Som ett skämt!

Ingenting blev som jag tänkt. Allt känns som ett skämt just nu. Eric har febertoppar på nästan 40 graders feber, jag mår absolut inte bra ännu, inte ens i närheten av bra, Henke känner sig fortfarande hängig.

Jag skulle städa och tvätta innan Onsdag. Samla krafter och ladda.

Det känns som ett skämt!

Fy fan

Har inte så mycket tillföra. Blir bara gnäll över hur jävla dåligt jag mår. För det gör jag. Jag brukar inte va den som vare sig blir såhär sjuk eller gnäller för den delen. Men, nu är jag här.

Henke och Eric har spenderat dagen tillsammans. Eric mår inte heller bra. Inte Henke heller förvisso men han är ju ändå på bättringsvägen.

Punkt!

Att ligga, eller inte ligga - det är frågan

Jag tackar högre makter för att Eric somnade igår och sov till 9:00 ! idag. Jag somnade runt 23 och sov lika länge jag, med undantag för att jag var uppe och tog spray vid 06:00. Ett par gånger har han frågat efter mig, men somnat om då han hört att jag svarat.

Vi låter Henke få ligga kvar en liten stund idag. Ska väcka honom nu vid 10 hugget. Då ska jag ta två panodil och krypa ner. Det känns ärligt talat som att jag aldrig ska bli människa igen. Jag vet ju att ligga är det sämsta man kan göra. Speciellt när man har hosta.

Men om man inte orkar annat då?

Pissig helg

Fan ta den här jävla rethostan. Och febern med för den delen.

Att Eric skulle klara sig ifrån detta var ju egentligen något vi borde förstått inte var möjligt. Han har varit hängig och snuvig ett par dagar men i eftermiddag började han nysa ordentligt och fick rethosta. Nu på kvällen var han så varm att vi gav honom en panodilsupp. Duktiga killen förstod nog att han behövde den för han låg snällt stilla när pappa tryckte in den varsamt.

Vi har köpt flytande panodil men då han inte druckit detta innan ville vi vänta och ge det dagtid.

Vad han har för temperatur kan vi bara gissa oss till då batterierna i termometern tyvärr lagt av. Feber har han, kanske inte så mycket, men i förebyggande syfte och då han själv ansåg sig behöva " sin " som han sa ( medicin ) så gav vi det.

Jag mår som ett skruttigt skit och hoppas så klart på att vi ska få sova hela natten. Ställer mig dock in på en natt med mycket vaken tid och väntar nu mest bara på min 22 puff, sen ska jag sova!

Det här var den pissigaste helgen på länge måste jag säga. En sak som var bra med den var " Leaving Home " bidraget i Melodifestivalen. Hette han Nicke Borg?! Bäst i festivalen är den dock, så det var ju bra!

Jo men visst

Trött och sliten är bara förnamnet. Halsontet har övergått mer och mer till rethosta och tack och lov så börjar det lossna lite när jag hostar.

Eric har varit snuvig och allmänt hängig ett par dagar och nu mitt på dagen satte snorandet igång på honom. Rethosta har han också. Stackars liten.

Jag blir så ledsen och besviken. Vi har försökt så gott vi kunnat med att hålla oss undan sjukdomar nu under IVF tiden. Och vad händer? Sista helgen innan peaken ska nås så blir vi sjuka allihop. Fy fan så tråkigt. Men, det är bara att göra det bästa av situationen.

Jag hade ju tänkt städa i helgen, byta sängkläder och fixa med tanke på att jag kanke får ont i magen efter äggplock och inte orkar på grund av det. Men, som det känns nu så skiter jag fullkomligt i om det är damm i hörnen. Nu går vi all in på att bli friska.

Pratade med Anna förut och vi pratade lite löst om att kanske ses nått ikväll. Den tanken glädjer mig. Vi har ju samma skit så då kan vi ju lika gärna ses än att sitta på varsitt håll och glo. Vi får se hur mycket ork vi har!

Eric sover sen en stund tillbaka och jag sitter här, snortrött, och väntar på min 14 puff. Sen ska jag krypa ner också!

Vad händer?

Sista gången jag kollade på klockan visade den efter 03:15. Jag satt upp, som en idiot i sängen. Vaknade, av mig själv, vid 05:30. Klockan skulle ju ringa 05:55. Vad fan var jag tvungen att vakna innan för? Gick omkring här inne och väntade och väntade på att klockan skulle närma sig spraytid. 05:50 fick det va nog.

In i sovrummet, samma visa som inatt. Jag känner att jag verkligen inte kommer kunna somna. Med mörker kommer funderingar om man känner att man inte kan somna och en sak som hjälper är att dra på TV:n. Sagt och gjort. Klockan smög sig framåt och jag kände att jag nog minsann snart skulle somna.

Vad händer?

Jo, jag får en hostattack, som avlöses av en till och ytterligare en. Eric vaknar. Eric ska inte sova mer. Eric och mamma är uppe. Jag har ätit frukost och ska snart bjuda sonen på lite soygurt och smörgås.

Hoppas allas vår dag blir bra!


Jag vill sova

Henke förstod, när han såg mig sitta här för mer än en timme sen, att jag inte mår bra. Han sa utan vidare omsvep att jag absolut inte behöver gå upp i morgon. Jag vill ju sova, men kan inte. Han väljer ju själv att sitta vaken.

Jag vet inte vad som är felet. Jag har inte vanlig halsont. Det bara bränner på den lilla flärpen som hänger i halsen. Hela tiden. Illröd är den också den lilla rackaren. Med tanke på att den irriterar mig hela tiden måste jag svälja, hela tiden. Och av den anledningen sitter jag vaken. Man kan bara svälja så mycket saliv liksom.

Det kan så va att jag tog panodil lite för tidigt förut. Men vad gör man inte.
Drack varmt vatten med förhoppning att lindra. Nu dricker jag kaffe. Jag vill ha varmt i halsen liksom.

Tråkigt inlägg men vad fan kan man begära mitt i natten..

Jag vill sova. Klockan 06:00 ringer klockan för en puff. Kanske sitter jag vaken fortfarande då.


Tyvärr föddes jag som kvinna

Har gjort ett försök till att lägga mig och sova. Tyvärr känns det på fullaste allvar som att jag har taggtråd i halsen. Den irriterar nått vansinnigt och jag har svårt att tro att jag ska kunna somna gott i natt. Förmodligen slocknar jag av ren utmattning sittandes framför TV:n.

Fan..

Henke är piggare. Spelar för fullt. Detta innebär ju såklart att det blir jag som får ta Eric i morgon bitti.

Halleluja moment.

Tyvärr föddes jag ju som kvinna och blir inte tagen på allvar när jag är sjuk. Hade jag varit man och levt med Henke hade han ju förstått precis hur dåligt jag mår och förmodligen till och med sagt att jag får sova hur länge jag vill i morgon.

Fan..

Sista instruktionerna

Här kommer den fortsatta planen. De sista instruktionerna. Håll till godo och håll, för all del, en tumme.

Jag ska fortsätta med hormoninjektionerna under helgen. 112,5 idag fre, lör och sön. På Måndag ska jag ta 10,000 enheter Pregnyl klockan 21:15.

Nässprayen ska jag fortsätta med under helgen och så även Måndag. Sista sprayning klockan 20:15.

Tisdagen gör jag ingenting på mer än att ta två panodil när jag ska lägga mig.

Henke ska ha sin sista utlösning på söndagen. Sen får vi hoppas att de håller måttet de små liven. Ivriga och villiga att befrukta mina ägg fint i den lilla burken som får bli deras bo för ett par dagar innan insättning.

Onsdag klockan 07:30 är det äggplock.

Längtar på samma gång som jag är livrädd. Det kommer kännas. Det fattar jag. Men jag ska försöka tänka tillbaka på kraften och smärtan i förlossningsvärkarna innan jag fick snittet när Eric skulle födas. Eller likväl smärtan vid missfallet sommaren - 09. Då kan det väl inte va så farligt.

Det går framåt. På Fredag om en vecka kan jag va gravid med en graviditet som går vägen. Det kan även avslutas snabbt och inte ta sig. Eller, om livet vill va elakt, få fortskrida en stund för att sen komma ut. Men tänk - svindlande tanken - att jag kanske får fortsätta att va gravid. Och att vi äntligen ska få ge Eric ett syskon. Och att vi ska få uppleva den underbara resan under graviditeten och sen alla vaknätter och ömma tuttar och total trötthet med ett spädbarn. Och så även de positiva stunderna då man kan ligga och begrunda och titta på den lilla människa man satt till världen.

Håll gärna en tumme, skicka positiv energi och hjälp oss på traven. Jag ska be till Gud, gör det inte så ofta så kanske han tycker att jag måste satsa hårdare och inte bara höra av mig när jag av egoistiska skäl behöver hjälp.

Men, jag känner faktiskt att jag, och vi, kan få va egoistiska nu.

Älskar min familj <3


Tar tillbaka

Tar tillbaka det jag tidigare skrev om att jag tror äggplockningen blir på Måndag. Jag hade bara några mogna äggblåsor så förmodligen kommer jag få fortsätta med hormoninjektionerna över helgen. Det kändes lite oroväckande då jag injicerat två dagar och sen tagit blodprov och VUL. Nu blir det tre dagar utan övervak. Men, jag får lita på vad de säger till mig.

Tar även tillbaka det jag tidigare sagt om manliga gynekologer. Att jag föredrar dem och att de är aningen mer varsamma med skruttmuttan. Dansken idag vann inga pluspoäng med det han höll på med. Aningen varsammare kan man ju faktiskt föra in de där metallgrejerna.

Men, jag överlevde. Lite öm, men så farligt var det inte. Det kunde varit värre.

Väntar nu på sprayingen vid 14 och samtal från RMC om vidare instruktioner!

Det som göms i snö..

Såg precis något som jag känner att jag måste dela med mig av.

En man kom och gick förbi med sin rullator. Han hade en hund i koppel. Labrador eller retriver typ. ( så ni ska förstå storleken ) Hunden sätter sig och bajsar och vad händer sen?

Jo, mannen börjar fumla i ett par minuter med en bajspåse, ger sig in i de hårda drivorna och plockar upp bajset efter hunden. Uppenbarligen har han ju svårigheter med att gå, men det hindrar honom inte från att plocka upp efter sin hund.

Många stressade hundägare, utan den minsta tendens till svårigheter med gång och så vidare, kan inte ens böja sig mitt på en gångbana och plocka bort äcklig hundskit. Speciellt inte nu när det kommit så mycket snö. Hundägarna har väl då tänkt att det som göms i snö - glöms i tö.. Eeehh..

Men så är det ju inte. Och det visste mannen med rullatorn. Det som göms i snö, kommer fram i tö!

Ensam egentid

Är i stort sett redo för avresa. Tyckte inte det var så mycket lönt att somna om en halvtimma efter 06:00 sprayningen så jag fixade kaffe och smörgås. Nu är det bara andra kläder som ska på så är jag klar. Eric får jag väcka runt 7:30 så jag hinner få på honom kläderna.

Kommer ni ihåg hur jag gick upp tidigare för längre sen? Bara för att få njuta lugnet på morgonen. Jag värderar egentligen den här tiden mer än att få sitta uppe på kvällen när Eric sover. Det som hörs är klockans tickande. Jag är helt ensam.

Jag som person har alltid haft ett behov av att få va ensam i bland. En del gånger, för en herrans massa år sen, kunde jag ta bilen och åka iväg och bara sitta någonstans och röka. Eller åka omkring med full volym på favoritlåten.

Idag är inte det där ensambehovet så stort längre och kroppen, och jag i mig själv, har lärt mig att suga upp och njuta stunden när den bjuds. Om det så bara handlar om en kvart. Eller som nu, ett par minuter vid datorn med kaffet innan dagen drar igång på allvar.

Henke åkte till jobbet idag. Han har feber och mår dåligt. Jag avrådde honom men han skulle va så länge han orkade. Han ser till pengarna och att det är så mycket att göra på jobbet. Min fina man som gör mig stolt. Men jag tycker han är hård mot sig själv och lite väl envis. Alla kan bli sjuka och du har rätt att va det.

Vid 8:00 kommer pappa. Veckans sista Västerviks resa ska avklaras. Ett, vad jag misstänker, sista VUL ska göras innan äggplock.

Jag tror såhär. På Lördagkväll ska jag ta Pregnylen vid 19:30 och på Måndag är det äggplock. Pregnylen ska ju tas 24-36 timmar innan det är dags att skörda. Äggblåsorna ska mogna till. Jag tror det blir så.

I eftermiddag ringer RMC med vidare instruktioner!

Björnen sover

Henke har haft en jobbig dag och kväll. Ni vet ju att han har feber. Dessutom har vi hämtat nya bilen så han fick montera dit Eric´s bilbarnsstol. Nu ligger han och sover inne hos Eric. Snarkningarna hörs nog in till grannen. Med risk för att han ska väcka sonen är frågan -

Ska jag väcka den björn som sover?

Icke konversation

Har jag sagt till er att vi har någon form av icke konversation här hemma? Eller icke konversation är nog fel. Då låter det ju som att man faktiskt pratar med varandra. Lite i alla fall.

Idag pratade jag med maken i telefonen vid 12:30 snåret. Vet inte varför han ringde egentligen. Hur som helst. Kontentan av samtalet var :

- Men, har du inte sett på Facebook att jag är sjuk idag?

What?

Å börja med har jag inte möjlighet att kolla Facebook i min old, old mobil och dessutom hade jag suttit i en bil hela förmiddagen helt bortkopplat från the www. Och Facebook är faktiskt inte min allra högsta prioritet och absolut inte sättet som jag förväntar mig att få veta hur min man mår.

Men då kanske ni förstår vad jag menar med vår icke konversation!

Lite av varje

Idag var vi i Västervik, igen, jag och min Far. I morgon ska vi dit, igen, på VUL denna gång. Det börjar närma sig nu.

Henke har haft feber idag. Eric verkar lite mer hängig än vanligt men jag hoppas och ber för att han inte ska bli sjuk. Och, egoistiskt nog, att jag ska slippa. Jag vill ju såklart slippa oavsett då min ms blir värre när mitt immunförsvar inte riktigt klarar av att jobba bort en sjukdom och samtidigt fightas med ms. Men nu, när det är så nära äggplock. Dålig timing helt enkelt.

Men det är som det är och vi får göra det bästa av situationen. Men det är inte lätt att leva med en man som är sjuk.

Hörde nyss hur han började ett telefonsamtal med att - Livet är skit ibland. Då förstår ni kanske hur läget är här hemma.

Nu ska jag leka lite med min son som jag saknar mycket nu om dagarna då jag mest sitter i en bil. Sen blir det en dusch. Ska ju visa det allra heligaste i morgon.

Igen

Morgonkaffe - check!

Sitter här och äter min frukost. Eric tittar på barn TV en stund nu. Han brukar inte va hungig direkt när han vaknat.

Jag har så dåligt samvete idag. Jag lovade honom en mysdag hemma, han och jag, idag. Och nu sitter jag här och ska snart göra mig i ordning för en resa till Västervik för ett blodprov. Jag saknar min skrutt. Jag är ju annars hemma med honom hela dagarna. I morgon blir det ännu en resa, men på lördag, då ska det mysas.

Blir det äggplockning på Måndag så vill jag ju ha hemmet städat och såna saker, men största prioritet är min älskade Eric!


Stressläser

Sitter och stressläser genom de bloggar jag gärna vill hålla mig uppdaterad på nu innan Big Brother. Jag har fått en chokladkaka av maken * tack *

I morgon blir det som tidigare nämnt Västervik igen för blodprov. Sen måste jag även ringa Gyn och boka VUL tid på Fredag och till banken och skriva på ett papper om lånet på nya bilen.

Det var nog det hela!

Vidare instruktioner

Runt 15 tiden ringde de från RMC med vidare instruktioner. Jag hade somnat till och visste knappt inte vad det var för dag. Men det ordnade sig. Jag skrev upp på en lapp, vilket de ber att man ska göra.

Så..

Nu ska jag ta 112,5 ikväll och i morgon kväll. I morgon ska vi till Västervik och ta blodpov igen och på fredag ska vi göra nytt VUL. Hon sa även till mig att det är dags att lära sig att ta Pregnylen. Den bad jag om att bli visad idag så det var ju bra.

Pregnylen är en riktig sprutspruta som man själv får blanda till lösningen till. Men det ska nog gå bra.

På Fredag eftermiddag ringer hon med vidare instruktioner och då minsann tror jag att det är dags för Pregnylen ( den får mina äggblåsor att liksom mogna till innan äggplockning )

Jag tror att vi ligger för äggplockning på Måndag. Behöver jag säga att jag är nervös? Men than again, svimmar jag av smärta eller nervositet så hinner ju kanske själva ingreppet bli klart och jag slapp och va så medveten. Fömodligen blir man lite påverka i huvudet av det morfinliknande preparat som används som smärtstillande så det mest är punktionen av äggstockarna som känns.

Jag kommer bli varse och det skrämmer mig på samma gång som jag ser fram emot detta. Jag vill detta. Vi vill detta!


Lättad

Är hemkommen sen en stund tillbaka. Nu har jag haft turen att träffa två underbara, kvinnliga gynläkare. Vid två tillfällen. 

Hon idag, inledde samtalet med att hon är specialiserad på ultraljud. Eller något i den stilen. Hon hade kollat tillbaka på mina ulbilder som jag gjort, och det är ju en del. Hon talade om för mig att jag utan tvekan var gravid med tvillingar i höstas. Hon hade till och med sett en liten gulsäck i livmodern då jag sökte och misstänkte utomkvedshavandeskap den 29 / 8 ( ? )

Det kändes så skönt att höra. Att få bekräftelse på något som man undrat till och från och till och med börjat tvivla på då vissa läkare menat på att så inte var fallet. Mikael Allgovik som undersökte mig den kvällen sa ju att jag var gravid i livmordern men då symtomen avtog och han ingenting såg i äggledaren var ju sannolikheten så liten att det skulle sitta någon mer stans och vi blev hemskickade. Operation några veckor senare.. ni kommer ju ihåg så klart.

Hur som..

Idag hittade hon fem folliklar ( äggblåsor ) som var ganska stora och fina och tre ytterligare som RMC förmodligen vill ska växa till sig lite innan äggplock. Allting såg jättebra ut och jag blev så lättad. Hon sa dessutom att jag svarar jättebra på medicinen.

Nu sitter jag och väntar på min 14 puff och på att RMC ska ringa mig med vidare instruktioner.

Snart dags

Nu kommer snart min kära pappa för att följa med mig till Västervik. Idag blir det, som tidigare nämnt, VUL för att se utvecklingen i mina äggstockar.

Hoppas att allt ser bra ut!

1 års kalas

Nu är vi i stort sett precis hemkomna från 1 års kalaset hos Nellie. Lilla söta stumpan som blivit stor tjej utan att man hunnit med. Jag var på gång med att skriva ett inlägg om henne förut men dagen har varit hektisk och nu är jag så trött. Ska försöka knåpa ihop något i morgon.

I morgon blir det tidig uppgång. Ska ju spraya vid 06:00 och behöver gå upp snart efter så jag stannar uppe då och gör mig klar. Med tanke på den halka som var idag och de olyckor som hänt så åker vi tidigt och tar det lugnt. Jag har tiden 9:15 och behöver anmäla mig en kvart innan.

Hoppas och ber att det ser bra ut!


Glömde kameran och bildmappen på datorn strular men här är en äldre bild på födelsedagsbarnet <3





Stort grattis från oss <3

Spruta eller inte spruta

Henke fick sig, lite av en skopa, av personen han pratade med på RMC idag. Hon hade frågat honom - har ni inte läst bruksanvisningen?

Vi har läst den och så även blivit instruerade att spruta ut minsta dos innan man använder en ny nål. En ny nål tar man vid varje sticktillfälle. Frågan är vem som gjort fel..

Kvinnan jag pratade med på Apoteket sa även hon att det ju är lite riskabelt att inte spruta ut och fylla nålen innan stick. Dels är inte luft bra att få in i kroppen och dessutom, om det skulle vara luftbubblor i vätskan, får man ju inte i hela dosen då luften tar plats. Jag ringde även till tillverkaren och pratade med en kvinna, visserligen inte specialiserad just på Gonal F då hon var upptagen, men den jag pratade med sa det samma.

Vi får se om 900 pennan räcker ikväll annars vet vi nu vilken vi ska börja med. Vi kommer spruta ut minsta dosen även ikväll. I morgon får vi se vad de säger då RMC ska ringa mig på eftermiddagen efter att jag varit på UL.

Är det någon av er som vet hur detta funkar?

Förspruta eller inte förspruta helt enkelt?

Sprutfrågor

Henke ska ringa RMC idag. Den injektionspenna som vi använder ser ut att lida mot sitt slut och tjejen jag pratade med och fick instruktioner av sa ingenting annat än att jag ska använda mig av denna penna som hon sa va ( 900 ) De andra två jag har har båda olika enhetsbeteckningar så, vilken ska vi ta om vi märker att det inte räcker? Och hur kan det INTE räcka när vi gjort som vi blivit tillsagda?

Enligt sköterskan som visade hur man gör från start skulle man va mer generös med ursprutningen innan stick än vad vi varit. Ändå verkar det tryta.

Så i stället för att stå som frågetecken ikväll om vi märker att det inte räcker så ska han nu ta reda på hur vi ska göra. Ifall.

Själv har jag väldigt svårt att ta information, speciellt vad gäller siffror, Henke är den som laddat pennan och vet hur den funkar och ser ut och dessutom ska jag ju till Västervik och ta blodprov idag så då bestämdes det att Henke skulle fixa med detta!

Nu ska vi fixa i ordning oss. Pappa kommer snart!

Hoppas vi alla får en bra dag!

Repat mod

Nu ska vi snart se Desperate Housewives och efter det Big Brother. Värmebröd, jo men visst.

Jag har repat mod under dagen och känner inte lika stor oro längre. Det får bli som det blir. Och det som ska ske lär ju ske oavsett vad jag tänker eller tycker både innan, under tiden och efter så.. Jag ska försöka se saker ur ett positivt perspektiv.

Hoppas och ber att allt ska lösa sig och bli som vi vill <3


Solsidan test

Jag har loggat in här ett par gånger idag bara för att inse att jag inte har något vettigt att skriva. Inte någonting faktiskt.

Eric och jag har varit lite effektiva ikväll och torkat ur kylskåpet. Smidigt med en hjälpsam kille som mer än gärna öppnar och stänger kylen gång på gång utan att det manas och aja bajas. Höjden av lycka, kan man tro.

Gjorde förresten ett test förut. - Vilken personlighet i Solsidan jag var.

Henke sa, med all rätt, att jag var en klockren Alex. Jag blev ju det så det var ju inget konstigt. Henke skrattade gott åt det faktumet. Varför vet jag inte egentligen. Han gjorde testet själv sen och blev samma karaktär.

Så det kan bli!

Orolig, förväntansfull och .. lite mer orolig

Har fixat lite med viktiga papper och räkningar nu på förmiddagen. Disk och andra tråkigheter också för den delen.

Eric fick en bok och ett pussel av go´boken och det pusslet har vi också sysselsatt oss med ett tag.

Jag är trött idag. Och lite orolig. Eller förväntansfull kanske är rätt ord. I morgon ska jag ju till Västervik för att ta ett blodprov för att se så att jag svarar rätt på hormoninjektionerna. Man kan väl inte annat än att va lite orolig inför det. Tänk om det inte hänt något. Tänk om det hänt för mycket.

En av de första tankar jag slogs av idag när vi vaknat var - Tänk om vi gör allt detta förgäves. Tänk om det inte bär frukt. Jag önskar man kunde spola fram tiden ordentligt. Så man säkert visste. Det förutsatt att det ska funka på första försöket. Det är ju inte alls någon garanti, men jag kan faktiskt tycka att vi är värda det. Det finns det så många andra som är för den delen men jag känner att vi inte har tid att misslyckas. Vi behöver detta nu så jag kan komma på bromsmedicinen mot ms och återfå lite av kontrollen av min egen kropp. Eller åtminstonne kontrollera sjukdomen så den inte tar över för mycket.

Västa scenario är ju antingen överstimluering eller inga äggblåsor. Vet inte vilket som är värst. Men bara tanken på att kanske behöva börja om med allt gör mig ledsen.

Om detta nu inte ska gå vägen vid ett första försök kan vi väl hålla en tumme för att det blir ordentligt med äggblåsor så det finns att frysa och försöka igen utan denna process innan.

Jag ska bara försöka få maken min att förstå att det kanske behövs en slant för att eventuellt frysa ägg i stället för snygga fälgar till bilen han köpt.

Snart är det dags för 11 kaffe med Anna och Nellie. Alltid något att se fram emot!

Stackars dom som stänger in sig

Överlag har detta varit en bra helg. En del smågnabb, de kommer alltid på helgerna, annars ganska bra.

Det finns en hel del saker som irriterar mig. Saker som är så jävla onödigt att jag ens nämner här då jag inte kan utveckla vad det egentligen handlar om. Jag bara önskar man skulle kunna sudda bort udden av negativitet vad gäller detta men det går inte att springa ifrån. Det finns där och det går inte att värja sig.

Hur som helst, ofast ordnar dessa små bagateller ( för det är bagateller ) upp sig och saker flyter på. Som tur är. Man undrar ju då vad poängen var med att göra en stor grej över det från början. Men, alla är vi olika.

Nu ska jag gå all in på en chokladkaka och se Big Brother. Det är ju några år sen det gick på TV och man har blivit äldre. Kanske är det inte lika spännande att se folk kissa i vardagsrummet, supa, slåss och ha sex i TV.

Frågan är om det ens var kul förr..




Stackars dom som stänger in sig, 100 dagar utan heder - Eller vad är det han sjunger Lars Winnerbäck..


Meningslöst dravel

En sak som jag lärt mig är att det inte är bra att sätta sig vid bloggen när man inte är på humör. Att skriva av sig när man är ledsen är en sak, är man förbannad eller på dåligt humör som jag är idag blir det lätt tråkiga inlägg att läsa. Fullt med negativ energi.

Anledningen till att jag är lättretlig idag är för att mitt ciggarettintag är skapligt åtsnörat. Jag vill inte va rökare och genomgå det vi gör men jag kan heller inte hitta orken att kämpa emot för det här sista. Jag känner mig som världens mest värdelösa människa. Jag vet att jag är långt ifrån ensam om att röka när det kommer till IVF och liknande. Vissa mörkar, en del är öppna. Jag kämpar med att dra ner och sen sluta inför en eventuell insättning.

Very well..

Det ordnar sig nog.

Tyvärr är det en hel del andra moln som stör på en annars ganska vacker himmel. Det känns inte så bra. Men det är ju bara att hoppas och be för att det ska ordna till sig.

Innan jag svävar iväg med en massa oförståligt dravel avslutar jag nu, kryper ner i sängen och vilar mig och hoppas och ber för att jag vaknar sen och är på bra humör! Eller aningen bättre skulle nog anses som bra i detta läge.

Jag håller en liten tumme för det i alla fall!

...

Sitter här och försöker plana ut mitt humör som är allt annat än bra.


<3

Fick lite dåligt samvete, såhär ska det ju se ut:

<3   Rebecca + Henrik = Eric   <3

14 puffen

Inväntar min 14 puff och fördriver tiden med att sitta här. Har ingenting av värde att delge förvisso, men så är det i bland.

Vi har varit hos Farmor och blivit bjudna på kaffe och semla. Jag får ju en utan mandelmassa.

Känner en molande värk i min mage. Både över äggstockar och runt livmodern. I hela tjejmagen skulle man nog kunna säga. Det kommer och går. Det är ju inte det minsta konstigt om det känns då äggstockarna helt varit ur funktion med hjälp av sprayen i tre veckor och nu börjar få hormoner igen och de får börja jobba.

Lite orolig för överstimulans är jag ju såklart men jag försöker tänka att det sannolikt är helt normalt att känna det jag gör och att detta ska bli bra i slutänden. Jag har ju bara tagit två injektioner så vad skulle kunna hända? Dosen är ju dessutom mycket, mycket lägre än genomsnittssprutaren så jag har förmodligen rätt i mina misstankar om lätt stimulans.

Nåja, dags att ta en puff och sen vila!

Vill passa på att skriva att jag älskar min make. Han blev lite ledsen över det jag skrivit på morgonen. Det var ett drygt skämt med en viss liten mening i. Men bara lite. Vad är väl en sovmorgon herregud. Mig går det ingen nöd på så. Det är när jag är trött som jag blir lite gnällig.

Rebecca <3 Henrik

Sant eller falskt?



 - Becca, ÅH MIN ÄLSKADE BECCA, det är klart att du också ska få lyxen att ligga kvar på morgonen. Det är väl klart att du är trött som har hand om hemmet och vår son varje dag, trots att du egentligen är sjukskriven. Jag är så tacksam att du skött allt trots att du periodvis inte mår bra. Och med MS i din kropp är du ju mer trött än du var innan.

Och nu, min älskade fruga, när du är så duktig och går upp vid 06:00 varje morgon för att ta nässpray och även nu med hormoninjektionerna som du tar är du värd att få koppla av. Jag kan ju bara i min vildaste tanke tänka mig in i vad en nedreglering och nu en hormonstimulans gör med kroppen. Jag förstår att du är trött, minst lika trött som jag. Men på ett annat sätt.

Jag älskar dig så Becca. Jag vil ställa upp och hjälpa dig och det är inte mycket du begär. En liten skruttig sovmorgon. Och en liten kram då och då. Herregud, vi är ju gifta. I nöd och lust liksom.

Sant eller falskt?

Tråkigt inlägg

Ska snart väcka maken som vilar lite efter maten. Då blir det en kvällspromenad innan spruttagningen. Anna kommer hit ikväll igen för att hjälpa mig.

Let´s Dance och en kopp kaffe.

Vissa dagar är mina blogginlägg så tråkiga. Idag är det kanske inte så konstigt. Jag har varit trött och tråkig och inte direkt haft någon inspiration för inlägg.

Tänkte jag skulle be Henke ta ett kort på injektionspennan så ni får se den lilla rackaren. Och om inte annat för att jag ska ha en bild sparad här då detta är klart. Vi får se om det blir i kväll eller i morgon!

Önskar oss alla en trevlig kväll!


Ny bil

Har ju helt glömt att berätta att vi köpt ny bil. Eller vi är väl att ta i. Henke har sedan en längre tid kollat på olika bilar hit och dit. Att spendera ytterligare en sommar utan AC känns ganska avlägset då jag mår väldigt dåligt av värmen. Men nu har vi en ny. Ny för oss i alla fall. Jag har bara sett den utvändigt genom fönstret då Henke svängde förbi här hemma när han provkörde. Men den var fin.

En Audi A4 Avant tror jag bestämt att det var. En mörkblå.


Trötter

Nu har vi precis haft Anna och Nellie på besök. Lite vardagspyssel har hunnits med och ett par småsaker finns kvar att göra nu till dess att maken kommer hem på lunch.

Jag är trött idag. Riktigt gristrött.

Längtar till 14 puffen och att få krypa ner och vila mig. Jag var så trött på morgonkvisten så när Eric vaknad 7:45 fick han snällt sitta och leka med bilar och kolla TV. Men han är så snäll mot sin mamma att han finner sig i det. Jag slummersov till 8:30.

Solen skiner ute och lockar mig till promenadtankar. Nu känns det dock ganska avlägset då vi snart ska vila. Hoppas på fint väder även i morgon!


Snart helg

Ville bara kika in här och säga hej. Och såklart önska oss en bra dag!

Jag har befunnit mig på fel dag hela veckan och enligt min beräkning borde det idag va Torsdag. Skön känsla att tro att det är en hel vardag kvar innan ledigt med familjen. När det i själva verket faktiskt är sista arbetsdagen för maken idag!


Injektionsdag 1

Då var den ju, som tidigare nämnt, kommen. Den första injektionsdagen. Jag har varit smått orolig hela dagen. Inte för själva sticket, det bekommer mig inte. Det var mest att jag såklart inte visste hur känslan skulle va när det sprutades in i mig. Om det skulle brännas eller svida eller göra aj aj ont.

Det blev mest kallt. Vi förvarar det ju i kylskåpet och såklart var det väl mest det jag kände då. Någon konstig form av kyla. Nu är jag lite öm just omkring stickstället.

Anna var en klippa och kom hit och hjälpte mig. Det var bestämt sen innan att hon skulle fixa det åt mig men i sista stund ville Henke ge det ett försök. Men i en ännu senare stund ångrade han sig. Han ville inte göra mig illa. Anna ville det ju inte heller såklart, men någon var ju tvungen. Jag känner att jag inte riktigt kan trycka nålen i mig själv. Inte än.

Hur som helst, Henke var med och höll hand och Anna arbetade. Helt fantastiskt med vänner som verkligen ställer upp. Till och med på detta. Älskade Anna <3

Nu är det snart dags för dagens sista puff i ena näsborren och lite värmebröd och någon film.


Känslor

Känner mig helt likgiltig och lite smått orolig samtidigt som det känns skönt ( eller hur man ska uttrycka det ) att komma vidare i processen. Men de saker som jag oroar mig mest för närmar sig med stormsteg. Oron för överstimulering och oron inför en eventuell äggplockning. Och sen så klart, oron efter eventuellt införande.

Det är en karusell av oro detta. En berg och dalbana med känslorna. Sen gör väl sprayen sitt antar jag. Nu har jag ju bara sprayat en borre vid två tillfällen idag så hormonerna har väl börjat arbeta så sakteliga igen.

Tur är väl att jag haft min beskärda del av att må dåligt så jag vet lite grann hur jag ska hantera det. Men det är så tråkigt. Som det känns nu skulle jag vilja lägga mig i sängen och gråta. 
 
Jag hoppas att jag, efter denna runda med spray och sprutor får vi bli gravid, trind och glad!

Morgonfunderingar

Hamnade här en sväng innan jag ska fixa i ordning här hemma för att få lite gäster. Farmor kommer och så även Henkes moster och kusin med sin lilla tjej.

Jag känner mig så trött idag. Ovanligt - nej. Jag hoppas lite kaffe sätter fart på mig.

Idag tog jag bara spray i en borre nu på morgonen. Det har känts märkligt att ställa klockan på 05:55 för att spraya båda, men att bara ta i ena. Vet inte hur länge jag ska forsätta med det. Åtminstonne till på Onsdag, då vi ska göra nytt ultraljud för att se så jag inte blir överstimulerad.

Det kommer va en hel del tider att hålla koll på. Nu har det varit 6, 14 och 22. Nu blir det öven en kvällsspruta från och med idag. Jag är inte det minsta orolig för själva stickdelen. Jag är mest orolig för att jag inte ska förstå sprutan, att vi inte ska kunna få till dosen och att jag ska bli överstimulerad. Jag vet, jag går händelserna i förväg med min oro, men sån är jag!

Tänk om det kunde flyta på så bra som det gjort med sprayen. Och tänk om jag är gravid om några veckor. Det känns helt overkligt att göra detta på det här viset. Efter att ha nött som galningar i två år utan resultat och utan lust vissa gånger, bara för att det kan ha varit en ägglossning. Ja, ni fattar. Hela sex grejen kommer ju lite i fel bana när man... måste.

Som tur är kan jag väl inte påstå att det varit några större problem. Den största biten har ju varit just det där planerandet. Att det varit ett måste på något sätt.

Nu känns det ganska glidigt på något sätt. Samtidigt som det blir en stor påfrestning på min kropp. Men jag är villig att ta det. Vi vill ju det här.

När Henke kom hem från jobbet igår så sa han bara rakt upp och ner att han är så jävla sugen på en liten knodd till.

Jag hoppas jag ska kunna ge honom en!

Skämt åsido!

Senaste tiden har jag fått en del påhopp från vår umgängeskrets, och även av maken min, för min humor. Den kallas dryg och underlig och inte rolig. I bland får jag till det så det passar herrskapet men alltsom oftast nu för tiden är det mer regel än undantag att det skrattas åt mig i stället för mina skämt.

Jag tycker personligen att jag är en komiker. Inte i världsklass, men jag kan allt få till det ibland. Jag förstår inte påhoppen helt.

Jag har ett par exempel.

När Anna och jag var på hemväg från vår Ullaredsresa var vi båda trötta mot slutet av resan. Jag skulle förklara en sak och poängterade att jag var just väldigt trött och -

" jag kommer bara kasta ut orden i luften så vi kan samla in dom och knyta ihop en liten påse "

Anna satt som ett frågetecken. Hon tyckte inte alls att det var kul. Själv skrattade jag så jag höll på att dö eller nått. Jag tyckte drygheten i det jag fick till var så jävla härligt underbar. Jag vet, det är fel att skratta åt sina egna skämt. Hela poängen blir fel då. Märk dock väl att jag skrattade efter att jag sagt det.

Henke har varit en stor kritiker senaste tiden till just mina skämt. Här kommer hans bidrag till skämtens värld.

Jag hade fixat och donat och gick förbi i hallen. Henke och Eric ligger i vår säng och Henke ber mig komma för att Eric vill något. Han vill nog ha en puss, säger han. Jag lutar mig fram och får ett finger i näsan av sonen min. Henke kreverar. Skitkul??

Vi må ha olika humor, ibland går de hand i hand. Personligen tyckte jag mitt bidrag var snäppet roligare.

Jag petar helst mina egna snorkråkor. Ha ha ha !


Så får det bli!

Nu blir det snart en kvällspromenad, en sväng med dammsugaren och en kopp kvällskaffe.


Vet inte

Det finns en hel del som borde göras men jag kan inte finna orken till det. Ska vi ha besök här i morgon så måste jag städa ikväll. Det är så smutsigt här så det inte är okey att säga att det var ett tag sen vi städade. Det ser ut som vi aldrig gjort det. Nästan i alla fall.

Det jag helst skulle göra ikväll är att ta en promenad, en fika och sen ett efterlängtat bad. Jag skulle ju badat samma kväll som sprayblödningen kom och nu ser jag min chans.

Åh.. Jag vet inte hur jag ska göra.

Förståelse är härligt!

Nu inväntar jag 14 sprayningen och sen ska vi sova.

Arbetsförmedlingen gick bra. Det känns mycket bra att den personen som jag träffar är mycket förstående när det gäller vår provrörsbefruktning. Ändrar om tider och skjuter på saker för att vi ska få tid till det som känns så viktigt för oss. Försåelse är härligt!

Har en del pappersarbete att ta tag i själv. Jag måste skicka arbetsgivarintyget till Roger så han får fylla i ett rätt. Det var ju alldeles för gammalt, det han skickat innan, och ve och fasa om A - kassans personal ska behöva jobba lite själva än att låta datorer läsa in pappren maskinellt.

Nåja, det blir nog bra. Jag ska leta rätt på det och sen söva Eric.


Check

Nu är tiden för ultraljud bokad. Den 23 Februari klockan 9:15. Pappa ska följa med mig. Han ska absolut inte följa med in. Han följer med för att köra mig och för att sitta i väntrummet. Skulle kännas väldigt konstigt att ha honom där inne. Helst av allt vill jag ju ha Henke med mig men han kan inte va borta för mycket från jobbet. Dels är det så mycket att göra och vi har helt enkelt inte råd.

Äggplockningen är ju något utöver det vanliga efter vad jag har hört och en del får väldigt ont efter den så vi sparar på att ha Henke hemma till dess, när det gäller detta. Ifall jag har väldigt ont kan han va hemma en extra dag då i stället.

Birgitta kommer hit och har Eric så jag kan åka till arbetsförmedlingen. Henke får åka och hämta henne.

Det var väl det hela för nu!

Väntar

Nu har vi ätit frukost här och jag väntar på att klockan ska bli 8:30 så jag kan ringa till Gyn och boka tid.

Ville mest bara önska oss alla en bra dag!

Utredning av arbetsförmåga

I morgon är ett möte på arbetsförmedlingen inbokat. Angående: Utredning av arbetsförmåga.

Det är ett viktigt möte men det är inte säkert att jag kan åka. Stackars Farmor har fått så ont i sin ena arm. Vi skulle hörs i morgon och se om hon kan komma eller inte. Kan hon inte så får jag helt enkelt skjuta på det. Jag har ju inte börjat stämpla så egentligen ska jag ju inte behöva åka på det där än. Men jag vill ju försöka få ordning på saker och ting också.

Sen ska ja ringa Gyn i Västervik och boka tid för VUL och blodprov nästa vecka. Det ska göras kontroll för att se så jag inte blir överstimulerad av hormoninjektionerna.

Det var väl det hela!



Mos, tataas

Ikväll när vi hade mys i vår säng innan sovdags för Eric bad jag om en kram. Mitt i allt mys och kramande sa jag

- Eric, mitt älskade gos älskar dig mer än potatismos.

Jag tyckte det var lite vitsigt. Jag är en person som gillar att rimma och så. Inte på något sätt seriöst och det är väl lite det som är poängen. Hur som helst. Efter att jag dragit mitt rim säger Eric

- Mos, tataas

Tataas betyder potatis och jag tyckte det var så himla kul så mitt i kramandet började jag skratta gott. Eric skrattade också, inte för att jag tror att han fattade vad det var som var så kul.

Men gulligt var det.





Dags för Fas 2

Så kom det då, det efterlängtade samtalet om hur det kommer se ut för någon vecka framöver.

Ultraljudet och blodprovet igår såg jätte bra ut. På Torsdag ska jag börja med sprutorna. Spännande. Jag hann bli lite orolig över att jag kanske skulle behöva fortsätta spraya ett tag till innan det var dags. Men så var inte fallet. Spraya ska jag fortsätta med, på samma tider, men bara i en näsborre per gång.

Det kommer nog kännas skapligt onödigt att ställa klockan på 05:55 och ta en sprayning. Det har ändå känts helt okey att spruta i båda.

Jag fick ett så kallat sprutschema över telefon och ska ta 112,5 av den där pennan i 6 dagar. På måndagen den 22 ska jag till Västervik och ta ett blodprov och den 23 ska jag göra ett nytt VUL. På eftermiddagen den 23 ringer de igen och ger mig vidare instruktioner.

Henke fick återigen en instruktion om den endaste sak som han ska bidra med under den här tiden. Han behöver ha utlösning varannan var tredje dag. Som han slarvat med det. Man skulle kunna skylla det på att jag haft en blödning nu i 1,5 vecka men jag tror inte det är där skon klämmer.

Han har en uppgift, en njutningsfull uppgift i jämförelse med att ta nässpray och sprutor på sig själv och trots det slarvar han. Men nu poängterade hon det igen så nu blir det andra bullar!

Så det så!

Desperat efter Desperate Housewives

Nu blir det snart värmebröd och Desperate Housewives. Det har varit uppehåll alltför länge nu.

Börjar bli lite pirrig inför samtalet med RMC i morgon. Det kommer bli en hel del information och det är inte alltid lätt att ta emot med Eric runt benen. På eftermiddagen är han ju dessutom trött och lite svår att tas med men jag hoppas de ringer straxt efter 14 och att han somnat för eftermiddagsvilan då.

Tänk om jag snart får börja med sprutorna. Så spännande. Det skulle väl inte spela någon större roll om jag får spraya längre men man vill likom vidare i processen. Påbörja fas 2.

I morgon är tanken att jag ska småplocka och städa lite lätt. Byta sängkläder och fixa. Jag städade ju tidigt i förra veckan för att kunna komma hem till ett hem som skulle vara skapligt. Nu är det dags igen. Och så även för en omgång tvättande.

Men då har vi ju lite att sysselsätta oss med!

Undersökning och provtagning

Idag hade vi tid för UL och blodprov för att se så nedregleringen går åt rätt håll. Jag kände mig nödig åt både det ena och det andra hållet när jag la mig ner för det vaginala ultraljudet. Mycket riktigt kunde hon inte hitta den vänstra äggstocken ( tydligen är den svårfunnen efter vad Anders som opererade mig hade skrivit ) Jag sa att jag kunde testa att kissa lite och efter det kom den fram.

Ett par äggblåsor kunde hon hitta men de var så små. Hon trodde inte de skulle spela någon roll men beroende på vad blodprovet som jag även tog idag visar så kanske jag får räkna med att spraya en stund till.

Vi fick även en genomgång på de pennor jag ska använda till horominjektionerna. Jag trodde nog att nålen liksom skulle stickas in av sig själv då man trycker på " avfyraren " men den måste man trycka in i sig själv. Det ordnar sig.

Efter det fick vi gå till Labb för att ta ett blodprov. Det var inga problem oh snart gjort. Jag fick med mig blodprovsröret och skulle själv posta det i en låda inomhus. Cafeterian på Sjukhuset hade inga frimärken så vi åkte till Posten och postade.

Nu inväntar jag eftermiddagssamtalet från RMC i morgon med vidare instruktioner. Om jag ska börja med sprutorna eller måste fortsätta spraya.

Hoppas det flyter på så jag får börja med sprutorna!

Hemkomna

Nu är vi hemkomna och har ätit tidig middag. Jag ska alldeles snart vila en stund. Eric sover, sen ett tag tillbaka. Han var så trött. Vaknade tidigare än vanligt och har gått långpromenad med Farmor. Han verkar trivas där, han ville inte åka hem.

Jag ska berätta för er om vad som sas och hur vår dag sett ut. Jag ska bara samla lite kraft genom en vila först!



UL+Blodprov

dag blir det, som tidigare nämnt, UL och blodprov för att kolla hur det har fungerat för min kropp med Suprecur. Sen ska jag få en genomgång i hur jag ska ta hormoninjektionerna.

Är superstressad känner jag. Eric är vaken och jag sitter och äter frukost. Jag hoppas att allt ska flyta på vad gällr påklädning och så och att han kan knipa om eventuellt bajs till vi kommer till Farmor. Vi har inte tid för det. Man kan tycka att jag inte har tid att sitta här, men tugga och skriva - det kan jag göra samtidigt.

Han blev inte ledsen över att höra att han ska till Farmor även idag. Snarare glad. Han höll upp bilen han fick igår och sa att han ska visa den för henne.

Så, nu ska jag göra mig i ordning.

Hoppas dagen blir bra för oss alla!

Familjemys

Ikväll har vi haft en bra kväll. Lekt med sakerna Eric fick, fikat en snabbis med Anna, Per, Nellie och Emma, sett Solsidan och haft familjemys. Härligt att ha hela familjen samlad under samma tak.

Nu ska Henke och jag fortsätta myset med värmebröd och film. Värmeljusen är tända.

Det är så skönt att va hemma. Vi har haft det bra på alla sätt men hemma är alltid hemma.


Som vanligt igen

Eric leker med sakerna han fick och det mesta känns väl ungefär som vanligt igen. Skönt att va hemma.

Allt är uppackat och det finns, än så länge, inga direkta måsten.

Nu ska jag ta mig en dusch. I morgon ska jag på UL och ta blodprov för att kolla så allt ser okey ut inför sprutstarten. Jag ska även få veta hur jag ska ta injektionerna. Är inte orolig för att ta sprutor på mig själv, det är ju såna där pennor. Men jag har börjat känna en viss oro för att jag ska bli överstimulerad av detta. Att vi ska behöva avbryta och börja om. Men jag hoppas det ska flyta på bra detta nu och resultera i en liten bäbis.

Nu ska jag duscha och sen mysa och leka med min Skrutt!


Hemma

Hemma nu. Vi ska vila lite innan vi hämtar Lill - Skrutt <3


Snart dags

Nu har vi ätit frukost och det mesta är packat och klart. Snart ska vi lasta bilen och åka. Så skönt det ska bli att få komma hem.

Jag har haft det bättre än vad jag trodde jag skulle ha. Saknat Eric massvis men samtidigt har det varit skönt att få lite distans. Och att slippa alla vardagsbestyr och till viss del, en del tjat och bråk med en liten kille. Jag har lyckats ladda batterierna trots för lite sömn och för lite mat.

Tror mycket beror på att jag vet att det funkat så bra med Eric. Hade han gråtit trötlöst redan första kvällen hade jag nog suttit hemma och skrivit vid det här laget. Men, allt har gått toppen bra och därför har jag kunnat koppla av. Insett att min skrutt klarar sig utan mig!

Nu, pack och åkdags.

Casino Cosmopol

Nu har vi varit på Casino Cosmopol och konstaterat att där är det inte svårt att göra av med pengar. Jag förstod såklart inte helt hur maskinerna funkade men med lite vägledning av Anna så gick det alldeles utomordentligt bra. Väldigt kul och så roligt att få komma iväg. Det är så sällan man kan hitta på saker utan barn nu för tiden.

Vi ska ta tidig kväll här och ladda inför hemresan i morgon. Henke har inte druckit någon alkohol ikväll just därför.

Skönt med tidig myskväll på hotellrummet.

I morgon kommer vi hem till Eric. Han har varit så duktig hos Farmor och jag är stolt över att vi fostrat en son som anpassar sig efter situationen och är trygg nog i sig själv utan att protestera när saker och ting inte blir som vanligt. Han må va ett trotsigt monster, men jag tycker vi lyckats finfint.

Längtar <3


Vår dag

Bloggen har fått en naturlig semester kan man säga. Och ni har tagit semester från mig. Ömsesidigt och helt okey. I morgon kommer vi hem och vi har börjat längta riktigt mycket.

Dagen idag har varit bra. Vi var och handlade paket till Eric på förmiddagen och på eftermiddagen var vi på Naturhistoriska museet, Henke och jag.

Ikväll blir det Casino Cosmopol, heter det så?

Saknar Eric <3


Rapport

Idag har vi varit på mässan en stund. Det var kul att kolla runt bland allting men man blir trött. Jag åkte hem när Anna skulle hem för att söva Nellie runt 14. Sov en välbehövlig stund.

Nu ikväll har vi ätit mat på restaurangen här på hotellet och nu ska jag ta en dusch och sova.

Har pratat med Eric ett par gånger i telefonen och han har det bra. Min älskade älskling.

Henke är kvar nere i baren. Det gör mig inget ikväll.

Detta blev ett tråkigt och uppdelat inlägg men det är en liten rapport om vår Stockholmsresa!

Förresten, Sandra bor på samma hotell som oss. Hon är också på mässa här i Stockholm. Vad är oddsen liksom. Lite kul faktiskt.



Ingen tur med vädret

Vår Stockholmsresa påbörjades straxt efter 14 tiden i eftermiddags. Klockan var närmare 21 innan vi kommit fram. Mycket trafikolyckor på vägen och vi lyckades slippa köer och förseningar till dess att vi nådde Södertäljebron. Där tog det tvärstopp mitt på motorvägen.

Det var tydligen en lastbilsolycka längre fram och stoppet på vägen skulle vara till 20 eller senare. Nellie började bli hungrig och som skänkt från ovan hade vi blivit stannade precis vid en sån där plats där man kan göra en U sväng.

Vi åkte till en bensinstation, Nellie åt och sen åkte vi en alternativ väg.

När vi kom fram till hotellet kunde de i receptionen inte hitta vårt rum, men det dröjde inte alltför länge innan vi fick ett.

Nu har vi ätit lite, jag har pratat med min älskade skrutt i telefonen och nu sitter jag här. Vid datorn. TV:n är på och jag är så trött. Jag saknar hemma. Jag saknar Eric. Jag hoppas att han till slut drack sin kvällsvälling och somnade och får sova hela natten.

Henke är med Ingo, Jon och Milla och dricker. Jag har påmint honom om att det är frukost i morgon vid 7:45 och att vi faktiskt ska på mässa efteråt.

Vi hade pratat om det här. Det skulle inte va någon fylleresa. Det skulle va vår helg, så mycket som vi kunde få till det. Men här sitter jag, ensam, och saknar min älskade skrutt.

Jag kan väl tycka att det inte alls, någonstans i hela världen, var värt det att åka hit om jag ska sitta här själv och glo. Då hade jag med fördel mycket hellre varit hemma. Ärligt alltså.

Jag kanske är negativ eller otacksam. Men jag bryr mig inte. Jag vill hem, till Eric.


RMC

Ringde RMC idag för att höra så sprayblödningen var okey. Tycker det känns som att den är långdragen, sprayblödning låter som en liten puff kan jag tycka. Nu har jag ju visserligen läst om det och sett att många blöder länge och mycket men det kan kännas bra att få höra att det inte är några konstigheter.

Passade även på att fråga om ämnesomsättningsprovet. Svaret hade kommit och värdet har sjunkit. Jag hade 3,3 innan och nu, om jag inte hörde helt fel, var det på 1,3. Så hur som helst är det inget där som stoppar vår fortsatta IVF historia.

För övrigt har vi lämnat Eric nu. Jag känner mig helt tom. Kan inte beskriva känslan vidare för tårarna kan inte sluta rinna.

Älskade Eric. Jag längtar efter dig som ett barn längtar efter Julafton.

Packa lite kanske

Nu ska jag fixa i ordning mig och sen påbörja packandet för oss till Stockholm och för Eric till Farmor.

Det som gör mest ont och känns mest aktuellt är det faktum att Eric kommer bli så glad när han märker att Henke kommer hem tidigare från jobbet och att vi ska åka till Farmor. Han älskar att vara där men till slut, även om det tar ett bra tag, så kommer han ju börja undra vart vi är och varför vi inte kommer tillbaka.

Det kommer gå bra. Det vet jag. Birgitta har mycket erfarenhet av att ta hand om barn så jag är inte orolig så. Det är mest bara den där gnagande känslan av att jag inte är med. Att jag inte är där.

Om det nu är någon som läst detta och misstolkat detta så handlar det absolut inte om att jag inte vill lämna Eric hos Birgitta. Jag älskar Birgitta för den underbara svärmor, och Farmor, hon är. Vi kanske inte alltid har samma åsikter, men det har man ju inte med någon här i världen. Hon kommer ta utomordentligt bra hand om Eric och hon älskar honom. Det är absolut inte där skon klämmer. Kom ihåg det nu, om det nu skulle va någon som misstolkat menar jag.

Det det handlar om är att Eric är det mest värdefulla och älskade jag har. Jag skulle lätt ge upp min plats på jorden för hans skull. Sen är jag extremt kontrollbehövande och vill veta och vill vara med.

Det kan nog göra mig gott att märka att han överlever utan mig ett tag. För det gör han, det vet jag. Min älskade pojke.

Snart är det söndag och då kommer han få inslagna paket för att döva vårt dåliga samvete. En paket för var dag vi varit ifrån honom. För vet ni, Henke känner samma sak som mig.

Det erkände han igår då vi satt och nästan grät vid köksbordet.

Rörigt inlägg

Nu ska vi snart slänga in värmebrödet i ugnen, dricka cola och se klart filmen " Love and other drugs " som för övrigt verkar va en helt okey komedifilm. Den är sevärd och fyller funktionen att ta tankarna från annat en stund och till och med locka fram ett och annat skratt.

Tror ni att jag kommer dö av brustet hjärta i helgen? Det hoppas jag verkligen inte att jag gör. Jag ska försöka ta mig i kragen och göra denna helg till vad den är. En helg där Henke och jag helt kan unna oss åt oss själva, inte bli avbrutna i samtalen, inte behöva va så strikta och tänka på mat och sovtider hit och dit.

Den här dagen har varit Eric´s ( eller Eejic som han själv säger ) dag. Micaela och Tilde var ju, som tidigare nämnt, här på förmiddagen och det busades och lektes, sen nu ikväll var vi ute hos Farbror Fredrik och kollade på stora traktorer och truckar som körde omkring. Eric fick sitt alldeles första hänglås med tillhörande nyckel.

Efter det handlade vi på Konsum och Eric fick själv välja en leksak i leksakshyllan. Det blev såklart en bil.

Efter det kom Anna, Per och Nellie hit för att säga hej då till Eric och för att fika en snabbis. Vi dansade med barnen och hade allmänt trevligt.

Just det, så att jag inte ska glömma, Eric älskar Krokodilsången. Han sjunger med och vet när vissa ord ska komma och det är bara helt otroligt sött att se honom sitta och digga och sjunga " diiil " " bil " " lång " " flaak " " baak "

Jo men visst, förstår ni.

Glömde köpa panodil när vi handlade. Det måste jag komma ihåg att köpa om vi stannar till på någon mack i morgon. Jag kommer nog ha ganska ont i huvudet i morgon. Känner jag mig själv rätt så kommer jag gråta fram till ... till vi kommer fram. Eller förmodligen stundtals tills på söndag då jag gråter av lycka efter att få se den lilla människan som jag älskar så jävla mycket att det värker.

Mamma´s älskade, älskade Eric <3

Saknad

Alltså, fy fan säger jag.

Är det normalt att må psykiskt dåligt bara av vetskapen om att jag ska va ifrån Eric från i morgon till på Söndag? En natt, möjligtvist två, hade väl varit mer okey. Men det känns så länge.

Jag vet att han kommer ha det bra hos Farmor och han har sovit där innan. Men jag kan inte skaka av mig den här jobbiga känslan. Tänk om han får somna gråtandes efter mig på kvällen. Av ren utmattning, orolig över vart jag är någonstans. Tänk om han vill något viktigt som hon inte förstår. Tänk om han bara vill ha lite närhet av mamma eller pappa.

Fy fan. Klumpen i mitt bröst växer sig större och större. Tårarna är på gränsen till att komma bara jag tittar på honom. Min älskade älskling.

Ordet saknad kommer att ha en helt annan mening efter den här helgen. Om jag tror att jag saknat innan är det inget mot vad jag kommer uppleva nu.

Samtidigt håller jag med, det är viktigt att komma ifrån och ladda batterierna för att orka vardagen.

Men det gör så jävla ont!

Härlig dag

Idag har vi haft Tilde och Micaela här på besök. Så trevligt att ses, var så länge sen så det är pinsamt.

Det blev en hel del avbrutna samtal men nu har vi bestämt att vi ska ses oftare så efter hand lär väl barnen leka snällt med varandra så vi vuxna kan prata lite mer.

Tilde är så duktig på att prata. Tydligt och i långa meningar. Eric är ju inte den tydligaste killen att tyda men han gör ju så gott han kan.

Vi satt och skrattade åt de små när de lekte med två dockor inne i vardagsrummet.

Eric kallade dockorna för barn och bäbisar. Tilde sa lugnt och sakligt " Det är dockor " " Barn " sa Eric igen " Det är dockor "

Så höll det på och till slut tror jag Eric gav med sig. Han vet ju att det är dockor, vi brukar ju bara referera till dom som barn när vi leker med dom.

Härligt sällskap, härlig dag!

Nu ska jag vila.

Ångest

Idag har jag varit produktiv måste jag få säga. Städat ordentligt både här och där, varit och klippt mig och nu sitter jag och njuter kvällskaffet. Ska alldeles snart ta en dusch.

Jag börjar få sån ångest över att va ifrån Eric nu när vi ska åka på Torsdag. Åhh.. Samtidigt som jag känner att det kommer bli skönt att komma ifrån känns det så elakt att åka ifrån den man älskar mest i hela världen för en nöjestripp.


Morgonhälsning

Kikar in här och önskar oss alla en bra dag. Vädret är inte med oss men det kan ju inte hjälpas. Tråkigt dock med blåsten som viner och snö ömsom regn som piskar.

Eric var så duktig i morse och borstade sina tänder. Jag tjatade kanske ett par minuter. Jag hotar nu för tiden med att han inte får se sitt älskade Umizoomi som börjar så lämpligt straxt efter frukost. Perfekt.

Idag ska vi klippas oss, Henke och jag. Och hämtade ut hormonsprutorna på Apoteket. De ville där att vi skulle hämta det innan den 15 Februari och med tanke på att vi ska iväg till Stockholm nu i helgen och sen till Västervik på måndagen den 14 Februari hämtar vi det idag. Vi som redan har tångt i kylen. Jag tror nämligen det ska stå där.

Nåja, det ordnar sig.


Planat

Två hela dagar har nu gått sen Henke´s och mitt senaste ventilsnack. Det är skönt att verkligen prata ut och det var nog välbehövligt. Det har känts mycket bättre för oss både sen dess. Vem gillar att gå runt att sura liksom?!!

Jag tror mycket berodde på någon konstig PMS känsla i kroppen då när blödningen kom. Jag var hyperkänslig och fick för mig massa konstigt och svängde i humöret som jag vet inte vad. Nu har jag varit lugn och fin och försöker njuta av min tillvaro i stället för att gå runt och sura hela tiden.

Henke visar också mer kärlek mot mig. Jag har väl aldrig varit speciell ömhetskrävande men nu senaste tiden har jag bönat och bett om en kram här och var och har inte tid funnits så har jag blivit jätteledsen.

Men, nu har vi planat ut här hemma. Det mesta känns faktiskt mycket bra. Och det gillar vi!


Glädjande besked

Idag har vi fått lättnande besked här hemma. Eller mest av allt är det en lättnad för min älskade far.

På Eric´s födelsedag förra året sökte han sig till sjukvården då han länge dragits med en envis rethosta. Vi trodde ju såklart att han skulle komma hem med lite meducin men det blev röntgen och en fläck syntes på röntgenbilderna. Han fick sedan åka till Västervik för vidare provtagning och information. Lunginflammation hade han hur som helst.

En datortomografi gjordes i September och fläcken fanns kvar.

Med tanke på att han var rökare i en herrans massa år och även arbetat med asbets för 30 år sen ( vilket ger sina skador i lungor omkring så många år senare ) har det varit oro till och från gällande detta.

Hur som helst, förra måndagen var det halvårskontroll på denna fläck och den har inte växt till sig.

Idag har pappa pratat med sin läkare som säger att fläcken till alldeles alldeles största möjliga sannolikhet beror på lunginflammationen han hade och den hosta han drogs med länge innan han sökte vård. Om ett år ska de kolla upp det igen och har det inte växt till sig då heller så avskrivs detta.

Skönt med glädjande besked, eller hur!


Drömmar

Senaste tiden har jag haft såna där tunga drömmar. Djupa eftertänksamma drömmar. Drömmar som tagit upp viktiga saker och även blickat tillbaka på hur saker en gång var.

Inatt drömde jag en sak som jag skulle vilja föra från drömmarnas land till verkligheten.

Den handlade om en person som egentligen känt mig i en herrans massa år nu men fortfarande inte känner mig. Jag vet att jag pratade med personen i fråga om detta för flera år sen och det då visade sig att personen bildat en uppfattning om mig som jag sa var fel. Jag tror inte, med handen på hjärtat, att så speciellt många uppfattar mig som en katig person. Jag kan upplevas katig vid en första anblick, det kan jag köpa, men det är för att jag i grund och botten är en väldigt ( var i alla fall ) blyg person.

I min dröm pratade jag, återigen, med den här personen om detta. Inte för att det kanske kommer redas ut på något sätt men det gnager i mig just det där att jag upplever det som att jag inte duger i personens ögon. Och att jag vet att personen i fråga har en felaktig uppfattning om mig. Saker och ting är inte bara svart eller vitt. Det finns allt som oftast en förklaring om man bara tar chansen och ser om det finns grund för sin åsikt.

Det finns mycket att vinna om detta samtal skulle äga rum!


14 sprayning - check!

Har egentligen inte så mycket att delge. Har en sak som jag skulle vilja skriva om men nu är det dags att passa på att vila när sonen ändå sover så vi får ta det senare.

Har tagit 14 sprayningen nu och insåg att mer än hälften av flaskan gått åt. Ska ju spraya åtminstonne 1,5 vecka till och när vi åker till Stockholm får jag inte glömma den andra flaskan som står och väntar i skåpet. Tänk om det skulle ta slut och vi är så långt borta.

Vi tar det säkra före det osäkra och tar med den andra flaskan!

Vår dag i korta drag

Idag har jag varit på labb och tagit ämnesomsättningprovet. Hoppas att det börjat sjunka. Fikat med Farmor och gått promenad med Anna och Nellie. Nu är vi trötta och sega och väntar in Henke för lunch och därefter spray och vila.




Status

Jag kan bli så upprörd när folk har en åsikt, ofta för att skapa en debatt. När det sen kommer till kritan står personen inte alls eller i alla fall inte helt för det de sagt. Då ska det börjas förklaras och målas över eller skyllas på andra. Jag förstår inte.

Visst, jag kanske inte alltid exakt säger hur jag egentligen menade med någonting men jag provocerar däremot inte för att få en debatt och undrande frågor för att sen börja tveka och så.

Jag vet inte vad som är poängen. Jag förstår heller inte vad folk får ut av det.

Facebook är en kul grej att sysselsätta sig med men i statusfältet uppstår ofta debatter, missförstånd och hetska diskussioner. Inte i min, men i många andras.

Att ha en stark åsikt för att sedan ändra sig, skylla ifrån eller behöva va övertydlig i huur man faktiskt menade kan jag tycka är så onödigt.

Men det är ju min åsikt!


Snart dags

Eric vaknade nyss och ville bli omstoppad. Typiskt nog är det ju en stund innan klockan ringer för sprayning. Men vad spelar det för roll. Nu är det ju snart dags och sen får jag lägga mig igen.

Hoppas vi alla får en bra dag!


Bra dag

Dagen har varit bra. Vi har gratulerat Erica som fyller år idag, gått promenad, Anna och Eric har badat och framförallt - vi har varit sams hela dagen. Ett par gruff gruffs har det väl varit men inte något som anses anmärkningsvärt.

Ikväll är jag så trött och jag har även en tråkig huvudvärk. Inväntar 22 sprayningen och att vi ska se en halv film, om vi orkar. Resten ser vi klart i morgon misstänker jag.

I morgon ska jag ta blodprov igen. Ämnesomsättningsprovet är det dags för så nu håller vi en tumme för att det ska visa sig ha sjunkit.

Visst? Visst!

Klimakteriekossa!

Det frestar på oss detta. Tror egentligen allt tillbaka i tiden plus ovissheten om framtiden gör sig påmint. Att det är det som gör det så jobbigt för oss just nu. Henke slåss också med ett helvetes röksug allt som oftast och irriterar sig, med all rätt, på att jag inte klarar av att sluta.

Mitt mål, och mitt måste datum, är när och om jag får börja med injektionerna. Det är ju det som är början på vår framtida resa. Det jag gör nu påverkar ju ingenting ( jo det gör det ju men inte mer än vanligt ) De råder dessutom att man drar ner eller slutar helt just inför injektionerna. Det är ju när äggen börjar blomma som det är viktigt.

Nu tror jag ju visserligen skadan på dem redan skett då jag rökt i många år och min mamma rökte när jag låg i magen vilket visat sig minska antalet ägg om barnet hon bärt visar sig va en tjej.

Nåja, det ska nog bli ordning på det också. Tyvärr känner jag mig absolut inte stark nog att klara av vardagen utan det där helvetesgiftet i min kropp. Men, får jag börja spruta då ska jag sluta.

Nog om det!

Henke talade dessutom om för mig igår att han helt klart märkt av att jag har biverkningar av sprayen. De humörsvängningar jag har ( som för övrigt inte är av denna värld ) är ingenting som vi varit med om tidigare. Att leva med en ms knasig människa är ingenting mot att leva med en kvinna i nedreglering.

Han sa dessutom att begreppet klimakteriekossa är ett ord han nu förstår. Ha ha.. Tur att vi inte har en trotsig 2,5 åring den dagen jag landar i det skedet med min kropp på riktigt. Detta är tillfälligt och vi ska klara detta. Vi vill ju detta. Det är bara att det är lite jobbigt stundtals. Men det är det ju för alla till och från. Nu är det ju en yttre faktor som påverkar och den försvinner snart så vi tar en dag i taget!

Vi älskar varandra här hemma faktiskt <3

Grattis

Ett stort GRATTIS till Erica som fyller år idag <3  Hoppas din födelsedag blir toppen.

Det är skrämmande vad fort tiden gått. Du var i Eric´s ålder när jag träffade dig första gången. Åren har skenat och du är en stor tjej nu. 

Kram till dig på din dag!

 


Ett god morgon

Ville bara kika in här och säga god morgon.

Det här ska bli en bra dag!



Saknad

Nu ska jag alldeles snart lägga mig och dra täcket över huvudet. Känner ingen större lust med att va vaken faktiskt.

Jag är less, ledsen, besviken, lite arg, uppgiven och trött. Jag fattar inte vad fan det är som är fel. Som det verkar är det tydligen jag som är problemet. Eller åtminstonne upphov till att problem uppstår.

Så mycket som det bråkas och gnabbats i det här hushållet, eller det här förhållandet, senaste tiden har det nog aldrig gjort. Båda inblandade parter är för trötta hela tiden för att reda ut saker och det resulterar i långvarig irritation som lätt blossar upp vid en konfrontation om minsta lilla igen. Det är så jävla tråkigt.

Jag vet att Henke för tillfället är väldigt trött och utarbetad och att han har väldigt ont i kroppen hela tiden. Där i ligger hans lättretlighet. Och jag förstår.

Min ligger i att jag är hemma med en, ibland, mycket trotsig 2,5 åring som tar min kraft, sköter ett hushåll och har en sjukdom som man blir trött fort och lätt av. Lägg där till sprayen som har trötthet som biverkning och uppvak och störd nattsömn som nu börjar göra sig påmind.

Jag klagar inte över det och jag skyller inte någonting på någon biverkning. Det kan bero på det men det kan lika gärna bara va så att jag är tröttare överlag just nu.

Skit samma, jag är så jävla trött på att bråka. Jag saknar Henke och mig som sams. Jag saknar tiden då vi var varandras side kicks och inte bara gnällde och bråkade. Jag saknar Henke helt enkelt. Trots att han finns i samma hus som mig just nu.
Nu ska jag fortsätta mitt gråtande en stund och sen sova.

Punkt!

Hem ljuva hem

Nu inväntar jag 14 sprayningen sen ska jag vila.

Dagen har varit bra. Vi har fixat lite med det väggord jag köpte i Ullared och en tavla. ( Jag ska fixa ett kort sen så ni får se. ) Vi har även varit och hälsat på Atlas som är ensam hemma då Birgitta och Fredde med familj är i Mantorp och gratulerar Jocke och Elli som fyllt år. Vi valde att stanna hemma då Henke inte känt sig helt hundra. Vi tog även en promenad i blåsten med en glad vovve.

Nu har vi fikat lite här och ska som sagt vila.

Måste bara tala om för er hur förtjust jag är i det väggord jag köpte. Det  lyder " Hem ljuva hem " och det stämmer såväl med hur jag känner för vårt boende. Vi har hittat hem genom att flytta hit.

Härliga känsla.


Becca funderar, som vanligt!

När man kommer upp i en viss ålder och har ett fast förhållande sen en stund tillbaka är det nästan så man kan känna vissa människors blickar efter en växande mage. Spekulationerna går varma i vissa kretsar och vissa tar det steget längre och frågar rakt ut om det inte är dags snart. Ungefär som att de tror att man kanske inte tänker på själv att tiden går. Och som att de tycker att de är kapabla att avgöra om förhållandet är starkt nog för ett sånt stort åtagande som ett litet barn.

För vissa, som för oss, börjar magen så småningom växa. Visst tog det över tio år men det var helt klart värt väntan då vi avgjorde, utan påverkan av andra, när vårt förhållande var i fas för att klara av denna utmaning.

Efter att ens första barn blivit över året, och speciellt med det faktum i bagaget att jag är en bit över 30 år, börjar spekulationerna om syskon. Vissa tar även den frågan steget längre än till spekulation och frågar rakt ut.

Att skaffa syskon är ju, för de flesta, något som sköter sig självt men för en del, som för oss, krävs det lite mer arbete ( och pengar ) för att komma till en punkt med ett eventuellt syskon i familjen.

När man yttrar detta vänder helt plötsligt de flesta sin åsikt och tycker att det ju helt klart räcker med ett barn. Man får glädjas åt det man har. Man ska inte känna press att behöva skaffa ett till när man redan lyckats helt perfekt ( som i vårt fall )

Hur kommer det sig att människor i allmänhet är så snabba med att leta mage, leta " bevis " på att hon nog är med barn när de sedan i samma andetag kan tycka att det så klart inte alls är nödvändigt? Herregud, en del känner ju att det räcker mer än nog med ett barn och det gör det för oss också om detta inte går vägen. Det är en sorg i sig om det stannar här men livet blev ändå perfekt och totalt meningsfullt den dag Eric föddes.

Mycket vill ha mer och att vilja ha syskon till sitt barn är ingen överflöd. Jag tror de allra flesta satsar på det faktumet och bara för att man stöter på svårigheter i skaffandet ska man väl inte behöva ge upp sin dröm och bara acceptera tillvaron.

Jag vet inte om ni förstår hur jag menar. Jag har haft lite mailkontakt med en tjej som varit i samma situation som mig där första barnet kom som på beställning och det fick bli IVF för ett syskon. Hon satte pricken över i när det gäller detta.

Det är svårt att uttrycka den känsla man har när det gäller detta. Jag vill heller inte att någon specifik ska ta åt sig då detta inte är riktat till någon. Det är bara tankarna i allmänhet runt detta som jag funderar över.

Hoppas ni förstår hur jag menar, mina vänner. Trevlig lördag, förresten!







Katastrof humör

Nu är det snart läggdags för min del. Ska bara se utröstningen i Let´s Dance först. Kanske ta mig ett glas Cola. Har faktiskt inte tagit en klunk ännu och det, mina vänner, är stort på en Fredag.

Ikväll har det varit synd om Henke. Mitt humör va totalt katastrof förut. Jag vet inte om det var den påfrestande dagen med trotsig son, att blödningen drog igång, sprayandet eller bara mig helt enkelt. Trist för Henke att komma hem till men å andra sidan är han inte glädjeruset själv alltid.

Senaste tiden har han varit fruktansvärt trött och utarbetad och länge sagt att han inte mår bra i kroppen med mycket värk och tråkigheter. Det är ett tungt jobb han har och jag är så stolt över det han gör.

Nu ska jag krama om min man en stund <3

Pms tanten rapporterar

Jag vet inte om jag kan skylla på sprayen eller om det bara helt enkelt är så att jag har haft pms eller sån där tråkig mens känsla i kroppen. Jag blir varm som fan och lite på gränsen till fuktsvettig, humöret pendlar upp och ner och åt sidorna så jag har svårt att hänga med och jag är så trött.

Jag kan inte direkt påstå att känslan jag har är annorlunda än den man brukar ha när man har mens. Nu är det ju inte mens jag har förvisso utan en reaktion på att min kropp nedregleras, men sakerna kanske ter sig lika. Vad vet jag.

Hur som helst känns det bra att blödningen kom. På den åttonde dagen. Dels har jag varit orolig för att den ska låta dröja på sig och dels har jag varit orolig för att jag inte tillgodosett mig sprayen på rätt sätt. Men så långt så bra.

Nu ska jag ta tag i dammsugningen här hemma.

Monstergenen

Nu sover mitt lilla monster och jag sittr här och njuter av tystnaden. För även att jag älskar Eric så det gör ont kan han driva mig till vansinne vissa gånger.

Det här med trots är ju inget han visar jätteofta mot människor som inte träffar honom dagligen. Jag antar att jag går honom på nerverna lika mycket som han kan göra på mig då jag tjatar om tråkiga saker han inte vill göra.

Ibland kan man ta åt sig och undra vad man gör för fel då han är så här. Det gör ju inte saken bättre när folk påpekar att han aldrig gör så när dom är närvarande. Att sen få höra att " Henke var aldrig sån " eller " du Becca var aldrig sån " får en ju att undra vart monstergenen kommer ifrån.

Att spekulera i om han har damp eller inte är å börja med ett par år för tidigt. Det oroar mig heller inte det minsta att han skulle ha det ( kanske möjligtvist att det gjorde det första gångerna det hände ) Med tanke på att han kan sitta stilla och koncentrerad och leka med sina grejer i långa perioder oftare än sällan slår ju varje sån liten tanke ur hågen.

Trots är ju ett vida känt begrepp. Vissa barn griper den tag om hårdare än andra. Runt två år händer det mycket i ett litet barn antar jag. De märker att de är en egen person. En person som själv, till viss del, kan påverka vad som ska göras eller inte. De testar sina föräldrar, så klart. Hur långt kan de gå för att få i genom sin vilja. När är det stopp.

Folk som träffar oss kan säkert tycka att Eric blir bortskämd som allt som oftast får i genom sin lilla vilja. Innan jag fick barn var jag en stenhård förälder där nej betydde nej. Idag, i det verkligen föräldraskapet, är det inte så. Här hemma funkar det inte.

Till att börja med slogs jag med acceptansen av en sjukdom som samtidigt som Eric flyttade in i vårt hus. Det gjorde att orken till att vara hård och fostrande inte fanns. Samtidigt kan jag faktiskt känna att lite måste man få ge efter. Man kan kompromissa.

I stället för att det ska vara gråt och tandagnissel en hel dag så kanske man får släppa på ett par nej här och var för att ha en mer harmonisk familj? Ingen mår ju bra av att bråka och jag tror till viss del att barnen behöver känna att de faktiskt har en vilja som i bland går i genom. Så är det ju i verkligheten. I bland får vi som vi vill och i bland inte.

Nu laddar vi för en bra kväll med gott humör. För samtliga familjemedlemmar.

Trots, sprayblödning och längtan efter vila

Idag är jag tacksam över att det är Fredag kan jag säga. Henke kommer ju va hemma nu i två hela dagar och det behövs för att huset inte ska rivas i ren ilska från min sida. Om jag tidigare sagt att Eric varit trotsig tror jag att han idag, med råge, tar priset. Så vansinnig som jag varit på den lille rackaren idag har jag aldrig varit.

Nu sitter jag här. Eric leker själv en stund nu. Jag har fått huvudvärk av allt tjatande idag.

Sprayblödningen har kommit också. Vet ju inte alls vilken typ av blödning jag kan förvänta mig men en blödning har kommit hur som helst.

Nu snart är klockan 13 och Henke kommer hem på lunch. Längtar efter vilan. Inte så mycket för att jag är trött utan just för att jag behöver lite lugn och ro och ladda om. Lugna ner mig. Försöka balansera upp mitt humör.

Det var väl det hela!


Morning

Idag vaknade vi tidigt här i huset. Eller tidigt och tidigt - allt är ju relativt. 7:40 blev det morgon här och vi har nu ätit frukost och fixat lite.

Ville mest bara kika in och önska oss alla en bra dag!

Försöker slå bort en envis känsla

Vi har haft en trevlig kväll trots att Henke lämnade oss för att pyssla om bilen. Anna kom hit och lekte med Eric och mig. Vi skrattade och hade det riktigt trevligt. Henke var ju produktiv under tiden och lagade rost så det var ju trots allt bra.

Idag är det en vecka sen jag satt och nojjade och var orolig inför spraystarten. I morgon bitti klockan 06:00 är det en vecka sen jag började. Jag kan inte fatta hur snabbt det gått. Jag trodde ärligt talat att tiden skulle snigla sig fram men samtidigt är det ju inte så konstigt att tiden går så fort. Dagarna delas ju in med spraystunder och de åtta timmarna som ska gå i mellan rusar fram.

Nu är det två veckor kvar ( ungefär ) med spray sen blir det hormoninjektioner. Det ska bli spännande och att sticka mig själv är inget jag är orolig för. Faktiskt. Jag ser det mer som en mjukstart och en träning för att ( efter detta ) ge mig själv injektioner med bromsmedicin mot MS. Och det är ju säkerligen något jag kommer få göra länge. Tills det kommer någon tablett man kan ta. Det finns ju tydligen i cirkulation nu men de är ju inte i närheten lika beprövade som de där sprutorna så det känns faktiskt säkrare med just sprutorna. Det tycker även min Neurolog.

Jo men visst förstår ni.

Har gått med en envis känsla idag. En sån där känsla om framtiden. Jag har nu en känsla av att försök nummer ett med IVF kommer gå fel och att ett eventuellt andra försök ska kunna lyckas. Jag hatar att känna sånt här då det alltför ofta faktiskt är så att jag har rätt. Herregud, jag drömde liksom om Henke´s pappas dödsdag ett halvår innan han dog. Inte så att jag visste att något ledsamt skulle ske - jag bara såg datumet i drömmen hela tiden, skrev ner det när jag vaknat och ett halvår senare fick vi ju svar på vad det innebar. Creapy.

Jag ska slå bort den där känslan. Intala mig själv att vi ska tänka positivt nu. Men inte för den delen så att jag ska bli högmodig och tro att allt ska gå toppen. Jag ska ta varje dag för sig och njuta av min man och min son.

Vad sen livet för med sig för oss i framtiden lär vi ju bli varse oavsett känsla om den eller inte.

Älskar mina pojkar <3

Ensam och övergiven

Sitter här hemma och känner mig smått övergiven. Henke kom hem och lagade mat och åkte sen för att pyssla om ... just det. Bilen. Det spelar väl ingen större roll så men jag är så trött efter de senaste två dagarnas äventyr så det hade varit skönt att ha honom hemma.

Men i morgon är sista dagen för denna vecka, så jag får trösta mig med det.


Nyfunnen energi

Henke har hamnat i ett flow där han säljer bilar till höger och vänster. Eller, det kanske lät lite konstigt. En kille var hur som helst och kollade på de två Mazda bilar Henke skulle ha som projekt. Ett långsiktigt projekt där den ena skulle serva den andra med delar och så. Med tiden har han insett att prio ett är vårt hus och vår familj. Tiden finns tyvärr inte till dessa bilar och i stället för att stå och bara stå har han nu bestämt att de ska säljas.

Det var som sagt en kille och kollade igår och om allt bara går som sagt kommer han och hämtar dem på söndag.

Vidare har vi en 740 och en 940 som ska säljas. Allt detta för att vi ska kunna köpa oss en bil. Jag kör ju aldrig så att ha varsin känns onödigt. Dessutom ska det i denna nya va AC så jag inte mår så dåligt i bilen av värmen i sommar som jag gjorde i år.

Detta flow Henke befinner sig i nu gör att han har en hel drös med energi. Fixar och donar med sina bilar. Tvättar dem och pysslar om. Lagar lite rost här och putsar lite där.

Tänk om han, kanske just i kväll, kunde sväva in här och dammsuga golven, sortera lite tvätt och kanske till och med ta hand om disken efter maten. Med den här nyfunna energin menar jag. Tänk om den kunde räcka till det. Kanske rikta in sig på de där tråkiga hemsysslorna. Utan att Henke liksom reagerar - det bara kommer helt naturligt.

Det vore väl nått!


Lunchrapport

Vi har haft en bra dag här, Eric och jag. Vi har plockat mycket med allt jag köpte igår. Nytt duschdraperi, påbörjat tvätt av alla kläder. Eller åtminstone Eric´s sängkläder och hans andra kläder. Jag vet att jag kanske är lite väl " noga " men jag vet att Eric har ganska känslig hy och med nya kläder som ofta är överfärgade vill jag faktiskt tvätta innan han använder det för första gången.

Köpte ju även nya sängkläder till vår säng och de ligger i maskinen just nu. Är så sugen på att få i dom. Tror det blir väldigt fint.

Anna och Nellie har varit förbi här och det är alltid lika trevligt. Vi drack kaffe, gav våra barn lunch, lekte och pratade. Visst är det helt underbart med vänner!?!

Nu har jag den där dagen innan mensen känslan i kroppen. Det känns som den ska komma när som helst så jag antar att det är den omtalade sprayblödningen som är på ingång. Jag hoppas att den kommer, annars blir ju allt fördröjt antar jag.

Nu kommer snart maken hem. Sen ska det sprayas klockan 14 och sen vila. Så skönt det ska bli att få krypa ner. Jag känner i kroppen att jag inte vilat som jag brukar nu de här två senaste dagarna.

// Trötter

Att bädda eller inte bädda

Idag är det segt känner jag. Men det ska nog ordna till sig. Klockan går snabbt så snart är det dags för lunch, vila och snart är även denna dag slut. Tiden går fort. Väldigt fort.

Jag ska inte sinka mig längre här nu. Det finns en hel del att plocka med.

En sak måste jag bara skriva om. Och det är det faktum - hur olika män och kvinnor är. Eller hur olik jag är Henke, om ni så vill.

Jag skulle aldrig kunna åka hemifrån utan att sängarna är bäddade. De få gånger jag gått upp innan Henke för att åka någonstans har jag  bäddat till min egen säng. Lite grann sådär så Henke sen ska göra klart. Det händer ju aldrig men då har jag ju försökt i alla fall.

Igår när jag kom hem möttes jag av ett stökinferno i sovrummet. Varken vår eller Eric´s säng var bäddad.

För mig är det liksom pricken över i att bädda och göra sånt innan man lämnar hemmet. Eller bara lämnar sovrummet. Hur kan det inte finnas tid? Det är ingen militärbäddning vi gör här i huset med sträckta lakan så en krona kan studsa. Det är ganska slarvigt gjort om man granskar. Men kuddarna snyggt och någorlunda prydligt i huvudänden och täcken tillrättade och över vardera säng.

Det tar inga tider och det känns ju mycket trevligare att komma in i just sovrummet.

Skrattat och handlat och handlat och skrattat

Har haft en toppen, toppen härlig dag idag på Ge´kå´s. Har sett både Uuula-Conny och Moran. Handlat och skrattat och skrattat och handlat. Vet inte när jag skrattade så mycket senast.

Nu är jag trött och hungrig. Har inte hunnit med att äta så nu när sonen sover ska vi passa på. Jag ska äta mitt värmebröd.

I morgon har jag sprayat 7 dagar och kan nu invänta min sprayblödning. Tycker jag anar en molande mensvärk men vi får se vad som händer. Vet inte heller alls vad jag kan förvänta mig för typ av blödning. Som tjej vet man ju att de kan te sig både si och så. En sprayblödning helt enkelt. Spännande.

Vill avsluta med att tacka världens bästa vän Anna för en underbar dag <3

Nu äta lite sen varva ner vid TV:n. Det känns som att det inte kommer va några problem ikväll!

God morgon

Sitter och äter min frukost i skaplig lugn och ro. Köksklockan och datorn är det som hörs. Jag vet inte när kaffe smakade så gott. Jag njuter min lugna morgon här vid datorn, men bara för att inse att typ ingen hunnit uppdatera någonstans sen dess att jag kollade igår kväll. Det är väl min tur. Tiden finns, men då finns det inget att se.

Nåja..

Jag skrev ju igår hur min sömn skulle se ut, om jag känner mig själv. Somna 00:30 och vakna när minns jag inte men en halvtimme, timme innan klockan ringde.

Jag somnade runt 23:30 och vaknade 05:19. Bra jobbat! ( Klockan skulle ringa 05:30. )

Ska fortsätta att göra mig i ordning nu. Önskar oss alla en bra dag!

Det mesta under kontroll

Ett sista inlägg för kvällen får det nog bli.

Det mesta inför Ullaredsresan är under kontroll. Kaffebryggaren är laddad, mackor tillagade, bananer, dricka och godis inhandlat. Nu vore ju det ultimata om jag kunde komma i säng och somna till 22:30 hugget så jag orkar hela dagen i morgon. Känner jag mig själv rätt sover jag inte före 00:30 och vaknar nästan alltid en halv timma innan klockan ska ringa.

En sak som jag inte, under några omständigheter på denna jord, får glömma i morgon är min nässpray. Jag ska ställa fram den på köksbordet nu efter 22 sprayningen så borde jag väl inte missa den.

Det var nog det hela!

Trött, tröttare, Becca

Hemkommen för en stund sen och nu väntar jag in min Henrik. Jag ska lägga mig en stund när han duschar och fixar med maten. Är riktigt trött känner jag.

På måndag eftermiddag har min kära far telefontid med en läkare och ska då få veta hur röntgen såg ut.

Ikväll blir det en tur ner på stan för att handla lite till vår resa i morgon. Lite dricka, godis och annat smått och gott. Det kan gå åt så man orkar. Det är långt att åka och det går åt lite energi när man väl nått destination. Sen är det den långa resan hem igen.

Så, vart ska jag tro?

Snart dags

Äter lite nu innan det bär av till Västervik. Tänk om det kunde va så lyckat att man, samma dag en röntgen görs, får svar. Det sitter ju folk och analyserar bilderna som tas för att det ska bli så bra som möjligt så varför inte bara lägga ett par minuter extra och sen ge besked..

Väntan är den värsta. Har man lyckats slå bort eventuell oro är det inget mot den oro man bär på fram till dess att man får ett besked. Det är något som jag lärt mig.

Men det ska nog gå bra och med detta får det faktiskt inte va någon fara.


Omplanering

Lite senare en vanligt har jag nu hamnat en snabbis här. Det blev lite rörigt på morgonen då mamma ringde och sa att hon inte kunde va barnvakt. Hon har länge, länge dragits med en infektion i kroppen och har ätit en kur med Kåvepenin men inte blivit bättre. Tycker synd om min kära mamma.

Hur som helst, barnvakt är fixad och även Henke´s att göra lista. Han hade lite fix åt mig som jag lika gärna kan göra som är hemma än att han ska behöva gå runt och prata i telefonen på jobbet.

Stort tack till Farmor som ställer upp med kort varsel <3

Nu inväntar vi Anna och Nellie för en fika sen kommer pappa och hämtar mig. Han ska göra om sin datortomografi idag. Vi får hoppas på bra resultat på den nu. Så snart han fått svaret, om några dagar, så kommer jag berätta mer om det. Ni som följt mig ett tag vet att allt började på Eric´s födelsedag. I och med att det inte är mig det handlar om så känner jag att jag inte vill skriva om det förrän vi vet hur det ligger till!

Nu återstår bara att önska oss alla en bra dag!

RSS 2.0