Tungt

Här hemma har vi nu fattat ett beslut. Ett tungt beslut. Det är något som vi borde gjort för länge, länge sedan. Men, man drar gärna på det in i det allra längsta. Av egoistiska skäl. Detta kan inte fortgå och nu är det dags.

Tungt..


Inte mycket till rapport

Nu på morgonen har jag fixat med lite viktiga saker som är tråkigt att göra men måste göras, liksom. Skönt när det är klart.

Vi saknar Henrik idag. Massvis.

Inte mycket till rapport men det får duga. Nu ska jag ta mig en elvakaffe och sen bege oss ut på promenad!

Önskar oss alla en bra dag!


Busken luktar gott

På gården hemma i trädgården i Södra Vi finns det en buske som jag fulkomligt älskar. Doften av dess blommor trollbinder en totalt och trots att det är både stora och små kryp där i kan man trotsa dom och gå loss med borrarna och nosa sig svimfärdig för de luktar så gott.

Jag minns när jag bodde hemma. Då kunde jag gå ut bara för att få ta ett sniff. Nu för tiden när vi är där ute går jag alltid dit och liksom.. kollar till den lite. Letar efter utslagna blommor att lukta på.

I helgen kom jag på att jag självklart ville ha en likadan buske i vår trädgård. Det är ju inte optimalt att gräva upp och flytta rotskott nu men vi har gjort ett försök. Herregud, busken är liksom döpt efter mig så självklart ska jag ju ha en del av den busken på min egen trädgård.

Busken heter inte Rebecca, eller Becca eller så. Den här busken har sitt egna namn i grunden men då min far, och jag, är ganska duktiga på att komma på både bra, dåliga, udda och helt förståeliga namn på saker har den ett namn som pappa hade på mig när jag bodde hemma.

Vi pratade om vart namnet kom ifrån idag. Ingen aning. Eller, kanske jag har en aning men det skulle va för svårt att förklara.

Nu struntar vi i det och siktar in oss på att denna buske ska frodas i sin kruka och växa sig till det underbara som jag vet att den kan bli. Förhoppningsvis kan jag redan nästa sommar stå och andas in dess doft.

Originalnamnet på busken då? Jasminbuske
Vad denna är döpt till? Jagvallbusken

Ha ha,

Nu blir det snart Big Brother, Cola och Polly!


Angenäm

Dagen hittills har varit vädigt angenäm, måste jag titta in här och tala om. Eric och jag har gått en relativt lång promenad och därefter rensat ogräs i roslandet. Har en del kvar som jag ska ta till kvällen då Henke kanske ska klippa gräset.

Vad gäller Försäkringskassan så är mitt ärende påbörjat. Nice. Har även ringt till RMC för att höra hur jag ska göra med Levaxinen. Den börjar ta slut och då vi siktar på ett tredje försök efter sommaren kanske jag ska ha fler.. Nu har jag en telefontid med en läkare där uppe i slutet av Juni. Bra!

Nu ska jag krypa ner och vila mig en stund!

Så kan det va ibland!

Ville bara kika in här och säga hej. Önska oss alla en bra dag och så.

Idag ska jag göra något så förnedrande som att ringa till två ställen och meddela att vi inte har pengar för att betala räkningarna och fråga om dispans på någon vecka då vi förhoppningsvis fått igång mina utbetalningar.

Så kan det va ibland!


Söndagsmys <3

Nu är det snart utröstningsdags i Big Brother. Jag tror Sara är ett säkert kort att få lämna. Men sen då? Peter eller Simon. Den sistnämnda verkar ju vara en riktigt hyvens kille men frågan är om han går hem hos de som röstar. Jag tror det blir Sara och Simon som får lämna.

Annars ikväll har vi gått en lång promenad. Jag hade det kämpigt till och från med gången men det gick bra. Vi kom hem. När Eric ville gå själv blev tempot mer okey för mina ben och jag kände inget nämnvärt. Inte ens när jag kom hem och stannade upp. Det brukar bli en hemskt obehaglig känsla i benen annars när jag gått. Men, lugnt tempo funkar! Bra!

Vi var förbi Mormor och Morfars grav, det blir alltför sällan men det innebär inte att jag saknar dom mindre. De dog  - 96 och  - 97 och det går knappast en dag än att jag fortfarande tänker på dom <3

Nu ska vi mysa Henke och jag. Se Big Brother och ett dubbelavsnitt Desperate Housewives. Äta värmebröd och Polly och bara ha det bra.

* För Alltid *



Money money money

Vi behöver pengar. Eller, rättare sagt, vi behöver mina pengar. 30 dagar från den 6 Maj säger Försäkringskassan. Tjena, säger jag. Jag tror inte ett dugg på att de har någonting klart då. Bara en sån sak som när jag ansökte om havandeskapspenning kom de först efter att Eric fötts. Det var ju såklart pengar vi skulle haft och levt för under tiden man gick hemma och väntade på Lill-Skrutt.

Snabba är de inte men på Måndag ska jag vara hård. Jag ska ringa och fråga vem som ska stå till svars för att vi inte har råd att ge vårt barn mat. Att han kommer svälta tills pengarna kommer. Kanske kan det snabba på ärendet.

Grejen är ju att jag varit sjukskriven innan. Precis liksom. Sen blev jag arbetslös för att Försäkringskassan tyckte det var en bra idé. Jag brydde mig inte om det då och egentligen inte nu heller. Jag orkar faktiskt inte byr mig om sånt just nu. Men, bara för att de friskskrev mig och jag sedan blev sjukskriven igen så måste de reda ut och greja och gno så det ska ta tid. Ärendet är ju exakt det samma. Skillnaden är att tanken var att jag skulle varit arbetslös 1 Mars och inte, som nu, sjukskriven.

Tre månader utan pengar börjar tära på ekonomin. Vi har lagt 26,000 plus 8,000 kr på IVF. Pengar vi inte har egentligen. Det är vårt ommålade hus, vår renoverade källare och en dragkrok till bilen som vi fått ta pengar ifrån. Det är det värt då vi så gärna vill ha syskon men om jag fått mina pengar hade vi ju inte behövt bita på naglarna till middag liksom.

Jag behöver ha så mycket skitsaker. Jag behöver ha en ny mascara, en till tvättkorg, en peelingkräm med rejält med gnokorn i, nya jeans, nya bh;ar, en låda att ha våra dynor till utemöblerna i, inneplanteringsjord, en klipptid, Henke behöver klipptid. Listan kan göras lång över skitsaker som man ändå vill ha.

Sen behöver vi ju såklart pengar till mat och blöjor och det är dit pengarna som vi egentligen inte har får gå. Och räkningarna. Först och främst är det räkningarna.

Men vi har det bra annars så!

Sega

Idag är vi sega här hemma hela familjen. Det tar på krafterna att ha trevligt. Det var ingen fylla inblandat men det känns som att jag är bakis idag. Det vore väl nått. Ha ha..

Önskar oss alla en bra dag!

Tacksam

Vi har haft en bra kväll här hemma. Grillat med vänner och efter maten kom Henke´s mamma och min.

Nu ska jag snart krypa ner i sängen med ett helt annorlunda perspektiv på både det ena och det andra. Att livet inte är rättvist är man snabb att säga. Man ger upp lite inför vissa motgångar. Jag är inget undantag och jag anser nog att vi haft vår beskärda del av orättvisa med tanka på ms diagnosen och våra misslyckade IVF försök. Men och detta är ett stort men ! Även att man är sig själv närmast och sörjer sitt eget finns det alltid dom som har det värre.

Och då menar jag verkligen så mycket värre.

Livet är inte alltid lätt att leva. Man vet inte vilka vägar som är de rätta att vandra. Men de hinder man stöter på på vägen ger en styrka. Kanske inte direkt, men på sikt.

Någon sa till mig en gång att det är de starka människorna som utsätts för de största prövningarna. Kanske just för att det är vi som klarar av det. Jag räknar mig till en av de starka som utstår prövning på prövning och jag vet att det är ofta som jag ifrågasätter om det inte är nog snart.

Vad än livet bär med sig för oss så vet jag att vi kommer klara oss. Det är jobbigt till och från men vi har varandra och det är mycket värt. Vi finner tröst och stöd i varandra. Vi gläds och skrattar och gråter tillsammans.

Jag är enormt tacksam för det jag har!


<3

Grattis älskade Henrik på din födelsedag <3

Testdagen, andra gången

Då är den här, igen. Den efterlängtade testdagen. Den dag man längtar efter då man ruvar. Det är en dag man vill ska va fylld av glädje. Då man kan börja spekulera i när ens efterlängtade bäbis ska komma. Man får ringa till RMC och säga att dom har lyckats återföra perfekt och att den ruvande, dvs jag i det här fallet, har lyckats behålla det fina embryot.

Idag känns dagen som en endaste stor plåga. Ett hinder man måste ta sig över. Jag har inte testat ännu men som ni vet blöder jag som en stucken gris så här kommer det inte vara något positivt svar inte.

Henke ska köpa ett test på 11 fikat och komma hem med. Jag ska jobba på att va kissnödig om en timma och sen måste jag ringa RMC.

Igår funkade det ganska bra. Idag känns det tyngre, av förklarliga skäl. Det blir om möjligt ännu mer uppenbart att det inte funkat då man måste ringa och meddela det.

Det är som det är. Det är inget att göra åt. Det går liksom inte att gräva ner sig fö mycket. Även att det känns som att världen borde stanna upp en stund så lunkar det på ändå. Jobbiga saker händer och man får kämpa på. Det känns som att jag blir bitchslappad gång på gång, vad gäller en hel del. På ett sätt ska det faktiskt bli skönt med sommaruppehållet. Att slippa oroa sig, vänta, tänka.. Visst, vore det inte för den ekonomiska biten skulle vi kunna göra direkt och direkt efter det om det inte gick vägen. Vi får leva på vatten och bröd nu några månader så vi har råd en tredje och sista gång.

Ett tag funderade jag på om vi skulle försöka själva över sommaren. Med den överhängande risken för ytterligare ett utomkvedshavandeskap. Det kan ju faktiskt funka. Och det är ju både billigare och smidigare. Men frågan är, orkar jag med risken för en till operation? Tänk om några komplikationer tillstöter och vi inte får göra någon återföring på, säg ett halvår?, jag har inte tid att vänta med tanke på ms. Det känns som att vi gör detta på lånad tid som det är redan nu då Agata gav oss ett halvår.

Jag är bitter. Kanske är det därför allting går åt helvete. Jag har börjat va missunnsamm ( hur fan stavas det ordet ? ) Kanske är det för att jag tänker " så klart att dom ska ha barn alt. syskon. Alla får ju barn igen utom vi " Kanske är det för dom tankarna? Jag missunnar absolut inte någon att bli gravid eller få syskon men i vissa lägen känns det så jävla jävligt.

Riktigt jävla jävligt!

Chocken har lagt sig

Hamnade här en sväng nu i väntan på Henke som snart kommer hem på lunch. Jag är jättehungrig men det finns inte nog hemma för att göra mig mätt. Men det ordnar sig.

Sandra har varit här och umgåtts med oss en stund idag. Känner mig osocial och umgåssugen på en och samma gång. Trevligt hade vi i alla fall.

Idag är det inte lika tungt som igår. Det mesta har lagt sig vad gäller chocken över att det inte gick denna gång heller. Vi måste ju köpa ett clearblue som jag måste testa med i morgon och ringa RMC för att få ännu en bock som beskriver att det inte funkade. Det känns tråkigt att behöva göra, men det är ju som det är.

Vad gäller blödningen så råder det ingen tvekan om att det inte funkat. Det kan omöjligen finnas kvar något mer än möjligtvist det som ska vara där. Om inte det följt med ut också. Rent blödningsmässigt är det avsevärt rikligare denna gång då det förra gången kom ut i mer hela bitar, så att säga.

Vi har bestämt oss för att satsa en gång till. En sista gång. Tredje gången gillt kan man säga. Egentligen har vi inte råd men då vi ens överväger att skramla ihop ytterligare 8380 kr för detta så kanske ni som tycker att vi är märkliga som gör detta förstår hur viktigt det är för oss. Hur gärna vi vill detta.

Det försöker kommer ju bli i typ Augusti / September med tanke på att RMC stänger på sommaren, jag måste ha mens och ringa för startdatum och det måste finnas tid och plats för oss att få hjälp.

Jag försöker blicka framåt. Lägga mitt hopp och min tilltro till att det är då det kommer funka. På ett sätt är det skönt att det kommer gå lite tid innan det är dags igen. Samtidigt är det en skrämmande period då ms:en måste vara lugn. Kommer jag i skov måste vi avbryta. Men, det som skrämmer mig allra mest är att det är så definitivt då. Det är sista gången. Vårt sista försök. Blir det inget då så är det kört.

Jag är ledsen och nedstämd nu men jag kan lova er att det är ingenting mot hur det kommer va då om det inte funkar.

Det var inte så här det skulle bli..

Den här dagen började precis exakt så som man absolut inte vill att en dag ska börja då man lever med en förhoppning om att man är gravid. Känsliga läsare varnas. Ordet blod förekommer på ett par ställen. Mest i början av inlägget, som det känns nu.



Jag vet inte vad klockan var exakt när sonen valde att slå upp sina underbara ögon och anse att dagen var startad. Kanske straxt innan 8:00. Jag hade inte varit uppe och kissat på hela natten men jag ville ändå ligga kvar i sängen och mysa med honom då jag lyft över honom. Precis när jag lagt mig till rätta igen känner jag hur det " kommer ut " något. Som tjej vet man känslan liksom. Jag hade ett papper bredvid mig på sängbordet ifall detta skulle ske.

I stället för att kissa på en sticka som jag var helt totalt bombsäker på skulle visa positivt idag var där blod på pappret.

Jag gjorde ändå ett graviditetstest som såklart visade negativt.

Förra gången blev jag ledsen och nedstämd. Idag kändes det som att min värld rasade samman en stund. En bit av mig dog. Och visst, så är det ju lite. För varje gång vi försöker, och misslyckas, så dör ju drömmen lite mer och mer om att få bli en tvåbarnsmamma.

Värst var att behöva ringa till Henke och berätta. Hur fan talar man om att vi praktiskt taget lika gärna kunde torkat oss i arslet med de 8380 kr som vi ska lägga på detta? Som den underbara människa han är svalde han sin egen ledsenhet och tröstade mig så gott det går via en telefonlinje. Underbara människa <3

Jag har gråtit så mycket idag och jag vet inte när jag gjorde det senast. Min själ är tung men den känns ändå renad av alla de tårar som strömmat ner och fårat min kinder idag. Eric har varit helt fantastisk och jag har fått varma, långa tröstande kramar av honom då jag absolut inte för något i världen kunnat dölja min sorgsenhet.

Vi är starka i den här familjen. Vi klarar av både det ena och det andra. Vi söker tröst hos varandra och det ordnar sig alltid. Frågan är bara hur mycket vi orkar ta.

Grejen är ju att vi utsätter oss själva för denna plåga i samma stund som vi återför ett embryo. Vi vet att det är långt ifrån alla som lyckas på vare sig första, andra, tredje eller fjärde försöket. Det kunde dessutom va värre. Vi kunde va i vår sits, utan barn. Längtande med en ms diagnos som stressar inför barnförsök.

Jag har tillåtit mig själv att bryta ihop nu. För detta och för allt. Vad fan ska jag göra liksom? Livet är inte rättvist någonstans men på något sätt så inser man i all denna jävla sorgsenhet hur underbar familj och underbara vänner man har. Man får glädjas åt det och det är absolut inte illa pinkat.

Nu ska jag vräka mig i soffan och äta Polly som jag fått av min man idag. Utan att ens tjata. Och kolla på Big Brother, såklart!


.

Ruvardag 12 började så som jag beskrev att den antagligen skulle. En blödning, ett negativt graviditetstest och sen en helvetes massa tårar.


Inget nytt

Känns som att jag inte tillför vare sig något intressant eller positivt i bloggen nu för tiden. Men så är det i bland. Jag har en svacka och jag skyller allt på ruvartiden. Och lite på Eric´s trots. Och liiite, men bara lite på det faktum att jag kanske inte är så jävla intressant och positiv som människa överlag.

I dag är den 11 ruvardagen avbockad. Inget nytt på den fronten. En envis känsla som säger mig " gravid " men, men.. Jag har varit skengravid så många gånger att jag inte ens kan räkna dom. Jag ger mig fan på att jag vaknar av en rejäl blodskvätt i morgon och inte ett positivt resultat på någon sticka. Jag vet, jag ska inte hålla på och testa och testa. Men vad ska jag göra då?

Jag har nog gett upp lite känns det som. Gett mig hän åt att kolla på stickan varje morgon för kanske är det just den dagen som det äntligen sker? Jag blir motbevisad vareviga dag så varför fortsätta? Förmodligen är detta den sista vändan vad gäller detta så varför spara på de två eller tre sista stickorna jag har? Det räcker med alla hormonpreparat som ligger i kylen och påminner mig hur misslyckad jag är.

En person som inte genomgått ivf har ingen aning om vilken påfrestning det är. Den fysiska delen med nässpray och sprutor och äggplock och återföring är en baggis. Det kan beskrivas som en fika stund under en klarblå himmel i gröngräset med saft och bulle. Det som kan grusa din tillvaro är lite biverkningar och lite smärta vid tillfälle. Det kan man likna med att det kommer ett par getingar och stör i fikan.

Ruvartiden är samma fikastund fast i ösregn. Och snålblåst. Ingenstans att ta vägen för att söka skydd. Man kan bara vänta ut det kalla regnet som viner runt öronen.

Jag är less på det här. Eller, less är kanske egentligen helt fel ord. Jag vet inte vad jag är. Uppgiven. Ledsen. Nedstämd.

Hade bara de där doktorerna i Västervik litat på min känsla att jag faktiskt hade ett utomkvedshavandeskap i September då hade jag haft min äggledare kvar. Tillsammans med min krökta fula som ligger och skvalpar omkring i magen hade de två ändå utgjort ett totalt pålitligt redskap för att hantera en graviditet som inte skulle komma att kosta massa pengar vi inte har. Det stör mig. Big reminder, förresten. Jag måste skicka brevet till patientförsäkringen med förhoppning om att åtminstonne få hjälp med bekostningen av våra syskonförsök.

Jag svammlar, jag svävar iväg. Snart börjar jag kanske skriva på kinesiska av bara farten så nu lägger jag ner för i kväll. Jag ska ta mig ett par mackor och se Big Brother.



Första bråket om barnuppfostran

Den här dagen går till historien som den då Henke och jag för första, och förhoppningsvis sista gången, bråkade helt tokigt om barnuppfostran.

Anledningen är den att Eric för närvarande är helt idiotiskt trotsig. För någon som går i det hela dagarna är det lätt att halka in i en bana då man gnäller och tjatar och höjer rösten när bägaren rinner över. För Henke, som inte alls är närvarande i hela trotsbilden, är det aningen lättare att hitta andra infallsvinklar.

Det bästa är ju om man kan avleda sonen då han börjar men det är långt ifrån alla gånger då man har ork eller tid.

Nåja, nu är vi sams i alla fall!

Ruvardag 11

Sitter här med en aning lättare känsla än igår. Men det är kämpigt detta. Jag känner mig gravid. Så, då var det sagt. Jag har trott det typ varje menscykels slut under 2 års tid när vi försökte själva så detta är ingen pålitlig information. Mensvärken, eller värk - det drar och känns i magen. Som det gjorde när Eric kom till, den kan bero på att mensen faktiskt är på gång. Brösten ömmar, är aningen större och de är ömma. Mer ömma än innan mens. Detta kan såklart förklaras med att jag klämt på dom nu i en veckas tid. Klämskadade, gravidömma, inför mensen ömma? Tröttheten. Kan bero på en tidig graviditet, kan också bero på att jag inte kan sluta tänka, undra och tänka igen på faktumet ifall det faktiskt är så att jag lyckats få detta embryo att trivas. Yrsel beror kanske på en höjning av hormoner eller bara det faktum att min hjärna är överbelastad?

Läste på en sida igår att för ett tvådagars odlat embryo är det för tidigt, för de flesta, att testa positivt så tidigt som ruvardag 10. Som var igår. Idag är det ruvardag 11. Inget på stickan. Ni blir väl inte förvånade vare sig över faktumet att jag forsatt mitt testande eller för den delen att det inget visar?!

Jag har väntat på magnetröntgen svar på hjärnan, biopsisvar på en knöl i mitt bröst det var inte alls som ruvartiden. Det är ju inte alls på samma sätt och går inte att dra liknelser med och för men fy vad jobbigt det är.

Ska försöka hitta på något så jag får lite annat att tänka på en stund.

Klockan är slagen

Det finns en del som jag skulle vilja skriva om till er, för er och så där. Nu är ju klockan slagen för Big Brother så det får vänta. Jag tror jag kommer ihåg det jag har på hjärtat.

Annars får ni påminna mig.


Henrik <3
Eric <3

Sur som ett bi

Det som skulle kunna va en sån fin dag med härligt väder är fyllt med bråk och gnäll och tårar.

Jag vet inte om en, snart, treårig kille är kapabel att känna av mamma´s, alltså min, oro och ångest inför den här jä**la ruvarperioden som jag tror ärligt talat kommer ta knäcken på mig. Kan det va så? Jag vet inte om Eric någonsin i sitt liv varit så in i helvetes trotsig. Jag vet i fan vart jag ska hitta orken till att klara den kommande veckan. Förhoppningsvis funkar det bra igen då när vi kommer tillbaka till vår vardagslunk.

Mycket svordommar, men så är det ibland. Man känner inte alltid rakt i genom hjärtat hur bra man egentligen har det. Man hakar upp sig på småsaker, blir arg, sur och trött.

I morgon vill jag ha två streck på den där pisse stickan! Snälla..

Ond cirkel

Nu ska jag snart krypa ner och vila mig. Ikväll ska vi plantera lite blommor som vi köpt och även lite annat som vi fått av Birgitta som hon " drivit ut " rötter på. Det bli nog bra.

Jag tycker så synd om Henke idag. Och mig själv såklart, men det är jag ganska bra på så det går egentligen ingen nöd på mig. Både Eric och jag har dåligt humör idag. Eric är trotsig, sur och lite mer trotsig. Jag blir vansinnig. Jag har noll tolerans idag. Henke stackarn står mellan oss och försöker pigga upp stämningen. Älskade, älskade Henrik.

Nu har vi varit iväg hos farmor en stund och fikat. Där gick det bra. Sen när vi kom hem börjas det igen. Strumperna ska va på, sen ska de av, det ska göras si och så och så och si. Herregud, säger jag.

Som tur är går det i perioder denna trots. För att det är trots tvivlar jag inte på. När Skrutt är trött är han lika lättretlig som sin mamma och då blir allt sånt där värre. Är vi båda trötta och jag blir sur mot honom är vi inne i en ond cirkel.

Nu sover minimonstret och det stora, alltså jag själv, ska krypa ner också!

*

Ni förstår ju såklart att jag benämner oss som monster på skoj? Tänkte väl det!


Ruvardag 10

Jag har lite humör idag. Tråkigt men så är det ibland. Egen slutsats dragen är att ruvartiden tog ut det bästa av mig. Det är extremt psykiskt påfrestande att slås mellan hopp och förtvivlan hela tiden. Undran om man ska mötas av en fläck  med blod i trosan varje gång man går på toa.

Idag är det 30 dagar sen jag hade min senaste första mensdag. Det innebär att detta är en ungefärlig beräknad icke mens dag för mig. Svårt att säga helt hundra då mensen kan komma på allt mellan 27 - 32 dagar sen jag opererades för utomkvedshavandeskapet.

Det är idag 10 dagar sen återföringen. Mensen känns som att det är på väg. Hela tiden. Så har det varit i flera dagar. Brösten ömmar och jag är trött. Allt detta kan bero på ett - jag är gravid och vi äntligen har lyckats eller två - min mens är på ingång.

Tror ni jag lyckats hålla mig ifrån att testa? Nej
Visar testen något? Nej

Det är som sagt bara tio dagar sen och hoppet är inte ute än. Jag blöder inte, än, så jag får fortsätta att undra och vänta och hoppas och va likgiltig och ledsen i perioder.

Testdagen är ju inte förrän på Torsdag.

Suck!

Vår dag

Ska snart smaska i mig en påse Polly, kolla Desperate Housewive ( om jag orkar hålla mig vaken ) och sen sova.

Vi har haft en bra dag. Mormor och morfar har varit här nu ikväll och vi har grillat. På förmiddagen fixade vi en del i trädgården. Rensade lite land, plockade maskrosor och Henke och Eric klippte gräset.

I morgon skulle vi verkligen behöva städa. Och då menar jag inte någon sån där slarvstädning som jag gjort nu senaste tiden då vädret varit lite för härligt att vara ute i. Nej, här måste städas grundligt och ordentligt.

Vi får väl se hur många i familjen som stödjer mitt förslag i morgon. Kanske inte ens jag själv!



Trädgårdsfix

Idag ska vi ut i trädgården och fixa lite. Klippa gräs, plocka maskrosor, rensa lite.

Önskar oss alla en bra dag!

Känner mitt barn!

För vissa, eller kanske dom flesta, kanske det är hur konstigt som helst att vi som föräldrar till Eric låter bli att ta feber på honom när han är varm och hängig. Visst, jag kan tycka att vi nog skulle gett honom en panodil igår natt då han var riktigt hängig och yrade och så. Men han sov bort det och idag är febern borta.

Vi har inte sprungit med termometern i röven på honom under hans snart 3 år. Det har varit ett fåtal gånger som vi plågat honom genom något som han tycker är riktigt jobbigt. Panodil har vi gett någon gång i bland. Ett par gånger har han accepterat den flytande annars är det suppar som gällt. Men det kan nog räknas på en hand, de gånger han behövt det. * peppar peppar *

Vi har kört på känn vad gäller hans tillstånd. Eller ska man säga hans allmäntillstånd. Är han hängig och varm har han ju säkert lite feber. Då har vi valt att klä honom lite lättare. Gett mycket att dricka. Myst i sängen eller soffan vid en film eller barn TV.

Fryser han, då tar vi på kläder. Är han trött när han inte mår bra får han sova. Vi tänjer en del på gränser för att få honom att göra viktiga saker, som att äta. Och, det funkar med varierat resultat. Huvudsaken är att han dricker när han inte är piggelin. Och det gör han. Man får lirka och göra det till en kul grej. Som att han får testa att dricka ur ett större glas än de han vet att han kan hantera. Kanske ha en liten picnic på hans rum.. Ja, ni fattar.

Det som stör mig är hur någon på Vårdcentralen kan skratta mig i örat när hon hör mig presentera min oro. Eric är inget barn som gnäller om det inte verkligen är befogat. Han säger ytterst sällan att han har ont någonstans. Säger han att han har ont, då har han ont. Han är ingen gnällspik. Jag är heller ingen terrorist av Vårdentralen.

Jag känner mitt barn och vet när något inte är helt hundra. Då blir jag orolig. Sköterskan menade på att det säkert var en förkylning eller förstoppning det handlade om. Visst så kanske är / var fallet. Jag har, som tidigare nämnt, inte ringt dit innan. Och jag kommer dra mig in i det längsta för att göra det igen.

Samtidigt som jag skriver detta förstår jag ju att de inte kan gå på föräldrars kännedom om sina barn men det är ju ändå allmänstillståndet som är det viktiga. Att han sen " skulle börja äta igen när febern försvann " vilket ju inte heller stämmer, är ju såna där allmänna råd och ord de använder. Alla är ju inte lika.

Jag berätta även för denna kvinna att han yrat i sömnen i natt och att febern då förmodligen var ganska hög. Han pratade om Anna och att han skulle åka rutchkana. Det gick några minuter till av samtalet och då sa kvinnan - åker han rutchkana nu är han ju inte så sjuk.

- Nej, han drömde och yrade att han åkte rutchkana..

Undrar vad hon egentligen sysslade med under vårt samtal. Hon hade väl kanske för fullt upp med att skratta ut mig.


*

Förresten, nu har vi köpt en digital örontermometer. Den har vi använt flitigt ikväll. Eric har legat på 36,9 hela em / kvällen. Jag och Henke på 37,2. Typ.

Så där ja!


Ekat tomt

Här har det ekat tomt idag. Inte för att jag haft så vansinnigt mycket för mig, det har helt enkelt inte blivit av att jag satt mig här.

Eric är skruttig. Vi anade att han hade feber igår kväll och mycket riktigt. Vi behövde inte ta febern på honom för att konstatera att han var jättevarm. Han yrade, hade svårt att koppla av och andades flämtande. Vi har varit vakna några gånger i natt och druckit och vädrat sovrummet för att få det svalt och skönt.

Jag vet inte vart febern kom ifrån och inte heller vart den försvann. Han sa att han hade ont i rumpan och jag blev orolig att han skulle fått någon infektion eller så där bak. Ringde sjukan och hon skrattade gott åt min tanke. Kul att man kan glädja någon då man är orolig och tänker på blodförgiftningar och så. Att vi sen inte TAGIT tempen på honom utan bara gissade att han haft feber va ett big " no no " Tyckte inte jag ville bråka med honom då han redan var så hängig av den uppenbara höjda temperaturen. Jag gav heller ingen panodil. Jag vet att han blir så jäkla ledsen av det så jag tyckte det var bättre att låta kroppen sköta det. Det är väl det jag ångrar.

Hon menade på att man inte kan låta en treåring bestämma. Man måste ta tag i vissa saker. Jo men, så klart. Men anledningen till att jag ringde var ju att jag inte kunde förstå varför han fått feber. Jag blev orolig. Vad då, liksom?!

Det man kan sammafatta samtalet med vårdcentralen med är " ta tempen, ge febernedsättande. VART febern kommer ifrån ör ovidkommane om den inte håller i sig för länge "

Nu har vi precis ätit och väntar på att Henke ska vila klart så ska vi gå en liten promenad.


Skaplig dag

Idag har varit en skaplig dag måste jag säga. Förutom att Eric sov väldigt lite på dagen idag, igen, och därför var väldigt trött ikväll. Dessutom har han varit snorig och täppt. När han är snorig vill han inte äta. Äter han inte blir han ju såklart ännu tröttare. Vi måste hämta ut hans allergimedicin. Henke ska bara få lön först.

Nu hoppas jag verkligen att det " bara " är pollen detta handlar om. Han kändes så varm ikväll så jag hoppas innerligt att det inte är något annat på gång. Han blir ju ansträngd i luftrören och andas häftigare så jag hoppas att hans värme berodde på det.

Hopplöst att veta.


ALV

På förmiddagen idag har jag och Eric varit med Anna och Nellie på ALV en stund. Eric fick hälsa på Pippi igen. Han fick även en kram. Eric är väldigt förtjust i Pippi och vill vara där hon är så han går gärna efter, blir blyg och vänder om och går efter igen. Idag busade Pippi med honom och bar iväg med honom en bit och satte honom i någon annans vagn. Ha ha.. Eric kommer nog ingå i rekvisitan där nere till slut.

Nu ska vi krypa ner och vila. Är trötta här hemma.

Eric

Grattis på namnsdagen, älskling <3





Aldrig ska jag sluta älska dig <3



Becca´s berg och dalbana

Idag är första dagen som jag verkligen känner är jobbig under denna ruvarperiod. Jag har varit väldigt svängig i mitt humör idag och pendlat mellan gråt, skratt och irritation lika ofta som tunnelbanan går och kommer uppe i vår huvudstad. Nåja, i morgon är en annan dag och jag ska försöka göra det bästa av situationen. Det är inte meningen att Eric ska bli drabbad för att jag har en dålig dag. Aja baja, mamma!

Ikväll, när Henke var och handlade, hade vi mys Eric och jag. Vi hade ljus tänt, han satt tätt intill och jag sniffade honom i håret och fick pussas hur mycket jag ville. Just där och då väcktes tanken över hur idiotisk all denna syskonhets är och har varit för mig. Det känns så viktigt att ge Eric ett syskon och jag ska inte sticka under stol med att jag vill känna en graviditet fullgången i min kropp igen. Amma och pyssla om en miniliten kopia av Henke och mig igen. Men, med handen på hjärtat känns det som att jag jagar efter det positiva resultatet på en sticka.

Jag har väldigt svårt att sätta ord på hur jag känner. Jag vill sååååå jävla gärna ha ett barn till men Eric är min ögonsten och skulle det " bara " va vi tre resten av livet så är det så. Jag älskar min son innerligt och djupt och jag tror inte det gör honom något i yngre dagar att vara ensambarn. Kanske när han kommer upp i ålder och så, men alla har ju inte syskon av olika orsaker. Det är ju inget utanförskap som är svårt att bära direkt. Man lär sig att leva med det liksom.

Jag känner mig så jävla lycklig och så jävla ledsen på en och samma gång. Jag är så bitter och arg på mig själv för att jag skulle få en sjukdom mitt i min påbörjade resa som förälder. Det har resulterat i att jag inte alls gett all min kraft och energi till min son alla gånger då jag själv mått så dåligt att jag inte ens velat leva. Anledningen till att vi inte blir fler ligger troligen där. Jag anklagar mig själv, vem ska jag annars anklaga?

Det kanske låter på mitt inlägg som att kniven ligger bredvid mig, så är självklart inte fallet. Jag är lycklig och nöjd med mitt liv. Alla vill ha saker de inte kan få, jag är inget undantag och om det nu är så att vår familj inte kommer att bli som vi planerat så kommer jag komma över det. Tids nog. Och Eric kommer nog älska faktumet att ha mamma och pappa för sig själv.

Osammanhängande? Deprimerande? Tråkig läsning? Svårt att hänga med?

Man kan väl beskriva inlägget som Becca´s berg och dalbana!

Drar det korta strået

Jag är så trött, så trött. Skulle gärna vilja krypa ner och bara sova i timtal. Eric och jag la oss för vila tidigare idag. Sen vaknade Skrutt myyycket tidigare än jag räknat med. Jag lämnade dörren öppen in till sovrummet, vår diskmaskin lever fan när den tömmer ur vattnet så jag antar det var det han vaknade av. Han sa även att diskmaskinen låter.

Jag vet inte vart jag ska hämta energi för att orka kvällen. Henke är trött när han kommer hem från jobbet så han vill också vila. Att ha ett barn och lägga sig samtidigt båda två går inte ihop. Jag drar det korta strået i alla sovsnack så det är lika bra att ladda kaffebryggaren med extra starkt kaffe direkt efter middagen och hoppas på det bästa.


Det är inte lätt när det är svårt!

Nu kryper vi snart ner för vila, mitt älskade namnsdagsbarn och jag. Vi är nog trötta båda två och det är ingen bra kombination då vi lätt blir lite sura, båda två.

Eric har haft en jobbig dag än så länge. Jag vet inte varför men det är ofta han trycker ner Nellie´s huvud. Varför? Kör på hennes vagn med sin Bobbycar och massa såna där dumheter. Att han sen säger att det är roligt gör ju inte ens tålamod eller mammasinne bättre. Har jag misslyckats så kopiöst med uppfostran? Är det något barn går i genom för att testa varandra? Märker han att han är större och därför kan göra sånt där? Som någon form av maktmissbruk?

Jag förstår så mycket att det nog till stor del beror på att han vill att hon ska börja va mer aktiv i lekarna med honom. Att det dessutom är Anna´s barn och att han blir svartsjuk gör ju såklart sitt till. ( Eric skulle nog lätt byta ut mig mot Anna vilken dag som helst. Så mycket älskar han henne ) Frustration, trötthet. Men man blir ju orolig. Gör han saker som han inte får varnar jag oftast ett par gånger och meddelar att det blir följder om han inte slutar. Tex, vi går in, jag ställer undan grejen som han gör henne illa med osv. Beroende på allvaret i siutationen liksom. Gör han henne riktigt illa då är det inga chanser utan då blir det handling av konsekvens direkt.

Visst fan brister jag i tålamod ibland och kanske agerar för kraftig för fort och även tvärtom. Jag kanske säger att han inte får och sen får han ändå. Det händer inte såå ofta men vem orkar va en regelrätt förälder och alltid stå fast vid sin uppfostringsplan?

Det är inte lätt när det är svårt, helt enkelt!

Ruvardag 60, eller förlåt 6!

Tog ett test i morse, kunde ju inte låta bli. Negativt såklart. Ruvardag 6, vad trodde jag liksom. Visst, många är dom som får sitt positiva svar så tidigt, men nu har jag bestämt mig för att hålla igen på testandet ett tag. Igår var det ingen fara, men idag var det som att jag blev lite besviken. Oavsett hur det är är det ju så ändå. Oavsett om jag far omkring med teststickor i hela huset för att kolla i olika ljus.

Jag tar en paus nu och tänker inte ens tänka på det på ett par dagar. Eller, det kommer jag ju såklart inte kunna låta bli, men jag ska försöka låtsas som ingenting och sen får vi se framåt Fredag. Det är ju liksom ingen mening med att testa varje dag. HCG höjs varannan, var tredje dag så om jag håller mig till på Fredag kan vi väl hoppas på ett fett tvåstrecksresultat?!

Tack!


Ruvardag 5

Vi har haft en mycket trevlig kväll tillsammans med mormor och morfar. Mormor stannade kvar till straxt innan 20:00 hugget och då gick Eric och jag ut en kort stund. Henke åkte iväg på en cykelrunda.

Jag sitter här med en känsla av att mensen ska komma vilken sekund som helst. Skengravid är jag van vid att vara, som tidigare nämnt, och kanske känner jag efter lite för mycket. Jag känner mig även tröttare än vanligt. Kanske även det för att man hoppas och tänker för mycket. Som sagt, den här Ruvartiden är den längsta. Skulle den dock resultera i en bäbis så är allt förlåtet. Helt klart.

Ruvardag 5 idag. Jag slog till med ett litet test i morse. Negativt. Hade inte förväntat mig annat. Med Eric var mitt positiva resultat jättesvagt till och med på den dagen som mensen uteblev. Så jag är inte modfälld. Snarare hoppfull. Henke vet inte att jag smygtestat idag. Men, jag tänkte såhär, jag har ju namnsdag idag. Kanske skulle det visa sig något då. Som en liten present liksom. Ha ha..

I morgon har Eric namnsdag. Tror ni på två fina streck då? Tror Ni jag kan låta bli att testa? 

Egentligen spelar det ju ingen roll när strecken visar sig. Huvudsaken är ATT de visar sig och att det i så fall är en bestående graviditet vi snackar om.

Det var vad jag hade att bjuda på!



Väntar

Nu väntar vi på Henke och mormor och morfar. Vi ska alla äta mat tillsammans idag då pappa inte kan va med på Erics namnsdag i morgon. Inte för att vi ser så strikt på att det ska uppvaktas på namnsdagar så men det är en trevlig anledning till att ses.

Ska plocka ur disken ur maskinen nu och småfixa lite. Det var väl det hela för nu!

Skrutt och jag




För en gångs skull har Skrutt och jag hamnat på kort tillsammans. Utan konstiga miner och försök till att rymma ur bild. Detta kan även ses som ett familjeporträtt, ni vet hur de lyser med sin frånvaro då det inte alltid är så lätt att hamna på bild och bli representabla tillsammans. Detta kan man dock se som ett halvhjärtat försök. Ser ni Henke´s reflektion i bilen. Ha ha..



<3

Saknar Henke idag..





<3

Funderingar kring testande

Har börjat fundera en hel del på det här med när man egentligen kan smygtesta. Hade detta varit en månad då vi själva försökt, så att säga, hade jag ju haft BIM på Lördag eller Söndag. Nu är min testdag först på Torsdag, nästa vecka. Jag kan liksom inte få det att gå ihop. Embyot är insatt helt i naturlig cykel och jag har inte använt hormorpreparat innan och inte nu efter heller. Borde det inte fungera som att vi " gjort " detta själva då? Att jag då faktiskt borde kunna få resultat på ett gravtest i dagarna? Om jag nu ens får något positivt svar, menar jag..

Alltså dessa Ruvardagar. Det är så drygt så det går inte att beskriva. Har man inte varit i sitsen kan man inte föreställa sig. Visst, man kan likna det med förhoppningen och önskan man känner varje månad då man tror eller vet att man prickat ägglossningen i sänghalmen men detta, detta är ändå annorlunda för du vet att det är ett embryo där inne. Frågan är om det ska sätta rot, så att säga.

Henke var väldigt strikt med testdagar och så vidare från början. Ni minns.. Jag fick inte testa innan. Nu är det ändrat läge och om jag skulle känna mig lite gravid så får jag faktiskt testa. Nu är frågan, ska jag? Vågar jag? Risken är ju skyhög att det blir negativt. Antingen för att det är för tidigt eller för att det ingenting blev. Hopplösa, hopplösa väntan.

Skengravid har jag varit sen vi började försöka i början på 2009 så någon skillnad på så vis är det ju inte direkt nu. Jag vill veta. Men vill jag veta om det är negativt? Är det inte bättre att låta bli att testa då och leva med förhoppningen ett tag till?

Önskar oss alla en bra dag!


BIM - Beräknad icke mens


Lite bilder

Sitter här och försöker hålla ögonen öppna. Jag är så väldans trött. I morse satt Eric i min säng i över en halvtimme och kollade barn TV medan jag skönt slumrade vidare en stund. Jag kunde bara inte förmå mig att vakna. Nåja, nu är det snart sängdags. Ska ta mig ett par mackor, ett glas cola och smygäta lite av mina Polly som jag fick av Henke. Jag ska ju såklart se Big Brother också.

Lite bilder,
























Ruvardag 4

Det har varit dåligt med uppdatering här i helgen och idag, känner jag. I helgen har vi spenderat en hel del tid på Astrid Lindgrens Värld. Visst är det en stor stressfaktor för mig, Henke frågade mig till och med första dagen " vad faan jag gick och flåsade för " Men det har gått väldigt bra, trots allt.

På Fredagen grillade vi med Anna, Per, Nellie och Jossa. Det var väldigt trevligt och snälla Jossa vevade i kastrullerna här i köket. Det kanske jag redan skrivit, förresten? Trevligt hade vi i alla fall och det blev ett litet kvälls svir med mycket prat på altanen till nästan 22.

På Lördagen hade vi bestämt att ses med våra grannar. Som vi tokgillar våra grannar, måste jag säga. Helena är så duktig och rar med barn och Eric fick hjälpa till att skölja grönsaker och fixa. Efter det kollade vi Eurovision. Så klart höll vi stenhårt på Saade, just för att han representerade Sverige. Låten i sig är ju inget speciellt med. Men uppträdandet och helheten gör att det var det bidrag som vi gillade bäst. De andra var ju jättedåliga.

Helgen gick fort, som de alltid gör. Ruvartiden går däremot sakta. Jag kan inte riktigt få ihop det, men det är så det är. Jag är på Ruvardag 4 idag. Det är alltså tio hela dagar till jag har testdag. Henke och jag har gjort en deal om när jag får testa om jag känner att jag vill testa tidigare. Jag får alltså, men det är vissa krav som behöver uppfyllas. Kraven kan ni få spekulera i ett tag. Ha ha.. Det är inte lika blodigt som det låter.

Nu vill vi att detta ska va den dag det regnar ordentligt. Rejäl rotblöta och sen - vackert väder igen. Vi vill va ute, vi vill inte sitta inne inte.






Ville bara..

Ville bara önska Er en bra dag!



Tunnelvivi

Det blir en sväng till ALV idag igen. Misstänker att Eric gärna åker mer tunnel " vivi "

Önskar Er alla en bra dag!



Ville bara..

Ville bara önska oss alla en bra dag!

När man försöker göra barn

Så här snygg är man när man försöker göra barn på RMC. Här snackar vi inte nitar, läder och sexiga underkläder. Här är det mer naturellt liksom. De sexiga knästrumporna, som inte kom med på bild, är väl det mest raffiga i det hela. Om man nu inte tänder på fina huvudbonader.

Här ligger jag och jäser de 30 minuterna efter återförandet. Tänk om vi kan få visa för ett syskon till Eric att han / hon blev till här. Just här..



Tack för en fin kväll

Vi har haft en helt fantastisk kväll, förutom ett litet mindre psykbryt precis innan maten kom på bordet. Jag klarar inte av stressen vid matlagning så bra och med en trotsig kille, dagen till ära, blev det lite småtokigt. Men Jossa var så snäll och vevade i kastrullerna.

Tack för en jättefin kväll!

Kyler ner mig

Sitter och svalkar mig en stund nu. Är så varmt här inne efter flera härliga dagar med skön temperatur ute. Tycker dock inte att det är såå farligt ännu. När det blir som varmast ute får vi ju ha ac:n igång dygnet runt. Nu räcker det med framåt 15 hugget och framåt.

Skrutt är hemkommen och jag tror minsann att han saknat mig. Jag fick en bamsekram där han höll om mig riktigt hårt utan att jag ens behövde be om en.

Det var något mer jag hade att tillföra men jag glömde det så det var väl det hela för nu!

Ruvardag 1

Nu hamnade jag här en sväng. Ska snart ta en macka eller två och lägga mig och vila. Det blev inget med det där att lägga sig på soffan. Jag drog igång och städade källaren i stället. Och gjorde i ordning tvättmaskinens medelfack och lite småfix. Jag gör saker i lugn takt, jag tänker att man nog behöver röra på sig lite också.

Ruvardag 1 idag alltså. Väntan känns evig, kan jag säga. Jag hade ju som plan att inte tänka och undra. Nu har det redan börjat klia i testfingrarna och jag har räknat ett antal gånger på när man skulle kunna tänka sig att testa. 2 veckor känns som en evighet, men Henke vill att vi ska vänta. Jag är testberoende och skulle kunna ta gravtest på gravtest bara för att få veta. Henke har mer is i sig än antarktis och vill vänta och sen vänta lite till.

Frågan är väl egentligen vad man är ute efter med det där testandet jag så gärna gör? Visar det negativt kan det ju bero på att det är för tidigt eller att det helt enkelt inte blev någonting. Jag tror det handlar om att man vill få pluset synligt och veta, helst igår såklart. Och därför utsätter man sig för risken av en näsknäppa med ett negativt svar i förhoppning om det positiva tidigt.

Resultatet är ju vad det är. Även om man får svaret 6 dagar innan eller flera dagar efter. Det är lika efterlängtat och välkommet hur eller hur. Jag förstår inte folk som klarar av att vänta. Tror det har mycket att göra med mitt kontrollbehov. Jag vill veta och det helst igår, liksom.

Vi får se hur vi gör. Jag fick inte testa i smyg heller så det känner jag att jag inte vill göra. Jag får väl komma på något att köpslå med för att kanske få ta ett litet sneak peak på ett test framåt Onsdag.

I - landsproblem. Jag vet!

Önskar oss alla en bra dag, jag har abstinens efter min son idag.



Ledig idag

Jag kan inte minnas då jag hade en dag helt för mig själv. De gångerna det varit så har det alltid varit något läkarbesök, pratmänniskabesök eller annat som varit på tapeten också. Idag är jag ledig från att vara mamma och det borde väl kännas bra, antar jag. Men i vanlig ordning känner jag mig inte hel utan min Skrutt. Jag är lite konstig på så vis. Jag vet att han har det bra och dessutom så frågde jag honom om han ville va hemma med mamma eller åka till Farmor och han valde såklart inte mig.

Varför gjorde vi såhär idag då? Jag blir ju väldigt lätt stressad, som ni vet. Och nu har vi bestämt oss för att jag ska ta det lite lugnt ett par dagar. Inte så att jag ska sova bort tiden men jag ska vila mycket och bara vara och rå om mig själv, för en gångs skull. Så bra som det nu går med tvätthögar som fyller sig alldeles för snabbt, disk som jag tror grannarna släpar hit på nätterna ( vi kan väl omöjligen använda så mycket glas och annat? ) och ett nystädat hus för bara ett par dagar sen som redan grott igen efter utelekar så gräs och grus är en del av underlaget vi går på.

Jag gillar att pyssla med hushållssysslor så det är egentligen inget problem. Och idag behöver jag inte stressa på för att få det gjort. Jag kan göra det precis när jag vill för jag behöver inte underhålla min älskling emellan och se till hans behov av att få leka och så vidare.

Nu ska jag göra något jag inte gjort på år och dar. Jag ska lägga mig på soffan och glo på TV en stund.

Sitter här och ruvar

Sitter här och ruvar på ett embryo som var lika fint som den dagen det blev nedfruset. Vi har 4 stycken kvar i frysen och det var vår största fasa att det inte skulle finnas fler där efter att upptingen påbörjats. Men, som sagt - så långt så bra.

Upplevelsen när embryot sköts in i livmodern va minst lika fin idag som sist. Efteråt låg vi kvar ca 35 minuter. Vi pratade och skojade så tiden gick väldigt fort. Trots att jag var väldigt kissnödig. Henke tog ett kort på mig när jag låg där i den fina munderingen men det kommer vid ett annat tillfälle.

Nu är det bara att vänta, vänta och vänta lite till. Den 26 Maj, dagen innan Henke´s födelsedag, har vi testdag.


<3



Min vana trogen

Min vana trogen när jag ska iväg någonstans vaknade jag 6:01. Med ett ryck. Jag drömde något och vet att slutfasen av drömmen var meningen - Jag har ju inte svårt att bli gravid, det är bara att ja får missfall lätt. Kände inte att det var lönt att somna om då klockan skulle ringa en timme senare så nu sitter jag här. Färdig.

Ska snart väcka sonen så vi ska äta frukost. Jag har redan ätit en gång men samma där, min vana trogen, är jag hungrig hela tiden när jag ska iväg någonstans och vet att det är ett tag till jag ska äta nästa gång.

Jag är mer orolig idag än vad jag trodde jag skulle vara. Samtidigt som jag känner ett lugn och en trygghet i det vi ska göra. Det trodde jag aldrig, att vi skulle behöva genomgå något som detta. Med tanke på hur lätt Eric blev till, menar jag. Visserligen trodde jag inte att jag skulle kunna få några biologiska barn, jag har hela mitt liv varit säker på att jag skulle behövt adoptera. Eller vi, menar jag!

Klockan 11 är det dags. Hoppas det ser bra ut, att det går snabbt och smärtfritt och att den här väntan vi har framför oss går fort. Och att det ger resultat! Jag är mer en nöjd med det ja åstadkommit med mitt liv, men när man vill något och när man ställt in sig på något är det svårt att bara lägga ner och acceptera att livet i sig inte verkar vilja detsamma som en själv. För en del går det lätt. Lite för lätt, vissa gånger. För en del går det tungt och är svårt och för en del går det ju inte alls så det kunde varit värre. Jag kunde suttit här med min ms diagnos, utan barn och hoppats på denna dag som dagen då vi förhoppningsvis skulle få vårt första barn.

Vi får se vad som sker. " Om Gud vill och bröten håller " ska det nog ordna sig!

Funderingar inför morgondagen

Med tanke på att jag opererats 2 gånger för utomkvedshavandeskap, haft problem med cystor, haft missfall, gjort vanliga undersökningar och cellprov, gjort ett antal inventeringar av det allra heligaste inför och under första IVF försöket och fött barn så kan jag väl ändå inte påstå att jag är speciellt sugen på att lägga upp mig med muffen upp i vädret i morgon. Man vänjer sig liksom aldrig. Men, det är för en fin sak och det är för en orsak som kan komma att förändra våra liv och vår familjesituation för resten av livet till det positiva så - är det värt det? Svar: Ja!

Detta är ju den smidigaste delen i en IVF process. Dels vet man att det är in de ska med ett embryo och dels är det bara en uppspärrning, en uppskjutning och sen ner igen från stolen. Förhoppningsvis går det lika smidigt som sist och det största bekymret är att man ska vara lätt kissnödig.

Är jag nervös? Jag, visst är jag det. Inte just för själva proceduren utan min oro är på nivån över hur embryot ser ut. Om det ska få bli till ett efterlängtat syskon.

Liite nervös över att åka hissen upp är jag såklart. Men det är ju ändå en bagatell i sammanhanget.

Om jag är förväntansfull? Absolut. Jag hoppas och ber och VILL få detta att funka nu. Vi har inte råd att lägga ut 8,000 kr flera gånger och vårt halvår som vi fått av Agata till detta är förbrukat i Juni.

Som sagt, det blir en jobbig tid fram över. Visst har man testat på ovissheten och undran över huruvida man blivit gravid i lite mer än 2 år, men nu, efter en sån här grej, så vet man ju att det som sätts in " lever. "

Jag ska be henne att putta in den lilla på ett bra ställe där det kan komma att trivas!

Dagen innan

Så i morgon är det dags att inleda den väntan som varit den jobbigaste jag varit med om. Det kallas att vara " ruvare " när de sätter in ett embryo. Jag vet inte om det är något faktiskt ord för det eller om det är ett ord påkommet av familjelivs anhängare. Hur som helst så är den jobbig, den där väntan. Man vet att det som förts in var vid god vigör då, men ska det få stanna?

Jag antar att jag fått veta ifall det som är tänkt att vara vårt syskonembryo inte klarat upptiningen? De borde väl tagit upp det nu och låtit det komma igång? Eller?

Det är så mycket frågetecken och så mycket oro som omsluter sig om hela den här processen. Jag ska försöka ta det lugnt och inte stressa och oroa mig. Jag ska även försöka låta bli att testa för tidigt. Tror ni jag klarar det? Inte jag heller.. Ha ha..

Skulle det sen gå vägen och visa sig som ett plus på stickan slutar ju inte oron efter den glädjen. Nej, då är det allt annat som följer med det som gör att man oroar sig. Har man sen lite snedsteg vad gäller graviditet vet man ju vilka hemska scenarion man behöver oroa sig för..

Jag ska ge mig den på att ta en sak i taget. Jag tänker inte ens tänka tanken att det borde va vår tur med lite lycka och välgång nu. Pessimisten i mig gör att jag inte ens kan se en positiv utgång på något just nu. Men, jag ska försöka att inte tänka så mycket. Lättare sagt än gjort, för mig i alla fall. Men vad ska man göra?

Håll en tumme, snälla. Jag vet att jag bett Er innan. Men jag orkar inte med mer motgång och olycka och ledsamheter. Jag vill att vi ska få ett syskon så jag sedan kan börja med bromsmedicin och bromsa min ms och få må bra!



<3

Ändrad tid

Nu vänta vi på Mormor och Moster Maggan. Det ska bli trevligt att ses.

RMC ringde så vi fick tiden ändrad i morgon. Klockan 11 är det som gäller nu. Skönt att hinna hem till eftermiddagen och kunna vila. Har bestämt mig för att ta det hyffsat lugnt nu i morgon eftermiddag / kväll och Fredag. Jag är ju egentligen ingen person som tar det lugnt så då jag aldrig kan " bara va. " Jag måste göra något hela tiden, typ. I dagens läge, med min känslighet för stress, skulle jag verkligen kunna koppla bort allt och bara va.

Nu, det närmaste dagarna ska jag se till att göra det.


Många jättefina dagar

Nu har vi haft rätt många jättefina dagar. Visst, jag har mina små humörsvängningar, Eric har sina och Henke med ( faktiskt ) men over all flyter allt på jättebra. Vi får saker gjorda och även mycket trevlig umgänge omhändertaget.

Nu ska jag göra mig några Pågenmackor, smeta på lite senap ! och ta mig ett glas cola till Big Brother. I morgon kommer mamma och Maggan hit. Trevligt!


Effektiv dag

Idag har  varit en väldigt effektiv dag. Dammsög lite grann efter maten, ut i trädgården och rensat ogräs och sått lite syrener.

Nu åker vi till fam Karlsson / Kronstrand på kaffe. Kanske ett litet bad för barnen. Henke ska gå promenad ikväll igen.

Jo men visst, det var en snabb rapport!

Första plåstret

Jag tog mig i kragen och bytte sängkläderna. Drog ett par varv med dammvippan också så nu är det bara dammsugningen kvar i kväll. Tror vi ska plantera lite syrenplantor ikväll också. Det kan nog bli bra.

Eric har fått sitt första rejäla skrapsår idag. Tillräckligt stort för att behövas plåster på. Dessutom vill man ju inte att han ska få i smuts i såret heller. Min lilla älskling <3

Nu ska vi vila, håll en tumme för bra humör när jag vaknar!

Planerat att städa

Städa var det jag hade planerat idag. Eller, mest byta sängkläder och damma nu på dagen. Dammsugaren drar jag ett varv med ikväll. Som det känns nu vill jag ignorera det fina dammlager som lagt sig överallt och bara bege mig ut. Vädret är för fint för att gå inne och gno. Men, Maggan kommer i morgon och jag vill ändå ha det lite i ordning när hon kommer.

Jag ska försöka. Och om inte annat för att ha det gjort innan Torsdag. Grejen är ju att det nog ser likadant ut lagom till helgen ändå. Men, men..

Nu ska jag försöka orka göra mig i ordning, dra ett varv med dammvippan och mirakeltrasan och sen går vi ut. Byta sängkläder först, förstås.

Hoppas vi alla får en bra dag!

Segerdans

Jag tror jag glömt bort att tala om för Er att Henke och jag drog av en regelrätt segerdans när Katerina ÄNTLIGEN fick lämna Big Brothet! Så skönt.

Visst!

Hoppas

Vi har haft en bra dag, tycker jag. Jag har varit lite småsur till och från men det tror jag beror på trötthet och på att Eric idag gjort allt han inte får och även saker han inte gjort innan som han inte heller får. Det är påfrestande.

Vi var på tippen med lite bös och i morgon ska vi nog fixa med lite plantering och annat småfix. Städa ska jag göra också. Min moster kommer hit på Onsdag. Och mamma med, såklart. Till dess måste vi jaga undan lite dammråttor.

Sen vill jag ha hemmet städat, sängkläder bytta och lite annat gjort inför denna återföring så jag kan låta bli att stressa och anstränga mig. Att man startar på det sättet jag vill tror jag ökar förutsättningen för att det kanske ska kunna funka denna gång.

* Hoppas, hoppas hoppas *


Återföring

På Torsdag klockan 13 ska vi ( förhoppningsvis ) få se min livmoder lysas upp när embryot, som bara måste klara upptiningen, ska föras in.

Om allt går som det ska vad gäller tining och allt så borde jag ha testdag dagen innan Henke´s födelsedag. Alltså testdag den 26 Maj.

Jag har inte råd att köpa någon present till min kära så vore inte detta det bästa tillfället att få ett positivt graviditetstest på? Inte för att jag kommer slå in stickan full med kiss och så, någon måtta får det va, men bara att få veta då att allt gått bra vore ju helt underbart. Och att det sen ska få gå vägen.

Gud, vad jag hoppas <3

: )

Det här var vad jag möttes av på stickan idag. Omslagsdagen är här. Jag räknade lite på antal dagar hit och dit, till när jag kan tänka mig att mensen skulle kunna dyka upp nästa gång, när den var senaste. Ungefär sådär. Det är 17 dagar sen jag hade mens senast idag och jag började misströsta och tänkte att jag nog inte skulle komma att ha ägglossning just denna månad. Ibland kan det säkert hoppa över, liksom.

Nåja, den glada gubben är här.

Nu ska vi alldeles snart gå ut och jag ska ringa RMC. Misstänker att det blir återföring på Fredag. Om nu våra frysta embryo klarar upptining. Är det inte det ena att oroa sig för är det det andra. Än så länge känns det ju bra i alla fall. Jag har, hur som helst, gjort mitt.

Jag har ägglossning.

Hoppas på för mycket

Det är väl att hoppas på för mycket om man ens viskar att man vill att Katerina ska ut ikväll? Eller Gurkan med för den delen. Han har aldrig varit och kommer aldrig bli speciellt kul.


Vår dag, så långt!

Larmet är inkopplat i pappa´s husvagn. Morfar, Eric och jag var i " min " gamla lekpark och lekte en stund. Det var lite nostalgi faktiskt. Att sätta sitt eget barn i en gunga man själv använde flitigt för en si så där 25 eller så, år sen. Solade och lekte på gården gjorde vi också. Och fikade såklart.

Nu har vi varit på Jem & Fix och köpt dynor till våra utemöbler. Billigt är bra och gratis är bättre då kära mamma och pappa köpte dom till oss. Tack <3

Så, nu ska vi vila. Sen blir det gårdagens rester till middag och om jag inte känner min familj helt fel blir det ut i trädgården efter maten.

Har jag sagt att jag tokälskar när Henke är ledig <3

Negativt

Negativt även idag, bara så ni vet!

Dyngspridaren

Vad märkligt det kan va.. Nu är rosorna klippta och jag har rensat det landet 2 gånger hittills. Ikväll blir det förmodligen gång nummer 3 och vad händer? Damen som bodde här kanske inte uppmärksammat detta ännu but still.. Visst är det märkligt att vi inget hört?

Jag har även bestämt mig för att nästa gång, om det nu blir någon nästa gång, hon ringer på dörren här ska jag öppna och vänligt men bestämt meddela henne att hon hellre kan gå runt och baktala oss och prata illa om vad vi gör med hennes trädgård till grannarna i stället för att komma till mig. I och med att jag vet att hon gjort det många gånger innan.

Det finns ju telefon och man kan inte räkna med att någon ska va hemma eller tillgänglig bara man ringer på någons dörr. Hade hon bara ringt och bestämt tillfälle att komma hit hade hon varit mer än välkommen men nu, då hon spridit skit i kvarteret om oss som en dyngspridare, då är hon inte välkommen längre.

Så är det!

När det kommer till vissa saker och händelser så är jag väldigt långsint!


Helt toppen dag

Säsongskorten är inhandlade, mormor och morfar har varit här och lagat förträffligt god mat till oss, vi har lekt och fikat ute, vi har varit förbi Anna och Nellie en stund och som krydda på moset - jag får Polly ikväll.

Vi har inte gjort något särskilt så men ändå har denna dag varit helt toppen!

Nu ska vi snart se film. I morgon ska vi ut till morfar för att koppla larm på hans husvagn sen blir det nog en sväng för att titta på enduro. Eric älskar ju allt med en motor liksom så det blir nog uppskattat.

Nu blir det, som sagt, film och Polly!

Tror ni på glad gubbe på stickan i morgon? Jag hoppas på det så det händer något i denna veckan. Jag tänker, Maj månad är en underbar månad. Inte nog med att våren gör entré, Henke fyller år, Eric har namnsdag och man riktigt känner hur Henke´s semester börjar närma sig. Det är väl även mors dag, om jag inte är helt fel ute. Vore det inte toppen nu då att ett embryo sätts in här, i Maj månad. Och får stanna kvar. Att cirkeln, som är vår familj, sluts och vi sedan kan fokusera på tråkigheter som bromsmedicin men ändå fylla ångesten över ms i min kropp med lyckan över att vår familj blivit komplett. Så som vi ville ha den?

Maj månad, hoppas att det är då det sker!


Ett hej

Ville mest bara kika in och säga hej. Nu ska vi snart bege oss till ALV för att köpa säsongskort.

Negativt på stickan även idag vilket jag kan tycka är skönt. Jag skulle blivit så orolig om det vrit positivt då jag inte kan ringa RMC. Det ska ju inte va någon fara då det ändå ska gå ett visst antal dagar mellan egen ägglossning och återföring, men ändå.

Så, nu ska vi fixa oss i ordning, man blir ju tydligen tagen på kort.

Hoppas vi alla får en bra dag!

Lite om mycket!

Kom på nu att jag helt glömt bort att berätta hur fint Eric lekt med Nellie nu, senaste gångerna. Det känns bra för mig. Och för Henke, så klart

Allt som oftast kan han knuffas och buffas och kasta saker och va allmänt störande emot henne. Jag vet inte om det är kombinationen av frustration från hans sida då hon inte går ännu och en svartsjuka då han helst vill ha hela världen för sig själv och va soloplayer i stället för att rocka loss i ett band, så att säga.

Igår badade de två i Anna och Per´s hörnbadkar och även det gick alldeles utomordentligt bra.

I morgon ska vi köpa säsongskort till ALV. Vi har reserverat undan pengar till detta ändamål då vi anser att Eric ska få ut mycket av denna sommar. Vi kommer inte åka några långturer, mer än en vända till Öland, efter det ska vi va hemma och då kan ALV va ett kul inslag i vardagen.

Han har ju även börjat intressera sig mer och mer för Astrid Lindgrens karaktärer så i sommar känns det som väl investerade pengar.

Tror ni på en glad gubbe i morgon, förresten? Jag känner nu att det börjar luta mer åt Måndag eller Tisdag. Vi får se. Nu har jag fått kläm på hur man fixar och trixar med den där mojängen i alla fall. Jag behöver inte ha största, möjliga tyyyyssssstnad för att göra det utan får till det ganska bra.

Lite om mycket var det!

Extremt beroende

Jag har smygkollat runt på de ställen Henke brukar gömma saker för mig på. Jag har letat efter Polly. Jag är en person som alldeles för lätt blir beroende av saker. Cigg, kaffe, choklad, chips, cola och .. Big Brother. Ha ha..

Det finns massvis av saker som jag liksom inte kan leva utan och med vår ekonomi i grunden, som den ser ut nu med typ minus på kontot, så går det liksom inte att mätta mitt extrema Pollyberoende. Jag fattar inte vart det kommer ifrån heller för jag har aldrig tidigare varit något större fan.

Nåja, tillbaka till mitt letande. Jag har som sagt snokat runt här i skåpen likt en smygande indian men inget hittat. Kom sen på att det var jag som plockade ur matkassen när Henke kom hem och där var inga Polly med. Hur ska jag kunna överleva denna kväll är nu min fråga?

Jag får väl ta ett par pågenmackor med senap på med ett glas cola till. Det funkar det med!



Yeeeeey

I did it !

Jag klarade 16 - 18 tiden utan några vredesutbrott.

Tänkte ni kanske ville veta. Ha ha ha..


16 - 18 irritationen

Den senaste tiden har vi, som tidigare nämnt, märkt av att jag alltid har en dipp i mitt humör runt denna tid och framåt ett par timmar. Jag har testat med att äta lite efter att jag vilat. Ifall det skulle röra sig om hungerirritation, vi ligger kvar och myser och vaknar till efter vilan, Eric och jag. Vissa gånger har vi testat om det funkar bättre att gå direkt upp.

Ingenting blir bättre. Jag har en 16 - 18 surhet som liksom inte går att förklara eller få bort.

Henke ringde nyss och hallelujade om vädret, temperaturen och om att han minsann ville grilla ikväll. Jag känner att jag är på dåligt humör. Så jävla tråkigt. Speciellt då Henke är på strålande humör. Typiskt.. 

Men jag försöker bita ihop och göra detta till dagen då jag inte blev sur.


Mys med sonen <3

Ville bara tala om för er om vår mysmorgon. Jag vaknade innan Eric och när Skrutt väl vaknade bäddade vi ner oss i min säng och tittade på " Pippi Juump " Pippi Långstrump, så klart. Jag fick ligga nära och gosa med honom och det är i de lägena jag hittar energi och lust till att fortsätta.

Trött är jag hela tiden, men i kvalitéstunderna med min son ser jag liksom meningen med min tillvaro. Förstår ni? Jag kan känna en tung känsla i själen, lust att bara dra täcket över huvudet eller bara lägga mig och skita i allt. Men i de stunder som är sådär. Med en nyvaken, mysig kille, då förstår jag att jag måste trampa på.

Eric <3


Funderande människa

Så, med facit i hand kunde jag lika gärna väntat med att börja testa idag. Teststickan visade bara en liten ring. Ingen glad gubbe alltså. Men, nu vet jag. Och ifall jag hade väntat med att börja tills idag kunde jag gett mig den på att den glada gubben varit där.

Nåja, nu kommer jag säkert ha ägglossning i helgen eller kanske i början på nästa vecka. Det är bara att vänta och detta är ju inte någon jättejobbig väntan så..

Ringde Försäkringskassan idag också. Jag började undra varför det stod " kopia " på mitt intyg från Pavel. Det visade sig att han varit snäll och skickat originalet direkt dit det ska och besparat mig det onödiga med att fixa med sånt själv.

Nu ska vi försöka starta dagen här. Det går segt idag. Jag är så trött hela tiden och det frestar på. Vissa gånger tänker jag på ifall jag skulle bli gravid och tackla den tröttheten som det för med sig - hur skulle det gå? Kanske är inte min kropp i balans med tanke på min ms och så. Är det därför vi inte kan få till ett syskon? Men, så kan det väl ändå inte va?

Visst, jag tror på någon form av högre makt. Det gör jag. Och ni som varit med mig ett tag vet att jag haft vissa typer av förutseende konstiga saker, så kanske.. Jag tror egentligen inte på såna saker, men samtidigt undrar man ju.. Eller hur?!

Kanske skulle jag vara med lyhörd för hur livet hanterat oss och bara acceptera tillvaron som den är? Eller ska jag fortsätta, som nu, och sträva emot och försöka bevisa att det visst skulle gå bra?

Jag är en funderande människa.

Officiella teststartdagen

Idag är den här. Den officiella teststartdagen. En dag som då ägglossningstestet måste visa negativt. Det kommer det ju såklart att göra. Om inte annat bara för att jag började testa innan. Men, som jag tjatat om innan, vågade jag inte riktigt satsa på att kroppen skulle funka som vanligt. Och helst inte efter att ha proppat kroppen full med hormoner för inte alls så länge sen.

Idag får vi se vad resultatet blir.

Önskar oss alla en bra dag!

Hemkomna

Nu är vi hemkomna efter att ha varit hos Anna och Nellie en sväng. Therese, Isac, Camilla och Casper var också där och jag kan stolt meddela att det gick jättebra. Jag blir alltid väldigt stressad innan, men nu så här i efterhand känns det bra att vi gick dit. Mamma´s älskling är en stor pojke. Minsann.

Nu ska vi vila oss lite!

Negativt även idag

Ville mest bara kika in och säga hej. Teststickan var negativ även idag. Börjar känna ett ordentligt pirr och sting av nervositet nu inför när den glada gubben ska dyka upp. Min värsta oro är ändå en stund längre fram. Tänk om embryot inte klarar upptiningen.

Ingenting blir ju bättre för att jag oroar mig, så klart. Men i den här processen är nog oro typ 80 - 85% I alla fall för mig. Kollar man dessutom runt på nätet är jag långt ifrån ensam. Det känns skönt samtidigt som det är så hemskt hur många människor det finns som får genomgå detta. Som inte kan bli gravida själva. Kanske är de dessutom på sitt första barn så det finns dom som har det värre.

Nåja,

Nu ska jag försöka fixa i ordning lite här hemma. Sen vet jag faktiskt inte vad som händer. Eventuellt skulle Anna och Nellie ha en liten bjudning.


Önskar oss alla en bra dag!




Trött idag

Jag som aldrig är morgontrött annars går som i en dimma de första timmarna efter jag vaknat. För att inte tala om hur trött jag är när jag ligger i värmen i min säng och inser att sovandet är klart för den här gången. Inatt har jag drömt en hel del, tror att det påverkar den där tröttheten. Drömma gör man ju varje natt, bara att man inte alltid kommer ihåg, men vissa nätter tror jag är mer tungrodda rent drömmässigt. Att det liksom tar på krafterna och energin som ligger sparad i kroppen och är tänkt att användas under dagen.

Hur som helst, jag är trött idag. Försöker pigga upp mig med kaffe.


Vad är jag?

Vi skojade till det lite här hemma härom kvällen. Henke är kobent light och Eric, ja ni ser ju själva. Enligt sköterskan på barn beror det på att han gick tidigt och förmodligen kommer det växa bort. Nu tittade hon ju aldrig så hon såg hans ben men jag talade om för henne att han går som en hög gravid kvinna..

Hoppas det växer bort!





Jag kan ju inte låta bli att börja fundera.. Vad är jag med mina raka spiror då? Inte kan väl jag kalla mig för " mamma muu " då? Eller?

Kanske har jag för mycket tid över, kanske har jag en väldigt dryg humor..


Solnedgång



Underbar solnedgång på Valborgsmässoaftonen över Krön






Bildsvep

I Påskhelgen fixade Eric och Henke till vår uteplats på framsidan. Här kommer ett litet bildsvep.























Dom jobbar på så bra mina pojkar. Och fint blir det också. Nu ska det bara dit en staket del runt detta. Men nu syns det ju ändå att något är på gång mer än ogräs i gruset som var där under innan.


Klippningen


Här kommer före och efter bild på Eric´s klippning igår


Före då, med tillgjort smile och spänd förväntan





Efter, med mycket myror i brallan efter att ha suttit stilla länge.





Bättre kort kommer jag väl få till. Så småningom. Hoppas jag!


Dialekt

Pavel, psykiatrikern ( stavning? ) som jag var hos i Fredags fick minsann testa på att prata lite småländska. Med sitt utländska påbrå och ganska kraftiga brytning var det inte lätt för honom.

Jag var inne i ett av mina sedvanligt långa utlägg. Jag beskrev någonting och skulle sen konstatera att jag inte skulle kunna " re " ut det hela. Jag skulle inte klara av det, menade jag.

- " Jag kan inte " we " ut ett, om man ska prata ren småländska ", sa jag.

Han skrattade och frågade vad jag sa. När man är i en sits och pratar sådär känner jag att jag försöker undvika att svära. Jag vet inte varför, för jag har fan inte svårt att krydda min svenska annars Men då, i dessa situationer, kommer smålänningen i mig fram. I stället för att svära kryddar jag till det med lite dialekt i stället. Något måste man göra i bland..

Vi försökte få honom att kunna säga det. Det gick inte. Jag tyckte det kunde varit kul om han chockat sina arbetskamrater med sitt nyinlärda ord på en fika i fikarummet.

Men, jag tror att han struntade i det!


Testdag 2 - negativt

Om jag skulle spekulera så tror jag att jag kommer ha ägglossning i helgen. Kanske Lördag men starkast känsla har jag för Söndagen. Om inte annat blir det säkert så för att jag tar det säkra före det osäkra och börjar testa tidigt, tidigt.

Men, som Henke sa, jag är ju lite beroende av det där med att testa hit och dit. Kanske är det just den där delen att få kissa i en mugg. Att som ett barn, va stolt över vad man kan prestera? Kanske är det mitt kontrollbehov som gör att jag känner att jag har kontroll och liksom bestämmer om jag är med från allra första början och helst innan? Kanske är det att man längtar så mycket efter att få fart på detta igen och jag inte vill missa startmöjligheten?

Jag har, under våra 2 egna aktiva försökår, utvecklat detta beroende och den stickan jag helst av allt vill ha positivt på är ju såklart ett graviditetstest. Dessa ägglossningstest ger ju en glad gubbe i det digitala fönstret vid ägglossning så det känns ju också lite spännande.

Jag vet inte.

Nu ska vi snart iväg. Har ni inget annat för er kan ni ju va med och gissa, i kommentarsfältet, på när Ni tror att jag kommer ha ägglossning. Det vore väl kul? Då kan vi se vem som har rätt, om någon lyckas pricka rätt på dag. Förutsatt att jag kommer ha någon ägglossning denna månad.

Är ni på?

Träning

Ville bara kika in och säha hej och önska oss alla en bra dag.

Egentligen är inte jag en person som störs av väder och vind. Det är mitt bekväma jag som kommer in i bilden och gör att jag fullkomligt stör ihjäl mig på att det regnar och snöar om vart annat och temperaturen nu är nere på knappa 1 plusgrad.

Det känns väldigt avlägset att man bara kunde gå utanför dörren för någon vecka sen, inte behöva dra på Eric kläder nästintill som i vintras. Det känns ganska skevt att se björkar i full vårblom, buskar som börjat få färg och sen denna snö.

Men, våren kom aningen för snabbt. Om inte annat för vad som är normalt för årstiden kanske så visst det behöver väl va såhär.

Nu ska vi göra oss i ordning. Vi ska till Micaela och Thilde idag. Som vanligt är jag hyperstressad över att va hos någon annan. Med Eric, alltså. Men, det går nog bra. Jag ser det som lite träning för mig. Att liksom " utsätta " mig för att inte va bekväm och låta folk komma hit. Problemet är som jag sa - stressen. Jag mår inte bra av det. Och jag tror inte att min egna träning av mig själv gör någon nytta på sikt. Men även för Eric´s skull är det bra att komma till andra. Miljöombyte och så.

Hoppas att hennes lägenhet står kvar i sitt ungefärliga skick när vi åker hem sen!

The first cut

När Eric föddes var hans hårväxt obefintlig. I takt med att månaderna gick började vi starkt undra över om det någonsin skulle komma igång. Visst, lite fjun hade han. Nog för att liksom gnava bort i nacken och få en sån där munk kant. Förra sommaren hände något. Kanske var det att vi hela tiden envisades med att ha solhatt på som håret helt plötsligt tog fart i svetten under hatten.

I vinter har det vuxit till sig rejält och vi insåg att han minsann ärvt mamma´s tunna, spretiga självfallande hår. Varför det nu heter självfall kan jag inte förstå. Mitt och Eric´s hår faller då fan inte. Det står åt alla håll och kanter.

Hur som helst, luggen har vuxit så mycket att vi märkte att den började besvära honom. Så också de långa toffsar som stod åt alla håll. Han blev väldigt varm i håret - men frågan var - hur skulle ett själv " stående " hår te sig om man klippte det? Skulle det se ut som en permanent alltihop eller skulle det gå att få till någon snygg och cool frilla som passar en kille på snart tre år?

Henke, vår proffsklippare, fixade till en jättefin frilla på Eric i kväll. Han jobbade på och jag och Eric lekte med modell lera. Han ser inte längre ut son en liten pojke. Han blev en stor pojke, direkt.

Jag frågade Henke om han kunde lova mig att Eric fortsatt skulle lukta sådär underbart i hårbotten som jag tycker han gör, trots att vi klippte honom. Jag blev lovad, men efter att pojkarna exprimenterade med spray och så kan jag väl inte tycka att lukten är där. Hittade ett litet ställe bak i nacken där jag kände doften av min son, som jag för övrigt fullkomligt tok älskar.

Så, nu vet ni. Eric är klippt. Det blev bra. Han var så duktigt så. Jag hade megaångest innan men det lugnade sig. Och ja, jag vet att jag är konstig som luktar mitt barn i skallen hela tiden.

Bild kommer. Så småningom. Inte på hur jag luktar Eric i huvudet då. Jag tänkte mer på frisyren!


Ägglossningstest 1 - negativt

Ringde RMC på morgonen. Jag började ju känna lite oro över det faktum att min mens varit lite oregelbunden i sin regelbundenhet och jag verkligen inte vill missa en eventuell ägglossning. Hur skulle det bli, liksom.

Kvinnan jag pratade med höll med mig i mitt tänk. Hon tyckte det var jättebra att jag hade det i åtanke. Skulle det visat sig en glad gubbe i ägglossningstestet på Fredag, då jag hade startdag, hade det inte blivit någon åteföring denna månad. Nackdelen med att börja tidigt att testa är att jag kanske får köpa ett paket till med dessa tester. Det är 7 i och det kostar 255 kr men det känns billigt i hela sammanhanget då återföringen landar på över 8,000 kr.

Så, idag skulle jag börja. Det visade sig vara allt annat än smidigt. Speciellt för en oteknisk person som mig. Det är en hylsa med i paketen där man för in stickan i och sen läser hylsan av och visar antingen en ring eller en glad gubbe. Här var det ju viktigt med en rund ring bara då första testet måste va.. negativt eller vad man ska säga.

Tänk om jag har ägglossning denna vecka. Då blir det kanske återföring denna vecka eller i början på nästa.

Jag kan meddela er att inte nog med att man oroar sig över hela proceduren, att vänta och den biten så är jag livrädd för att inget av våra små frysta embryon ska klara upptiningen.

Men, nu har resan smygstartat! Spännande är det allt!

Glömde bort!

Glömde helt bort att logga in och säga hej i morse!

Hoppas vi får en bra dag!

Inget intressant att tillföra..

Hamnade här men jag har inget direkt intressant att tillföra. Inte alls faktiskt. Är inte det typiskt, så säg!?!

Jag har varit lite flitig idag och bytt sängkläder och dragit ett varv med dammsugaren. Tog mig en dusch på kvällskanten och.. ja, det var väl det hela.

Ägglossningstesterna är inhandlade. 7 stycken för 255kr Jag fick ju startdatum 6/5 men om mensen skulle komma på dag 27, som den faktiskt gjorde ett par gånger efter operationen, så borde jag ha ägglossning redan på onsdag. Typ. Och med min, och vår, otur tänker jag inte chansa och vänta. Jag ska ringa RMC i morgon och berätta om min oro och att jag börjar testa i morgon. Så det inte blir något strul med det, menar jag.

Så där ja, då var jag klar för ikväll!

Fix..

Nu har vi vilat lite, Eric och jag. Snart kommer Henke hem och vi ska äta mat. Sen ska vi till Apoteket och köpa ägglossningstest och därefter handla lite. Jag måste dammsuga idag också. Frågan är, när..

Idag har vädret varit allt annat än stabilt. Det snöade / haglade på förmiddagen, solen skiner, det blir jättemolnigt och mörkt, det blåser jättekallt och nu ser det ut som att det ska komma en störtskur samtidigt som solen nästan kikar fram mellan molnen.

Nåja, det var det hela för nu!

Det ordnar sig

Idag har jag fått en del uträttat och som det verkar så kommer saker och ting att falla på plats. Agata ska, enligt Birgitta, skriva tillbaka ett läkarintyg till och med 1 Mars. Det kan ju liksom inte vara rimligt att en person ska behöva va utan inkomst ( för jag räknar sjukpenning som min inkomst ) två månader. Så får det inte vara och som det verkar kommer det lösa sig!

Nu är det snart lunchdags!

Ägglossningsteststartveckan är här

Lyckades klämma till med ett riktigt långt ord i rubriken.

Som rubriken säger, denna vecka ska jag börja testa med ägglossningstester. Jag fick startdatum 6/5 men med tanke på att min mens har haft en ganska oregelbunden stil sen jag opererades i September känner jag att jag inte vill missa en eventuell ägglossning utan jag tänker börja i morgon. Better safe than sorry, liksom. Första testet måste ju va negativt.

Mensen är väl praktiskt taget över men som jag minns det, när jag lyckades behålla en graviditet ( Eric såklart ) räknades det ut att jag hade ägglossning väldigt tidigt. Därför vågar jag inte riktigt gå på normer och vad som borde va. Jag kör på känn. Jag har inte tid att vänta till efter sommaren med det andra försöket heller för den delen. Är det så att detta inte funkar, som försök nummer 2, kanske jag kan få göra ett tredje och sista och försök efter sommaren.

Dit vill jag såklart inte komma. Jag vill va nygravid denna sommar.

Många känslor vad gäller det här har börjat dyka upp nu. Visst är det väldigt vanligt att första försöket inte går vägen. Det brukar funka på försök 3 eller 5 om man kollar runt på olika sidor. Sen är det olika information gällande FET i naturlig eller stimulerad cykel. Någonstans läste jag att det rekommenderas att göra i naturlig cykel, om man har hyffsat regelbunden mens, då kroppen inte blir påverkad av en massa läkemedel innan och det i sin tur ska öka chansen att ett embryo fastnar och blir kvar. Med tanke på att vi gör ostimulerad i naturlig cykel hoppas jag såklart att det ska va det bästa för oss.

Men tankarna har som sagt börjat komma ifatt mig. Tänk om det inte funkar nu heller. Eller i ett eventuellt tredje försök. Det är ju som det är, i så fall. Jag är resultatet av att va ensambarn och jag ger mig själv högt betyg som person trots det faktumet. Men vi vill ju så gärna. Samtidigt är jag rädd att Henke ska känna besvikelsen över att vi inte kan fullfölja vår plan. Jag vet att han är med mig, att han inte anklagar mig och att han i så fall lider på samma vis som mig. Det är ju ingens fel så att försöka lägga skuld är ju ingen idé.

Men det är tufft det här. Hela den här processen. Samtidigt är det spännande. För det kan ju faktiskt funka.

Jag ser väl inte fram emot de två veckornas väntan efter FET. Att vänta på den testdagen kan vara det drygaste jag varit med om i hela mitt liv. Men det är ju värt det. För även om det inte kommer funka denna gång heller så försöker vi ju. Och RMC gör ju vad de kan för att hjälpa oss och folk i vår sits, vilket ju i sig är helt fantastiskt.

Det är bara att vänta och se!  


ET - ( Färsk ) embryo återföring ( embryo transfer )
FET - Fryst embryo återföring ( frozen embryo transfer )

Visst håller Ni en tumme för oss? Att det är vår tur och att det nu ska funka? Jag känner det!

Tack <3








Big Brother

Jag vet att jag satt här för en vecka sen, typ, och beklagade mig och INTE skulle titta på Big Brother mer. Jag har fortsatt, som ni vet. Jag kan inte låta bli. Jag har väl ingen superfavorit nu sådär. Jag håller på Chrille, tror jag.

Hur som helst, i kväll bara måste det vara dags för Katerina att dra. Jag kan inte för mitt liv förstå hur hon klarat så många Söndagar som nominerad.

Jag känner att det är dags nu.





Vår son är kär i en bil

Som jag tidigare nämn är Eric barnsligt förtjust i vår Volvo 740. Henke har påböjat " projekt göra i ordning den för att sälja " då han har lite tid över men det känns liksom inte okey att sälja en bil som Eric älskar så mycket.

Varför han tycker så mycket om den är det ingen som vet men är vi ute vill han gärna gå förbi garageinfarten bara för att kolla på den. Han kan bli lite nedstämd här inne för att han inte kan se den.. Ja, ni fattar.

I helgen bestämde vi oss för att ha den kvar. Den kostar typ ingenting bara genom att stå. Den är ju dessutom avställd och de få kronor vi la på den i förhållande till vad vi fick är en petitess i sammanhanget. Den var fullservad och i stort sett bara åkt långmilsturer då vi köpte den så..

Men, i helgen som sagt, gav vi den till Eric. Henke kommer ju hjälpa honom underhålla den. Tills vidare. Avtar intresset för den kanske vi säljer den framöver.

Henke har idag även börjat berätta sagor om Eric och " 40:n " ( Eric säger föttin ) Om hur Eric pumpar däck, lagar rost och åker omkring på bilturer. Vi lyckas till och med få Skrutt att göra saker han helst vill slippa, bara pappa berättar en 740 saga. Henke är väldigt duktig på att berätta sagor så jag förstår helt klart. Men det är så komiskt.

Man kan nog säga att vår som är lite kär i en bil <3

Frusna

Har spenderat vår förmiddag med Peder, Åsa och deras barn i Nossen. Egentligen var det en aning för kallt ute men med trevligt sällskap glömmer man bort att man fryser till och från.

Nu ska jag krypa ner och vila mig. Eric sover sen en stund tillbaka.

Jag undrar vart denna helg tog vägen? Nu är det " back to the vanliga livet " i veckan. I morgon ska jag ringa Neurologmottagningen och böna och be om hjälp för de två månader vi annars blir utan pengar. Även en läkare måste väl kunna hävda att hon " glömt " skriva ett intyg. Tänk om det skulle kunna gå att ordna.

Till kvällen vet jag inte riktigt vad man ska hitta på. Man är bortskämd med att bara kunna gå utanför dörren. Nu är det jättekallt och massa kläder behöver tas på och man fryser ändå.

Det blir nog innemys, tror jag <3

Hmm..

Någon gång fram på små timmarna vaknade Eric och ville ha hjälp att hitta Ninis. Hans gosedjur. Efter att återigen lagt mig i sängen började tankarna snurra och jag låg vaken en bra stund. Jag är fortfarande upprörd och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta på bästa sätt.

Jag vill ju maximera utgången av det hela, så att säga.


RSS 2.0