Envisa huvudvärk

Har tampats med en envis och tråkig huvudvärk ikväll igen. Jag har haft mycket huvudvärk senaste tiden men jag tror att jag spänner mig för att jag inte mår bra. Jag är stressad, till och med när jag sover.

Jag hoppas att jag ska få hjälp i morgon. Att Agata kan sjukskriva mig och det tillbaka i tiden så jag slipper bli utan pengar.

Det gjorde mig så lättad efter att jag varit på arbetsförmedlingen och pratat med denna trevliga människa som såg direkt på mig att jag inte är i kondition för att börja arbetsträna. Och dessutom inte kunde förstå vad jag ska ta av mina stämplingsdagar för när jag inte är utredd färdigt för att kunna jobba ens.

Idag har jag svarat ärligt på frågan hur det egentligen är. Det är en befrielse. Det är skönt att bara låta saker va som dom är och inte spela tuffare och starkare än man är.

Jag klarar inte av all press som sätts på mig. Det funkar inte. Att jag heller aldrig får komma till en punkt där saker och ting är bra och fungerar gör ju inte saken bättre. Allt som oftast, nu senaste tiden, känns det som att jag ligger i ett snurrande hjul. Allt dundrar på runt omkring mig i en rasande fart och jag ligger hjälplös och orkeslös i mitten.

Så känns det. Förhoppningsvis får jag en chans nu att jobba mig starkare igen. Kunna ta tag i saker och ting utan krav, stress och tvång.

Just det, jag ska äntligen på testa min kognitiva del i hjärnan. Det har jag pratat om i ett år. Den 18 / 4 får vi ett ungefärligt svar på hur förändrad jag är i den del av hjärnan som är min personlighet och hur jag funkar.

Som det känns är det 25% Jag hoppas jag har fel!

Möten

Nu är jag hemkommen från mina ärenden. Det har gått bra. Eller bra och bra, det har varit meningsfullt.

Jag hade en känsla av att pratmänniskan idag skulle bli lite jobbig. Det var den. Inte jobbig att va på utan just för alla känslor som jag har i mitt bagage. När hon frågade hur jag mår nu och jag hade tänkt efter bröt jag ihop och grät. Jag insåg där och då att jag mår väldigt dåligt just nu. Jag försöker hålla en skaplig fasad utåt och jag går upp och klär mig varje morgon men innerst inne mår jag piss.

Efter pratmänniskan åkte jag till arbetsförmedlingen. Träffade en tjej där och hon var helt totalt supertoppen. Vi har träffats innan och hon talade om för mig att jag inte kan pressa mig själv till att va som jag var innan. Hon kom ihåg hur jag varit förr när jag var arbetssökande. Ingenting var omöjligt och jag var positiv och försökte med både det ena och det andra.

Nu fattar jag ingenting och det är liksom helt okey.

Hon fattade inte varför jag ens var där. I den kondition jag är, med stressen jag känner över allt, är jag inte redo att söka arbete eller reda ur hur mycket jag orkar jobba. Förståelse, utan att man behöver säga så mycket är helt fantastikst.

Det vi skulle göra idag var att skicka en signal till min a-kassa. Det ville inte hon göra på mig. Hon nästintill beordrade mig att bli sjukskriven igen och kunna reda ut min arbetsförmåga utan krav. Gå på möten och ta saker i lugn takt.

Hon skrev en lapp som jag kan läsa ifrån i mitt samtal till Neurologavdelningen i morgon.

Hon ansåg att när det inte på något vis finns grund för hur mycket jag överhuvudtaget kan jobba är det ju inte rimligt att börja stämpla. Att jag dessutom, på grund av missförstånd, kommer missa en månads betalning gör ju att en tillbakaskriven sjukskrivningsperiod skulle rädda upp vår ekonomi och minska stressen där. Skulle jag dessutom börja på arbetsträning i skicket jag är i nu skulle ju inte det vara rätt. Jag kan inte prestera så mycket nu, på grund av allt. Därför är det bättre att vänta lite till.

Det var min dag, så långt.

Svammel när det är som bäst. Jag är trött och ska snart vila!

Snart dags

Nu ska jag snart iväg. Pratmänniskan först och sen arbetsförmedlingen. Hoppas på att inte behöva vänta alltför länge. Brukar va ganska trött efter att ha lättat mitt hjärta.

Dagen idag började helt fantastiskt. Jag vaknade innan Eric och kunde njuta av tystnaden och lugnet vid frukost.

Önskar oss alla en bra dag!

Lite bild update



Nu är det länge sen jag la upp bilder så här kommer ett par i väldigt dålig kvalité. Det kan inte hjälpas. Nu har jag ju en annan mobil så det bör bli bättre.



Nyvaken, glad kille efter eftermiddagsvilan.







En kille som ser mycket äldre ut än han är.








Spelar på min gamla orgel hos morfar







Jobbar och sliter på pappa´s jobb.







Det var allt för nu!






Några rader

Vår kväll blev bra. Henke har slipat lite på ett par skärmar till en bil. Eric och jag sopade av altanen och fixade lite där. Snart är det dags att spola av möblerna så man kan sitta där om så bara för att njuta av en kopp kaffe.

Det är sån skillnad på Eric nu. Han leker så bra och man behöver inte va orolig för att han gör en massa dumheter, inte än i alla fall.

Ikväll har jag fått mig en ny telefon. Inte ny ny men ny för mig. Jag har dammsugit av, vi har fikat med Anna, Per, Nellie, Sandra och Stefan, vi har plockat med disk, jag har duschat och nu väntar jag in att Big Brother ska börja. Är hungrig men min senap börjar ta slut. Senap på Pågenmacka ni vet! Jag var helt säker på att Henke skulle handla ikväll. Men jag överlever.

I morgon ska jag först till min pratmänniska och sen till arbetsförmedlingen. Dom ska få skriva tillbaka datumet för starten på min arbetslöshet till första Mars. Absolut. Tycker det är så dålig stil med allt strul från alla håll vad det gäller det där. Jag har inte direkt valt att hamna i den här sitsen. Och jag har begärt extra hjälp från alla håll men infon är knapp och nu har jag bestämt mig för att sätta ner foten och kräva hjälp.

Tack för en bra dag <3

Sannolikheten är så liten

Jag har länge varit väldigt irriterad på det faktum att vi själva måste bekosta IVF, som ni vet. Vi är på långa vägar förmögna och de pengar vi får bekosta detta med är våra renoveringspengar.

Verkligheten ser ju tyvärr ut såhär för allt för många. Man måste betala för att få syskon.

Det jag irriterar mig på är det faktum att jag anser mig själv ha blivit felbehandlad av läkare i Västervik. Att de inte lyssnade på mig nog trots att jag haft ett utomkvedshavandeskap tidigare. Jag kände igen smärtan och blödningen. Ni som hänger med mig vet ju hur det var och jag anser att det var fel av en läkare att skicka hem mig bara via " sannolikheten som var så liten " Jag var ju den på miljonen det drabbade.

Att vissa läkare efter det sedan menat på att det nog aldrig var en graviditet i livmodern gör ju inte saken bättre. Det var ju det Mikael Algovik sa att det var. Det finns ju skrivet i min journal dessutom.

Nåja, idag har jag pratat med ett ställe som hjälper människor som blir felbehandlade inom vården. Hon ansåg att jag blivit det och hon hoppades att de skulle kunna hjälpa mig. Hon skulle skicka en ansökan som jag ska fylla i.

Nu hoppas vi så klart på att vi kan få ett litet bidrag därifrån till IVF processen som inte är det billigaste att hålla på med! Det finns ju inga garantier och man vet aldrig. Det här stället kan hjälpa människor i 45% av de fall de hanterar.

Jag hoppas jag är ett av dom!

Made up my mind!

Vi har haft en skaplig dag.

Jag har bestämt mig för en sak som jag återkommer om senare.


Lite politisk info

Vet ni, förr kunde man va medlem i bara a-kassan för en mycket billigare summa än att vara medlem i både fack och a-kassa. Det brukade gå på någon knappa hundring.

I dagens läge tycker en a-kassa att det ska kosta 106 kr att va medlem i bara a-kassan. Vår regering tycker att det ska smaskas på med 200 kr till så det kostar 306 kr i en a-kassa, som inte är min.

Jag röstade ju inte på just de som förnärvarande leder Sverige så jag får ju gnälla över det.

Ett halleluja moment så här på förmiddagen!

Du är placerad i kö

Med tanke på hur dyrt det är att vi medlem i fack och a-kassa bode de kunna kosta på sig en sån typ av väntetelefon som åtminstonne kan säga mer än att " du är placerad i kö " Jag vill väl för fan veta på ett ungefär NÄR de kan tänkas orka hjälpa mig mellan allt vändande av papper som väl förmodligen är det de gör.


Små fix

Idag har jag en lista över saker som jag måste göra. Inte några stora grejer, telefonsamtal hit och dit.

I morgon har jag en prat tid igen. Var ju ett tag sen nu och visst vore det skönt att få sitta och gnälla i en timme men, jag måste till arbetsförmedlingen också. Vet inte om jag ska åka direkt dit i stället. Sist jag skulle dit fick jag ju sitta 2,5 timme och vänta.

Det behöver ju tydligen göras en anmälan på mig igen. Det skulle ju göras den 1 December när jag var där men.. Visst, jag har varit sjukskriven sen dess ( blev ju det i efterhand ) men jag har ju fortfarande inte något jobb att gå till när den perioden nu är slut. Borde inte deras system fatta att jag är arbetslös då? Eller var det att KW skrev in mig på fel sätt? Hon satte ju någon handikappskod på mig bland annat.

Det lär väl visa sig. Ska kolla om det är öppet lite senare på abf så jag kanske kan åka dit på kvällen och få det utrett.


Trolleri?

Idag har jag tråkat er med det ena inlägget tråkigare än det andra så nu tänker jag bjuda på en liten händelse som är helt crazy.

Jag skulle slänga kaffefiltret förut. Jag kände hur filtret liksom inte hamnade i påsen, blev arg ( såklart ) drog ut soppåsen och tittde bakom. - Inget filter. Vi letade i genom hela sopskåpet - Inget filter. Vi hade listen under skåpet borta - Inget filter.

Kanske jag lärt mig att trolla?

Tuff dag idag

Den här dagen har varit jobbig för mig. Det blir så påtagligt varje slut av en månad när räkningarna ska betalas då jag inser att jag inte bidrar med något för att höja vår inkomst. Dessutom nu, när jag inte får ett öre på ett bra tag känns det surt.

Agata var snabb och skrev ett intyg att jag inte kan jobba i varm miljö eller utsättas för att bli för varm, hur kommer det sig då att de inte kunde hjälpa mig med de 20,000 kr vi fått tagit från våra renoveringspengar till en AC?

Att jag sen blev, vad jag anser, felbehandlad, och fick betala med min friska äggledare och nu får betala ur egen ficka för att kunna försöka få syskon gör ju inte saken bättre.

Jag tar på mig skulden för att vi får skippa viss form av renovering för att jag ska må bra och för att vi ska kunna få den familj vi vill ha.

Jag har haft en tuff dag idag. Inte nog med allt kravel på förmiddagen. Det gör mig så förbannad det där att jag inte har ordning på viktiga saker. Jag som alltid skött alla såna där saker fattar inte, klarar inte av det och slarvar bort.

Jag slarvig liksom, det trodde jag aldrig.

Henke talade idag om för mig hur det märks på mig nu. All stress från alla håll. Jag vet inte hur jag ska göra eller vart jag ska vända mig för att få hjälp med att sakta ner hjulet jag ligger och kastas omkring i. Det känns som att världen snurrar på alldeles för fort och jag ligger i mitten, helt handlingsförlamad. Jag klarar inte av all stress. Kalla mig lat, kalla mig vad du vill. För mig är det alldeles för mycket. Jag kämpar fortfarande för att få min vardag att funka.

Det är svårt att förklara och för de flesta är det väl en baggis. Släpp alla syskonplaner och bara acceptera läget som det är. Hoppa på bromsmedicinen och utred din arbetsförmåga. För mig är det inte så lätt. Varför ska vi ge upp våra syskonplaner för att livet i sig bestämt sig för att jävlas med oss? Jävlas ordentligt dessutom. Det är väl den mest självklara sak att har man en gång fått ett barn vill man ha fler? Varför skulle vi va annorlunda?

Nåja, det här blev nog mest bara svammel för er. För mig känns det lite bättre nu när jag ojjat mig ännu en gång.

Jag vill tillägna några sista rader till min make. Han har försökt tala om för mig idag att detta inte är mitt fel. Att jag inte kan rå för detta med ms. Att det inte är mitt fel att vi har svårt att skaffa fler barn. Han har inte lyckats fullt ut för jag anklagar mig själv i hemlighet men jag känner hans stöd. Jag vet att åtminstonne inte han anklagar mig.

Rebecca <3 Henrik




Uppdatering om vår kväll

Nu har vi varit ute och pratat trädgårdsfix med våra kära grannar. Det ska nog bli bra och det ger ju lite vardgsmotion till helgen. Kallt var det och det regnade. Men nu är vi inne och värmer oss. Henke och Eric ska nog bada snart och jag.. jag kanske får plats jag med.

Eric lagade sin egen korvstroganoff idag. Henke hade handlat grädde gjort på havre. Kul för Eric att kunna äta samma mat som oss om inte annat på ett ungefär. Och mycket kul att laga maten själv. Under viss uppsikt såklart!

Nu har Henke dammsugit ur filtren till luftvärmepumpen. Det är inte så länge sen men det var välbehövligt.

Eric kör med sin radiostyrda bil.

Det var vår kväll, hittills, i punktform! Typ.

!

Henrik <3

Bitterfi**a

Att vissa dagar inte är lika bra som vissa dagar, det är ju inget konstigt. Så är det för alla, så även för oss.

Idag har dagen bestått av motgångar och problem hela tiden. Jag har varit totalt genomstressad och vansinnig hela tiden. Det är ingen bra kombination.

Det hela började då jag, sent som vanligt, skulle betala räkningarna. Jag skjuter på det in i det längsta nu för tiden då en sån simpel sak gör mig uppstressad. Jag hade hälften av räkningarna som skulle betalas, den andra halvan var borta. Spenderade en hel del av förmiddagen med att leta efter de som saknades och när de väl var funna, ja då hade jag såklart slarvat bort de jag hade från början. Letandet fortsatte och vaninnet steg.

Att det blivit fel med en dyr räkning ( som nu löst sig ) gjorde inte saker bättre. Sen var det strul med en annan sak som gjorde att jag var tvungen att ringa ett samtal och fixa och dona med det. Räkningarna var av en sån karaktär som de är någon gång i bland då det känns som man försörjer ett helt kvarter. Sen är det RMC räkningen på 26.200 kr utöver vår mastodonträkningsnota.

Jag har ingen inkomst denna månad då min A-kassa inte kommit igång ännu.

Jag dövade mitt dåliga samvete över hur Eric fått va ganska självgående denna förmiddag med en promenad upp till lekparken här ovanför. Så klart skulle inte Lill-Skrutt gå in då vi kom hem. Jag höll på att frysa ihjäl. Stressen ökade då Henke var på ingång och behöver ha sin lunch tillagad då han kör Ricki till jobbet. Stress, vansinne..

Apoteket ringer och meddelar SUPERGLATT att min Gonal-f kommit. Asbra, om det vore för två tre veckor sen. ( Tur jag inte behövde ha den säger jag ) Vem ska betala? Jag behöver inte ha den, jag vill inte hämta ut den och ha den i vårt kylskåp resten av mitt liv som ytterligare en påminnelse över något som gick åt helvete. Hon skulle skicka den till RMC så de skulle betala. Det kommer dom ju såklart inte göra sa hon, så där har vi en utgift. Inte så stor men en billig middag får vi klara oss utan kanske.

Herregud, jag vet. Jag gnäller och är nere och allt är skit. Det kunde va så mycket värre allt. Jag vet det. Men det är så piss helvetes jävla skit apa jobbigt detta. Allt vi överhuvudtaget tänker på, tänker oss att göra eller what so ever går åt helvete.

Jag orkar faktiskt inte bry mig mer. Om nått, känns det som. Alla jävla krav hit och dit. Arbetsförmedlingen skickade ut en ny tid, frågan är om jag vill gå dit för att påbörja konstaterande om att jag förmodligen behöver leva på mindre inkomst resten av mitt liv. Är det något att stressa till? Visst fan vill jag jobba men jag vill inte dra ner vår ekonomi ännu mer än den redan är efter ett år som sjukskriven och med alla utgifter då jag uppenbarligen inte kan befolka världen genom det trevliga sätt som är gratis.

Nåja, jag är bitter och sur. Stressad och jävlig och jag antar att det är det allt beror på. Jag är inte tillräckligt bra människa för att ha lite JÄVLA MEDGÅNG I MITT LIV!



HELVETES JÄVLA SKIT

Alltså den här jävla dagen..

Eländet slutar inte heller. ALLT, verkligen ALLT jävlas.

Jag gör det rätta och lägger mig en stund.

En förklaring

Sen jag fick reda på att jag har ms finns det vissa saker som jag undviker. Bland de sakerna är bilkörning ganska högt upp på listan. Jag kan köra korta bitar men jag vill inte ha med Eric i bilen.

Nu kan jag tänka mig att en del människor undrar hur man kan gå från att ha kört bil typ hela tiden till att inte röra den. Jag kan tänka mig att en del tänker att det är något jag liksom bara säger för att få slippa, att det är något jag kommit på att jag kan skylla på. Förstår ni hur jag menar?

Jag tror inte att det är så många som förstår hela den där bilkörarbiten och därför känner jag att jag vill förklara.

Here it goes:

Under min graviditet med Eric märkte jag sakta men säkert hur jag reagerade annorlunda i vissa situationer. Jag anade en viss svårighet med koncentration och aldrig hade jag väl varit på väg upp på så många trottoarkanter under mitt bilkörarliv som trots allt började 1997.

Jag kände att det var något som inte stämde men då trodde jag att det berodde på graviditeten. Att jag var så uppe i det och orolig och alla hormoner i kroppen gjorde att jag inte kunde hålla fokus.

När Eric kom fortsatte det hela. Det var många gånger jag höll på att missa en avfart, nästan köra in i rumpan på bilar, blivit tutad på i korsningar..

Då trodde jag såklart att det berodde på att jag var småbarnsförälder. Jag trodde ju, som tidigare nämnt, att alla mina symtom berodde på just att jag blivit mamma och att jag nu inte längre kunde fokusera på något annat.

När jag körde bil så körde jag bil bra. Det säger väl såklart alla, men jag var aldrig rädd för olika väglag. Jag körde och det var liksom aldrig några problem. Folk åkte med utan protester, så att säga.

När jag sen fick det svart på vitt att jag har ms, när jag läste på hur en hjärna kan förändras när man har det så föll liksom poletten ner. Min försämrade bilkörarförmåga berodde ju inte på Eric, den berodde på ms.

Jag har koncentrationssvårigheter på grund av det. Jag kan inte hålla fokus. Jag blir trött fortare och med tanke på att jag dessutom har problem med dubbelseende har jag ett rent helvete i vissa lägen att hålla fokus på vägen och trafiken med alla pinnar längs vägarna, vägmarkeringar och stolpar som vill dela på sig hela tiden.

Förhoppningsvis blir väl detta bättre med hjälp av bromsmedicinen så småningom men som det känns nu vill jag inte utsätta vår ekonomi för risken med krockskador, jag vill inte utsätta Eric och mig för riskerna med att ha mig vid ratten.

Jag gör, det jag anser att en bra bilförare gör i min situation, jag låter bli bilen.



 


Några saker om mig!





Även om jag vet att jag ska byta sängkläderna i sängarna någon halvtimme senare bäddar jag ändå sängarna. Det känns mycket trevligare att påbörja sängklädesbytet i en bäddad säng.


Jag blir, oftast, på dåligt humör av att ha mysbyxor på mig. Jag kan ha det en stund som tex på morgonen eller kvällen men inte en hel dag. Har jag mysbyxor en hel dag innebär det att jag antingen inte har några andra byxor rena eller att jag av någon annan anledning inte kan ha jeans just då.


Förr, när minnet var med mig och jag var ung, räckte det oftast med att jag hörde en låt en gång så kunde jag sjunga med i större delen av låten efter en första lyssning. Det berodde så klart lite på hur mycket text det var och uppbyggnaden av låten. Dansbandslåtar, i sin enformighet, visste man ju många ord redan innan de sjungits då de oftast går på rim.


Min favoritfärg är blå.


Jag älskar färgad plast. När man går förbi en vagn på tex Konsum där de rear ut plastsaker för 10 kr styck kan jag stå och sukta bra länge. Inser ganska snabbt att jag inte har någon användning för allt fint men jag vill gärna titta.


Jag älskar krigsfilmer. En gammal favorit som jag tittade på mycket med pappa som barn är " 12 fördömda män



Det var väl det hela





Tippen avklarad

Vi har haft fullt upp här i kväll. Efter maten drog vi ut och slängde på skräpet som skulle till tippen. Vi rensade kartongerna i pannrumet och sorterade och även det kom med. Vi höll sams hela tiden, det slog mig nu. Ha ha..

Eric var en duktig pojke på tippen och stod snällt och tittade på. Det var nog lite spännande att vara med där. Det är första gången han får vara med utanför bilen och se vad som sker.

En visit hos pappa för att få igång hans nya TV blev det också. Eric spelade på min gamla orgel. Jag tog kort med min kamera men det blir inga direkt bra bilder och jag kan ju, som ni vet, inte få över dom själv. Men de kommer, så småningom.

Nu har vi varit hemma någon timma. Duschat och haft lite kvällsmys. Snart blir det lite mer vuxenmys bestående av värmebröd och ett glas cola.

Och Big Brother såklart.


Tippen

Förra veckan bestämde vi oss för att ta tag i både det ena och det andra här hemma. Trädgården, källaren, fix inomhus. Det blir lite gjort på flera olika håll men hellre det än att inget blir gjort, tänker vi.

Igår rensade vi garaget och ikväll ska vi till tippen. Inne i källaren har vi en del kartonger med skräp som inte är sorterat. Ni som är på tippen här i stan ibland vet ju att det är där polisen finns. Sop polisen.

I helgen frågade jag om vi skulle gå ner och sortera de där kartongerna för att slippa det den dag vi ska åka med det. Då sa Henke att " Sortera gör jag inte om jag inte ska åka. Varför ska vi stå och plocka i det flera gånger? Det är bättre att ta det samma dag vi ska åka "
Igår påminde jag Henke om dessa kartonger som jag vill få med till tippen. Då säger han " Det skulle vi ju i så fall ha sorterat innan. Det tar jag mig inte tid till att göra om vi ska åka och slänga en massa annat. Då får det va kvar till nästa gång "

Idag påminde jag honom om dessa två samtal. Han skrattade. Hela grejen är ju liksom så genomskinlig. Henke hatar verkligen skräp. Eller, inte skräp så.. Han hatar att behöva rensa, sortera och så. Han vill bygga saker. Det han inte inser är att vi har så mycket skräp att det inte finns plats att bygga och renovera om vi inte börjar kasta saker.

Ikväll ska vi sortera de där kartongerna och få med till tippen. Om vi kommer bli osams? Absolut. Men - vi blir ju sams till slut igen!

R.E.M.

I över 20 år har jag varit ett inbitet R.E.M. fan. Jag minns att jag såg deras video Drive från skivan Automatic for the people i Bullen och blev helt frälst. Jag önskade mig den skivan i julklapp och jag fullkomligt älskade den. Vi hade inte MTV och såna där kanaler så det var bara ren tur att jag på såhär vis fick upp ögonen för denna fantastiska grupp.

Jag lyssnade på just denna skiva konstant. En period ställde jag till och med klockan tidigare för att hinna kräma på ett par låtar i hörlurarna och ligga kvar i sängen och njuta.

Efter hand fick jag upp ögonen för katalogen från Ginza. Där fanns alla deras skivor och jag beställde dom allihopa. Den dagen paketet kom med deras 5 första skivor tror jag att jag stannade hemma en hel vecka, bara för att hinna lyssna på alla låtarna.

Efter hand fick jag även tag i den skiva som gjorde dom kända i Sverige - Out of Time.

Jag lyssnade endast på R.E.M. Inget annat dög och lyssnade jag på någon annan grupp eller artist kände jag mig otrogen. Så fast var jag vid deras musik.

Åren gick, de släppte fler skivor, jag handlade. Men någonstans där efter ett par år började jag lyssna på annat också.

Jag var fullkomligt allergiskt mot den musik som var så populär där ett tag. Techno, dance och sånt. Jag ansåg att för att klassas som musik skulle du kunna stå på en scen och spela låtarna så som de lät på skiva. Utan en massa datorer och skit. Det släppte också efter ett par år och nu är jag lite av en allätare.

Kärleken för R.E.M. finns fortfarande kvar. Jag har sett dom live tre gånger. Jag missade när de var i Sverige i September 2008. Biljetterna var inhandlade men med Eric som knappt var en månad insåg jag snabbt att det inte skulle gå att genomföra. Pappa åkte med sin bror, en biljett sparade jag som minne. När de spelade Drive ringde pappa upp så jag fick lyssna och jag grät som ett barn.

Jag hoppas de kommer fler gånger.

Nu för tiden, sen man fick barn, har hela den där grejen tagits ifrån en liten. Man kan inte bara kräma ur stereon med hög volym. Man får anpassa volymen och när väl dessa tillfällen dyker upp, då man kan kräma på, då är vardagsbestyren i fokus och det hinns inte med.

Detta är nog ett tecken på att man blivit vuxen och det är en bra grej. Men visst saknar jag vissa tonårsstunder, mina hörlurar och mitt tonårsrum där man låg ooch funderade på framtiden. Vad som skulle hända.

Nu vet man lite mer om livet i sig. Jag skulle aldrig byta tillbaka till så som det var då men ibland känns det lockande. Att bara kunna stänga av allt annat, slippa alla krav och alla vardagsbestyr.

Och få en liten stund med Michael Stipe´s underbara stämma rakt in i hörselgången.


Lekt i sandlådan


Nu har vi fikat med Anna och Nellie. Efter det tog vi en promenad och lekte lite i sandlådan. Tråkigt nog har vi ställt sandlådan lite för nära altanen så den skymmer solen. I skuggan var det isande kallt och i solen, bara någon meter ifrån, var det riktigt härligt!

Nu är vi inkomna och ska snart ta oss något att äta. Väntar in Henke för en blixtvisit runt 13:15. Sen ska vi äntligen vila oss. Blev så trött när vi var ute. Det är länge sen jag kände den här förlamande tröttheten. Jag har varit skapligt fylld med energi senaste tiden, tycker jag. Eller så har jag bara kört på och tröttheten kommer ifatt nu.

Det spelar ingen roll vad den beror på. Den är här, men det är även snart vilstunden.


Lite om blödning, igen

Pratade med RMC på morgonen!

Slemhinnan i min livmoder var förhållandevis tjock men med tanke på att det kommit ganska stora bitar av slemhinna, jag ändå blödit i flera dagar och att blödningen följer mitt ungefärliga blödningsmönster är det ingen fara.

Hon tyckte jag skulle ta ett graviditetstest. Ville inte säga att jag redan gjort det när jag ringde. Det visade negativt.

Blödningen kan ta några dagar längre än vanligt, men för henne låter allt helt normalt. Som tur är.

Skönt!

Blödningsfronten

Alltså, hur ska man kunna veta om en blödning man har / har haft är okey. Hur ska jag kunna veta att det flyter på så att säga? Känns ju ganska viktigt att det fungerar åt det håller och att det går som det ska så jag får igång min egna mens så småningom. Så vi kan försöka igen, menar jag.

Jag har ju aldrig gjort IVF förut och i mitt tycke är inte denna blödning tillräcklig. Men, vad vet jag. Kvinnan jag pratade med i förra veckan sa att om blödningen inte kommit igång i helgen så skulle jag ringa Västervik och boka tid för undersökning. Om en blödning kommit igång eller inte är ju relativt. Jag har haft blödning och blöder fortfarande lite grann, men inte så mycket som jag trodde jag skulle. Inte i närheten så mycket som jag blöder vid mens.

Jag har ju dock väldigt riklig mens så detta är kanske en normal mensblödning för en mer normalblödande kvinna? Blir ju lite orolig och stressad över detta. Minst sagt! 

Jag tror att jag ringer RMC, igen, för att diskutera min blödning. Förhoppningsvis är det helt normalt och jag kan få lägga det bakom mig och börja längta efter de icke blödande tiderna fram till nästa mens.

Det var väl det senaste på blödningsfronten.

Hoppsan

Det har varit fullt upp hela dagen och nu som först slog jag ner arslet på stolen och skulle surfa en sväng. Insåg då att Big Brother börjar, typ nu, så..

Ses i morgon, mina vänner!

Förmiddagspromenad

Nu är vi genomvädrade efter en promenad i blåsten med trevligt sällskap. Peder, Åsa, Dina och Dante förgyllde vår förmiddag med härligt prat och promenerande. Det får vi se till att göra fler gånger.

Vad konstigt det är. Det finns många människor som man tycker så mycket om, som ger positiv energi och utbyte av tankar och funderingar. Som småbarnsförälder är samtalsämnena många och det är kul att träffa andra i samma situation. Ändå dröjer tiden av, man ska höras av och rätt vad det är har tiden knatat iväg så man nästan skäms över hur länge sen det var sist!

Nu får det INTE dröja lika länge tills våra två familjer ses igen.


Vad vore..

När jag jobbade på Roxx för en si sådär 10 år sen fick jag en dikt av Henke som han hittat någonstans. Jag tyckte den var så vacker och sen den dagen jag fick den har den prytt en del av vår hallspegel. Jag vet inte varför för det passar inte riktigt in med en pappersbit som hänger där men orden är så fina så jag vill ha den framme.

Jag vill dela med mig av den där dikten till er. Läs den med omsorg, den är verkligen riktigt vacker.

Vad vore blomman utan vatten?
Som jag utan dig.
Trånande efter sitt livs passion,
som den utan skulle dö.

Vad vore fågeln utan vingar?
Som jag utan dig.
Utan frihet och glädje.

Vad vore mannen utan käppen?
Som jag utan dig.
Utan något att stödja sig på,
när livet känns som värst.

Vad vore kärlek utan vänskap?
Opålitlig och kylig,
precis som jag utan dig.

Vad vore havet utan vågor?
Som jag utan dig.
Livlöst och helt utan spänning.
Då hade det tappat sin största skönhet,
precis som jag utan dig.

Vad vore himlen utan molnen?
Vackert strålande men utan regn.
Då skulle hela världen dö ut,
precis som jag utan dig.


<3


I dare you, going twice

Minns ni att jag skrev att det vore trevligt om någon / några ville komma med lite tips om vad jag ska blogga om? Kanske är det något särskilt ni vill veta, eller bara styra undan mitt bloggande från det vardagliga vardagsgnället.

Jag bryr mig inte om det är anonymt, visst föredrar jag öppenheten, men bara för den här gången så ÄR det ok att vara hemlig.

Kom med lite tips, ideér eller frågor. Annars kanske jag får storhetsvansinne och tror att min blogg är så jävla perfekt.

Visst? Visst!


Några rader om vår dag

En sak som kännetecknar att vi haft en bra dag fylld med saker att göra och att mitt humör har varit skapligt, trots allt, och att jag inte varit så nere är att jag inte bloggar så mycket.

Vi har varit hos morfar och Henke har hjälpt honom med datorn lite. Vi har varit och fikat hos farmor och även passat på att va lite i hennes trädgård så Eric fick åka på den stora traktorn hon har där ute. Problemet är att tramporna och styrningen är trasiga så det blev ett par varv att dra runt den med snöret.

Mormor och morfar har varit här och lagat god mat till oss. Mormor konstaterade också att hon nog gärna skulle vilja ha en radiostyrd bil,

På kvällen var Peder förbi. Mycket trevligt.

Vi hade dessutom lovat Eric, tidigare på kvällen, att vi skulle ta en kvällspromenad. Jag hade tänkt mig den klockan 18, typ, men den gick av stapeln runt 20 snåret. Men, har man lovat så har man!

Jag har även hunnit damma och tvätta. Henke har jobbat i trädgården.

Nu ska vi snart se klart " Little Fockers ", äta ett par mackor och lite Polly. Henke har nämligen köpt oss en påse med typ hälften mörka och hälften ljusa. En perfekt påse för ett par som föredrar olika choklad.

I morgon händer det kanske en del grejor som vi ser fram emot!

Tack för idag!

Morning

Frukosten är intagen. Ska se om jag kan få någorlunda fason på mig själv.

Önskar oss alla en bra dag!


En liten undran

Slogs av en tanke. Det är lite att spela högt, men jag kör ändå.

Ni är ju några stycken som trillar in här per dag. Då kan man ju undra om det är något särskilt ni vill läsa som pågår i våra liv? Har ni några frågor? Är det något ni vill att jag ska blogga om?

Känner att jag fulkomligt spårat ur och bara skriver om hur deppigt det är nu efter IVF:en och vardagsbabbel.

Ge mig gärna lite inspiration till vad jag ska blogga om! Om ni vill / vågar så klart! Det kan gärna ske anonymt, men det är ju alltid trevligt när man vet vem som skrivit. De flesta av er vet ju vem jag är!

So..

I dare you!

Lufta oss lite

Nu har vi ätit och ska snart bege oss ut en sväng. Tänkte visa Henke det Eric och jag gjort i trädgården idag. Sen blir det kanske en promenad också. Vi behöver lufta oss lite, tror jag.

Jag skulle verkligen behöva städa men jag kan inte riktigt hitta någon motivation för det. Vi ska försöka hinna med att putsa fönster i helgen så vi får väl ta en städdag, helt enkelt.

Blev så sugen på att få ordning på altanen nu och putsa av grillen. Grannarna är i full gång och man blir onekligen lite sugen. Vi har ju prioriterat trädgården när vi varit ute men snart är det dags att ställa i ordning möblerna.

Önskar oss alla en bra kväll!

Ett konstaterande

Satte mig visst här bara för att konstatera att jag inte hade något att skriva om.

Så kan det bli, ibland!

Fått brev idag

Idag fick jag brev från RMC. Instruktioner om insättning av embryo i naturlig cykel. Inga läkemedel behöver användas.


Fika i solen

Nu ska Eric snart äta lite gröt sen ska vi gå ut. Det är så härligt att ta med kaffet ut och njuta solen. Huvudvärken börjar lätta en aning nu. Jag har försökt dricka lite mer vatten idag, det är ju aldrig fel.

Det var väl det hela!

Huvudvärk, igen

Den här dagen började allt annat än bra. Jag har huvudvärk och jag vet inte vilken dag i ordningen dagen börjar så. Jag har aldrig ( förutom nu senaste tiden ) huvudvärk när jag vaknar. Känner mig väldigt konstig i ögonen sen någon dag tillbaka så jag vet inte om jag har en liten inflammation på syn nerven igen.Det gör ont när jag liksom rullar omkring med ögonen.

Underlig värk i nedre delen av magen och en blödning som, enligt mig, aldrig tar fart. Om jag inte börjar blöda mer under helgen skulle jag boka en tid på gyn i Västervik. Det vill jag ju helst slippa, men hur ska jag kunna veta hur en blödning efter IVF ska va?

Jag har laddat med panodil och kaffe nu. Eric kolla på sina favoritprogram på morgon TV:n så då får jag tid att ordna till.

Inatt har jag nog bearbetat en hel del tror jag. Pratade med en person, vet inte alls vem det var, och berättade om de tråkiga saker som drabbat oss och jag grät. Jag tror nog att jag spänner mig, både i vaket och sovande tillstånd, och även det kan va en bidragande orsak till huvudvärken.

Nu ser jag att solen börjar leta sig fram, det är fredag.

Det är ju alltid nått!

Lite om mycket

Det är tunga dagar här, till och från, nu. Inte så konstigt kanske. Med allt som lassas på mig vad gäller både det ledsamma med att IVF:en inte funkade, arbetsförmedlingens krav, A-kassans krav på intyg och hit och dit, oron för ekonomin.. Jag oroar mig och mår som sagt stundtals mycket dåligt.

Att sen Henke jobbar så mycket nu gör ju inte saken bättre. Om inte annat så känns allt mycket lättare när man är två hemma. Men nu är det snart helg och det glädjer mig.

Ikväll var vi ute och fixade i trädgården. Rensat i landen, fixat till gräskanterna intill en del av landen och gången in till huset. Eric är så duktigt och leker snällt på gården. Det märks stor skillnad på honom nu mot för bara ett halvår sen. Då kunde han springa iväg, planlöst, om han ville någonstans. Nu släpper han gärna inte taget om en utan stannar efter någon meter eller två. Han är mer medveten och det är skönt. Sen kan det säkert bli bakslag om trotsen eller humöret tar överhanden.

Anna och Sandra gick en promenad med Eric under tiden vi jobbade. Det var uppskattat att få kunna jobba med båda ögonen på det man gjorde och kunna stänga de man får ha i nacken.

De hjälpte mig även att sortera ljusen som kommit från Partylite. Tack snälla <3

Nu ska vi snart se Big Brother. Jag tycker det spårat ur en aning denna veckan. Jag fattar inte hur lite vissa tjejer bryr sig om hur de ska uppfattas i framtiden. Det är äckelvarning just nu, men jag är som tidigare nämnt aningen för gammal för programmet kanske!? Det är en tävling men jag skulle ju inte sälja min själ för att få va med.

Sen är det väl lite så att silikonbröst och annat inopererat i en kropp minskar värdet för kroppens innehavare. Det är ju inte äkta det man ser eller känner så vad spelar det då för roll om man visar brösten eller låter folk klämma och känna.

Det kanske är helt naturligt att ta av sig naken inne på ICA och be killen som plockar upp varor att hångla med dig och känna på brösten. Bjuda ut sig lite, så att säga.

Om några år kanske vi är där. Vem vet.

Ledsen och ensam

Efter en tidig morgon och utedag i blåsten låg Eric och somnade i min säng. Han skulle så gärna fått legat kvar, jag hade så gärna krypit tätt intill och luktat på honom hela eftermiddagen men jag vill inte att vila i vår säng ska bli en vana så jag lyfte över honom till min säng och han somnade om så skönt.

Därför sitter jag här igen. Skulle behöva vila men jag kan inte få ordning på alla tankar som är i cirkulation. Det är jobbigt nu med allt, jag känner mig ensam. Henke jobbar och jobbar. Han har fått dille på att jobba över känns det som. Vår tärda ekonomi behöver det men jag behöver honom hemma. Jag behöver läka min själ tillsammans med honom.

Jag vet inte riktigt hur han är skapt. Henke alltså. Han megasörjer en sak, typ en dag, sen är det borta för honom. Visst, när det kommer på tal och han behöver tänka på det så blir han ju nere. Men han är en expert på att förtränga saker, tror jag. Slå mig på fingrarna för att jag skriver det om jag har fel liksom.

Han kan fråga mig på kvällarna vad jag är sur för. Han fattar liksom inte att det tar på mina krafter både psykiskt och fysiskt detta. Det är inte lätt att hålla humöret uppe i dessa stunder och jag kan faktiskt bli lite besviken. Jag kämpar och när kvällen kommer räcker inte tålamodet och kämparandan till till mer och då kan jag bli snäsig, börja gråta eller bara helt enkelt bli arg.

Nu vet jag ju att han är här inne och läser ibland och med tanke på att vi inte ses speciellt mycket då han spenderar mycket tid på jobbet och vi sällan hinner prata då tröttheten och våra humör som sagt tar ut sin rätt på kvällen så känner jag väl att det är lika bra att han får veta det denna vägen.

Kanske skulle jag sätta mig ner och skriva ett brev?

Stort tack!

Jag är jävligt tacksam just nu. Personen som gjort mig glad läser inte här men jag vill ändå säga ett stort tack för alla vänliga människor, som det finns gott om. Som tur är.

Människor som tänker på andra, som bryr sig och månar om. Det är uppskattat för någon som mig som för närvarande går på knäna, tyngd av all skit.

Tack till dig !

Misslyckat

Nu är jag avbockad som ett misslyckat försök på RMC. Hela jag känns som ett stort misslyckande just nu.

...

Bara massa problem

Alltså, seriöst, jag fattar inte vad som händer. Eller varför det inte händer mer. Nu menar jag på blödnigsfronten. Jag har så ont stundtals i magen, det kommer några droppar och sen är det en stund. Känslan är att det snart kommer släppa en propp och då kommer det va action. Men jag vet inte.

Jag ska snart göra mig i ordning, bädda och fixa, doppa stickan i kisset och sen ringa RMC för att sätta punkt. Det gick ju inte igår i om att jag inte tagit något graviditetstest. Men det sa jag va? Jag sa väl också att hon va ganska säker på att emryot fäst en stund innan det nu vill komma ut. Med tanke på blödningskaraktären.

Jag känner att det hade varit lämpligt med långledigt för Henke nu. Han är trött och har nära till irritation. Hans ork tryter och jag har full förståelse samtidigt som jag också känner mig helt slut. Både fysiskt och psykiskt.

Det är så mycket frågetecken och orosmoln, förutom detta, som hänger över mig. Som stressar mig. Jag orkar liksom inte med alla krav just nu. Jag är väldigt stresskänslig nu och det beror väl på all anspänning från IVF processen.

A-kassan behöver få in sina papper. Min före detta arbetsgivare kan inte riktigt få till de papper som han måste fylla i av orsaker som jag inte kan gå in på här. Men han ska göra vad han kan. Men det kan bli problem. - Precis vad jag behöver, NOT!

Arbetsförmedlingen vill ha mig dit för ett beslut om vart jag ska arbetspröva för att reda ut hur mycket som kommer va min heltid i framtiden.

Arbetsförmedlingen har inte anmält mig som arbetslös trots att jag satt där i 2,5 timme efter min magnetröntgen den 1 December som var min första arbetslösa dag. På grund av att jag blev sjukskriven ändrades tydligen det där och jag måste ner, igen, och sitta och vänta och hoppas att de kan skriva tillbaka det till den 1 Mars som nu är det aktuella datumet.

Jag kommer inte få någon utbetalning förrän a-kassan vänt tillräckligt många gånger på de papper de så småningom får från Roger. Det är liksom inte ens de papper han ska skicka som allt kommer grunda sig på, om jag inte fattat helt fel.

Grundar det sig på det så får vi förmodligen ändra vår boendesituation till en billig liten tvåa.

Sen ska vi ju inte tala om vad som händer när min arbetsprövning är utredd och jag ska börja jobba och leva på hälften av min inkomst. Vår boendesituation är beräknad på att jag tjänar minst 8000 kr i månaden. Det har varit knapert nu under sjukskrivningstiden, men det har gått. Men, reserverna börjar ta slut och det kommer definitivt inte gå runt i framtiden.

Nytt försök på RMC, kostar pengar och kostar psykiskt och till viss del fysiskt ( förhoppningsvis inte lika hårt som nu )

Det kanske är jag som är känslig men vissa dagar och i vissa perioder blir det liksom för mycket från olika håll att tänka på. Kunde jag inte fått ms för flera år sen så hela den biten var under kontroll lite mer. Arbetsmässigt menar jag. Här kommer all problematik på en och samma gång och det gör mig helt orkeslös.

Men jag kämpar vidare. Ett tag till ska det nog funka!


Kuäller

Nu är det ordning, skapligt iaf, i landen vid garageinfarten. Sommardäcken är på bilen. Vi blåste inte bort, men det var nära. Mycket nära. Att Eric inte lättade från gräsmattan och svävade iväg är underligt så som det stundtals tog i.

Nu blir det snart vämebröd och Big Brother. Sonen drack en halv flaska välling ikväll. Han har, sen dess att han var sjuk, ratat flaska. Säger att han vill ha bara för att säga att det är " jääck " när den serveras. Vi fattar inte vart han fått det ifrån men ikväll talade jag om för honom att flaskan är nydiskad och helt ren och vällingpaketen var nyöppnad ( det var den ) och vips, så drack han upp.

Lill-Skrutt som ibland kan få mig helt tossig men även varmare i hjärtat än någon annan fått. - Du är bara 2,5 år älskade son. Hur mycket kommer jag inte älska dig när du är äldre och jag fått äran att vara din mamma ännu längre tid?!

<3 Henrik Eric <3


Första bidraget

Här kommer vårt första bidrag med film i bloggen. Vårt skriver jag då jag på intet sätt och vis fixar att göra det ensam. Så klart har min kära make hjälpt mig. Han har dessutom redigerat ihop en fin snutt på Eric och hans radiostyrda bil.

Sevärt minsann.




Nice

Nu har jag samlat de flesta inläggen om IVF:en under just kategorin IVF. Tyvärr är det ju en hel del inlägg med tankarna och reflektioner som inte kommit med men de praktiska inläggen är där i alla fall.

Jag har ju en tendens att sväva iväg om både det ena och det andra i mina inlägg så varför har jag inte fixat kategorier innan, kan man undra? Det var ju inte svårt att få till heller!

Nice!

Tack och tack!

Tack snälla Ann-Sofie. Nu har jag fått ordning på kategorierna och ska " bara " gå i genom alla inlägg som ska va i sin egen kategori.

Mer tid på dygnet - tack!

Vårbruket

Ville bara kika in här och meddela att vårbruket fortsätter ikväll. Så härligt att få det vårfint i trädgården, få tankarna på annat och kanske hålla igång lite och hjälpa kroppen på traven.


Att läsa om andras situationer

Henke undrade igår hur jag klarar av att läsa om andra i vår situation. Folk som genomgått missfall och tråkiga besked vad gäller IVF. Han kunde inte förstå varför jag utsätter mig för det då jag kanske blir ledsen och nedslagen av det jag läser.

Jag blir ledsen och ibland helt förkrossad över att läsa hur vissa par kämpar och kämpar utan resultat. Att sen ha lyckats en gång gör det ju ännu mer frustrerande när det tar tvärstopp.

Samtidigt så ger det mig styrka att läsa om andra i min ( vår ) sits. Jag känner då att jag inte är ensam att bära detta liksom. Det finns mängder av tjejer som kämpar och genomgår motgång på motgång. Det blir någon form av gemenskap. Inte så att jag har kontakt med någon av dom, men man känner sig inte så ensam i processen. Man får större vetskap om att det inte funkar så lätt för alla och att man inte gjort något fel på något vis bara för att det inte funkar!

Jag har varit så i perioder när jag mår dåligt att jag hämtar energi från andras historier. Man lär sig lite att uppskatta det man har ännu mer och leva för stunden.

Bloggar är ett bra påfund, tycker jag!

Kategorier

Skulle så gärna vilja ha kategorier i min blogg. Så jag själv, om inte annat, smidigt kan gå in och hitta eventuella inlägg. Jag fattar inte hur jag ska göra. Kanske någon vänlig själ kan hjälpa mig.

Annars får jag fråga maken! Han är inte bara jävligt snygg, snäll, omtänksam, underbar, rolig, vacker hela vägen från insidan och ut, flitig, smart och min ..

Han är väldigt teknisk också!


Telefonsamtal med RMC idag igen

Pratade med RMC på förmiddagen. Jag måste göra ett graviditetstest för att de ska kunna bocka av mig som en negativ graviditet. Så i morgon blir det att kissa på ett Clearblue och sen ringa igen för att se hur vi ska gå vidare.

Jag berättade hur konstig blödningen är och hon sa då att det sannolikt var som jag trodde. Det fäste ett par dagar och är ett tidigt missfall. Det känns lite tyngre nu. Det gör mig också mer orolig inför nästa försök. Varför funkar det inte? Okey om det liksom bara kommer ut, men det har ju säkerligen fastnat.

Att det sen inte börjat blöda ordentligt rent blödningsmässigt var inget att oroa sig över. Det kommer att komma igång.

Sen kanske det blir annorlunda nu då. Med försöker att prova igen. Kanske behöver kroppen mer tid för vila och återhämtning nu då? Förhoppningsvis får vi köra på.

Jag vill så gärna bli gravid och få det att funka hela vägen!


Härlig utedag

Vi gjorde detta till en bra och produktiv dag. Först tog jag en kopp kaffe i solen på framsidan under tiden Eric lekte med sin skottkärra.

Efter det rensade vi lite i rabatterna vid garaget. Jag trodde inte det skulle funka så bra med Eric där med tanke på att han kan springa rätt ut på vägen. Men det gjorde han inte. Han hjälpte mig att rensa och körde med sina bilar.

Efter att jag ansåg oss som klara med arbetet för idag gick vi bak till baksidan. Där finns ju alla utegrejer så Eric hade en kul stund. Sen gick vi in. Blev lite bråk om omklädning och handtvättning men det löste sig. Skrutt är nog trött då vi varit ute i över en och en halv timma idag. Skönt med frisk luft, synd att det blåser så mycket. Det är ju dock ingen kall blåst.

Nu ska vi snart luncha och sen sova. Henke vet jag inte om vi hinner träffa innan idag. Han har ju ett " mitt på dagen projekt "


Tiden går

Igår var vi ju, som tidigare nämnt, hos Farmor och blev bjudna på middag. Erica kom dit, till Eric´s förtjusning. Han fullkomligt tokälskar Icki och Elllellelleli ( eller hur det nu är han säger Elin )

Det som slog mig när vi satt nere i källaren och pratade är att det är inte bara via ens egna barn man märker hur tiden går. Erica, lilla söta Erica, som inte var mer än som Eric när jag först träffade henne och Elin, söta lilla Elin, var ungefär 6 månader vid första åsynen.

Nu är de stora tjejer som sminkar sig, pratar om killar och umgås med kompisar och fnissar åt det mesta.  De är unga tjejer, så som jag en gång var. Man minns det som igår, men det som är så svårt att få in i skallen är att de där tjejerna vuxit upp så jävla fort. Vi satt och pratade mer Erica om gymnasieval, nationella prov och andra saker en annan gick igenom typ .. igår.

Det är skrämmande hur tiden pinnar på efter 20 strecket. Det är så mycket som händer i livet då. Man börjar jobba och tiden byts från att snigla sig fram mellan loven från skolan till att fullkomligt rusa. Man träffar en kille, kanske får barn.

Helt sinnesförvridet skulle jag säga. Men vilken fantastisk tid de har framför sig, de där underbara tjejerna. Allt roligt i livet. Samtidigt som det är jävligt kämpigt att va tonåring så är det en härlig tid att se tillbaka på.

Ungdomsåren är tuffa. Det kan ta tid innan man hittar sig själv, inser att man duger precis som man är, innan man hittar det man vill göra med sitt liv. Kompisproblem, killproblem, skoltrötthet - jag minns det som igår.



Men jag vet att framtiden är ljus för de där två fina tjejerna <3 Jag är en stolt ingift faster, minsann!






Känsliga läsare varnas!

Jag kommer nu beskriva min, hittills, märkliga blödning. Det kommer bli detaljrikt, mest för att jag själv ska kunna gå tillbaka och läsa, så för att jag inte ska förstöra dagen och matlusten för er som är känsliga varnar jag igen!




Igår, framåt kvällen, började jag ana en lätt rosa / röd ton på blödningen. Med det bruna som fortfarande kom var det en hel del koagel. Inte stora och inte missfallsklumpar, men det var lite slaffsigt och äckligt. Det kom även en ungefär 1 cm stor slemhinneklump. Nästan genomskinlig med rosa inslag.

Idag på morgonen var där mer koagel, lite mer rödaktig ton på blödningen, och så även en slemhinnelik bit som var nästan genomskinlig med rosa inslag.

Jag har blödit mycket i min dag. I mängd och olika konsistenser, former och färger. Förmodligen kan det väl bli såhär av att ha använt de preparat jag gjort och sen en insättning av ett emrbyo i en kropp som inte riktigt var beredd och sen när det ska ut då, så blir det kanske såhär. Men att använda ob känns inte aktuellt. Jag blir så orolig att inte de där äckliga slemhinneliknande bitarna ska komma ut, ligga kvar och orsaka någon form av infektion.

Det konstiga är att det inte blir någon tyngd på bindorna, så blödningen har ju ännu inte kommit i gång.

Jag ska ju, som tidigare nämnt, ringa RMC idag och meddela detta. Tala om att de kan sätta negativt resultat på mig och dessutom passa på att fråga om detta underliga.

Kanske var det som jag först misstänkte. Att det fäste fast och hann växa sig någon storlek större. Kanske beror det helt enkelt på IVF processen. Jag har ju aldrig haft en blödning efter en insättning så jag kan ju omöjligen veta.

Nu känner jag att jag bara vill ha det här blödandet ur världen. Kunna lägga detta misslyckade försök bakom mig. Som det är nu påminns jag ju titt som tätt och det frestar på. Det gör mig ledsen. Men jag kämpar på.

Vad ska jag annars göra?!


Good cop, bad cop

En sak som jag kommit på oss med att anamma här hemma är " good cop, bad cop " ( elak polis, snäll polis ) Ni vet i polisförhör i filmer när en elak en går in först och hotar och höjer rösten och verkligen talar allvar. Sen avlöser de varandra och den snälla, mer förstående personen går in och försöker.

Detta gäller ju såklart mot Eric och våra försök att få honom att tex göra saker han inte vill men måste, fostran och annat.

Den elaka polisen kör stenhårt på sitt. Inte så att personen i fråga går över gränsen på nått vis men det är en del tårar inblandade och det blir mycket skrik och gnäll från Eric´s sida.

Den snälla polisen jamsar med lite mer. Kör mer med kärlesfullhet, tröst och är lite mer vek i sitt hanterande av saker och ting. Mest för husfridens skull och för att vi inte ska bli vräkta ur huset vi bor i på grund av bråk och skrik.

Det blir oftast som de båda vill till slut. Jag tycker mitt sätt funkar bäst. Henke sitt. Det är inte lätt med barnuppfostran mellan en mamma och en pappa, kan jag säga. Nu menar jag inte att det är såhär hos alla, men det blir nog en del bråk i stugorna föräldrar i mellan där barnuppfostran är en het debatt!

Så - kan ni gissa vem som är vem, här hemma? Ha ha..

Va fan hände?

Kvällen har spenderats hos Farmor som bjöd på mat och kaffe. Klockan var över 20:00 när vi åkte därifrån. Passade på att köpa på mig lite mer bindor nu till dess att det tar fart.

Jag har huvudvärk vilket inte är ovanligt. Dessutom är jag så trött i huvudet. Vår lilla tjat-pelle har kommit tillbaka och det är " mamma mamma mamma " hela tiden. Han ger sig inte utan ska ha full ögonkontakt och ett " ja " innan han säger det han vill som för övrigt ofta inte ens är något han för stunden själv vet utan impoviserar.

Ikväll blev det inte som lill-prinsen ville. Vi skulle köra med den radiostyrda bilen, han skulle få morotsstix och titta lite på TV innan sovdags om han borstade tänderna. Nu valde han att låta bli så det var en Eric med kvävd gråt i halsen jag lämnade i sovrummet. Det gör så ont i mitt hjärta samtidigt som vi måste va hårda.

Nu hoppas vi på en bra morgondag. Jag ska ringa RMC och säga att de definitivt kan sätta ett resultat på mig. Ett negativt resultat.

Och skatten då, den ska vi inte ens börja prata om. Jag kommer säkerligen få en fruktansvärd restskatt då vi nyttjat roteavdraget ( stavning ? ) och med tanke på att jag står med på huslånet och huset i sig borde ju den ena halvan komma på mig?! Insattheten i detta är nolla men jag tror att vi går en mörk tid ekonomiskt till mötes.

Vad fan hände med att vinna 10,000 kr i månaden i max antal år på en Triss?




Jag vill också

Har sett på Fb att många kollat sin deklaration. Jag vill också veta. Tyvärr har jag slarvat bort lösenordet till mitt kort, men ett nytt är på väg hem. Nu får vi se om inkomstdeklarationen hinner dimpa ner i brevlådan innan möjligheten att kolla innan kommer.

Jag tror inte att jag får ett öre tillbaka. Snarare en jävulsk restskatt. Det måste väl kosta att va sjukskriven antar jag.

Förhoppningsvis får Henke summan tillbaka som jag eventuellt blir skyldig.

Har en hel del funderingar. Egentligen har jag inte ens ork och lust att bry mig om vissa saker nu. Jag har fullt upp med mitt eget. Men det är så märkligt så ibland kan jag inte låta bli att sväva iväg.

Nu ska jag vila!


Anar våren

Kroppen verkar tycka att jag valde helt rätt som struntade i vagiatorerna idag. Har sån konstig värk nu och lite blödning. Inte så mycket än det kommer, det känner jag Värken känns lite som den gjorde innan proppen släppte med missfallet 2009. Inte fullt så ont, men det känns lite som en spännande värkande värk som kommer regelbundet. Kanske blir mensvärken konstig efter IVF, jag hoppas på det. Annars skulle man kunna tro att det som fördes in faktiskt satte rot, om än bara för en kort stund.

Kanske är det bara för att jag vet att det som nu är på väg ut faktiskt var befruktat.

Vi tog en promenad med Anna och Nellie. Det var lite kämpigt att gå då det stundtals gör ont men efter att vi lämnat av våra promenadkamrater ville Eric åka vagn så jag trampade på. Känner att jag vill försöka göra allt jag kan för att hjälpa kroppen att sköta det här.

Vi tog oss en tur till baksidan också. Det är så synd att solen inte letar sig dit på förmiddagarna. Det var inte kallt där bak, men det var så mycket härligare i solen på framsidan.

Någon dag nu, om vädret fortsätter va vackert, ska vi nog gå bak och börja vårfixa lite. Ställa i ordning borden och så. Göra vår fina altan lite mer ombonad igen. Som vi saknat de ljumma sommarkvällarna där ute. Alla grillningar, alla fikastunder, Eric´s lek i sandlådan. Jag känner nog lite vårkänslor och vi vill inte ha mer snö nu!

Nu siktar vi in oss på vackra Maj. Maj månad är en härlig månad. Henke fyller år då och det är då det bara måste funka för oss. Jag vill va nygravid i sommar, må illa, va yr och kanske till och med kräkas lite när vi åker över Ölandbron i sommar.

Amen!


Lite blödning lite a kassa lite abf

Det bruna slaffset ökade på i styrka en aning under kvällen igår. Har en molande värk över livmodern som inte känns okey så idag, mina vänner, har jag skippar vagiatorerna.

Trodde det skulle kännas enbart skönt att slippa det här med att passa tider, det har ju varit en hel del senaste veckorna. Spray, sprutor och vagiatorer. Men idag, då allt är över, känns det extra tungt.

Nu hoppas jag blödningen tar fart och blir lite mer blödningslik. Tydligen kan blödnigen bli brunaktig av vagiatorerna så jag hoppas den ändrar färg under dagen eller till i morgon. Med två utomkvedshavandeskap bakom mig känns en brun blödning allt annat än bra.

Det är länge sen jag kände att jag behövde stålsätta mig och kämpa genom dagarna för att få dom att gå, få dom att fungera. Nu är vi där igen, men jag klarar det. Känslan finns där hela tiden, den jobbiga ledsamma känslan, men för Eric´s skull måste dagarna gå.

I morgon har jag en tid på Abf för att fortsätta arbetsutredningen. Jag kommer strunta i det. Dels kommer jag inte få igång några pengar från A - kassan på ett par månader och dels är jag inte det minsta upplagd för att sitta där. A - kassan skulle ju aldrig göra något utan att få något så varför ska jag? Det får vänta. Det handlar inte om att jag inte vill, det handlar om att jag inte orkar rent psykiskt just nu.

Sen är det dom där jävla arbetsgivarintygen som aldrig blir okey i fyllda och kommer tillbaka och jag får krångla med dom och skicka och få tillbaka. Jag behöver pengar, för helvete. Inte en massa utgifter för frimärken hela tiden.

A - kassan och försäkringkassan är två ställen som är totalt jävla bananas. Mer segdragna instanser får man leta efter. Det är inte billigt att betala a - kassa och fack varje månad så man kan ju tycka att när man väl behöver deras hjälp borde det gå undan, smärtfritt. Men icke. Här ska det krånglas och väntas. Jag har ju dessutom inte valt att hamna i den här sitsen. Hade jag varit frisk hade jag ju fortsatt på mitt jobb.

Men, men.. Det ordnar sig!



Ett helveteshumör

Fy fan vad jag är på dåligt humör. Jag skulle vilja vara ifred och bara njuta av tystnaden. Dra täcket över huvudet och lyssna på Elegi med Lars Winnerbäck och bara låta tårarna strömma ner för kinderna.

I ställer får jag rycka upp mig, inse att livet inte direkt tar en paus för att jag mår skit just nu, göra mig ett par senapsmackor och ta ett glas mjölk.

Kanske är det inte så konstigt att jag mår piss. Att inte veta men ändå känna på sig att även IVF:en har gått åt helvete är ingen skön känsla. Inte heller vardagsbråken som uppstår då mitt humör är en felande länk i systemet så att säga.

Jag kan inte beskriva saker och ting bättre. Det är skit. Jag är så jävla ledsen och besviken att jag inte ens bryr sig om att detta inlägg är totalt oförståligt och meningslöst och utan röd tråd.

Nu ska jag göra mina mackor och lägga mig och svulla. Ta en patron ska jag göra också.

Tack och hej!

Effektiva

Nu har vi varit lite effektiva. Jag har hittat ett par gardiner jag letat efter och sen har vi plockat i ordning lite och även monterat ner en garderob i källaren. Det får bli en hel del vändor till tippen innan vi är klara för att påbörja något projekt. Skönt att ha kommit igång lite i alla fall.

Nu blir det snart kvällskaffe!

Det var det, det

Nu har vi vilat oss en stund. Huvudvärken har smygit sig på under dagen. Den bruna blödningen finns kvar där och jag funderar starkt på att skita i vagiatorerna nu. Kroppen vill ju blöda. Jag känner det och är det så att min kropp vill så måste jag bara låta den göra det. Ju fortare det kommer igång ju fortare kommer vi närmare ett nytt försök.

Jag skulle bara vilja skrika rakt ut. Jag är så besviken, ledsen och förbannad. Har allt vi gjort under dessa IVF veckor varit förgäves? Förhoppningsvis kommer det ju funka vid ett annat tillfälle men tänk om det inte gör det?! Chanserna är ju mindre med embryon som varit frysta. Men vi får tänka positivt och se detta som en liten paus från allt vad spray, sprutor och vagiatorer heter ( för det har varit kämpigt ) och ta nya tag i Maj.

Jag försöker trösta mig med att det finns så många tjejer, och killar, där ute som gör detta i ett sista försök för att överhuvudtaget få biologiska barn. Vi har ju ett barn som bevis på vår kärlek så det kunde va värre.

Det var väl det hela..

It´s sucks och jag suckar

Sitter här och suckar tungt. Det är väl i stort sett det jag gör idag.

Jag tror vi ska gå ner i källaren ikväll och plocka lite. Det har stått stilla där nere så länge nu att till och med jag börjar känna stress. Mest för att jag vill få tvättstugan i ordning så jag kan använda den som det är tänkt. Eric är ju så duktig nu så jag har med honom ner varje gång och då finns det ingen anledning att pyssla med tvätten här uppe. Det är ju dessutom inte bra med fukten den avger och så.

Nu ska jag lägga mig i sängen och fortsätta sucka. Jag är så genomledsen men kan inte gråta.


Blödningar, patroner och annat

Så här ligger det till.

I lördags sov jag över min vagiatortid som är ungefär klockan 6:00 på morgonen. De ska tas med ca 8 timmars intervall på en dag. Jag vaknade vid 7:30 och möttes av två droppar blod ner i toan och tre stycken ( typ ) på pappret när jag torkade mig. Då hade jag redan tryckt upp en patron så det var bara att gilla läget. Eric och jag gick upp och påbörjade vårt helgprojekt med rensning och fix inför möbelomflyttning senare under dagen. Henke sov gott och ovetande om det jag börjat morgonen med.

Henke vaknade, jag berättade och jag blev förvånad över hur hårt han tog det. Han blev väldigt besviken och ledsen inte så att han grät utan mer på insidan.

Dagen var skit trots att vi försökte låtsas som att allt var bra, mest för Eric´s skull.

Vi åkte till leksakshuset och köpte Eric en radiostyrd bil då han också varit påverkad av denna IVF process och varit så duktig. Sen känns det nog lite så att det " bara " kommer va han så vi ville skämma bort honom lite extra en sån  jobbig dag.

Klockan 14 var det egentligen dags för en patron men vi bestämde oss för att skippa den. Skulle jag blöda är det ju bättre att det får ske. Patronerna hämmar blödning.

Det kommer inget mer blod den dagen trots att jag hoppade över 14 patronen. Aningen aningen ljus ljus brun flytning på förmiddagen. Då bestämde vi att jag skulle fortsätta patronera.

Tog en klockan 22 på lördagskvällen och hela dagen igår. Ingen blödning kunde ens anas och vi började få tillbaka en aning hopp. Vi bestämde oss för att testa med ett clearblue idag och ringa RMC.

På morgonen i morse fick jag en ljus rosa blödning på pappret följt av en del brunt. Tog en patron och la mig. Lite brunt landar i bindan vid något tillfälle under morgonen.

Henke köpte ett test och vi testade. Såg båda att där inte va något efterlängtat plus. Ringde RMC.

Hon tyckte det var konstigt med den sporadiska blödningen. Vill kroppen blöda borde det komma igång. Det är, enligt henne inte kört än. Jag ska fortsätta med patronerna som räcker över morgondagen och därefter, typ onsdag, ta ett test igen. Vill kroppen blöda kommer det så småningom att komma igång oavsett om jag använder patronerna eller ej.

Hon tyckte att det kändes så märkligt så som det är för mig och att det är väldigt synd att sluta ifall.

Visst sker mirakel, men inte denna gång. Jag känner det på mig. Det är tungt. Jag är ledsen och vill helst bara lägga mig och gråta en stund. Bli kramad av min man.

Skulle det va så att vi behöver sätta vår tilltro till de frysta så kan man göra det till innan midsommar. Detta innebär att vi hinner ett försök till innan sommaren. Om det inte bli en massa annat krångel, att jag inte börjar blöda om jag ska det och sådär. Och förutsatt att jag inte kommer i skov nu efter alla hormonsvängningar och så.

Jag är så trött på att va jag just nu. Jag är så trött på att det aldrig blir vår tur med lite vind i seglen. Det började ju så positivt med att jag var på tedje mensdagen på första RMC besöket. En kontroll skulle göras på alla hjärtansdag. Men, det var väl det som var grejen. Att hela IVF processen gick som på räls med jättefina resultat.

Det är min kropp som inte vill va med när det väl är skarpt läge.

I

Tappade totalt lusten till det mesta denna morgon. Det ordnar sig och jag kommer återkomma och rapportera här så småningom. Förmodligen under dagen.

Ska snart göra ett test. Henke ska åka till Apoteket och köpa ett Clearblue denna gång. Det kommer visa negaitivt, såklart, men jag hoppas ju in i det sista. Detta är en berg och dalbana. Det är kämpigt just nu. Men det ordnar sig. Någon sa till mig en gång att det är de starka, de som klarar av mycket motgång, som får utstå det.

Man får väl tro på det och hoppas på att vår tur snart ska vända!

Kanske

Kanske har jag tagit en medveten paus, kanske har jag inte haft lust till att skriva, kanske har jag bara helt enkelt njutit helgen med min familj.

Vad det än må va så kommer jag såklart återkomma. Om inte ikväll så i morgon för jag har en hel del att printa ner här i bloggen. För min skull mestadels men även för er skull.

Tack och hej!

Om testdagen

Gårdagen då. Jag vankade omkring här som sagt. Testet var redo och jag kände alla känslor som möjligtvis kan finnas i en kropp innan jag till slut fattade mod och tryckte ner stickan i kisset. Väntade och såg mitt resultat.

Det finns en liten historia bakom som kan va bra att känna till. Under våra ca 2 år med försök för syskon har jag utvecklat ett testberoende. Dessutom finns det billiga teststickor att beställa på nätet som gör detta beroende ganska så enkelt att få. 

Torsdagen, på dagen 10 dagar efter ägglossningssprutan, tog jag ett test. Mest för skojs skull. Testet visade två små fina pinnar och Anna och Henke såg dessa. Ägglossningssprutan kan ligga kvar 10 dagar i kroppen och visa falskt resultat på stickor så jag visste inte säkert och tog absolut ingenting för givet.

Anledningen till att jag testade 6 dagar efter återförandet var att jag kände massvis av graviditetsliknande symtom. Jag var jättetrött, brösten spände och var ömma, molvärk i magen och lätt illamående. Kaffe och annat som jag annars gillar smakade inte längre lika gott.

Dagen efter testade jag igen, det var svagare och jag förstod ju då att det var ägglossningssprutan som låg kvar i kroppen.

Återgick till att vänta och hoppas. Fortsatte testa med svagt, svagt, svagt knappt synligt resultat och nu började jag till och med tvivla. Ni minns..

Symtomen försvann, molvärken och de aningen förstorade brösten var kvar och det är ju det som är så lurigt. Att va gravid tidigt är precis samma känsla som när mensen precis ska komma. Plus att det jag kände där i början säkerligen var biverkningar av vagiatorerna.

Igår var ingen annorlunda dag. Jag visste ju, med tanke på att jag testat hela veckan, att där inget skulle va. Eller om det nu var något som knappt kunde anas. HCG ska ju öka i kroppen och göra testen starkare åtminstonne var tredje dag.

Jag ringde, kvinnan var jättetrevlig. Hon skrattade åt det faktum att jag testat varje dag. Hon sa att det knappt går att urskilja om testen blir starkare om man testar så ofta. Jag fick testförbud över helgen!

Jag sa till henne att jag inte vet vad jag ser på stickan. Om det anas något, om jag inbillar mig för jag vill så mycket eller om det faktiskt finns något där som ska få va kvar. 

Hon frågade om jag blödit något och det har jag ju inte. Det var ett gott tecken och hon sa att jag mycket väl kan vara gravid. Jag skulle avvakta över helgen, se om det kom någon blödning och INTE testa förrän i början av nästa vecka. Har jag inte börjat blöda i början på nästa vecka ska jag testa. Beroende på vad det visar ska jag avvakta till nästa fredag. Har jag inte börjat blöda då ska jag testa igen och ringa till RMC för att se hur det går. Om det går att reda ut hur läget är. Vissa människor får ju inte positivt på graviditetstest förrän långt fram i graviditet och Eric var ett knappt synligt streck på BIM dagen 28 / 11 - 07.

Jag ska fortsätta med vagiatorerna, börjar jag blöda ska jag sluta med dom.

Nu är det tyvärr inte läge för några gratulationer, lycka till eller tumhållningar. Vi sparar på det till senare tillfälle. Det kommer jag återkomma om.

Idag vaknade vi, bland annat, till ett härligt vackert väder och jag tänker använda det som positiv anda idag. Inget ska få förstora denna vackra dag. Jag är glad att det är helg, att min kära make ligger tryggt och sover, min son är den underbaraste på denna jord ( enligt mig ) Vi har saker att göra idag. Livet går vidare.

Skam den som ger sig!

För att citera Henke´s favoritskådis - I´ll be back! Senare under dagen!

Big Brother dags, rapporten får vänta

Mycket klickande in här ikväll såg jag nu när jag loggade in. Jag förstår er. Jag vill inte verka elak på nått vis då jag tycker att ni liksom har rätt att få veta det vi vet nu och vad som sas i samtalet med RMC idag. Men ni får hålla er till tåls ett tag till. Orkar jag skriva efter Big Brother kommer det en rapport då annars tar vi det i morgon.

Nu ska jag ta en slidpatron och mysa ner mig i soffan till Big Brother som sagt!


Då var den här, testdagen

Idag är den här. Testdagen. Den 18 / 3. Det är två veckor sen vi såg min livmoder lysas upp av ett emryo som skulle ta plats där inne. Sätta bo. Borra ner sig i värmen och växa till en liten bäbis.

Nu sitter jag här, Eric kolla på Rorri Racerbil och är så underbar och fin och låter mamma få sitta här, kisset jag ska testa med står på badkarskanten ( jag vet, det låter äckligt men morgonkiss är bra och jag var inte sugen på att testa vid 06:00 i morse ) jag sitter här med ångest.

Jag ska alldeles snart skriva en liten kom ihåg lista inför samtalet till RMC. Ska jag blöda i binda eller kan jag ha ob? Hur lång tid kan man ungefär räkna med att det tar innan blödningen kommer igång och viktigast av allt - när kan vi försöka igen?

Som ni förstår är jag så inställd jag kan bli på ett negativt svar. Ändå finns hoppet, vore väl konstigt annars. Vi ville ju det här. Det kändes som att det var vår tur nu. Visst, jag har sen länge haft en aning om att första försöket inte skulle funka, men ändå. Jag kunde väl få bli motbevisad?!

Snart är det dags. Jag drar mig för det. Jag är jättenervös, ledsen och lite spänd av förväntan.

Jag sa till Henke igår att det skulle krävas ett mirakel för att det ska visa något idag. Då sa min fina man - " Jag tror på mirakel, jag har ju träffat dig " Han vet vad han ska säga, den där go ´biten.

Jag älskar dig Henke. Jag tar på mig skulden om det nu inget blir. Det tror jag inte är något ovanligt för tjejen att göra i detta läge för visso, men ändå. Jag önskar att det ska få funka nästa gång. För vår skull.

Jag kommer såklart att återkomma om testet, vad de säger på RMC och om hur det kommer bli. Av respekt till min kära make som faktiskt är delaktig i detta av allra högsta grad kommer han få veta allt först, sen kommer det här så småningom under kvällen.

Jag håller trots allt en liten tumme för mig själv. Nu är det snart dags!

Hoppas på det bästa, så klart!

I morgon kommer va en tung dag. Jag känner det på mig. Ringa till RMC och berätta att det inget blev, för det är jag helt säker på att det inte är. Få vidare instruktioner, förmodligen att sluta med slidpatronerna och börja blöda. Jag ser inte fram emot den blödningen men på sätt och vis tackar jag högre makter för att jag inte behövde få va gravid i några veckor för att det sen ska gå åt helvete. Det har vi varit med om två gånger för mycket i det här huset.

Jag är inte sugen på att få blödningen men om den nu nödvändigtvis måste komma får den gärna se till att komma i helgen. Henke är ju hemma då och jag kan få bli kramad när jag gråter. Det blir jag ju såklart av Eric också men jag försöker in i det sista att inte gråta framför honom.

Nu har jag ju ingen aning om hur någonting kommer bli men jag hoppas kroppen sköter detta fint och att vi snart är på banan igen med en ny mens efter denna blödning och kan få försöka igen.

Men helst av allt så hoppas jag ju på ett mirakelstreck på stickan i morgon. Och att allt ska få flyta på.


Jo men..

Dagen idag har börjat bra. Vi har haft sängkläderna ute på vädring och bytt sängkläder. Min lilla hjälpreda är så duktig. Fortsätter han så kommer jag ha fostrat honom till ett rejält kap för en framtida flickvän.

Nu ska vi fortsätta med att plocka ner tvätt och köra i gång ytterligare en maskin. Tvätt finns det alltid, börjar undra om de som bodde här innan har tillgång till någon nyckel och är där nere och byter ut de kläder jag kör mot sina egna. Kanske är det därför det aldrig tar slut ?!

Nu inväntar vi Anna och Nellie för fika och promenad.

I morgon är det testdag hör ni. Jag vet ju redan resultatet och det har jag ju hintat om innan. Men, under kan ske. Jag blir så ledsen. Visst, jag är förmodligen inte värd ett barn till. Förmodligen har jag inte gjort mig förtjänt av att bära ännu ett barn i min kropp. Men tänk på Henke. Det är känslan jag har. En fantastisk man som trots allt ändå valt att leva med mig och vill ha familj med mig. Borde inte det vara kriterie nog för att det ska lyckas? Jag bär ju inte ett barn bara för min egen skull, det är ju i så fall Henke´s också!

Nåja, jag har räknat ut att i Maj blir nästa återföring, om nästa embryo klarar upptining. Då måste det bara funka. Det måste det! Gör det inte det är det ju sommarstängt och nästa försök på det blir till hösten. Agata gav oss ett halvår, det är nu i Juni. Jag får INTE komma i skov, för då upphävs våra planer om jag inte är gravid. Sen pressen får Arbetsförmedlingen, att det ska utredas och hit och dit. Jag kommer inte få några pengar på lääänge nu med tanke på att A - kassan är bland de segaste instanser tillsammans med Försäkringskassan.

Det känns tungt nu, på de flesta plan. Men det är ju lite av vår vardag. Att det aldrig är riktigt bra. Det ska alltid vara något, eller en hel del, att oroa sig för.

Men, vi växer oss starka av det tillsammans. Än är det bara jag som i bland ber om att få ge upp. Jag erbjuder ( i de tyngsta stunder ) att lämna Henke och Eric då jag är orsak till alla problem. Men vet ni vad? De vill ha mig kvar såklart!

Det ordnar sig!

Produktiv och effektiv

Den här dagen har varit en av de bättre på mycket länge. Vaknade ju visserligen med tråkig huvudvärk, men den gick över och vi fikade med Anna och Nellie och gick en härlig promenad i det vackra vårlika vädret.

Eric och jag har varit produktiva. Vi har kört tvättmaskiner, hängt tvätt, dammat och plockat med disk. På kvällen städade jag både källaren och boplanet.

Efter middag och fix åkte vi till Anna, Per och Nellie och det var verkligen jättetrevligt. Kul för Eric med lite mijlöombyte. Det får vi definitivt se till att göra fler gånger.

Dagens produktivitet ser jag bara som ytterligare ett tecken på att jag snart kommer börja blöda och behöva klassa mig som icke gravid. Tyvärr. Dagen innan mensen brukar komma är jag som ett yrväder och städar och fixar. Utan att tänka på det har jag städnojja och slås alltid av att " jaha, mensen är på gång " på kvällen då jag tänker efter på hur effektiv jag varit.

Fan..

Det är bara att sätta allt hopp och all tilltro på att vårt tänkta syskonförsök kommer lyckas med ett fryst embryo. Det finns en positiv sak med att det inte skulle gå vägen nu. Inte för att det spelar oss någon roll men som tröst i det tråkiga. - Barnet blir fött i början av ett nytt år i stället för i slutet på ett.

Jag är så inställd på att det inget är. Det känns som att jag kommer ta blödningen med en klackspark men så kommer det ju såklart inte va. Blödningen i sig kommer ju säkerligen var mer riklig och missfallslik också i om att det är ett befruktat ägg som ska ut. Men, det är bara att bita i det sura. Det är bara att hantera det. Gilla läget.

Det var väl inte meningen, i så fall, helt enkelt!

Favoritlåten just nu

Eric har hittat en ny favoritlåt. Nu är det Pop opp i topp som gäller. Hur det nu stavas. Men kul är den och han sjunger med så fint!

Huvudvärk

Tredje dagen med huvudvärk. Inte så att jag har jätteont, det ligger och lurar och hela huvudet känns tungt. Inget kul när dagarna börjar så. Men, jag ska försöka dricka en del vatten och se om det beror på för lite vätska. Jag är så dåligt på att dricka. Förutom mitt kaffe då, som snarare drar den lilla vätska jag dricker ur kroppen.

Idag hoppas jag Henke slutar vid 16. Han behöver ta det lite lugnt han också. Även att han inte inser det och bara jobbar på.

Önskar oss alla en bra dag!

På bättre humör

En kopp kaffe nära min man och en bilsväng med maken och sonen har fått mitt humör att bli lite bättre. Eller humör, min sinnesstämning. Oavsett vad som sker, hur det än blir och hur det än kommer te sig så har vi i alla fall varandra här i vår familj. Det spelar ingen roll om hela världen rasar runt omkring oss, vi är varandras stöttepelare och klarar oss. Lite törnar får vi här och var, men vi kämpar och det med gott resultat.

Jag blev helt tårögd när vi pratade om Eric´s förlossning i bilen. Personalen på förlossningen sa att de sällan sett ett par som var så måna och kärleksfulla mot varandra.

Det var en turbulent dag som resulterade i att vi blev en familj med vår lilla Eric. Får vi inte fler barn har vi trots allt fått den finaste gåva man kan begära.

<3

Ljusparty

Måste passa på att skriva vilket jättetrevligt ljusparty jag hade igår. Så kul det var att så många ville komma och så trevligt att få umgås som vuxen utan barn någon gång ibland.

Malin, som höll i visningen, är ju bara så bra på det hon gör. Det är så häftigt att se henne in action då vi praktiskt taget växte upp tillsammans och nu kommer hon hit och visar Partylite grejer.
Jag rekomenderar verkligen er att boka, eller gå, på visningar som dessa. Även om man inte har råd att handla så är det verkligen en kul upplevelse.

Jag är glad att jag gav mig in i ljussvängen!

Min blogg, min ventil

Nu har vi vilat oss lite, Eric och jag. Jag känner mig fortfarande helt tom. Eller precis fylld till bristningsgränsen av både det ena och det andra. Mycket oro för saker både hit och dit kan jag tänka. Svårt att avgöra om tomheten eller fylld till bristningsgränsen är rätt uttryck.

Hur som helst, jag suckade tungt, loggade in och skulle tala om för er att jag fortfarande är ledsen och ditten och datten och då ser jag att jag fått en kommentar på mitt förra inlägg. Det där jag talar om för er att denna dag hamnar på listan över " dagar som kan fara åt helvete " och jag blev så rörd och varm att jag sitter och småsnörvlar lite här nu.

Just en sån kommentar gör att jag kommer ihåg varför jag valt att va så öppen i min blogg, bland annat i alla fall. Det är så härligt, det stöd jag känner från er och det är så otroligt mycket värt! Samtidigt är det så skönt att kunna skriva rakt ut att - ALLT känns skit och så vidare eller att ALLT är toppen. Förstår ni? Det passar inte mig att hyscha med hur jag känner. Med tanke på att jag varit med om så mycket på så kort tid så vinner jag tid genom att bearbeta skiten här. Skriva av mig, som en ventil som släpper ut allt slajs i avloppet och sen är bearbetningsprocessen  i gång.

Jag älskar möjligheten jag har att kunna blogga. Jag älskar mig själv för att jag är mogen nog för att veta hur jag ska göra för att läka ut en tuff tid snabbast. För vem vill gå runt och må dåligt i onödan?

TACK <3

Den väntan som jag ( vi ) gör nu, inför fredagen som är testdag är tydligen den mest påfrestande psykiskt i hela IVF processen. Jag tänker inte säga emot där. Däremot så känner jag i mig själv att det inte funkat. Jag visste att det inte skulle funka redan innan, jag vet att jag skrev det för längre sen men jag har valt att låta bli att tänka på det. Tyvärr brukar jag ha rätt och jag känner min egen kropp som någonting som man helt enkelt känner riktigt jävla väl.

Jag håller mina tummar för att ett av de 5 ägg vi har i frysen ska klara en upptining och bli en bäbis. Att detta bara var en kämpig transportsträcka. Men, fredagen är inte här än, jag har inte blödit ut något och rent tekniskt är man ju gravid till motsatsen bevisats så att säga.

Jag hoppas ju så klart men hela grejen har nu vänts till en jobbig grej för mig där jag känner mig så otillräcklig för min man. Att jag inte kan ge honom det syskon han vill. Men han säger att han älskar mig ändå, och det tror jag såklart på. Men jag kan ändå inte skaka av mig känslan.

Nåja, nu ska jag köra igång en tvättmaskin. Det är ju inte så att hushållssysslorna tar paus för att man har en pissdag.

En dag som kan fara åt helvete

Vissa dagar hamnar på listan över " dagar som kan fara åt helvete " Detta är en av dom. Dagen i sig började bra men när det kom till det eviga tjatandet om att borsta tänderna ( på Eric ) gick allt utför. Jag blev så innerligt vansinnigt förbannad. Inte så att jag skrek och gormade, mer på insidan.

Jag fattar inte vad problemet är. Att borsta tänderna är ju något som man måste göra och visst, fine, vi har slarvat, men han har ändå varit duktig och gjort det. Nu är det totalt omöjligt och det resulterar i bråk. Fan.

Det är inte Eric´s fel, antar jag. Det är vi föräldrar som gjort fel någonstans på vägen och jag anklagar mig själv och känner mig som en usel mamma. När jag sen får panik och blir rädd för att han till slut ska få hål i sina mjölktänder blir jag arg.

Nu äter ju aldrig Eric godis eller sötsaker och när vi var hos tandläkaren sa hon att hans tänder var jättefina så paniken kan jag kanske lägga åt sidan men jag blir så frustrerad.

Sen att jag är 99,9 procent säker på att jag inte är gravid gör ju mitt mående ganska taskigt överlag och jag vill helst bara krypa under täcket och gråta en skvätt eller två. Henke ska jobba över i kväll, igen, och jag saknar honom. Jag vill ha honom hemma. Jag vill bli kramad.

Jag är ledsen..

Konstig

Det slog mig nu att jag inte varit inne här och skrivit något idag. Jag har inget direkt att tillföra nu heller så varför jag ens gjord mig besväret är en bra fråga.

Anna och Nellie har varit här och fikat med oss. Eric och jag fixar lite smått inför kvällens ljusparty. Jag har ångest, men det kommer bli bra. Det är bara det att jag stressar upp mig så mycket i onödan inför saker. Och när en kväll inte blir som en kväll brukar vara har jag lite svårt att anpassa mig. Det är något som tillkommit med min ms som jag faktiskt tycker är jobbigt.

Annars kvarstår mitt konstiga humör. Jag är varken eller liksom. Bara smått uppgiven skulle jag kunna säga. Varken glad eller ledsen eller arg eller sur. Jag är konstig.

Mer konstig än vanligt. Sen har jag huvudvärk också.

Konstigt humör

Herrejävlar vilket konstigt humör jag är på. Jag är orolig, förbannad, trött och på skapligt humör ändå. Svårt att riktigt sätta fingret på vad som är rätt eller fel. Jag tror det är hela den här väntetiden som totalt suger musten ur mig. Och biverkningarna från vagiatorerna som känns som graviditetssymtom men lika gärna bara kan va sketna biverkningar.

Helgen har gått alldeles för fort för min smak men vi brukar kunna få vardagarna att gå här hemma så jag är inte orolig. Det är skönt med vardag och våra vanliga rutiner men jag saknar att ha Henke hemma.

Nu ska jag fixa till mig en skål med chips, ett glas cola och krypa ner i soffan och se Big Brother.



Saknar

Henke har åkt iväg och jobbat och jag sitter här och tycker synd om mig själv och saknar honom. Inte för jag tror att vi gjort vare sig något produktivt eller umgåsligt om han varit hemma, det är mest bara känslan av att han inte är här som jag inte tycker om.

Han skulle inte åkt så sent egentligen men han har haft så ont i huvudet idag så han passade på att vila lite på eftermiddagen när Eric och jag gjorde det.

Fy, jag är så trött. Jag vill bara sova känner jag. Ska försöka härda ut till efter Solsidan och Big Brother sen ska det sovas. Jag hoppas på en bra dag i morgon!


Stiss

Nu har jag bytt gardinerna i vardagsrummet. Blev ganska bra, men i och med att fönstren där är så stora blir ljusgenomsläppet så stort och ljusa gardiner har en tendens att inte synas. Men när det blir mörkt ute blir det bra. Ska se om jag kan hitta en extra längd så jag kan hänga dubbelt och fixa till det. Det blir bra.

Nu äter vi en andra frukost här och ska snart bege oss ut till Södra Vi. Henke ska se om han kan fixa pappa´s larm på husvagnen.

Önskar oss alla en bra dag!


Kvällssummering

Det blev lite sent ikväll. Först Melodifestivalen och sen en halv film. Den nya " Focker " filmen, vet inte exakt vad den heter men dom är ju helsköna allihop dom filmerna.

Melodifestivalen då - jag tyckte den var helt okey med väldigt många bra bidrag i år. Det är sällan det varit så mycket bra och det är sällan den varit så kritíserad. Verkar inte va så många som har samma musiksmak som mig. Konstigt.

Jag höll stenhårt på Nicke Borg. Älskar ju stilen på låten.
Swingfly var även den en favorit.
Eric Saade höll jag på för att Eric gillar honom. Han vann och det är helt okey för mig.

Nu ska jag krypa ner i sängen och försöka somna. Jag känner att det är en hel del i cirkulation i mitt huvud. Det har varit så skönt ett bra tag nu då jag inte haft varken ork eller kraft eller ens lust till att fundera. Nu är jag tillbaka i djupa funderingar och det är jobbigt. Mycket sömnlös tid, känslan av oro gnager i kropp och själ.

Förhoppningsvis faller bitar på plats och saker och ting ordnar till sig. På ett eller annat sätt har ju saker en tendens att på något sätt till slut få en mening eller bara en förklaring.

Nåja, nu ska jag sluta skriva. Jag ska tänka på soldränkta sandstränder, vågskvalp och ljumma sommarbrisar. Då kanske jag somnar till slut!

Älskar min familj <3

Klart för start!

Nu är vi i stort sett klara för avresa här hemma. Ville mest bara kika in och säga hej!

Det är skillnad!

I morgon är tanken att vi ska åka ut till Locknevi och grilla korv. Det är inte bara att sätta sig i bilen och åka med en pojke på 2,5 år. En utflykt för ett par timmar behöver packas till så man sannolikt skulle kunna va borta ett par dagar. Om inte allt man packar för händer liksom.

Maken har nog inte reflekterat över detta. Att det behöver tas med en hel del menar jag. Han skulle förmodligen stå där ute helt lamslagen och undra vart blöjorna är om Eric bajsar eller kanske till slut kissar genom den befintliga.

Kanske ramlar lill skrutt i en blöt pöl och blir dyngsur och då börjar man kanske undra varför det inte togs med ombyteskläder.

En hel del såna där saker tänker man på. Det är den lyckliga lotten i att va mamma skulle jag tro. Och nej, det gör mig absolut ingenting. Kanske att det irriterar mig en aning att jag får spendera en hel del av min tid till att planera upp och så inför saker. Men hellre att jag gör det och att då dagen går hyffsat smärtfritt än att skita i det och möta alla dilemman vi skulle ställas inför.

Det ÄR stor skillnad på att va mamma och pappa. Rätta mig om jag har fel!

Say a little prayer

Mätt som en övergödd gris sitter jag här en stund. Hur jag ska klara av att dra runt dammsugaren i hela huset utan att få upp all mat är för mig en gåta. Men jag måste runt med den fan. Skyller allt på Henke som lagar alltför god mat.

En sak som jag tänkt mycket på senaste dagarna är - hur jag ska göra med testandet av graviditet. Eller, pissa på stickan, vänta och avläsa resultat det kan jag - men ska jag berätta här hur det ligger till.

Jag är ju mycket för det där att det är bättre att va öppen med hur saker är, eller inte är. Det sparar kanske någon fråga och det får liksom snacket att cirkulera mindre. Sen vet jag ju av erfarenhet att saker liksom har en tendens att krypa genom små hål och cirkulera oavsett hur bedyrat det varit att det ska va en hemlighet.

Ni har varit med mig genom hela processen så att stänga er ute nu tycker jag bara känns larvigt. Ni vet ju att jag väntar på ett svar som antingen är positivt eller negativt. De flesta av er är underbara människor som finns med mig ( och oss ) och tröstar och peppar och gläds så varför skulle det vara en hemlighet, vårt resultat?!

Och om det nu skulle va ett positivt resultat är det ju inga garantier på långa vägar för att resan blir fulländad och då ser jag det som en ännu större anledning att låta er veta. Då behöver man inte berätta i efterhand om saker och ting går åt helvete. Då räcker det med ett par snabba rader, så är det förklarat. 

Jag kanske är konstig. För vissa är graviditeter hysch hysch och inget man nämner om förrän vecka 12 eller så. Och jag ser absolut inget fel i det. Alla är olika.

Det jag ber er är att ni ska hålla en tumme för ett positivt resultat och be för oss någon gång att det i så fall ska få gå vägen. Jag vore er evigt tacksam.

Tack för mig, hej!


Hjälpsam liten kille

Idag blir det spagetti och köttfärssås igen. Inte mig emot alls då det är så gott.

Nu väntar vi här hemma. Henke har kommit hel sent i stort sett varje dag denna veckan, idag tror jag dock inte att han jobbar över utan att det är något annat fix.

Eric och jag dammade och fixade på förmiddagen. Jag fattade beslutet att det var bättre att fördriva tiden jättetrött men städandes än att sitta och bli tröttare och tröttare och kanske till och med somna. Så vi fixade lite grann. Sen har vi kört en tvätt och hängt också. Han är så hjälpsam min lilla kille.

Den stora kanske kan ta lärdom!


Vår dag

Nu hamnade jag här en sväng. Eric och jag har varit ute och gått en tur med Anna och Nellie. Vädret är härligt och det är bäst att passa på medan solen strålar. Lite blåst, men vi har ordentligt med kläder på oss.

Nu ska vi ta tag i dammingen här hemma. Det är nackdelen med att solen behagar komma fram. Dammet syns så väl.

Borde stryka gardinerna jag fått låna av Anna till vardagsrummet, men det känns som ett för stort projekt för denna dag. Tror jag tar tag i det i helgen i stället.

Älskar min familj <3

Hoppas

Blev helt plötsligt så sugen på spagetti och köttfärssås. Är inte det minsta sugen på de hamburgare vi tänkt äta.

Jag ska ringa Henke och fråga om han kanske också känner av abstinensen av något så gott som han hemlagade köttfärssås. Det var ju ett tag sen nu!

Håll en tumme!


**

Becca - Va bara tvungen att ringa och fråga ifall du kände av ett akut sug efter köttfärssås nyss? Vi brukar ju kunna va ganska synkade sådär!

Henke - HA HA HA HA HA HA HA, nej det gjorde jag tyvärr inte.

Efter lite diskuterande kom vi fram till att Eric faktiskt äter köttfärssåsen och inte hamburgarna. Tjo hoo säger jag!


Längtar

Sitter här och längtar efter flera saker.

Jag längtar efter min make som snart kommer hem på lunch, jag längtar efter just lunchen då jag är hungrig, jag längtar till efter lunchen då vi ska vila oss Eric och jag och jag längtar till klockan blir efter 16 och Henke har slutat för dagen och jag längtar till kvällsmyset.

Borde ta tag i mågot produktivt då sonen är hyffsat avbusad och den sedvanliga Anna och Nellie fikan är avklarad. Diskmaskinen är körd och borde plockas ur. Kanske skulle ta tag i det. Vissa dagar är kraven inte så stora och det är ganska skönt. Borde ta tag i lite andra saker också men det är ju en dag i morgon också.

Nu ska jag längta lite till och få lite gjort!

Kikar in!

Kikar in här och säger " hej "

Just nu äter vi frukost här. Detta ska bli en bra dag! Visst? Visst!

Snäll kille ikväll

Den här dagen har faktiskt varit mycket bra. Eric´s humör börjar plana mer och mer och man märker bara av att han har behov av att gorma sig hes någon gång ibland.

Jag pratade med honom tidigare ikväll om hur viktigt det är att man är snäll och att han måste försöka va snäll mot Nellie. Vi vuxna kan ju faktiskt ( försöka ) slå dövörat till men Nellie blir ju rädd och ledsen. Eric har ju varit lite av en favorit innan de blev sjuka och han har verkligen kunnat gjort vad som helst utan att hon blivit ledsen. Nu menar jag inte det som enbart positivt men ni fattar hur mycket hon gillar honom.

Nu senaste kvällarna har han gormat och gjort sig dum och det har resulterat i att Nellie blivit just rädd och ledsen.

Men efter vårt snack ikväll gick det mycket bra. De två lekte och hade det riktigt kul och jag blir så stolt över min stora kille då. Jag hoppas att det bara varit någon svartsjukefas och att han nu ( återigen ) förstår att han betyder lika mycket för oss alla, om inte ännu mer, när han är snäll.

Nu ska vi snart äta varma smörgåsar och titta på det IQ befriade Big Brother. Roddan var ingen favorit från start. Tyckte han såg otäck ut först. Nu är han min, och vår, favorit. Helskön kille som man absolut inte vill ha med att göra men man gladeligen följer på TV.

Vem är er favorit förresten?

En konstig mening

Nu ska jag snart skala potatis och börja med maten. Det finns två märkligheter i denna mening. Vi ska äta potatis ! ! och jag ! !  ska laga mat.

Det är ju inget svårt att koka potatis och värma på lite soppa från en glasburk men jag tror det är lyx för Henke som alltid annars lagar. Han bryr sig inte så hårt om vad han får, bara han slipper laga till maten!

Eric ska hjälpa till. Han är en fin hjälpreda och steker köttbullar och fixar här om dagarna nu för tiden. Under stark övervakning såklart. Men visst är det väl kul när man märker hur ens barn växer och blir duktiga!

Just det, laga mat var det!

Promenad

Dagen idag har varit bra. Vi gick en liten promenad för att få lite energi, det blåste kallt men en tur blev det i alla fall.

Nu väntar vi in Henrik för lunch!

Morgondravel

Ska alldeles snart ta tag i lite fix här hemmavid. Känner mig inte upplagd men det är nog ingen som kommer komma och göra det åt mig så det är lika bra att ta tag i det.

Tröttheten har slagit klorna i mig ordentligt senaste dagarna. Jag tror att det är för att man tänker mycket på ifall den lilla befruktade sötnosen har tänkt att stanna i magen eller inte. Har dessutom en hel del mensvärk och ont i brösten men detta är ju sannolikt biverkningar av de där slidpatronerna. Känns nästan lite elakt med något som ger graviditetssymtom som biverkningar. Nåja, det ordnar sig och om en vecka, eller lite mer, vet jag ju hur det ligger till.

Väntat på icke mens har man ju gjort ett antal gånger de år då vi försökt så egentligen borde ju dessa två veckor va en baggis. Men skillnaden är väl nu att man vet att det var befruktat och klart när det kom på plats. Annars i menscyklerna har man ju inte haft en aning om ifall man lyckats eller inte.

Jag försöker tänka positivt. Det är det jag kan göra. Men ändå med en medvetenhet om att inget är säkert heller.


Härligt med ljusare tider

Visst är det härligt att mörkret dröjer på sig mer för var dag som går. För inte alltför länge sen fick man tända lampor innan klockan 16. Härligt med ljus och härligt att det går mot vår. Nu har det ju till och med känts lite vårlikt senaste tiden och det gör ju humöret bättre.

Nu har vi ätit middag här hemma. Eric äter duktigt igen och det är skönt att se. Jag var riktigt orolig mot slutet av hans influensaperiod då han matvägrade och knappt ville dricka. Men nu är han tillbaka. Förutom vad gäller välling, men det är ju inte några probem. Vi får senarelägga kvällsgröten och kanske skippa vällingen helt nu. Den är ju ändå så svår att få tag på.

Henke är iväg ett ärende. Vi får hoppas att han snart kommer hem och det med goda nyheter.


IVF utvärdering

Nu har jag gjort alla steg i IVF processen. Tillräckligt för att kunna utvärdera.

Det känns som härom morgonen som jag stod med suprecuren ( nässprayen ) och tvekade om jag skulle våga ta första sprayningen. Livrädd för biverkningar, och det fanns ju en hel uppsjö av dem. Med tanke på att jag sprayade tre gånger om dagen fick jag snart in vanan och jag tror inte jag kan påstå att jag hade några direkta biverkningar alls.

Möjligen lite mer svängig i humöret och lättare till gråt. Lite tröttare än vanligt. Första veckan hade jag lite svettsvallningar men inte så farligt ändå.

Gonal F ( sprutorna ) var lite läskiga i början. Jag nojjade mycket över att dosen inte skulle va rätt och att jag skulle få in luft i kroppen. Det är ju inte farligt, men jag var lite orolig.

Kände inget av sprutorna direkt mer än lite aktivitet i äggstockarna och ömhet där injektionerna togs.

Pregnylsprutan ( ägglossningssprutan ) var otäck. Jag var livrädd då det stod på bipacksedeln att den kunde göra ont. Lika där var jag rädd att den inte tillretts ordentligt, det var ju pulver och vätska. Luft var en stor nojja och just sticket. Det kändes, men inte alls så som jag trott det skulle. Kvällen den skulle tas bröt jag ihop fullkomligt här hemma. Efter flera dagar med feber och oron över det som nu var mycket nära med äggplock och insättning tog väl ut sin rätt.

Anna var en klippa och hjälpte mig med alla injektioner och jag är henne evigt tacksam!

Äggplockningen var något jag aldrig trodde jag skulle överleva. Men här sitter jag. Förvånad äver att inte det heller var så farligt som jag trott det skulle va. Jag blev erbjuden en Stesolid en timme innan men jag kände att jag ville klara det med det morfinliknande preparat man fick just i plockögonblicket. Tvätten av insidan var, som jag nämnt innan, det obehagligaste.

Återföringen var mest bara häftig. Det var ju en mindre tvätt även denna dag men det var mycket beskedligt i jämförelse. Uppspärrningen av hela härligheten för att katetern med det befruktade äggen skulle kunna föras upp var lite underlig, men inte så det gjorde ont.

Att se hela livmordern lysas upp av något befruktat av Henke´s och mina beståndsdelar var mäkta coolt och på ett ögonblick var det väl dolt i livmoderslemhinnan. Förhoppningsvis har det nu hittat ett mysigt ställe att gro på. Och få bli till en bäbis.

Nu, sen äggplockningen, har jag slidvagiatorer med Progesteron som jag tar tre gånger per dag. Efter att jag tryckt upp en ska jag ligga i en halvtimma för att kroppen ska ta till sig så mycket den behöver. Det är ett gulkroppshormon som annars bildas naturligt i livmodern vid graviditet. Nu måste ju kroppen ha hjälp med allt och så även dessa vagiatorer.

De är nog det jobbigaste i hela den här processen. Med dessa slidpatroner som jag kallar dom. Konstant äckligt kletig down under och trosorna ska vi inte prata om hur de ser ut. Men, det är för en bra sak och jag kan gärna och gladeligen hålla på med dom länge till!

Nu är det bara väntan kvar. Den 18 / 3 har jag testdag! Hoppas och ber att detta ska få gå vägen nu!


Så är det och så får det bli!

Måste bara tala om för er hur jävla värdelös jag är. Jag har börjat röka igen. Inte ett paket om dagen och inte när jag känner att jag vill, typ hela tiden, jag får röka 3 ciggaretter om dagen.

Vi bestämde det tillsammans då jag mådde så dåligt utan. Röksug i all ära men det jag kände påminde alltför väl de känslor jag hade när jag var deprimerad när Eric fötts.

Jag känner såhär. Om jag är en dålig mamma och fru så är det inte värt det. Inte just nu!

Detta val är mitt, jag är på långa vägar stolt över det och jag vet att vissa människor anser att jag inte vill ha syskon tillräckligt mycket som inte kan ge fan i det. Men läs på lite om abstinens, läs även delen om hur nikotin påverkar hjärnan. Läs även på hur en hjärna som från början inte mår bra absolut inte mår bättre av att va utan ämnen i nikotinet för att fungera eller för att ens vilja leva vissa dagar. Läs även delen där nikotin likställs med ett antidepressivt medel och förstå då att det inte bara rör sig om att jag sörjer att få sitta med mitt kaffe och min cigg.

Jag behöver hjälp för att sluta. Kanske till och med stark medicin, vad vet jag. Förhoppningsvis kan jag skära ner på det och bli av med den nedstämda känsla det omges av för mig att sluta röka.

Jag tänker inte diskutera detta mer. Eller jo, det kommer jag men jag tänker inte ta tips och råd från ickerökare. Folk som aldrig varit beroende vet inte vad de pratar om. De tror de vet, men det är så sjukt mycket värre än man kan föreställa sig. Vissa rökare har karaktär, vissa har pli på sig själva, vissa behöver inte röka vissa dagar eller om de inte har rätta sällskapet.

Jag är den jag är. Jag är Rebecca - beroende av mitt nikotin. Jag skäms som en hund och jag känner mig mäkta jävla värdelös. Totalt utan karaktär, totalt, totalt jävla värdelös.

Men, och det är ett stort men : Jag mår så mycket bättre om jag bara får röka ett par cigg om dagen och där är vi idag.

Punkt!

Vår förmiddag

Nu har Anna och Nellie varit här och förmiddagsfikat. Skönt när dagarna är som dom brukar och ordningen är återställd. Bortsett från Eric´s humör som är allt annat än som vanligt. Dock har det varit aningen bättre nu sen rutinerna blev som vanligt med mat och dryckintag.

En härlig promenad hann vi med på förmiddagen också. Men jag kunde inte riktigt njuta då jag är allt annat än återhämtad efter influensan och att jag visste att det skulle bli ett sjuhelvetesliv när vi skulle in. Tråkigt när man har rätt, men nu är vi inne och har lugnat ner oss.

Jag längtar efter min man idag. Vill bara krama om honom. Älskade Henrik.


Trött, så trött

Jag ska försöka ta tag i mitt bloggande igen. I morgon. Som det känts nu ett tag har det varit så intensivt med både det ena och det andra och jag är trött. Så trött.

Samtidigt börjar ju oron komma smygande. Hur ska det bli. Funkade det och det vi såg skjutas upp i min livmoder ska få stanna kvar. Många frågor. Vi kommer ju få svar i sinom tid. Men väntan, den är jobbig.

Allt hände på en gång med alla resor till Västervik, ägglossningssprutan, influensa, äggplock och återföring. Nu är man lämnad ensam i någon gråzon. Men vi försöker tänka positivt, eller inte tänka så mycket på det alls kanske. Bara låta tiden ha sin gång och hoppas på det bästa.


Tråkigt att duscha

Ska hänga lite tvätt och fixa lite nu innan maken kommer hem. Jag har saknat honom mycket idag. Måste även duscha ikväll. Varför, varför är det så tråkigt? Inte själva delen att man blir ren. Det är bara den där grejen att komma till att duscha, att dra av sig alla kläder. Och sen torka sig och klä på sig. Det är så tråkigt.

Resultatet efteråt klagar jag dock inte på!


Han är tillbaka

Skaplig dag idag, tycker jag. Försöker beta av timmarna. Är så trött så det liknar ingenting. Längtar till det blir dags för vila.

Eric och jag har hållt sams idag och det är skönt. Jobbigt att bråka så som vi gjort nu senaste tiden. Igår kväll, förresten, drack Eric en liten flaska välling innan sovdags. " Är vår älskling tillbaka nu " frågade Henke. Då nickade Eric.

Saknar maken idag <3

Ber om en skaplig dag

Ber om en skaplig dag i morgon. En dag utan alldeles för kraftig abstinens. Att det är jobbigt att va utan nikotinet är ju inget konstigt. Det vet ju alla som varit hängivna skiten. Men den helt uppgivna, tråkiga och totalt livslustlösa känslan ja får på förmiddagarna gör ingen glad.

Men, jag betar av dagarna. Jag vill ju inte röka nu.

De ordnar sig. Nu ska jag sova.

<3

Vill bara tala om för er att Henrik Carlsson är underbar <3

Min synvinkel (The man way)

Tja Henke här.

Tänkte det kunde vara kul att få berätta hur det går till när man genomgår en konstgjord befruktning.
Faktiskt så är detta bra mycket mera intressant och spännande än när man gör barn på naturligt sätt.
För killen är ju detta ganska enkelt om man bortser från den psykiska biten att se sin fru lida som f-n.

Vi startade redan när Eric bara var ett halvår ( jan -09) men det slutade i ett missfall samma sommar.
Nu när man tänker efter så är det helt sjukt vad killar kommer undan lätt med allt vad kärlek innefattar. Det enda vi känner är psykisk smärta då tjejer genomlider det och den fysiska smärtan. Kunde vi inte fått åtminstonne lite smärta.

Detta med att skaffa barn kan verkligen tära på ett förhållande och sexliv. Ena stunden ska man göka så man knappt orkar gå och i andra vändan vågar man inte ens röra sin partner för man tror att det kanske går åt pipsvängen.
Vilket det gjorde för oss ändå flera gånger. När det sista missfallet inträffade med både en normal befruktning i livmodern och en i ena äggledaren fick det oss att tänka om ordentligt. Jag ville verkligen inte riskera att det skulle bli samma skit igen med akut operation med livet som insats. Har nu i efterhand tänkt mycket på det hela och vad som kunde ha hänt. Rebecca hade en stor blödning i buken, hon kunde ha varit i "nangijala" ( Fy vad jag nog igentligen mår piss. Inte nog med allt som gått åt helvete med barn försök så skulle hon få ms på köpet också. Men ska det jävlas så kan väl göra det ordentligt. Man kan ju alltid hoppas på att nått bra kan komma från detta.)

Vi fick på inrådan av en av dom trevligaste gynläkare jag mött att vi skulle satsa på ivf. Vi hade redan själva bestämt det.
Vi kontaktade Linköpings Reproduktionsmedicinskt Centrum och fick vad jag anser en ganska snabb tid för att bli inbjudna på ett besök för att "snacka" lite om detta. Det enda jag kommer ihåg från den dagen var att vi bläddra i en bok och fick se bild illustrationer på hur det hela går till. Becca hade skrämt upp mig en vecka i förväg om att jag skulle få ta blodprov!
Jag vet att det låter hur töntigt som helst då Becca går igenom hur mycket som helst i detta. Tror hon säkert har tagit minst 10 prov efter denna dag. MEN JAG ÄR SÅ JÄVLA RÄDD FÖR B-L-O-D PROV! Jag skämde verkligen ut mig den dagen på RMC.
Men jag låg kvar och sprang inte iväg. Mycket stolt efter jag var färdig (patetiskt) Hade det varit 2½år sedan hade jag aldrig genomfört detta, men när Eric föddes bestämde jag mig för att aldrig balla ur när sådana här händelser inträffar.
Och det har jag inte gjort heller. Som sagt den dagen kommer jag mest ihåg som ett minne då jag tog ett blodprov. Jag lämnade ett Sädesprov också förstås så dom kunde kolla kvaliteten på dom små stolta simmarna. Dom fick mvg =)

Nästa projekt var att Becca skulle ta nässpray och ta tabletter för ämnesomsättningen och åkte på en släng av falsk hepatit C. Vilket ledde till ännu mera blodprov för stackarn, hon såg fan blek ut ett tag och ännu spinkigare än vad hon redan är.

Sen kom startskottet för sprutintag varje kväll i 11 dagar med en grandfinale den tolfte dagen med en gigantspruta.
I mina ögon kändes det bibliskt mäktigt att hon bara gjorde det. Mycket stolt över frugan. Jag hade nog klarat det men frågan om levern hade gjort det då jag tror jag hade behövt varit dyngrak varje kväll.

Så kom dagen då vi skulle upp för äggplockning. Innan jul bestämde sig Becca och jag oss för att vi skulle sluta röka vilket resulterade i det längsta bråk vi haft sedan vi blev ett par. Jag slöt, det gjorde ej Becca. Men äntligen lyckades hon sluta med den dumheten just denna dag. Jag är så jävla stolt över henne att jag tror inte hon fattar. Nu har vi inte det att kanske få skuldkänslor av om detta inte skulle gå vägen. Väl uppe på Rmc´s lokaler fick vi klä upp oss för värsta operationen med mössa och hela kittet. In i ett sterilt operationsrum med endast en ganska snygg gynstol med stora ekarmstöd och kromade detaljer. Fram kom dom stora tvätttoffsarna. Upp och runt i hela slidan en tre-fyra gånger. Inte för mysigt.
Sen upp med en megastör med en STOR nål på. Man såg verkligen på ultraljudsbilden när den stora nålen rämmade slidväggen och for rakt ut bland äggstockar äggblåsor och andra vävnader. men det hela gick ganska snabbt och vad Becca sa ganska smärtfritt. Det var tvätten som var den värsta. Fick lämna sädesprov även den dagen, men denna gången var det mer skarpt läge så att säga.

Två dagar senare åkte vi upp med en mycket lättare sinnesstämning då jag visste att nu var det inte något otäckt att göra.
Samma procedur in till den fina gynstolen med dom fina ekarmstöden ( tror jag lider av någon yrkesskada ) Upp med hela härligheten och in med katetern. DÅ hände något verkligen fantastiskt. Man såg verkligen hur ett befruktat ägg lämnade katetern och lös upp hela livmodershålan med sin närvaro. Det var verkligen något helt underbart att se. Jag menar folk har gjort barn i alla tider men det är få som verkligen ha fått se exakt ögonblicket. Om detta går åt fanders så ser jag fram mot nästa försök men hoppas att detta får bli det sista.

Kärlek gör allt värt det.

Vem sa?

Ärligt talat vet jag inte vad som hänt. Vår älskvärda underbara son har bytts ut mot ett monster. Visst fan har han varit trotsig och en handfull i perioder, men det här är nytt.

Han skriker och vrålar, vägrar äta och dricka, vägrar allt utom det han själv känner för att göra. Han illvrålar NEJ i högan sky och är bara helt förbytt.

Jag tror ju hela grejen är någon form av ond spiral. Han är tjock i halsen och vill därför inte äta. Då blir han hängig och trött och efter det så kommer ju humöret. Sen gör det väl säkerligen saken värre att jag går omkring som ett bi här hemma. Han blir väl orolig stackarn.

När han varit sjuk förr har han åtminstonne ätit. Kanske inte exakt det som bjudits på direkt men vi har alltid lyckats få ner lagom med mat. Nu, denna vecka, har han ätit som en kratta och druckit dåligt. En eller två gånger per dag kanske han äter hyffsat nu men i takt med att han blir friskare behöver han ju mer mat.

Detta går oss alla på nerverna. Våra humör. Henke är stabil som en klippa och Eric och jag är två monster.

Vem fan sa att livet är lätt att leva?

Ååååååhhhhh

Vad glad jag blir över det faktum att många vill att Henke ska skriva. Vi ska fixa till det!

Fy vad jag känner mig tråkig ska ni veta. Jag är så röksugen att jag har svårt att liksom motivera mig till att va uppe när jag inte får röka. Jag skulle så gärna vilja bara dra ett par bloss, känna äcklet leta sig ner i mina lungor, känna pirret i kroppen då det liksom totalt förstör och förtär min kropp.

Mitt liv är inte lika meningsfullt utan ciggaretter. Det är bara så. Visar det sig att den här graviditeten får stanna kvar och jag äntligen ska få bli mamma igen kommer jag känna mig mer motiverad till att låta bli. Men nu är allt så ovisst och det är så nytt - detta rökfria.

Nåja, nu ska jag pussa min man och mitt barn lite <3

Ska Henke blogga om IVF:en?

Vi pratade lite löst i bilen på väg hem ifall Henke kanske skulle ge en liten inblick i hur det varit att genomgå detta med IVF. Hur det är från killens synvinkel. Om inte annat kan det nog va kul för oss att ha det dokumenterat senare så.

Finns det något intresse hos er, mina läsare? Vill ni att Henke ska gästblogga igen?


Mycket bra

Mycket bra resultat på återföringen idag. Det plockades 9 ägg i Onsdags och idag var åtta av dom befruktade och i top kvalité. Det är tydligen mycket ovanligt. Ett av dessa befruktade sitter nu i mig och fem ligger i frysen.

Henke är ju så söt så han var tvungen att fråga vad det berodde på att resultatet blev så bra. Var det hans spermier eller mina ägg. Sann tävlingsmänniska är han. Jag tror den perfekta kombinationen av oss två är hemligheten.

Sen frågade jag vidare om det där med Hepatit skiten som tydligen inte är klart än. Jag tog ett Hepatit C prov ( standard när det gäller IVF ) det visade på reaktion, fick ta ett prov för att utesluta att jag hade det i blodet, det visade inte på något i blodet. Efter detta togs ett till prov på det andra provet och gissa vad - det visar på att jag kan ha haft Hepatit C, eller inte. Vi kan aldrig få veta klarare än en 50 / 50 sits - och det är mycket, mycket ovanligt!

Jag har det inte nu och med tanke på hur min livsstil varit och är och så vidare så bör jag aldrig haft det. Men hur sjukt är det inte att aldrig kunna få veta..

Nu ska jag vila mig!

Återinföring i morgon

I morgon klockan 11 har vi tid för återinföring på RMC i Linköping. Förhoppningsvis ser allt bra ut både befruktningsmässigt och i min mage efter gårdagen. Något som gör mig lite obehaglig till mods är den här hostan jag har. Jag undrar hur något som de sätter in i mig möjligen ska vilja eller för den delen kunna stanna kvar som jag hostar.

Allt detta är ju frambringat på en onaturlig väg så kroppen kanske inte riktigt är med på lilla noten att behålla detta i livmodern i morgon och låta det växa. Jag menar, kroppen i sig slåss ju mot den här influensan fortfarande.

Vi kan inte annat än att hoppas och be. Nojjig är vi väl lite till mans oavsett hur detta sker.

Nu ska jag krypa ner!


He loves me

Orken och kraften är inte vad den borde va efter dessa sjukdagar. Man tar sig för något bara för att en stund senare va helt orkeslös och svag. Men vi kämpar på här och tillsammans har vi fått lite ordning på torpet. Städat av, bytt sängkläder och vädrat.

Henke är hemma även idag då jag fortfarande är öm efter äggplockningen igår. Jag är inte glad åt att ta tag för hårt eller lyfta för tungt och jag skulle försöka va så lugn jag kunde. Dessutom fick jag rådet att komma ner till Eric i stället för att lyfta honom till mig.

Sen vill jag bara ge Henke en stor eloge för att han står ut med mig. Jag som person, utan nikotin, är fan inte lätt att leva med. Men han älskar mig.

Han älskar mig <3

Och vet ni vad? Jag älskar honom!

Som ett jävla bi

Idag satsar vi på att vädra och städa bort all tråkig sjukdom från vårt hus.

Mitt humör skulle också behöva en sväng med nått skarpt. Jag är som ett jävla bi. Jag skulle kunna göra en hel lista över saker jag gärna skulle göra om jag bara fick röka. Gud, vad jag saknar ciggen. Jag har brutit med en av mina käraste vänner.

Klart som fan jag sörjer. Tråkigt är bara att humöret blir så jävla dåligt.


Så var det dags

Dagen idag har varit av det annorlunda slaget, minst sagt. Jag var otroligt nervös men det visade det sig att jag inte behövt vara. Personalen var helt fantastisk.

Vi landade på RMC vid 7:30 och Henke fick gå och lämna sitt bidrag i denna historia direkt. Jag blev visad till ett uppvakningsrum där jag fick ta en Panodil och blev beordrad att dricka mycket. Jag fick klä på mig en sjukhussärk och ett par knästrumpor.

En trevlig barnmorska eller sjuksköterska var inne flera gånger och frågade hur det var. Hon satte även infarten där jag senare skulle få smärlindringen under plockningen.

Vi var 4 par allt om allt och vi var tvåa i kön. De skulle börja runt 9.

Jag fick lite akupressurgrejer mot illamående och fick även öva på att andas så som jag skulle göra senare då de skulle punktera slidväggen och även äggstockarna.

Karin, vår doktor som utförde ingreppet, kom även hon in och pratade.

Tiden gick och det började närma sig plockning. Jag var trött som fan innan då jag sovit så dåligt natten till idag och det var kanske tur det då jag var lite lugnare innan. Trodde jag skulle ligga och skaka. Men det gick bra.

Vi blev hämtade runt 9:15, jag fick vägas och sen hoppa upp i en gynstol. De tvättade mig utvändigt och invändigt innan och den invändiga tvätten var nog mer obehaglig än själva plockningen tror jag. Jag fick öva på andningen ett par gånger och sen gick det fort - inpumpning av smärtlindring, två djupa andetag och sen var det punkterat och klart på ena sidan.

Hon sa till när första ägget var funnet, mer skulle inte diskuteras om det just då blev vi tillsagda innan.

Sen var det dags att punktera andra sidan. Jag ville inte ha mer smärtlindring då jag blev så dåsig så det bestämdes att jag skulle köra utan, trots att jag nog egentligen skulle behövt.

Två djupa andetag och sen punktering. Det gick bra men det kändes mycket mer på den andra sidan men snart var det klart och jag fick slappna av och till slut sätta mig upp i stolen. Fick röra lite på tår och fingrar och försöka komma igång. Vi fick eskort tillbaka till vårt rum och vi hade blivit tillsagda att jag INTE fick somna efteråt. Henke´s uppgift var att hålla mig vaken.

Det var inga problem, jag var trött men inte så sovtrött. Vi fick smörgås och saft. Läste tidning och bara tog igen oss. Jag hade ganska ont efteråt men det var ingen fara.

Efter en oh en halv timme fick vi träffa den supertrevliga kvinnan igen och hon berättade att det fanns 9 ägg. Nu får vi hoppas att de först och främst blir befruktade av Henke´s spermier. Blir dom inte det ringer de oss i morgon. Men det är tydligen väldigt ovanligt att det inte blir någon befruktning. Jag fick vagiatorer utskrivna som ska fixa till en bra miljö i livmodern. Dessa ska tas tre gånger per dag. Och slutligen - förhoppningsvis insättning klockan 11 på Fredag!



Äggplockning

Nu vet jag hur en äggplockning känns. Jag orkar inte skriva något mer just nu, jag är trött och ska vila mig bums. Men jag återkommer. Och så även med dagens resultat som ska gå väl ihop med Henke´s bidrag - vilket vi får veta i morgon om de inte gör - och på Fredag är det förhoppningsvis insättning.

Jag överlevde och jag kan tänka mig att göra detta igen. Om det skulle va absolut nödvändigt. Men helst av allt vill jag att vi ska få till en bäbis på den resa som vi gjort nu.

Saknar min Eric <3

Just det, jag har slutat röka också!

...

Hur det ska gå idag, det har jag ingen aning om. Skämtet fortsätter. Jag är så jävla trött så det liknar ingenting. Med alltför få sömntimmar sen i fredags i bagaget och med både mig och Eric sjuka har jag varit allt annat än pigg.

Rethostan och snorandet och nervositeten i natt gjorde att jag nog kan räkna de få minuter jag faktiskt sovit på en hand. Det känns så.

Jag har duschat nu. Henke också. Vi ska snart åka.

Är lite orolig för att det ingenting blir, av aledningar jag inte ska gå in på här. Vi får se.

När vi kommer hem ska jag sova. Som det känns nu så orkar jag inte med detta. Jag vill bara lägga mig i ett hörn och gråta.


Hittat lite energi

Vet ni vad? Jag känner ett uns av energi och väljer att lägga denna nyfunna energi på att dels äta snabbmakaroner med ketchup och dels berätta för er om de sista dagarna i denna IVF resa.

Igår var sista dagen med Suprecursprayen. Sista puffen tog jag vid 20:15. Har inte saknat att ta den idag, kan jag säga.

Anna och Sandra kom hit runt 20:30 snåret igår för att förbereda sista sprutan. Det var ju en riktigt sprut spruta och jag var livrädd för att ta den. Det stod på bipacksedeln att den kunde bränna och göra ont. Jag har mer ont idag än vad jag haft av den andra sprutan, men det är inte värre än att jag överlever såklart.

Anna fick allra högsta betyg i att ta även den sprutan. Jag kan nog tacka mina känselbortfall av ms en hel del då jag inte känner så mycket på vissa områden av min kropp och det är på dessa vi valt att lägga de flesta injektionerna.

Jag vet inte om de berodde på feber eller nervositet eller vad men jag grät som ett barn innan och efter igår. Antagligen även för att det snart kommer visa sig om detta varit förgäves eller om det kommer funka.

Jag är tacksam för min kära make och min son. Min familj och mina underbara vänner. Tack Anna för att du hjälpt till att sticka mig varje kväll i typ tolv kvällar.

Hoppas nu Eric skrutt kan sova gott hos Farmor inatt och att jag överlever äggplockningen i morgon. Eric är för övrigt aningen piggare och leker och pratar och har till och med ätit lite ikväll.

Äggplockningen.. Överlever jag den kommer ni få alla detaljer i morgon eftermiddag!


( Reserverar mig för stavfel )

Oförändrat

Läget är oförändrat. Jag mår katastrof dåligt, Eric har aldrig varit så sjuk hittills i sitt liv ( tack och lov ) Henke är fortfarande hängig men kämpar och tar god hand om oss.

I morgon är det äggplockning. Jag är så nervös samtidigt som jag inte orkar bry mig. Jag mår så dåligt att jag känner att jag helst skulle slippa. Det kan ju omöjligen gå bra när man mår såhär pissigt.. Jag tror faktiskt inte att jag varit såhär sjuk tidigare heller. Eller om det är kombinationen att va jättesjuk och samtidigt va förälder.

Orkar inte spekulera. Jag har varit vaken och uppe ett par timmar nu så nu ska jag lägga mig igen.

Älskar min Henrik <3 och min Eric <3


RSS 2.0