Visst?

Huvudsaken är ju att man har det bra? Eller hur?

Jag tycker som så att har man bara sinnesnärvaro nog att göra val i livet som gagnar en själv och sitt eget välmående så ska man köra på. Inget konstigt med det alls faktiskt.

Man känner ju själv vad som ger positiv energi i stället för en massa negativ.. Man spårar lätt in i ett tråkigt spår och ibland krävs det hårdhandskar för att bryta den negativa trenden.

Visst?

Trötthets svammel

Överlag så känns det mesta under kontroll nu. Midsommarfirandet var stundtals jättebra men slutklämmen på kvällen gjorde att jag överväger att gå i ide nästa år. Jag vill inte vara med om det något mer.

Jag har funderat en hel del den senaste tiden. Känner att jag skulle vilja rensa rent på något sätt. Inte här hemma utan i livet i stort. Man omges av så jävla mycket negativ energi. Varför?

Vad får man ut av att prata skit? Att bara se det negativa? Jag kan inte riktigt förstå det. Och jag känner att det nog får vara bra nu. Om inte annat mycket snart.

Jag kan tycka såhär, man bildar sig lätt en uppfattning om något eller någon. Sen drar man slutsatser därefter. Fine, jag gör det själv ibland. MEN grejen är den att man mycket sällan ser hela bilden. Det finns oftast en hel hoper med pusselbitar som man behöver sätta ihop för att förstå.

Jag bryr mig för mycket, det vet jag. Vad jag däremot inte bryr mig så mycket om nu för tiden är vad folk tycker om mig. Jag vet att jag betyder allt för Henke, och Eric såklart, och det är det som är det viktiga. Trampar jag någon på tårna med min uppenbarelse, ja men skit då i mig. Vänd på klacken och gå.

Jag är jag. Och jag är faktiskt jävligt glad över att vara just jag. Skulle det nu vara så att jag inte faller i smaken bland vänner och bekanta, strunta då i mig. Prata inte illa om mig till andra. Har du åsikter och kommentarer om hur jag är eller hur jag lever mitt liv - ta det då med mig. Det ska mycket till för att jag ska ändra mig, men jag är jävligt duktig på att kompromissa om det ska va så. Om det är värt att göra det för..

Detta låter nog som meningslöst dravel för er. Det är nog inte lätt att hänga med och förstå. Jag gör det nog inte själv då jag är trött som bara den.

Ska ta mig en kvällscigg, en kvällsmacka och sen en kvällskik på tv:n innan sovdags.


Dagen efter kvällen före..

Okey, jag var skitförbannad när jag skulle lägga mig igår. Eller i morse..

Nu efter ett par timmars sömn är jag fortfarande förbannad, men nu är jag mest besviken. Det är inte ofta som jag väljer att avstå från att skriva om vad saker och ting handlar om. Men nu får det tyvärr va så.

Jag önskar dock att det inte blivit såhär. Jag skulle vilja radera gårkvällen från minnet och gärna almanackan också för den delen. Att den aldrig hänt.

Men,

Ni vet att det finns vissa filmer där man får se ett händelseförlopp ur alla inblandade parters synvinkel? Så kan man förklara kvällen igår. Man får ha i åtanke att vi alla är olika, att vi alla tolkar saker och ting annorlunda och att man blandar in sina egna känslor och värderingar i saker och ting man tycker.

För att undvika fler sånna här händelser kanske det vore bättre att vara eremit. Men frågan är hur kul det är.

Egentligen..

Jag vaknade dock med två stora lättnader. Vad de var kan jag tyvärr inte tala om..

...

Ja, jag är förbannad.

Ja, jag är jävligt ledsen.

Ja, jag är jävligt besviken.

Kleta ihop alla negativa ord du bara kan komma på så har du min sinnestämning just nu. Det blir en lång natt. Det borde inte vara såhär just nu. Någon annan kanske borde ta över ansvaret?

Inte fan vet jag.

Jag vet inte någonting. Jag känner mig helt tom. Och inte nog med det så kommer jag vara på ett våldsamt dåligt humör i morgon också. Inte minst på grund av sömnbristen.

Jag funderar på att låsa bloggen dessutom. Det är så mycket negativ energi som cirkulerar här på. Jag är nedstämd ibland och det är ändå inget kul att läsa. Sen känns det lite som att en del människor utnyttjar folks bloggar i enbart syfte av att ha något att prata om.

Jag är förbannad, jag sa ju det. Besviken på det mesta.

Jag vet ingenting längre.

Blir som man umgås..

Man blir som man umgås så idag är jag sur. Dagen började bra sen vet jag inte riktigt vad som hände.

Är som ett frågetecken just nu, men det blir nog bra det med till slut.

Altanen är invigd

I kväll tog vi kvällskaffet på vår altan. Förstår ni hur skönt det är att det är klart? Helt klart är det ju såklart inte, det är en del till taket som ska upp och lite mer räckesplankor för att få lite mindre insyn.. Men ändå.

Vissa tvivlade på att vi aaldrig skulle hinna in här i huset innan Julafton. Renovering och flytt. Och en del tvivlade på oss när det gällde även detta. Men se på det färdiga resultatet.

Henke är som en helt annan kille nu för tiden. Speciellt sen vi fick barn. Han jobbar och sliter och har blivit så mogen och rejäl. Jag är stolt över honom!

Nu blir det snart lite värmebröd för omväxlings skull. Sen blir det sängen. Jag är så fruktansvärt trött så ögonen går i kors.

I morgon firar vi midommar. Nice..


Snart så..

Det går framåt och nu kan man faktiskt ana en färdigställd altan här på vår baksida.

Jag har varit med ute varje kväll, ser det som lite motion och träning. Och jag tycker att det är skönt att få vara med. Att få slippa att tänka på tråkigheter just för stunden.

Jag njuter och ler för mig själv när jag tänker på hur mysigt vi ska ha det där ute. När det är klart!

Nu blir det film och.... just det värmebröd = )


Hjälpsam kille

Har inte uppdaterat så flitigt senaste tiden så jag tänkte passa på att skriva nu. Har inget direkt att komma med visserligen men ett par rader kan ju alltid vara kul att läsa.

Vi har varit ganska flitiga idag, jag och Eric. Plockat med tvätt och fixat. Han är så hjälpsam. Hjälper till att plocka ur disk, plocka upp och ner tvätt, spola toan.. Vad man än ber honom om så fixar han det gärna.

Det behövs dammsugas här också och det har inte ungått lill - plutten. Han pekar mot hörnen och säger " jääck " Men dammsuga vill han inte att jag ska göra. Jag vet inte varför han helt plötsligt blivit rädd för dammsugaren. Men det får vi ta när pappa kommer hem i kväll.

Inget konstigt med det!

Ha en bra dag mina vänner!

Triss på jäsning

Nu ska vi snart äta värmebröd. Det börjar bli mer regel än undantag här på Ekvägen. Någon gång under kvällen kommer vi dessutom skrapa fram en vinst på minst 10,000 kronor här hemma. Dagen till ära. Trissen ligger på jäsning på micron.

Henke har lovat mig att vara hemma i morgon om vinsten är på denna summa eller mer. Så håll en tumme för tusan.


Bröllopsyra

Sitter nu bänkade och myser till festligheterna vid det Kungliga Bröllopet. Det har varit en arbetsam dag på gott och ont.

Snart ska vi äta värmebröd och sen blir det nog sängen ganska snart. Vi måste bara kolla klart först.

Tack Snälla Sandra och Stefan för idag <3

* Kärlek *

Jag älskar dig så mycket att det värker i mitt bröst. Jag älskar att se dig hoppa och leka. Det mest underbara att höra är ditt skratt. Att se dig utforska nya saker och förundras över hur fantastisk vår värld är.

Du har inga större krav och du är ännu ( lyckligt ) ovetande över grymheten som finns här på vår jord.

Jag skulle ge mitt liv utan att blinka för dig. Jag har, sen dagen du föddes, insett att meningen med mitt liv är ditt. Vad jag gjorde alla de år innan du kom till mig och till oss vet jag inte. Men nu, nu har mitt liv en mening. Och det är att vara med dig.

Vi har en del meningsskiljaktigheter. Vi kan bråka i bland och jag kan bli trött. För stunden. Men allt det där är värt det och det gör att jag uppskattar alla bra och fina stunder desto mer.

Du är mitt liv Eric. Jag älskar dig högre än du någonsin kommer att ana. I med och motgång är det du och jag. Du är en gåva större än något annat för mig och din pappa. Vi kanske inte alltid gör rätt, men de val vi gör är för din skull.

Jag älskar dig, min son <3

Snart helg

Tackar högre makter för att det är en helg på ingång. Jag skulle INTE klara av en dag till ensammen med Eric. Han är såå sur och trotsig så jag håller på att få ett frispel.

Det är inte alltid lätt att vara mamma inte.

Schtäda

Nu kommer snart min kära far hit på lite förmiddagsfika. Jag ska be honom snällt ifall det finns möjlighet att jag kan få dammsuga av lite här hemma. Det ser verkligen för jävligt ut och Eric kommer och lämnar dammråttor och smuts till mig gång på gång.

Jag vet inte när det hände, men rädd för dammsugaren har han blivit. Jag som annars kunde städa när jag ville kan nu endast göra det när någon är här och tar hand om Eric.

Hoppas Ni har en bra dag!

Det går till en viss gräns..

Vissa människors beteende blir man bara så jävla förbannad på. Det går till en viss gräns, sen är det kört. Jag vet att jag inte har med det att göra egentligen man jag kan liksom inte låta bli att reagera.

Man är ju bara människa..

Sovit som bara fan

I eftermiddag har vi vilat oss här på Ekvägen. Kan säga att vi sov som små grisar. Jag somnade till och med ifrån Beverly hills och då jävlar är jag trött kan jag säga.

Förövrigt känner jag lite hopp om min kropp nu. Jag vaknade med en inte lika fullt domnad och svag högersida så jag hoppas att igår och idag berodde på att det nådde någon slags kulmen. I morgon ska jag ringa  Birgitta ( neurologsköterskan ) och rapportera och ställa några frågor.


Say a little prayer

Nu stundar ett jätteprojekt. Inte så att det är någon större deal.. Bara man har tid till det.

Mycket ska gå i lås. Virket måste komma i tid, Henke måste ha ork att jobba på som en arbetsmyra efter jobbet. Ja önskar vi hade begärt om pappaledigt för honom några dagar nästa vecka. Men, det är lätt att vara efterklok.

Jag har ju varskott den nuvarande " Gerdsborgar´n " att det kanske dyker upp ett gäng där på midsommarafton. Han har väl såklart egna planer men i värsta fall kanske = )

Men, jag hoppas vi ska slippa!

Finn fäjs

Alltså vad är det som händer här egentligen? Jag gick genom mina tonår utan en tenden till dålig hy. Fick ett par finnar i tinningen inför mensen men det var allt.

Nu ? Jag är knottrig som jag vet inte vad. Skulle jag räkna skulle jag nog kunna hitta ett hundratal kvisslor och skit i fejjan. Vad sker?

Som tur är är de inte såå synliga så i fel ljus med fel vinkel på fäjset så träder de fram. Fy faan..

Skulle jag ha mycket tid över skulle jag kanske sysselsätta mig med att namnge dom alla..

Varför inte..

En helt vanlig dag

Även denna dag började tidigt men det gör ingenting. Eric´s humör skiner ( än så länge ) i kapp med solen och vi leker idag. Så skönt. Vad det än varit som besvärat honom verkar vara över. Tack och lov.

Vi gör ett försök till att få en bra dag här. Jag hade hoppats på att mina känningar i kroppen skulle dra sig tillbaka. Lite i alla fall. Ska ju ringa ner i morgon och återge hur jag mår. Vill inte ha kortison..

Det är ju så typiskt att jag som inte är någon tablettknaprare ska behöva få en sjukdom som kräver medicinering. Jag är ju en biverkningpåläkemedelallergiker kan man ju säga..

Vi får se vad hon säger. Vill ju helst slippa just nu. Kortisonet kortar upp skovet, men det har ju ändå gjort sin skada så det känns som att jag kan leva med svageheten i höger arm och ben och domnadskänslorna. Åhhh.. Jobbigt det hära alltså.

Jag tror många som hör mitt resonemang tycker att jag är dum som inte sätter fart med behandling och så. Tar de läkemedel jag kan för att stanna upp och lindra. Men jag vet inte.. Jag behöver tid. Tid för att smälta hela den här soppan. Acceptera att jag är sjuk.

På något sätt så försöker jag ju intala mig själv att så inte är fallet trots att jag känner sjukdomen såväl..

" umpaa "

Kvällen blev bra. Farmor kom och underhöll Eric som repade sig när det kommer till hans humör. Han fick ett härligt bad och lekte och var sig själv.

Dessa faser, eller vad det nu är. Det har sin charm.. efter att de passerat.

Ikväll är jag nöjd med min tillvaro. Alla hemska tankar jag tänker när jag mår dåligt är som bortblåsta och man kan säga att jag riktigt njuter. Men det ska ju tydligen va ett gott tecken det där. Att det pendlar menar jag. Då är man på väg upp.

Hur som helst..

Att få spendera tid med Henke och få lite frisk luft gör under en dag som denna.

Nu hoppas jag lill - killen, som för övrigt säger " rumpa " nu, somnar fort så vi kan mysa med en film och lite glass.


Cars Cars cars

Med en kille som har en vilja av stål och inte humöret med sig riktigt så blir dagarna ibland lite annorlunda.

Filmen " Cars " tittar vi nu på för tredje gången idag. Inget annat vill han göra. Inget. Och vad gör man då? Låter honom stå och gråta sig fördärvad eller låter honom få sin vilja genom? Svaret på den frågan är såklart att han får sin vilja genom. Idag. Bara idag.

I morgon, om det blir samma visa, så tar vi i med lekhårdhandskarna.

Hoppas hans humör är bättre, att han är piggare än idag och att han får sova ordentligt på natten.

Vet inte vad det är för något. Antagligen någon spännande fas med inslag av tandsprickning. Han kom utan manual så det enda vi kan göra är att gissa oss fram.

Så är det!

Lugn och fin

Ville bara kolla in här och säga att jag lever. Jag har inte tagit sönder något idag på grund av mitt humör och jag har dessutom lugnat ner mig avsevärt.

Bra va?

Nu blir det film och glass. Hoppas Eric sover gott nu och att vi vaknar på ett strålande humör i morgon. Jag hoppas också att de här konstiga känningarna jag har i min kropp ska börja dra sig tillbaka. Tror det är det som gör att mitt humör sviktar.

Men, men..

Vill bara passa på att tacka snälla Farmor som kom och umgicks med Eric så jag fick va med Henke ute lite <3

Nu blir det film och glassbonanza.. Nice

Äcklig jävla söndag

Ja, jag är vaken uppe och totalt vansinnig. Det finns nästan inga gränser för vad jag skulle kunna ta mig till när jag är såhär arg. Och allt bottnar i att jag vaknat av gurglande snarkningar. Ökandes i styrka. Störd nattsömn helt eneklt.

Jag försökte somna om, men sen vaknade Eric och nu sitter jag här. En kopp kaffe och macka senare. Jag ska röka också sen lägger jag mig på soffan i vardagsrummet.

Den här morgonen reuslterade i en hel del funderande. Tårarna kan inte sluta rinna. Visst är det väl härligt när en äcklig söndagjävel börjar såhär?

Jag sa ju att jag är arg!

Twiligt

Med risk för att jag nu kommer bli illa omtyckt så måste jag ändå skriva om en sak. Offret för min åsikt är " Twilight filmerna " Jag vet att många tycker dom är så bra, att skådisarna är så snygga och det ena med det andra men jag hävdar att Ni som tycker dom där filmerna är så bra vet inte vad kvalite är.

Jag har kommit att gilla hela den där vampyrgrejen. Kan tycka att det är jävligt coolt om det görs rätt. Tyvärr görs det inte rätt i Twilight. Visst, det är nog ( förhoppningsvis ) tänkt att tilltala en yngre målgrupp än den jag tillhör och då är det ju helt okey att jag har min åsikt.

Jag kan tycka att skådisarna ser skapliga ut, i vissa lägen. Men dom är ju så jävla dåliga på att agera. Han killen där, Edward ? , ser bara så jobbigt plågad ut. Inte häftigt eller coolt eller snyggt utan bara så jävla jobbigt plågad.

Bruttan ser mest k*t ut i alla lägen med sin darrande underläpp. Hon har liksom inget annat minspel. Kanske en blivande gladporrskådis om ett par år?

Vill man se vampyrgrejen av kvalite med snygga skådisar och bra agerande finns bara ett alternativ.

Det heter Vampires Diaries. Punkt!

Vi kommer sannolikt se den nya Twilight filmen här på Ekvägen, få oss ett gott skratt och sen se något annat bra efter det. Men ändå.

Hur kan dessa filmer va så populära?

Hoppas

Vad är det här? Värsta stormen.. Vädret är konstigt nu för tiden.

Idag blev jag less på att höra mina pojkar väcka mig gång på gång. Antar att den störe väckte den mindre med sina snarkande ljud. Jag blir totalt vansinnig av att höra det hur som helst.

Den större sover fortfarande och den mindre är vaken nu precis hör jag. Han var nog trött efter att ha varit vaken en del på morgonkvisten.

Jag ska ta mig en snabbcigg innan jag går in till honom och säger god morgon. För det hoppas jag att det är,

en god morgon!

Ge mig styrka

För det mesta, i vår vardag, så funkar saker och ting utan några värre incidenter. Jag mår ganska ok överlag förutom små mindre dippar i humöret när min sjukdom verkligen gör sig påmind. På riktigt. Jag känner av den hela tiden men i vissa lägen och vid vissa tillfällen märks den mer än annars.

När det tex kommer på tal om såna däringa saker som andra inte behöver lägga så mycket kraft och energi på. De kan bara låta det ske. Det är i dom lägena det blir jobbigt.

Nu när jag inte behöver känna någon press rent jobbmässigt heller så är det så skönt. Jag kan ta det i min takt. Och det funkar.

Nu har jag ju inte jobbat denna vecka då det här med känselstörningar och skit varit jobbigt. Sen skulle ju Birgitta ringa tillbaka och prata med mig så jag känner att jag lika gärna kan va hemma och vänta. Och vänja mig vi hur konstigt kroppen känns.

Nåväl, nu var det ju inte det jag skulle komma till.

Vi har ett stort dilemma här. Det handlar om att åka eller inte åka med husvagnen i år. Jag har haft ångest över det faktum att jag vet att Henke vill åka i typ nästan 2 månader. Jag är superstressad över allt som måste packas, allt som måste göras. Hur det ska gå att ha en liten Eric som är mer nyfiken än jag vet inte vad som kommer springa över hela campingen.

Jag orkar inte. Jag kommer bara må dåligt över det där.

Jag kan se mig själv njuta ( lite ) om allt vora klart. Att jag kunde komma när saker och ting är på plats. Inte innan.

Henke menar på att det inte bara har med min sjukdom att göra. Som om jag skulle blivit lat nu senaste året då eller vad menar han? Jag har skött allt sånt där, visst har jag gnällt lite men jag har inte mått dåligt månader innan. Jag har med glädje sett fram emot det ändå.

Nu har detta blivit ett stort dilemma som sagt. Henke säger att han åker själv med Eric. Jag mår inte bättre av att veta att dom är iväg. Då blir jag ju skitstressad över det. Henke vill så gärna åka och blir så nere när jag säger att jag inte klarar av det. Eller att jag tror att jag inte kommer klara av det.

Fy fan..

Hur vi gör får framtiden utvisa. Jag pallar inte att tänka på det ens..

Samtidigt tycker jag att Henke är värd att få komma iväg och ta igen sig. Han har inte haft det alltför lätt sen Eric föddes med depressioner hit och dit, ms besked, ett hus att renovera och en trädgård att ta hand om. Och altanbygget, och staketbygget ooch så vidare och så vidare..

Gud, ge mig styrka. Jag är ingen mönstermänniska, jag har absolut inte levt ett liv som skulle få dig att ens vilja hjälpa mig. Men för Henke´s skull. Se till att om du hjälper mig att klara av att åka så får ju Henke nytta av det.

Jag vet inte.. Jag vet ingenting..

I landsproblem, jag vet..

Ärligt talat

Ibland blir jag bara så less på skiten. Ärligt


Dags för lite frisk luft

Nu ska vi snart bege oss ut i ovädret och jobba. Eller, jag ska väl inte jobba så mycket egentligen. Jag är mest med för den friska luftens skull. Och för att få lite tid ensam med Henke. Eric ska ha kvalitetstid med Farmor.

Jag har vilat i eftermiddag ( som vanligt ) men jag är fortfarande otäckt trött och längtar tills det är sovdags igen. Det är inte klokt faktiskt.

Nej, nu är det dags, ska det bli någon altan färdig så måste vi jobba på. Det gör sig tyvärr inte självt.

Hur gärna man än vill..

Trött, trött, trött..

Idag är jag seg. Trött och trött och trött skulle man nog kunna sammanfatta det hela. Längtar till vi ska krypa ner och vila oss i eftermiddag.

Vid 16 har vi telefontid med " barn " för att diskutera omtestning av Eric´s mjölkallergi.

Det var nog det hela för nu tror jag.


Jag har en dröm

Jag är irriterad. Inte överlag och på något annat mer än det faktum att Västerviks sjukhus är ganska så dåligt att ha att göra med.

Sen jag fick min diagnos har jag träffat Agata ( neurologen ) vid ett tillfälle. Detta tillfälle blev ju helt tokigt då hon inte var förberedd på att jag gjort röntgen ens en gång.

Alla de konstiga känningar jag har, allt som jag märker - knappt ingenting har vi diskuterat. Det är för jävla dåligt. Anledningen till att Agata överhuvudaget blivit mer insatt i mitt " fall " den senaste tiden är för att jag pratat med sköterskan där nere.

Det är i det här läget jag är glad för mitt frikort. Faktiskt. Hade jag betalat för röntgen, provtagningar och de få ord jag träffat Agata för att sägas hade jag krävt mer. På riktigt.

Nu har jag funnit mig i att söka mycket av informationen om min sjukdom på nätet.

Hur som, idag har jag pratat med sköterskan igen. Hon misstänker att jag är i ett nytt skov. Hon ska prata med Agata om det jag känner och sen återkomma i morgon. I om det faktum att jag faktiskt har skov var tredje månad ungefär kan det nu vara oundvikligt att vi måste överväga medicin.

Jag får panik. Över sprutorna ( det mest logiska är ju att börja men ändå ) för de saker jag inte kommer kunna göra om jag börjar med sprutorna.

Fan, det var inte såhär jag planerat mitt liv. Ingen kan ju vara säker på att allt ska funka och att man får ha hälsa så. Det är svårt att förklara hur jag menar. Jag är superglad för det jag har men mycket vill ha mer liksom.

Det gör lite ont i mitt hjärta, jag har inte valt att bli kroniskt sjuk. Och det är inte lätt att acceptera detta som ett faktum när det ena dagen inte alls är så alarmerande och vips så verkar det vara bråttom.

Nu har jag ju ändå haft några bra dagar, nästan två veckor. Och jag tänker inte låta detta tynga mig för hårt. Jag får sörja vid ett senare tillfälle.

Min dröm kan ni inte ta ifrån mig i alla fall..

Fan

Jag försöker att låta bli att tänka på att jag är kroniskt sjuk. Men i vissa lägen är det svårt. Som nu. Nu känns det mesta skit kan jag säga.

Återkommer vid annat tillfälle

Solen kikar fram

En ny dag har börjat och trots konstiga känningar, som för övrigt spridit sig till hela fejjan, känns läget under kontroll. Jag ska försöka få tag i Birgitta ( neurologsköterskan ) och få lite mer information om känningsgrejen. Mycket konstig känsla för övrigt.

Eric leker, han klippr gräset här inne. För fullt. Vi kör med bilar, lastar traktor, monterar ihop lastbilen och flaket som tyvärr går isär hela tiden.

Solen kikar fram lite idag från en i övrigt ganska disig himmel.

Vi gör väl det här till en fortsatt bra dag va?

Stress och hets

Ganska snart efter Eric fött började man märka hur vissa nyblivna mammor var så stressade. De kunde inte vänta på att få börja med smakportioner, att barnen skulle lära sig krypa och gå. Själv satt jag med en jävla ångest så fort Eric vuxit ur ännu en storlek. Jag ville låta honom vara bebis så länge det var möjligt. Han fick ta saker i sin takt.

Nu läser jag många bloggar där mammorna är inne på barn nummer två. Och nu är det annat ljud i skällan. Det debatteras vilt om hur annorlunda de har det nu med nummer två. Hur de inte har någon bråska. Hur de vill att barnen ska få va bebisar så länge som möjligt.

Antar att det beror mycket på paniken över det faktum att det kanske var sista gången de har småbarn och att de nu ska njuta. Lite av den inställningen jag har och har haft hela tiden med nummer ett.

Man kan ju aldrig va säker på att nummer två ens kommer dyka upp så varför stressa?


Lite gnäll på en kväll - varför inte = )

Är lite smått irriterad idag. Ringde till Birgitta ( neurologsköterskan ) idag och lämnade ett meddelande. Hoppades på att hon skulle ringa tillbaka. Men jag antar att hon har fullt upp idag. Och det är ju inget konstigt så. Jag kunde ju desutom försökt att ringa och ringa och lyssnat på upptagetton melllan 11 - 12 då de har telefontid.

Nåja..

Nu sitter jag här med en totalt bortdomnad högersida i ansiktet, båda knäskålarna bortdomnade och en högerarm som är med de ovan nämnda.

Jag har haft problemet sen igår, är det ett nytt skov?

Det är som det är.. Känner jag.

Har nog hakat fast ett släp på en leksakslastbil 100 gånger nu så jag avviker från bloggandet och gnällandet och leker med Eric i stället.


Kvällsrapport

Kvällen hr varit soft. Henke har fått stränga order om att inte behöva jobba efter jobbet så att säga. Jag vill ju inte att han stupa när altanen är klar och jag och Eric får sitta där själva.

Det är mycket att gör när man har hus. Det finns alltid något att göra. Men det är kul och det är bra. Man gör det ju till sig själv. Och för Eva´s skull. Damen som bodde här innan = ) Känns viktigt att få lite ordning på torpet nu inför hennes nästa tur i trädgården.

Den domnade känslan är kvar. Hela pannan och höger öra är nu påverkad. Mycket irriterande. Hoppas det är borta i morgon när jag vaknar!

Sonen är på sövning med pappa´s hjälp. Jag njuter en lugn stund vid datorn. Nu blir det snart en kvällscigg och efter det glass oh Vampire´s.


Falskt skov ?

Kände i morse när jag vaknade att jag var domnad i fler fingrar än jag vanligtvis är. Har ju rest symtom i tumme och pekfinger efter ett tidigare skov.

Nu har det letat sig ut i hela handen och min underarm är nu också påverkad. Jävla skit. Jag hoppas att det hinner försvinna tills i morgon för då är det ju " bara " ett falskt skov.

Nu ska jag vila och hålla mig sval så jag inte får mer känningar än jag behöver få.

Håll en tumme för ett falskt ett mina vänner

Seriöst

Vill bara att telefonen ska ringa så man får lite svar..

Inget ont som inte för något gott med sig. Jag hr fått en hel del gjort idag bara för att hålla mig ifrån att tänka och oroa mig.. Håller på att bli tokig här. Ärligt.


Orolig

Det som började som en bra dag har nu blivit en dag som går i orons tecken. Jag sätter mig stilla, kan inte sitta stilla, vankar av och an som en äggsjuk höna. Hur ska jag få dagen att gå?

Att jag ser det som ett bekymmer att sitta här och oroa mig är ju egentligen helt sjukt med tanke på vad du går i genom just nu. Jag lider med dig och önskar så det värker i mitt hjärta att jag kunde varit där vid din sida. Kunnat hjälp till. På något sätt.

I stället sitter vi här Eric och jag och kör med bilar..

Älskar dig min vän <3

Glass bonanza = )

Nu väntar en ny vecka med nya möjligheter. Men först ska vi se ett avsnitt Vampires. Glass bonanza kommer det också att bli. Det ni!

Helgen har inte gått så superfort som de annars gör. Vi har hunnit med massa nödvändiga saker. Snälla Farmor har tagit hand om Eric en hel del så vi hunnit med att städa och jobba. Altanbygget går framåt och ingen är gladare än jag!

Nu ska jag gå ut och svalka mig med en kvällscigg. Henke är och handlar.

Life is good och jag håller en tumme för ännu en bra vecka!

Oroad dam, det där

Nu har vi fått höra från flera håll att vi har haft påhälsning i vår trädgård av damen som ägde huset innan oss. Vid flera tillfällen. Det kan även vara så att jag valt att inte öppna dörren vid ett flertal tillfällen om hon skulle varit här och ringt på..

Kvinnan som bodde här innan är säkert trevlig på alla sätt, men i utsträckningen som hon kan prata känner jag faktiskt i ärlighetens namn inte för att träffa henne. Jag tror att hon skulle kunna stanna i timmar. Och det är ingen överdrift. Tyvärr.

Damen har även ringt ett flertalet gånger till bekanta i området och beklagat sig över att vi förstört trädgården. Att det är jord och grus och sten överallt. Blommor och rabarber som är icke omhändertagna korrekt.

Det gjordes en besiktning på detta hus där det påvisades för hoga fukthalter i källaren. Dräneringen som gjordes ( gräva runt huset ) måste ju självklart sätta sina spår. Nytt gräs är sått och om damen ifråga bara ger det lite tid och kanske låter bli att gå på de jordiga områdena så kommer det vara gräs i stället för jord där så småningom.

Rabarberna kommer min far att ta hand om när de är mogna och klara. Han har inte sett någon anledning till detta innan. Men nu i veckan verkar det vara dags.

Birgitta rensar i rabatterna här, jag kan inte vara ute och göra det om dagarna med Eric. Han skulle nog vara nere vid ICA om jag skulle sitta och rensa och ha honom med ute. Och om kvällarna har Henke fullt upp med att bygga vår altan.

Var det något mer? Jo en blomlåda som hon lämnat undrar hon om hon kan få tillbaka. Vad vi sett finns ingen blomlåda. Men om hon låter bli att trampa omkring i vår trädgård så kan jag offra ett par hundralappar på att köpa henne en ny.

Vårt intresse, eller ointresse, enligt henne av denna trädgård är vårt. Det blev det när vi köpte huset för att halvår sedan. Jag har inga gröna fingrar men kommer ta hand om de blommor som finns i den mån det finns tid.

Just nu är vår prioritet att få gräset att gro där de grävt, bygga en altan och få upp ett staket.

Man kan inte dela på sig och göra allt på en gång. Henke jobbar 7 - 16 varje dag och har ett tungt och krävande jobb. Han är ute ett par timmar varje kväll om ja inte sagt till honom att han måste ta det lugnt för jag märker på honom att han inte orkar.

Så - jorden kommer försvinna när gräset vuxit upp CHECK

rabarber kommer pappa ta om hand om i veckan CHECK

Var det något mer egentligen? Det var det nog men det har jag glömt.


En Giiil

Här pågår febril aktivitet far och son emellan.

När Eric ska säga " bil " säger han i stället " gil " Det låter så roligt och att det blir lite fel är ju inte hela världen. Henke var dock fast besluten att försöka få fram ett korrekt " bil "

De satt och tittade på bilar och Henke sa " titta Eric en bil. Eeeeen bbbbbbbiiil. "

Eric konstaterar högljutt och glatt att det minsann var EEEEEEN GGGGGIIIIIIIIL.

Diskutionen pågick bra länge och den ena blev mer exalterad än den andra. Men fortsatt heter " bil " " gil " för Eric och det kommer det nog fortsätta med ett tag fram över.

Mycket komiskt att höra var det dock.

Önskar Er alla en toppensöndag. Här ska vi fortsätta med altanbygget.

Life is good!


Beröm

Idag har jag varit på Öppen Psyk och träffat en överläkare. Han ställde frågor och vi pratade allmänt om allt som hänt  den senaste tiden och hur jag mår. Jag trodde ju att detta skulle vara mitt första " prat tillfälle " men han ska utvärdera det vi pratade om och lotsa mig till någon som kaan hjälpa. Förhoppningsvis hinner detta pratande börja innan semestern men det fanns ingen garanti. Tyvärr.

Jag fick beröm för att jag var väldigt vältalig. Att jag är mycket påläst om min sjukdom och bra på att förklara mig om densmma. Han sa även att jag är väldigt stark som person. Trots allt. Han menade också på att det inte är det minsta konstigt att mina känslor för närvarande åker berg och dal bana.

Om min kognitiva svikt beror på ms eller depression eller de båda kommer de framtida samtalen att utvisa.

Det känns bra att ha pratat med någon som är insatt i psykisk ohälsa och få höra positiva ord om sig själv. Han konstaterade att jag är fullt frisk för övrigt rent psykiskt så det som gör att jag mår dåligt är diagnosbeskedet och ms i sig.

Det är en sån negativ klang över ordet psykisk ohälsa. Inte för att det yttrades där idag utan överlag. Jag skäms dock inte över att tala om hur jag mår. Jag pratar med vänner och familj, jag skriver om det här. Jag ser ingen anledning att vara någon martyr och kämpa mig genom denna tuffa tid med kudden som stöd. Att gråta i sin ensamhet och begrava alla känslor i det inre.

Detta berömde läkaren mig för idag. Han sa att de människor som är öppna med hur de mår får det stöd de behöver och når välmående snabbare.

Så tack alla ni som lyssnar stöttar och finns. Skickar stöttande kommentarer i bloggen, kramar mig när jag är ledsen, skrattar med mig när jag är glad. Ni finns för mig och kommer vara en del av resultatet som så småningom kommer vara en välmående Becca- Lotta.

God kväll = )

Social träning

Idag har vi varit i Västervik Henke och jag. Vi träffade Agata, Roger och min kontakt på försäkringskassan. Det gick väl ganska bra tycker jag. Grät mig genom den större delen. Men det är ju så jag är just nu.

Agata menar på att vi inte kan skylla allt på ms:n. Hon tror att det finns chans att jag mår som jag gör för att jag bearbetar och reagerar på beskedet om diagnosen i sig. Det är inget konstigt med det och hon tycker att jag behöver mer tid för att få landa, gå till psykolog och börja må bra.

Att tvinga mig tillbaka till jobbet för fort skulle bara göra allt värre så nu tar vi saker som det kommer. Jag ska inte stressa på något.

Jag är helt sjukskriven till mitten av september och jag gör något som heter " social träning " för att försäkringskassan inte ska säga ifrån. Jag behöver ju mina pengar därifrån.

Jag tror nog att det ligger en del i det Agata säger. Till viss del. Jag känner ju visserligen sen ett år tillbaka att jag har förändrats men så fort ms kommer på tal så kommer tårarna. I bland kan jag pressa tillbaka dom och ibland strömmar det. Som idag.

Men det blir så uppenbart vilken börda jag blivit. För mitt jobb och min familj. Jag drar ju inte in några cash och jag klarar inte av så mycket som det ser ut nu.

Jag läker och jag gör så gott jag kan för att göra varje dag till en bra dag. Nu har jag ju lyckats nästan hela denna vecka och det känns toppen. Jag tycker jag förtjänar att få va glad nu.

Vill ni hålla en tumme för mig?


Möte idag

Idag ska vi träffa Agata, En tjej från försäkrningskassan och Roger. De tyckte att jag skulle ta med Henke så han kan hjälpa mig genom samtalet och komma ihåg vad som sagts!

Jag är väldigt nervös inför detta. Jag hoppas att jag inte behöver säga för mycket för det där är ingen situation som jag funkar i.

Sen kan jag väl ärligt säga att jag är milt irriterad på Agata som " tar sig tid " med en sån här sak. När hon inte har tid för mig som patient. Det är ändå jag som är upphov till att vi sitter där. Det är jag som har frågor som gäller mig själv. Jobbet kommer inte i första hand vad gäller sånt som är viktigt. Det är jag och min kropp och knopp. Mest knopp då!

Hur som helst, enligt min kontakt på försäkringskassan så får Agata lite extra betalt idag just för detta möte. Så jag känner verkligen hur skev verkligheten är idag.

Jag som patient är inte ett skit värt, jag får snällt sitta med mina obesvarade frågor. Agata kommer få in lite extra klirr idag.

Bra för henne....

Positiv energi

Idag har vi haft en jättebra dag hittills. Vi har varit ute och lekt Eric och jag och snälla Farmor rensar våra land <3

Jag är på mycket gott humör även idag. Visst är det toppen, är ni inte glada för min skull? Det är nu ja min vana trogen börjar undra när skrällen kommer. När jag slås ner på jorden och in i verkligheten. Där verkligheten är att jag mest gråter och mår dåligt.

Men inte idag. Inte än. Jag njuter och samlar energi av all glädje jag känner.


* Stort Grattis till Jocke och Elli som fått en liten flicka *

Ha en bra dag mina vänner!

Toppen toppen

Om jag hade en dag i veckan som var så bra som denna varit hittills så skulle jag kunna andas ut och leva för dom dagarna. Jag vet att det kommer komma en tid då jag känner såhär alltsom oftast men just nu är jag så van att vara deppig och ledsen att en dag som denna gör att man känner sig prima i huvudet!

Nu har jag bara en liten önskan till om denna dag och det är att Eric ska somna och att Henke och jag får lite vuxentid vid tv:n med popcorn och cola. Och att Eric sover hela natten.

Det var det hela = )


Lite jobb..

Idag har jag varit en sväng på jobbet. Det var jättemycket folk under den tid jag var där så det var arbetsträning i alldra högsta grad. Linda och Jossa jobbade och det funkade jättebra.

Känns skönt att känna att de förstår mig. Att dom förstår att jag tycker att situationen " jobb " är som ett helt företag liksom.

Nåja, det gick bra och jag sov som en gris på eftermiddagen. Jag blir ju så jävla trött efter bara någon timma. Men huvudsaken är ju att jag kommer iväg. Och det gjorde jag!

Ett i - landsproblem

Varje gång man äter sig sådär äckligt proppmätt så sitter man och klagar. Pustar och frustar och tycker synd om sig själv för att man är för mätt. Det är ju inte klokt när man tänker efter. Det jag åt till middag idag är typ vad en hel by i ett fattigt land delar på på en dag.

Världen är vriden men trots det faktum att folk dör av svält varje dag i vår värld så kan ju inte jag sluta upp att leva och att äta.

Men kanske jag ska tona ner på klagandet!

RSS 2.0