skiten i hörnen.

Idag är jag lite besviken och irriterad. Objektet för min irritation är inte ny men ibland kommer det över mig. Jag har idag förstått att vår vänskap inte betydde ett jävla skit för dig. Och då borde ju inte jag bry mig heller. Men ändå.

Det är oundvikligt. Man har sina frågor. Man spekulerar.

Jag kan tycka att det rakaste och bästa hade varit att ta det med mig. Det var ju inte direkt så att du inte hade tillfälle. Jag frågade trots allt flera gånger.

Det kan vara så att jag fått en ursäkt. En ursäkt i skrift skrivet i ett publikt sammanhang där innehållet lika gärna kunde varit riktat till vem som.

Ofta är det ju " absolut inte " en själv det handlar om hur träffande texten än må vara. ( Det gäller väl i stort sett alla statusar på FB )

Det är som det är. Jag har tänkt på det många gånger sen dess. Ett halvår har gått. Jag trodde nog högre om hela grejen. Att jag vid detta laget skulle vetat och att orden denna gång skulle kommit från dig.

Jag har valt att inte nämna något direkt om detta här. Likväl som det finns andra privata eller personliga saker som jag inte tar upp i bloggen.

Men vissa dagar undrar man " Vad var det som hände egentligen "




Lite av varje

Först vill jag tacka er för att ni röstat. Blev superglad nu när jag såg att det skenat iväg. Fortsätt gärna * hi hi *

Dagen idag har varit allt annat än bra. Stresskänslig som fan och massa problem med ögonen. Har jättesvrt att se ordentligt och det stör mig.

Dessutom är humöret piss. Jag blir vansinnig och har ingen spärr. Jag ångar på som ett tåg när det sätter igång. Fattar inte hur det kan bli så. Och för så små saker.

Jag antar att det är för att jag börjar varva ner nu. Jag vet att det inte är länge kvar till Henke är hemma med mig. Kan det va så?

Sen är det ju en del annat som händer i veckan som visserligen är roliga saker men de stressar mig. Och då blir jag också sur.

Jag är ett litet monster ibland helt enkelt.

*  Reserverar mig för stavfel *

Lägesrapport och lite röst tjat

Jag vet inte vem som längtar mest efter Henke´s semester nu. Jag eller han. Skulle tippa att det står ungefär lika.

Det jag längtar till är avlastningen. Att vara två att ta hand om och tänka på saker vad gäller Eric. Att man inte hela tiden behöver ha fullt fokus ensam. Att jag smidigare kan komma iväg och jobba utan att behöva stressa halvt ihjäl mig för att fixa barnvakt med mera..

Jag tror att jag kommit underfund med så mycket att jag inte bara blir stressad över själva jobb biten. Utan det är allt runt omkring dessutom. Och " NEJ " det hjälper inte att ha honom på dagis. Så länge det inte funkar som på film att jag kan Beama honom dit.

Jag är irriterad ikväll dessutom. Över flera saker. Det är inget kul att vara det men nu har det fyllts på från olika hll så nu börjar det kännas.

Nu så, nu blir det mys och film.

* Glöm inte att rösta mina vänner. Varje röst känns som att man fr lite gensvar från Er som läser. Som att man inte skriver för blinda ögon. Visst. *

mammabloggar.se var det och Becky Stoneheart heter jag.

Tack och god natt <3

Bättre kan ni = )

Med tanke på att det åtminstonne är mellan 15 - 20 läsare här varje dag tycker jag att vi gör ett försök till. 4 röster än så länge. Ett par till tycker jag vi kan fixa!?!

Om jag ber snällt då..

mammabloggar.se

Jag heter Becky Stoneheart

Tack på förhand!

Stressen

Äntligen kom regnet. Känns lite onödigt att vi vattnade igår kväll.

Idag vaknade jag och är helt hyperstressad. Det är så jävla jobbigt. Jag menar, vad är det att vara stressad över. Jag är hemma, sjukskriven. Jag behöver inte åka till jobbet mer än jag känner att jag orkar och vill.

Jag tror det är svårt för folk att förstå. Det gäller ju inte bara min egen stress. Jag blir stressad när andra är stressade, jag blir stressad när Henke ska laga mat och jag är stressad över att han ska klippa sig i eftermiddag och jag vet att han har mycket att göra på jobbet.

Jag är jävligt skeptisk till att denna stresskänslighet handlar om att jag reagerar på min diagnos. Självklart är ju hela känslosystemet tillfälligt rubbat nu, men jag tror inte detta beror på det.

Jag minns när jag var gravid med Eric. Jag mådde jätteåligt på jobbet då. Av stress. Jag har mått dåligt i ett par års tid över att behöva göra oss i ordning och ta mig till jobb och Eric till barnvakt. Kunde inte sova natten innan och så vidare.

Under den här perioden hade jag ingen aning om att jag har en sjukdom som jag nu i vår skulle komma att reagera på. Men vi får se.

Det är som det är med det. Jag försöker och försöker att ta det lugnt. Att inte stressa upp mig. Men det funkar bättre vissa dagar och mindre bra vissa dagar.


Premiärdopp

Jag är fullt medveten om att jag är en stor jävla badkruka. Men det är liksom ingen större grej för mig. Jag är väl medveten om det hela.

Idag har jag dock tagit ett micro dop i Stjärnevik. I och sen upp igen.

Tror nog hela Vimmerby Kommun hörde mitt skrik.

Denna värme..

Hur varmt kan det bli ute? Egentligen?

Henke har satt upp en hel del av staketet idag. Duktiga han som orkar i denna värmen. Själv ligger jag här inne med ac luft och pustar och frustar.. Nej, riktigt så illa är det inte.

Vi ska nog åka och bada lite snart, Henke och jag. Eric ska ha kvalitetstid med mormor.

En liten lägesrapport såhär mitt på dagen. Hoppas Ni har det bra!

Happy

Är så glad. Vi ska få besök i veckan av de absolut bästa släktingar man kan ha.

Kvällen har spenderats på baksidan här med lek och bus i trädgården och efter det så åkte vi för att bada. Eric var inte lika på´t i kväll. Tror det va lite för mycket folk att hålla koll på samtidigt.

Nu blir det snart en kopp kaffe på altanen. Älskar sommarkvällar. Visserligen är det ju fortfarande fruktansvärt varm ute ( 27 grader närmare bestämt ) så svalkande är det ju inte.

I morgon ska Henke fixa staket för hela slanten. Det ska bli så skönt när gården är lite mer inhängnad och man inte behöver va livrädd att Eric ska ta fart rakt ut på gatan.

Hoppas Ni haft en bra dag mina vänner!

Påminnelse om att rösta

Ni glömmer väl inte bort att gå in på www.mammabloggar.se och rösta på min blogg? Jag heter Becky Stoneheart där.

Sådär jag

Så varmt

Det är så otäckt tryckande varmt ute just nu. Samtidigt blåser det nästan storm. Konstigt..
Mig gör det inget om det blir oväder, bara luften blir lite friskare. Som det är nu går det ju inte att va ute..

Jag är så glad att vi fick dit ac:n igår. Jag mår så mycket bättre, inomhus idag. Kroppen har inte känts sådär obehagligt domnad och ögonen är på ett ungefär som de ska.

När man mår skapligt resulterar ju det i att man är gladare överlag. Att man orkar lite mer.

Visst? Visst!

" Expressen pojkarna "

Klockan 10 ringde det på dörren och de trogna Expressen säljande pojkarna stod där.

Jag vet inte om detta är något " nytt " eller om möjligheten att köpa denna tidning vid dörren har funnits en längre tid. Jag undrar dock om deras försäljning går med vinst. På jobbet tjänar vi i stort sett ingenting på att sälja dessa tidningar, de bara är där som en bonus så att säga.

Jag beundrar deras motivation dock. Pojkarnas alltså. Att kunna tjäna någon pytteslant. Men ändå.

Vore jag dom så skulle jag bege mig till campingarna i stan. Där folk sitter och njuter semester och lata dagar. Kanske saknar de något att fästa blicken på en stund och därför köper tidningen i fråga.

Att knalla runt i kvarteret är nog inte ett vinnande koncept i frågan.

Men, det är ju min tanke..


Rapport så här långt

Nu ska vi starta dagen här. Henke sover och Eric och jag har precis ätit frukost.

Vi får se vad vi hittar på idag. Jag skulle vilja fixa i ordning Eric´sandlåda. Just nu nöjer han sig med att gräva i hörnan där det finns lite grus efter altanbygget tidigare. Men jag vill att han ska kunna ta ordentliga spadtag.

Tvätt och lite annat städ måste fixas också. Men jag känner mig lite smått sliten idag.

Vi får se vart dagen bär av helt enkelt. Ha en bra dag mina vänner!


Ge mig en liten röst.. Tack!

Nu ska vi se om detta funkar..

Tänkte be Er, kära läsare, att offra ett par enstaka klick på mig och min blogg.

Om jag inte gjort helt fel ska här finnas en länk nedan som tar Er till mammabloggar.se Där får Ni jättegärna leta rätt på mig och ge min blogg ett helt ärligt betyg.

Gillar Ni det Ni läser röstar Ni efter det. Tycker Ni det är skit, ja men då röstar Ni efter det.

Jag heter Becky Stoneheart där om man måste söka upp mig.

Se så, in och rösta och gör mig glad.



http://www.mammabloggar.se


Tyvärr är jag ingen speciellt datakunnig person så länken är inte så snitsig som jag ville haft den. Men vad spelar det för roll.. Egentligen.



Toppen, toppen kväll

Vi har spenderat en helt toppen toppen kväll tillsammans med mormor och morfar. Pappa Henrik är på grillbaluns med sitt jobb och väntas inte hem förrän på småtimmarna.

Själv sitter jag vid datorn, var annars?

Man får passa på när tillfälle bjuds så att säga!


AC

Som jag kanske nämnt har det varit en man här och installerat AC idag. Himmelskt är det nu när det är klart men ack så jobbigt när han var här.

Ytterdörr och källardörr öppen och en trotsig son som just idag skulle göra allt han inte får och lite till.

Detta resulterade i ett humör som på kort varsel skrämde slag på mig och Henke ringdes hem från jobbet.

Tackar å det yttersta för att han fick och kunde komma hem.

Ikväll ska han på sommarfest med arbetskamrater och jag ska sitta i hallen under AC fläkten och njuta. Nej vars.. Mamma och pappa kommer hit och ska grilla med mig och Eric så det blir det en bra kväll.


Sentimental och nostalgisk

Igår kväll var Henke snäll och hjälpte mig att tömma min mobilkamera. Nått på 1400 bilder hade jag, har ju inte kunnat ta kort på en närmare evighet. Men nu är ALLA bilderna i datorn och jag kan ta kort med mobilen igen.

Hur som helst, jag satt och tittade på skärmen till datorn när bilderna fördes över och ingen blir nog förvånad när jag säger att jag blev smått nostalgisk och sentimental.

Men visst är det väl så, att " gamla " bilder tar fram en massa minnen?

Det var bilder från innan vi gifte oss och det innebär ju minst tre år. Tre år av händelser. Saker som hänt, vardagssaker man inte la så mycket vikt vid just då men som nu känns... sentimentalt.

Jag tänker på hur mycket jag saknar vissa personer i mitt liv. På allt kul vi hade. Jag ser Henke och mig innan vi fick ansvaret att vara mamma och pappa. Jag ser min mage växa och tänker på att Eric bodde i min mage. Jag ser det allra första kortet jag tog på honom när han låg på mitt bröst.

Mina minnen är starka och jag är så glad för att jag har dom. Och jag har kort att titta på som liksom gör minnet ännu starkare.

Visst är det väl en härlig känsla ändå? Att leva?

Varje dag som går skapar ett minne, men ofta har man så bråttom att man glömmer att leva i nuet. Det är alltid något på gång, någonting man ska göra. Man glömmer det allra viktigaste -

ATT UPPSKATTA DET MAN HAR!

Härlig sommarbild



Avslutar kvällen med ett helt underbart kort på Eric och Nellie <3




<3









Bröllopsdag

Idag har vi bröllopsdag, Henke och jag. Tre år har gått sen vi sa ja till varandra.

Förra året blev jag firade på ett helt underbart vis. Henke, Anna och Per hade fixat till så vi fick lite barnvakt en stund Henke och jag. Vi tog bilen och åkte till en strand, vi var på Öland, och bara satt där och njöt. De hade fixat med jordgubbar och cola som vi satt och mumsade på.

Vi satt där och filosoferade och njöt. Spekulerade i hur vår familj skulle se ut några månader senare. Jag var nygravid och vi var så lyckliga.

Tyvärr blev inte gravidlyckan så långvarig, fick ju tyvärr missfall. Men just känslan vi satt där med, den var fantastisk.

Och även att vi fortfarande " bara " är en familj på tre så kan jag inte önska mig mer. För det jag har i mitt liv är underbart och jag är så glad.

Rebecca <3 Henrik = Eric

Älskar min familj!

Lägesrapport

Idag får vi dit vår altandörr. Så skönt det ska bli att inte behöva springa runt huset för att komma ut.

Eric och jag ska plocka i ordning lite nu innan för det lär nog bli ganska smutsigt när han drar fram och gör öppningen. Lite tvätt har vi också att ta hand om.

Sen blir det nog en liten tur ut på gården för att leka lite. Kan vara skönt med lite frisk luft för både mig och Eric.

Blev inget jobb idag då jag inte har någon barnvakt. Men i morgon så!

Ha en bra dag mina vänner!


Int vet jag..

Okey, jag kanske vaknade på fel sida nu efter att jag vilat, kanske är det för att middags stressen är på gång att börja, kanske är det för att mina ögon verkar fått eget liv och fladdrar värre än jag vet inte vad vart jag än tittar, kanske är det för att Eric gör de mest irriterande ljuden han bara kan, kanske är det för att det är typ supervarmt här inne.. Kanke beror det på en del annat.. Kanske beror det inte på något särskilt..

Inte vet jag..


Lite kiss och bajs

Vi har ju inte bråttom här hemma. Vi tar saker som de kommer och stressar inte på med saker.

Som en sån sak som pottan till exempel. Vi har inte brytt oss så mycket om det. Vi har haft den framme och satt Eric med kläder på på den.. Men inte mer.

Nu är Eric vääldigt intresserad av ens egna toalettbesök. Han vill titta när man kissar och böjer sig ner för att se vart det tar vägen när man spolar.

Vi har bestämt oss för att testa lite med potta, låta Eric springa utan blöja så han märker när det händer något och sådär nu på semestern.

Spännande att se hur det går.

Premiär

Vet inte om jag skrev det igår, men Eric premiärbadade i Norrhult. I sjön.

Tanken var att han och jag skulle gå omkring i vattenkanten medans de stora pojkarna - pappa, Martin och Per - badade en snabbis. Jag hade inga badkläder på mig och som mellannamn bär jag ju " badkruka "

När Eric såg att de som badade gick längre och längre ut så skulle han följa med. Han gick och gick och blev blötare och blötare. Pappa mötte upp honom och de badade e stund tillsammans. Så sött.

Det märktes att han tyckte det var lite kallt efter en stund så då gick vi upp.

Så, premiärbadet ute är nu avklarat för hans del.


Rättelse

Henke ville att jag skulle berätta att det absolut inte är färdigt, eller klart, som jag uttrycker mig vad gäller altanen här nedan. Vindskivor ska dit, en trapp ska byggas och en dörr ut ska fixas..

Men det tror jag nog ni förstod. Med klar menar jag ju just som det är - den är klar att sitta med en kopp kaffe och njuta på.

Så där ja

Och lite altan såklart



Bild på huset innan altanen kom dit





Hittade inte någon superbra bild på altanen när den var klar men detta får duga








Det får duga för nu!

Kärlek




Mina favoritpojkar <3







Vardagskvalité

Nu har jag flytt verkligheten en stund. Har låst in mig i datarummet. Henke och Eric leker i vardagsrummet.

Att få sitta här inne, inlåst av egen fri vilja och bara lyssna på datorns sus och inte behöva bry mig eller egentligen ens tänka en stund är kvalité. Jag försöker fylla på med ny energi för att orka med i Eric´s tempo resten av kvällen. För energi, det har han gott om. Han verkar inte lida av värmen något nämnvärt.

Själv tycker jag att det börjar bli jobbigt nu. Eftermiddagarna här hemma i vår bakugn gör att jag domnar bort till och från och börjar se dubbelt. Så jävla störande kan jag tycka.

Har hört mig för vad gäller AC också och vi kommer sannolikt inte få bidrag till det i om att jag inte vetat om min ms så länge. Så den får vi snällt betala själva och det gör vi på fredag då den monteras in. Då kan jag börja leva hela dagarna igen och inte behöva ta stöd mellan väggarna när jag ska gå någonstans.

Jag kan bli så irriterad för jag anser väl att det inte spelar någon roll om jag haft ms i 10 år eller som nu typ 2. Jag mår skit av värmen och det påverkar mig negativt. Men fine, vi får betala. Henke ser hur dåligt jag mår och anser att det inte är meningen att det ska vara så. Vi får snåla in på någon annan renoveringsgrej i stället.

Nog om det nu är det färdigt gnällt. Nu pallar jag inte värmen här inne längre. Jag går och lägger mig i frysen ett tag..


Vill inte..

Efter en helt underbar vecka är det nu äterigen dags att bege sig mot verklighetens tråkiga vardagliga rutiner. Stresskänslor och allmänt tråkigt.. Jodå..

Och sen ett tandläkarbesök också. Fyy..

Nu ska vi mysa och njuta..

Tandis igen då..

Nu ska jag snart ta en sen eftermiddagstupplur. Henke vilar sig nu, han är trött efter dagen.

I morgon blir det att åka till tandis igen. Bet bort en stor del av en tand förut. Jävla skit. Jag som trodde att jag var färdig där när jag lagade mina 4 hål för en månad sen. Om inte annat tycker nog plånboken att det räckte så.

Men varför inte..

Längtan

Trippen vi varit på har varit precis vad jag behövde. Avkoppling, svalka och kravlösa slappa dagar. Avlastad av maken, mor och far.

Det känns faktiskt tungt att behöva komma hem till alla måsten. Att behöva se Henke åka och jobba. Vi har ju haft det så bra.

Men nu är det bara två veckor kvar till han firar semester på riktigt.

Jag längtar

Randigt var det här

Vill bara tipsa mina trogna läsare om en sak.

Skulle det nu va så att ni har en solskyddsfaktor med HÖG faktor på, som man har till barn.. Tänk då på att INTE dra av eventuella rester  på¨er egen mage och sedan lägga er och sola.. Det blir verkligen ränder efter fingrarna.

Så kan det bli..

RSS 2.0