Något att se fram emot!

Ego som jag är slogs jag av en tanke.

I morgon ska jag göra magnetröntgen. I minst en timme ska jag ligga i den där tunneln och det låter och väsnas massvis. Sist jag låg där tog jag mig samman och tänkte att " min allra bästa vän ligger och föder barn. Det är aningen värre än att ligga här " För så var det. Världens bästa Nellie föddes samma dag.

I morgon vet jag inte vad jag ska fundera på för att skingra tankarna och inte få panik rent av när jag ligger i den där tunnan, byttan, saken..

Då tänkte jag " Tänk om jag skulle be er som läser här varje dag, någon gång i veckan eller ibland ibland om ni ville skriva en liten hälsning. Lämnar ett spår av att ni kikar in hos mig. Visst vore det väl kul? Att vi presenterar oss. Det är alltid kul med kommentarer och det är alltid kul att veta vilka som kikar in här då och då.

Då har jag något kul att se fram emot menar jag.

Jag tycker att det låter som en jättebra idé!

Eric leker

Måste bara tala om för er att Eric börjat leka mycket roll lekar. Eller hur ska man förklara.. Han kan gå runt med sina gosedjur, mata, sätta i matstolen.

Idag tex gick han runt med en nalle och talade om att spisen är aj aj. Mycket klok liten son vi har. Att han sen ibland faller för frestelsen att själv vara lite trotsig är ju en annan femma.

Han vet ju uppenbarligen vad som gäller!

Mys i snön..

Nu har vi varit ute och lekt i snön Eric och jag. Anna kom förbi och det var jättekul. Eric har lite otur ibland och landar med ansiktet ner i snön och det är ju lite obehagligt. Annars var det mysigt. Att gå in var heller inga problem. Snälla Anna hade med en apa, en handdocka, som sa att han frös och ville gå in. Så då gick vi in. Utan problem.

Nu ska vi dricka lite kaffe här och varva ner. Ska upp tidigt i morgon. Vi åker redan vid 6:30.

Hoppas Henke inte snarkar för mycket..

Testa

Har sett att en del fixar och trixar med listor och jag tänkte att jag inte skulle va sämre. Ska göra ett försök och jag börjar i morgon. Kul, visst?



Dag 01 – Om mig

Dag 02 – Min första kärlek

Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 04 – Det här åt jag i dag

Dag 05 – Vad är kärlek?

Dag 06 – Min dag

Dag 07 – Min bästa vän

Dag 08 – Ett ögonblick

Dag 09 – Min tro

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

Dag 11 – Mina syskon

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Den här veckan

Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 16 – Min första kyss

Dag 17 – Mitt favoritminne


Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Den här månaden

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Dag 22 – Det här upprör mig

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Dag 25 – En första

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Min favoritplats

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Mina ambitioner

Dag 30 – Ett sista ögonblick


Spännande..

Nu har jag bara två besök kvar sen är jag klar hos tandläkaren. Skönt det. Henke var med mig idag. Känns tryggt att veta att någon som bryr sig om en finns där och kan " rycka in " om det skulle gå över styr. Det är inte klokt vad jag är rädd där ute. Övervägde till och med att hålla munnen stängd idag så han inte skulle kunna göra det han behövde.

Nu ska vi snart vila här. Och kolla på Beverly Hills.

Idag är sista dagen som sjukskriven. I morgon är jag arbetssökande. Undrar om jag kommer vakna med en annan känsla då? Tänk om det var så lätt som det är för en doktor eller någon på försäkrningskassan att bedömma en annan människa. Vid det datumet ska du ha hanterat allt klart. Anpassat dig och lärt dig leva ditt liv som helt plötsligt kastades på dig med helt annorlunda förutsättningar.

Spännande..

Att vänta eller inte vänta..

En sak som ofta passerar mina tankar är det här med att vänta med sex till  man gift sig. Det känns lite aktuellt då jag kollar på Beverly Hills repriser och Donna där i är ju fostrad i dom tankebanorna. Även i många andra tv program är detta på tapeten.

Att hitta sin egen sexualitet är något som för många är svårt. I början kan det va lite obekvämt att kanske ens tro, som tjej, att man faktiskt får ställa krav. Att man inte behöver ha sex bara för att man är tillsammans, att man kanske vill vänta till läget är rätt och man vet att man verkligen vill. Man kanske, av förståeliga skäl, inte själv vet vad man tycker om.

Att utforska detta, i den utstreckning man vill själv, tycker jag är helt okey. Jag tror att om man väntar och sparar sig till giftemålet blåses allting upp och man kanske tror att allt blir perfekt på bröllopsnatten. Man vet ju inte då att det behövs mycket träning. Tillsammans. Kanske börjar funderingarna på om gräset är grönare på andra sidan. Man vet ju inget annat.

Jag, personligen, var ingen oskuld 070707. Det jag hade som motto, eller vad man nu ska kalla det, var att det skulle kännas rätt. I hjärtat. Killen som skulle få min oskuld skulle va kär i mig och jag i honom. Och så blev det. Att det inte var bra är en annan femma. Men jag har det ändå kvar som ett fint minne. Då man försökte och man liksom tog ett kliv in i vuxenvärlden.

Jag var en sen blomma att blomma ut. Tror jag var 17 när det hände. Kanske 16. Men i dagens läge känns det som för tidigt. Ärligt.

Det jag vill ha sagt med denna lite luddiga text är att vänta till man gifter sig kan jag tycka är lite old school. Man kanske träffar rätt, allt är toppen men sexet visar sig att va katastrofalt dåligt. När man träffar någon som man vill dela livet med måste det ju kännas rätt och bra på alla plan. Sex ÄR en viktig del i ett förhållande.

Man behöver inte ha någon brådska. Tids nog faller bitarna på plats. Om man känner efter i sig själv och i sitt eget hjärta så vet man när det är rätt att ge bort gåvan, så att säga. Sen om det är den killen du kommer gifta dig med är en annan femma. Det vet man aldrig och det spelar egentligen ingen roll.

Huvudsaken är att man är medveten om att man aldrig ska göra något som inte känns rätt. För sig själv. Vad det sen innebär, det är bara du själv som vet!


Pappa´s företag

En sak som inte många vet om är att min käre far har varit företagare. Det var ett mycket litet företag som var lite " underground " Coolt ändå då detta var för mer än 25 år sen. Att det inte expanderade och blev stort berodde nog mycket på just målgruppen företaget riktade sig mot. Den var ganska liten. Sen är ju pappa världens snällaste så att ta betalt för varorna var liksom aldrig aktuellt. Jag betalade aldrig i alla fall!

Företaget var inte i drift så länge. Ett par år, kanske mer.

Jag kan tycka att det är lite sorgligt hela grejen. Att det inte lever kvar. Men på samma gång är det ett sånt fint minne.

Namnet på företaget då - Källarkioskien -

Därifrån handlades det lördagsgodis till mig. I ärlighetens namn hade jag ingen aning om ens var denna befann sig förrän jag var bra gammal. Jag visste bara att den existerade. Det var ett så roligt sätt att få sitt lördagsgodis på. Det kändes mycket spännande när pappa gick och handlade.

Att jag inte förstod att det var pappa och mamma som handlat och lagt godiset i en garderob som pappa helt enkelt gick ner i källaren för att hämta spelar ingen roll. Jag var helt säker på att - källarkiosken - fanns.

Den finns kvar i mitt minne fortfarande.



Trötta och irriterade

Ikväll har det varit två trötta och irriterade föräldrar och ett trotsigt barn här hemma. Såklart har det resulterat i en hel del tårar och lite smågnabb här och var.

Vi tog på oss kläder och gick ut för att leka och busa i snön. Det gick bra, till en början. Henke skottade snö i garageinfarten och körde snösläden över vägen till andra sidan där det ändå inte är några hus. Frestelsen blev, förståeligt nog, för stor för Eric som började springa rakt ut i vägen. Han ville ju följa med pappa.

Efter ett antal nej, fy och aj aj sa jag till honom att " en gång till och vi går in " Jag såg hur han tog sats och sprang. Jag han att säga " tänk på vad mamma sa " Men han sprang ut i vägen ändå.

Fick bära honom under armen och han grät och grät och grät. Till slut fick han inte fram ett ljud.
Efter en bra stund inne och efter att alla kläder tagits av lugnade han sig.

Har man sagt en sak så måste man ju köra på det. Jag valde att " hota " med ingång och då måste jag ju löpa linan ut. Vad ger jag för signaler annars? Nej, tomma hot är inget för mig. Jag vet att jag brister en hel del i vad gäller uppfostran i vissa lägen. Men det är i de vanliga vardagssituationerna. Där jag känner att vi kan kompromissa en del i ställer för att jag ska få mana och säga nej och bråka en hel dag.

När det gäller en sån allvarlig sak som att springa rakt ut i vägen finns det inget alternativ. Då är jag hård. Faktiskt!

I morgon ska jag till tandläkaren. Hoppas jag överlever..

Förresten har Henke slipat trappan ner till källaren ikväll. I morgon ska den målas. Får inte glömma att ta kort på den som den ser ut nu.

Det var nog vad jag hade att delge för nu!


Min lilla önskelista

Nu drar det snart ihop sig. Magnetröntgen och bröstbiposin. Röntgen är väl ingen big deal egentligen. Jag ska ju bara ligga där och kura i någon timma. Men ändå känns det jobbigt.

Biopsin däremot skrämmer mig mycket just nu. Dels hela processen att ta den, att få bedövning i bröstet.. Men såklart är ju största oron inför vad det kommer visa. Det jag önskar i julklapp är grönt ljus. Att ingen otäkt kommer hittas. Något annat kan jag faktiskt inte komma på.

Vi har haft två mycket tunga år och jag vågar inte ens hoppas på ett bra nästa. Jag vill bryta trenden, bli en glad tjej igen som mår bra. Det önskar jag ju också såklart..

Men det hänger ju lite ihop med biopsin på fredag..


Längtar

Vi trotsade vädret och va ute över en timma. Eric hade dock väldigt svårt att acceptera att vi inte leker på gatan. Så efter mycket spring tog vi en promenad med pulkan. Det gick bra och Lill - Skrutt va trött. När vi skulle gå in raserades hela Eric´s tillvaro och allt blev jobbigt och tråkigt. För att inte tala om påklädda mamman som pustade och frustade för att få av honom alla blöta kläder. Ho ho, ja ja..

Anna och Nellie var med en sväng och nu har vi fikat.

Behöver jag säga att jag längtar efter att få vila? Nej, jag trodde inte det!

Morning on the oakroad

Snön hämtar på även idag. Det blir nog en tur ut sen så Eric får leka. Vill ju passa på att ge han den lyckan så länge det varar. Om någon vecka kanske det bara är blask. Det känns inte som så nu men man vet ju aldrig med tanke på hur " extremt " vädret blivit nu för tiden. Enorma mängder snö förra året, en hemsk värmebölja i sommras och sen nu..

Känner mig lite orolig och obehaglig till mods idag. Det är en hel del denna vecka som kommer ta min energi.

På onsdag är jag även arbetslös. Elller arbetssökande låter väl bättre kanske. Känns piss måste jag säga. Men samtidigt så kommer jag ju kunna få ett arbete lite mer anpassat efter vad jag klarar av med ms och så. Det blir nog bra.

Känner väl inte att jag är upplagd för att ens börja fundera på att jobba som läget är. Jag vet inte. Jag mår inte bra och det kräver ju en hel del av mig i en sn situation. Sen tänker jag på pengarna. Hur vi ska få ihop det innan A - kassan kommer igång. Det kan ju ta en si så där två månader.

Nu ska jag plocka lite. Önskar oss alla en bra dag!

Tack!

Idag har vi varit ute och lekt massvis. Granen står på framsidan med fungerande belysning.

När vi fixat klart ute fick vi oväntat besök av Sandra och Stefan så det blev lite kaffe och " Ensam mamma söker.. " Mycket trevligt. Anna kikade förbi också.

Nu ska jag ta en dusch sen ska vi se klart filmen vi började på igår.

Tack för en fin helg <3

Ljusen i granen ute!

Nu ska vi äta middag och sen ska nog ljusen i granen ute. Kanske, men bara kanske, följer Eric och jag med ut.


En tanke

Vissa dagar känner jag att jag skulle vilja låsa min blogg och kunna skriva precis exakt vad jag tycker och tänker. Utan att någon skulle behöva undra och fråga vem eller vad jag menar med det jag skriver. Att leta rätt på en hederlig gammal dagbok känns lite old fashioned och jag orkar inte sitta och kluddra, det går ju så mycket smidigare såhär.

Skriva kryptiskt är också bara så onödigt då det kanske väcker tankar som inte alls va tänkta. För läsaren då.

Jag har ett behov att skriva av mig. Det är ett bra sätt att ha allting sparat och kunna gå tillbaka och se vad man gjorde vid ett visst datum ett visst år. Mycket av Eric utveckling och våra dagar blir ju också dokumenterat.

Jag är glad för de läsare jag har. Som kikar in här och stöttar i jobbiga stunder och gläds i de bra.

Kanske eventuellt att jag skulle starta en till blogg. Som jag och BARA jag vet adressen till. Då skulle jag kunna skriva av mig om allt det som ni tyvärr inte får ta del av. Eller i..

Tåls att tänka på!

Alla är olika

Nu väntar vi bara på att Henke ska va klar med skottningen sen ska vi åka pulka en stund. Det vräker ner med snö, men glädjen i Eric´s ögon i pulkabacken värmer gott i hjärtat.

I eftermiddag ska källartrappan slipas och förhoppningsvis målas. Det kommer bli fint där nere när det är klart om tänk - om ett par månader är det mesta klart och man faktiskt kan bjuda ner folk dit.

Idag är det 3 år sen jag kissade på en sticka som visade gravid. Det är en glädjefylld dag samtidigt som den på något sätt får det att göra ont i hjärtat av saknad. Jag har inte tagit upp det med Henke. Han har det jobbigt ändå. Han lider varje dag och saknar sin far. Jag vet att han " vet " vilken dag det är men på något sätt gör det ingenting bättre om jag säger något. Det är så svårt. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det då vi hanterar saker så annorlunda.

Henke bär sin sorg i en stor tung väska på ryggen. Vissa dagar, som den idag, är väskan tyngre än vanligt. Men han säger ingenting. Han stretar på och hanterar det på sitt sätt. Jag skulle vilja hjälpa honom i sin sorg och saknad. Men, jag vet inte hur..

Men vi försöker göra detta till en bra dag. Det finns inte så myket annat att göra.

Första advent

Nu har vi haft mysig frukost här på Ekvägen. Första ljuset i adventsljusstaken tändes och julmusiken va på. Musiken fick dock snabbt bytas ut till " voff alla voffisar " Eric kände ett stort behov att lyssna på den just då. Men vad spelar det för roll egentligen. Vi hade en mysig frukost, hur som helst.

Jag var så på gång att få sovmorgon också. Henke vaknade nästan direkt när Eric vaknat. Problemet var bara att det tydligen prompt behövde va mamma som lyft ur Eric. Men då kompromissade vi lite. Jag låg kvar med löfte att han fick komma ner och ha pyjamasmys med mamma i sängen så vi låg i min säng allihop och vaknade till.

Nu måste vi ut och skotta. Sen blir det förhoppningsvis en pulkatur.

Önskar oss alla en trevlig första advent!

Lite om " projekt - källaren "



Med korten på datorn måste jag ju bara visa er ett smakprov på källaren.
Såhär såg Henke ut efter den första slipningen. Då började jag ana att det skulle va ganska dammigt där nere.





Den här byrån står inne i det som jag valt att kalla " äckelrummet " tills vidare. Dörren va stängd och vi hade inte räknat med detta kan man säga. Tvättstugan såg i princip likadan ut.





Här kommer ett nytt kort då byrån är någorlunda avtorkad.





En bit på väg





Nu är det klart och jag är stolt och imponerad över hur duktig han är. Nu ska det dit vit färg på väggarna och trappan ner ska målas i en liknande grå färg som klinkergolvet!

Nice..


Let´s pulk it, visst!



Nu är bilderna på datorn så här kommer ett par från vår pulkadag



















Dom har så kul dom där två. Söta är dom också <3


Pappa Henrik ville också prova att åka





I morgon blir det repris. Det ser vi fram emot! Tack snälla Anna för sällskapet <3


Måste även klargöra att vi inte har någon sån där jättevarm mössa till Eric ännu. När kylan kom trodde jag i min knasighet att han fortfarande skulle kunna ha förra årets. Den var ju så stor. Idag körde vi dubbla mössor och det funkade bra. Men det ser ju såklart tokigt ut!


Lördagmys

Idag har vi varit ute och lekt en stund. Tyvärr hade avgassystemet på bilen gått sönder så Henke var tvungen att fixa med det innan vi kom iväg så när vi väl kom hem var klockan mycket och Eric var tröttare än tröttast. Men kul hade han. Och vi andra också!

Anna var så fin i sina nya termokläder, som en pralin. Hon åkte med Eric i backen och även i en rutchkana som fanns på plats. Jag ska be Henke snällt så kanske han lägger in de bilder jag tog på datorn så jag kan visa er.

Nu har vi varit hos Morfar och ätit och haft det trevligt.

Just nu går Henke och tänder ljus och gör det mysigt inför " Så mycket bättre " Han gnolar " nu är det lördagsmys " och det ser vi fram emot här på Ekvägen.

Skingra tankarna

När vi gick mot tandläkaren igår sa Henke till mig att han tycker så synd om mig. Att det hela tiden händer saker som gör att jag oroar mig och blir nervös. Han tyckte uppriktigt synd om mig och det stärker mig på något vis. Visst, tandläkaren är ju ingen större grej så men jag tycker verkligen att det är extremt psykiskt påfrestande. Vet inte varför egentligen. Tror att det är att jag är väldigt smärtkänslig och bara väntar på att det ska ila till.

Nu i veckan blir det kämpigt. Jag har ytterligare ett tandläkarebesök på tisdag, magnetröntgen på onsdag och den där punktionen på fredag. Men det kommer nog gå bra. Eller, det måste gå bra.

Idag när jag sorterade lite papper hittade jag mitt arbetsgivarintyg från en arbetsgivare. The Man som ägde en butik där jag jobbade för några år sen.

På övriga upplysningar står det - Betyg kan inte ges då detta är så dåligt att det ändå inte kan användas "

När jag tänker på den där karln blir jag vansinnig, förbannad och lite ledsen. Han var den största jävla gris jag stött på i hela mitt liv. Han var och är fortfarande den enda människa jag faktiskt skrikit och bråkat med i vuxen ålder. Förutom Henke då.. Jag hatar honom och den där episoden av mitt liv innerligt.

Oproffsig, pengaskingrande, bufflig.. You name it.

Jag vet att jag sa att han var en buffel till honom en gång. Vart ordet kom ifrån har jag ingen aning om. Finns ju så mycket värre ord att ta till men i striden hetta kändes det rätt. Efter någon dag då vi båda lugnat oss sa han att hans exfru kallat honom detsamma. Så helt fel hade jag ju inte.

Enligt arbetsförmedlingen var det psykisk terror, det han höll på med. Min sista lön därifrån kunde jag få vänta på, som han sa. Han skulle hålla på pengarna och ville jag kunde jag gå till rätten med det och få vänta ett år eller två innan jag vann för han ville gladeligen att jag skulle få plågas länge. Att jag skulle få pengarna var det inget snack om, de hade jag rätt till och det visste han med.

Han ville bara jävlas med mig en sista gång..

Han anklagade mig för att ta mina kompisar till affären och låta dom sno saker på nätterna, smög på mig vid butiken och sprang efter in på posten och skällde ut mig för att stå och göra privata ärenden där då jag i själva verket bara var där för att växla pengar, han betalade inte ut min lön korrekt så jag fick en jävla restskatt året efter ( trodde att allt var som det skulle under tiden det pågick dock. Jag litade ju på honom i början ) Anklagade mig för att butiken inte sålde då det i själva verket berodde på att han inte tog in nya varor. Det fanns ju inget att sälja till slut då han gjort sig osams med alla leverantörer.

Herregud, vilken människa. Allt gick så bra och det var bara lovord så länge butiken gick bra. När det började gå dåligt och intresset för dom där jävla tryckta tröjorna och figurerna lagt sig så var det helt plötsligt mitt fel.

Jag har så mycket historier om den där karln så jag skulle kunna skriva en bok tror jag.

Nu måste jag göra något för att skingra tankarna!



Vackert ute

Idag blir det lite fix här hemma och om det blir ett par grader varmare så blir det en tur i pulka. Det ser så härligt ut nu när solen skiner och snön gnistrar.

Önskar oss alla en bra dag!

Produktiv kväll!

Den här kvällen har varit produktiv. Det har städats, adventspyntats, badats, tittat på Idol, lekts och mysts. Vi har nog saknat varandra här i familjen nu när Henke jobbat på i källaren på kvällarna.

Till utröstningen av Idol hoppas jag på värmebröd sen blir det läggdags. Ingen mening med att sitta och pressa sig vaken. Speciellt inte sen man fick barn och sovmorgonsmöjligheterna liksom uteblev. Totalt.

Tänk förr, när man var ung. Då kunde man lätt va vaken till 3, 5 ja till och med 6 på morgonen. Vissa nätter sov man inte alls utan va vaken till natten därpå. Då man inte heller sov förrän sent.

Jag saknar det inte ett jävla skit kan jag säga. Heller att ha ett liv totalt fyllt med rutin och tider med ett meningsfullt inslag vid namn Eric än att va vaken och sova bort vareviga helg.

I morgon ska vi åka pulka om det inte är för kallt.

Håller mina tummar för Jay och Minnah, bäst att sluta skriva då så jag kan koncentrera mig på det!


Get on with it..

Nu ska jag dra igång med städningen här hemma. Drar på det in i det längsta. Är helt färdig efter mitt besök hos tandläkaren. Är ju ett bra tag sen det städades också så det går liksom inte att va för slarvig.

Det är närmare 9 minusgrader redan. Det kommer bli en kall natt misstänker jag. Vi var aningens inne på att ta en liten pulkatur ikväll igen men jag tror vi får stå över. Det får bli i morgon på dagen i stället.

Nej, dags att inse att städningen inte kommer sköta sig självt..


Jag överlevde

Jag överlevde.

Trodde ju att han skulle ta tag i den tanden där fyllningen släppte sist men det blev inte så. För övrigt var jag ju livrädd för planerna för den men som han kunde se det blir det " bara " lagning även där. Då kan jag ju pusta ut en aning men att laga är för mig helt sjukt obehagligt. Just nu är jag bedövad i hela munnen. Höger sida av ms och vänster av tandläkarebdövning.

Nu ska vi vila snart. Mycket skönt. Känns som jag genomgått ett träningspass nu som jag spännde mig idag. Och ylade. Började till slut skratta åt mig själv. Beroende på hur de borr han använder låter ylar jag i ungefär samma stämma. Herregud.

Nu räknar jag ner minuterna till jag får slänga mig i sängen!




Livrädd

Om två timmar är jag hos Tandläkaren. Är så nervös så det känns som alla mina " onödiga " funktioner i kroppen stängts av. Har bara fokus på att jag snart är där. Och fråga är, vad kommer han göra?

Är livrädd.

Som ett frågetecken..

Utseende är ju såklart inte allt här i världen men fan.. Hur kan en man som är gift med Eva Longoria va otrogen? Jag är som ett frågetecken..

Familjen i fokus

Vi planerade om och bestämde oss för att ha en familjedag idag. Eller ikväll då, rättare sagt. Vi åt god middag och efter den blev det en promenad med Eric i pulkan. Anna, Per och Nellie mötte upp oss och båda barnen satt snällt i varsin pulka. Det var så skönt att bara göra roliga saker. Tyvärr är ju alla måsten kvar till i morgon men jag tror vi behövde umgås som en familj. Var väldigt länge sen känns det som.

I morgon ska jag till tandläkaren. Som det känns nu kommer jag avlida på kuppen. Henke kommer va med mig, som tur är. Jag undrar vad Tandläkaren har för planer för den tand som ska va " stjärnan " i morgon. Dra ut den, rotfylla.. Tror inte att det kommer va så mycket lönt att laga då halva tanden i princip är icke existerande.

Fy fan..


Mysig dag i " nön "

Nu har vi varit ute en sväng. Åkt pulka och pulsat i snön. Hunnit med att fika också. Mycket trevligt!

Nu ska jag byta sängkläder och damma lite. Ikväll ska det dammsugas och fixa med adventspyntet. Sen är det ju lite på TV också. Måste även ner och dammsuga av lite i källaren. Mycket att göra med andra ord. Men det är nog lika bra så jag inte tänker på morgondagens besök hos tandläkaren.

Nu är vi trötta här, Eric och jag. Väntar på Pappa Henrik som snart kommer hem på lunch. Ska väl sätta igång så jag hinner bli klar med det jag tänkt innan han kommer.


Firar idag!

Idag firar jag att P!nk är gravid med lite mascara. På fransarna, så klart.

Nu ska jag ut och leka med min son i snön. Anna och Nellie kommer nog förbi oss en sväng också minsann!

Kväller

I morgon blir det inget källarjobb, det har jag bestämt. Jag måste städa! Känner väl dessutom att det kan va skönt att Eric och jag får träffa pappa Henrik lite mer än vid lunch och middag. Det blir jättefint i källaren och jag är så stolt över Henke som bara fixade till det så bra. Utan omsvep. Visst har han rådfrågat på olika håll men när det väl kom till kritan fixade han det helt själv. Och som sagt, bra blev det.

Nu är det äckelrummet, som jag kallar det, och tvättstugan kvar. Men det får vänta. Åtminstonne till helgen.

Blev helt plötsligt så sugen på att gå ut i skogen och grilla korv. Tror det är snön som gör det. Korv är ju absolut ingen favorit hos mig men just det där att sitta vid en öppen eld och värma sig.. Behöver nog inte nämna det mer än en gång så är morfar på.

Vi får se. Om Henke ändå vill jobba i källaren på söndag tåls det att tänka på. Det blir alltför rsällan att jag umgås med min käre far så det kan va en kul grej kanske.


Lego garage

Henke och Eric bygger garage med lego just nu. Snart ska det fogas i källaren och då blir Eric och jag själva. Igen. Inget med det egentligen men för en person, alltså jag, med ett lätt behov av att få va själv en stund är det guld värt att de pysslar på om så bara för en kvart.

Jag vill att det ska bli klart snart. Vi, eller jag, kommer efter med så mycket vad gäller tvätt och dammsugning. Vi har bärt tvättkorgar utvägen ett par gånger men det är inte så det förslår nämnvärt på tvätthögen tyvärr. Dammsuga vill jag inte göra med Eric när vi är själva. Han gillar det inte. Jag tror inte det är för att han är rädd för dammsugaren utan för att han tycker det är tråkigt helt enkelt.

Nu vill jag att det ska bli fredag eftermiddag. Så jag har det där tandläkarbesöket avklarat. Har varit så nervös till och från hela veckan.

Nu så tror jag att det är dags för Henke att börja jobba igen..

Att göra listan

Har fått tid för den där biopsin nu. Den 3 December klockan 9:30. Henke kommer väl få sparken med tanke på alla göromål som planeras som jag vill att han ska va med på.

November har varit en lugn månad men December ser ut såhär:

1 December - Magnetröntgen. Pappa följer med mig. - Anmäla mig på Arbetsförmedlingen.
2 December - Pricktest för Eric
3 December - Biopsi
6 December - Träffa Agata
13 December - Samtal med min pratmänniska här i stan

Sen har jag väl en fyra tandläkarbesök också.

Det gäller att hålla sig sysselsatt. Vore dock trevligt om det kunde va positiva och roliga saker på " att göra listan " någon gång..

Rättelse

Termoset menar jag ju såklart i mitt inlägg om vår ute dag. Termo jacka och byxa. Inget annat. Skyller på tröttheten..

Update

Vi var ute ungefär en timme och det där med att gå in va inga problem. Tror minsann att Lill-Skrutt blev trött av allt pulsande.. Jag med för den delen. Idag har jag insett flera saker. Jag är i stort behov av vinterskor och termo overall. Och varmare vantar. Att pulsa i gummistövlar med mjukisbyxor över jeansen roar nog grannarna men fyller ingen större funktion. Och Eric har Henke´s varma kropp, han var inte kall någonstans, mer än i ansiktet såklart. Och då hade han bara dubbla tunna tummvantar på sig.

Nu blir det gröt och jag sörjer Eric´s mjölkallergi nu. Hade varit mysigt med varm choklad nu. Man minns ju själv hur gott det smakade när man varit ute i snön. Har visserligen sett att det finns chokladhavremjölk, får väl trotsa mitt " inte äta och dricka onyttigt " vid något tillfälle. Det skulle varit okey en dag som denna.

Nu blir det dock lite gröt och havremjölk och mys vid tv:n. Vi är trötta nu!

Utmanar ödet

Jag vill så gärna gå ut idag. Låta Eric få leka lite i snön. Frågan är om det är att ta sig vatten över huvudet eller utmana ödet. Idag är nämligen Lill-Skrutt trotsigare än vanligt. Han är det varje dag men det brukar komma senare på dagen. Idag hade vi, tyvärr, första bråket redan innan frukost.

Varför? Det är ju så tråkigt att bråka och va oense. Och om sakerna det gäller.. Pust och stånk. Om det vore om mer värdsliga saker som " varför har du inte städat "  " gick inte du med soporna " " hämtade du inte tvätten " för det är såna småtjaffs som vanligen är aktuella här. Med min äldre karl då såklart.

Men att spendera tio minuter med att bråka om varför vi inte glabbar med mjölkglaset och häller i grötskålen, inte klippa tånaglarna, bajsblöjorna, att man inte har skor inne, att man inte får hoppa i soffan, att man inte får vrida på alla plattorna på spisen, att vi inte behöver slita ur sängkläderna ur sängen, att han visst behöver ha haklapp när han äter saker som geggar ner, att vi inte ristar vatten eller mjölkglas så det skvätter överallt, att vi faktiskt borstar tänderna här i huset, att allt inte kan ske NU NU NU.. Ni fattar..

Samtidigt som han är så jävla duktig och kan sitta och mata Nellie och hjälpa till så fint med henna, hjälpa till att plocka ur disken med försiktighet och sådär kan det va såna dumma saker att bråka om.

Att säga nej nej nej är hans melodi. Han tar på mina krafter min älskade son. Samtidigt så älskar jag honom innerligt och jag förstår ju att detta är hans sätt att testa. Testa mig och andra i sin omgivning. Dessutom är det ju såklart väldigt frustrerande för honom då språket inte är så utvecklat att han kan göra sig helt förstådd.

Jag kommer gå ut en tur med honom idag. Och jag kommer nog bittert ångra det då han kommer vilja gå ut flera gånger idag och skrika och gråta vid skor och ytterkläder. Men jag vill att han ska få leka i snön. Och därför så ger jag honom den upplevelsen. Att vi kommer bråka vid ingång och resten av dagen får jag ta.

Jag älskar min lilla trots Skrutt!

Duktig karl!

I ställer för att skriva om hur ledsen och orolig jag är över en hel del så väljer jag att skriva om hur duktig han är min karl. Han har lagt klinkergolvet klart nu nedanför trappan i källaren. Det blev jättefint. Nu måste det bara målas snabbt. Det är inte snyggt med gråklinker till gula väggar.


google it

Trött och sur, slå upp det i en ordbok och det hänsvisas till mig. Jag lovar..


Hälsar vintern välkommen!

Snön yr.. Lite mysigt är det allt!

Mitt liv i stora drag

Fick ett samtal av Anders Brundegård nu ikväll. Det ska bokas en tid för en " grovnålsbiopsi " på mitt bröst. Detta sker, som tur är, under lokalbedövning. Det låter inte skönt. Samtidigt vill jag ju veta vad det är.

Status på mig - jag undrar hur mycket mer jag orkar.

Då jag lyckas skrapa ihop tillräckligt med ork och jävlar anamma för att orka gå genom mina dagar, våra dagar, så måste allt göra sig påmint.

Jag vill inte bli en bitter kärring som gnäller och ångrar att jag inte gjorde si eller så men jag är bra nära där just nu. Kanske är det inte så konstigt med tanke på allt som har hänt och fortsätter hända. Men jag får slösa så mycket energi på att bearbeta, oroa och va ledsen att mitt liv rinner mig ur händerna. Det känns så.

Att jag kommer va den där pigga och glada tjejen är väl att hoppas för mycket men att få någon form av harmoni oh gillaläget känsla.. Det är vad jag önskar i julklapp.

Men helst av allt att detta nu inte visar sig va något farligt såklart!

Förresten blev jag uppsagd från mitt jobb den 1 November. I morgon ska jag skriva på papper som avslutar min tid på Cityköket. Just nu är jag sjukskriven på min uppsägningstid.

Det var väl dagens uppdatering om mitt liv i stora drag!

Lego

Har ingenting att tillföra så jag går och bygger med lego istället. Eric är så duktig på att bygga saker med lego nu. Han har fattat galoppen om hur bitarna ska sättas ihop för att kunna byggas vidare med. Häftigt!

Förövrigt är han supernöjd med tomtegardinerna i sitt fönster. Han säger " Tomta tomta " och går fram och tittar på dom. Gulligt!

Det var det, lego´t väntar!

Julstöket

Julstöket är officiellt igång. Jag har bytt gardiner i köket. Känns lite mer inspirerande nu när snön faller. Har dock inte haft någon julkänsla på flera år. Det går så fort mellan årstiderna. Känns som en månad sen som vi satt och åt grillat på altanen.

Men det blir vad man gör de till och i år är ju Eric lite större så han kan va med och hjälpa och stjälpa. Precis så som det ska va.

Nu ska jag ta mig lite 11 kaffe sen får vi se om det blir mer gardiner bytta idag.

Fejkar glädje

Funderar på att stryka och byta gardiner. Få lite av det där gjort. Stakarna och stjärnorna kommer ju, förmodligen, inte upp förrän till helgen. Vi får se. Kanske är bättre att vänta till slutet av veckan då det säkert bara ser underligt ut med julgardiner och vanlig fönsterbelysning.

Känner mig så off på något sätt. Försöker att rycka upp mig och åtminstonne fejka lite glädje.. Det går sådär. Missförstå mig inte, jag är så glad och lycklig för det jag har, jag är bara off och konstig. Tror mycket beror på att jag blir stressad över att Henke jobbar i källaren. Dels känner jag hans stress för att få det klart, dels försvinner mycket tid av den gemensamma med avlastning i alla vardagsbestyr och sen vet jag hur mycket det är att göra och det stressar mig också.

Det kommer bli bra och det kommer bli ordning på det. Och på mig också, hoppas jag.




Fan

Jag skulle inte påstå att det handlar om missunnsamhet det jag känner när jag ser graviditetsstickor som lyser gravid in i ögonen på mig eller ultraljudsbilder där utgången och hela grejen förmodligen var fylld med glädje och längtan.

Alla, utom jag, lyckas. Så känner jag. Jag känner mig ganska värdelös som kvinna som inte kan ge min make ett syskon till vår son. Att jag inte kan ge min son ett syskon. Fan.

Fan, fan, fan..

Detta la ju sordi på en piss söndag.

Ikväll behöver jag kramas..


Dop idag

Var på gång med ett inlägg förut men fick fikagäster så skrivandet fick vänta.

Idag är det dop. Eric och jag blir hemma. Dels är dopet på tiden när Eric, och jag med för den delen, behöver vila. Sen känner jag mig inte så jättesocial idag. Är trött, visserligen inte ovanligt, ont i huvudet och ögonen är inte alls bra. Allt jag tittar på vill dela på sig. Att va utan glasögon är en omöjlighet. Kanske skulle ta i med hårdhandskarna och sätta dit prisma 4.. Blir ju yr av att ögonen inte är som dom ska. Har ju problem med ögonen hela tiden efter ett skov förra året men vissa dagar är det sämre än det brukar och det känner jag ju såklart.

Henke får åka en sväng. Han har ju en hel del att göra i källaren och jag vet att han är stressad och vill få det gjort.

Det var nog det hela. För nu.



Tack för ikväll

Utan något vettigt att tillföra hamnade jag här. Har egentligen en hel del att skriva men jag känner att tiden är knapp. Kvällen börjar gå mot sitt slut. Ska bara ner och hämta tvätten och hänga upp den sen blir det nog att sova. Hinner ju förmodligen inte vila något i morgon så då kan det ju va på sin plats att försöka somna skapligt. Har svårt för att somna på kvällen. Hur trött jag än är så börjar alltid tankeverksamheten just när sovdags är här. Somnar oftast av ren utmattning, ögonen går inte att hålla öppna längre.

Vi får se hur det blir med allt här nu framöver. 1 December ska jag ju göra magnetröntgen och sen har jag fått en tid med Agata den 6 December. Allt hänger på hur mycket förändringar som skett sen sist. Vi ska även prata om lite annat smått och gott. Eventuellt ska jag få någon medicin på prov mot den här tröttheten. Det är ju inte säkert att det kommer att funka men jag känner nog, tyvärr, lite så att jag inte får va så kräsen och skrämd av tabletter längre. Jag måste ju fungera som människa.

Som det är nu gör jag inte det. Egentligen gör jag inte det på något plan. Men om jag inte är fullt så trött hela tiden skulle kanske det totala måendet bli.. bättre.

Sen får vi se hur vi gör med bromsmedicin vs syskonplaner.

Allt hänger på den där röntgen och vad den visar..


Trött på´t

Är så trött idag. Hörde långt borta att Eric var vaken och ville ha sin napp. Orkade jag leta rätt på den han tappat? Nej.. Det är inte klokt. Till slut, när Eric väl vaknat ordentligt, vaknade tydligen Henke och gick upp med honom. Jag låg kvar till 9:30 då de kom in till mig för lite mys i sängen.

Idag ska väl Henke ner och jobba på i källaren misstänker jag.

Känner mig inte i fas idag. Jag är så trött på att ingenting känna i min ansiktshalva.

Idag skulle jag verkligen behöva städa. Det kommer nog inte gå så bra med tanke på att Eric tycker att det är tråkigt när mamma städar och Henke kommer va i källaren.

Det var väl det hela för nu..

Mellanlandning innan Idolutröstning

Vi har varit nere och städat i källaren ikväll. Jag ska fixa in lite bilder så ni får se. Tråkigt nog är kvalitén så dålig på bilderna men jag tror det är tillräckligt för att ni ska få en uppfattning.

När jag dammsugit och torkat klart sånär som på tvättkorgarna drog Henke igång en annan slip. En slip som fyllde hela tvättstugan med damm i hela luften trots att dörren, återigen, var stängd. Övervägde ett tag att helt överlåta detta till Henke själv men bestämde mig sen för att " skit samma, huvudsaken får bli att hålla min kära tvättmaskin i skapligt skick " Resten får vi ju städa och städa om och städa om ett antal gånger innan allt damm lagt sig.

I morgon ska jag tvätta. Har massa tvätt och ligger efter sen ett par dagar tillbaka. Av någon underlig anledning behöver jag köra i stort sett en maskin per dag för att ligga i fas och inte få berg av tvätt.

Nu ska jag försöka hålla mig vaken till utröstningen och eftersnacket vad gäller Idol. Sen ska jag sova. Är väldigt trött ikväll känner jag. Men denna tid är det helt okey! Nu är det ju kväller!

Och just det, dopet är på söndag. Inget annat!


Städning

Nu ska jag ta tag i lite småfix här hemma. För att få tiden att gå är det ett bra alternativ.

Ikväll ska vi ner och städa i källaren. Henke har lånat hem en industridammsugare så vi inte ska behöva ta död på våra egna. Det kommer nog ta ett tag att få rent men det behöver ju göras. Det jag ser som mest prioriterande är tvättstugan dit dörren var stängd men ändå är det jättedammig. Ho ho, ja ja..

Det blir nog bra.

I morgon är det dop och jag har ingen aning om vad jag ska ta på mig. Min platt tång har gått sönder också så jag vet inte riktigt om jag ens kommer våga mig utanför dörren. Till i morgon får jag dock låna Anna´s. Annars får jag snällt stana hemma tror jag.

Eric får va hemma med mormor och morfar. Dopet börjar precis när han behöver vila och att ta med honom är, tyvärr, inget alternativ vid den tiden. Han är trootsig som han är och när han är trött blir det om möjligt ännu värre. Han kanske skulle somna någon minut på vägen ut men då skulle hela kvällen va förstörd så.. Dessutom finns det inget för honom att göra där så han har det bättre hemma.

I det läget tar i den smidiga vägen!


Damm inferno

Kvällen har varit mycket bra måste jag säga. Det till trots att mina ben strejkade ett par timmar på kvällen. Nu är de dock tillbaka och min normala gång likaså.

Anna var här och vi bakade muffins. Tänk att det faktiskt finns saker att baka som är så smidigt. Och är så väldigt gott.

På kvällen har Henke slipat utrymmet nedanför trappan i källaren. Har inte vågat mig ner för att kolla läget men ryktet säger att det är ett inferno. Vi hade ju inte räknat med att det skulle damma så pass som till tvättstugan som nu är totalt fylld med damm. Vet inte hur jag ska lösa tvättsituationen. Hade jag vetat hade jag ju sett till att det inte var alls mycket tvätt där nere. Men, men..

Det ordnar sig.


Hej!

Idag har Sara-Louise varit här med massa kläder. Det kommer verkligen väl till pass då Eric i stort sett vuxit ur det han har. Med tanke på att jag förmodligen inte kommer kunna tvätta i den uttreckning jag gjort innan nu när Henke ska göra i ordning i källaren är det ju ännu bättre. Timing helt enkelt!

Tack <3

Nu ska vi bara gå genom alla kartonger för att sortera ut sånt som är aningen litet. Tycker det är onödigt att spara sånt man ser redan nu att det är trångt och så.

Annars har dagen gått mycket bra tycker jag. Tröttheten har sitt grepp om mig men jag känner ändå att det går bra. Har pratat med arbetsförmedlingen idag och jag ska be Agata skriva ett intyg där det styrks att jag inte kan jobba med vad som helst och inte hur mycket som helst. Vet inte om jag ska passa på att tala lite om denna jävla trötthet då. Ska det fortsätta såhär och aldrig komma till en punkt med längre " vila " från tröttheten måste vi nog göra något åt det. Ska jag sen va arbetsför nu om ett par veckor är det nog lika bra att se om sitt hus, så att säga.

Det finns tabletter att ta för ms sjuka som lider av trötthet. En som jag inte minns namnet på och sen är alternativet amfetamin. Jag är ingen piller människa men att leva livet i en sån här jävla trötthetsdimma eller leva livet och kanske orka hela dagar, det tåls att fundera över.

Sen blir många ms sjuka tydligen ordinerade medicin för att hålla humöret lite planare. Slippa dom där svängningarna som är så jobbiga. Men jag tror att det mesta rättar till sig och faller på plats bara jag inte är så trött. För med tröttheten kommer ilskan, gråten och nedstämdheten och det blir en ond cirkel.

Herre min gud vad jag gnäller, men jag är en ganska gnällig person när jag sätter den sidan till förstår ni!

Morning

Började på ett inlägg men lite kom emellan. Nöjer mig med att hälsa er, och oss, en bra dag!

<3







Fix och don

Ikväll var vi på Jem o Fix. Henke var som ett barn som själv fick välja sitt lördagsgodis. Gick och hummade och klämde på saker som jag inte har en aning om vad det är. Och det spelar mig ingen roll heller för den delen.

Nu ska det tas tag i att få ordning på källaren. På allvar. Vi har fortfarande en helvetes massa skräp att ta hand om men nu är det nere på en sån nivå att man åtminstonne tar sig fram där nere. Bra! Jag satte ju ett ultimatum att vi först skulle ta en rejäl rensning och efter det fick han börja med att slipa och måla och fixa! Och där är vi som sagt nu.

Får inte glömma att ta lite bilder så ni får se före och efter!

Antal gånger du varit gravid

Sitter här en stund nu när Henke lagar maten.

Blev lite ledsen när jag fyllde i den där enkäten jag pratade om förut. Det var en hel del frågor som skulle besvarats innan operationen och en del av enkäten var till efteråt. En hel del om blödningar hit och dit och smärtor hit och det är ju inget konstigt i sig. Däremot.

Gravid antal gånger __
varav

Förlossning __  missfall __  utomkvedshavandeskap __

Som ni vet har jag varit ju varit gravid 4 gånger i mitt liv. Varav en resulterat i ett underbarn. 1 missfall förra året och 2 utomkvedshavandeskap.

Men, det är som det är med det. Även att det gör ont, ont så kan jag ju inget göra åt det.


Orolig

Blev jättenervös förut när posten kom. Det var ett tjockt brunt kuvert. Att få bruna kuvert är inte som hör ovanligheten till nuförtiden men detta var tjockt. Det visade sig vara en enkät efter att jag legat inlagd och opererats. Så det var en hel del frågor att besvara.

Nu iväntar vi Henke på lunch sen ska vi vila. Har varit aningen piggare idag, men nu när det börjar närma sig " sova " på klockan börjar energin att tryta.


God morgon

Här sitter vi och äter frukost så jag tänkte passa på att önska oss en bra dag!

Positivt inlägg

Ikväll har jag, hör och häpna, lite goda nyheter.

Vi var på Cubus och köpte vinterjacka och termobyxor till Eric. Nu kan vi va ute igen om det är kallt ute. Vilket det ju är hela tiden nu tycker jag. Bara ett par skor också, sen kan det komma snö till och med. Konstigt att det inte fanns några overaller kan jag tycka..

Sen var vi nere och röjde ur nedanför trappan i källaren. Så nu är det inget, mer än jag då, som hindrar Henke till att gå ner och jobba och fixa. Det är en hel del med jobb, men det kommer bli bra till slut.

Lyckades även hitta lite energi till att dammsuga av här hemma. Det var verkligen välbehövligt då det yrt dammråttor över golven. Dammsög jättenoga i fredags. Men nu är det gjort! Igen.

Inte ett negativt ord! Bra va?



Sitter och funderar

Idag har jag gjort havregrynsgröt för första gången i mitt liv. Eric ville ha det till frukost. När han såg att jag saltade med det riktiga saltkaret hämtade han sin urdiskade saltis som han fick i somras och även ett saltkar som han fått med sina leksaker. Han ville ju hjälpa mamma såklart. Och det fick han.

Nu ska jag försöka komma igång. Hittills har det gått sådär. Är skakig och svag i benen och mitt ansikte är ytterst irriterande. Och tungan. Hoppas på att det släpper snart och att det inte lämnar för mycket restprodukter så jag får tillbaka min ansiktshalva.

Eric har kollat på " Iiiss " ( Rorri Racerbil ) och jag har fixat med disk, plattat håret och borstat tänderna. Att dra på lite mascara har även det blivit en sån där sak som jag skiter i. Om jag inte ska på något speciellt. Jag orkar inte med det och det är så skönt att slippa att stå och gno på kvällen. Det räcker med min tandborstning med mellanrumsborstning och gurgling.

Funderar på att ringa till Klinisk Mammografi och höra hur planerna går för mitt bröst. Att vänta i ett år är väl inga problem om jag med säkerhet redan nu visste att det då kommer visa sig att inte va någon fara. Men jag anar ju en negativ trend och är livrädd att dom då kommer upptäcka något som borde tagits om hand tidigare.

Vissa menar att jag har för mycket tid till att fundera nu när jag går hemma och visst, till viss del är det ju såklart sant. Men man är väl en omänsklig person om man inte skulle bry sig med tanke på allt som hänt? Man kan väl omöjligen fungera som vanligt då? Dessutom behöver man väl tid till att bearbeta saker.. Jag behöver det iaf. Och med tanke på att det hela tiden verkar va något nytt så kommer jag ju aldrig vidare. Snarare djupare ner i denna negativa spiral. Det är ju inget jag valt själv.

Fick dock ett positivt samtal igår. Ett samtal som kommer förändra vårt liv oavsett hur det kommer gå. Spännande. Mycket spännande. Frågan är ju bara om jag orkar. Om vi orkar. Vill absolut inte att det ska orsaka mer slitningar än de som redan finns här. Med tanke på mitt mående och så.

Antingen är detta det bästa som kunde hända eller så är det början på slutet. Det känns så. Som att det är antingen eller. Det är svårt att förklara för er då ni inte känner det jag gör. Då ni bara får en glimt här om hur jag egentligen mår så att säga. Med tanke på att detta är ett beslutstagande som inte bara innefattar mig så är det nog det viktigaste vi ställts inför hittills.

Jag vill inte riskera något.


Bitterf***an rapporterar

Jag skulle vilja åka någonstans på obestämd tid. Till en plats där vi inte behövde tänka på jobb, städning, tvätt och matlagning. Där alla krav var som bortblåsta och där man inte behövde fundera över allt allvar i livet.

Läsa böcker med Eric, pussla, måla, dansa och mysa. Allt som han tycker om. Vi skulle ha ork till honom och bara honom. Och kanske lite för varann som vuxna när lill älsklingen sover så klart.

Ja är så trött på att säga " mamma ska bara " " jag kommer snart " " kan du inte göra det själv? måste mamma hjälpa dig " och " det där är aj aj Eric "

Jag är så trött på att vara en trött och sur gnällig mamma. Jag är så less på att va en lika dålig fru som jag är mamma. Jag är så jävla trött på mig själv och allt runt omkring mig så ni anar inte.

Jag fattar inte vart den glada och positiva människan som brukade va jag har tagit vägen. En person som inte krävde någonting egentligen. Mer än mat och ett par timmars sömn då. Allt annat ordnade sig på ett eller annat sätt och det fick man ju bara se till att fixa.

Antar att livet slog bakut på mig någonstans här mitt i livet. Och jag har blivit bitter. Jävligt bitter. Och jag hatar det.


Underbar <3

Idag fick Eric middag innan det var Henke´s och min tur och därför hamnade vi med våra varma mackor framför tv:n. Närmare bestämt en barnfilm.

Den handlar om en gammal farbror som levt länge i sitt hus. Runt om river dom och ska bygga annat och praktiskt taget bara väntar på att mannen ska dö så det kan få hans hus. Han vill nämligen inte sälja. Man får se alla minnen han har från sin käresta som inte längre är i livet och rätt vad det är sitter jag och storgråter.

Jag är labil, det vet jag redan och det är inte det detta ska handla om.

När Eric märkte att jag grät kom han och kröp tätt intill och tröstade mig. Tittade upp och log emellanåt. Han kramade och stod nära mig till jag slutat gråta.

Är han inte bara helt underbar, min son <3

Och nu då?

Nu har jag varit och träffat Anders Brunegård. Han ska nu lämna över " ärendet " till Klinisk Mammografi, där jag varit på undersökning vid två tillfällen nu, och sen få dom hålla kontakt med mig. " Det är ju någonting " som han sa och detta behöver hållas under observation.

Förmodligen kan det ta ett år innan jag behöver kolla det igen. Men kollas måste det ju för att se så det inte växer och så. Vad det nu än är. Han liknade det han kände med en hasselnöt eller valnöt. Minns inte vilken.

Han måttade ett par decimeter upp från golvet och liknade sannolikheten med att det skulle vara något farlig som så liten. Och ju längre tid det dröjer till återkontroll desto lugnare kan jag va.

Jag frågade hur man annars kan få svar och det är ju att de öppnar upp och tar med sig lite ut. Och som det känns nu vill jag få veta. Ska jag behöva vänta ett helt år? Visst, jag tänker väl inte så mycket på det men ett år.. OM det nu mot förmodan då skulle visa sig att det är något som jag inte ens vågar nämna vid namn så vore det väl bättre att ta bort det nu?

Är ju ändå så ärrad efter operationer så ett litet snitt till gör mig inget. Då kan jag ju va lugn sen. Eller börja kämpa.

Han tyckte synd om mig då jag hamnat i en gråzon. Där jag inte får ett svar. Men det är ju min vanliga otur.

Morgon gnäll

Idag vaknade jag med en sån där tråkig känsla igen. En känsla där ingenting är roligt och det mesta är jobbigt. Det bästa är om det händer de dagar jag vaknar innan Eric och idag är just en sån dag. Då finns det lite hopp om att allt ska kunna räddas, på något sätt. Om inte annat så måste denna dag va okey till Henke kommer hem för jag vill inte att Eric ska behöva lida allt för mycket av att jag är deppig.

Idag ska jag träffa Anders Brundegård. Han ville känna på mitt bröst och sen avgöra hur vi går vidare. Det är nog den största delen till att det käns som det gör idag. Jag kommer aldrig till en punkt där jag kan släppa saker. Nu är jag ju inte sådär jättenervös ska jag väl inte påstå. Inte så att jag tänker på det hela tiden. Men det är ju inte 100% säkert att det inget är förrän de fått ut tillräckligt med material för att analysera.

Och hur de kommer att gå väga med det ä väl det stora frågetecknet nu. Det är lite det som skrämmer mig. En biopsi till, inga problem.. Men det känns som att efter två gånger borde de fått ut något. Är det lönt med en tredje? Kommer de skära upp och ta ut en bit?

Vet ni vad? Jag vill bara stanna detta negativa hjul som jag hamnat i. Jag får ju aldrig komma till en bra punkt i livet. Varför? Och det spelar ju ingen roll att tänka positivt hela tiden. försöka låta bli att tänka på tex ms. Jag har inte direkt känt vad jag ätit nu i en hel vecka. När jag tvättar ansiktet och borstat tänderna ser jag var jag är men jag känner det inte. Det är inte så lätt då. Att låta bli att låta det påverka dig menar jag..

Nåja, det blir väl en dag av detta också. Ska försöka skrapa ihop lite positiv energi och ta tag i detta nu.



Lite av varje, kan man säga!

Det här har varit en mycket bra dag. Va på kyrkogården och efter det drack vi en kopp kaffe hos min pappa lite snabbt.

Åt supergoda maten från igår och blev proppmätt igen.

Efter maten begav vi oss in till våra grannar på en fika och det var så trevligt. Tråkigt nog gick tiden så fort och vi var tvugna att bege oss hemåt till Eric som hade söndagsmys med mormor. Förhoppningsvis kommer vi träffas fler gånger. Det var jättekul. Pinsamt bara att jag var så mätt efter maten så jag inte orkade ta något fikabröd..

Ikväll är det en trött Becca som sitter här. Trött på ett bra sätt och helt okey för klockan närmar sig ändå läggdags. Domningen i högersidan av mitt ansikte sitter kvar och i tungan har det bitit tag ordentligt. Har svårt att artikulera, störande.

I morgon ska jag till Anders Brunegård igen för en bedömning hur vi går vidare med mitt bröst. Det är ju redan klockan 9 så jag får inte glömma ställa klockan.

Jag tackar för en bra dag!

Fars Dag - Kärlek och saknad

Idag är det Fars Dag och det är en dag fylld med extra känslighet här på Ekvägen. För mig är det så enkelt. Jag åker ut till Södra Vi och dricker en kopp kaffe med min älskade pappa. Kanske köper jag honom en triss lott, det är inga konstigheter. Eric förstår ju inte begreppet än men det är ju även Henkes dag idag.

För Henke själv är det inte så lätt en dag som denna. Påminnelsen är extra stark över det faktum att hans egen älskade pappa är i himmelen och ser ner på oss. Han är inte här. Och en så enkel sak som att jag idag kommer ge min pappa en kram är helt omöjligt för Henke. Han har inte kunnat krama sin pappa sen 2002.

Det är så hemskt att se den smärtan i någon man älskar. Saknaden efter en person som varit så älskad. Varit en del i att forma dig till den du är.

Jag får lite dåligt samvete över något som för mig är så självklart, jag har ju min pappa kvar och bara i min värsta mardröm kan jag komma lite i närheten av hur det är. Egentligen.

Sen Henkes pappa dog har det hänt så mycket i våra liv. Sånt som både Henke och jag ville att Janne skulle varit med och få uppleva. Vi har gift oss, köpt hus och fått en son. Sonen döptes efter Jan-Eric, som Henkes pappa hette och det kändes självklart då vi innan graviditetstestet togs var på hans grav och gratulerade på hans födelsedag. Vi bad då om två streck på stickan när vi kom hem och med tanke på att jag gjort två negativa test på samma dag innan hade han såklart ett finger med i spelet.

Jag vet att du är nöjd med vilken underbar man det blivit utav Henke. Han har vuxit upp och mognat. Bättre " karl " får man leta efter.

Idag kommer jag krama om min egen pappa lite extra. Och jag gör det bästa jag kan för att lindra smärtan för Henke en dag som denna.

Livet är kort, vi vet aldrig vad som väntar runt hörnet. Vårda det du har och låt de du älskar få veta det. En dag kan det va försent!

Ett faktum!

Vet ni vad? Jag tänker alltsom oftast när jag vaknar att jag ska göra den stundande dagen till en bra dag. Vissa dagar, som idag, går något fel och jag börjar irritera mig på vissa saker direkt. Ibland kan det gå en del av dagen innan dessa tankar kommer igång.

Detta är ju dock en relativt enkel sak att göra något åt. Det är bara att ge fan i att fundera så mycket. När man anar tendensen så gör något annat, bryt tankemönstret. Detta funkar såklart ibland. Ibland inte.

Idag har vi, efter ett minigräl lyckats lösa en av gåtorna vad gäller den senaste tidens funderingar. Ingenting är utrett eller gått till botten med men jag vet varför jag tagit så illa vid mig. Det fanns framför näsan på mig hela tiden men just idag så..

Det det handlar om är respekt. Eller i detta fall bristen på den samma. Jag önskar så jävla högt att jag kunde berätta för er men jag får tyvärr välja att låta bli. Till viss del handlar det även om att man inte ska säga mer än man klarar av att stå för. Man ska heller inte vrida på sanningen. Krydda kan man göra, men aldrig göra om en historia. Jag ska försöka låta bli att tänka på det här mer. Men jag är sårad.

Det är ett faktum!


Hatar det här

Jag borde fattat. Perioder av uselt humör efterföljs ofta av perioder av nedstämdhet. Och ilska. Fy fan.. Jag vet inte om och hur länge jag orkar ha det såhär. Eller vad jag ska göra för att få må skapligt.

Antar att det kommer sluta med mig sittandes ensam i ett ekande tomt rum. Det känns så.

Jag hatar dessa jävla berg och dalbanekänslor. Att jag har mycket inom mig som jag varken sörjt eller bearbetat klart är nog den största bidragande faktorn. Och nu stressen att jag snart måste må helt bra igen.

Fan..

Legolek

Vaknade på dåligt humör. Henke sover än och det är lika bra han sover en stund till så jag får plana ut mitt humör. Eric leker med sitt lego nu innan frukost. Jag måste bara notera att han blivit mycket duktig på att bygga med lego.

Önskar oss alla en bra dag!


Tråkig

Känner att jag på något sätt tagit en liten paus i mitt bloggande. Jag vill skriva men alltid glider jag in på hur jobbigt allt är, hur trött jag är eller att kroppen inte är som den brukar. Det är inget roligt att läsa om och därför sållar jag lite, kan man säga.

Sen har jag ju även en hel del åsikter och tankar som göder på en viss irritation som jag av olika anledningar inte kan ta här. Det upptar mycket av min tankeverksamhet och gör att uppläggen för inläggen liksom uteblir. Jag vet inte..

Hemligheten är nog bara att jag är jävligt tråkig just nu. Tråkigare än vanligt till och med.

Å ena sidan känner jag att - jag skriver ju för min skull först och främst och det innebär ju att ni bara får stå ut med tio inlägg på raken om hur trött jag är. Å andra sidan blir jag till och med less på mig sjäv i vissa lägen och då låter jag helt enkelt bli att skriva!

Jag har dock inte gett upp hoppet om en mer positiv känsla både för mig och i bloggen. Håll ut!

Känselbortfall

Höger sida av min kropp är nu påverkad av domningskänslan. Fan.. Tänkte det kunde räcka med ansiktet, men icke.

Tog dock tag i att dammsuga här hemma. Blir så less på alla dammråttor som flyger omkring så jag kan inte låta bli. Om det är bra att trotsa kroppen och pressa den till saker den inte vill eller inte har jag ingen aning om. Jag hatar att det är såhär.

Om det sedan kunde gå tillbaka helt när det är klart. Skovet menar jag. Problemet är ju att det förstör så mycket i hjärnan vid varje omgång och lämnar så mycket rester att jag tex tappar mycket av originalkänseln där det varit påverkat och tex dubbelseendet som aldrig helt kommer bli bra.

Det ska ju gå nästan eller helt tillbaka men så är så klart inte fallet med mig. Min vanliga otur..

Brösten och magen är fläckvis känsellösa för mig. Och min mest kvinnliga del vilket ju tyvärr ställer till det i en del mer intima situationer. Båda fötterna, höger hand. Ja, ni fattar..

Nu, efter det här blir det intressant och se hur mycket känsel jag får tillbaka.

Tänk er att ni fått tandläkarbedövning som på en del ställen precis håller på att gå ur. Man känner men ändå inte. Och på vissa ställen har man ingen känsel alls.

Jo, men jag var bara tvungen att gnälla lite. Nu ska jag vila!


Fynd

Har haft våldsam panik nu senaste tiden över det faktum att de guldörhängen jag bar på bröllopet och som för övrigt var min morgongåva inte blivit funna efter flytten. Att sen den guldring jag fått av Mamma och Pappa när jag var runt 18 också varit borta.. Ja, ni fattar.

Idag fick jag en känsla av var de kunde va. Jag visste exakt var jag hade det innan flytten och gud vad glad jag blev då de var där jag först tittade.

Har varit jätteorolig över att de skulle legat i sina askar i någon kartong fylld med papper och misstagits för skräp. Jag har letat och letat och sen idag så bara hittar jag dom.

Så skönt!

Henriks bror har varit här och fixat lite med el ikväll. Nu har vi lyskontakter i vardagsrummet som är aningen mer moderna än de ingroddsmutsiga gamla - 60 tals brytarna. Nice.

Dagen och mitt humör har gått i vågor. En stunden är jag som en barnunge och vill krypa upp i famnen och bli hålld om, ena stunden blir jag vansinnig när något inte går min väg, ena stunden kommer tårarna och rätt vad det är lägger jag av ett asgarv.

Jag är inte klok. Någonstans. Det är jävligt jobbigt att ha ett humör som svänger så drastiskt.

Nu är jag trött och ska ( förhoppningsvis ) inte bli långvarig uppe. Ett par senapsmackor och ett glas mjölk. Kanske en film.

Vi får se..

Borde få lite gjort..

Borde göra något produktivt känner jag. Kanske jag skulle piggna till då. Det är bara så svårt att ta tag i det och få något gjort. Är så trött idag och min högra ansiktshalva är domnad. Även inne i munnen. Störande. Det är ingen kul upplevelse att äta då jag inte känner vad jag har i munnen och inte heller känner smaken helt som jag borde.

Idag är jag gnällig. Trött och gnällig. Skulle behöva dammsuga av men känner absolut inte för att ta tag i ett sånt omfattande projekt.

Nej, nu får det va färdig gnällt för nu!

Försvarställning

Det är så många gånger, vissa dagar, som jag brister i tålamod och blir arg. Gnäller och gråter. Men trots allt och trots mitt humör så är jag så enormt tacksam för det jag har.

Jag tror att jag ställt mig i någon form av försvarställning nu. Inte mycket går som jag planerat eller tänkt. Aldrig får jag sätta punkt utan saker och ting mal på i en endaste evighetsmaskin. Jag mår innerst inne mycket dåligt om jag verkligen känner efter. Men jag låter mig inte göra det. Jag vet inte, kanske är det därför mitt humör är som det är.

Sen är det nog pms också.

Jag börjar bli enormt stressad över det faktum att jag 1 December blir arbetslös. Mot min vilja men helt förståligt.  Tråkigt som fan. Vart jag ska ta vägen och hur det kommer gå stressar mig och får mig att må dåligt. Jag vet ju vilka krav jag ställer på mig själv och nu för tiden är det orimligt.

Missförstå mig inte - jag vill ha ett jobb. Men jag vill ha ett jobb jag kan och helst där jag känner någon eller några. Jag har en plan men den tror jag inte är genomförbar. Men som en liten isbrytare till att komma igång med jobbdelen skulle det va ett alternativ som passar mig.

Vi får se vad som händer. Som det kontrollfreak off the kontrollfreaks jag är är denna ovisshet som salt i ett öppet sår.

Men vad fan, det ordnar sig det med till slut. Och med min underbara familj och mina vänner bakom mig kommer det ordna sig.

" Inception "

Hamnade här utan något vettigt att skriva.

En sak som jag kan tipsa om är en film vi såg igår. " Inception " hette den och den var så bra. Leonardo Di Caprio har huvudrollen. Man kan nog inte va alltför trött eller på humör för att slöglo på film, för den kan nog verka lite rörig innan man kommer in i den.

Men efter man gjort det bara måste man se klart!

Sur

Är på ett uruselt humör. Misstänker pms.

Ska dra täcket över huvudet inom kort och hoppas på att lite vila gör underverk för mitt humör. Hatar att va sur ändå är jag det så ofta. Konstigt va? Det finns liksom inget som hejdar mina små miniutbrott. Jag hugger direkt så fort jag får en chans. Annars så tar jag chanser och skapar små bråk.

Tack för nu!

Älskar min familj <3

Har jag talat om för er att jag, antagligen,  är i ett nytt skov. Det är verkligen annorlunda mot tidigare erfarenheter av detta. Min tunga är domnad runt om i spetsen. Sen är vissa delar av insidan av kinden på högersidan i munnen domnad också. Plus utsidan av läppen, också till höger. Och även kindens utsida, kände jag nu..

Detta började i måndags och fortsätter att sprida sig då det bara var tungan att börja med. 

Fick ju också tillbaka resultatet av proverna på bröstet igår. Inte tillräckligt, så nu har jag en ny tid på måndag till Brunegård så han ska känna på det igen och sen avgöra vad som sker.

Visst känns det lite som att jag är i ett ekorrhjul där allting bara ska jävlas med mig? Aldrig får någonting bara liksom vara.. bra. Jag begär inte guld och gröna skogar, jag vill bara må skapligt och inte behöva ha läkartider, undersökningar, tandläkarebesök och läkartider igen inbokade. Jag vill bara va som jag en gång var. Fast med ett domnat fejs och en kropp och hjärna som kanske inte helt funkar som den borde, tydligen.

Förstår ni?

Jag vet inte om jag fått någon melt down i hjärnan för efter operationen av utomkvedshavandeskapet känns det lite som att jag sitter på min egen axel och tittar på mig själv. Jag är inte helt närvarande för jag orkar inte bry mig. Om mig och mitt eget såklart. När det kommer till min son kryper jag åter in i kroppen för stunderna med honom är ju faktiskt de stunder då jag VILL va närvarande och då jag mår bra.

Älskar min familj <3



Jag överlevde

Jag överlevde besöket hos Tandläkaren. Men oj vad mycket som hänt sen sist. Det har inte hjälpt att jag noggrannt skött mina tänder. Colan är nog boven i dramat. Fan..

Ullared är ju inte att tänka på att åka till. Inte för att handla i alla fall. Fan, igen..

Dessutom lossnade den där tandbiten han lagade i somras. Hade ju en tid inbokad för att kolla hur den mådde i September men då jag blev opererad dagen innan avbokades den..Jag hade ju mina aningar från starten av den lagningen att allt inte var bra och idag, när han sög rent så följde den plomben med. Fan, igen.

Sen hade jag hål mellan tänderna uppe och nere ett på vardera sida. Antar att det är typ 4 eller 5 hål totalt. Fan, igen..

Nu ska jag dricka ett glas cola till varma mackorna som vi ska äta. Jag var så jävla nervös förut att jag inte kunde äta. Efter det ska jag - borsta tänderna.



Tandläkaren

Idag har större delen av min energi gått till att vara nervös för att jag ska till tandläkaren. Inte bara för undersökning och fluor utan för jag känner något konstig.

Är livrädd för vad som det kan tänkas va. Inställd på att jag kommer få laga är jag ju såklart. Men risken är att det behövs mer. Jag känner ju någon konstig mindre smärtkänsla hela tiden. Fan också. Dels har jag inte råd och dels har jag inte nerver för detta.

Överlever jag detta ( har tiden 18:20 ) så återkommer jag ikväll.


Mitt råd!

Jag hoppas Eric får sova gott inatt nu så han snart blir frisk. Det gör så ont i mig att höra hans rosslande, tunga andhämtning. Nu, efter ett par huttar hostmedicin, har det dock börjat lossna lite. Som tur är. Jag ska se hur han mår i morgon. Blir det inte bättre så måste vi ju gå till Farbror Doktorn. Vill helst slippa det.

Att få se Desperate Housewives med Henke och äta värmebröd står högst upp på önskelistan nu. Och efter det en god natts sömn.

Jag känner att mitt bloggande har varit rent av tråkigt nu senaste tiden. Anledningen till det är för att jag har så mycket tankar och funderingar om saker som jag, av olika skäl, inte kan skriva här. Då blir, tyvärr, det " totala skrivandet " lidande då jag inte riktigt kan få bort de tankar jag har mest av för att göra plats för lite annat här.

Men det ordnar sig. Har kommit till en punkt i mina funderingar där jag känner att det nog får va slut med att va snäll. Jag tror jag ska börja säga ifrån mer. Det finns så mycket negativ energi omkring som gör saker och ting tråkiga trots att det inte alls hade behövt bli så. Det skulle kunna driva mig till vansinne, om jag lät det. På något sätt måste det till en brytning av denna negativa trend!

Sen har jag dessutom kommit till insikten att - människor som pratar om hur andra människor är, beter sig eller bara uppträder, ensamma eller tillsammans, de människorna, de som pratar alltså, har uppenbarligen inget eget liv av värde.

Att lägga energi på att ha åsikter om andra är ju väldigt konstigt. I måttlig mängd är det såklart helt naturligt men när det kommer till en viss gräns - då är det inte okey längre. När det blir elakt har det gått för långt!

Mitt råd är att vi ska ta hand och bry oss om oss själva och de våra. En annan sak med vuxenpoäng att inkassera är att sluta vända kappan efter vinden. Har man sen lite medmänsklighet och något så när med värme i hjärtat, ja då är vi helt plötsligt på ett annat stadie här i livet. Och bäst av allt, jag slipper dessa bloggtorkor på grund av för mycket fundering!

Med detta sätter jag punkt för nu.

Pippi Långstrump

Efter nattens sönderhackade sömn börjar jag nu känna mig ganska sliten. Ser fram emot, och hoppas på, att kunna se Desperata Husfruar ikväll. Och sen sova hela natten.

Ska försöka ta tag i lite sysslor som behöver göras men som är så tråkiga att det dras på in i det sista.
Eric och Henke tittar på " Pippi Långstrump " Skönt för de båda med lugna aktiviteter en dag som denna.

Det var väl det hela för nu!

Sämsta Mamman Ever

Jag har inte glömt bloggen och er, mina kära läsare, jag har bara fullt upp med annat. Eric är förkyld igen och hostan och det rossliga bröstet skrämmer mig. Nu har vi " lånat " lite hostmedicin av våra kära vänner och hoppas på att det ska lossna så han får bort det obehagliga i bröstet.

Trötta är vi också då han grät och va ängslig till 1 i natt. Sen har vi sovit si sådär till morgonkvisten med mycket gnyende i sömnen.

Vaknade av det obehagligaste av ljud då Eric ramlade ur min säng. Tror jag måste skära av ett finger som tillät mig själv att sova så hårt så jag inte märkte att han rörde sig så mycket i sömnen.

Jag ska bara bestämma mig för vilket..

Mvh Sämsta Mamman Ever..

Försöker och försöker

Har vid flera tillfällen idag försökt uppdatera bloggen men det har hela tiden kommit någon i mellan.

Har, hur som helst, gjort två mappar med kort för framkallning. En till mamma och en till Birgitta. Skönt att ha det klart.

Hörs i morgon!

Ordning

Det ska nog bli ordning på´t till slut


...

Ledsen och besviken.


Ögongodis

Idag ska vi ut och kratta löv och Henke ska lägga på vinterdäcken.

Kollade ju genom en massa kort igår och hittade ett av mina favoritkort på sonen. Runt året är han och lika söt nu som då. Måste ju bjuda på lite ögongodis en dag som denna.

Önskar oss alla en bra dag! Tiden går fort, det märker man när man fått barn. Alltför fort. Man har liksom något att mäta tiden med för i takt med att ens barn blir äldre tickar tiden på. Idag tar vi vara på dagen, som man borde göra varje dag. I stället stressar man på och tillåter sig inte att bara stanna upp och förundras över det som är bra i ens liv.

Senaste två åren har varit kantade av mycket tråkigheter men jag tror nog att jag lyckats lägga det mesta bakom mig. Åtminstonne tills vidare.





<3

För alltid <3

Trots att vi har skaplig ordning på alla kort som vi har på Eric på datorn så har det tydligen lyckats gömma sig en hel del när jag kollat genom för framkallning. Så störande, men inte hela världen. Jag ska ju fixa kort till både Birgitta och mamma nu framöver så jag måste ju genom dom.

Så många godbitar har jag hittat men jag säger " god natt " med detta.


Älskar dig Eric <3






Här är skrutten en färsk ett åring. För var dag blir man varse om hur kärleken växer. I takt med att kläderna blir för små Blir kärleken bara starkare och starkare.

Att en så liten person kan ge mening åt en vuxen. Du berikar mitt liv och jag kommer stolt visa dig vägen genom livet.

Det är du och jag Eric. För Alltid <3

Saknar... men...




Tittade på lite kort på datorn och insåg att det känns som evigheter sen sommaren. Så underbart vi hade det på altanen som det kämpades med att få klart. Vi grillade och hade mys. Fikade och bara njöt tillvaron. Visst var värmen en plåga alltibland, men nu saknar man den.














Men innemyset är inte helt fel det heller!

Tråkigt inlägg, igen

Jag har städat och vi har ätit. Nu ska Eric och pappa bada.

Herregud, vilka tråkiga inlägg jag kommer med idag. Men så är det väl lite. Jag är inte alltid så rolig. För övrigt har vi faktiskt haft en bra dag. Gått en tur, lekt och fikat med Anna och Nellie. Det behöver inte alltid vara extravagant för att det ska va kvalité på tillvaron inte.

Nu är Idoltimman snart slagen. Då är det dags för kvällskaffet.

Hoppas på en riktigt inspirerande bloggdag i morgon eller senare ikväll. Har en del saker som jag funderat på att skriva om men inte funnit tiden.


Slösurfar

Här sitter jag och slösurfar. Henke är hemma på lunch. Jag är hungrig och trött. Så skönt med Fredag. Känner ni det? Måste dammsuga och bada Eric i kväll, men sen är det Idolmys.

Nu längtar i alla fall jag efter att få krypa ner och vila eftermiddag.

Kort och gott, så är det ibland. Visst!?!

Avslappnad

Avslappnad, knådad och helt underbart lugn. Det är grejer. Det ni.

Det borde va lag på att alla ska gå till massör minst en gång i månaden. Och få ekonomiskt bidrag till det.

Mamma Björn

Promenaden på förmiddagen blev inte långvarig. Eric var så trött !! så han höll på att sitta och somna i vagnen. Och det vill inte " mamma Björn " för hon vill ju vila med sin älskling på eftermiddagarna.

Nu ska vi snart äta makaroner och korv. Eric älskar Hot dog´s. Hur det nu kan komma sig vet jag inte. Men det är en maträtt han gillar, som han dessutom kan äta, som vi äter.

Tror jag glömt att berätta om fadäsen i måndags förresten. Jag ska göra magnetröntgen den 1 December i stället. Vi kom nämligen en timme för sent.. Men vi gjorde en lite pappa / dotter stund och led ingen nöd.

Så, det var väl det hela för nu!

Promenad

Nu ska vi klä på oss och bege oss ut på en promenad. Är lite svårt att klä Eric nu. Han är i stort behov av en tjockare jacka men vi ska till Ullared nu på Onsdag så jag är snål och kör lager på lager under en vind / höstjacka idag.

Jag känner mig fylld av helium. Sån är känslan emot de senaste dagarnas trötthet. Vet inte om någon kört sömnmedel i mig när jag sovit. Och det är därför jag varit så trött. Idag är jag huvudvärkslös, inget ont i nacken och förvånansvärt pigg.

Bara jag inte blåser bort!

Klick, klick, klick.. och så var det gjort..

Ibland gör jag saker utan att tänka.. Eller.. jag tänker, men gör ändå saker som jag får ångra.. eller.. ångra är nog inte rätt ord för det heller.. Jag vet inte..

Hur som helst, nu är det gjort. Jag småskäms lite. På riktigt, men å andra sidan tycker jag inte att det är några konstigheter. Faktiskt. Det är en sån där situation där nyfikenheten tog överhanden, kan man säga. Jag har länge undrat och nu kanske jag kan få lite svar.

Det är bara att vänta och se. Men det är den där väntan som är lite små skämmig, pinsam och jobbig.

Ni ska få veta vad jag svammlar om. Så småningom mina vänner. Så småningom!

Lite om trötthet, lite om dagen

Idag har jag vaknat en aning piggare än de senaste dagarna. Jag känner mig långt ifrån full laddad men energin jag har ska nog räcka ett par timmar i alla fall. Förstår ni hur skönt det är?

Nu är jag bara sådär normaltrött. En trötthet jag har hela tiden som jag väl antagligen får lära mig att leva med. Alla är ju trötta mer eller mindre och så länge som jag slipper att vakna med den där obehagströttheten, som om jag varit vaken dygn i sträck fast jag sovit, då är jag nöjd.

Vi har precis ätit frukost här. Sen får vi se vad som händer. Fick ett sms på morgonen att Nellie inte var så kry så jag väntar på att få höra vad de sagt på sjukan.

Ikväll har vi även blivit bjudna på massage. Av Anna och Per. Vi blir väl omhändertagna av våra vänner. Ska bli så skönt att bli knådad. Henke är väl den som egentligen är i störst behov av det, men jag ska också få njuta! Det är ju inte Anna och Per som ska massera oss, det är en kvinna som heter Birgitta som ska ta hand om oss!

Nu är frågan om jag ska spara den lilla energi jag har till att bara vara eller om jag ska försöka få lite gjort. Svårt att avgöra hur jag ska göra för att dagen ska bli som bäst.

Nu väntar lite efterfrukost av Eric inne i vardagsrummet. Ska bli kul att se vad han ska bjuda på. Det kan va allt från lök, majs, kex och choklad. Mamma´s älskade skrutt!

Hoppas vi får en bra dag, allesammans!

Förståelse

Har påbörjat ett inlägg flera gånger nu och det har slutat med att jag har raderat. Jag är irriterad. Och trött. Då tenderar jag att överdriva och få saker och ting att bli värre än det är.

Jag önskar bara lite mer förståelse. Lite. Det är inte mycket begärt egentligen.


Myskväll

Nu har vi haft myskväll här, hela familjen. Eric gillar " Voff alla voffisar " Det tycker jag är lite kul då jag själv gillade det när jag var barn. Sen har vi lyssnat på en hel del annan musik. Eric´s favoriter är " Manboy " och " Pokerface " som han för övrigt sjunger med i.

Jag är lite piggare på kvällarna. Bra va?


...

Jag inser att det måste vara ruskigt tråkigt att hela tiden läsa om mitt gnäll att jag är så trött. Tyvärr kan jag inte finna inspiration till att skriva om något annat.

Hoppades på en dag med skapligt väder. Tänkte att en promenad med frisk luft nog skulle få mig lite piggare. Nu har det ju blåst storm idag och jag vill inte ge mig ut i det.

Nu är det 6 timmar, ungefär, till vi ska lägga oss igen. Behöver jag säga att jag längtar dit?!


Trötthet

Vet ni vad? Jag är så jävla trött på att va trött. Kan man säga att man inte orkar va trött? Jag gör inte det, hur som helst. Senaste två veckorna kan man dessutom lägga till huvudvärk och ont i nacken men det tror jag kommer ifrån det faktum att jag spänner mig när jag sover !?! Jag drömmer mardrömmar och är lika aktiv när jag sover som när jag är vaken så jag antar att tröttheten till viss del kommer därifrån också.

Jag orkar i stort sett inte någonting. Och det är inte så att jag känner mig utvilad och aningen vaken under någon tid på dygnet.

Beror tröttheten på min ms, skulle det i så fall bli bättre med hjälp av sprutorna? Jag tror inte det. Kanske att det hjälper till indirekt då medicinen gör att man mår bättre i det stora hela. Att kroppen inte behöver jobba så hårt för att sjukdomen blir mindre aktiv.

Jag har ingen aning men om detta ska fortgå så är jag väldigt skeptisk till att gör vår dröm till verklighet. Jag tror inte att jag skulle orka en graviditet och ett barn till. Om det nu skulle funka med provrör vill säga. Och det, det gör mig jävligt ledsen.

Att det går i vågor, det har jag märkt. Så förhoppningsvis blir jag en aning piggare så småningom.

Hoppas på det!


Stöldgods

Läste en sak i en blogg igår som jag tyckte var så fin. Sorry, men jag var tvungen att kopiera det! Det är ju precis så det är! ( Hoppas du inte blir arg på mig nu, Erica )


4 år: Mamma kan allt

8 år: Mamma kan mycket
 
12 år: Min mamma kan faktiskt inte allt

14 år: Mamma fattar ingenting

16 år: Mamma är hopplös
 
18 år: Hon där? Hon har gått ut i datum

25 år: Mamma kanske vet lite om detta

35 år: Innan vi bestämmer oss, frågar vi mamma

45 år: Undra vad mamma tycker om detta

75 år: Jag önskar att jag kunde fråga mamma om detta

Stanna tiden

När jag fyllde 25 år kunde jag svurit på att jag skulle komma i en medelålderskris vid 30. Jag trodde jag skulle griskrisa, kan man säga. Nu hände ju inte det. Jag var nämligen säker på att denna kris skulle ta fart då jag fyllde 30. För mig var det bara kul att fira den där dagen. Magen var rund och go med en fantastisk son i.

Krisen uteblev och jag tänkte faktiskt inte så mycket på det. Dessutom har det varit så mycket annat tråkigt så jag har liksom inte haft " tid " att krisa. Sen kan jag väl tycka att 30 inte innebär en medelålderskris - herregud. Man är ju bara barnet om man räknar på medellivslängd och så.

Nåja,

Nu är det så att - hör och häpna - jag har krisat. Ett bra tag. I en mild och lätt version dock. Men den finns ändå där. Anledningen, tror jag, är att 1. Jag är lika gammal nu som mamma var när hon fick mig och 2. Mina älskade fina föräldrar går i pension nästa år.

Det är jobbigt, tungt, ledsamt. Jag älskar mina föräldrar och vill stanna tiden. För deras skull och för min. Jag vill inte att de ska behöva oroa sig över att gå i pension. Den ekonomiska biten. Att helt plötsligt va " för gammal " för att behöva jobba.

När fan hände allt det här? Och tänk att det bara kommer blixtra till så är jag där. Visst, jag är inte så jävla meningsfull nu, men ändå. Ni kanske fattar hur jag menar.

Det är tungt att bli äldre och medveten. Att få barn själv ger dessutom ett helt nytt perspektiv på allt. På gott och på ont.

Minns ni på kvällarna när ni va barn och den där oron fanns om att mamma och pappa kanske inte kommer finnas för alltid. Man har insett lite om döden, men inte fått det där perspektivet till det som man får när man kommer upp i 20 årsåldern. Man är ledsen och blir tröstad över att " mamma och pappa kommer finnas med dig till du blir gammal ". Dom där orden är inte mycket till tröst längre. Det är nästan 30 år sen jag grät och oroade mig för detta. Nu känns det jobbigt för jag är lite halvgammal nu. Men fortfarande lika egoistisk och vill ha mamma och pappa kvar.

Jag vill bara stanna tiden.

" Mammaaaaaaa "

Idag har väl det mesta jag tagit mig för gått emot mig. Detta har resulterat i ett hemskt jävla humör. Vissa dagar är det ju bara sådär irriterande att man kanske slår i huvudet i något när man böjer sig, man tappar saker, kör ner ett finger i smörpaketet. Snubblar över saker som man borde sett låg där, skvätt på sig en massa vatten när man diskar.. Idag har väl nästan allt det där hänt.

Lägg där till en underbart trotsig kille på lite mer än två år som kan säga " mamma " " lastbil " och " mammaaaaa " 100 gånger och därefter 100 gånger till. Jag älskar dig Eric men vissa dagar har jag inte tålamod som jag borde.

Nu, efter middagen, har jag nog ordnat till lite. Har inte snäst eller fräst på säkert en halvtimme. Inte dåligt och bra jobbat tanten.

Är så stressad av totalt oförklarlig anledning och jag är trött. Det känns som jag skulle kunna sova dagar i streck. Och sen vila lite efter det. Så less på det. Ärligt!

Nu har jag väl gnällt klart för nu. Känns så tråkigt när det är gnälliga inlägg men det är så livet är. Vissa dagar är bra dagar och vissa dagar får man kämpa lite mer.


Kompensera

Min make är för närvarande totalt utarbetad. Helgen, med bokhyllerenovering på helgen låångt borta, gjorde inte saken bättre. Dessutom har han väldigt ont i sin rygg. Han klagar inte mycket men det lyser i genom i hans humör och tålamod.

Det är jobbigt, kan jag tycka. Jag har full förståelse för att han är så där jättetrött och att han bara vill ta det lugnt när han kommit hem från jobbet. Trots detta kan jag ibland vara på honom om att vi måste göra det och det. För så är det ju.

Vi är ju inte den enda familj med hus och andra klarar ju av det.

Jag försöker ha tålamod och inte tjata för mycket men ibland är det som att jag försöker kompensera min egna dåliga energi genom att be honom fixa med saker som ska göras. Få saker gjorda som varit på " att göra listan " för länge. Det gör ju inte saken bättre. På något vis. Om inte jag orkar, hur kan jag då begära att han ska orka som dessutom jobbar.

Det ordnar sig och vi tar en sak åt gången och likväl med detta som med allt annat är det ju ingen brådska. Vi ska bo här länge så om en lampa kommer på plats idag eller om en månad gör ju ingen större skillnad.


Rörigt

Kommer ni ihåg hur jag berörde de två ångestområdena igår? Nu, med facit i hand, kan jag säga att allt bara gick så bra. Jag fick borsta tänderna på lill-skrutt innan vi skulle åka och och tandläkaren gapade han snällt. Fläcken var borta, som tur var.

Pappa Henrik gjorde mig så glad när han ringde och sa att han kunde följa med mig. Han förstår väl innerst inne att jag blir så stressad och mår dåligt i såna där situationer och med tanke på hur lätt det är att avvärja ett sånt moment är det ju lika bra att göra det. Genom att han helt enkelt följer med mig, menar jag.

Jag har länge tänkt på det faktum att jag så ofta jämför mig själv med andra mammor. Men i slutänden så funkar ju inte sånt. Dels är ju alla personer olika men jag har börjat acceptera att jag har en sjukdom som gör att jag inte orkar på samma sätt som en genomsnittslig person. Jag kommer alltid ha begränsningar. Det är jävligt trist, men det är ju bara att gilla läget och försöka göra det bästa av situationen.

Jag kan bli avis när jag läser hur mycket kul aktiviteter andra gör med sina barn. Själv blir jag utmattad av att bara läsa. Jag kan bli så ledsen på det där. Och arg på mig själv. På ms´n.Kunde den inte flyttat in och börjat påverka mig ett par år innan jag blev mamma. Så jag hade haft tid att vänja mig.

Nu är ju läget som det är och de flesta dagarna så accepterar jag att min kropp beter sig helt annorlunda mot vad den gjort innan. Att jag är vidrigt trött hela tiden, att jag inte kan förstå vissa saker, att jag blir uppstressad av så idiotiska saker.

Jag har förstått så mycket att hemligheten till välbefinnande ligger i att portionera. Inte göra för mycket på en gång. Om det inte finns möjlighet till vila precis när det behövs. Att undvika stressande situationer i den mån det går.

Min era som mamma blev långt ifån vad jag tänkt mig att den skulle vara. Men även där kan jag ju inte göra annat än att göra det bästa av situationen. Och det gör jag. Vi kanske inte far på äventyr själva, jag och Eric. Såna saker sparar vi till helgerna då vi gör det hela familjen och i det finns det ju en positiv sida av hela den grejen. Det blir kvalitetstid för alla inblandade.

Lite " rörigt och svårt att förstå inlägg " men så kan det va ibland.


Ångestområde

I morgon ska Eric på återbesök till tandläkaren. Tandhygiensten såg ju någon mörk fläck bak på en tand som mycket väl kunde vara en skada på själva roten så i morgon är det dags att se om hon kan få ta sig en ordentlig titt på den och eventuellt få känna lite grann också. Det får inte vara mjukt där för då är ju emaljen skadad.

Ångestområde nummer ett är att just nu ligger tandborstningen på is. Det spelar ingen roll hur mycket jag tjatar, ber snällt och tänjer på gränserna. Skäms som fan över att ( förmodligen ) behöver åka dit i morgon med hans tänder mycket slarvigt omhändertagna. Jag skyller på trotsen och det är ju sant. Han vet att det är något som måste göras och som han kan påverka med sitt tycke.

Ångestområde nummer två är att jag var helt inställd på att Henke skulle följa med mig. Vi pratade om detta då vi fick en ny tid och då bestämdes det att det nog var det bästa om Henke är med. Hon kommer ju behöva va lite mer hård i kanterna i morgon då hon måste se hur det ser ut. Hon var ju väldigt mjuk och tillmötesgående sist då det var första besöket.

Detta innebär ett stort stressmoment för mig. Det är i situationer som dessa som jag slutar upp att fungera lite grann.

Men jag har ju inget annat alternativ än att fixa det.

Bitterljuv känsla

Idag skippar vi middagen och äter sent. Varma mackor till Desperata Husfruar ikväll.

Henke och Eric lyssnar på musik och jag hamnade här. Vet inte om jag är glad eller ledsen. Ibland kan man ha en känsla som är svår att sätta fingert på. Bitterljuv sådär.. Tror det har med musiken att göra. Minnen kommer till liv. På gott och ont.

Tror jag hänger lite tvätt.


Magnetröntgen idag

Min vana trogen vaknade jag ett bra tag innan min klocka var satt för väckning. Hade planerat att vakna vid 6:15 men innan klockan var 5:45 vaknade jag till. Känns ytterst meningslöst att somna om då och knappt vara vid medvetande då man oftast är aningen piggare om man får vakna av sig själv.

Jag tycker det är skönt att mjukstarta dagen med gott om tid så det spelar mig egentligen ingen större roll. Men jag är så trött idag så jag hade gärna sett att jag inte behövt gå upp så tidigt idag.

Magnetröntgen är det som är aktuellt och anledningen till den tidiga timman. Min kära far följer med mig och sitter med som sällskap. Sist tog det ett bra tag vill jag minns. Man hinner tänka ganska många tankar inne i den där tuben. Gallerburen över ansiktet är heller ingen jättetrevlig upplevelse. Men det jobbigaste med magnetröntgen tycker jag ändå är att det skramlar och dånar så mycket där inne.

Anledningen, från början, var ju att Agata tyckte att det kunde va bra att göra en röntgen innan jag börjar med bromsmedicinen. Så de vet hur mycket förändringar det är då och så. Nu ska jag ju inte börja med bromsmedicin än men vi bestämde att vi ändå skulle göra en röntgen för att se hur mycket som hänt sen i våras. Förhoppningsvis har inte de känningar jag haft gjort några permanenta skador i kontoret.

Jag hoppas på en bra dag för oss alla!

RSS 2.0