Skönt att ha Henke hemma igen

Det konstiga i mitt ben försvann. Eller, inte helt. Men det är mycket bättre och vad det var får vi väl aldrig veta.

Jag är så glad för att Henke är hemma igen. Jag blir så orolig när han är ute och far. Det känns tryggt att veta att vi nu är i samma kommun liksom. Jag är dessutom evigt tacksam för att mamma har varit här med oss. Jag var aldrig orolig för att va själv och så för jag visste att hon skulle vara här och avlasta. Vi fick till och med lite ovärdelig mamma / dotter tid igår kväll när Eric hade somnat.

Nu ska vi snart mysa lite Henke och jag sen blir det nog sova tidigt. Vi är trötta båda två.




Ms eller nått annat..

Idag är en jobbig dag. Eller, det började väl egentligen igår. Jag är så svag i mitt vänsterben så jag inte kan gå ordentligt. Nu kan ju detta bero på att jag satt nere i källaren och skrapade färg härom kvällen, men jag känner ingenting för övrigt. Ingen träningsvärk, inget i högerbenet och grejen är att jag inte känner något i vänster heller.

Det är en konstig känsla av domning i höften och ut i benet. Jag kan inte riktigt styra och jag vågar inte lägga hela tyngden på i ett steg.

Förhoppningsvis är det en nerv i kläm och inget ms relaterat. Men det är just det som är så störande. Att man sällan vet. Man känner något som kan bero på olika saker och dessutom även pga ms.

Vi får se hur det hela utvecklas.




Saknar Henrik <3

Finns det någon vänlig själ?

Jag älskar min header. Den speglar alla känslor jag har, svänget i dom och färgen är så rätt. Men, jag har haft samma sen November 2008 och känner nu att jag skulle vilja ha något annat. Problemet är att jag kan inte. Absolut inte. Henke har inte tid, annars skulle han gärna göra det.

Finns det någon vänlig själ som kan hjälpa mig?


Festfina




<3

Tar mig samman

Nu kommer snart Henke hem. Men det endast för att duscha och packa sin övernattningsväska och åka igen. Oj, vad jag kommer sakna honom. Men, han kommer ju hem i morgon igen så jag får väl ta mig samman. Helt enkelt. Oss kommer det inte gå någon större nöd på för mormor ska sova hos oss i natt så vi gör en mysig sak av det hela.


Hela vägen från facebook

Har hört från flera håll att det är något som inte stämmer vad gäller mina inlägg då ni väljer att komma hit via min länk från facebook. In kommer ni tydligen men inte till aktuella inlägg.

Är det många som har det problemet?

Tråkigt inlägg

Tror vi ska trotsa vädret här snart och bege oss ut på en liten runda. Vi skulle nog behöva det både Eric och jag. Frisk luft och lite cirkulation i våra kroppar.

Annars har vi mest fixat med hemmafix här. Tagit ner tvätten, fixat med disk.. Det där vanliga liksom. Jag måste verkligen dammsuga idag. Och moppa. Jag har ju handtorkat golven här hemma innan med en mirakeltrasa. Men nu har alla dom trasorna hamnat i källaren och de känns inte så aktuella att använda så nu kommer moppen till användning igen.

Herregud, det här kan va det tråkigaste inlägg som hamnar i en blogg idag.


Kikar in

Ville mest bara kika in, säga hej och önska oss alla en bra dag!

<3







Kul med bilder

En bild säger i bland mer än tusen ord. En bild behöver i bland inte överhuvudtaget förklaras. En bild kan få en att fnittra hysteriskt. En bild kan få en att skämmas lite, men bara lite ( eller ) En bild kan påminna en om saker man kanske inte minns så väl. För den som minns händelsen då den togs känns det som ett kul minne att ha bevarat på bild.







Vi var ju, som ni kanske minns, på bröllop i helgen. Denna bild togs ganska så nära inpå att vi skulle gå hem. Det finns en mer städad version av min äkta hälft. En bild från kyrkan. Jag såg nog, på ett ungefär, likadan ut där som på festen.







Mitt lyckopiller

Blev lite nedstämd nu efter att vi vaknat. Vet inte egentligen varför. Antar det kan bero på att jag känner mig så väldigt trött ( OVANLIGT ) och lagom småstressad för att Henke ska iväg i morgon. Eric leker med sina bilar som en tok och jag passade på att kolla lite bilder på datorn.





Kan man bli på annat än bra humör av en så här härlig bild?


Vår dag i punktform, nästan

Dagen idag har gått mycket bra. Vi har fixat med lite hemsysslor och därefter kom kära Anna och Nellie förbi en sväng. Det var trevligt att växla några ord över en kopp kaffe. Blir ju så sällan vi ses nu för tiden så det är skamligt.

Nu ska jag diska lite som inte kan köras i maskinen. Byta tvätt i tvättmaskinen och hänga upp den som jag kört. Ringa mamma och därefter, på ett ungefär, kommer Henrik hem på lunch. Efter det blir det vila.

Jag undrar hur Henke tänkt sig sin kväll. Om han ska jobba något i källaren eller om vi ska ta soft kväll med mys med tanke på att han ska iväg i morgon och sova borta.. Vi får se hur kvällen blir.

Dags att ta tag i disken då!

14 år

Idag är det 14 år sedan Henke och jag blev ett par.



Rebecca <3 Henrik

Jag går inte i redan trampade skor!

Jag föddes inte för att gå i redan trampade skor. Jag vågar gå min egen väg, stå för mina egna beslut och åsikter och mest och framför allt så är jag stolt över det jag har. Kanske tycks det som ingenting, egentligen, i andras ögon men se det skiter jag i.

Jag är den jag är, ingen annan. Jag har inga högre ambitioner med mitt liv än att ta vara på dagen som är just här och nu. Den kommer aldrig tillbaka.

Oavsett mål i livet, oavsett ambition, oavsett vad du kan prestera är det som är viktigast att DU står för det DU gör, för det du presterar och för de val du gör med och för ditt eget liv.

Ingen kan leva ditt liv åt dig. Folk kan tycka att man ska välja andra vägar men så länge man själv känner ett lugn i kroppen, att man själv kan stå för det, då kan det inte vara fel!



Ett litet hej

Vi var på bröllop igår. Visst är det väl bland det härligaste man kan se? När två människor säger ja inför prästen? Kärleken, förväntan, spänningen.. Det är något visst.

Jag hade ett litet mindre downfall just i kyrkan då prästen metaforiskt pratade om att giftemålet inte bara innefattar att ta vara på varandra i de glada och ljusa stunderna. Det är minst lika viktigt, om inte viktigare att stå pall vid varandras sida när det blåser och stormar.

Det i sig är kloka ord och fint i sig men mina tankar förflyttades till vår egna dag. Då vi stod där förväntansfulla och spända inför att lova varandra just att finnas för varandra. Tänk om vi vetat då att våra stormar skulle börja så snart.

Vi har stått fast vid vårt löfte trots att båten vi sitter i gungade så den nästan snurrat runt. Vi har fortsatt att ro trots piskande regn, pinande vind, mörk himmel och vågor stora som berg. Det betyder så mycket för mig, att ha Henrik vid min sida.

Att en tjej sjöng Sonja Aldéns -  "För att du finns " gjorde ju inte saken bättre. Den sjöng min bästa vän Anna på vårt bröllop <3

Ganska snabbt gaskade jag upp mig och njöt av allt det fina med Per och Helenas bröllop. Vigseln, festen på stadshotellet, dansen ( kunde inte dansa så mycket som jag ville men ändå ) Det var toppen och vi är glada över att ha blivit bjudna. Ska se om jag kan få över korten jag tog till datorn så småningom så ni får se lite av vår dag, som var deras dag.

Nu ska jag vila lite. Lill-Skrutt blev kvar hos farmor och jag har börjat sakna honom så pass. Vill bara snuffsa in mig i kinderna och få blöta pussar och varma kramar.

<3


<3

Idag ska vi på bröllop <3


Mitt på dagen rapport

Nu har vi fixat här hemma, Eric och jag. Torkat och plockat med tvätt. En cykeltur och trevlig fika har vi också hunnit med. Nu ska jag ringa mamma för en lägesrapport sen kommer Henke hem och då är det lunch och vila. Det är Fredag idag och det är så skönt. Helgen är inte ledig men består av trevliga saker och bäst av allt.. Vi får vara tillsammans, Henke och jag.

<3

Källarfix

Nu har vi ätit middag här hemma så snart ska vi gå ner och jobba i källaren. Henke ska väl hämta hit mamma först bara. Jag är så trött så egentligen så skulle jag säga blankt nej till att hjälpa till men å andra sidan vill ju även jag få det klart och avlasta Henke med sånt han tycker är tråkigt. Som tex att ta bort gammal färg.

Och appropå gammal färg borde den som valde färg i källaren i detta hus få sig en rejäl avhyvling. Måla med plastfärg och det dessutom i en källare borde ju vem som helst förstå att det kanske inte är så smart?

Vanligtvist behöver man gno med en stålborste och sen är det klart. Här får man sitta och pilla bort små flikar, som när man försäker få bort änden på en tejp, typ.

Men å andra sidan är ju det väldigt lätt. Det är ju inget kraftansträngande arbete direkt!

Regnet hänger i luften

Så där, nu har vi varit ute på en promenad. Det känns verkligen som att regnet hänger i luften. Vi får se om det kommer en skur. Nu ska vi ju inte ut något mer direkt så det kan komma en skur om det nödvändigtvis måste. För Henke´s skull tycker jag det kan vara uppehåll nu ett par dagar så han kan måla klart staketet. Det ser ju lite tokigt ut som det är nu.

Det ordnar sig nog!

Mötet

Som ni kanske minns var ju Henke och jag iväg till en kurator häromveckan. Vi skulle prata om att vi ville skicka papper till Patientförsäkringen och denne kurator skulle dessutom hjälpa oss att fylla i dessa papper.

Mötet gick bra, tiden gick dock för fort då hon fått ett akut ärende en timme in i vårt möte så vi fick avsluta vårt per telefon dagen efter.

Hon ringde upp ett par gånger, jag kom med lite ändringar och till slut ansåg jag det som bra. Hon skulle prata med läkaren som opererade mig och sen skicka papprena till mig för att jag ska kunna skriva på och sen skicka vidare. Jag har inte fått dom än men när jag får dom har jag, tyvärr, kommit på en liten ändring jag vill göra.

I berättelsen om händelseförloppet framgår det inte att jag hade ont efter det att jag kom hem. Jag hade ju ont, tilltagande ont, men då den läkare jag träffat inte trodde att det kunde röra sig om ett utomkvedshavandeskap också, i och med graviditeten i livmodern, trodde jag ju det var missfallssmärtor. Väldigt annorlunda såna, men ändå.

Jag tror att det behöver framgå i min berättelse att jag hade ont men att jag blev så lugnad oh att jag litade på läkaren jag träffat så jag liksom inte lyssnade på kroppen som sa till mig att något fortfarande var fel.

Det här är ett år sen i dagarna. På Måndag, rättare sagt. Då var första gången vi var nere med de hemska smärtorna. Jag bar på en tvilling graviditet. Inget av dom blev det något med. Ett helt år har gått, igen. Med den här längtan. Hoppet. Sorgen.

Det är inte utan än att jag känner mig jävligt misslyckad i bland!


Platt tången, here I come

Det finns en hel del ämnen som jag har tänkt att ta upp med er här. Eller, berätta, kanske är ett mer passande ord? Eller så är det bara så att jag vill ha det dokumenterat och nedskrivet ifall jag, av någon anledning, skulle vilja gå tillbaka och läsa.

Ämnena det rör sig om är av den tyngre sorten. Inte något allvarligt men skrifterna kräver lite mer omtanke än ett vanligt blaha blaha inlägg och jag har helt enkelt inte hittat tid till det. Men det kommer.

Nu ska jag försöka skramla ihop lite ork för att göra mig i ordning. Jag ser ruskig ut i mitt hår när jag sovit. I alla fall när jag är kort hårig, som nu. Henke sa en gång, för länge sen, att det såg ut som att jag blivit bortförd av aliens och att de, under natten, haft väldigt kul med mig.

Platt tången, here I come!

Knappt vaken

Här är det knappt att vi är vakna. Eller, jag får jag väl erkänna. Jag snoozade och snoozade och Eric tycker ju om att kolla barn TV i min säng så det är liksom ingen bråska upp.

Nu ska jag försöka piggna till med hjälp av kaffe. Önskar oss en bra dag!


Ingen bra promenad dag

Idag var det ingen bra promenad dag. Vi fick stanna ett par gånger på vägen så jag fick vila. Som tur var kom vi till en lekpark där Eric kunde få ur sig lite spring i benen och jag kunde återhämta mig.

Det är så svårt att säga vad det är som egentligen händer. Benen känns svaga, som att de inte orkar bära mig. Benen känns som att de väger 30kg stycket. Knäskålarna, låren och rumpan domnar bort.

Jag blir inte andfådd eller så. Det beror alltså inte på att jag är i jävligt dålig kondition, vilket jag vet att jag är. Jag känner redan efter ett 20 tal meter att kroppen inte funkar som den ska.

Nu är ju frågan, är detta ett skov? Som påverkar min muskelstyrka. Så var det ju förra sommaren. Beror det på att jag just haft mens? Eller är det så att sjukdomen är lite mer aktiv i dagarna, bara för ställa till det för mig?

Vi är hemma nu, hur som helst, och snart ska vi vila. 

En snabbis

Kikar in här en snabbis när jag ändå dricker mitt morgonkaffe. Eric tittar på barn TV, nu på morgonen.

Idag ska vi försöka fixa till lite här hemma. Städa av lite grann. Nu på semestern har det blivit att jag slarvat och det känns skönt just då, när man inte behöver göra så mycket men det kommer ju efteråt. Det blir bara mer att göra om man slarvar.

Vi ska försöka få till en bra dag här hemma! Önskar oss alla en bra dag!

De finaste <3

Så var ännu en dag avbockat och lagd till handlingarna som en dag som gick över förväntan. Jag blir stolt och nöjd över hur bra jag presterar med tanke på hur jag egentligen mår. Om jag känner efter.

Det som håller mig på benen, som ger mig anledning att ens fortsätta traska en jobbig dag och det som får min jord att snurra är Eric. Han är en handfull att tas med vissa dagar men han är anledningen till att jag kämpar. Och Henke såklart. Min fina Henke som jobbar och sliter på jobbet och därefter kommer hem och jobbar vidare här. Allt för att vi ska trivas och få det fint.

Jag är lyckligt lottad som har de finaste pojkarna i min närhet och i mitt hjärta <3



Han slöt sina läppar omkring den

Sen i helgen har vi haft lite incidenter med vår ac. I takt med att Eric blir torr och utan blöja så har väl antagligen vår ac tyckt att något måste droppa och inte hålla tätt. Vi har fått haft en gammal ugnsplåt med en handduk i för att stoppa det värsta. Ofta har vi haft den avstängd då kombinationen vatten och el och blåst från acfläkten inte känts så okey alltid.

Idag ringde Henke stället som vi köpte den hos. Mannen han pratade med sa att det förmodligen var tätt i slangen där vattnet ska droppa ut, på utsidan.

Henke gick ut, greppade slangen med sina händer, omslöt sin härliga mun därom och blåste. Oj oj oj, det var inget snack om att han kan sin sak den där Henrik.

Det bubblade till, sprutade vatten och sen kändes det så bra för oss alla!

Längtan, önskan och viljan

När kan man möjligtvis släppa vissa tankar? När upphör de att hemsöka en? Hur lång tid kan man, på ett ungefär, räkna med att det ska behöva ta innan man kan acceptera ett liv med andra förutsättningar? En annan riktning än man tänkt?

Såren, som är djupa, känns som att de aldrig kommer läka. Förmodligen gör de aldrig det. Det som det ska komma att handla om är att acceptera hur det blev. I och med att det står mycket klart att det inte blev som tänkt.

Jag lever nu och försöker göra varje dag till den bästa dagen den kan bli. Ändå kommer det över mig, till och från. Ett tv program, en förbipasserande kvinna, en nyhetsbild.

Nåja, jag kommer väl kanske aldrig kunna släppa tanken om detta. Det jag behöver inrikta mig på är att, helt enkelt, acceptera att vi kommer att vara en familj på tre. Det är inget fel i det men vi ville vara fler. Vi har kärlek över så det räcker till ett barn till. Eric kommer att fråga om syskon, om inte nu så i framtiden. Det gör ont och det kommer det nog göra länge. Man kan inte bara stänga av längtan, önskan och viljan.

Ok, så jag sörjer lite idag.




Rapport

Nu har jag fixat till lite här hemma. Diskat, plockat ur diskmaskinen och lite sånt som får en lite bättre till mods.

Nu ska vi snart bege oss ut. Vädret ser härligt lockande ut. Jag ska ta mig en slurk kaffe till sen blir det promenad och cykeltur.

Det var väl det hela för nu!


Sommar idag, tydligen

Nu har vi fixat undan frukost och ska väl snart påbörja vår dag. Jag vet inte varför men jag känner mig tung idag. Oron och ångesten inför framtiden är där konstant och det är så tråkigt. Idag är den så påtaglig att jag inte kan skaka av den. Den hänger över mig som en äcklig, blöt trasa.

Solen skiner och det känns som sommar igen. Jag hoppas en härlig, solig promenad ska vända min känsla.

Önskar oss en bra dag!


I bland funkar det!

I bland funkar det när jag håller en tumme. Idag fick vi veta att vi får låna upp det som behövs för att få ordning i källaren. Känns mycket bra då vi var oroliga att vi skulle bli nekade på grund av att jag numer är en sjukskriven arbetslös.

Så nu finns det inget som hejdar oss från att få ordning!

Ett hej

Kikar in och säger hej. Önskar oss dessutom en bra dag!

Nu ska vi bege oss ut en sväng, Eric och jag. Jag håller en tumme för lite bra nyheter till kvällen. Eller eftermiddagen om det ska va så.


Var sak har sin tid

Idag har Eric haft en jobbig dag. Efter middagen har han haft humör som heter duga. Han skrålar, skränar och skriker. River i saker han vet mycket väl att han inte får. Far omkring som om han hade myror i brallan. Ingenting har egentligen varit gott nog åt den lilla krabaten. Han fick bland annat ett psykbryt hos farmor då han absolut inte ville kissa på toan. Vi skulle iväg en bra stund till så kissa eller ta på blöjan var alternativet. Blöjan åkte på. När vi kom hem hade han inte gjort något där i och sken som en sol och skulle kissa på toan.

Min älskade älskling.. Jag tror att det är mycket frustration i den lilla kroppen då han inte helt kan få till det vad gäller språket. Han var ju förmodligen helt enkelt inte kissnödig. Han sa ju att han inte var det men sen kan man ju inte lita på det heller. Det går inte helt att resonera med honom då han lätt blir irriterad när man inte lyssnar på honom.

Det här är I landsproblem, jag vet. Jag är också så lättad över att jag nu börjat ta hans humör, trots och fasoner med ro. Inte så att jag låter honom göra vad fan han vill. Det är mer som att det gått upp för mig att det inte är för alltid alla dessa jäkelskaper. Det går i vågor och det går över.

Som det där med att han bet mig. Det blev ett abrupt slut på det och sen jag skrev det senaste inlägget om det för bra länge sen nu har han inte gjort så mer.

Var sak har sin tid. Med trots, humör och konstigt beteende till och från formas hans personlighet. Gränser testas och på samma gång som han kan göra oss helt utmattade och ordet nej och aj aj klingar högt så är han så go, varm och kärleksfull. Han säger så mycket roliga saker, han funderar och frågar.

Det blir ordning på torpet, sakta men säkert!


Svajjigt humör

Idag är mitt humör minst sagt svajigt. Tror det beror på den trötthet som gripit tag i mig. Mensen gör väl sitt till. Eller mens i kombination med ms. Skitsamma. Jag är trött och sur idag. Det som gjorde min dag hittills var när Henke, trots mitt sura humör, tog min hand inne på Ica.

Tänk så mycket en så enkel sak kan göra.

Nu ska jag snart göra alla i detta huset en tjänst och försöka vila till mig ett aningen bättre humör. Ikväll lutar det åt kvällskaffe ute. Åh, så härligt med lite sol, ljus och sensommarkänsla.

När jag vilat mig ska jag tvättat fejjan så jag kan klistra dit mitt happyface och njuta av mitt liv och min familj i kväll. Jag ska, om jag kommer ihåg, berätta en sak för er också. Sen. Men, som sagt, jag lovar inte att jag kommer ihåg så påminn mig gärna. Om nyfikenheten blir outhärdlig.

Älskar min familj <3

Gräsklippning och dammsugning

Henke och Eric har klippt gräset. Jag har dammsugit. Så jävla tråkigt, men nödvändigt.

Annars vet jag inte.. Känner mig så jävla sliten. Henke är seg efter igår. Eric har energi från en hel kommun i sig. Vad göra? Hua.. Längtar efter lite tystnad och vår vila.



Konstigt tv program

Såg ett program på TV:n igår kväll som var i det sjukaste slaget. Bland annat var där en kvinna, runt 40 kanske, som hade en hund. Det i sig är ju inget konstigt, det jag reagerade på var det hon hade som sitt intresse med denna hund.

Att ha en fin utställningshund är ju säkerligen väldigt kul, om man är intresserad. Lydnad och vårdande av olika de slag blir en stor del i vardagen och är något som både hund och ägare säkerligen njuter av. Denna kvinna åkte på sånt som många gör med sina små barn - Talangshower, typ.

Hon beställde dyra klänningar i olika märken med olika stilar. Hundstackarn såg måttligt road ut då den svassade omkring med en klänning större än den själv.

Vissa hundar på denna typ av utställning hade sina utstyrslar och gjorde olika konster. Sen var det poängdömning och prisutdelning.

Som sagt, tävlingen i sig, att åka omkring och visa upp saker som ens hund kan och så vidare är ju säkerligen något som både hunden och ägaren får utbyte av. Men att klä hundar i rosa peruker och solglasögon, klänningar stora som fan och små tighta dressar.. Jag vet inte.. För mig kändes detta helt underligt.



Kvällsinlägg

Nu ska jag alldeles snart krypa ner och sova. Jag är trött, känner jag. Höll på att ligga och somna när jag sövde Eric men jag såg till att vakna till nog för att ge mig upp och hetsäta lite Polly vilket jag nu ångrar då jag är vidrigt mätt.

Vi har haft en fin kväll här hemma med mormor och morfar på besök. Henke är full och go ( antar jag ) med tanke på att han är på svensexa.

Nu ska jag lägga mig och kolla på TV och sova. Det låter som det mest tråkiga i världen men det är rätt skönt.

Kiss och bajs

Vad gäller Eric´s utveckling, vad han kan, vill och borde kunna och göra i sin ålder är inget jag direkt lägger någon större kraft i. Inte så att jag inte bryr mig, missförstå mig inte.

Från dag ett då vi blev föräldrar, Henke och jag, har vi låtit Eric styra det mesta själv. Inte så att det är han som bestämmer här hemma utan mer att som tex när han var nyfödd sov han in sig i sitt dygnsmönster redan efter ett par veckor. Skillnaden nu, då han är tre år, är ju att han sover en gång och den vilan har minskat med tiden. Han sover en timme till en och en halv timme och aldrig längre än 15:30 oavsett när han somnat.

Han har själv valt sitt sköna mönster att somna för natten mellan 20 - 21 och vaknar mellan 8 - 9. Vi har inte påverkat honom på något sätt och vi är inte av den sorten att vi prompt vill ha honom i säng tidigt på kvällen för att sitta själva och ruttna.

Vad gäller pott och toaträning har vi inte tvingat på något. Vi har låtit Eric bli bekant med det faktum att vi går på toa. Att andra barn går på toa och sen har vi låtit det utveckla sig i Eric´s takt. Vissa barn är redo vid året, som jag själv, andra behöver mer tid. Alla barn är olika och jag ser ingen anledning att påknuffa något för att jag ska kunna stoltsera med att " mitt barn är utan blöja " Jag ser inte mitt barn som något att skryta med. Eller stoltsera med hans bedrifter eller skämmas över ickebedrifter.

Han lär sig i sin takt, helt enkelt.

Nu är Eric redo för toan. Han är torr om natten, men har ändå blöjan för säkerhets skull. Morgonkissen kan hamna i blöjan beroende på hur trött jag är. Vi ligger ofta kvar en stund och myser och då kan det komma en glädjestråle. Annars  kan Eric nu manövrera sitt kiss och bajsande relativt bra. Vid bajs säger han till och får på en blöja, jag ser ingen anlednig att tvinga honom att göra det i toan än. Jag ser det som framsteg att han säger till. Kissar gör han på toan och än har inga incidenter hänt. Visst, frågan - " är du kissnödig? " ekar mellan dessa väggar, men det behövs från min sida, tycker jag.

Mitt barn börjar bli stort.

Regnig promenad

Idag är inte vädret det allra bästa. Det är grått, blåsigt och regnigt. Eric, jag och morfar trotsade vädret och tog en promenad så Eric skulle få cykla lite. Nu ska vi mysa lite innan vi ska vila.

Saknar Henrik idag men jag hoppas dom får det trevligt. Vi såg när Per " kidnappades " Inte så att vi glodde i fönstren, det gick inte att undvika en stor musklig hummer som körde iväg i en jä**la fart. Tråkigt med vädret dock, för deras del.

Nu ska jag hänga lite tvätt och sen mysa med min son.

En hälsning

Vi är trötta och sega, här hemma. Men vi ska nog få till en bra dag här hemma ändå.

Önskar oss alla en bra dag!


Samtal mellan Eric och pappa Henrik

Pappa: Vem är sötast?
Eric: Eric

Pappa: Vem är snällast?
Eric: Eric

Pappa: Vem är finast?
Eric: Mamma

Pappa: Vad är pappa då?
Eric: Rolig när han dricker öl


God kväll

Jag återkommer med en rapport om vår dag i morgon. Nu ska jag äta Polly och dricka cola.


Snart

Nu ska vi snart bege oss till Västervik, Henke och jag. Vi ska få hjälp med att fylla i papper till Patientförsäkringen.

Önskar oss alla en bra dag!

Jävligt avundsjuk

Henke skulle fortsatt att måla men med tanke på vädret i kväll så åkte vi ner till stan så jag fick handla mig lite godis. Där stötte vi på Anna med familj så de följde med hem på lite fika. Sandra tittade också förbi. Det har inte blivit mycket umgänge nu senaste tiden så det va trevligt!

Efter att de åkt hem gick Henke och jag en liten promenad så Eric fick cykla. Han älskar verkligen att cykla och han trampar på ordentligt.

I morgon ska vi till Västervik, Henke och jag. Vi ska träffa en kurator som ska hjälpa oss att fylla i papper till Patientförsäkringen. Inte för jag tror att de kommer behandla " mitt ärende " som felbehandling men testar man inte får man ju inte veta. Vi ska göra vad vi kan. Om inte annat har ju Algoviks beslut att skicka hem mig, den 29/8 förra året, gett upphov till att det hittills kostat oss runt 45, 000 kr att försöka få ett syskon. Och jag meddela att det är inte alls lika mysigt med injektioner, nässpray och äggplockning som det är att fröjdas i halmen själva.

Inte har det ju gett resultat heller så det känns som tråkiga pengar till ingen nytta. Men, det vet ni ju redan. Ni vet ju hur gärna vi vill och hela den där fadderullan så jag ska skona er. Jag ska inte ens tala om att min första tanke när jag läste att Kronprinsessan och Daniel ska ha barn var - jo men det är väl klart att dom ska ha barn. Alla utom jag blir med barn. För det fattade ni nog.

Jag är jätteglad för deras skull. Såkklart. Jag är bara jävligt avundsjuk.

Nu, Polly och cola.

Cykeltur

Nu ska vi alldeles straxt bege oss ut på en cykeltur, jag och sonen. Han cyklar, jag går. Funderar på att sälja min cykel. Min balans är katastrofal så jag skulle aldrig våga sätta mig på en cykel om den inte har stödhjul. Där går gränsen till och med för mig. Vill inte ge folk det nöjet. Att se en fullvuxen människa med stödhjul, menar jag.

Jag har ju motionscykeln om andan, mot för modan, skulle falla på.


Staketmålning och cykeltur

Ikväll har Henke målat staketet. Färgen tog slut vid 20:40 och då var, i stort sett, den delen han tänkt måla klar. Eric och jag har roat oss med att cykla. Nu har ju inte vi någon riktig cykel till honom men trehjulingen duger gott och väl. Han drog, med relativ lätthet, ett varv runt kvarteret och ett antal varv fram och tillbaka här på gatan.

Han har haft cykeln inne förut då han inte haft någon hjälm. Dels kan jag tycka att det är en livsfarlig sak, en cykel. Tänk om han skulle ramla av. Ha ha, jag vet att jag är superdupermegajävla löjlig. Men, det är trots allt det mest dyrbara jag har som trampar omkring så en hjälm på huvudet känns som en god investering i det läget.

Men mest av allt har det varit av ren princip. Att han inte cyklat på den ute, menar jag. Hade han nu, mot förmodan, fått cykla innan. Utan hjälmen. Då hade det nog inte varit en så naturlig del i det med att just - cykla.

Så är det med det.


Långt ifrån en öppen bok

Henke är hemkommen från jobbet. Vi ska äta nu framöver sen ska Henke ut och måla staketet, tror jag. Eller olja kanske man säger..

Vi har haft en bra dag idag igen. Det gör mig glad. Visst har vi våra meningsskiljaktigheter, jag och sonen, men det har inte varit några direkta bråk.

Oj, nu hade jag skrivit en del om en sak som jag raderade. Det hör inte vanligheten till. Att jag känner att jag inte vill berätta saker. Jag vet ju inte exakt vilka det är som är här inne och läser. Vissa, jag vet att det finns vissa, använder denna blogg för att kunna föra information vidare och diskutera på ett negativt sätt. Det är fan inte okey. Men, gäller det mina vardagsbekymmer, hur jag mår, våra barnplaner eller min ms är det strunt samma.

Men jag är långt i från en öppen bok, detta till trots. Långt ifrån vågar jag påstå!

Annorlunda

Idag hade vi morgonmys i sängen lite för länge så frukosten är avklarad men inte mer. Ska ta tag i dagen här, ska bara skriva ett par rader först.

De senaste veckorna har min ms betett sig allmänt konstigt. Annorlunda, om inte annat. Hela tiden känner jag myrkryp och domningar någonstans i kroppen som är där ett par timmar och sedan försvinner. Jag är väldigt van vid detta då det är väldigt vanligt på kvällen att jag känner mer, då jag är trött. Men nu, på morgonen till exempel, är hela högerbenet och högerarmen domnad.

Det blir så mycket mer uppenbart att man faktiskt är sjuk när man känner det i kroppen hela tiden. Den psykiska aspekten av det är ju där hela tiden men ändå är det svårt att sätta det i samband till att det beror på ms, även att det gör det. När kroppen inte fungerar, rent fysiskt, så förstår man på ett annat sätt att sjukdomen gror hela tiden och aldrig vilar.

Nåja, det ordnar sig.

Önskar oss alla en bra dag!

Sorterat kort

Idag har jag sorterat in nästan 600 kort i album. Eric har hjälpt, stjälpt och sen hjälpt till lite grann. Vi tog oss även en promenad mellan regnskurarna och ett lekparksbesök. Dagen har varit bra. Kvällen också, för den delen.

I morgon ska jag försöka komma till att fixa en mapp med fler bilder för framkallning. Visst fan är det kul att tiita på kort på datorn men det är inte i närheten samma sak som att bläddre i ett album.

Tack för en bra dag idag!




Elvakaffeuppdatering

Hamnade här för en uppdatering när jag ändå dricker mitt elvakaffe.Vi har bytt sängkläder i stora sängen och i gästsängen. Fixat lite med disk och tvätt. Nu ska vi snart bege oss ut på en promenad. Det blåser lite till och från men annars är det rätt skönt ute. Jag har lovat Eric att han ska få åka lite " vivi " Han ville så gärna åka igår när vi var hos mormor men då var det så blött.

Så där, nu vet ni vad vi pysslat med!

Det blir inte bättre än man gör det!

Kikar in här och säger god morgon! Vi ska försöka få till en bra dag här hemma. Det blir ju inte bättre än man gör det, det är ju fakta.

Dags att ta tag i saker och ting! Förresten, vi blev inte miljonärer i går. Vi vann 25 kronor på fyra lotter möjliga. Ingen bra utdelning, med andra ord.. Men, spelar man aldrig, kan man aldrig vinna. Typ. Ett par lotter någon gång i bland ökar ju på spänningen lite kan man tycka. Bättre tur nästa gång.

Önskar oss alla en bra dag!


Saknar min Henrik idag <3

När lär sig barn färger?

Läste precis i en blogg om ett barn, yngre än Eric, som lärt sig färger. Antar att det är något barn ska kunna i Eric´s ålder?! Han lär sig snabbt, när han vill. Han kan ord på saker som han kanske bara hört en gång, ser skillnad på både det ena och det andra vad gäller massa saker, han kan peka åt vilket håll de närmaste av hela vår bekantskapskrets bor osv osv.

Färger har vi sysslat med och pratat om i något som känns som en evighet. Minst ett halvår i alla fall. Trots det lär han sig aldrig. Han kan en hel del färgers namn men får aldrig till det att stämma när det kommer till att peka ut den. När han får rätt är det ren tur då han säger röd, blå eller svart. Som när han säger att klockan är 15:30, oavsett vad den egentligen är.

Kan det vara så att han är färgblind? Herregud, jag är ingen expert på barn men jag tycker det är något han borde lärt sig vid detta laget. Speciellt då vi pratat så mycket och länge om det.

Vi har en tid på BVC i morgon och jag vet i fan om jag inte ska fråga henne. Som jag ska fråga henne om hans extrema kobenthet. Av erfarenhet vad gäller vår BVC:a kommer det inte bli någon påföljd av det utan det i stället, i så fall, blir drastiska åtgårder om ett halvår till ett år.. Nej, nu var jag elak.. Kanske..

Hur som, kobentheten nöjer jag mig inte med hennes svar på. Vi ska ha en remiss till en ortoped.


Klistrar på happyfacet

Vi har haft en bra kväll här. I takt med att jag ryckte upp mig började Henke få ångest. Anledningen till ångesten är ju för att vi trivs med att vara tillsammans, familjen här hemma. Men, vi klarar oss. Som sagt, det går snabbt till nästa ledighet.

Nu klistrar vi på vårt happyface och kör på!


Plötsligt händer det!

Försöker hela tiden rycka upp mig själv. Är ju inte speciellt kul för Henke att avsluta sin semester med en tråk kärring som går omkring och suckar och gnäller. Ska försöka göra det bästa av kvällen. Det blir ju inte bättre än man gör det. Och, med tanke på hur snabbt tiden går är det snart julledighet.

Nu ber jag er hålla tummar, skicka massa positiva tankar och kanske till och med be en högre makt om att det ska va en fet jävla vinst på någon av de fyra trisslotter som ligger på köksbordet. " Plötsligt händer det " sägs det. Inte här i huset, av erfarenhet både till höger och vänster och fram och tillbaka. Men, med er hjälp kanske vi är omedvetande om att vi om några timmar är miljonärer.

Visst? Visst!

Jag hatar faktumet..

Just nu mår jag pissdåligt. Det är inget som förvånar mig det minsta. Inte en gnutta, ens. Tror inte det förvånar någon, egentligen.

Jag hatar faktumet att Henke ska börja jobba i morgon. Jag hatar att det från och med i morgon är tillbaka till stressandet. Helvete.. Jag har mått så bra dessa fyra veckor. Visst har jag haft mina smådippar i både humöret och måendet men det har ju haft sina anledningar.


...


Det var bättre förr, helt enkelt!

Sådär, nu är middag med mamma och pappa, firande av kära mamma och umgänge med Ricky, Ninna och Tuva avklarat. Eller, avklarat låter ju inte som rätt ord då man haft trevligt. Hur som helst, kvällen har varit jättebra och nu ska vi snart se ett avsnitt " Love Bites " sen ska jag sova.

Det är ruggigt nu, tycker jag. Det känns som att hösten börjat krypa inpå och det dessutom alldeles för fort. Idag har ju förvisso solen varit framme en del men inte på långa vägar så att man kan klä sig lätt. Fram för mer sensommarvärme, ljumma kvällar och sol. Vi behöver nog mycket mer soljus än det vi hittills fått om vi ska klara en lång, mörk och grå höst. För att inte tala om en bister, kall och tråkig vinter.

Jag älskar årstiderna. Alla har sin charm. Det tråkiga är att allt känns förskjutet nu för tiden. Sommaren var i April, hösten kom i slutet på Juli, vintrarna är bistra, kalla, riktigt snörika men framför allt evigt långa.

Nåja, man ska inte klaga på väder och vind. Det är ju som det är. Inget att göra åt.

Det känns dock väldigt avlägset att vi,  sen September - 97, badade både dag och natt. Visst var vi nykära men så mycket värmde väl inte det. Värmen och sommaren var mycket längre då.

Det var väl bättre förr, helt enkelt!

Rastlösa själar

Nu har vi flyttat på våra kartonger tillräckligt många gånger, tycker jag. Fram och tillbaka och fram och tillbaka. Nu blev det ju lite tokigt då våra förråd som vi tänkt flytta in dom för " sista vilan " i hade blivit fuktskadade efter grävningen. Det berodde inte på den, i sig. Vi, våra klantar, hade lämnat ventilen stängd och tryckt in så mycket grejer där att det aldrig kom åt att torka till.

Men,

Nu är vi ju på banan igen. Henke kan snart börja göra i ordning inne i dom och därefter kan vi få vårt förvaringsutrymme klart så vi slipper att flytta omkring allting. Och tvättstugan kommer bli i ordninggjord först nu i ställer för längre fram som först var planen. Det är ju därför vi flyttat omkring våra kartonger som rastlösa själar. Detta har jag säkert talat om för er innan, men nu är det sagt igen.

Nu ska jag snart krypa ner och vila mig. Jag är så trött att jag blir trött på att skriva ordet till och med.

Ikväll kommer mamma och pappa. Vi ska gratulera mamma som fyller år. Därefter kommer Ricki, Ninna och Tuva.

Det är vår kväll det!

Grattis <3

Idag vill jag gratulera min kära mamma på hennes födelsedag <3

Ordexplosion

En sak, som jag med lätthet kan konstatera, är vilken skillnad det är på mitt mående när Henke är hemma på semester. Inte så att jag strålar av lycka att jag bländar folk till höger och vänster utan mer någon form av lättnad känsla. Semester innebär - inga krav, ingen stress, ta saker och ting i sin takt, umgänge och allmänt välmående.

Det räcker med vardagsstressen för mig. Hela den där karusellen med dom dagarna.

Jag har sörjt faktumet att Henke ska börja jobba ett tag nu. Det kommer gå bra, det vet jag, men det är så tråkigt. Folk i min omgivning har till och med märkt stor skillnad på mig dessa veckor. Nu är det åter till spiralen med stress, stress, stress. Vet inte om jag orkar. Men det måste jag ju.

Det är så mycket tankar i mitt huvud för tillfället att jag tror det kommer explodera. Jag är superstressad över det faktum att jag gått sjukskriven en lång, lång tid nu utan att känna någon bättring eller skillnad. Så fort ordet " arbetsprövningsstart " dyker upp får jag en klump i magen och vill lägga ner. Allt känns ovisst, stressande, oroligt, jobbigt. Jag anser att jag inte klarar av min vardag, hur ska jag kunna göra nytta någonstans då? Och ska jag behöva det innan min vardag fungerar? Jag vill vilja, men det funkar inte.

Medicinering.. Jag är kluven. Henke är kluven. Både vad gäller bromsmedicin och mot mitt mående. Börjar jag knapra piller känner jag det som att det är ett påklistrat jag. Att mitt egentliga mående suddas ut och det jag känner inte är äkta. Jag är livrädd samtidigt som jag börjar inse att det är ohållbart att ha det såhär. Jag hade, i början av sommaren, ett samtal med en vän om detta och det samtalet fick mig aningen på andra tankar vad gäller detta. Men jag vet inte om jag är redo. Dessutom är jag definitivt inte färdig med våra syskonförsök. Och det är där skon klämmer så fötterna håller på och explodera.

Jag tror, eller nej - jag vet - att om jag, vi, bara kunde få vårt efterlängtade syskon och jag börjar med bromsmedicin efter amning så skulle det va som en helt annan människa som satt här och skrev. JAG VILL FÅ ETT BARN TILL. Fy fan.. Jag börjar gråta bara vid tanken på hur orättvist livet har kommit att behandla mig. Och Henke.

Att ha det svårt att få barn nummer ett eller två eller tre för den delen är ingen ovanlighet och det finns dom som har det mycket värre än oss. Men det som är jobbigast i hela den här jävla soppan är stressen. Jag hade ett halvår, pga ms. Som tur är har inte Agata hört av sig. Men jag vet ju själv. Sjukdomen härjar fritt i kroppen nu. Även när jag inte är i skov förstör den mig inför framtiden. Jag har inte tid att försöka hur länge som helst. Och vi har inte råd med fler försök på RMC pga källarprojektet som växt i en faslig fart.

Man ska inte klaga, sägs det. Men jag gör det lite i smyg här..

Skruttan har fått sin plats <3

För er som noterar kan jag meddela att det jag igår kände, i min vänsterhand, finns kvar. Men bara i tummspetsen. Jävligt konstigt men det är inget jag tänkt på idag. Det besvärar mig inte.

Jag har inte bloggat på hela dagen. Pappa och jag åkte till Linköping vid 9 tiden i morse. Fick ett fint paket på Jägarvallen med ett hjärta på. Hela vägen hem hade jag paketet i min famn. Strök det lite med fingrarna. När jag kom hem hade mina pojkar lastat ett släp med skräp så vi åkte till tippen. När vi kom hem efter det öppnade vi paketet som innehöll en liten träurna. På urnan är där en guldklisterlapp som det står " Skruttan " på.

Urnan står nu väl placerad på byrån i vardagsrummet och ett ljus brinner bredvid.

Vi har även haft min kusin Christer och Birgitta här på besök. Väldigt trevligt. Jossa var även här och det var jättekul att ses. Är ett bra tag sen.

Efter att de åkt drog vi vidare till Fredde och Pilla. Eric motionerade Erica och Elin så de sover nog bra inatt. Ha ha. Henke och jag fick prata oavbrutet hela tiden vi var där så Erica och Elin tog väl hand om Lill-Skrutt.

Nu ska jag äta godis och se film med min make.



Nytt skov? Falskt skov? Vad är det frågan om..

Just nu sitter jag här och känner något jag aldrig känt innan. Min högra tumme är domnad, toppen på den. Nu när jag skriver känner jag att hela handen är påverkad. Fan, jag har aldrig någonsin känt av min ms i vänstra kroppshalvan. Det tyder ju på att det inte skulle va ett falskt skov? Eller?

Jag hoppas det är det..

Snart dags..

Nu ska vi snart hämta mormor som ska leka med Eric ikväll. Vi tycker att det räcker med att Skrutt var med i källaren i allt dam på förmiddagen. Han var inte där inne hela tiden för han var duktig och bar ut plankor ( utan spik i ) men ändå. Mormor tycker nog bara det är kul och Eric leker för fullt med sina födelsedagspresenter så fort han får en chans.

Jag känner mig lite lättare till mods nu på eftermiddagen. Tänk vad lite vila och några fina ord kan göra <3


Klagan

Nu har vi varit nere och städat i källaren. Det var väldigt mycket betongdamm och kutterspån ? och takbrädor efter en effektiv dag för Henke och Stefan där nere häromdagen. Nu är det ganska okey där. När Henke ikväll ska mura, eller vad det nu heter det han ska göra, ska jag försöka få ordning på garaget. Det är egentligen inte så jättestökigt där men allt har liksom ställts in och det är så mycket luft mellan grejorna att ytan att gå på har krympt.

Jag är trött idag. Ingen ovanlighet, behöver det ens nämnas liksom? Men, och det är ett stort men, det gör att mitt humör är katastrofalt dåligt. Och inte nog med det så gör väl min formsvacka i form av deppigheten sitt till vad gäller både tålamod och temperament.

Eric är trotsig idag och nu kallar vi det 3 års trots då han faktiskt fyllde 3 igår. Inte för att det spelar någon roll vad det kallas men han testar gränser, gör allt han inte får, för att se vad som blir påföljden. Idag har han, så fort han kommit åt, sparkat på katterna. Det är inte okey men nu har det gått så långt så jag känner att det ( NÄSTAN ) är lika bra att han blir klöst eller biten så han fattar. Det gör mig så jävla arg och det stör mig, det beteendet. Vad fan är grejen, liksom?

Nåja, nu har jag klagat nog för nu. Snart ska vi vila.

Herrejävlar, vad skönt det ska bli!






Jag

Ville nog inget särskilt, egentligen. Loggade in, har en massa tankar cirkulerandes i mitt huvud, det blev helt tomt, jag började skriva detta..

Jag vet inte, det är så mycket jag funderar på. Saker som irriterar mig, saker som gör mig ledsen, saker som gör mig helt trött. Det är så jobbigt när det är så här. Och det är ingen rolig läsning för er. På något sätt och vis.

Jag ska försöka komma åt och sparka mig själv i arslet och rycka upp mig. Sluta va så jävla bitter. Sluta va så lättretlig och låta folk va som dom är och tänka att " I´m the better man " liksom. " man " i det läget kan ju betyda människa och inte man. Visst, jag är manhaftig så för mig spelar det ingen roll hur det tolkas. Egentligen.

Mitt funderande jag är inget jag som jag gillar speciellt mycket. Det hjälper mig i bland då det kan va produktivt och förse mig med bra idéer. Men, så som det är idag, är det bara som en endaste negativ spiral som drar ner mig på djupet. Jag har ingen flytväst och kan inte simma. Jag kvävs, sakta.

Så känns det.



En varierad rapport

Nu börjar det dra ihop sig till dess att Henke´s semester är slut. Vad jag tycker om det faktumet i sig behöver vi nog inte ens nämna. Jag har haft ångest över det i en vecka.

Idag leker Eric för fullt med allt fint han fick igår på sin födelsedag. Det är inte lätt med så mycket nya bilar och traktorer men han ger allt lite uppmärksamhet till dom alla.

Vi vaknade relativt tidigt idag. Om inte annat för att va oss. Eric frågade om vi skulle pussas och kramas god morgon och det är ju inget jag kan avstå från. Blöta pussar och varma kramar senare var vi uppe och dagen har nu startat sen ett tag.

Vi ska snart gå ner och börja sortera all tvätt. Måste finnas en hel del som gömmer sig i tvättstugan för saker har börjat sina här uppe. Tänkte försöka komma i kapp efter mitt semesterslarvande nu så jag inte behöver börja nästa vecka med att ha fullt upp med sånt tråkgöra.

Sen vet jag inte vad som sker. Vi behöver gå ner och städa upp i källaren och stuva om alla de " spara " kartonger vi har. Vårt källarprojekt har växt till sig och är nu så stort att hela källaren kommer bli berörd, så när som på pannrummet. Det är ju en bra sak, men en kostsam. Det kostsamma i det hela gör så ett faktum blir ett ickefaktum, tyvärr. Det är nog en bidragande orsak till att jag är väldigt nedstämd.

Nu ska tvättstugan få sin beskärda del av renovering att börja med. Det är där och i pannrummet som vi stuvat in en massa som vi ska spara. Det innebär att alla grejerna där nu måste tillbaka till sitt ungefärliga ursprungsläge. Men, det fixar vi.

Nu ska jag gå och knuffa maken ur sängen!

Genombrott i MS - forskningen

Genombrott i MS forskningen - Det låter väl hur bra som helst?

MS är ju en mycket luddig sjukdom. Vissa drabbas lindrigt, andra hårdare. Från en dag till en annan kan ens tillstånd vara kraftigt försämrat. Sjukdomen i sig är väldigt lynnig och ingen har väl egentligen haft svar på någon fråga, exakt, vad gäller en patients undran gällande sin sjukdom. Det kan bero på ms, det kan bero på annat. Alla drabbas på olika sätt av sin ms. Symtomen från en patient till en annan är så individuella.

Nu har forskningen tagit ett stort kliv framåt. Det verkar finnas ett botemedel emot denna sjukom. Inte så att det finns på marknaden i morgon men på sikt kommer det bli mer riktad medicinering. Inte bara den allmänna bromsmedicinieringen som bara avstannar förloppet, eller bromsar det. Förhoppningsvis har koden knäckt för hur man får bort denna parasit ur hjärnan.

Jag blev väldigt glad då jag läste om detta på Aftonbladets hemsida nu i kväll. Men gladast blev nog maken i huset.


Eric, 3 år

Jag tror inte jag bloggade igår? Gjorde jag det? Jag kommer inte ihåg.

Vi hade en bra dag. Stefan och Henke rev och slet i källaren, Eric och jag fikade med Anna och därefter rensade vi en hel del ogräs. På kvällen åkte vi till Långsjön och grillade med pappa, Ove, Rosse, Christer och Birgitta. Det är så skoj att ses med vårt stokholmssläkte, synd att tiden går så fort.

Idag är dagen här då Eric blir ett år äldre. 3 år. Det är 3 år sen ganska exakt nu sen jag fick droppet påkopplat och började få regelbundna värkar. En plågsam dag, till 16:43 då mitt liv fick mening och Eric kom till oss via ett akut kejsarsnitt.

Jag försöker att inte deppa över att tiden går så fort. Jag försöker se det från den ljusa sidan och njuta över att han blir större och mer kul att ha att göra med än en liten bäbis som baaaaara skulle hänga vid mammas tutt. Vilket han ju visserligen fick, men det är ju aningen smidigare att ge honom en macka. Som nu för tiden, menar jag.

GRATTIS MIN ÄLSKADE 3 ÅRING





<3

Tippen, igen

Nu har vi varit iväg till tippen med skräpet vi rev ur källaren igår. Vi är trötta här hemma, det märks på svängiga humör och smågruff. Nu är det dock dags för vila. Det ska bli skönt, för oss alla.


Sinnesförvridet

Nu ska vi, alldeles snart, börja kolla på film. Jag har fått en nerv i kläm i nedre delen av ryggen. Antar att det är från när jag stod ute på gräset och tog emot plankorna från källargolvet som Henke bröt loss. Som tur är har jag inte ont hela tiden. Bara när jag belastar.

Annars då? Jag läste lite på Aftonbladet nu precis när jag väntade på inloggningen till bloggen. Jag blev helt förfärad av bilderna på en undernärd 7 månaders pojke ifrån Afrika. Han är på bättringsvägen och kommer troligen att klara sig. Men lidandet är svårt och flera familjer har fått ta ställning till vilka barn de ska ta med sig till ett flyktingläger och vilka de ska lämna kvar.

Jag fattar inte vad som håller på att hända med denna värld. Och inte nog med det i Afrika är det oroligheter i England.Världen är på väg att bli en extremt otrygg plats. Det går liksom utför och det i ett rasande tempo. Folk svälter i en del och i en annan dödar någon massvis med folk för att få fram ett budskap, som för övrigt är helt sinnesförvridet.

En del har så mycket pengar att de skulle kunna torka sig i röven efter de skitit med tusenlappar resten av sitt liv. Alltför många dör, samtidigt som rumporna blir torkade, av svält och misär. Vi har det varken bra eller dåligt ekonomiskt. Vi ligger i underkant och får kämpa vissa månader för att få det att gå ihop. Men det är ju inte i närheten så illa som för vissa som lever med jordstampade golv och kanske får ett skralt mål mat en gång i veckan.

Jag önskar vi kunde vinna miljoners miljoner. Jag skulle inte tveka på faktumet än att jag skulle skänka pengar till svältande barn och föräldrar. Eller till forskning emot sjukdomar och då främst hos barn. Det är svårt att avgöra vilket som är värst av de två. En sjukdom i en liten kropp är en lynnig jävel som ingen rår för att det händer, trots allt. Svält och misär beror på människors maktmissbruk, krig och andra mänskliga faktorer.

Det lär förmodligen inte bli någon bättring. Snarare värre och värre och det är alarmerande.

Rocky

Det blev sent igår. Jag började ju att fixa i garderoberna här uppe. När jag väl kom i säng, runt 00:30 hade Rocky IV precis börjat och en sån bra film är det omöjligt att somna ifrån. Sån känsla, såna boxningsscener.

Vi pratade om det senast igår, det faktum att filmer man tyckt om på -80 talet idag kan kännas pinsamma. Så till den grad att man nästan måste gömma sig lite bakom en kudde eller så. Så är det inte med Rocky filmerna. Åtminstonne tycker inte jag det. Visst, det märks att de är gamla. Men de känns ändå aktuella. Och scenerna när de boxas är ju så realistiska så man undrar hur skådespelarna egentligen såg ut efter matchscenerna. Kanske är det inte smink utan äkta svullnader.

Nu ska vi snart börja bära ut virke ur källaren. Henke rev en hel del igår och för att kunna komma vidare måste en hel del bort.

Önskar oss alla en bra dag!

Minnen från en svunnen tid

Jag kunde inte koppla av och gå och lägga mig. Jag tog tag i att sortera i ordning i våra garderober i datarummet. Blev en hel del skräp även där. Lika mycket som jag älskar organiserade ytor, ytor att få plats med grejer på och inte behöva va rädd för vad som ska komma nerdimpandes i huvudet när man öppnar ett skåp tycker jag att det är så jävla ledsamt att göra dessa rensningar.

Det blir så uppenbart hur tiden gått. Att man börjar bli gammal, eller vuxen för den delen. Det kanske låter bättre.

Jag har hittat papper på att jag fick i genom min havandeskapspenning med Eric, kvitton från gyn efter missfallet, armbandet man får när man ligger inlagd på sjukhus, kort från evigheter sen, kort från folk som inte finns i livet längre, kort på dessa människor. Jag vet inte, men allt vad gäller att " åren går " är så jävla in i helvetes jobbigt. Det är vidrigt jobbigt, kan jag tycka.

Jag tänker ofta att jag ska leva i nuet. Njuta av stunderna för att är så förgängligt och man vet inte vad morgondagen bär med sig. Ändå tycker jag inte att jag kan det heller. Stanna upp och njuta, menar jag.

Att sörja allt sketet helvete, då menar jag inte bara allt negativt och jobbigt, är ju så idiotiskt. I stället för att stirra sig gråtfärdig på kort från 20 år sen är det ju bättre att tala om för människorna man möts av på bilderna hur mycket man älskar dom?!

Om man, helt utan minsta beröring i sitt hjärta, kan göra en liknande rensning av " väldigt diverse "  är för mig väldigt märkligt. Jag har ett stort hjärta. Jag är stolt över den jag är och att jag faktiskt känner det jag gör när jag tittar på sakerna vare sig de är 25 år eller 1 år gammalt.

Det är som det är. Tiden går och alldeles för snart kommer Eric va en stor pojke som inte vill pussas med blöta pussar på munnen med sin mamma. Snart är jag ( förhoppningsvis får jag väl ändå tillägga ) så gammal att jag närmar mig pensionen och Eric sitter med mina barnbarn.

Fan alltså. Livet är en sån underbar sak. Det ger en glädje och villkorslös kärlek. Samtidigt är det så jävla svårt.





Så, vad faller lotten på?

Vi har haft en fin dag idag. Jag har varit trött större delen men inte värre än att det varit hanterbart. Önskar så att ni kunde börja spekulera i om jag kanske inte är gravid ändå men så är inte fallet. Antingen är det ms:n som ställer till det i samband med att vi slitit som djur i källaren eller så är det någon brist eller så. Hur man nu kan få brist av att leva på Polly och Cola? Det skulle ju va oförståeligt. Visst?

Nej vars, jag äter och dricker som jag ska. Äter till och med mina vitamintabletter någon gång i bland så det är nog ms i kombination med jobbandet.

Nåja,

vi har haft en fin dag, som sagt. Alv på förmiddagen med morfar. Vi åkte mest rutchkana de två timmar vi var där känns det som. Jisses vad vi åkte.

Nu i kväll har mamma och Birgitta varit här och vi bjöd på grillat. De stannade kvar till 21:00 hugget. Det var jättetrevligt och Eric var så glad för att ha de båda här.

Nu sitter jag här i valet och kvalet ifall jag ska sätta i gång med att få i ordning i garderoberna här uppe. Eller om jag ska lägga mig. Henke är iväg så jag känner att jag lika gärna kan passa på att få lite gjort. Samtidigt är jag trött och skulle nog må bra av att sova.

Jag återkommer i morgon om vad lotten föll på!

Alv idag med pappa

Nu kommer snart pappa hit. Vi ska gå ner till Alv en sväng idag då Henke ändå ska fortsätta att riva nere i källaren.

Jag är så trött idag. Tror allt slit denna vecka plus utebliven vila tar ut sin rätt till slut. Det måste ju bli så. Det kommer ifatt, liksom. När man håller på som bäst känner man ju inte att man är trött.

Nåja, det blir nog ordning på det.

Ska köra igång en maskin tvätt nu innan vi ska bege oss. Måste dammsuga idag också. Både mormor och farmor kommer hit i kväll för att grilla och då kan jag inte riktigt låta bli. Inte för att jag tror att det spelar dom någon roll. Men, jag har inte dammsugit sen den dagen vi åkte till Öland, så det är välbehövligt.

Önskar oss alla en bra dag!


På´t igen

På´t igen. Idag ska vi ta knäcken på kartongerna som ska rensas.

Önskar oss alla en bra dag!

Kvällsrapport

Vi har spenderat vår dag nere i källaren, Henke och jag. Sorterat, rensat, kastat och varit på tippen. Eric har varit hos farmor. Vid 17 blev vi bjudna på mat och därefter åkte vi hem för att dricka kaffe och mest bara ta det lugnt.

Vi fick besök, från andra sidan häcken. Vi pratade och hade en trevlig kväll tillsammans.

Nu ska vi äta lite sen bli det sängen för min del. Jag är inte van att jobba på och inte vila och det tar ut sin rätt på kvällen. Det är helt klart okey att vara trött vid denna tid på kvällen, det är jag helt införstådd med. Det är bara det att utan min sedvanliga eftermiddagsvila blir jag allmänt trögtänkt på eftermiddagen och kroppen funkar inte som den borde då den inte fått tiden till återhämtning.

Men, jag måste ändå säga att allt känns så mycket bättre med Henke hemma. Jag är mycket mer avslappnad och det märks på hela mitt allmäntillstånd hur det förändras i positiv bemärkelse.

Mer Henrik åt mig, liksom. Det är ett vinnande koncept!

Soygurt

Blev på så dåligt humör nu på morgonen nä vi skulle äta frukost. Eric äter ju vaniljsoygurt, i stället för vanlig yougurt. Idag när jag skulle öppna paketen märkte jag att den inte var helt tät och måste ha varit lite öppen från butiken.

Öppningsprincipen på dessa är en plastflärp som man öppnar och stänger. Under den här flärpen sitter, från början, som en liiiten bit folie som håller paketen tät. När man drar bort den känner man hur paketen tar in luft och man vet då att paketen varit obruten. Eller som idag, jag såg att den lilla aluminiumflärpen hängde lite på hälften.

I affären i stressen blir det inte att man klämmer, känner och tittar. Men det ska jag göra från och med nu.

Ska även se vad havregurt, kan det heta så, har för öppningen. Om det kanske kan va ett alternativ då detta hänt flera gånger för vår del.

Nåja, nu har han ätit två mackor så det är ju inte så att han svälter, men visst är det tråkigt? Mjölkfria produkter är ju inte billiga heller..

Nåja, önskar oss alla en bra dag!

Det gör så jävla ont i bland

Varje gång jag läser en förlossningsberättelse, ser bilder på nyfödda eller bara helt enkelt snavar över en blogg eller händelse i livet där det överhuvudtaget finns en syskonskara sticker det till i mitt bröst. Eller, sticker är en underdrift. Det hugger till i bland och jag tappar nästan andan. På riktigt.

Jag vill ge Eric ett syskon. Jag vill ge Henke ett barn till. Jag vill genomgå det fantastiska med en graviditet och ett till barn.

Är det nu så att Gud, eller för den delen en högre makt, bestämt att tre är antalet vi kommer va i vår familj kan jag inte annat än att acceptera det faktumet. Men det gör ont. Jag är förtvivlad om jag tillåter mig själv att känna efter.

Nu ska jag lägga mig och sova. Kanske kommer jag gråta en skvätt. Livet känns orättvist. Men ändå så rättvist då vi har vår Eric som är mer än någon någonsin kan begära. Det jävliga är att man lyckats så bra, och fort, med något och sen tar det tvärstopp. Missfall och utomkvedshavandeskap. Tänk om jag fött alla de graviditeter jag bärt på. Då hade vi haft 5 barn. Det i sig är ju helt rubbat och det fanns en annan plan för alla utom för Eric som vi har fått och som vi älskar mer än våra egna liv.

Ändå gör det så jävla ont ibland!



Besök

Vi har haft en fin kväll, här hemma. Mamma och pappa var här och vi grillade. När vi ätit kom Mats och Pia hit för att dricka kaffe. Det är en skam i sig men de har inte varit här sen vi flyttade in. Tror inte att vi träffats sen Eric´s dop.

Men, och det är ett stort men, i bra relationer spelar inte tiden sen senaste träffen någon roll. Man har desto mer att prata om och tiden sen man sågs senast är snabbt glömd.

Nu är sonen på sövning. Det verkar som det tar en stund i kväll. Han ligger och sjunger och gnolar. Han var så trött nu i kväll men den där gränsen är hårfin då han går från trött till övertrött och i stället för att slockna direkt har svårt att komma till ro. Men till slut somnar han väl och då ska vi nog kolla lite film sen ska jag sova.


Höjden av lycka <3

Nu har vi varit nere på stan och fixat klinker. Visserligen fick vi inte med det hem, men det finns att hämta. Vi har ju redan men nu, då vi bestämt för att göra rummet större då vi tar bort en garderob, kommer det gå åt lite mer än det vi redan köpt. Tur att det fanns samma kvar.

Eric och Henke har fixat till en egen verktygslåda till Eric. Där i finns en liten hammare, lite tänger och skruv. Nu, när vi ändå var på Jem & fix fick han en egen skruvmejselsats.

Höjden av lycka för någon som är 3 år och vill göra allt som pappa gör <3

Kolla på micron

Har tagit tag i dagen så pass att jag har rensat och fixat lite i garderober och på micron här hemma. Micron är en plats, med ganska lite plats, som av någon anledning fylls på med papper, tomma snusdosor, nyckla, kvitton, postbrev, nässpray.. Hittar du inte det du söker, kolla på micron. Typ.

Jag rensar undan där. Jag älskar ytor som inte dignar av en salig röra av både det ena och det andra. Älskar är en underdrift. Jag går igång lite på ordning och reda.

Men när två olikheter vad gäller ett ämne som detta bor under samma tak är det inte lätt. Skulle jag hålla den ordning jag vill skulle jag inte få göra annat än att plocka och plocka och plocka. För se, fyller på igen det gör det. I en rasande takt dessutom. Oavsett hur prydligt och fint jag gjort det samma dag.

Det är som att det tänks " Åh, en plats att lägga ifrån mig detta på så länge " I stället för " Åh, vad fint och prydligt det var här. Jag lägger mina grejer någon annanstans. Helst där de ska va eller där jag från början tog dom "

Nåja, jag hålls sysselsatt och det kanske är huvudsaken, grundtanken eller bara meningen med mitt liv!

Visst? Visst!


Rubrik?

Ringde ett samtal, till djursjukhuset, nu på morgonen. Det la sordi på min tillvaro. Skruttan är tillbaka i sin lilla urna. Nu ska vi bara hitta tid för att hämta den också.

Dagen idag blir vikt till lite städning och så för min och Eric´s del. Vi har ingen barnvakt så Henke får jobba på med det han kan idag. Sortera och rensa ur den stora garderoben kan han inte göra själv då vi båda behöver va med för att avgöra vad som är skräp. Att ha Eric med skulle innebära dels att allt skulle ta typ 5 gånger längre och att ha honom i den obehagliga miljö som just nu är där nere känns inte aktuellt.

Jag behöver städa. Vi ska få besök av min morbror och hans tjej i kväll. Vädret är alltför fint för att motivera sig till tråkig städning så vi får se vad som sker.

Önskar oss alla en bra dag!

Det bjuder vi på

Ni vet ju hur jag nämnt om kvinnan som bodde här innan. Hur hon har haft stora bekymmer över hur vi sköter trädgården och framför allt rosorna. Jag har på omvägar hört hur hon spridit sitt missnöje i detta kvarter och därför känner jag att jag inte direkt behöver hålla mina ord inom detta hus, om ni förstår vad jag menar.

Idag, när vi satt och åt middag i vardagsrummet vid 16 tiden, kom hon och gick förbi här. Helt okey. Jag förstår ju, som jag skrivit tidigare och även hälsat till hennes ena son, att hon är intresserad och nyfiken över huset som hon bott så länge i.

Idag tog hon med sig ett litet smakprov på en ros hem. Hon bar en blommande roskvist i handen. Ha ha.. Det gör oss inget och jag kan tycka att det är ett gott betyg på vår skötsel av rosorna i fråga. Med tanke på att hon tog med en, menar jag. När vi synade busken, efter att hon gått, såg vi att det minsann fattades flera blommor så det var förmodligen inte första gången.

Det gjorde väl antagligen hennes dag, så det kan vi bjuda på!

Renovering

Idag har vi spenderat i stort sett hela dagen i källaren. Eric har varit hos Farmor som är snäll och tar god hand när vi jobbar på. Ett stort lass till tippen igår, ett idag. Jag skojade med Henke igår och sa att jag inte var nöjd om vi inte fick iväg ett om dagen. Vi skrattade, men jag tror bestämt att det är så det kommer bli.

Vi har bestämt oss för att va stenhårda i vår gallring. Inte spara saker som inte är värda att sparas bara för att. Vi kommer inte ha plats för det.

Vi stötte på lite problematik som gör att denna renovering av gillestugan kommer bli mer omfattande än vi först trott. Vi kommer få måla och fixa i de två matkällare som från och med att detta är klart kommer va den enda förvaring vi har.

När de grävde kom fukten in i boplanet i källaren. Helt i sin ordning men det vi inte tänkte på var att de två utrymmena var fullkomligt fullsmockade med grejer så luften inte kunde cirkulera. Att vi dessutom drog igen ventilerna i de rummen har resulterat i en del svartmögel och icketrevliga miljöer. Det hade inte blivit så om vi tänkt lite längre än att bara ha ventilerna stängda för att näten var trasiga. Hade vi haft dom öppna hade vi förmodligen haft påhälsning av råttor i stället. Hade vi bytt näten när våren kom, öppnat ventilerna och låtit frukten efter dräneringsgrävningen få komma ut i det fria och torka bort hade vi inte behövt gjort detta så omfattande.

Men, inget ont som inte för något gott med sig. Nu blir i stort sett hela källaren fixad i en smäll!


Hej hej

Kikar in mest för att önska oss alla en bra dag!

Annorlunda kvällscigg

Efter att vi i kväll ätit värmebröd och kollat lite film bestämde vi oss för att gå ut och röka. Jag vet inte vad som hände men oturen förföljde mig på något konstigt sätt och det är lite så att jag nästan väntar på att det ska ringa på dörren och någon ska komma och hämta mig.

Det började med att vi stod nere på plattgången. Jag sa till Henke att vi skulle hämta reklamen och posten ur lådan. Jag vände mig om, sådär klatchigt och snyggt som de gör i Top Modell, ni vet. Jag hann att gå tre steg ( riktigt toksnygga modellsteg, jag lovar ) och märkte att en cyklist var precis framför vår ingång till huset fast på andra sidan vägen. Jag vände mig snabbt om, skrattade och dog lite för jag skämdes.

Vi fnittrade, hämtade posten och efter det kom en kommentar som jag inte exakt vet vart i från. Varför eller hur i helvete känns också väldigt aktuella då det inte vare sig är direkt vanligt för mig eller andra eller ens normal.

" Får jag släcka min cigg i din röv " brölar jag på. När jag precis avslutat denna totalt jävla intelligensbefriade mening hör jag trampande. " Säg inte att det är en cyklist till? " frågar jag. Henke försvinner spårlöst ner till garage skrattandes så tårarna rinner där han står bakom bilen i sina kalsonger.

Jag bryter ihop och fullkomligt dör både en och två gånger av skratt. Ensam på framsidan. Jag försökte gå till Henke, det känns lite mer normalt att stå tillsammans och skratta än att stå själv. Jag ser knappt för tårarna rinner och jag skrattar så jag måste stanna flera gånger.

När jag kommer till trappan ner mot garageinfarten, jo men då kommer det en kille som går med sin hund.

Där kommer jag, gapskrattande, till synes helt ensam. Henke står och gömmer sig och skrattar som en tok bakom bilen i sina kalsonger.

Vi släckte våra ciggaretter ( i askkoppen ) och gick in.

Vilken kväll!


Min åsikt!

I tider som dessa kan man inte annat än fundera. Jag minns valkvällen där det stod klart att många lagt sin röst på ett parti som Sverige Demokraterna. Jag minns att jag valde att hålla min åsikt om detta faktum ganska tyst. Av någon anledning vill man inte blanda sig i. Man är rädd för vad som skulle kunna komma att hända om man har en för stark åsikt. Min åsikt emot detta parti visades endast i det faktum att jag blängde emot partirepresentanten utan för min vallokal när denne ville pracka på mig en valsedel. Jag ville skrika högt och tydligt " Nej tack " men så klart vågar man inte det.

Hur som helst. Efter det som nu hänt i Norge är jag glad för den åsikt jag har. Jag tänker heller inte hålla den för mig själv. Jag anser att det är viktigare nu än någonsin att vi, med lite bakom pannbenet, gemensamt går emot och framförallt står emot, dessa människor.

Det finns så mycket frågetecken vad gäller detta. Jag anser att man kan likna den här hetsen emot ett annat folk, annan religion och så vidare med barn i en sandlåda som bråkar för de vill leka med samma leksak. Varför inte bara enas, acceptera att vi alla bär på våra olikheter och leva i harmoni? Därmed inte sagt att man måste älska alla. Acceptansen är dock viktigare än någonsin.

Att titta i en ordlista över vissa mindre välklingande ord från några tiotal år bakåt i tiden vissar på en sånt fruktansvärd oupplysthet. Att dessutom jaga folk på grund av en religion är väl ändå helt sanslöst.

Varför?

Med tanke på hur dåligt kyrkorna i Sverige är påhälsade vid Söndagarnas mässor har jag svårt att förstå varför man ens kan ha mage att uttala sig om andras religioner. Sverige är, till viss del, främlingsfientligt på grund av religion, men kristendomen i sig faller platt och få är öppet troende idag. Är du troende får du en stämpel för det. Oavsett religion.
 Märkligt. 

Att det finns mycket invandrare i Sverige är ett faktum. Många irriterar sig på både det ena och det andra vad gäller det. Om man trots allt ägnar en liten minut till att tänka på varför de är här kanske man ändå kan förstå att det inte är så lätt att anpassa sig i ett helt nytt land, en helt ny kultur. Krig är oftast svaret på frågan. Raserade hem, drömmar, familjer. Jag skulle definitivt inte vilja byta och jag tror alla som kommit hit på grund av det gärna hade velat se att det aldrig hänt och de fått ha kvar sina hem och släktband intakta och inte sönderbombade och utspridda i världen.

Jag såg en sån sjuk jävla händelse för ett flertal år sedan. En kille, som jag vet är eller var nazist, svängde upp i sin bil och spelade hög " vit makt " musik. Lämnade stereon på och gick in på en Pizzeria här i stan och hämtade ut en fet kebabrulle från en ickesvensk bagare. Jag vet att pizzabagarna inte urspungligen kommer från Sverige och jag kan med stor sannolikhet säga att jag inte tror de är kristna. Men till att baka en fet kebabrulle dög de.

Är inte det en så jävla löjlig kontrast? Att hata ett folkslag så öppet men ändå äta deras mat?

Med all invandring har vi fått tillgång till att testa på såna fina saker som pizza, kebab och annat. Varför inte se det så i stället?

Jag tror många människor tycker att främmande saker är skrämmande. Att inte förstå någons matkultur, sett att se på livet i sig, på hela deras framtoning och så vidare gör att det skapas någon form av irritation. Att Sverige i sig har väldigt dåligt med pengar men väljer att hjälpa människor i nöd trots allt gör Sveriges befolkning, till viss del, irriterade då de själva kanske inte har pengar för att sätta mat på bordet.

Jag vet inte och det kommer nog inte att bli någon lösning på detta problem så länge jag lever. Det jag kan göra, under tiden, är att fostra mitt barn så jag aldrig behöver sitta i en rättegång där han är representant för något så hemskt som föräldrarna till honom i Norge. Mångfald är en sak som, även om vi inte älskar det, måste lära oss att acceptera. Det kommer fortsätta gå människor från olika kulturer, religioner och länder på våra gator.

Jag anser att likväl som jag har rätt till det kan jag likväl lämna plats åt en mötande oavsett varifrån dom kommer, vad de varit i genom i sina liv eller vilken kyrka de går till!

Om du har mörkare hy för att du är född i en varmare del av vår jord, om du tillber något annat än den Gud jag är mest bekant med eller vart du än kommer ifrån. Jag tycker att du och jag har lika rätt till luften vi andas, marken vi går på och vattnen vi badar. Om det är i mitt eller ditt land spelar ingen roll så länge vi ger oss varandra friheten att vara vi!

Punkt!


Tack <3

Ni får mitt hjärta att klappa med ett par extra slag. Tack för att ni finns i mitt liv, att ni älskar mig för den jag är och för att jag har en plats i era hjärtan.




Projekt gillestuga

Projekt " gillestuga " är satt i rullning. Detta kommer orsaka en lavinartad rensning, till Henke´s förtret. Jag är lycklig.

Organiserat och städat i källaren. Jag tror jag kommer lätta från markens yta och sväva iväääääääääääg.

RSS 2.0