Det blev lite " pang, pang "

Det blev en Majbrasa ändå, kan man säga. Vi såg en jättevacker solnedgång över Krön och sen smälldes det raketer som Eric fick titta på från pappa´s axlar.

Nu ska vi snart kolla ifatt på Desperate Housewives. Det blir lite si och så med tittandet av det då vi kollar så mycket på Big Brother i veckorna och tiden inte riktigt räcker till.

Den här helgen, som alla andra, går så fort. Men det innebär ju att man trivs <3 Visst!


Onödiga utgifter

Vår otur fortsätter. Idag när vi skulle iväg och köpa sprayfärg till 740:n och digitala ägglossningsstickor startade inte bilen. Det var inget liv i batteriet och efter att ha lånat en mätgrej av Henke´s bror så konstaterades det att batteriet var slut. Det innebar en utgift på 860 kr till ett nytt batteri. Vi är ju inte direkt i ekonomisk fas för att torka oss i röven med hundralappar när vi skitit så denna utgift sved. Men det löser sig väl.

Ikväll funderar vi på att kolla på fyrverkerierna vid Majbrasan i Krön. Nu känns det som att regnet hänger i luften så vi får se hur det blir med den saken.




En eftermiddag med Pavel

Idag har jag varit och träffat en psykiatriker ( heter det så? ) på Öppen Psyk. Jag var tvungen att träffa en sådan för det är de som tar beslut vad gäller sjukskrivning.

Han hade pratat med min " pratmänniska " så han var ganska insatt i min problematik med ms, svårigheter att skaffa syskon och det andra som varit.

Vi hade i stort sett lagom satt oss ner när han sa att han inte kunde förstå hur någon som gått igenom så mycket på så kort tid kunde visa sig så stark som jag. Han sa även direkt att " sjukskriva dig kommer jag absolut att göra, det behöver du inte sitta hela timmen och oroa dig för att jag inte ska göra "

Han berömde mig även för att jag uppenbarligen har reflekterat mycket över.. det mesta. Jag vet vad som behövs för att jag ska må så bra som jag kan, jag vet i vilka situationer jag mår som sämst, jag vet hur jag vill ha min framtid och jag kan se, fast det känns avlägset, en framtid då jag inte lever med denna själsliga tyngd.

Han sa även att jag byggt upp och strävar efter att upprätthålla en stark och bra fasad utåt. Jag kan själv välja om en människa jag träffar ska se att jag mår dåligt eller inte. Under den period när jag mådde som allra sämst, när Eric bara var några månader, utvecklade jag utmärkt skådespelartalang. Den håller i sig och det är inget större fel i det. Men jag måste arbeta på att få bort orsaken till att det " bra " jag försöker påskina ska va äkta rakt igenom.

Skriva tillbaka sjukskrivningen två månader kunde han inte göra. Han skulle aldrig få i genom det retroaktivt så att säga. Vad han inte kunde förstå var hur Agata inte kunde skrivit ett intyg att jag " förmodligen är deprimerad och väntar på utredning " Hade hon gjort det hade inte Försäkringskassan kunnat säga något utan varit tvugna att bevilja detta. Jag ska ringa Birgitta på Neurologmottagningen och höra om de kan hjälpa mig. Jag hade ju en telefontid med Agata där jag sa hur jag mår och så vidare.

Oturen vad gäller än det ena än det andra fortsätter. Men Pavel, om det nu var hans namn, sa till mig att jag inte ska va så godtrogen. Försäkringskassan och liknande lovar stort och håller tunt bara för att få människor ur fack som inte är så positivt klingande. Alla dessa ställen skyfflar gärna problemen vidare och vidare igen och när det väl dras till sin spets så är det ingen som vill eller kan stå till svars för det som utlovats och så vidare.

Även att jag inte orkar måste jag kämpa för min sak!


Less på att va less

Jag är på så jävla dåligt humör så det liknar ingenting. Totalt jävla vansinnig är vad jag är. Frågan blir då automatiskt - på vad?

Säg det, säger jag.

Förmodligen beror det väl på att jag varit iväg och pratat idag. Det kommer alltid upp känslor som gör måendet sämre än det behöver va. Sen den här jävla tröttheten från helvetet. Jag är så less på att va trött, sjuk, ledsen, sur och deppig. Jag är less på att va less, helt enkelt.

Jag återkommer om med vad Pavel ( hette han verkligen så? ) sa till mig idag.


Dagen vi väntat på

Idag är den här. Dagen då jag ska prata med en läkare på Öppen Psyk. Jag kommer alltså få veta ifall han kan hjälpa mig. Sen beror det ju på att vad Försäkringskassan säger om det.

Men, enligt vad de sagt på Arbetsförmedlingen, uppfyller jag inte A-kassans krav och borde därför inte behöva va arbetslös och ta av mina stämplingsdagar. Det är sjukskriven jag borde va.

Är orolig, stressad och nervös idag. Men det ska nog gå bra!

Pricktestet

Idag har vi ju varit och pricktestat Eric. Det var en liten omvälvande start på det hela då Lill-Skrutt sov i bilen tills dess att vi stannade på parkeringen. Vi var dessutom lite sena så det blev raka vägen upp.

Han grät tröstlöst och kramade mig hårt när sjuksköterskan kom in med alla pytsar med testmedel.

Efter en hel del försökanden fick till slut jag sätta prickar med en penna för att markera vart det skulle testas. Jag fick dessutom prutta ut de små dropparna med testmedel. Sticka med metallgrunkan fick sköterskan till slut göra och då var dom lite mer bundis med varandra. Jag tror ju inte det varit några problem om inte Eric varit så nyvaken.

Hur som helst, det som gav resultat var mjölk. Det blev en kraftig uppbuktning vid den. Pollen visade ingenting men det kan bero på att han inte levt tillräckligt många pollensäsonger för att visa på allergi. Han kan dock va allergisk ändå och ska få receptbelagt flytande allergimedicin.

Efter testomgången gick vi en stund till väntrummet där det fanns massa leksaker. Eric började köra bil med en annan kille där inne. När vi var klara fikade vi lite på en soffa utanför och sen åkte vi hem.

Han fick ju såklart välja en leksak i en låda och ingen blir väl förvånad när jag säger att han valde en bil?!

Annorlunda lugn

Sitter här och njuter ett alldeles annorlunda lugn i vårt hem. Eric, som för övrigt endast sovit en halvtimme på dagen, somnade i stort sett på stört när han lagt sig till rätta i sängen. Henke är på Brygghuset och äter och dricker gott. Hoppas dom får lite vettigt uträttat och inte bara landar med en hemsk bakfylla i morgon då det är dags för jobb klockan 7:00 igen.

Vi har haft en bra dag med utelek på förmiddagen med Anna och Nellie. Vi gick, som vanligt, med dom hem en stund och då tittade deras granne, på snart 2 år, förbi. Eric lekte snällt med henne och de hjälptes åt att fylla släpet på Bobbycaren och köra.

Nu ikväll har mormor och morfar varit här och lagat mat åt oss. Mormor stannade kvar en stund och lekte med mig och Eric, sen tittade Anna, Nellie och Sandra förbi. Vi åkte till en lekpark mot slutet av kvällen och Eric fick en liten peng av Anna´s snälla mamma så han fick minsann handla en egen bil och betala i kassan. Han är så duktigt och parkerar tillbaka sin minivagn där han tog den. Min lilla Skrutt!

Jag köpte mig en godispåse och ska snart dyka i den och mysa ner mig och titta på Big Brother. Visst, jag saknar Henke. Men han har det trevligt. Hoppas jag!

Ska försöka städa av lite snabbt med innan. Micaela och Thilde kommer hit och umgås i morgon. Det ska bli trevligt och vi hoppas på bra väder så vi kan va ute!

Tack för en bra dag!

Gatorna sopas!

Äntligen!

För ett par veckor sen påbörjade de detta kvarter, jag fick panik och gnodde bort all ogräs intill sockeln runt vårt hus och sopade ut en hel drös med grus och diverse på vägen. Jag trodde de skulle ta vårt område efter lunch den dagen. Nu, äntligen, är det dags. Ogräset har nog kommit tillbaka och gruset har nog åkt närmare vår gård igen. Men, men..

Nu har vi ju förvisso haft en försommarkänsla så denna gatsopning ger mig inte den känsla av vår som den brukar.

Men visst är det skönt att få bort gruset!

Sovmorgon

Idag tog vi lite sovmorgon. Runt 8:00 vaknade vi och det tror jag gör mig gott att få ha sovit några minuter längre på morgonen.

Klockan 12:45 kommer Morfar och plockar upp oss. Jag hoppas och ber för att det ska gå bra. Och att Eric inte har någon allergi längre.

Nu ska jag försöka masa mig själv härifrån och göra mig i ordning. Vilken skillnad det blir på ens humör då man ser att solen skiner. Vi gör oss i ordning och beger oss ut tidigt idag. Vi får se om Anna och Nellie tittar förbi eller om dom ska iväg på egna äventyr. Jag hade så gärna följt med men just idag blir det lite väl stressigt för mig att åka.

Önskar oss alla en bra dag!

Lite allergisnack

I morgon är det dags för pricktest på Eric. Främst är det mjölk som ska kollas upp men då jag har misstanke om överkänslighet eller kanske till och med allergi mot banan, jordgubb och pollen så ringde jag för att se om de kunde testa det. De skulle ju ändå testa fisk och ägg också.

Att va allergisk mot just jordgubbar är tydligen inte så vanligt. Ofta har man ett helt allergiregister vad gäller röd frukt och grönsak som tex tomat. Eric tål ju tomat och reagerar inte på ketchup heller. Bara på jordgubbar. Som hon sa har de flesta en överkänslighet mot just röda frukter och grönsaker. Vissa känner inte av det, andra kan få ont i magen eller utslag. Då är det upp till föräldern till barn som visar på känslighet att avgöra om de vill utsätta dom för det och i tonåren kan de sen välja själva.

Hur som helst, just jordgubbe och banan är ingenting hon hade i sitt testregister så vi skulle ta med de båda ifall vi ville ha det testat så skulle hon fixa till testmaterial från det.

Vad gäller pollen behöver barn oftast levt genom tre pollensäsonger för att visa på känslighet vid pricktest. I Eric´s fall kan det visa och det kan finnas en allergi och ändå inte synas. Hon tyckte ändå att vi skulle göra ett försök att testa just björk då han reagerat så konstigt nu när just björkarna slog ut.

Det blir en spännande dag, helt klart. Eric ska få äta fisk till lunch då han inte ätit det innan och behöver ha det i systemet för att kunna visa på en eventuell allergi om där det finns någon. Jag är jättenervös över hur det ska gå att hantera en trotsig kille vad gäller allt stickande i den lilla armen. Men det kommer gå bra. De jobbar ju med barn hela dagarna, de är proffs. Jag måste bara lära mig att koppla av och lita på att Eric är en väldigt duktig kille, oftast. Speciellt i nya situationer.

Men sen är det det där med mat och sömn och min sömn på dagen som uteblir som gör att jag blir stressad. Att Henke kommer hem sent och onykter gör ju inte saken bättre. Men vi ska ha en bra dag ändå.

Absolut!

Hoppas på noll prickar!

Inga större psykbryt

Humöret är tyvärr inte det bästa i detta hus idag. Jag är uppstressad inför testningen i morgon. Hur det ska gå med Eric´s vila och hur trött jag kommer va i morgon då jag inte kan vila. Mamma och pappa kommer hit och ska laga mat med oss och umgås lite på förkvällen då Henke inte kommer va hemma.

Jag börjar bli väldigt orolig för att träffa läkaren på Öppen Psyk på Fredag. Tänk om han inte kan hjälpa mig.. Tänk om jag får vänta flera månader ( ytterligare ) på att få någon form av inkomst.

Det är mycket som hänger i luften som jag inte riktigt kan styra över men jag försöker klara av det på bästa sätt utan några större psykbryt.

Jag saknar Henke idag <3

Eric var så trött nu när vi kom in runt 12:15. Han ville äta och lägga sig. Han åt, la sig i min säng och somnade. Nu ligger han i sin säng. Och sover. Förhoppningsvis är det väl av den enkla anledningen att han är mycket mer aktiv nu, att han vaknade tidigt i morse, att han blir trött av det som förmodligen är pollenallergi, att han får mycket frisk luft och att han var trött helt enkelt.

Pratade ju med barn förut, men det tar vi i ett senare inlägg. Jag ska passa på att vila bort min tunga känsla i själen nu och förhoppningsvis vakna och stråla som en sol av glädje över det fina jag har i mitt liv <3



Nackdelen med dåligt väder

Nackdelen med detta dåliga väder är att man blir kvar inne. När man blir kvar inne ser man ganska snabbt hur man slarvat med både det ena och det andra för att kunna va ute i det fina vädret. Jag har massvis med tvätt som jag skulle behöva plocka ner. Jag skulle behöva damma och byta sängkläder. Ringa till " barn " i Västervik för att säga att jag vill testa fler saker än de som ska testas i morgon. Men jag orkar inte.

Telefonsamtalet är väl så långt jag kan sträcka mig!

Tråkigt väder..

Vilket tråkigt väder det är idag då. Naturen och pollenallergiker är såklart glada för regnet och det behövs men så tråkigt det är. Nu är man ju bortskämd med att kunna gå ut utan att behöva klä på sig och Eric en massa.

Vi vaknade straxt efter 7:00 idag. Frukosten och det mesta var klart vid 8:00 och sen dess har Eric sprungit omkring med ett par skor och skriker " ut " Det blir en lång dag till klockan 13 idag.

Nu ska jag gå ut och röka på altanen så då får han följa med ut. Kanske märker han också att det inte alls är så härligt ute som det varit i flera dagar.

Önskar oss en bra dag!

Bamsesmör

En stor sak som hänt, som kräver ett eget inlägg, är att Eric sedan igår borstar tänderna. Med tandkräm. På eget initiativ.

Det ni!

Får han bara använda sig av Bamsesmöret ( som han kallar tandkrämen ) så gnor han och fejjar så det står härliga till. Han drar ett varv med min tandborste i min mun och jag får då gno lite i hans och efter det - då skrattar vi i spegeln och kollar på våra rena tänder.

Tänk vad lite Basmesmör kan göra susen!

Resumé

Nu har jag hamnat här. Nätet har inte blivit flitigt besökt av mig idag och det är en bra sak. Tänkte göra en liten kort resumé om vår dag.

Jag pratade med RMC på morgonen och den 6 Maj ska jag börja kissa på ägglossningsstickor. Den första ska va negativ så för att va på den säkra sidan kommer jag nog fan börja ett par dagar innan. Bara för att va helt säker, liksom. När stickan ger utslag ska jag ringa RMC och, om jag inte fattat det helt fel, ligga för återsättning ( FET ) tre dagar efter.

Under tiden jag pratade med kvinnan på RMC var Eric på sitt allra sämsta humör. Han ville ha andra skor, han ville ha en penna som jag och rita, han ville gå in, och gå ut och .. listan kan göras lång. Jag trodde jag garderade mig för ett smidigt sätt att prata i telefonen på genom att gå ut precis lagom då hon ringde tillbaka men aj så fel jag hade.

Det hela resulterade i att vi ganska snabbt fick lägga på och jag fick trösta en pojke med fläskläpp och blod runt en tand i munnen och skrapsår. Han slog handlöst framåt i sin ilskna protestparad upp och nerför trappan och det gjorde ont, det märktes. Han är oftast en tuffing som absolut inte gråter i första taget. När detta hänt grät han så han tappade andan. Min lilla Skrutt.

På förmiddagen kom Anna, Nellie, Camilla, Casper och Jossa förbi en sväng och vi drack kaffe. Sen gick vi till Anna och dom en stund och grävde i sanden utanför dom. Sen bar det av hemåt igen. Vi kom in lagom till Henke kom hem på lunch.

Nu ikväll har vi varit på ljusparty och det var jättetrevligt. Eric och Henke har varit och kollat på motorcyklar och fikat hos en arbetskamrat till Henke och därefter lekt med Per och Nellie.

Nu är det snart Big Brother dags men jag vet inte hur jag ska orka. Jag är så väldigt trött. Men, jag ska ta något att äta och försöka härda ut och hålla mig vaken.

Förresten, det blev goda nyheter och bra svar gällande det jag var orolig för innan <3

Tack för en fin dag <3


**

FET - Frozen embryo transfer ( fruset embryo återföring )

Helt jävla toppenbra

Ett gott tecken är oftast att bloggen är dåligt uppdaterad. Det innebär oftast att vi har det alldeles toppen, spenderar mycket tid ute och att jag mår ganska bra. Eller som idag, helt jävla toppenbra.

Nu ska jag vila med min son. Ikväll blir det ljusparty. Har du inget för dig så kom dit och umgås vet ja!

Det finns en liten sak som grusar min helt perfekta tillvaro. Det är, tyvärr, inget jag kan dela med mig av här. Just för den enkla orsaken att det inte handlar om mig. Bara indirekt. Men jag håller en tumme hårt och hoppas på det bästa <3

Underbart är kort..

.. åt helvete för kort!

Vi har haft en helt fantastiskt, underbart fin Påskledighet tillsammans. Nu har den kommit till sitt slut och vi ska bara se Big Brother ( ja, jag kommer titta trots det jag skrev igår ) sen blir det sovdags.

Vi går in i en vecka som kommer gå väldigt fort så jag är inte orolig och på sätt och vis ska det bli skönt att komma in i våra vardagsrutiner. I morgon kväll ska jag va värdinna, med flera andra, på en storvisning för Partylite i Folkets Park. Är du intresserad av en trevlig stund är du varmt välkommen dit klockan 18:30. Inträdet kostar 30 kr och då får man en lott och lite fika.

Man kan tycka att hela den där ljusgrejen hör vintern och myset i mörkret till men varför inte tända ett doftljus inne bara för den goda doftens skulle? I förtältet i sommar, i en hyrd stuga eller i sommarstugan. Vi har ljus med doft tända även nu, trots att mörkret inte kommer förrän sent på kvällen. De doftar ljuvligt.

Nåja,

I morgon ska jag ringa RMC och säga att vi vill göra ett försök på denna menscykel. Jag ska även fylla på mer testsaker till Eric´s pricktest på Torsdag.

På Onsdag ska vi träffa Anna, Nellie, Cissi, Noelle och Hugo.

På Torsdag ska pappa följa med mig och pricktesta Eric.

På Fredag ska jag träffa en läkare på Öppen Psyk och hoppas på det bästa. Det bästa är ju såklart tillbakaskrivet läkarintyg. Men, i värsta fall, hjälp med ett läkarintyg.

Den här helgen då. Denna underbara långlediga helg då vi fått mycket gjort i trädgården, vi har umgåtts med vänner och familj och Henke har lagt plattorna klart på framsidan. Ikväll var Ricki, Ninna och Tuva här på kaffe och det var väldigt trevligt. Det finns så mycket att prata om när vi ses men med två små busungar blir det en del avbrott men jag tyckte det gick mycket bra ändå faktiskt. Det får vi göra om igen. Snart!

Nej, nu går ögonen i kors. Jag ska tvätta av mig och mysa ner mig i soffan med ett par mackor och ett glas mjölk.

Tack för en härlig långhelg <3

Jivedej

Nu äter vi en andra frukost, Eric och jag. Lill-Skrutt har hittat sig ett nytt favoritpålägg minsann. Mjölkfri " jivedej " ( leverpastej )

Snart ska vi ta tag i dagen. Få något gjort kanske. Tvättberget har jag börjat att bestiga, får se om jag orkar hela vägen upp.

Dags för lite mer kaffe!

Ett ryck

Igår kväll fick jag ett ryck närmare 00:00 hugget och började duscha träd. Nu är det bara de fyra i sovrummet kvar som ska få sig en dusch. Skulle behöva byta jord i de flesta så jag ska se om jag har någon i källaren. Dammsuga bara måste jag göra idag. Och tvätta. Blev så snopen igår när jag skulle ta ur maskinen och tvätten var torr. Förmodligen tryckte inte Eric tillräckligt hårt på startknappen och jag tänkte väl helt enkelt inte på att den inte gick igång.

Tråkiga inomhussysslor, men ibland måste de göras.

Nu ska vi snart väcka Henke! Min lilla sjusovare <3

Gapar tomt

Idag är jag sliten. Eric vaknar vid 7 hugget nu då han besväras av sin täppta näsa. Jag är helt säker på att han är pollen allergisk. Ingen har blivit smittad av snuvan han har. Jag skulle ju inte påstå att han varit förkyld heller då näsan och halsen bara verkar besvära honom i bland. Jag undrade mycket över tröttheten som nog är det största bekymret, men då jag googlade på pollenallergi är ju trötthet ett symtom.

Vi får se. I morgon ska jag ringa till Barn och be om dom kan kolla pollen, banan och jordgubbar när vi ändå ska testa honom för mjölk.

Sen ska jag ringa RMC och meddela att jag fått min mens. Den är segstartad, men den är där. Om inte annat så har jag mensvärk, känner jag.

Lovade ju er en utvärdering om de saker som utlovades inför helgen:

Sovmorgon -
Massage - en halvhjärtad, men den får duga
Kill på ryggen -

Det gapar lite väl tomt känner jag. Sovmorgon hade varit så skönt, kan jag tycka. Dels är jag vidrigt trött och dels skulle det varit så skönt att slippa de bestyr som varje morgon består av. Men, jag kanske kan få en på Henke´s semester.

Jag hoppas på det!

Färdigt

Katastrofalt jävla dåligt och tråkigt. Vad är det med folket som ser Big Brother? Varför ha kvar en tjej som är tyst som en mus och en kvinna som är totalt jävla psykiskt störd?

Nu behöver man inte längre viga sina kvällar för att se Big Brother mer. Det kommer inte hända något kul längre. På sin höjd kanske Sara kommer vrida käken ur led när hon ska göra sig söt och prata lite eextra oförståeligt. Katerina kanske blir utsläpad i tvångströja och inlagd på psyket dit hon nog var på väg från första början. Peter, Martin och Simon kommer fortsätta sitt tråkiga gnällande om allt och hålla på med sina hemliga pakter för att få stå i final. Sonja och Madde har varit tråkiga från start och jag ser ingen bättring. Gurkan finns det inte ord för hur mycket jag stör mig på.

Det finns en liiten ljuspunkt och märk väl att den är liten. Christian.

Så, jag stör mig på att den person i det där huset, i ett program jag fortfarande är i chocktillstånd över att jag följt, åker ut. Med EN rösts marginal. EN. Han är ju den person som tillfört det roliga. Han har liksom inte brytt sig om något utan bara kört. Det är så långt ifrån hur jag själv är eller hur jag själv vill umgås men han har åtminstonne gjort rolig TV.

Och det är väl det som är hela poängen. Att rapa och fisa och va allmänt schizo är väl inget kul.

Fy faaaaan så tråkigt!

Lill-Skrutt






<3

Välkommen mens!

Idag vaknade vi tidigt igen här hemma. Straxt efter 7:10 tyckte Eric det var morgon så nu har vi ätit frukost och jag har hamnat här.

Att få mens brukar ofta va förenat med en tråkig känsla överlag. Man vill liksom slippa det där jobbiga med bind och och ob byte. Slippa extraarbetet det tillför och man vill ju inte ha ont. Man känner sig ofta lite extra ofräsch och det är ju aldrig kul.

Hur som helst, idag är min mens tillbaka. Jag har saknat den då jag är beroende av att den skulle komma så jag kan börja med ägglossningsstickorna.

Jag är väldigt nyfiken på hur denna blödning blir. Med tanke på hur lite jag blödde sist, ni vet. Och med tanke på att slemhinnan då var hyffsat tjock och jag knappt märkte av den. Men, vi får se. Jag är ju van vid blödningar och mensvärk då jag alltid haft rikligt av båda. Endometrios är ju ofta en orsak till krafig mens och mensvärk och det har jag ju förmodligen haft sen tonåren. Det har ju blivit en aning bättre nu sen man födde barn och vet hur den smärtan var. Sen är ju min mage bortdomnad ganska djupt just där mensvärken kommer ifrån, så det är svårt att säga.

Nåja, jag är väldigt glad över att min kropp funkar. Har varit orolig över att det skulle krångla nu efter IVF:n och att den inte skulle komma tillbaka av sig självt. Men den behövde väl helt enkelt lite tid.

Nu ska jag försöka fixa i ordning mig och Eric. Plocka ur diskmaskinen och försöka fördriva tiden till vi ska väcka Henke. Jag ska fortsätta klippa på syrenträdet idag.

Tokälskar <3

Vi vaknade ju, som nämnt, tidigt idag. Efter frukosten begav vi oss ut och Eric och Henke fyllde på stenmjöl på framsidan där vi så småningom ska lägga plattor och bygga en liten myshörna. Under tiden pojkarna jobbade började jag att klippa ner fjolårsblommorna på syrenerna. Jag är ju ganska lång men på det ena trädet nådde jag inte hela vägen så nu har jag lånat en trappstege så jag kan fortsätta i morgon.

Blev en fika hos Farmor.

På kvällen kom Mormor och Morfar hit och lagade Påskmat. Vi tog med oss lite kaffe ut på altanen efter maten och Eric lekte av sig lite. Sen blev det en svängom förbi Anna, Per och Nellie.

Nu ska vi snart se gårdagens Big Brother och veckans avsnitt av Desperate Housewives. Jag har, utan att ens fråga, fått mig en påse Polly av min fina man.

Jag fullkomligt tokälskar att ha Henke hemma <3

Spindel, spindel i vasken där..

Tanken var att Henke skulle fått sova lite längre idag. Eric och jag vaknade precis innan 7:30, vi låg och mös en stund i sängen och när vi kom upp möttes vi av en gaanska stor spindel i vasken. Jag försökte ta mig samman och göra något åt situationen men han var så stark att vatten inte kunde spola bort honom.

Henke fick snällt pallra sig upp och hjälpa en kvinna i nöd. Han kommer såklart va jättetrött idag då han satt uppe sent och även smaskade i sig lite alkohol igår men han ska vila när vi vilar.

Vi ska göra oss i ordning så sakteliga nu och ge oss ut för att få stenmjölet på plats inför plattläggningen på framsidan.

Önskar oss alla en bra dag <3

Tiden går..








Jag är så stolt över alla framsteg som du gör. Hur du sakta men säkert blir en stor pojke. En pojke med en stark vilja och känsla för vad du tycker om och inte. Men för varje dag som går, då du blir större och större, sörjer jag den tid som går alledes för fort.

Jag älskar varje sekund jag får va en del av ditt liv. Hur jag får hjälpa dig när hindren blir för höga eller trösta dig om du är ledsen. När jag får skratta med dig när du är glad.

 


Älskar dig, nu och för alltid.


Familjefotografi

Det är inte ofta vi hamnar på kort samtidigt. Här lyckades vi med det konststycket. Eric kör " 40:n " som han säger. Han älskar den bilen. Ingen vet varför. Mer än han själv då, såklart!





Märk den helt underbart snygga fotografiminen på mig. Klockren!

Lite bilder

Anna var snäll och hjälpte mig att få in lite bilder på datorn. Här kommer ett urval, inte alls i fas med vad vi gjort idag. Men det är lite kul att kika på ändå.





Eric provade Nellie´solglasögon en kväll. Sötnos <3





Jag tittar lite på Top Model på eftermiddagarna. Det pratas mycket om att " hitta ljuset " och att ha attityd. Det här är mitt schnygga bidrag till det! Ha ha





<3





Körde grävmaskin med Ingo idag. Det var ju helt toppen att själv få manövrera spakarna.





Sen åkte han en sväng med drängen där ute.




Ett smakprov





Trött Skrutt

Nu är vi hemkomna från Norrhult. Eric har kört traktor och grävmaskin. Åkt in till stan i Corvetten och tillbaka till Norrhult i Hummern. Han var så trött nu när vi kom hem att han inte visste vart han skulle ta vägen riktigt. Tur att mamma och pappa kan ta honom till sängen och lägga honom så han får vila då. Mitt älskade <3

Nu ska jag också passa på att vila. Henke och Per ska åka och handla för vi ska grilla med våra vänner ikväll.

Återkommer med bilder senare!

Tråkigt det..

Henke och Eric pusslar och jag hamnade här en sväng igen. Har inget direkt att tillföra. Tråkigt det, när man har ett ypperligt tillfälle att blogga i lugn och ro, kolla runt på andras bloggar..

Ska göra oss i ordning nu snart och åka.


Arla morgonstund

Den här dagen började 6:50 för Eric´s och min del. Inte mig emot då solen redan strålar utanför.

Nu ska jag snart göra mig i ordning och sedan väcka Henke vid 8:30. Vi ska ju till Norrhult på förmiddagen idag igen. Eric ska få åka den stora lastmaskinen som han bara fick titta på sist vi var där ute. Kanske blir det ett varv till i traktorn.

Önskar oss alla en bra dag!

Helt underbar dag <3

Bortsett från min sedvanliga dipp runt middagstid har jag varit på ett alldeles strålande humör ikväll. Vi grillade till middag och det var så gott, så gott. Eric åt middag tidigare då det grillade tog sin tid men han åt kött, ris, sparris och minimajs ändå. Tror vår Skrutt börjar bli sig lik igen.

Efter maten tog vi med kaffe i termos och åkte till en lekpark. Spenderade tiden där med härligt sällskap som alltid sätter guldkant på vår tillvaro <3

Nu väntar Big Brother, pepparchips och ett glas Cola på mig.

I källaren väntar en fet källarspindel på Henke. Jag smög förbi den när jag var nere med en tvättkorg och jag lämnade lamporna tända då jag kan tänka mig att den jävlen får fart om det blir mörkt. Blä för stora spindlar. Men, den är trots allt inte i närheten av fetheten på de som vi hade på Gerdsborg. Dom åt nog fan barn alltså.

Tack för en helt underbar dag <3

Lovar stort men håller tunt?

Idag har varit en väldigt trevlig dag. Vi har umgåtts med Anna, Nellie, Cissi och Noelle. Var ute och fikade och lekte. När vi vilat gick vi ut igen och väntade på att Henke skulle komma hem. Nu är pojkarna ute och sköter grillen och jag ska plocka ur diskmaskinen och fixa med matlagningen här inne. Satte mig här en liten stund först bara.

Henke har lovat stort inför denna helg. Sovmorgon, massage och kill på ryggen är bland annat saker som yttrats. Jag återkommer om resultatet.

Eric är mycket bättre idag. Vad det nu varit han haft. Han är tjock i halsen och typ ner i näsan, men inget snorande. Det var det ju inte igår heller så jag hoppas att det nu börjar dra sig tillbaka och han blir piggare för var dag. Ögonen är knappt irriterade idag och han har i stort sätt ätit som vanligt.

Glad Påsk mina kära läsare <3

Påskpynt

Det slog mig igår kväll att vi har Påskpynt i den här familjen. Påskpynt som jag helt glömt bort att ta fram i år. Det känns aningen onödigt att dra fram sånt när det snart är slut på Påskfirandet för denna gång liksom.

Eric hade nog tyckt att det varit kul med lite Påskris i år, men det kanske vi kan fixa till. Och ett Påskägg ska han ju såklart få.

Nu ska vi gå ut och vänta på Henrik!

Varför?

Varför, varför får jag inte min mens? Det är 31 dagar idag sen senaste blödningen startade. Jag vill ju bara få igång den här mensen så jag kan börja kissa på ägglossningsstickor och få tillbaka ett ägg till. Ska det behöva strula? Tänk om det dröjer av och vi inte hinner innan Midsommar.

Jag har en egen menscykel på ca 30 - 32 dagar så egentligen är det inget konstigt. Men senaste halvåret, eller egentligen sen utomkvedsoperationen, sjönk den ner till 27 - 28 dagar.

Inget är som väntans tider..

Kvällsrapport

Kvällen blev bra. Bortsett från min lilla irritation som infinner sig varje kväll efter middagen. Det är tråkigt men går snabbt över. Som tur är.

Henke vilade efter maten och Eric och jag gick ut. Runt 18:30 åkte Henke med mamma så hon kunde handla lite och efter de var klara följde hon med hit och drack lite kaffe. Spontant och kul. Per och Nellie trillade in för en pratstund. Det blev en bra kväll.

Lill-Skrutt var trött ikväll. Jag hoppas han får sova gott inatt och vad det än är han nu har får gå över till i morgon. Vi ska ju umgås med Anna, Nellie, Cissi och Noelle i morgon. Ta med kaffe i termos och leka i lekpark. Hoppas, hoppas på uppehåll och skaplig temperatur. Och en pigg Eric, framför allt.

Han var tröttare än vanligt igår kväll, somnade bums för att sen vakna, täppt, efter någon timma. Var då vaken ett tag och sov sen orolig större delen av natten. Han säger att han har ont i munnen och pekar på halsen. Han äter absolut inte som han brukar. Han är hängig i ögonen men har ingen feber. Nu har jag ju inte bråkat med lilla rumpan för att ta tempen men han känns som vanligt temperaturmässigt. Ögonen irriterar honom och han är tröttare än vanligt.

Förkyld skulle jag inte kalla honom och vore det inte för tröttheten och halsontet skulle jag tro det var någon form av pollenallergi. Vi får se.

Vill att min Skrutt ska må bra <3


Förundrad

Jag får skarp kritik riktat mot mitt ostskärande.

Henke är en präktig kille som skär runtomkring och gör allt, allt för att få till en plan yta på en ost. Han vinklar omkring, han skär hårt och löst för att få till den där perfekta ytan. Jag, jag skär liksom. Jag drar till. Hårt ibland, löst ibland och det resulterar i skidbackar med olika svårighetsgrader.

Häromkvällen, fråga mig inte hur det kom sig då maken i huset fullkomligt kastar sig över osthyveln för att jag inte ska komma och förstöra hans vision om den perfekta osten, skar jag ett par bitar till hans frukostmackor dagen efter.

Rätt vad det är stoppar han mig och säger att han ska skära själv. Mina ostbitar höll inte måttet. Som förklaring fick jag ett par ord som jag sedan förundrats över.

Han sa " jag gillar inte smala, sladdriga äckliga saker "

Då kommer man ju till frågan - Vad fan ser han hos mig som uppfyller minst två av tre punkter på den listan?


Konstig

Den här dagen började bra trots en lite småskruttig Eric med snuva. Anna, Nellie och Jossa kom förbi och drack lite elvakaffe och efter det begav vi oss iväg på en promenad upp till Anna. Jag kände när vi gick att jag blev konstig. Helt väck i huvudet och konstig i kroppen.

När vi kom fram till Anna och jag fick sätta mig ner vibrerade hela kroppen. Den känslan har jag när jag gått, oftast, men endast i benen. Nu var det i hela kroppen och musklerna kändes helt urlakade.

När vi skulle gå hem fick vi låna Nellie´s vagn så jag kunde dra Eric. Jag hade inte litat på att jag kunnat fört honom hem säkert i det skick jag var i. Jossa var ju med oss men jag vill inte lägga ansvaret på henne igen. Hon hade koll på honom dit.

Väl hemma när jag satt mig gick det värsta över, igen. Jossa var snäll och hämtade en bil till Eric från baksidan så han skule va sysselsatt när jag tog igen mig.

Känslan är halvt om halvt kvar i min kropp, båda mina armar är lite domniga och jag hoppas, hoppas, hoppas jag kan vila bort det här. Att det antingen beror på att min hormonproduktion nu är min egen i kroppen och att jag snart ska ha mens, att jag har någon miniförkylning på gång eller att jag bara är väldigt trött. Kanske beror det på den ökade värmen både ute och inne, jag var ju riktigt dålig i somras.

Håll en tumme!

En analys

En sak som jag kommit på då jag analyserat mig själv för att komma fram till hur mina dagar med ms ska se ut är hur jävla beroende jag är av ordning och reda. Det är helt sinnesförvridet. Jag stör mig på mig själv, så illa är det.

Jag kan inte se Henke´s kläder slängda på en stol, jag måste vika dom och lägga dom prydligt. Är tvätten på en torkställning torr måste jag plocka ner den så jag slipper se ställningen den hänger på som bara påminner mig om att jag måste göra det i sinom tid ändå. Ren disk i maskinen är ett big no no. Smutsig disk på diskbänken irriterar mig. Jag kan störa ihjäl mig på om en filt varit använd i soffan och bara ligger slarvigt eller om sängarna blir obäddade på grund av att Henke eller Eric legat där i.

Att se dammråttor flyga omkring har jag försökt lärt mig att leva med för dom asen kommer ju fram i samma veva som dammsugaren gjort jobbet för just den gången. Det finns även små ställen som jag slarvar med städningen på och det är inte kliniskt rent i vårt hus på långa vägar.

Men bara vetskapen om att diskmaskinen är full med ren disk som måste plockas ur på morgonen eller att diskbänken är full med smutsig disk gör mig vansinnig. Just för att det stressar mig.

På samma gång som jag tycker att det är trevligt och kul att göra dessa hushållssysslor håller det allvarligt talat på att gå käpp rätt åt helvete.

Henke och Eric myser vid TV:n på kvällarna och vad gör jag? Fyller på toapapper, viker tvätt, drar i sängkläderna, städar toan, plockar med disk and so on.

Jag önskar jag kunde släppa lite på det där. Att jag inte behövde bli provocerad och stressad av alla to do´s. Det är ju inte så att möjligheten att ta tag i det försvinner. Det finns alltid tid, bättre tid. Jag vill ju inte städa bort mitt barns uppväxt.

Tänk om Eric får frågan om vad han kommer ihåg från sin barndom och han säger att jag bara gick och drog i påsklakanen så de skulle ligga snyggt i sängen. Det är ju helt sjukt.

Jag har varit beroende av det här plockandet länge. Jag har vetat om det länge, att det tar upp för mycket av min tid, men jag har aldrig mått dåligt av det. Jag tror mycket av det beror på att jag är en kontrollmänniska. Och en var sak på sin plats människa. Och det är ju bra.

I måttlig mängd!

Traktor

Ikväll efter maten gick Eric och jag ut en stund. Henke ville vila efter maten så när han gjorde det sopade vi av altanen, torkade borden och ställde dom till rätta. Nu ska det bara ut lite värmeljuslyktor och mys men frågan är om det är lönt att ta fram sånt ännu. Det är ju inte någon sommarvärme när det är mörkt så jag tror det får vänta.

Efter att vi fixat till det åkte vi ut till Norrhult. Eric blev eld och lågor då han fick veta att han skulle få se traktorer. Han hade nog gärna åkte mer än det han fick, men det blir ju fler gånger.

Nu är jag trött. Ska snart ta mig ett par mackor, min Pollypåse och ett glas Cola och kolla Big Brother. Jag har blivit lite beroende. Det trodde jag aldrig. Jag vill inte missa något avsnitt och jag har mina favoriter.

Tack för en bra kväll!

Trött, vad annars liksom..

Nu är det snart dags för middag och sen går vi nog ut. Vi ska ju iväg på lite äventyr idag.

Känner mig trött och sliten idag. Kroppen min är inte alls bra, jag som sagt att kroppen kan bete sig hur fan den vill bara jag mår bra i huvudet. Okey, så det är jobbigt när kroppen är märklig också. Vet inte om det beror på den ökade värmen, att mensen är på gång eller vad. Det är som det är och det frestar på.

Jag får ju inte komma i skov. Det får bara inte ske. Vi måste få försöka med ett fryst först.


Ännu en härlig dag

Lek och prat stunden som vi hade inplanerat idag uteblev så vi följde med Anna och Nellie till Cissi och Noelle i stället. Det blev både lek, prat och fika där. Jag brukar inte va så spontan annars men idag passade det och det funkade alldeles utomordentligt bra. Jag var lite orolig innan, det är jag ju alltid. En trotsig kille kan ställa till mycket både besvär och bekymmer, men han sken som en sol. Mycket var nog för att han fick leka med alla Hugo´s bilar.

Dessutom fick Eric ett par skor av Cissi. Det spelar inte mig någon roll att de trampats av andra små fötter innan och särskilt inte nu när vi knappt har råd att få mat på bordet. Tack <3

Nu ska jag krypa ner och vila mig lite. Eric sover som en stock redan. All frisk luft och aktivitet tar på krafterna.

Ikväll ska vi åka och titta på traktorer, hästar och jäjsebilar, som Eric skulle sagt. Detta har vi såklart inte talat om för honom än då han har en aaaning svårt att koppla av och sova och sen äta middag innan vi ska dra. Han är ovetande men kommer bli så lycklig sen.

Mitt humör är bra idag. Underbara underbara ordet bra!

Heej

Ville bara kika in och önska oss alla en bra dag!


Försmak på härliga sommarkvällar

Tippen avklarad, välling inhandlad ( garderade oss med att köpa tre paket ) och fikastund med vänner avnjuten. Härligt med dessa utekvällar som ger en försmak på det underbara som komma skall. Sommar och Henke´s semester.

Mitt humör har varit katastrofalt dåligt ikväll. Det brukar bli så när jag varit och pratat och värmen, tröttheten och stressen över att hinna allt man vill gör att jag exploderar ( typ ) av ingenting. Tålamodet sjunker under noll och med en trotsig kille som inte förstår att om han gör som vi säger så går det fortare att komma till den punkt som vi tänkt. Tex, påklädning, avklädning, blöjbyten och så vidare.

Min älskling har hittat knappar att trycka på och han petar flitigt ibland men oftast är han mjuk och len och skänker mig så mycket glädje.

Min Skrutt <3

Mer såna här härliga dagar, minus mitt dåliga humör, står högt upp på önskelistan just nu.

Spretigt inlägg

Anna och Nellie kom förbi och vi åkte till Kungsparkens lekpark. Den fick inte många pluppar i betyg. Det var ofräscht med massa fimpar överallt ( antar att det smygröks en hel del där ) Det kändes lite sunkigt överlag där med massa grenar som blåst ner och gjorde intrycket " skräpigt "

När vi kom hem igen hämtade jag maskrosjärnet och gick loss på ogräset som börjat växa upp mellan plattorna på gården. Det var inget kul arbete, men nu är det gjort.

Henke kommer hem direkt vid 16 och då ska vi äta middag snabbt. Sen blir det en tur till tippen. Tanken var först att Eric och jag skulle va hemma, men Eric älskar ju bilar och släp och att åka bil och speciellt med släp och då tycker jag det är en rolig " sak " att ge honom. Visst.

Vi måste även en svängom till Hulsfred också. Tråkigt nog. Jag tycker det är så dålig stil av Ica att hela tiden missa att behovet är mycket större än det lilla de tar in. Visst, det kan va högt tryck på just denna välling överlag i Sverige men med tanke på att det kränglat sen vi började med den för typ 1,5 år sen så borde de väl kunna fått ordning på det hela nu?

Ärligt talat vet jag inte hur länge ett barn ska dricka välling. Vissa kanske det är helt bananas att han fortfarande gör det men jag resonerar som så att så länge han vill ha det gör det inte oss någonting. Mer än just en kväll som denna då vi måste hitta för vi ingen har och det inte finns. Han blir varm och mysig av att tutta på flaskan och så länge som man inte försöker få honom torr, vare sig på dag eller natt tid spelar det ju ingen roll om han dricker en massa innan sovdags.

Och vad gäller pott träning. Den finns där, men inte med hela hjärtat. Jag ska ta tag i det nu när det är varmare och han kan va utan blöja. Vi är ju ute väldigt mycket och om någon månad är det tillräckligt varmt ute för att inte bli för kallt om det kommer kiss eller bajs i byxan och vi kanske inte precis är hemma. Jag vill inte göra det halvhjärtat, jag tror det är bättre att börja och sen köra på. Inte dra fram pottan ena dagen och försöka bara för att helt glömma att den står där i tre.

Förstår ni?


Splittrad och konstig

Nu är jag hemkommen från pratmänniskan. Jag känner mig splittrad och konstig i huvudet idag. Svårt att förklara. Lite som ett pussel med bitar utvräkta över ett bord och man måste få ihop några bitar för att fungera.

Har även fått en tid till en person som, förhoppningsvis, ska kunna hjälpa mig. Dels med mitt mående och dels med sjukskrivning. Tyvärr är det den 29/4 men det var den tidigaste tiden som gick att få så jag ä glad för det. Jag sa även att jag definitivt vill fortsätta träffa min pratmänniska, och det ska jag få. Jag gillar henne!

Nu ska jag ta mig lite kaffe och efter att Eric ätit gröt ska vi bege oss ut en sväng.



Underbar morgon

Den här morgonen började ungefär så som jag önskar alla mornar kunde göra. Jag vaknade 6:55, Eric sov och jag gick upp för att äta frukost. Het ensam. Klockans tickande är det enda som gör mig sällskap. Jag njuter av mitt kaffe och av att sitta här.

Idag har jag en tid hos min pratmänniska. Jag ska även få en tid till en läkare där som kan hjälpa mig.

Det var, som tidigare nämnt, en toppen dag igår. Birgitta kom och klippte rosorna, jag rensade ogräset och Eric och Henke fixade med lite annat under tiden. På kvällen fortsatte jag att rensa och Henke och Eric tvättade och spolade av altanmöblerna.

Kvällen avslutades i en lekpark med en termos kaffe och umgänge med Anna, Per och Nellie.


Toppendag

Idag har varit en helt toppen toppendag, förutom en sak. 

Eric & Henrik <3



Egentid

Häromkvällen pratade vi om egentid här hemma. Vem som får mest, vad vi nyttjar den till och det blev jämförelser och gnäll från bådas parter då vi båda tycker att vi har minst av den varan.

Henke jobbar hårt och är jättetrött om kvällarna. Det är oftast då, när Eric sover, som det finns utrymme för diskutioner. Jag är också trött, fast på ett annat sätt. Jag är ju inte hemma och är an at home mom och på något sätt räknas inte sjukskriven med en sjukdom i grunden för Henke. Men som jag sagt tidigare lever han fortfarande i någon sorts förnekelse och har fortfarande inte fattat att jag har en sjukdom som till ( nästan ) största del påverkar mig mest vad gäller trötthet både i huvudet och i kroppen.

Jag klagar inte för jag tycker om att gå här hemma och städa och tvätta och sköta disken i mitt eget tempo. Jag lägger upp mina dagar så de ska passa en 2,5 åring med krav på uppmärksamhet och stimulans. Jag ställer klockan då han inte kan sova hur mycket som helst om man ska få sova hela natten med honom. Ni fattar?

Jag anser att den dagen man får barn får egentiden komma ganska lågt ner i prioritering. Inte för att jag inte vill ha egentid utan bara för den enkla orsak att det är svårt att få tiden att räcka till. Det är så mycket annat att göra.

Man får liksom suga åt sig av de få tillfällen då man inte behöver ha fokus på sitt barn, tex när vi är ute och jobbar. Eller som igår i lekparken då det är någon annan ( läs jag ) som till största del hjälper Eric i och ur diverse lekgrejer.

Sen har man ju guldläge när ens barn sover, men den blir det ju inte så mycket av då vi har en son som själv anpassat sin dygnsrytm och den har utfallit som så att han är vaken till 21 och sover till 7:30 - 8:30. Eric är en del, den mest betydande, av vår familj och det stör mig inte det minsta att han är vaken så länge. För oss är det inte ens länge liksom. Självklart ska han va delaktig i våra kvällar. Vi har inte skaffat honom för att han ska sova bort kvalitétstid med sin familj.

Detta hade ju såklart helt varit annorlunda om Eric blivit ett dagisbarn vid ett års ålder och behövt gå upp tidigt. Han utvecklade själv sitt sömnmönster och det ganska tidigt och med tanke på att mina arbetstider, då jag jobbade, inte krävde någon förändring i hans mönster, har vi kört på det.

Många föräldrar har ju sin egentid från 19 - 20 tiden på kvällen och jag inser att det såklart skulle hjälpa oss en aning på vägen i vår fight efter denna tid. Men, när allt kommer omkring, känner vi ändå att vi har ett bra upplägg. Ingen anledning att börja rucka på något som fungerar och bara för en så egoistisk sak som att vi ska sitta och gno med vårt liksom.

Dessutom spenderar jag större delen av min egentid med att fixa med tvätt och städ och det behöver jag egentligen inte va ensam för att göra. Jag gör det hellre när Eric är med för då får jag ju lite hjälp!

Man har ju mer egentid än man kanske tänker på. Som nu när Eric vaknar till vid barn TV och jag sitter här och gnäller.

Visst!


Idag är den här!

Idag är den här. Dagen kvinnan som bodde här inne har längtat efter. Hennes rosor ska bli nerklippta och rabatten ska bli rensad. Halleluja ! ! !

Förresten så googlade jag lite om rosklippning igår, i brist på annat. Och det framgick att man ALDRIG, ALDRIG ska klippa rosor på hösten. Då finns det stor risk att de blir skadade av vintern och kylan. Sen vad gäller beskäringen i sig är det så olika från olika sorters rosor. Nu är ju inte detta någon enhetlig skara vi talar om utan en mycket blandad kompott så vi kommer kanske inte lyckas med detta lika bra som kvinnan innan.

Vi kör och sen får vi se hur de klarar sig. Helt enkelt!


En hel del stick

Nu ska jag mysa ner mig i sängen och kolla lite TV innan jag somnar. I morgon ska det klippas rosor. Det kommer bli en hel del stick och svordomar. Men nu är det dags. Ska passa på att rensa rabatten när vi ändå är igång. Är ju en aning smidigare att göra det när buskarna är nerklippta.

Tack för en bra dag <3

Mina kärlekar <3

Den här dagen har varit rakt igenom toppen. Vi tog en svängom till Källängsparken och lekte av oss och drack kvällskaffet. Så härligt att se lyckan i barnens ögon när de får leka. Och för oss vuxna också, så klart.

Nu ska vi snart dyka i en Pollypåse och se klart en film. Jag är trött ikväll, men jag ska nog kunna härda ut.

Ikväll, när jag kramade Eric god natt, ville jag inte riktigt släppa taget om honom. Jag andades in doften av honom och bara njöt av att han är den underbara kille han är. Jag älskar honom uppriktigt så mycket att jag skulle kunna gå sönder. Visst har vi våra duster och bråk men de går ju över så fort.

Älskade lilla Skrutt. Jag kan inte för mitt liv fatta, eller inse, att du fyller tre år i år. Tre år har du snart levt med oss. Den här tiden med dig har varit den mest meningsfyllda tid jag spenderat på detta klot. Jag vet inte vad jag fyllde mina dagar med innan.

Du slöt cirkeln och fick oss att inse vad livet går ut på.








Min kärlek <3  För Alltid





För alltid <3


Inget upplägg för inlägg

Är helt lost vad det gäller upplägg för inlägg.

Vi har haft en bra dag. Lekt i en lekpark i en timme på förmiddagen, fikat hos Farmor. Vilat nu och snart kommer Mormor till oss för middag och samkväm.

I morgon ska vi klippa rosorna här. Kanske skulle jag skrika ut det över hela kvarteret så alla hör? Kanske skulle jag åka till kvinnan som bodde här inne och berätta så hon kan va lugn? Kanske ska vi bara låta det bli en surprise?

Tåls att tänka på!

Beger oss ut

Nu ska vi snart bege oss ut.

Önskar oss alla en bra dag!

Trevlig kväll

Det blev en mycket trevlig, men gråkall kväll i trädgården. Vi fick besök och inget av det vi planerat blev gjort men vad gör det när man får så trevligt sällskap? Det blev en minipromenad och efter det följde Anna, Per och Nellie med in en svängom.

När de gått dammsög jag av här hemma och fixade med lite disk. Tog en dusch och nu sover pojkarna. Henke ska jag väcka till Big Brother.

Det var väl det hela.

Change of plans

Om det nu finns någon som definitivt vill veta när saker och ting blir annorlunda än planerat kommer här förändringen. Så ni vet liksom. Ha ha..

Vi blir hemma och fixar i trädgården ikväll. Sen kanske vi beger oss någonstans så Eric får springa och leka av sig. Henke ska inte sova så länge som han först tänkt. Han vilar när vi kommit in igen och då, då ska jag städa.

Nej, men det var väl det då!

Gatorna sopas!

Var en svängom förbi Anna och Nellie och därefter blev det en kort promenad hem. De har börjat sopa gatorna nu så jag rev fram ett verktyg och rev upp det mesta av all ogräs intill sockeln från vår gård och sopade ut gruset en aning. Jag hoppas innerligt att de kommer och sopar även här, annars får vi leta fram en skyffel för att få bort det. Det ser allt annat än vackert ut nu.

Eric var duktig och körde med sin bil på trottoaren upp och ner och var vid garageinfarten när jag var vid vägen.

Nu ska vi luncha med Henke och sen krypa ner och vila. Ikväll vet jag inte vad vi ska hitta på. Förutom att dammsuga då, så klart. Henke vill vila och jag funderar lite på om vi ska be honom skjutsa oss till mamma en svängom under tiden. Kanske gå till lekparken vid henne.

Vi får se hur vädret är efter maten och vilket humör vi vaknar på!


Check

Nu har jag bytt sängkläder och dammat. Nu ska vi ta oss lite att äta och sen bege oss till Anna och Nellie.


Borde ta tag i saker och ting

Kanske borde jag ta tag i att byta sängkläder nu. Och börja damma lite grann. Dammsuga får jag göra ikväll när Henke är hemma. Eric är inte jätterädd för dammsugaren längre, jag tror bara han tycker det är mycket tråkigt när jag gör det så jag väntar med det.

Nu har min pratmänniska ringt mig. Hon ska se till att jag får en tid till någon där som kan hjälpa mig. Det är jag tacksam för och som hon sa - hon kan gå i god för att jag inte mått speciellt bra på länge.

Vädret är ju alldeles förträffligt idag. Jag ska fixa till här hemma, det ska ätas lite lunch sen ska vi gå ut!

Sovmorgon

Eric börjar denna dag med sovmorgon. Han sover som en stock och jag har inte hjärta att väcka honom. Jag var inne och viskade om han skulle vakna nyss men då han sov så hårt gick jag igen. Han brukar ju vakna runt 7:30 så han får inte sova hur länge som helst.

Den här dagen ser ut att kunna bli riktigt bra. Jag är trött och sliten och har någon konstig värk i min kropp, men jag ska se till att göra denna dag bra. Hoppas på att bra samtal med Katarina idag!

Håll gärna en tumme för att det ska gå att lösa och att det kan gå snabbt, snabbt!

Önskar oss alla en bra dag!

En rutchkaneanekdot

När jag var i femårsåldern tog jag ett dumt beslut. Jag bestämde mig för att åka rutchkana sittandes på huk i mina gymnastikskor. Jag vet inte hur jag tänkte, bra gick det inte hur som helst.

Jag ramlade handlöst ner från kanan då gummisulorna inte gav den bästa kaseffekten, slog huvudet före ner i en massa trädrötter och slog ut min mjölkhörntand genom läppen. Jag minns detta ögonblick och smaken av grus och blod träder fram. Det gjorde vansinnigt ont.

När jag varit hos tandläkaren och konstaterat att hela tanden följt med ut, genom överläppen, blev jag omplåstrad och fick åka hem. Sy tyckte tandläkaren var onödigt då det säkerligen skulle ge ett fulare ärr än det lilla jag idag har på läppen. Väl hemma åkte vi till kanan och där nere i gruset låg min hörntand. Hela en med rot och allt. En hörntand är typ dubbelt så lång under som ovan, på ett ungefär.

Det jag ville komma till är att jag i smällen skadade roten på en tand på uppväxt. En av mina två framtäner är inte så frisk sen denna smäll. Jag känner av den oftare och oftare. Det gör ont i den och det är för att den håller på att dö. Sakta men säkert. Gul / brun till färgen är den också. Man kan liksom se nerverna där inne, så genomskinlig är den.

Nu, senaste tiden, har jag haft ont oftare i den rackaren. Och jag känner väl att ska den behöva jävlas kanske den kan vänta till dess att jag har råd att sätta dit en annan tand?

Visst?


Trevlig kväll

Den här dagen blev i på det stora hela precis som jag beställde den igår. Skapligt väder och skapliga humör. Hoppas på en repris även i morgon.

I morgon måste jag byta sängkläder och damma av lite. Det är välbehövligt och skönt att ha gjort till Fredagskvällen. Förmodligen kommer väl även den spenderas ute men någon måtta på mängden dammråttor får det ändå va. En date med Anna och Nellie har vi också inplanerad! Och samtalet med min pratmänniska!

Kvällen då, helt kanon. Om man bortser från Eric´s trotshets en stund då han prompt skulle köra på en lykta som står på golvet med sin bil. Men där gick han inte segrande ur, kan jag tycka. Jag varnade honom ett par gånger och tog sen undan bilen för honom. Han sa förlåt direkt, men jag vill att han ska tänka igenom det han gjort och inte tro att det bara är att harkla ur sig ett förlåt och sen är allt bra.

När han spenderat en stund gråtandes på sitt rum förklarade jag varför det blev som det blev. Han sa förlåt och kramade mig länge och sen var allt bra igen. Min lilla trotsiga älskling. Testar gränser och tålamod.

Efter kvällskaffet gick vi till en lekpark här i området Farmor, Pernilla, Erica och Elin. Eric åkte " wiiiiii " ( rutchkana ) och det var jättekul. Både för honom och oss andra att se. Jag är så glad över hur bra Erica och Elin tar hand om vår lilla Skrutt. Farmor föll för frestelsen och provade ett par av lekparkens snurrgrejer också. Mycket trevlig kväll. Jag tog kort, men det är ni ju vana vid att behöva vänta på. Nästa gång Henke lägger över ska jag försöka att lära mig. Men jag kan inget lova.

Så, nu ska jag snart äta lite Polly och kolla Big Brother!

Vår lunch

Henke var, för första gången på veckor, hemma en hel lunch idag. Eric och jag såg med glädje fram emot att lunchen skulle närma sig så vi fick umgås. Vad händer när Henke kommer hem? Han sätter sig vid Facebook trots att vi sitter allesammans vid bordet.

Jag får väl skicka ett logg inlägg till honom med det jag ville helt enkelt!


Trött och sliten

Jag känner mig sliten idag. Både i kroppen och i huvudet. Vet inte om det beror på att mensen kommer snart ( för det tror jag den borde ) eller om det bara är rent allmänt. Somnade igår runt 00:00 hugget och vaknade vid 07:00 och låg i princip på samma vis som jag somnat.

Nu har vi fått ordning på det mesta som jag tänkt. Är bara lite disk att plocka in i maskinen sen är vi redo för att ses med Anna och Nellie. Vädret är ju inte toppen men värmen finns och vi har varit ute i kallare temperaturer så en sväng ut blir det efter kaffet.

Hoppas vi alla får en bra dag!

Perspektiv

Ska snart göra mig i ordning så det blir något med denna dag. Sitter här med en frisyr som är all over the place och trötta, nygråtna ögon. En svängom med platt tången och lite mascara fixar till det.

Anledningen till att jag är nygråten är för att jag halkade in på en blogg där blogginnehavaren förlorat sitt barn. I samma ögonblick som barnet var ute togs livet ifrån det. Jag förstår inte hur livet kan va så jävla orättvist. Samtidigt som det får mig att må väldigt dåligt att läsa om såna saker så får man lite perspektiv på sitt eget mående. Det kunde va värre, det kunde va en annorlunda orsak till ens mående.

Att förlora sitt barn måste va det grymmaste och jobbigaste en människa kan gå igenom.

<3

Nu ska jag snart krypa ner och sova. Ska bara invänta min make som kör Ricky till och från jobbet fm / em veckor på Ljunghäll. Det är en tillfällig lösning i väntan på annat och Henke vill ställa upp för sin vän. Inget fel i det, men det innebär en trött och sliten Henke kvällstid. Vi längtar alla efter helg. Men det tycker jag man gör hela tiden.

I morgon vill jag ha härligt vårväder, en glad otrotsig kille och ork och energi till mig själv. Vi ska va på bra humör. Är vi inte det ska vi göra det bästa av situationen. Jag måste rycka upp mig, ta mig själv i kragen och inte va så jävla deppig hela tiden. Det är så jobbigt. Riktigt jobbigt.

Jag är så glad att jag har min ögonsten och min make vid min sida <3





Jag må va svajig rent känslomässigt, min alldeles egna berg och dalbana, men de finns vid min sida och älskar mig för den jag är. Det är jag evigt tacksam för. Henke, om någon, har verkligen fått leva upp till det vi lovade inför Gud och hela församlingens närvaro.

Älskar Er <3

Becca funderar

Vad är det för skillnad om man väljer att skriva om sitt liv, dagbok, i en blogg eller om du skriver ner det på ett papper i en handskriven dagbok? Vissa får det att låta så negativt att skriva blogg på nätet och jag kan tänka mig att vissa vill härleda de tankarna till att man skulle va en sämre mamma för att man sitter vid datorn och dokumenterar i stället för att tex. handskriva.

Vad är skillnaden? Egentligen? Visst, en handskriven dagbok lägger man ju inte fram för sina gäster att läsa. Det skulle väl i så fall va det då.

Jag älskar faktumet att jag bloggar om våra dagar och om vad som sker i våra liv. Jag kan då smidigt gå tillbaka och läsa om Eric´s framsteg och det ena med det andra. Ni andra får en inblick i våra liv och det är också en fördel tycker jag. Sen är det ju hela den där kommetarsgrejen som är så fin. Den missar man ju om man håller allt i en hemlig liten bok.

Kanske är det bara jag som reflekterar över dessa saker men har jag inte liite rätt i det jag påstår? Att det, av vissa, anses som mindre okey att blogga än att handskriva? Tror nog svaret är att det är en generationsfråga, men ändå.


Top Gear

Henke och Eric myser framför Top Gear och jag hamnade här. Blev så trött efter maten. Ska fixa lite kaffe snart och göra mina pojkar sällskap.

Känner mig så lättad över det faktum att saker och ting kommer lösa sig. Eller, förhoppningsvis lösa sig. På Fredag ska jag ju, som tidigare nämnt, ringa min pratmänniska sen får vi se hur lång tid saker och ting kommer ta, om det går att lösa på det sättet jag tänkt och vad som kan komma ut av det!

Älskar mina pojkar <3


" Städa upp "

Eric kom med sin dammsugare nu " städa upp " säger han och jagar dammråttor så det står härliga till. Älskade lilla sötnosen.
Jag dammsög häromdagen men det skulle nog behövs varje dag. Nu prioiterar vi ju att va ute mycket när vädret är bra / skapligt eller åtminstone bjuder på uppehåll. Eller, vi är ju ute även i lite skrotregn. Men det jag vill komma till är det faktum att inomhusfix bortprioriteras och kanske slarvas med för att njuta och få saker gjorda utomhus.

Men, jag kanske ska ta och städa lite sen ändå.

Det kommer lösa sig!

Äntligen lite vind i seglen. Agata ringde mig förut. Hon bad så hemskt mycket om ursäkt för det faktum att hon inte ringt mig på utsatt tid. Hon sa också att anledningen till att hon inte kan hjälpa mig är för att det inte är " bara " ms jag mår dåligt för. Jag är inte 100% nedsatt i arbetssökandeförmåga av min ms.

Planen är nu att prata med min pratmänniska på Fredag för att se om hon kan forsla mig till en psykolog som dels kan hjälpa mig att få må skapligt någon gång och även skriva mig ett intyg.

Agata sa att om det strular med papper eller annat så får jag höra av mig så ska hon försöka hjälpa mig då. Om en psykolog bara kan sjukskriva mig på halvtid skriver hon halvtid vad gäller ms.

Det kommer lösa sig!

Vår dag

Nu ska vi snart krypa ner och vila oss lite. Vi har haft en skaplig dag med Anna, Nellie och Sandra på kaffebesök. Efter det åkte vi med upp till Anna för att leka lite ute. Efter ett tag började vi känna av kylan och det kom även några regnstänk så Anna var snäll och körde hem oss.

Nu är som sagt lunchen avklarad och vi ska mysa och sova.


Halleluja moment till Er!

Idag är ännu en sån där nostalgisk dag. Jag kom på en skiva som jag fullkomligt älskade när jag var ung. Skivan heter " Throwing Copper " och innehåller många bra låtar som Selling the drama, Iris, Lightning Crashes, I Alone, Waitress. Ja, varför inte bara lyssna på hela skivan liksom.

En låt, min absoluta favorit på skivan heter Pillar of Davidson och den är helt jävla underbar. Den är lång, nästan 7 minuter, men man måste liksom lyssna på hela för att förstå vad det är som gör låten bra. Den byggs upp under de första minuterna och man vill bara ha mer, mer, mer och när slutet kommer blir det som ett totalt halleluja moment. Jag lovar.

Så, jag fällde ett par tårar. Jag mindes min ungdom som jag tyckte var lite småjobbig men som var peace of cake om jag vetat vad som komma skulle. Varför njöt jag inte av livet mer innan allt detta? Men å andra sidan, då kanske minnet till just en låt som denna inte varit lika starkt. Jag vet inte.

Låten är helt underbar. Låt den gå, på hög volym och njut. Detta är good stuff!


http://www.youtube.com/watch?v=u-VO4JTrXHo


Mornix

Vi ska nog få även denna dag att passera. Jag blev stärkt av en fin kommentar på mitt inlägg igår kväll. Idag är en dag utan en massa ringande hit och dit för att tjata om än det ena än det andra. Att vädret är tråkigt är ju en bagatell i sammanhanget men visst blir man aningen piggare av att se solen?

Nåja,

önskar oss alla en bra dag!


Långt

Med tanke på de totala sjukskrivningshysteri som råder i detta hus just för tillfället känner jag att jag vill lätta mitt hjärta gällande detta en aning. För jag tror nämligen att det är många som inte riktigt förstår grejen. Ena dagen var jag frisk på papper, sen får jag en ms diagnos och blir helt plötsligt jättesjuk. - Jag tror många tolkar det så och det är därför jag känner att en förklaring kan va på sin plats.

När jag blev gravid med Eric märkte jag att det var något annorlunda som hänt i min kropp. Förutom att jag bar på ett barn, såklart. Jag kände av en stresskänslighet utöver dess like, jag ringde mvc flera gånger för att mäta blodtrycket och jag var så trött, så trött. Detta kunde ju såklart härledas till att jag var just gravid och om det berodde på det eller om min ms börjat gro får vi aldrig veta. Hur som helst, jag mäkte en markant förändring.

Ett par månader in i mammalivet drabbades jag av en depression från helvetet. Jag ville inte leva. Jag ville bara sova, gråta lite och sova igen. Den psykolog jag träffade var säker på att det måste va något annat än förlossningsdepression men det utreddes inte vidare och jag började sakta se mening och ljus i min tillvaro. I Maj var jag så återställd som jag skulle komma att bli. Där märkte jag också en markant förändring i min kropp och framför allt i mitt psykiska mående.

I Maj / Juni blev jag gravid och i Juli påbörjades ett missfall. Hela högersida domnade bort. Jag sökte för detta, men det stannade vid att läkaren sa att " så här kan det inte bli " skickade mig till labb och därefter lades även detta ner då jag började komma tillbaka i min kropp, så att säga. Att höger fot och hand aldrig helt blev återställt var inget jag reflekterade över men jag märkte en förändring i min kropp. Igen.

På sommaren fick jag problem med dubbelseende och sökte mig till en optiker, fick glasögon och förklaringen att musklerna i ögonen var försvagade. Det blev aldrig bättre, men musklerna var ju försvagade, så.

I November fick jag kraftig försämring av dubbelseendet. Jag kunde knappast titta framåt. Fick en tid till en ögonläkare och sen är resten historia. Magnetröntgen och ryggvätskeprov bekräftade min sjukdom.

Under hela detta år slogs jag med frågetecken om vad som var fel, för jag kände att något var fel. Jag var så känslig för stress, jag började få svårt att förstå de enklaste saker, jag kunde inte få ihop tillräckligt för ett logiskt tänk, jag hade svårt att koncentrera mig bla bla bla. Kroppen kändes svag. Jag har aldrig varit stark men jag har kunnat ta i, nu orkade jag inte längre i samma utsträckning. Kroppsdelar som domnade, pirrade och vibrerade. En promenad kunde bli till en börda en vanlig dag. Blev jag varm mådde jag jättedåligt, jag som tidigare älskat värme. Listan kan tyvärr göras lång.

Det jag vill komma till är att jag visste hela tiden att något måste vara fel. Men då jag hela tiden, året innan min diagnos, fick en massa förklaringar litade jag ju på det. När jag sen fick veta fick allt en förklaring och jag förstod då att det inte längre var lönt att pressa sig till att göra saker som får mig att må dåligt. Det skulle inte göra mitt totala mående ( som förövrigt i bland är skit ) bättre.

Min ms har börjat aggressivt och explosivt säger dom. Jag skulle kunna börja med medicin men det är viktigt för oss det här med syskonförsök. Stor del av min kropp är påverkat av tidigare skov och tyvärr äterhämtar inte min kropp sig nog för att få tillbaka full känsel och så vidare. Däremot syns inte gamla inflammationer på röntgen och det är väl bra, antar jag.

Det som är mest påverkat och gör att jag sitter i den sits jag gör idag är att den delen i hjärnan som utgör mig och min personlighet och till och med min förmåga att fungera är mycket påverkad. Jag skulle säga att det inte är så värst mycket kvar av mitt forna jag. Men jag lär mig att leva med detta för var dag som går.

Om det vore så enkelt att jag spinnade fram i en rullstol och det mestadels var min fysiska del som var påverkad skulle det inte vara som det är idag. Trots att påverkan är stor rent kroppsligt så hämmar det mig inte lika mycket som hela den här kognitiva biten. Och det stör mig.

Sen med all annan skit som lassas på har jag förmodligen inte bearbetat klart det faktum att jag har ms. Egentligen. Bara tanken på att jag ska börja med sprutor med bromsmedicin är för mig så avlägsen. Och detta till trots att jag ändå känner av min ms hela tiden.

Detta kanske är svammel för er, för en del är det bara ren jävla upprepning men jag vill att ni ska förstå. Tänk er in i situationen att vakna en dag och känna det som att någon tagit över spakarna. Hela din personlighet är helt förändrad. Du orkar inte i den utsträckning du tidigare gjort varken fysiskt eller psykiskt. Lägg där till omvandlingen från icke mamma till att bli mamma i hela den här soppan. Eller pappa för den delen. Att anpassa ditt liv med en inneboende i hjärnan ( ms ) och ett barn. En flytt med en oviss ekonomisk framtid då man lagom köpt hus och borde kunna glädjas fullt ut av man och barn.

Jag är en gnällig jävel! Men jag är bitter på mitt liv. Jag har sagt det innan och jag säger det igen. Det var inte såhär det skulle bli. Men, nu är det så och jag kommer hitta en balans i all denna sörja. Jag vill och ska det för min man och mitt barn.

Vissa dagar känns bara vägen så jävla lång!



Orkar inte

Vad ska man säga? Ännu mer väntan, antar jag. Varför Agata ringde antar jag att det aldrig blir något svar på. Förmodligen kan hon inte sjukskriva mig för att det är olika saker som gör att jag mår dåligt. Hon skulle gärna göra det men det måste passera Försäkringskassans hårda krav.

Min pratmänniska är tillbaka på fredag så då blir det väl lite mer ordning.

Just nu är jag så in i helvetes sur, trött och jag har inget tålamod. Jag orkar fan inte. Jag gör inte det.


Samtal hit och dit

Egentligen vill jag inte tråka er med en massa men orkar ni inte läsa får ni helt enkelt hoppa över detta inlägg.

Så här är det nu. Agata ringde aldrig igår då vi hade telefontid. Idag har jag ringt till Försäkringskassan och gjort en sjukanmälan. Människan jag pratade med var ganska snorkig och tråkig och meddelade mig att jag nu kommer påbörja en ny period vilket innebär ännu mer väntan. ( som att vi inte väntat nog liksom ) Jag kommer dessutom förmodligen få en ny handläggare. Vart jag ska vända mig kunde hon inte riktigt hjälpa mig med, mer än till någon som skriver läkarintyg, typ.

På Öppen Psyk fick jag veta att min pratmänniska är iväg i Stockholm. Det visste jag ju när jag tänkte efter men hon är tillbaka på Fredag och kommer ringa då. Det lämnades ett meddelande. Den kvinna jag pratade med där var mycket hjälpsam och snäll och hon sa att det var som jag trodde, Katarina ( heter hon så? ) kan skynda på en process för mig att få komma till en psykolog som kan hjälpa mig.

Vad gäller Neurologavdelningen är det en telefonsvarare, som oftast då det inte är telefontid och upptaget hela tiden eller man har maximal tur )

Så, nu får jag vänta till klockan slår 11 för att sitta och lyssna på upptagettut till jag har turen att komma fram! Jag måste ju på något sätt få veta hur tankarna går hos Agata. Jag vill dessutom veta varför hon aldrig ringde.

Blir så less..

Kortslutning

Vet inte vart jag ska börja denna dag. Ska jag avvakta och ringa till Neurologmottagningen och prata med Birgirtta och fråga vad i hela friden som händer igår? Ska jag ringa min pratmänniska och fråga om hjälp? Eller ska jag helt enkelt ringa min kontakt på Försäkringskassan?

Någonstans måste jag ju börja, men det blir liksom kortslutning. Det är ju just saker som detta som gör att jag inte fungerar normalt. Och det är situationer som dessa som gör att jag verkligen känner mig som en börda, känner mig värdelös och jag mår som allra sämst när jag märker hur jag inte fungerar.

Jag får väl singla slant om vart jag ska ringa först!

!

Henrik <3


Kväll i trädgården

Vi har haft en toppenkväll ute. Henke har lagt klart plattorna och jag har rensat lite ogräs och kantskärt gräs.

Anna, Per, Nellie och Sandra tittade förbi en sväng och Eric och Nellie grävde i sandlådan lite.











<3



Helvetes jävlar

Just nu är jag så jävla förbannad och less. Vid 4 tillfällen har Birgitta pratat in meddelande om att jag har telefontid med Agata runt klockan 15 idag. Än har jag inget hört och nu är klockjäveln 17.

Hela förra veckan väntade jag på svar från henne. Idag har jag väntat på telefonsamtal och inget hört.

Så jävla förbannat piss dålig. På ren jävla svenska!

Samtal

Birgitta skulle ringa mig på morgonen idag. När vi vilade ringde hon för att tala om att jag har telefontid med Agata runt 15. Jag hörde ju givetvis inte att det ringde så hon hade pratat in meddelande.

Nu sitter jag och väntar på att Agata ska ringa. Runt 15 är ju relativt. Så klart att hon ringer runt 16 eller inte alls. Så klart att det hon ska säga är att hon inte kan hjälpa mig.

En hel dag av väntande, igen!

Handlade läkarna fel ? ? Hjälp mig gärna med åsikter nu!

Då det funnits misstanke om att jag har Endometrios fick jag, efter att ha försökt få syskon till vår son i 2 år, P-piller utskrivet som jag fick äta i tre månader för att öka på chansen att efteråt bli gravid. När jag ätit denna kur färdigt hann jag aldrig få tillbaka min mens utan visades va gravid direkt.

Ungefär 4-5 veckor in i denna graviditet började jag blöda brun blödning och hade den 29/8-10 tilltagande låg buksmärta på vänster sida. Då jag haft ett utomkvedshavandskap sen tidigare var jag helt säker på att så var fallet även nu och därför ringde jag sjukvårdsrådgivningen.

Kvinnan jag pratade med där tyckte också att det lät som ett utomkvedshavandeskap och sa till mig att ringa en ambulans. Det var inte aktuellt för mig att åka bil själv utan översyn ifall äggledaren skulle brista.

Jag och min man packade en övernattningsväska och tog ändå bilen ner till gyn där jag fick träffa en läkare. Denne läkare gjorde ett UL och konstaterade att jag hade en graviditet i livmodern. Den var inte fin så därför trodde han att det var ett pågående missfall. Han menade på att det var så osannolikt att det skulle vara en graviditet även i äggledaren och att det endast drabbar en på miljonen. Det togs även ett HCG prov denna kväll.

Efter underökningen avtog smärtorna och med vetskapen om att det var så osannolikt åkte vi hem igen.

Jag hade återbesök en vecka efter detta då det konstaterades att graviditeten i livmodern praktiskt taget var ute. HCG provet som togs den 29/8 var svårtolkat, sa läkaren då men valde att inte ta ett nytt HCG vid detta tillfälle. Detta till trots att jag sökt för vad jag trodde, ett utomkvedshavandeskap. ( HCG stiger sakta vid x, har jag fått lära mig och hade denne läkare tagit ett sånt prov hade de ju sett att det fortfarande var något som växte någonstans )

Ett par veckor passerade och jag började känna denna låga smärta igen. Åter på vänster sida med en grå brun blödning.

På morgonen den ___ vaknade jag av kraftig smärta. Så kraftig att jag var på väg att tappa medvetandet och jag kunde knappast gå. Ringde återigen till sjukvårdrådgivningen som förberedde gyn i Västervik på att vi var på väg.

Väl där gjordes ytterligare ett UL. Jag hade slemhinna kvar i livmodern men den var på väg ut. Denna läkare anade oråd direkt och det togs HCG och jag fick en säng på en sal och blev inskriven. Ett par timmar senare var HCG provet analyserat och visade ett värde på 9,900. Detta innebar att det var ett utomkvedshavandeskap och hade varit hela tiden.

Jag blev opererad samma dag och efter operationen, när jag pratade med läkaren som utfört den, fick jag höra att min vänstra äggledare var sprängfylld, den hade även börjat att brista och jag hade blödit ut i buken. Äggledaren fick plockas bort och med tanke på att den äggledare jag har kvar ( där jag haft utomkvedshavandeskap tidigare ) var snirklig och ful och förmodligen skulle orsaka ett nytt utomkvedshavandeskap vid fortsatta syskonförsök har vi nu fått genomgå IVF som vi får bekosta själva på grund av att vi lyckats få barn på naturlig väg sen innan. Läkaren som opererat mig sa vid flera tillfällen att " detta får ju bara inte hända " och han sa flera gånger att om han bara tagit ett HCG prov på återbesöket så hade det aldrig gått så långt.

Med tanke på att jag var helt säker på att det var ett utomkvedshavandeskap från början, då jag haft det tidigare och kände igen symtomen, tycker jag att de läkare jag först träffade har handlat fel. Mikael Algovik kunde utfört en titthålsoperation den 29/8, Anders Rosenmuller skulle tagit ett HCG prov på återbesöket den ___

Hade något av detta utförts hade jag i dagens läge haft min friska äggledare kvar och inte behövt betala dyra pengar för syskonförsöken.


Funderingar

Hamnade här igen. Eric kollar barn TV just nu. Hans två favoritprogram går ju nu på morgonkvisten och det är då man får passa på att sitta här eller fixa med annat han inte tycker är så kul.

Borde ta tag i en del fix men jag orkar inte. Jag vill bara att Birgitta ska ringa så jag kanske kan ana vart det lutar inför samtalet med Agata. Jag hatar denna ovisshet. Jag blir så uppstressad av det.

Anna och Nellie kommer till oss sen och jag hoppas på skapligt väder så vi kanske kan gå ut en sväng efter kaffet. Eric älskar att va ute och det är bra för oss båda med frisk luft. Vi får se hur vädret ser ut.

Nu börjar det dessutom dra ihop sig till min egna mens, antar jag. Då ska vi hämta ut ägglossningsstickor och börja kissa på. Jag kan väl villigt erkänna att det varit skönt nu med en paus efter den intensiva IVF tiden. Alla klockslag man var tvungen att passa, ul och blodprovtagningar. Det var spännande samtidigt som det var en ovisshet som svävade över en. Det absolut jobbigaste var ruvartiden ( tiden efter insättningen ) Den var hemsk och lång.

Nu är det snart dags igen men vid egen ägglossning sätter de in ett upptinat embryo och det är skönt att inga läkemedel krävs då de återför i min naturliga cykel. Hoppas bara våra ägg klarar upptining. Och hoppas det kan ta sig denna gång. Men denna gång har jag ingen direkt förväntning. Det är nästan som att jag är inställd på att det inte kommer funka. Men hoppet finns ju, missförstå mig inte.

Kanske är det någon mening med att det inte tar sig. Att vi stöter på motgångar när det gäller detta ämne. Kanske kommer vi inte orka, kanske kommer inte jag att orka, kanske kommer inte vårt förhållande att klara av det.

Nu tror jag inte det men man söker ju efter anledningar och det är väl där man kan tänkas sig att de finns. Nu tror jag ju att det skulle funka bra. Det skulle va kämpigt, men det skulle gå. Vi får se, det är inget jag tänker på så jättemycket ändå. Det kommer över mig i bland och nu med tanke på att det inte är alltför långt borta, nu igen.

Nu ska jag ta tag i något produktivt!


En morgonhälsning

Nu har vi ätit frukost här. Jag kan väl inte påstå att jag inte är orolig för samtalet med Agata idag. Men på något vis måste ju detta lösas. Jag önskar hon kunde ringt på morgonen. För är det så att hon inte ska hjälpa mig så tänker jag ringa till min pratmänniska och be om hjälp. Sen vad det är som grund till mitt mående får ju i så fall va skit samma.

Henke var lite orolig igår för att Agata ska säga att jag måste börja med bromsmedicin nu. Jag tror inte hon kommer säga det och jag tror inte det kommer hjälpa mot detta. Jag frågade ju henne, för längre sen när vi sågs, om bromsmedicinen skulle bita på stresskänsligheten, koncentrationssvårigheten och mitt allmänt dåliga mående psykiskt ( pga ms ) Men då sa hon att det inte skulle göra det. Det har tydligen mest effekt mot de inflammationer som orsaker kroppsliga bekymmer.

Dessutom känns det så fjärran avlägset det där med bromsmedicin. Det är jag absolut inte redo för. Jag vill försöka klart med syskon och verkligen känna att vi försökt klart. Inte bli avtvingade. Det finns ju en enkel lösning för att jag inte ska behöva må dåligt. Sen att den siffran ( sjukskriven ) inte är acceptabel i dagens samhälle gör ju att jag måste därifrån tydligen.

Jag har ganska så mycket bös i mitt bagage och jag har inte fått tid att läka ut alla sorger innan något nytt varit på tapeten. Så det är ju såklart inte bara ms som gör att jag mår som jag gör. Det ms påverkar är stressen jag mår dåligt av för att det ställs krav på mig. Grunden jag står på är inte stabil någonstans och jag önskar jag kunde få en möjlighet att bygga något varaktigt att stå på innan jag behöver klättra högre.

Förstår ni?

Nåja, Birgitta från Neurologmottagingen sa ju i sitt meddelande att hon skulle ringa på morgonen idag Förhoppningsvis så gör hon väl det så jag kan fråga henne varåt det lutar. Annars behöver jag ju ta tag i att forska hur i hela friden jag ska gå vidare. Det gör jag endast för Henke´s skull. Skulle jag få bestämma skulle jag lägga mig och dra täcket över huvudet för jag är så trött på all skit.

Men, som sagt, det ordnar sig.

Vill även passa på att ge en ros till arbetsförmedlingen. De tre senaste gångerna nu när jag pratat med folk där har jag blivit bemött med förståelse. Människor som bryr sig och som lyssnar!

Hoppas vi alla får en bra dag!


Underbara, underbara dag!

Tänk om alla dagar kunde va såhär bra.

I korta drag har vi idag varit i Nossen och lekt och fikat, pappa kom förbi på lite termoskaffe, efter det åkte vi hem och vilade och åt middag. Efter det gick vi ut och fixade i trädgården. Henke har lagt lite av de plattor som ska gå från altanen och ner mot garaget. Jag har rensat kanter inkring sandlådan och altanen.

Anna, Per, Nellie, Emma och Kosse kom förbi och Eric sparkade en hel del boll. Det tycker han är kul och han har nu sitt första idolkort med autograf av Kosse Asllani. Coolt, tycker jag.

Sandra kom förbi och vi drack kaffe ute. På kvällen har Henke och Eric badat och jag har dragit av huset med dammsugaren.

Nu sitter jag här och längtar efter min Pollypåse, ett glas Cola och Big Brother.

Underbara, underbara dag.

I morgon väntar telefontid med Agata, men jag tänker inte oroa mig för vad hon kommer säga eller vad som kommer ske. Come what may, säger jag. Det löser sig! Det är så jag känner just nu och den känslan tänker jag hålla fast vid till jag dras ner igen.

Tack för en superbra dag!

Morgonhälsning

Nu har Eric och jag ätit frukost. Nu ska det fixas lite här hemma och jag ska klä i ordning mig. Sen ska vi på lekparksdejt. Det ska bli kul att komma iväg en sväng.

Jag stör mig på att jag glömt köra igång en proppfull diskmaskin igår kväll innan vi åkte till Per för att gratulera. Nu är hela diskbänken full med disk och maskinen full med ren disk. Om det är något som kan få mig på dåligt humör på morgonen så är det just att mötas av en diskbänk full med smutsig disk.

De två nätterna nu i helgen har jag konstant drömt om en massa jobbigheter, som telefontiden med Agata till exempel. Men det ska nog gå bra. Jag får ju fråga om tills dess att jag hör vad hon säger. Dessutom är jag ju såklart redan nu stressad över att hon ska ringa i morgon runt 15. Svårt att förklara och svårt att förstå kanske. Likväl som det är svårt att förstå att jag blir stressad av att se Henke laga mat. Jag har blivit mycket konstig.

Hoppas vi alla får en bra dag!

Rosorna, dom här jävla rosorna

Minns ni hur jag berättat för er om damen som bodde här innan vi köpte huset? Minns ni hur hon hade åsikter om att vi inte skötte trädgården, att det var jord och grus överallt ( när de grävde och dränerade ) minns ni även åsikterna hon har haft om det finaste hon har lämnat kvar?

Det jag talar om är rosorna, såklart.

I veckan, eller veckan innan, hörde jag ringklockan runt 15 tiden på eftermiddagen. Det är ungefär då vi brukar vakna efter vår vila och jag var för trött för att orka bry mig. Trodde nog nästan det var Majblommeförsäljning på gång redan.

Nu har jag, på omvägar hört, hur hon varit hos en annan person i kvarteret. Och  beklagat sig över att vi inte klippt rosorna. Och dessutom att vi nu tagit ner träden mellan vår och grannens tomt.

Jag börjar faktiskt ledsna på denna människa. Visst, hon har bott här i en herrans massa år så jag förstår om hon vill komma hit och jag har hälsat via en av hennes söner att hon är varmt välkommen hit. Om hon ringer innan så jag vet att hon ska komma. Men problemet är ju lite att hon verkar skita fullkomligt i att komma in och kolla hur vi bor och så. Hon vill bara glo i trädgården. Men visst, fine. Gör det, men låt oss sköta det.

Vi fick dock gott betyg vad gällde altanbygget. Alltid något.

Nu är det såhär, vad vi hört så ska man klippa rosor när det är musöron på björkarna. Det är det inte än så vi är inte sent ute. Sen kan jag väl även tycka att hon gärna kan komma och ta rosorna om hon vill. Hon kanske kan plantera dom lite närmare så hon inte behöver gå så långt. Vi har barn här och det gör ont, ont att sticka sig på dessa växter. Jag kommer säkert uppskatta dom om jag blir gammal och grå i denna trädgård. Men nu, nu är de mest ett bekymmer kan jag tycka. De är vackra att titta på när de är i full blom men inte som de ser ut nu.

Sorgliga kvistar med envisa taggar som spretar åt alla håll.

Och när de blommar är det ju inte någon mint condition blomning vi snackar om med enhetlig färg och valör. Nej, det är nyponrosor, gula rosor, rosa rosor, röda rosor, stora buskar och mindre pjäser.

För min, och för vår del, spelar det inte någon större roll vad framtiden bär med sig för dessa rosor. Jag kanske känner lite att måttet är rågat vad gäller detta ämne. Det var ju inte direkt på grund av dessa blommor vi köpte huset. Och jag har vänligen men bestämt sagt att hon gärna får komma, men kan ringa innan. Gå på trottoaren och kolla på dom kan man ju inte stoppa henne från. Men varför haka upp sig på att vi inte sköter allt så som hon gjorde? Vi sköter detta på vårt sätt och så kommer det förbli.

Känner någon att dom vill göra oss alla en tjänst att få bort dessa från tapeten är ni varmt välkomna. Vi kan tillhandahålla med diverse trädgårdsredskap som kan tänkas att behövas om det är någon som vill rejält stucken av dessa ilskna växter.






Ett grattis igen

Världens bästa Per får också en hälsning på sin födelsedag, såklart <3

Grattis Elin <3

Idag vill jag gratulera Elin på hennes födelsedag. Hoppas att du får en fin dag

<3


Trött

Idag har jag en trött dag, så det heter duga. Vi har varit vakna en timma nu och jag hoppas snart kaffet ska hjälpa mig att vakna till. Jag ska dessutom försöka fixa i ordning mig lite kanske känslan av trötthet minskar något.

Jag undrar om det varit några bilinbrott eller bilstölder här omkring i natt. Det var ett gäng som betedde sig minst sagt märkligt här i natt.

Nu ska jag försöka säga till min kropp att det är vakna vi ska va!

Komedi

När Henke kom hem, och vi skålat in fredagen här hemma, så klädde vi på oss och gick ut. Tidigare under eftermiddagen var det full storm med regn som vräkte ner men nu sken minsann solen. Vi letade oss ut, Eric och Henke tände grillen och bunkrade upp sig med filt på ett par stolar.

Jag var framme med kameran och skulle ta lite fina premiärgrillningsbilder. Eric hade såklart spring i benen och var överallt och ingenstans på en och samma gång. Det blev mest kort på Henke, vilket ju inte alls är fel.

Henke skojade om att det kändes som i en sån där komedifilm när allt går fel. Vi skrattade åt det och rätt som det är blåser det upp till storm för en stund. Tror en mindre orkan drog förbi vår altan. Allt flög omkring, Henke´s grogg glas välte, grillen höll på att välta, regnet öste ner och blåste in på altan, det haglade, Eric tyckte det var askul och han hade ju regnkläder på sig så han for omkring i haglet medan vi vuxna letade rätt på allt som blåsten tagit tag i.

När maten var på bordet, inomhus såklart, sken solen återigen med full styrka.

Komedifilm, absolut!


Skålat in Fredagen

Nu har vi skålat in Fredagen här. Henke med rom och cola, Eric med en pärondryck och jag med ett glas cola. Eric är supertaggad då han och Henke ska grilla ute på altanen. Han har sprungit omkring i hela huset med en plasttång och skriker och tjoar " grilla "

Jag har dammat och nu återstår bara dammsugning av städningen som behöver tas om hand i helgen.

Jag har bestämt mig för att försöka inte grubbla men det är inte lätt. Ekonomin är ju en stor del av det hela. Visst?! Och stressen jag känner över allt runt omkring. Det är inte lätt att släppa något som känns som det ska kväva en. Men på helgen försöker jag njuta och ta det lugnt. I början av den här soppan var min kropp inställd som en klocka och när Fredagseftermiddagen kom, kom tårarna. Då kunde jag passa på att gråta, när Henke var hemma.

Det kan jag nu för tiden också men dels vill jag inte gråta bort helgtid för Henke och dels är jag så ledsen att jag inte kan.

Nåja,

nu ska vi snart klä på oss och gå ut!

Vad händer?

Jag har väntat hela veckan. Måndagen på att Birgitta skulle komma tillbaka från sin semester och från Tisdagen till och med idag på att få ett svar på vad som händer, vad jag ska göra och om Agata kan hjälpa mig. Jag har haft telefonen med mig och på hela veckan, i stort sett. Den har inte varit längre ifrån mig än att jag skulle kunna höra och hämta den.

Så, vad händer?

Idag kröp jag ner med sonen för att vila. Bestämde mig för att det var så osannolikt att Birgitta skulle passa in just den timme som jag sov och inte skulle höra telefonen om den var helt ljudlös. Jag kröp ner, stängde av ljudet och sov en kort stund.

När jag vaknade igen hade hon såklart ringt två gånger och pratat in två meddelanden.

Jag har en telefontid med Agata runt 15 på Måndag. Detta innebär ju såklart dåliga nyheter på alla håll. Ni förstår Agata pratar inte någon bra svenska, jag har jättesvårt att förstå henne även om jag sitter precis framför henne i ett rum. Med tanke på att jag ska få prata med henne kommer hon ju säkerligen inte kunna hjälpa mig heller.

Men, som Birgitta avslutade ett av sina meddelanden: " Försök att inte grubbla så mycket Rebecca. Du får njuta av .......... .. ( lång tystnad ) ... våren. "

Man tackar!


Hiss eller diss

Tänkte jag skulle uppdatera er om hur det går med Eric´s bitande. Jag har väntat och väntat på några tips, det fanns ju så många sätt att få ett barn att sluta, men jag har inget hört. Vi har ju haft vårt egna sätt här hemma. Hiss eller diss, det är frågan. Kanske är det inte det mest ultimata, att bita tillbaka, men jag ser det som en hiss då detta har funkat.

Numer, efter att jag bitit tillbaka två gånger och efter att vi lugnat ner oss förklarat varför jag bet tillbaka, så är jag till dags dato fortfarande obiten. Eric kan bita i sin jacka eller en vante men det räcker då med att jag lugnt och sakligt säger att man inte biter. Det vet han ju.

Det har hänt att han gjort en liten markering att han gärna vill sätta tänderna i mig men även då räcker det med att jag säger att man inte biter.

Min utvärdering då, jag är helt klart för att bita tillbaka. Hur ska ett barn kunna fatta att det faktiskt gör ont om man inte gör det?

Sen måste jag även fortsätta på de där kommentarerna jag fick, ni minns dom och ni minns även att jag sa att jag är långsint.

Vad ger det mitt barn för signaler om jag biter tillbaka? Det mamma gör är rätt så ok!

Jag röker, det får inte Eric göra, Henke dricker sprit, det får inte Eric göra, vi dricker kaffe, det får inte Eric göra. Det finns många saker vi vuxna ( förebilder för barnen ) gör som barnen är intresserade av och vill prova som inte är okey. Förstår ni hur jag menar?!

Jag har ju heller inte bara bitit tillbaka och sen gått utan att förklara varför jag gjort det. Nej, jag har talat om för skrutt varför jag gjorde så och varför han inte ska göra det. Just för stunden har det inte varit lönt men när han lugnat ner sig.

Så, det var det det!

Möjligtvis har jag, i vissa människors ögon, gett mitt barn men för livet. Jag tror inte det. Jag tror att jag på ett hårt sätt visat honom vad som är rätt och fel vad gäller detta. Som förälder till sitt barn känner man ju vad som är rätt och vad som är fel. Vad man behöver göra för att få ett barn att förstå.

Bita tillbaka - Hiss

Peace of mind

Att sväva i denna ovisshet är inte direkt bra för mig som, faktiskt från början, har problem med stress. Skulle Agata sjukskriva mig kan hon ju fortsätta från det datum där jag var. Ska jag behöva leta mig ner till sjukan här i stan kan de nog inte dra tillbaka datumet. Inte en och en halv månad i alla fall. Det ordnar sig väl på ett eller annat sätt. Det är bara så jobbigt detta.

Funderar på att ringa min pratmänniska och fråga vart jag ska vända mig för att få hjälp. Kanske kan hon hitta någon. Jag måste ju bli sjukskriven då till och med Arbetsförmedlingen bedömmer att jag inte är i kondition att styra med detta nu.

Vaknade med huvudvärk idag igen. Det blir ju ofta så när det är mycket runt omkring som jag inte riktigt kan hantera, eller göra något åt. Jag har laddat med panodil och kaffe nu så jag hoppas det ska ge med sig.

Jag bär på en uppgiven känsla fortfarande. En känsla där jag bara vill skita i allt. Ja orkar inte med mer. Låt mig bara va ifred, liksom. Låt mig bara få börja bearbeta allt och få lite peace of mind.

Hoppas vi alla får en bra dag!


Till dig, Eric


Att få dig, min son, är det absolut största jag varit med om. Du gjorde mitt liv fulländat och jag har älskat dig sen första stund. Jag är så hemskt ledsen över att du behövde komma vid en tidpunkt i mitt liv när allt bara rasar. Jag gråter mer ofta än jag skrattar och det är liksom inte likt mig.

På samma gång som jag mår riktigt dåligt över det faktum att jag känner att jag inte kan erbjuda dig allt det du är värd så kunde du inte kommit till mig vid ett lämpligare tillfälle. Hade jag inte fått höra ditt härliga skratt, lukta på ditt hår och få dina blöta pussar hade jag gett upp för länge sen.

Jag önskar att du kunde fått känna mig som den jag en gång var. Nu lär vi känna varandra tillsammans med lite annorlunda förutsättningar än jag tänkt.

Orden jag älskar dig känns bleka i förhållande till den kärlek jag faktiskt känner till och för dig. Det får du aldrig tvivla på även att jag många gånger är arg och ledsen.

Jag vill ta mig i genom detta. Jag vill mår bra för din skull.





Du lyser upp min tillvaro som stundtals är kall och grå
hur mycket jag älskar dig, kommer du nog aldrig helt förstå.

<3


Avverkning

I brist på annat och för att lätta upp stämningen här så kommer nu lite bilder. Jag har hunnit ta en hel del kort sen jag fick överta denna mobil och äntligen få lite bra kvalité på korten.

En före bild





En bit på väg




Mycket nersågat





Det blev väldigt öppet mellan gårdarna men förhoppningsvis framöver så växer det väl upp något. Känns som att insynen är total just nu. Men det vänjer man sig vid. Det jag tror kan bli ett litet dilemma framöver är när Eric ser Per och Helena i sin trädgård. Det kommer va väldigt svårt att hålla honom på vår sida.

Den sista bilden blev ju en helbild på vårt hus. Vet inte om jag lagt ut någon sådan innan. Man ser på bilden att takpannorna är i behov av tvätt, huset behöver målas när ekonomin tillåter och gården har ett lut i sig så att hela huset ser snett ut. Men det är vår lilla lya och det är här vi trivs!










Trött på allt

Idag vi 15:10 kände jag hur luften totalt gick ur mig. Eller luft och luft, mer som att jag kände där och då att jag kämpat klart. Inte så att jag har funderingar på allvarliga saker, mer som att jag är färdig nu. Med kämpandet. Svårt att förklara. Som jag skrev tidigare, jag skiter i vilket nu. Jag orkar inte bry mig, jag orkar inte oroa mig jag orkar inte med mig själv och absolut inte allt skit som kommer med på köpet.

Arbetsförmedlingen bedömmer mig som icke aktuell för arbete, utredning och stämpling just nu. Agata känner inte att det endast är MS som gör att jag mår dåligt och hon är tveksam till att hon kan sjukskriva mig. Förhoppningsvis får jag svar i morgon.

Så, vart ska jag ta vägen för att få pengar? Har jag inte fått någon inkomst ( ja, jag räknar sjukpenning som inkomst nu för tiden ) i slutet av månaden när räkningarna ska betalas kommer vår ekonomi gå åt helvete. Ska jag behöva ringa runt och prata med folk hit och dit för att förklara att jag mår så pass dåligt som jag gör? För mig är det så enkelt, det ÄR ju MS som ligger till grund för all denna stresskänslighet och skit jag känner. Men vi får se hur hon bedömmer det.

Jag orkar inte med det här faktiskt. Jag har nått en gräns, egentligen gjorde jag det för länge sen men jag har kämpat  på och försökt intala mig själv att det kommer ordna sig. När man är på botten tror man ju att det är just där man är. Tydligen har botten en egen botten och man kan komma så jävla mycket djupare, om man har tur eller otur eller bara är jag.

Om inte Agata sjukskriver mig ska Henke ringa Försäkringskassan, säger han. Det är ju han som får leva med mig när jag mår som jag gör. Det är han som får kämpa för att få pengar till räkningar och mat, just nu. Det är han som står mig närmast och märker hur jag mår, vad jag mår bra av och vad jag inte klarar av.

Men, som sagt, vi får se.

Skiter i vilket

Minns ni hur jag beskrev känslan jag har som att jag ligger i ett hjul som snurrar fort, fort och jag inte kan göra ett jävla skit där i mitten?

I dag har jag ramlat ur hjulet och vet ni vad? Jag skiter i vilket. Jag orkar inte mer. Jag är så jävla less på all skit hit och dit. Jag orkar inte bry mig. Jag orkar inte kämpa. Jag orkar inte ens bry mig om att jag inte orkar bry mig.

Helvetes jävlar..

Blåser

Nu har vi varit ute och blivit rejält urvädrade. Det blåser kraftigt, men vi hade trevligt sällskap så det värmde.

Nu ska vi ta oss lite lunch här hemma och sen krypa ner och vila. Jag har fått ett rekomenderat brev som jag måste hämta ut på Konsum. Antar att det är mina journalkopior. Från Birgitta har jag inget hört. Än.

Dags för lunchfix.

To an old friend

Idag spårade jag in på ett ganska nostalgiskt spår. Det var In Flames låten som gjorde det.

Jag saknar en kille, en vän vi umgicks med mycket förr. Vi lever så olika liv i dagens läge, han har flyttat, vi har fått barn och lever familjeliv. Vi hörs aldrig och jag skäms för det. Det har hänt så mycket senaste åren på både gott och ont så tiden finns tyvärr inte. Eller den räcker inte till. Det vore så kul att ses, det vore så roligt om han fick träffa Eric. ( De har träffats, men inte nu senaste 2 åren. )

Han läste min blogg förr. Han skulle fortsätta med det så länge jag inte började lägga ut " dagens outfit " men jag tror inte han är kvar här och hänger. Om han är det vill jag tillägna en låt till honom. En låt som han spelade ofta på gitarren när han var hos oss. En låt som jag kom att gilla massvis tack vare honom.


http://www.youtube.com/watch?v=4EL4njT8g98



Låt tips

Nu var det länge sen jag tipsade er om någon bra låt så, här kommer en


In Flames med Metaphor. Helt underbar. Tyvärr kan jag inte hjälpa er mer än såhär på traven. Men, lyssna och njut!

http://www.youtube.com/watch?v=DYymevj7CHk

Telefonförsäljare

Igår kväll, precis när sonen skulle lägga sig, ringde hemtelefonen. En tjej, hög på livet eller nått annat, var i luren och fullkomligt våldtog mitt öra med sin information. Det skulle tydligen handla om Östran / Nyheterna. När hon dragit sin information, frågat vem som fyllde år senast och jag samlat mig lite efter ordexplosionen i mitt öra talade jag om för henna att vi nog inte är aktuella för någon undersökning då vi aldrig läser tidningar.

- " Det här är lite annorlunda " kontrar hon, så klart.

Jag talade vänligen men bestämt om för henna att hon inte kunde ringt på en mer opassande tid. Det är mitt i läggningen av barn här så det finns ingen som kan hjälpa henne. Hon skulle återkomma nästa vecka, lite tidigare på kvällen.

Jag anser såhär, oavsett tid och ärende, ringer du till någon så frågar du på ett eller annat vis om du stör, om personen du ringt har tid någon minut. Det finns ju ganska så många sätt att påbörja ett samtal än att bara mangla på direkt?!

Jag minns en gång för flera år sen då det ringde någon och ville sälja något, det var innan vi fixade Nix. Det hördes att hon läste innantill och var totalt oengagerad i det hon faktiskt gjorde. Hon malde på och jag fick inte en syl i vädret på flera minuter. Ett tag tog jag till och med bort telefonen från örat och bara stod där, helt häpen över det som skedde.

När hon, till slut, hämtade andan och ställde en fråga talade jag vänligt men bestämt om för henne att hon var en av de sämsta telefonförsäljare jag blivit uppringd av. Jag frågade henne om hon ens hade koll på ifall jag var kvar i luren ( hon hade inte märkt om jag lagt på kan jag säga ) Jag talade även om för henne att det kan vara artigt att på något sätt bjuda in den man ringt upp i samtalet och inte bara älta på med sitt i flera minuter, helt oförståeligt dessutom.

Skulle hon fortsätta sådär skulle hon inte klara sig länge i säljbranchen och jag var inte otrevlig. Jag ville bara ge henne ett par goda råd. Hon skrattade till lite, höll med om det jag sa och skulle bättra sig till fortsatta samtal.

Jag köpte inget, men det behöver jag nog inte säga!

Facebook

Jag känner att jag måste skriva en sak till.

Såhär ligger det till. Jag älskar min make och son över allt annat, min mor och min far är fantastiska människor ( ni ser ju resultatet av vad de kan prestera i mig ) Jag har vänner som jag håller mycket kära och jag har släkt och en familj jag fått på köpet då jag träffade Henke och alla dessa finns med i mitt hjärta.

Detta är så naturligt för mig. Kärleken och respekten jag känner för dessa människor. Och så borde det väl va för alla?

Det som är anledningen till detta inlägg är alla dessa grupper på Facebook " Jag har världens bästa barn " " Min pappa är den bästa  hela världen " bla bla bla.

Slå mig på fingrarna nu, strunta i att logga in här det här är vad jag känner:

Har man ett barn, inte fan älskar man någon annans mer då? Man tycker om sin far men kanske hellre skulle vilja ha en annan? Behövs dessa grupper? Det är väl så jävla självklart att man varje dag som går är stolt och tycker precis lika mycket om sin familj och sina vänner? Är det inte det?

Blir man lite mer ansedd om man hänger på i dessa grupper? Älskar jag inte min son tillräckligt för att jag inte orkar kopiera en massa skit om det ena och det andra? Är jag en dålig dotter som inte behöver gå med i en grupp som talar om att just MIN pappa är den bästa?

Jag fattar inte..

Kan jag inte få mitt stora påskägg, massage middag och bio ändå?

Tack för idag

Ni vet ju att jag är hopplös när det kommer till tekniska saker. Visst skulle jag väl kunna försöka ge mig på att få över bilderna själv men med risk för att både datorn och mobilen ska behöva gå hädan får vi vänta. Sonen var trött tidigare än planerat och bad om att få gå och sova. Henke passar på att vila när Eric ändå lägger sig så här sitter jag och måste tyvärr meddela att det inte blir några bilder ikväll.

Stör mig lite på att jag måste gå och vänta på telefonsamtal i morgon också. Hoppas på bra nyheter. Men vad ska de annars göra än att sjukskriva mig? Jag uppfyller inte A-kassans krav så stämpla får, eller ska jag inte behöva, göra.

Nåja, det löser sig. Jag är van vid denna väntan.

Och appropå väntan, varför får jag inte min journalutskrift från gyn? Ska det behöva ta en vecka? Kan dom ändra i journalen så det ska se mer till fördel ut för dom? Att de missade ett utomkvedshavandeskap..

Vänta är tråkigt, vänta är inte kul
Känns som jag ska behöva vänta ända till jul.

Tack för idag, slut för idag!

Rapport

Kvällen spenderades utomhus. Henke har laserat stommen till nedsteget från altanen. Nu ska den skruvas ihop, sättas på plats och sen dit med trallen. Kanske att den behöver strykas en gång till med lasyr innan.

Efter en stund fick vi sällskap av Anna, Per, Nellie och Sandra. Det är länge sen vi sågs med dom på kvällarna så det var riktigt trevligt. Vi tog en kopp kaffe ute och lekte på baksidan. Följde dom en bit på hemvägen också för Eric ville gå en  " mlad " ( promenad )

Nu ska jag duscha, hänga tvätt och piska ut min make här till datorn så han får lägga över bilderna från min mobil.

Sa jag att Birgitta aldrig ringde? Hon gjorde inte det hur som helst och jag känner mig lite snuvad på konfekten. Jag har gått med telefonen nära hela dagen och väntat och väntat och sen...

Ingenting..


Väntar fortfarande

Ännu har jag inget hört från Birgitta. Tråkigt att spendera en dag väntandes och sen inte höra ett ljud. Visst än är det inte försent. Men jag har ju väntat hela dagen.

Nu ska jag snart skala potatis. Vi ska äta köttsoppa och kokt potatis idag.

Inkomna

Nu har vi varit ute. Gått promenad och lekt på baksidan. Birgitta har inte ringt än. Jag har vidarekopplat hemtelefonen till mobilen. Nu ringer hon säkert lagom i lunchen,

men det får ju så va.


I - landsproblem

Att bara gå och vänta på att telefonen ska ringa är väldigt frustrerande, kan jag tycka. Kanske ringer hon mitt i en bajsblöja, när vi är i källaren eller mitt i något annat som jag helst vill ha klart innan.

Jag vet ju heller inte vilken telefon hon kommer ringa på så jag går omkring här med både mobil och hemtelefon. Tror hon kommer ringa på hemtelefonen så den är väl egentligen största prio att ha med vart jag går. Bortskämd som man är tycker jag ju såklart den är ganska stor. Den passar inte direkt i fickan.

I - landsproblem.

Snögubbar

Hittade de här bilderna. De är tagna med min förra mobil och ni ser ju att jag var i stort behov av en bättre kamera på mobilen. Men heller en bild i dålig kvalité än att bara ha minnet i hjärnkontoret!








Men ni ser ju hur fina skapelserna är. Dessa två har Anna och Eric gjort. Min stod en bit ifrån.

Skönt att vi går mot varmare tider med vår och sommar. Snö är kul, framförallt när man har små barn, men nu känns det avlägset detta. Trots att det inte är länge sen.





Glömde ju..

Glömde ju tala om för er att vi va ute en stund igår. Henke plockade fram virke och tog mått för att nu påbörja nedsteget från altanen. Det kom ju av sig lite i sensomras då han börjat och mitt i allt blev jag opererad. Nu är det kapat i rätt längd så nu återstår att skruva ihop, olja och sen skruva ihop ramen som trallen ska dit på. Det blir annat än en vanlig truckpall.

Eric gillar att vara nere på Henke´s jobb. Det finns handtruckar och vanliga truckar, stora maskiner, träbitar, beslag och stora ytor att springa omkring på. Han är väldigt duktig när vi är där så jag är inte orolig.

Har bett Henke hjälpa mig, eller om Anna kanske kan, att få in lite bilder från mobilen. Det finns lite före och efter bilder från vårt helgprojekt bland annat. Det kommer till kvällen.

Nu ska jag göra mig i ordning. Håret spretar värre än vanligt och ögonen är så tyngda av trötthet att jag skulle behöva en mirakelkur för att ens hitta några fransar att måla på.

Tar mig lite mer kaffe, det kanske hjälper!

Smånervös

Idag är jag lite smånervös. Birigtta från Neurologavdelningen skulle ju prata med Agata och sen återkomma om hur de gör med sjukskrivning och så.

Med tanke på att arbetsförmedlingen ( nu från två människor ) sagt till mig att sjukskrivning är det enda rätta hoppas jag ju såklart att det blir så. Jag uppfyller ju inte A-kassans krav på mig. Att jag ska kunna ta ett jobb.

Hoppas vi alla får en bra dag!

I´ve cracked the code

Nu är det ju ( tyvärr ) så att jag är långsint som fan när det kommer till saker, tillfällen och folks beteende när det inte är okey. Eller om någon trampar på mina tår eller bara stör mig så att säga. Att göra mig irriterad och arg är inte det bästa. Jag kan driva saker länge, inte aktivt alltid men mer bära agget länge så att säga.

Hur som helst, hela dagen idag har jag irriterat mig på kommentarerna jag fick från denna anonyma människa igår. Jag har ingen fortsättning sett röken av trots att denna människa hade tusen olika sätt att få ett barn att sluta bita och trots att jag aktivt påmint om detta hela dagen. Jag har inte kunnat släppa detta.

Jag har funderat och funderat och landat i någon form av uppfattning av att denna någon antingen är en människa, så som jag själv var innan Eric föddes, lite av en expert på barnuppfostran. Jag visste precis vilken typ av mamma jag skulle vara, hur jag skulle agera och hur jag skulle bete mig. Jag var supermamman, utan huvudingrediensen ( barnet ) så att säga.

Mitt andra alternativ föll på en kvinna som var runt 40 när första, och enda, barnet kom. Mycket tid hade funnits i denna någons liv till att läsa alla de här böckerna som finns på marknaden. Hon bad kanske till och med sin karl dra ur kontakten i god tid för hon inte var förberedd på att bli mamma. Hon hade ju inte läst all litteratur.

Tredje valet då.. Jo men ni förstår, jag hann aldrig riktigt så långt i min fundering. Jag tog reda på hur man spårar ett IP nummer i stället. Det var inte alls så jävla svårt som man kanske först tror ( tro gärna det förresten, det ger ju mig mer cred ) Nu har jag ju inte exakta uppgifter om den här människan men med lite tur och tänk så föll kronan ner.

Så nu släpper jag det här. Jag skulle kunna ge er info om vem denna någon till största sannolikhet är. Ni vet ju hur sannolikheten och jag funkar. Men, hon valde att va anonym och då får hon vara det.

Men, jag kan tycka såhär. Jag skriver här öppet och helhjärtat. Jag räknar inte med att alla ska hålla med mig. Jag räknar inte ens med att alla ska tycka om mig. Det är svårt för mig att förstå, såklart, men ni fattar! 

Jag vill bara understryka att det är så jävla tråkigt när någon skriver bitska och tråkiga kommentarer. Eller, förresten, det är så tråkigt när folk ska va anonyma. Liksom störa sig, i hemlighet. Inte kunna stå för att man tycker det man faktiskt gör. Jag skiter egentligen fullständigt i om jag blir totalt sågad som mamma för att jag bitit tillbaka på min son vid två tillfällen. Och det var inte ens det detta handlade om från början.

Men, lite ljus i tillvaron har vi. Vi har idag varit ute 2 gånger, jag är obiten. Henke bet mig när Eric såg ( vår lilla amatörpedagog ni vet ) då skrek Eric i " INTE BITA "

Det ni!




Polly

Så det blev tråkigaste vädret ever ikväll. Det var ju mindre kul.

I eftermiddag ställdes jag inför ett svårt dilemma. Det stod en påse med Polly i vardagsrummet. De var Henke´s. Min påse tog slut på ett ögonblick.

Frågan var nu: Hade han lämnat dom med avsikten att jag skulle hjälpa honom att äta upp sina. Han vet ju att jag är ganska duktig på det där med att vräka i mig.

Eller hade han bara glömt dom framme?

Jag tog det säkra före det osäkra kan jag säga. Eller var det så det var? Hur som helst, jag åt upp dom.

Det är inte alltid lätt att veta vad man ska göra.

Väntar och väntar!

Jag har medvetet hållt inläggen sparsamt idag då jag med spänning väntar på vår anonyma kommenterare. Förhoppningsvis delar denna med sig av åtminstonne några av alla de tusen sätt för att få barn att sluta bita. Jag vill ju inte att personen ifråga ska behöva leta alltför mycket efter de aktuella inläggen. Jag är konstig, jag vet. Men detta är ju ändå min blogg. Visst?! Visst!

Tack till er andra som kommenterat med egna erfarenheter om liknande och även kommit med tips och råd vad gäller detta. Det uppskattas.

Jag har pratat med Neurologsköterskan idag och jag ska bli kontaktad av henne i morgon när hon pratat med Agata. Hon förstod min situation och nu hoppas vi detta löser sig!

Så, nu ska jag fortsätta vänta. Med spänning, väntar jag!

Om bit inlägget, igen

Sitter här en snabb sväng innan vi ska fixa med lite saker som jag inte vill vara mitt i när jag ska prata i telefonen sen. Har testat att ringa Neurologavdelningen ( ibland har jag tur och Birgitta svarar ) men blir hänvisad till telefontiden mellan 11 - 12. Man kan prata in ett meddelande att man vill bli uppringd, och det ska jag göra. Vi ska bara bli klara först.

Så här ligger det till. Jag blev riktigt irriterad igår. Hela den där bitgrejen alltså. Och den uppenbara raden att vi är människor och inte djur. Kanske var det inte menat så allvarligt som det lät. Men, som jag nämnde igår, jag är ytterst intresserad av alla sätt att få ett barn att sluta. Jag hade inte funderat så mycket över det innan, nu är intresset stort!

Det är ju väldigt lätt att va pedagogisk och en bra mamma i handlandet när man inte är i situationen. Just för stunden, när det är skarpt läge, är det inte alltid lätt att handla helt taktiskt riktigt och man kanske ångrar en del beslut man tagit och handlat därefter.

Just i de situationer detta inträffat ( 2 gånger vid ingång efter lång utevistelse ) har jag inte haft tid att börja googla om detta ämne. Jag har handlat efter det jag hört från andra. Att jag bet till lite grann första gången var för att Henke sa till mig att göra det.

Nåväl, detta är en del i hans trotsiga beteende. Han testar. Han är arg och frustrerad och vet inte vad han ska göra för att visa att han är just så ilsk som han är.

Vår son är, till dags dato, en mycket duktig kille. Han är social, inte rädd för någon eller något ( förutom spindlar och strumpludd ) han kan bete sig alldeles utomordentligt bland både andra barn och vuxna, han äter och sover, han pratar och tjatar och språket blir mer och mer tydligt. Han är hjälpsam och han är stjälpsam, precis så som jag antar att en 2,5 åring är. Så jag tror att vi lyckats mycket bra med att vara hans föräldrar!

När man blir förälder är det ju inte så att man är expert direkt. Man lär sig, lär känna sitt barn och båda parter lär av sina misstag. Jag är besviken på en viss del av mitt handlande när det kommer till uppfostran då jag ibland har gett med mig eller lagt om en dagsplanering för att det minimerar bråk och tjaffs och både sonen och jag känner att vi fått vår vilja i genom.

Jag skulle inte jämföra mig med ett djur, bara för att jag bet tillbaka på mitt barn. Men jag stör mig på att det uppenbarligen finns andra som gör det.


Att bita eller inte bita

Okey, hela den där bitgrejen känner jag kräver ett eget inlägg. Jag hade fått en kommentar på den, såklart anonym.

Kommentaren löd på ett ungefär att det finns tusen olika sätt att få barn att sluta bitas och vi är ju människor och inte djur. Typ.

Nu var det ju inte riktigt så att jag kände att jag behövde hjälp med att få Eric att sluta. Grejen var väl just den att han har börjat på grund av att pappan till honom sagt att han ska bita. Bara för att klargöra, om denna anonyma kommenterare nu inte fattade poängen.

Nu har mitt intresse växt enormt över dessa tusen vis att få ett barn att sluta bita och jag förväntar mig en kommentar eller kanske ett mail om detta - bara att be om mailadressen.

Så - Läget är som följer. De gånger Eric bits är när han står fullt påklädd, genomsvettig och vansinnig för att vi ska gå in och klä av oss. Det vill inte han, han vill va kvar ute. Han är arg och frustrerad och visar såklart sitt missnöje genom att göra det han nu lärt sig - att bita.

Jag blir arg men talar först i en menande lugn ton och säger att man bits inte Eric. Eric biter igen, då höjer jag rösten ordentligt och säger till på skarpen. Då skrattar Eric, han tycker tydligen att det hela är kul. Tredje gången ( det har varit så båda gångerna detta inträffat ) biter han hårt, hårt och då blir jag irriterad och tar till den gamla hederliga beprövade metoden- att just bita tillbaka.

Skulle han inte va helt lerig och skitig skulle jag såklart resa mig och gå där ifrån, låta honom skrika av sig sin ilska utan att jag som ett läckert bitstycke ska va närvarande. Nu är jag lite för renlig av mig och vill inte ha lera och äckel i mitt hus, jag vill få av min son hans kläder.

På 80 talet då jag växte upp var det en vanlig och beprövad metod detta. Jag bet en tjej jag tyckte mycket om vid ett endaste tillfälle, hon bet tillbaka, jag bet aldrig mer.Detta, bör tilläggas, var en vuxen kvinna.

För det är nämligen så, barn biter de personer i sin omgivning som de känner sig trygga med. Som de vet att de kommer va älskade av oavsett. I stället för att grimasera och bli irriterad då det bränner på min axel efter min sons bett ska jag egentligen luta mig tillbaka och ta det som en komplimang. Min son älskar mig och vet att jag älskar honom så mycket att jag kommer fortsätta att just älska honom trots att han biter.

Nu är väl förhoppningsvis detta en övergående grej. Detsamma som med trotsen som vi upplever i huset till och från och som vi säkerligen hanterar på felaktigt vis, enligt vissa.

Så, nu utmanar jag dig, du anonyma. Låt oss bett angripna rovdjursmammor få lite vett i skallen genom åtminstonne några av dina fina tips. Jag kommer självklart anamma detta, om jag tar mig ur mitt gryt, och återkomma med svar om resultatet!

Tack!

Pedagogiken när den är som sämst

I och med att Henke har varit pedagogsik nog att skoja med Eric om att han ska bita mamma i rumpan har vi numer en bitande son här hemma. Vid på och avklädning tar han gärna hårda tuggor i sin ilska över att inte få som han vill. Han har aldrig tidigare brytt sig om att bita. Möjligtvis när tänderna kliade då han var så liten att han inte förstod vidden av vad han gjorde.

Vid ett par tillfällen har jag nu bitit tillbaka på min son. Det värker i hjärtat att göra det, men på något vis måste jag ju få honom att förstå att detta inte är okey. När Henke sa att han skulle bita fattar ju inte han, som är 2,5 år, att det är okey att skojbita men inget man gör bara sådär. Och framför allt inte när man är arg och inte riktigt har koll på hur hårt man biter.

Den jag helst av allt vill bita riktigt hårt är Henke som introducerat detta bitande. På samma vis som han även skrämde Eric till att inte vilja bada för att strumluddet skulle komma och ta honom..

Jag har bett Henke att tänka på Eric som ett 10 årigt barn. Det kanske hjälper..


Tippen igen

Eric äter middag och efter det ska vi bege oss till tippen för att slänga allt ris efter avverkningen här i helgen. Henke fixar släp men är på ingång. Det kommer bli ett antal resor innan det är klart. Tur att tippen har öppet sent!

Dags att börja klä oss!

Härlig dag

Vi har varit ute en svängom nu. Jag tog med kaffet ut i härliga solen och Eric lekte. Efter en stund kom Anna, Nellie och även Jossa förbi och bjöd på lite social spis.

Nu försöker jag komma fram till den jag ska till på arbetsförmedlingen i morgon. Måste, tyvärr, avboka även denna tid.

Men det är inte lätt när det är upptaget hela tiden..


Kategori

Nu har jag sorterat en hel del av de inlägg som handlar om turerna kring vårt utomkvedshavandeskap. Friska gärna upp minnet om ni glömt eller om ni helt enkelt inte var med på den tiden. Det finns en helt egen kategori som heter just utomkvedshavandeskap.

Det är bra att jag skrev så utförligt som jag gjorde, det friskar upp minnet nu inför anmälan till patientförsäkringen.

Nu ska vi plocka lite med disken här hemma, ladda lite kaffe och fixa lite gröt sen ska vi gå ut lite. Vädret är ju helt toppen idag.


Lite av varje

Regnet avtog igår och vi gick ut och fixade lite i trädgården. Det var en del grenar på ett träd som skulle sågas ner och lite småplock. Helena och Per hade ju jobbat flitigt på dagen igår så det var snart gjort. Nu är det bara det tråkiga att få allt till tippen. Det kommer inte bli smidigt att lasta släpet med ris som ligger huller om buller och liksom fastnar i varandra.

Idag ska jag ringa en del telefonsamtal. Jag ska ringa den trevliga tjejen på arbetsförmedlingen och meddela att Birgitta ( neurologsköterskan ) har semester och att jag inte kan uträtta det ärendet förrän då.

Jag ska även ringa Ortoptisten ( dubbelseendespecialisten ) och meddela att jag kommer men eventuellt någon minut för sent.

Sen ska jag påbörja ihopknåpandet av min skadeanmälan till Patientförsäkringen. Fick ju papper därifrån. Tror jag ska vänta in mina journalpapper från Gyn innan jag skriver så jag ser vad som framgår av dom.

Visst måste det väl va så att jag ska kunna få pengar därifrån? För mig är det solklart. Bli hemskickad med ett utomkvedshavandeskap pga sannolikhet som är så liten och få komma tillbaka tre veckor senare med ett hcg på 9900 och en brusten äggledare. Jag hade ju kunnat dö på kuppen. De båda kvinnor jag pratade med på sjukvårdsrådgivning sa ju till mig att låg buksmärta på sidan av buken med blödning är något de alltid ser allvarligt på och skickar för läkarobservation.

Varför gjorde inte de läkare jag träffade det? Då hade jag ju haft min äggledare kvar och kunnat försöka få barn naturlig väg och inte behöva betala dyra pengar i försöken till syskon.

Visst? Visst!

Det måste sluta regna

Idag har varit en kämpig dag. Jag är trött efter gårdagen och Eric är på trotsigt humör.

Vi har lovat honom att vi ska gå ut en stund så det måste sluta regna. Om så bara för en stund. Annars kommer Henke och jag se ut som två blöta katter. Eric går det ju ingen nöd på i regnstället.

Nu ska jag dra ett snabbvarv med dammsugaren.

Ut och jobba

Det blev sent igår, men oj vad trevligt vi hade det.

Nu ska vi snart klä på oss och bege oss ut för att fixa lite till med träden mellan vår och grannarnas gård.

Eric verkar inte va på bästa humöret idag, tyvärr, så jag undrar hur det ska gå med jobbandet. Förhoppningsvis blir det snart lite pinnar han kan bära. När han känner att han fyller en funktion glömmer han att det är tråkgöra egentligen och är snäll och duktig.

Ska småfixa lite och sen bär det av ut!

Förvånad

Det ser ut att va riktigt grått och kallt ute. Tittade på termometern och insåg att det redan är 10 grader plus ute Härligt. Hoppas det stämmer så det inte är vår termometer som gått hädan och visar fel.

Önskar oss alla en bra dag!


Skickat till fel nummer

Man kan ju tycka såhär, får man ett meddelande från ett nummer man inte har och att man dessutom inte känner till det personen i fråga skriver om - kan man inte offra sig, lägga 30 sekunder på att skriva att meddelandet har landat i fel persons mobil. Visst, det kostar ett par kronor kanske, men det vore ju tacksamt.

Tråkigt när saker och ting blir knas på gund av att någon får ett mess de inte ska ha.

Tädgårdsfix

Nu är de flesta träden nerkapade. Två vändor till tippen, som har lördagsöppet, har det blivit så här långt. Känns som att vår trädgård just nu består av ris, sågspån och nerkapade pinnar. Men mycket har hunnits med. Riset får vi köra till tippen på måndag.

Det blev så mycket ljusare här inne nu och det känns luftigt och fint i mellan våra gårdar.

Frågan är bara hur det kommer att funka med Eric nu i fortsättningen. Han har fått sprungit fram och tillbaka som han vill idag och som den 2,5 åring han är är det nog lite svårt att förstå att det inte alltid är okey.

Det gör egentligen varken oss eller grannarna något ifall han kommer över men det är just att jag blir orolig då han lätt kan ta sig ut på vägen om han springer tillräckligt långt och fort.

Men det ordnar sig. I värsta fall får det bli ett staket på baksidan.

Eric har för övrigt varit så hjälpsam och duktig idag. Helena och han har fyllt en skottkärra med ved som de ska spara då de har braskamin att elda i. Jag har tagit hand om riset och Henke och Per har sågat.

Nu är man trött efter mycket luft och arbete idag!

Bilder kommer senare..

Jobba i trädgården

Sitter här en stund efter frukosten. Ska snart börja göra oss i ordning. Idag ska träden mellan vår och grannarnas tomt kapas ner. Jag kommer ju inte kunna bidra till någon hjälp så då Eric kommer vara med. Jag hoppas ändå att han finner sig i att va på baksidan och leka. Är inte upplagd för att trava runt en massa.

När det väl singlat ner ett par träd finns det ju lite att kvista så jag hoppas att vi kan hjälpa till med det.

Och brygga kaffe.



Hämtat husvagnen

Vi har haft en bra dag. Vi har bytt sängkläder och därefter varit ute större delen av förmiddagen.

Nu på kvällen har vi hämtat hem vår husvagn. Anna var snäll och lånade oss sin bil då vi inte har dragkrok på vår ännu. Det blev en sväng in på Konsum för att köpa Cola också. Eric var så duktig och Anna köpte en bil till honom som han själv fick välja.

Nu ska vi se Big Brother och sen blir det sova!

Mina älskade



Kortet är hur suddigt som helst men ser ni så fint det är. Eric har somnat när han håller Henke´s hand.




<3

Kakbak

Neurologsköterskan har tydligen semester till på Tisdag så det ärendet får jag ta tag i efter helgen. Min pratmänniska ringde förut. Hon ville höra hur det var och sen meddela att den kognitiva utredningen får skötas av Västervik. Så tur i oturen ändå att jag inte fick tag i någon idag. Då reder allt ut sig i ett samtal.

Eric och jag har varit ute nästan i två timmar nu. Ska bli skönt att mysa ner sig i sängen känner jag. Man blir trött av frisk luft.

Skrutt har kommit på hur man gör kakor i sanden också. Han fattade aldrig galoppen i somras. Nu fyller vi både det ena och det andra, vänder och beundras över vår skapelse.

Nu ska jag plocka ur disken ur maskinen och vänta in maken som ska va hemma hela lunchen för första gången på två veckor.

Ikväll ska vi åka ut och låna pappa´s motorsåg. Kanske att man skulle passa på att ta hem husvagnen också så vi har den på plats och pappa kan få hem sin ved. Problemet är ju att vi inte har någon dragkrok på nya bilen ännu. Men det löser sig.

Det var nog det hela för nu!

Seg dag

Idag är jag uppstressad. Men det blir jag av att veta att jag ska ringa Neurologsköterskan idag. Hon är jättetrevlig så det är inte så att jag är nervös för att prata med henne. Men hon är väldigt pratig så det brukar ta en stund. Nu har vi ju inte pratat sen i December. Men det ska nog gå bra. Hoppas på att Eric inte är på dåligt humör just då. Och att dom kan hjälpa mig.

Annars idag är väl tanken att jag ska byta sängkläder. Och påbörja städningen. Känner mig inte laddad för det alls. Är väldigt trött idag. När Eric vaknade 7:25 trodde jag på fullaste allvar att klockan var mitt i natten och vi skulle somna om. Men vi tog oss ur värmen i sängen och nu har vi ätit frukost.

Man blir ju extra trött av att se vädret. Grått, disigt och blött. Fy. Jag hade ju hoppas på att kunna gå ut en sväng. Det går ju visserligen trots vädret, men det känns inte lockande. Kanske blir det lite bättre frampå förmiddagen.

Nu ska jag göra mig i ordning och påbörja mina projekt!

RSS 2.0