En äldre mamma förklarar = )

För Er som läser min blogg och inte har barn skulle jag nu gärna vilja tala om ett par saker.

Den dagen man får barn, oavsett om det är vid 15 års ålder eller 40 så är du ju ändå samma person där inne i själen. Skillnaden är att man får en helvetes annorlunda syn på livet, på saker i stort och smått och man omvärderar en hel del i sin livssituation.

Alla är ju olika och det är ju lite av charmen. Ingen mamma är den andra lik. Men then again, ingen människa är väl egentligen den andra helt lik heller ? !

Bara för att man blir förälder och oavsett ålder kan jag faktiskt inte se någon som helst anledning till att man nu ska börja " tänka sig för " vad man gör. Det är ju upp till var och en hur man väljer att " förvalta sitt liv " och de val man gör?

Sen en annan sak, för er som är bra under 30 strecket i ålder vill jag bara meddela att det kommer en dag då ni förvånas över hur ung man faktiskt känner sig trots att personnumret säger en annan sak. Man slutar inte upp att leva.

När jag var barn var någon i 30 års åldern old. Riktigt old. Nu är jag här själv och kan faktiskt med handen på hjärtat säga att jag inte känner mig en dag äldre än 25.

Så kontentan av detta är - Bara för att du blir förälder så är du ändå en person som får bete dig så som du själv behagar och känner att du mår bra av! Absolut. Det är upp till dig själv. Inom rimliga gränser såklart. Här snackar vi ju lagligt och så vidare. Ni hajjar kanske ? !

och

Bara för att man råkar ha trillat upp i ålder och fortfarande sitter som ett levande frågetecken över vart i helvete åren tagit vägen - du får också göra det du känner för.

Jag tror nog problemet mer ligger hos de människor som har kommentarer om oss mammor. Eller om oss äldre. Eller om oss äldre mammor.

Men, vad fan vet jag!


Förlossningsberättelser

Väntar med spänning på att Katrin Z ska fortsätta sin förlossningsberättelse. Tänk vad man kan förändras som person. För ett par år sen kunde jag inte bry mig mindre om huruvida någon upplevde en förlossning si eller så. Om det blev snitt, föddes vaginalt. Blev gjort med eller utan bedövning. Känslorna under tiden och efter att barnet blev fött.

Nu är jag en redig tok efter liknande berättelse. Skit samma om jag känner personen eller inte. Det är alltid lika intressant. Och jag gråter för det mesta en skvätt ska väl tilläggas = )

Barnafödande är en bedrift och alla vi som klarat av det, vare sig via snitt eller inte, är hjältar. Det är stort. Visserligen är väl hela graviditeten en bedrift att ta sig genom på gott och ont. Alla krämpor, oro, all lycka, alla smärta. Listan kan göras lång.

Jag beundrar oss kvinnor helt enkelt = )


Lill - Carlsson på G

Idag har Lill-Carlsson briljerat med tokigheter. Han har bland annat starkt och tydligt visat att han skäms när jag sjunger för honom. Jag hoppas att det var mitt låtval ( Djungel George temat ) som var roligt och pinsamt och inte min sångröst.

Sen helt plötsligt, utan förvarning eller minsta påtryckning säger han klart och tydligt fyra när jag måttar upp och räknar ett två tre fyra. Trodde inte ens han lyssnade.

Fyra är ju lite märkligt av honom att säga. Det är ju mitt oturnummer = )

Men, men..

Konstigare saker har ju hänt =)

Härlig dag

Vädret är hur fint som helst och här sitter jag och trycker. Men, vi har faktiskt varit ute och lekt idag. Vi har grävt i jordhögen på baksidan och jagat varandra i gräset. Jag pratar såklart om Eric och mig = )

Henke har varit så duktig och grävt djupa hål till plintarna som ska va till vår altan. Per och Martin har varit med och hjälpt till * tack *

Nu har vi ätit middag och inväntar nu Farmor som ska va lite barnvakt när vi åker och hämtar sten till vår trädgård!

Det var väl det hela.


Morgongnabb

Då Henke snarkat som om det vore någon form av snarktävling i natt väste jag vid ett tillfälle att han faktiskt fick gå upp och ta hand om Eric på morgonen idag.

Då det i vanlig ordning blev jag som fick ta tag i den biten blev jag sur. Faktiskt. Inte så mycket på det faktum att jag ville fortsätta sova, jag tror inte det spelar någon roll hur mycket jag sover nämligen. Jag är trött som f*n ändå.

Men däremot att bara få ligga kvar och dra mig. Strunta i att behöva stressa upp och ta hand om lill killen. Det vore så skönt att liksom ligga och plira och kolla på när någon annan gör det.

Förstår ni mig?

Henke är alltid väldigt snabb med att upplysa att han faktiskt går upp vid klockan 6 varje vardagmorgon. Jag kontrade då med att klockan var nio nu och du har haft sovmorgon. Då säger Henke ( oftast ) att han faktiskt jobbar hårt i veckorna. Och då kontrar jag med att en helgmorgon ser helt annorlunda ut för honom än de mornar han åker till jobbet.

Där någonstans blev det lite jämställdhet på torpet idag. Tror det var att jag började gråta. Och varför jag gjorde det ? ? Ingen aning.

Jag kan bara bli så jävla ledsen på det faktum att varenda morgon i mitt liv består av exakt samma saker. Eric processen är allt som oftast den samma. Jag tar hand om disk varje dag. Jag ser alltid till att vi har rena kläder och allt sånt där. Henke behöver inte ens reflektera över att hans arbetskläder blir tvättade, det liksom bara sker.

Jag vet att han jobbar mycket hårt och är trött. Han lagar dessutom alltid mat och handlar så jag antar att jag inte borde klaga egentligen.

Men jag va bara tvungen att tala om för honom att för ett par år sen när jag hade två jobb och jobbade cirka 50 timmar i veckan så var det inte direkt någon skillnad på mina sysslor i hemmet. Så det där med att han jobbar " mer " än mig håller liksom inte.

Jag vet inte vart jag vill komma med det här. Jag blev ledsen över att jag blev dissad på en lördagmorgon helt enkelt. Jag ville starta dagen utan några direkta krav på mig och bara ta det lugnt.

Nu fick jag ju det till slut. Jag får sitta här en stund och Henke tog på Eric hans kläder.

Detta tror jag är upphov till många bråk i många familjer. Det är ju ingen stor grej egentligen. Och det handlar inte om att jag inte vill ha Eric. Det är svårt att förklara. Men jag tror att 99 % av alla som fått barn kan förstå hur jag menar.

Är det tio saker som ska göras begär jag inte mer än att få lite hjälp med en!

Jag klarade av det

Idag har jag varit hos tandläkaren ( ensammen för första gången på lääänge ) Jag var livrädd, panikångestig och vettskrämd men det gick. Tre hål skulle lagas men de upptäckte ett till under tiden så det blev fyra.

Känner mig mycket stolt ändå. Men nästa gång tar jag nog med sällskap.

Jag fick så mycket bedövning att jag frågade sköterskan flera gånger innan jag gick hem om hon verkligen tagit bort alla dom där pluttarna dom stoppar i munnen för att få bort kinden, det kändes som att det låg tio stycken i kinden eller nått. Det var ingen kvar utan det var en konstig känsla av bedövningen.

Lasse sa dessutom att jag inte kunde räkna med att kunna äta innan 16 - 17 idag då han bedövat så pass att jag inte skulle få tillbaka känseln förrän då. Vid 16 tiden var dock det mesta som vanligt.

När jag låg där i stolen och ylade som bäst ihop med borren kom en annan sköterska in. Lasse sa då till henne lite diskret om hon ville stänga dörren till undersökningsrummet bredvid. Då svarade sköterskan att det inte behövdes. De hörde mig så väl ändå och satt och diskuterade om jag tränade till kyrk kören.

Men, det bjuder jag på. Jag är livrädd, det är inget nytt och inget jag skäms över just då. Jag brukar skoja med dom om att det kan vara bra att jag kommer så de har lite kul att prata om på rasterna ett tag fram över. Lasse ville hämta filmkameran - där går dock min gräns = )

Vi hade riktigt kul hos Tandis idag mellan alla yl attacker.

Tandis

Idag ringde dom från Öhman och sa att dom hade ett återbud idag klockan 11:30. Jag ringde nämligen igår då jag upplevde det som att jag hade tandvärk ( misstänker att det " bara " var bihålorna för jag känner inget idag )

Vidskeplig som jag är vågar jag ju inte vänta till på Tisdag då jag egentligen skulle varit. Då kanske jag får värsta tandvärken under helgen.

Henke kan inte följa med så för första gången på minst 15 år ska jag gå själv.

Huvalingen..


Trist

Svenska folket var med och röstade fram Anna Bergendahl. Det gick som det gick. Visst är hon superduktig och låten är fin första gången man hör den men.. Att det skulle gå dåligt i Semifinalen tycker inte jag man behövde va Einstein för att föstå.

Det var en omröstning på Aftonbladet igår kväll. " Skulle vi skickat ett annat bidrag? " Majoriteten svarade ja.

Konstigt.

Man kan inte skylla på Anna, jag tycker det är svenska folkets fel. Det var ju dom som var delaktiga i att rösta fram henne. Sen att startfältet skulle va så tufft igår, va va det för skitsnack. Det var ju typ bara Danmark som var bra liksom.

Nåja,

Nu får man försöka hitta något annat att göra på lördag. Det känns aningen ointressant att kolla Eurovision i alla fall!

Bakåt och framåt

Korsningen här utanför oss nyttjas mycket av körskolan i stan. " Backa runt gathörn " är det som tränas mest.

Jag kommer själv ihåg de gånger jag körde för trafikskolan. Det var inte många gånger visserligen men vissa saker fick man ju testa på via dom. Hur som helst..

En gång skulle jag fickparkera. På Bondebygatan skulle det ske och jag skulle in med en bil framför och en bakom ni vet.

" Ser du tårtbiten " frågade körläraren. Jag svarade ja men fattade aldrig vad han menade. Vadå tårtbit? Låg det något på trottoaren jag skulle akta?

Jag vet och visste även då att det skulle bildas någon form av tårtbit när man kollade i sidobackspegeln. Men ärligt talat så såg jag aldrig någon. Jag lärde mig heller inte att fickparkera.

Faktum är att jag är och alltid har varit värdelös på att backa. Jag tror många håller med mig om att det faktiskt är svårarare att backa än att köra framåt. Jag klarar ju såklart oftast ut det, men inte via speglarna direkt.

Så, kontentan av det hela, lika mycket övningskörning både framåt som bakåt tycker jag = )

Grattis

Grattis Henke på din födelsedag <3

Bra dag

Nu väntar vi på Henke som ska komma hem på lunch. Det känns så bra att jag inte skrivit och ringt en massa till honom idag. För att beklaga mig och så menar jag.

Vi har haft en skaplig dag idag och det är vi glada och tacksamma för. Hur morgondagen blir är ännu ett outforskat kapitel. Likväl för mig som för alla andra. Skillnaden är väl att jag inte ska låta mig själv släppa på förhoppningarna för mycket.

Det blir nog lite vad man gör det till. Och jag är glad om jag får ha ett par bra timmar per dag än att hela tiden må som igår.

Jag börjar tro nu att jag är i stort behov av att gå och prata hos en psykolog. Det är nog mycket i mitt lilla hjärnkontor som jag försökt trycka undan.

Hur som helst, idag är vi lyckliga för att vi har en bra dag utan tårar. Både Eric och jag. Och Henke också såklart = )

Hoppas ni också har en skaplig dag mina vänner


Två sekunder

Har kommit på att jag nog kommer ge Eric en ganska så skev tidsuppfattning. När han kommer och jag märker att det är något han vill så säger jag oftast " jag kommer om två sekunder, jag ska bara.. " Varför säger jag just två sekunder när jag vet med mig att det kommer ta längre?

Dessutom har han ju ingen aning, jag skulle kunna säga att jag kommer om två år utan att han skullle reagera. Än har han ju ingen aning.

Men om jag fortsätter så kommer han ju tro att två sekunder är en halv evighet.

Märkligt..

Ord

Orden du sa ekar i mitt huvud. Jag tittar på min spegelbild. Jag känner inte längre igen människan som tittar tillbaka på mig. Vart tog " jag " vägen?

Fragment finns kvar av det som en gång var jag. Ibland tittar de fram. Alltmer sällan. Tårarna rinner och fårar mitt ansikte.

Jag vet att det inte alltid kommer va såhär. Det får inte alltid va såhär. Varken du eller jag kommer orka. Det som skrämmer mig mest är att du inte ska orka.

Det gör så ont att Eric aldrig kommer att känna mig som jag var innan jag blev sjuk.

Jag trodde jag var starkare än såhär. Jag är besviken på mig själv. Jag är en patetisk lite myra som kämpar varje dag för att klara av dagen.

När blev en vanlig vardaglig dag utan tvång och måsten som ett berg att försöka ta sig över? Hur mycket kraft och kämparanda kan möjligtvis finnas kvar i mig? Hur många tårar ska jag behöva gråta?

Jag hoppas och ber varje dag att det ska va en bra dag. Minsta lilla sak som går emot mig raserar orken att göra det bästa av situationen.

" Jag vet hur du är egentligen " sa du till mig. Frågan är, kommer du kunna lära känna och älska den person som jag blivit? Du säger att du gör det, jag kan inte helt lita på det. Men jag kan inte annat än hoppas på att det du säger är sant!


...

Idag hade jag kunnat ge nästan vad som helst för att ha Henke hemma. Jag har sovit jättedåligt inatt och är skittrött. Eric är på sitt allra gnälligaste humör. Ingen bra kombination någonstans kan jag säga.

Dessutom vaknade han mycket tidigare än han vanligtvist gör så dagen blev ju helt plötsligt väldigt mycket längre också.

Jag vill bara sova.

SATC

Att jag inte bloggar ibland beror oftast på två saker. Antingen är inte Eric på humör för en tråkig mamma som sitter vid datorn ( kan heller inte koncentrera mig så bra med honom runt benen ) eller att jag vet med mig redan innan att inlägget endast kommer bestå av gnäll.

Så..

En sak som glädjer mig är att nya Sex and the city filmen har premiär nu i dagarna. Jag skulle såå gärna vilja se den på bio.. Drömma kan man ju..

Visst = )


Mina känslor åker hiss, får jag välja tar jag hellre trappan = )

Här i huset kan man säga att vi kör lite varannan dag principen. Mitt humör pendlar hit och dit och jag har svårt att hänga med själv. Det är så jävla jobbigt och jag vill inget hellre än att få plan på alla dessa känslor och få må bra oftare.

Efter att ha blivit tipsad om en blogg som gav mig lite nytt perspektiv på tillvaron och ett vuxensnack med maken på vår trapp har jag nu bestämt mig för att försöka låta bli att bli så arg. De saker som jag tänker när jag blir så arg är skrämmande och det jag fruktar mest när jag " landat " igen.

Jag har hur mycket som helst att glädjas åt. Jag vet det. Och egentligen är jag nog egentligen bara konstig som inte kan förstå det. Hela tiden menar jag.

Jag har blivit en egoistisk surkärring. Men jag ska försöka bättra mig nu.

När Henke och jag satt på trappan och pratade så kom jag på att jag nog är i en reaktionsfas i förhållande till allt som hänt senaste tiden. När traumatiska saker händer går man ju genom vissa faser. Chockfas, reaktionsfas, bearbetningfas och nyorienteringsfas. Det tackar jag mitt " svart bälte " i omvårdnad för att jag vet.

Så nu ska jag bara försöka ta mig över i bearbetningsfasen. Sluta att tycka synd om mig själv och glädjas åt det jag har. Börja tänka framåt så som vår framtid kommer se ut i stället för att vara ledsen över hur den inte kommer bli.

Nu ska jag snart krypa ner i sängen och kolla lite på TV. Jag hoppas att Eric sover gott inatt pch slipper vakna och vara täppt och ledsen.

Jag är vill även passa på att tala om att jag är så otroligt tacksam för min familj, mina vänner. Stöttande kommentarer här i min blogg. Det gör mig varm i hjärtat att veta att Ni bryr er om mig och oss. Jag har nog skrivit det innan, men tacksamhet tål att upprepas.

Visst = )

Min kommentar på det hela

Jag kan tycka att det är så konstigt att det kommenteras så lite i bloggar. I de vardagsbloggar man läser menar jag. Skulle man be om att folk skulle presentera sig så skulle inte ens hälften göra det.

Visst är väl det märkligt ändå?

Varför inte bara stå för att man läser? Skitsamma ens avsikt då liksom..

Jag ska egentligen inte yttra mig då jag är katastrofalt dålig på att kommentera. Absolut. Det vet jag. Men när man är inne och läser andras bloggar så känner även jag lite sådär som att man snokar. Om man inte känner personen riktigt och så.

Som att man skulle kommit över deras privata dagbok på något sätt.

Värmen is killing me

Värmen hinner i stort sett bara komma innan klagomålen på dess närvaro haglar tätt. Jag tror en bidragande orsak till att man klagar är för att den bara kom. Helt plötsligt och utan förvarning.

Här inne har vi en temperatur på 26 grader, hur mycket vi än vädrar. Jag mår skit av det. Faktiskt. Min högerarm är i stort sett domnad hela tiden. Det hade kanske varit bättre att man inte vetat om det faktum att man har ms. Då kanske jag trott att jag haft en nerv i kläm eller något.

Eric är sjuk. Den lilla sötnosen. Dagarna går toppen - han äter dricker och leker som ingenting. Men när natten kommer, då mår han så dåligt. Han har svårt att sova då näsan täpper igen och tutta på nappen blir omöjligt. Han blir klängig och jag tackar högre makter för att Henke varit hemma med samma smörja hela veckan och därför kunnat hjälpt till att bära. Han har ju bärt mest såklart.. Men han är ju en aning starkare än mig.

Eric har sovit i min säng i två nätter. Misstänker att denna natt blir lika jävlig så jag ska ta det säkra före det osäkra och vila mig lite till nu efter maten. Så jag orkar en natt utan sömn till.

Det var nog det hela för nu!


!!!

TRÖTT ! ! !


Dubbel tandrad

När Eric bara var några månader gammal började vi fundera, Henke och jag, om det ändå inte såg lite mysko ut i Eric´s lilla mun. Vad vet vi om hur ett barns mun ser ut? Man undrar ju självklart.

 Det vi tyckte oss ana där inne i gommen var att det såg ut som två tandrader bredvid varandra. En rad längs med kinderna som vi alla har med tänder och att det gick en bredvid den. Hans gom har alltid sett mycket mycket liten ut på grund av detta.

Vi har dock inte lagt så mycket fundering på det. Men i bland har tanken slagit en. Det ser faktiskt konstigt ut.

Något som jag reagerat starkt på är att han har så svårt med bitar i mat. Det kväljer honom så lätt.. Det kan ju också ha en helt naturlig förklaring. Så det har liksom varit något som vi lärt oss leva med. Skit samma om jag får dela hans smörgås till han är 5 år liksom. Det spelar ju egentligen ingen roll. Men man har funderat.

När vi var på BVC nu sist så tog vi ändå upp frågan och hon tyckte också att det såg lite trångt och konstigt ut i hans gom och det resulterade i att vi ska få en tid till en barnläkare i Agugusti som ska kolla just detta.

I kväll när vi lekte skrattade Eric stort med hela munnen och då såg jag det man fasat för. Bredvid en av de uppväxta tuggtänderna är det en till på väg upp. Precis bredvid. Nästan i gommen på pojkstackaren.

I morgon ska jag ringa barnavdelningen och höra om vad vi ska göra. Kommer han att få ett helt garnityr som går innanför dem han ska ha. Och som han också får?

Stackars lilla plutten. Nog för att det är jobbigt att få tänder, men att det ska behöva va såhär. Jag blir så ledsen.

Janne, Henkes pappa, hade tydligen en extra tand som dom fick dra bort. Kanske är det ärftligt och ingen fara.

Men det är ju inte så konstigt att han har det lite kämpigt. När han ska äta och annars också när det tydligen händer en hel del i hans lilla mun!

Dagen då ´rå

Besöket idag gick bra. Hon kollade bara med prismor för at tse hur ögonen reagerade. Hade tydligen prisma 4 innan och nu ska jag testa prisma 2. Det säger mig ingenting men som jag minns det var jag i ett skov som påverkade min syn då jag var där sist.

Nåja..

Tack Anna för att du följde med mig!

Jag kom hem till en genomförkyld och febrig son. Jag hoppas och önskar både honom och oss en god natts sömn. Det är ju inte lätt att sova med täppt näsa, men som sagt.. vi hoppas.

Har en sak till att delge bloggen så jag hoppas på ett par minuter till här vid datorn om en stund!

Ortoptisten idag

Började skriva på ett inlägg nu. Men jag tog bort skiten. Bara en massa gnäll över hur trött jag är. Det är inget kul att läsa. Men det är heller inget kul att va såhär sjukligt jävla trött heller för den delen.

Nu bär det snart av till Ortoptisten. Specialisten på dubbelseende ni vet. Jag hoppas att hon går varsamt fram med mig idag. Återkommer nog till kvällen med en rapport om detta besök.

Nu ska jag plocka och fixa lite innan Anna kommer så vi ska åka.

Förresten, håll gärna en tumme för mig att jag kan få in prismafunktionen i mina glasögon utan att bli totalt ruinerad. Så tråkigt att ha den här plastskiten glaset..

Hoppas Er dag blir bra!


Glipi gliip

Okey, okey.. Jag vet att jag skrev för läänge sen nu att jag skulle lägga mig. Det blev inte riktigt så. Huvudvärken släppte av och det blev värmebrös och film. Nu ska jag snart lägga mig, måste bara skriva en sak först.

Ni vet hur man nojjade över saker som ung. Ingenting, inte ett jävla skit var rätt eller som man ville att det skulle va vad gällde ens kropp och utseende. Man kunde spendera mycket tid vid spegeln med att hata hur man såg ut.

En sak, den absolut värsta saken med mitt utseende som ung var att jag hade en glipa mellan mina båda framtänder i överkäken. Jag fick in en femkrona på höjden därimellan som barn. Detta resulterade i extremt plågade miner och konstiga utseenden i varenda jävla skolkatalog. Jag ville verkligen inte le med munnen öppen. Jag hatade att bli tagen på kort där dom där tänderna syntes. Jag hatade min glipa innerligt.

Jag drömde om ett garnityr som var lite mer, vad ska jag säga.. samlat!?!

Jag skulle få tandställning i tonåren men min tandläkare tyckte det var onödigt. Jag har ett mycket bra bett så som tänderna såg ut och skulle jag börja flytta tänderna så skulle det kanske försämras. Plus att han var helt övertygad att om jag fick visdomständer, vilket jag börjat få, skulle de trycka ihop skiten så att säga.

För bara ett par år sen satt vi och pratade om något. Minns inte alls sammanhanget eller vilka som var med. Och jag sa att jag hatar min glipa. " Vilken glipa " hördes det då i rummet. Den här säger jag och ler ett sånt där " förbjudet " leende.

Det visar sig då att glipan är borta. Visst, mellanrummet är kanske någon mikroskopisk bit mellan tänderna. Men ändå.

Jag har alltså slutat upp att bry mig. Varit säker på att den jäveln varit där. Men liksom slutat att bry mig. Och helt plötsligt är den borta. Utan att jag reflekterat över det.

Visst är väl det helt knasigt om nått = )

Trött och huvudvärk

Jag är trött och har huvudvärk så jag ska krypa ner i sängen och kolla lite tv och somna. I morgon är en annan dag och jag hoppas på att den blir bättre än denna varit.

Alla dagar är inte bra dagar. Så är det bara!


GNÄLLIG IDAG

Jag mår inget bra. Alls.. Jag är så fruktansvärt trött. Det känns inte som att jag är vid medvetande knappast. Som att kroppen håller på att gå ner i någon otäck vila som jag kanske inte vaknar ifrån. Vad sker??

Jag vet inte om det är på grund av tröttheten som mina ögon inte är med mig, om det är ett falskt skov eller om det är ett riktigt skov.

Det jag tittar på vill ju dela på sig. Det har jag lärt mig att leva med. Och med min prisma så funkar det så bra. Allt det där beror ju på att jag haft en inflammation på min synnerv. Förmodligen flera inflammationer.

Men nu är den där jävla dimm fläcken tillbaka. Som gör det svårt för mig att riktigt se. Vad jag än fäster min blick på så är det som en suddig fläck i vägen.

Hur mycket känningar kan man ha? Vad är normalt vid ms?

Jag har ingen aning men just en sån här dag så känns det allt annat än bra måste jag säga. Henke är ju hemma och är förkyld och vi vet väl alla hur det är att ha en sjuk kille ( inget kul alls ) men jag är så jävla glad att jag har honom hemma nu när det här behöver hända.

Snälla, ge mig en energiinjektion. Gör mig piggare och snälla - låt mig se som jag ska.

Mvh Gnällig Becca

Det känns inget bra

Att jag är trött är nog inget jag behöver påpeka vid detta laget. Den har fullkomligt tagit grepp om mig sen typ en vecka tillbaka och det börjar bli jobbigt nu.

Jag ska försöka pallra mig iväg till jobbet en sväng sen då jag har annat i morgon. Ska ju till den där dubbelseendespecialisten. Och hon är tuff. Jag var så slutkörd i ögonen efter att jag varit där sist så jag såg typ tre saker av allt jag tittade på. Jag hade även träningsvärk i ögonmusklerna i typ en vecka.

I morgon ska hon göra samma sak men med pupillvidgande droppar i ögonen. Är faktiskt lite nervös. För att ta dom där dropparna. Jag har aldrig gjort det och jag är rädd att jag ska tycka att det är obehagligt. Men, det är bara att härda ut.

Nu ska jag ladda inför jobb men det känns inget bra. Inget bra alls faktiskt.

Ha en bra dag mina vänner.

Äntligen

Kom precis hem från jobbet. Gick väl sådär idag. Var så trött redan från början. Men jag åkte dit i alla fall och det är huvudsaken.

Hade fått mitt nya läkarintyg idag och jag måste säga att det känns så grymt bra att Agata har förstått. Äntligen. Jag klarar inte av stressen på jobbet så bra och jag klarar heller inte av att stressa tillbaka till jobbet. Alla krav, allt det finns risk att jag ställer till med om jag inte klarar av det någon dag.

Nu är jag sjukskriven till den 30/6 på heltid och arbetsprövar ( som nu ) till dess. Det ställer inte till någonting för jobbet, jag behöver inte känna pressen utan jag kan komma tillbaka i min takt!

Nu ska jag krypa ner och vila. Se Beverly Hills förstå så klart. Det är ett måste!

Hoppas Ni har en bra dag mina vänner!

Söndagsrapport

Den här helgen har varit jävligt kämpig. Jag har varit fruktansvärt otröstligt trött, hela tiden. Det har inte spelat någon roll hur mycket eller lite jag sovit. Jag hade gärna sett att jag kunnat ligga i sängen hela tiden och bara tycka synd om mig själv.

Jag hatar verkligen när det blir såhär. Tårarna strömmar, ilsk som ett bi och rätt vad det är så kan jag krypa upp i Henke´s famn och vilja bli kramad. Som ett barn.. Så jävla konstig. Jag är konstig.

Idag har det dock varit en aning bättre. Tröttheten har inte fullt haft grepp om mig. Och då får man passa påatt njuta av de korta stunder som är bra. Man kan säga att jag lever på en timm basis.

Huvudsaken är väl att man hittar ett sätt att få största möjliga glädje. Och om det innebär 10 minuter på en dag, ja då är det ju så.

Jag tror att en viss bidragande del till min trötthet har varit att jag stressat i veckan. För att jobba och så. Jag är nog mer " skör " än jag vill inse. Men jag kämpar.

I veckan ska jag till dubbelseendespecialisten för att se om jag överhuvudtaget behöver stryka i mina glas. Det kanske räcker med prisman jag fått för att klara synen om dagarna. Sen väntar psykologbesök på fredag.

Där har ni lite av varje skulle man kunna säga.

Och en sak till - TACK Henke för all skit du tar, för att du stöttar och finns. Lyssnar och talar vett med mig. Avlastar och älskar <3

Inlåst..

Om det är på grund av att jag är klantig, min vanliga otur eller bara helt enkelt var så att det var dags vet jag inte. Men vad det än berodde på har det idag inträffat en liten olycka. Inte så att det blev några fysiska skador och så. En olyckshändelse rätt och slätt. Det som tog skada var nog mest vår sovrumsdörr.

Jag har varit fruktansvärt trött idag. Min syn har inte riktigt varit med mig. Jag planerade att lägga mig och vila efter maten. Och med det ville jag vara ifred. Så jag tog med nyckeln och låste om mig.

Superskönt att få ligga där och filosofera i lugn och ro. Kolla tv och bara njuta.

Njutningen övergick till något mer hysteriskt skrattretande då jag insåg att jag inte tog mig ut. Nyckeln var orubblig i låset. Henke bankade och tryckte och drog i handtaget och det som vi till slut lyckades åstadkomma var endast att jag lyckades få ur nyckeln ur låset. Dörren förblev låst.

Henke sprang ner i källaren och hämtade upp ytterligare en nyckel att testa med från utsidan. Det funkade inte.

Eric började bli orolig över vad som skedde. Han hörde ju mig på andra sidan och Henke hade ju inte direkt tid med honom så vi fick ringa hit snälla Anna som tog god hand om honom.

Henke fick helt enkelt fixa något att stå på utanför sovrumsfönstret och därefter ta sig in den vägen. Sprintarna var ju såklart på insidan. Han bankade och bankade och fick ur dom till slut men det hjälpte ju föga då dörren var låst och uttrymmet inte tillräckligt för att det skulle funka " bara sådär "

Anna fick till slut ställa sig och trycka på utifrån och till slut så kom dörren in så att säga. Och vi kom ut.

Nu sitter dörren återigen på plats. Handtag och lås och hela den biten ligger på diskbänken. Herregud så tokigt det kan bli. I morgon ska vi sätta dit ett nytt handtag. Men vi kommer inte låsa igen. Inte på ett bra tag.

Vi ska nog eventuellt överväga att byta dörrhandtag och sånt redan nu. Henke ska ju fixa i ordning dörrarna och lacka dom vita och därefter tänkte vi byta handtagen.

Men som sagt, det kan nog va en bra investering redan nu!


Lite si och lite så

Idag är jag trött. Känner inte för att göra någonting. Och de saker vi hade tänkt göra är inte längre aktuella på " to do " listan. Tråkigt, men så kan det vara ibland. Det är inte alltid saker blir som man tänkt sig.

Eric har inte sovit så bra i natt. Vi kollade på film i sovrummet, jag hade somnat för övrigt. Rätt vad det är hör jag Henke fnittra och när jag tittar mot Eric´s säng så står han, jätteivrig, med Ninis i ena handen och sin filt i den andra.

Det resulterade i att han kom över i vår säng. Somnade där rakt över mitt ansikte. Det var så mysigt att ha honom så nära. I vaket tillstånd är det endast snabba kramar och pussar om man har tur.

Henke flyttade tillbaka honom till hans egen säng efter en stund men han fortsatte att sova oroligt. Så fort det blev mörkt så gnällde han. I sömnen kan tyckas för han vajar som ett träd i blåsten där han satt upp i sin säng i bland.

Älskade lilla plutt.

Hoppas Ni får en bra dag mina vänner!

Uppdatering - check

Idag har vi haft en bra dag här hemma. Vi har haft besök av Anna, Gabriel, Martina, Elin och Eddie. Kul för Eric att få busa av sig och trevligt för oss mammor att få prata av sig lite. Var jättekul.

Nu har vi ätit god mat och Eric har fått sig ett bad. Han gillar verkligen att bada badkar. Öser och skvätter vatten och har allmänt kul i vattnet. Precis som det ska vara.
Nu sitter Henke och Eric och kollar youtube klipp med bilar och jag passar på att uppdatera min blogg.

Det finns så mycket jag skulle vilja skriva här. Men jag väljer för tillfället att låta bli. Jag går och hänger upp lite tvätt i stället.

Önskar Er en trevlig helg!

Lyxigt = )

Så komiskt det är. Hela grejen. Man sätter sig här för att skriva några rader och vad händer? Man kommer inte på något att skriva. Typiskt.

När jag ändå är här kan jag ju passa på att skriva att jag varit på jobbet även idag. Och det funkade kalasbra till precis innan jag tänkt gå. Då kändes det som att jag fått ett par valium eller nått för jag blev helt trög i tanke verksamheten. Mer än vanlig då menar jag = )

Det är ju sånt som händer när jag blir trött. Saker och ting saktar ner. Så är det väl för alla mer eller mindre.

Vi har haft en bra kväll, sett Ännä Änkä och lite. Nu ska jag och Henke äta värmebröd sen ska jag sova. Det sticker och kliar i mina ögon. Misstänker att Henke ska sitta uppe och spela lite ikväll nu när det är ledigt i morgon och då får jag bestämma vad jag ska titta på på TV innan jag somnar.

Lyxigt värre = )

Nice

Idag har varit en ganska händelserik dag i mitt annars ganska enformiga liv. Brukar ju allt som oftast spendera dagarna hemma här och ses med någon och fika.

Men inte idag. Eller jo, Anna och Nellie kom förbi en sväng på senförmiddagen = )

Vi hade möte på jobbet idag. Jag kände att jag ville berätta för mina arbetskamrater hur jag förändrats av min ms, saker som kommer påverka mitt arbete mer eller mindre i framtiden. Och även ge dom en liten inblick i vad ms egentligen är. Inte för att jag på något vis är en expert.

Jag tror att det mötet var bra. Och framförallt viktigt. Jag har ju haft en liten olustig känsla inför och om det där med att gå tillbaka. Jag brukar ju ofta ha ett litet hum om det ena och det andra. Så jag tror att det var bra att ses.

I kväll var jag iväg ett par timmar och jobbade och det var riktigt kul. Jag trivs ju med jobbet och i om att vädret var fint så var det ju mycket glass mellan varven. Och då är det inte så tungdraget. Det piggar upp att göra en mjukglass med lite färggrant strössel på = )

I morgon ska jag jobba ett par timmar över lunchen har jag tänkt. Det känns inte alls jobbigt att gå dit då jag vet att jag kan gå bakom ett tag om jag skulle bli för stressad. Däremot är jag mega stressad redan nu över att jag ska åka iväg med Eric. Packa alla grejer han behöver ha med. Och köra bilen med honom i.

Nu har jag ju kört ett par gånger, och det har gått bra. Men när Eric är med känns det inte lika bra. Jag har ju svårt att hålla fokus på bilkörningen och skulle något hända när han är med mig.. jag tror aldrig att jag skulle förslåt mig själv.

Visst, det kan hända vem som helst och hur som helst och var som helst. Men jag känner ju att jag inte längre är en bra bilförare.

Nu blir det popcorn och film. Nice

Morgonstund

Klockan fem vaknade jag i morse. Klockan FEM. Vad fan är det frågan om!?! Vred och vände mig i sängen och försökte somna om. Låg och snurrade till sex och insåg då att i om att min klockan skulle ringa vid sju var det lika bra att gå upp. Även att jag är trött nu så är det nog inget mot vad jag skulle varit om jag somnat om till slut och vaknat av klockan som ska ringa.

Jag har egentligen inga problem med att gå upp tidigt. Jag kan rent av tycka det är skönt att i lugn och ro starta dagen med en kopp kaffe här vid datorn. Solen letar sig in i genom fönstret och det ger lite energi till en trött kropp.

Största anledningen till att jag inte kunde somna om misstänker jag är för att jag funderar för mycket. Jag har inte ork till övers för saker som snor min energi men tyvärr har det kommit till en punkt där det är oundvikligt. Det känns inte toppen kan jag lova. Men det löser sig väl det med till slut.

Jag ska ladda upp här ett par minuter till, sen ska jag se om jag kan hitta ögonen för att fixa på lite smink. Kanske till och med hinner ta en snabbdusch innan sonen vaknar.

Hoppas Ni får en bra dag!

Prov jobbat

Idag har jag varit på jobbet en sväng och provjobbat. Det är ju inte klokt att man ska behöva provjobba som en jävla idiot på ett jobb som man haft ett bra tag. Jag försöker ta det för vad det är, skulle jag tänka annorlunda så skulle jag bli så knäckt och ledsen att jag nog bara struntade i det. Sökte mig någon annanstans.

Hur som helst,

Nu blir det snart popcorn, cola och desperata husfruar.


Inte perfekt, men ganska nära ; )

Jag är inte perfekt. På långa vägar. Jag har brister och fel. Men jag är även en älskvärd och omtänksam person. För dom som känner mig. Och då menar jag verkligen känner mig.

Jag har inte alltid agerat " korrekt " i alla situationer jag hamnat i i livet, men jag har oftast lyssnat på mitt hjärta.

I många frågor man ställs inför i livet är det nog det enda rätta man kan göra. Tvekar man eller känner tvivel så kan man lyssna på sin inre känsla och gå på den. Oftast har man rätt. Oftast gör man rätt val via det!

Jag tänker inte be om ursäkt för min existens. Jag är den jag är. Rätt och slätt. Jag trivs med mig själv som jag är som person.

När jag var yngre följde jag ofta strömmen. Hakade liksom på vad andra tyckte. Kanske inte alltid, men jag vågade inte riktigt stå för vem jag var och vad jag tyckte.

Med åren har jag kommit på att jag visst får tycka och tänka. Skillnaden på nu och då är mer att jag vågar att stå för det. Och det gör jag!


Gladare

Nu har jag ordnat till och humöret är bättre. Bra va?

Piss skit helvete

Jag är sur idag. Eller rättare sagt helt jävla vansinnig. Det är helt sjukt. Och jag stör mig på mig själv något vansinnigt. Det är inget kul att vara i närheten av mig idag. Det kan jag lova.

Dagen började pissigt och jag antar att det är det som präglat resten av dagen.

Allt, verkligen ALLT, irriterar mig.

Jag har försökt tänka på de små sakerna i livet som gör en glad. Försökt låta bli att tänka snäppet längre än bara just det faktum att senaste timmen varit bra och så vidare. Men det hjälper inte.

Jag ska sova nu en stund och hoppas att jag vaknar liite gladare iaf!

Plåster effekten

Efter att man fått barn förändras man ( oftast ) som person. Saker som man innan såg som självklart kan helt plötsligt te sig helt annorlunda. Som tex lyxen av att få lägga sig och veta att man kan ligga kvar, verkligen ligga kvar, i sängen till man behagar gå upp. Sitta vid datorn i fem minuter eller två timmar and so on.

När helgen kommer så finns det möjlighet till att få lite lyx och det är inte mycket man begär.

Jag låste om mig på toan idag och kunde sitta där i lugn och ro och göra det jag tänkt. Och helt plötsligt blev jag så full i skratt att just en sån sak kan betyda så mycket. I veckorna när vi är själva hemma Eric och jag har jag ju liksom inget val än jag måste ha dörren öppen.

Det gör mig absolut ingenting att Eric är med mig överallt. Men det kan vara skönt att få vara lite ifred i bland också. En nyfiken 1 1/2 åring är inte att leka med. Hör han något som låter, då kommer han ångande. Alltid laddad för bus och lek. Det är ingen ovanlighet att han smygit sig upp precis bakom en när man gör en helomvändning.

Jag älskar dig mitt lilla plåster. Nu och för alltid. Mitt och vårt liv fick mening när du kom till oss!


!?!

Tänkte skriva lite här om en viss sak. Men jag tror jag låter bli. Saken det handlar om känns inte alls bra och det stör mig. Jag är inte känslig som person ( egentligen ) så jag borde inte bry mig. Men jag gör det.

Det känns inte alls bra.

På andra plan känns det dock mycket bra. Jag mår förvånansvärt bra. Tror trippen som tillät mig att komma ifrån och få lite utrymme och bara tänka på mig ett tag gjorde mig gott.

Man måste unna sig det ibland.


Nu har jag landat här

Jag har varit på gång med inlägg vid ett par tillfällen men av någon anledning så har andra saker kommit i mellan.

Jag har varit fylld med energi idag och för det finns det bara en person att tacka. Min älskade vän Anna. Jag är så tacksam för att du finns, ställer upp och fixar och donar = )

Idag blev grävningen runt huset klar och det innebär att vi nu har en normal ingång till vårt hus. Man kan gå ut och röka när man känner att man vill ( om bara sonen är med på noterna ) Underbart om du frågar mig. Nu är det slut med att kasta ut nyckeln till källaren till besökare.

Nu börjar dagarna närma sig då Eric kan få biverkningar från den där otäcka sprutan han fick förra veckan. Jag hoppas och ber att han slipper hög feber. Enligt Anette på bvc kunde den stiga upp till 40 grader och det önskar jag verkligen inte min älskling.

Att ha sjuka barn innebär påfrestning för föräldrarna. Det är inte lätt att ta hand om ett barn som inte mår bra. Och det gör så ont i ens hjärta att se sin älskling i det skicket. Visst kan det vara " fel " att försöka smita undan smitta av olika karaktär men med handen på hjärtat så är det väl ändå ganska onödigt att utsätta sig för smitta också? Det är ju inget kul att vara sjuk, för någon.

Hur som, jag kanske är konstig när det gäller dessa frågor. Har man sina barn på dagis är det ju oundvikligt att det blir mycket sjukdagar. Och det stärker ju det vuxna försvaret att vara sjuk mycket som barn. Det finns nog inget rätt eller fel i dessa frågor. Man får lita på sin egen känsla helt enkelt. Hur det än må se ut eller te sig!

Nu blir det film och jag hoppas kunna hitta mig lite popcorn i skåpet.



Vardagslyx

Idag har jag varit en sväng på jobbet. Och jobbat, hör och häpna. Jag kände när jag vaknade att detta var en dag som det första försöket skulle bli. Och så blev det.

Det känns jättebra att ha kommit över tröskeln, att jag tog mig iväg utan att dö av stress och att jag faktiskt tyckte det var riktigt kul!

Jag blev dock smått panikslagen när lunch rusningen satte fart precis innan jag gick hem. Och över det faktum att Sibylla chefen kom på besök.

Men, nu är det gjort!

Henke söver Eric och jag sitter här. Det är så härligt med lite egentid. Jag blir inte avbruten och kan surfa i lugn och ro. Om Eric somnar snabbt blir det värmebröd och Desperata Husfruar.

Vardagslyx helt enkelt!

Egoist, javisst = )

Fick bara en konstig tanke såhär på kvällskanten innan sängdags.

Visst är det konstigt att man får vara egoistisk när det kommer till ens egna barn och sin karl man valt i livet. Ingen tittar konstigt på en för att man säger att just ens eget barn är det mest fantastiska i världen eller att killen man valt är den mest underbara.

Skulle man däremot säga att tröjan jag köpte igår är den snyggaste som finns just nu, då kollar folk lite konstigt på en. Tycker att man är högfärdig och katig.

Vad konstigt det är, det där. Att man får vara egoistisk när det kommer till vissa saker, men inte när det gäller andra.

Slutfunderat, sovdags!

God natt

Helgen redan slut = (

Varför går helgerna så fort? Jag tycker det borde införas en tre dagars helg. Kanske varannan vecka? Det vore väl något?

Det är så skönt att va samlad hela familjen. Man får energi av varandra och man kan hjälpas åt. Men det ordnar sig. I morgon startar en ny vecka och vi ska snart fira av helgen här med värmebröd och film. ( om Eric somnar förstås)

I morgon blir en sån där jobbig dag igen. Utan möjlighet att kunna gå ut på trappan och ta en snabb cigg ibland är det lätt att vi blir lite osams här sonen och jag. Han har en vilja som få och blir lätt irriterad och trotsig om han inte får som han vill. Och med en abstinens stinn mamma är det lätt att det blir lite tjaffs = )

Nåja, ha det = )


Rätt eller inte

Att säga att jag är arg är en underdrift!. Äcklad och förbannad är nog rätt ord för att beskriva känslorna.

Satt och läste in mig på lite i de bloggar jag vanligtvis fööljer varje dag och stötte på detta inlägg. Det som gör mig så arg är det faktum att en 11 årig flicka blivit våldtagen. I Hultsfred. Hur fan kan sånt hända? Jag lider med flickan som kommer att ha men för livet. Aldrig helt kunna lita på en kille. Eller kanske aldrig kunna lita på någon.

Hon blev tvingad till oralsex och det kan jag väl tycka kanske är om möjligt ännu väre. Eller jag vet inte. All slags påtvingad sex är ju visserligen vidrig. Men att få någons k*k instoppad i munnen med tvång, fy fan.

Efter att ha läst det där inlägget om och om igen börjar jag irritera mig på andra saker. Det inlägget frågar om är

" hur långt har man rätt att gå och ändå ha rätt att säga nej till sex? "

Då undrar jag - vad är det för jävla fråga? Av en tjej dessutom. Det spelar ingen roll om det rör sig om lite hångel och man börjar ångra sig och säger nej eller om båda är nakna och sexet har börjat.

Nej har du ALLTID rätt att säga!

Känner man att det inte känns rätt, att man inte vill fortsätta eller att man helt enkelt tappar lusten så finns det väl ingenting i världen som tvingar en tjej att fortsätta för den " goda sakens skull" ??


Det är din kropp och det du känner, vill och inte vill är det bara du som har " rätt " att bestämma över!


RSS 2.0