En liten kvällshälsning


<3



Det blev inget

Det blev inga biljetter för vår del. Så jävla trist. Direkt efter att de släppts till den första dagen tog de slut. En till dag, dagen efter, släpptes och vad händer? De tog slut de också.

Jag satt i kö på Ticnets hemsida i nästan 4 timmar, utan resultat. Efter att ha försökt som en galning via telefon kom jag fram, väntade i 50 minuter för att vid 13:20 få veta att biljetterna var slut.

Så tråkigt, inget att göra åt men ändå.

Pappa och jag såg honom på Ullevi för ett par år sedan men nu skulle Henke följa med oss. Det blev inget med det alltså.

Det är inte alltid det blir som man tänkt, kan man säga..

The Boss keeps me waiting, typ..

Idag släpps biljetterna till Springsteenkonserten och det, mina vänner, är det inte bara jag som uppmärksammat. Jag har köat, via datorn i en och en halv timma - vad händer när den lilla stapeln man satt tilltro över för att komma vidare tickat klart? Jo, då kommer man tillbaka till ursprungsläget. Oh my..

Nu finns det ännu en dag att välja på så chansen att få en biljett finns där ju. Någonstans. Men det är inte så kul att sitta här och vänta och vänta och varva med ett telefonsamtal, chansen finns ju att man kommer fram.

Men, den som väntar på något gott..

Lite kvällsbabbel

Nu har jag varit på trevligt ljusparty. Jag vann högsta vinsten på lotterna. Nu ska vi snart mysa till det lite, Henke och jag. Äta lite innan läggdags och titta på lite TV. Ska försöka göra en repris på igår kväll då jag somnade väldigt tidigt för att va jag. Inte för att jag märkte någon skillnad i morse men mer sömn i längre utstreckning kanske är ett vinnande koncept.

Har väldigt svårt att koppla av och sova nu. Det blir så när det börjar närma sig sjukskrivningsslut och möte med min psykiatriker som hjälper mig med detta. Jag blir så uppstressad, fattar inte varför egentligen. Jag vill ju ha ett jobb för jag känner att jag mår bra av att fylla en funktion. För att inte tala om det sociala det erbjuder. Men jag är inte redo än och i stället för att låtsas vara det eller lura mig själv så står jag för att läget är som det är. Just nu.

Första året med ms så tänkte jag alltid mig själv så mycket längre fram i tiden. Jag satte så höga mål för mig själv. Höga krav på mig själv. Det har jag alltid gjort men sen ms flyttade in i min hjärna så finns det inte plats för det. Jag måste lyssna på mig själv, tillåta mig att va " sjuk " Jag klarar inte av sånt som jag gjorde förr. Eller, det gör jag till viss del men inte på samma sätt. Jag måste hitta en annan väg.

Jag har inte kommit till den punkt där jag helt accepterat min sjukdom. Jag känner den gno runt i kroppen, jag känner dess verkan hela tiden men jag har inte riktigt, till 100% accepterat den som en inneboende.

Det kommer väl med tiden, antar jag!

Ljusparty

Nu ska jag snart bege mig iväg på ljusparty med Anna och Jossa. Det ska bli trevligt. Ska bland annat köpa en julklapp, perfekt att liksom få det serverat så där.

Vad gäller dofter och så kör vi doftfritt här hemma nu ett tag då det verkar som att Eric inte riktigt kan med lukter av någonting egentligen.

Nu ska jag göra mig i ordning och invänta min barnvakt.

Bjuder på en av de första bilder jag tog med min nya mobil. Jag har ju laddat över en hel del bilder till datorn idag, alldeles själv, så nu finns det en hel del att välja på.


Glad tjej här

Nu har det löst sig. Jag kan följa med och se min fina Anna välja och vraka brudklänning. Jag träffar min psykiatriker tidigare samma dag och kan därför följa med.

* Tack för hjälpen *

Den största gåvan

Idag är en dag med blandade känslor. Henke´s pappa skulle ha fyllt år och då han inte längre finns i livet får han gratuleras vid sin grav. Detta är något som skär i mitt hjärta, jag kan endast i min värsta mardröm föreställa mig hur det är. Att se Henke stå där, vid graven, med huvudet sänkt och tårarna brännades bakom ögonlocken. 

Inte nog med smärtan över han frånfall, det är så mycket gott som kommit under de år han inte varit med oss. Henke har gjort en enorm utveckling och blivit en så stabil, stark och fin man. En underbar man. Vi har gift oss och fått en son. 

Som barn levde man med någon form av förhoppning om att himmelen fanns. Att våra nära och kära som mist sitt liv dinglade på ett moln och tittade ner på oss och såg våra steg här nere på jorden. Jag tröstar mig med den tanken men när döden kommer så nära inpå tror jag inte ens detta är en tröstande tanke. 

Den här dagen, för fyra år sen, åkte min bästa vän Anna skytteltraffik till Apoteket. Hon köpte minst två graviditetstest till mig och hur jag än pinkade på dessa blev de ofullständiga. Henke sa till mig att vänta, köp ett till och vänta. 

Vi åt vår middag och senare på kvällen åkte vi ut ensamma till Janne´s grav. Henke tog min hand och viskade om lite hjälp från sin far om att få ett positivt graviditetstest. Älskade Henrik.

Senare samma kväll, om lite exakt en halvtimma 21:30, gjorde vi ritualen tillsammans. Jag kissade, vi väntade och blev både helt till oss och upprymda då stickan visade ett svagt litet plus som just nu ligger och sover gott i sin säng. 

Tänk vad livet kan vara märkligt. Vi föds och vi dör. På något vis känns det lite som att Janne hade en del i att Eric´s vistelse i min mage visade sig just den kvällen. Finare än så kunde det liksom inte bli. Det tar såklart inte bort det onda som denna dag för med sig i våra hjärtan men det var ändå bitterljuvt på något vis.

Ingen vet vad livet bär med sig. En dag som denna påminns man mer än någonsin om hur viktigt det är att uppskatta det man har. Man vet aldrig hur länge man har den största gåvan man kan få.

Livet!

Just my luck

Är ganska ledsen över ett brev som kommit. Jag hade en sak inplanerat i December och det var att följa med min allra bästa vän och prova bröllopsklänning. Jag ska ju även stoltsera som en av tärnorna vid bröllopet så det skulle även kollas på klänning till det.

Vad händer? Jo, självklart får jag en tid till min psykiatriker just denna dagen och inte nog med det - klockan 13. Med tanke på att butiken vi ska till ligger i Linköping så tar det ju en timme att resa dit så jag hinner ju inte va med.

Vi kan ju åka vid ett senare tillfälle, men då har alla andra inblandade varit där och provat och sett alla klänningar. Jag ville ju så gärna vad med min Anna. Fan också.

Kanske går det att lösa så man åker dit och är där vid öppning vid tio och att någon vänlig själ kan hjälpa mig med körningen hem..

Just my luck..

Glädjande besked

Idag har jag, som tidigare nämn, varit hos ortoptisten. Undersökningsproceduren där gick bra och det framgick att skadan som är gjord på min syn, den som gör att jag ser dubbelt, är oförändrad. Nu är det alltså läge att slipa in, eller vad säger man, prismafunktionen i glasen.

Jättebra nyheter, så klart, samtidigt så känner jag att jag nog vill vänta. Jag har ju den där plastplutten på glaset och det funkar ju. När jag fick en ny idag känns det till och med som att glasen skulle va helt nya. Att byta glas skulle ju innebära med utgifter och med tanke på vår otur skulle jag säkert få ett nytt skov som skulle drabba detta område och ge mer skada än nu så det skulle bli knasigt.

Vi får se.

Glädjande dock att det inte blivit värre!

Ortoptisten idag

Kikar in här för att önska oss alla en bra dag. Jag ska till ortoptisten idag. Specialisten på dubbelseende. Ska fråga henne om jag kan få en ny prisma till mina glasögon. Jag har ju för närvarande en variant som sätt fast på mitt befintliga glas och jag har en tendens att få den repig.

Nu ska jag göra i ordning Eric och sen är det dags att åka.


Vinden viner

Idag har vi haft en skaplig, men blåsig dag. Man blir riktigt genomfrusen inomhus när man hör vinden vina utomhus.

Jag har inte så mycket att tillägga här i kväll. Vi ska se en film och sen ska jag sova. Jag har en tid ganska tidigt hos ortoptisten i morgon så jag ska försöka sova ordentligt inatt då trötthet ofta gör min syn aningen sämre.








Tack för idag, hör ni! I morgon väntar en ny dag med nya möjligheter!

Första advent


Igår när vi pyntade klart insåg jag att vi inte hade något att fylla adventssljusstaken med. Henke kom på idén att ta de kottar och stenar som Eric, och jag, samlat på våra höstpromenader. Det hade gott kunnat varit ett par till där i men det finns ju att få tag i.




Idag firar vi in en blåsig första advent. Lite sömntimmar i bagaget inför denna dag men det ska nog gå bra.

Önskar oss alla en bra dag!

<3

Idag när jag vaknade, fick sovmorgon av min make, kände jag direkt i hjärnkontoret att det inte var en bra dag jag vaknat till. Känner såväl igen känslan och den påminde skrämmande mycket om den depression jag hade när Eric var liten, mitt första skov. Här snackar vi inte mellanmjölktråkig känsla, nedstämdhet eller det vanliga tråkmåendet - det här är allvar och det är riktigt obehagligt.

Svårt att förklara hur känslan är men det är liksom ingenting som spelar någon roll. Ingenting kan glädja, allt är bara piss och jobbigt. Jag bryr mig, i ärlighetens namn, inte om ett jävla skit.

Det är ju inte så att jag tappar fotfästet och blir en annan person, jag är alltför väl medveten om mitt mående och det i sig är minst lika skrämmande som om jag inte skulle ha en aning.

Det som oroade mig mest var hur i helvete jag skulle klara av detta. Med Henke jobbandes typ hela tiden, både på jobbet och i källaren. Jag fixar inte att må så och ta hand om ens mig själv. Jag bryr mig inte om någonting och jag ser ju själv att orden ser rent av för jävliga ut när jag skriver dom men det är fakta och jag ser liksom ingen anledning att rosenmåla något som då är så nattsvart.

Hur som helst, någonting hände. Jag vet inte vad men sakta men säkert så suddades den obehagliga känslan bort och byttes ut mot den vanliga mellanmjölken som just nu känns som om jag vore hög på livet.

Det bästa med en dag som börjar pissdåligt är när den vänder till att bli en bra dag. Man lär sig att hantera, man lär sig att suga musten ur de bra stunderna på en dag men främst av allt så har vi som familj lärt oss att hantera detta ganska bra. Jag har sagt det så många gånger men jag är så otroligt tacksam för min familj. Utan Er vore jag, faktiskt, ingenting!


<3



...

Underlaget är en pyramid, högst upp på den spetsiga toppen står jag, på en bräda och balanserar.

Önskar oss alla en bra dag!

The Boss

Har ju glömt att berätta - Den 27 Juli nästa år ska Pappa, Henke och jag på Bruce Springsteen på Ullevi. Nice!


Vår dag, uppradad

För att summera dagen kan jag säga att den gått i irritationens tecken. Eric blev lite hög, eller vad man ska säga, av Bricanylen. Ville allt och ingenting på en och samma gång. Han orkade inte riktigt men skulle göra så mycket. Det blev lite jobbigt för både honom och mig till slut. När vi var på sjukan idag sa hon, utan att jag hade en aning om det då, att barn kan bli påverkade så och att hon rekommenderade att endast ge den dagtid vid behov. Han fick en skvätt efter vilan i eftermiddag och den gången gick det bättre.

Hos doktorn gick det bra och det lät så fint när han andades.

Vi har dammsugit, strykt lite juldukar och lagt på, bytt sängkläder, tvättat och diskat, tagit fram en del av adventspyntet och Henke har satt dit en specialventil i sovrummet. Det ska dit en i vardera av de andra rummen men det tar vi i helgen. Det är någon ventil som är bra för barn som får förkylningsastma och då det inte är några ventiler här uppe så är det ju en bra sak oavsett.

Mamma har varit här och ätit hos oss.

Det var väl vår dag ganska så exakt lite fint uppradat sådär.

Nu ska jag kolla klart på Idol och sen sova. Kanske ska jag prata några ord med Anna också. Blev så glad när jag fick sms om att de landat <3


Gnäll Maja

Idag är en riktig pissdag, jag känner det ut i fingertopparna. En vecka med oro över Eric, knackig sömn och min egen begynnande ( piss ) förkylning gör att jag idag är lite av en expert på att tycka vansinnigt synd om mig själv. Det är larvigt, jag vet.

Vi har försökt damma lite här hemma. Tagit bort dukar och så. Nu skulle jag behöva stryka juldukarna, byta sängkläder och dammsuga men jag kände att det passade min sinnestämning bättre att gnälla lite här först. Ha ha..

Vi har fikat lite nu. Eric äter som vanligt idag och det är så skönt. Nu väntar vi på att klockan ska bli 13 då vi ska va på sjukhuset igen för att lyssna på Eric´s andning.

Nej, nu ska jag rycka upp mig. Det är ju ingen annan som kan göra det åt mig..


Förkylning och adventspynt

Kikar in här och säger hej. Dagen började med en fökylning och huvudvärk för min del, men vi ska försöka städa och adventspynta lite ändå. Jag tror Eric kommer tycka det är skoj att va med i alla fall.

Idag började vi medicinera med Bricanyl och som tur är smakade den bättre än Mollipecten, enligt Eric. Så då vet han ju att han har något godare att se fram emot efter den äckliga.

Nu återstår bara att önska oss alla en bra dag. Igår firade min blogg 3 år, men det var inte direkt läge att festa till det med Eric som var så Skruttig. Jag får väl dutta lite Cola på skärmen sen, ta mig ett glas själv och skåla för 3 bra år.

Dags att ta tag i dagen!

Förkylningsastma

Hjälp vad trött jag är. Känner ändå att jag, lite snabbt, vill berätta för er om Eric´s läkarbesök idag.

Han var så duktig och vi är två mycket stolta föräldrar här hemma, vill jag lova. Det lyssnades på andningen, tittades i öronen, i halsen och togs stick i fingret. Allting såg bra ut och det som gjort att Eric har haft svårt med andningen nu är för att han har förkylningsastma.

Luftrören är inte tillräckligt vidgade vid förkylning, eller nått i den stilen.

Så idag fick han sitta och andas in medicin som rök ur ett rör. Efter någon stund kom en sköterska in med en cortisondryck som skulle hjälpa det han andats in att verka. Efter 20 minuter fick han sitta och andas in igen och redan efter det så märktes det tydlig skillnad på andningen och vi kunde börja pusta ut.

Det har varit så hemskt att höra honom och hela fömiddagen har han sagt att han mår så dåligt.

Nu har vi fått Bricanyl som han får dricka för att vidga luftrören tre gånger om dagen. Och vi ska även fortsätta med Mollipecten. ( stavning ) I morgon ska vi till sjukan igen vid 13 så de får lyssna på hans andning igen.

Ikväll mår han bra. Eller mycket bättre. Han har druckit en hel del, ätit lite och varit på riktigt bra humör.

Men bäst av allt är att det inte låter som att han ska ligga och kvävas i natt!

Just det, prickarna beror på torr hud som hör årstiden till. Ingen fara på taket där, med andra ord!

Nu ska jag hetsäta lite Polly, dricka lite Cola och kramas med min man. Sen ska det sovas. Känns som att jag varit vaken i flera dygn. I morgon kommer världens finaste utomlandsemestrande familj hem <3 Saknar Er massvis, kära Ni!

Det var det, det!

Trötta

Klockan 13 idag ska Eric till doktorn. Det som avgjorde var att han har svårt att andas. Eller, det låter så. Nu ligger han och sover, utslagen på soffan. De i sig är ju kanske inte så konstigt i och med att han vaknade runt 4:30 idag. Han ville inte sova mer då för han bara fick hosta.

Själv sitter jag här och försöker motivera mig till att klara dagen. Jag är trött, så klart, och orolig för Eric. Henke kommer hem vid 12 för lite lunch och för att öppna till killen som ska dra klart vattenrören. Sen ska vi till sjukan. Därefter får Henke handla, Eric får bestämma själv vad han vill ha i dag och det spelar ingen roll vad det är. Huvudsaken är att han äter och dricker.

Ett guldscenario vore om Henke kunde va hemma därefter. Han jobbar ju in en timme varje morgon så timmar att ta av finns det ju. Jag skulle behöva lite avlastning, känner jag.


Ringa om en läkartid

Så fort telefontiderna öppnar, kan man säga så, på sjukan nu vid 7:45 ska jag ringa dit och be om att få komma till en doktor med Eric. Jag tänker inte ta det lika lugnt som igår och avvakta hemma. Nu sa ju kvinnan jag pratade med igår att jag skulle höra av mig om han blev sämre och nu är vi där.

Han är så andfådd, utan att göra något. Hostar hela tiden. Och värst av allt, han säger ofta att han mår så dåligt. Febern har ökat också från 37,7 som högst till över 38 nu sen igår. Han kliar sig på kroppen men jag kan inte riktigt se om han har några utslag. Mer än de han redan har, menar jag.

Jag vill bara att han ska bli frisk.

Tycker det är så konstigt hur han kan gå från relativt pigg, trots förkylning och så, till att tre dagar senare bli jättehängig. Det oroar mig.

Nu ska jag göra mig i ordning och sen ska jag ringa!

Inte mycket att tillägga

Har inte så mycket att tillägga här i kväll. Jag är trött och Eric är sämre sen i eftermiddag så det lutar nog åt en natt med dålig sömn. Vi får se.

I morgon får vi se vad dagen bjuder på. Och vad vi orkar. Just nu vill jag bara att det ska bli helg, Henke är hemma och att Eric blir frisk.


Gardinbyte och ett filmtips

Nu är gardinerna bytta överallt, förutom i datarummet som fortfarande kallas datarummet trots att där ingen dator står. Julduken på köksbordet är också på plats. I morgon ska vi ta tag i lite mer ordentlig städning och därefter lägga på juldukarna i resten av huset. På Fredag kommer stakarna och julstjärnorna på plats och på Lördag ska vi sätta upp utegranarna.

Jag var så stressad innan Eric blev sjuk, över hur jag skulle hinna med allt. Men nu kör vi ju lugnare tempo och är inne så då har jag ju tiden. Nu är jag mest stressad över att jag själv ska bli sjuk.

Nu är det snart lunch och det innebär att vi får träffa Pappa Henrik en halvtimma. Ikväll åker vi till mormor igen då det ska fixas med rörmokargrejer i källaren. Skönt att det går framår och att Henke inte behövt jobba över så mycket denna vecka än att han orkar.

Ett filmtips kan jag ju även slänga in såhär mitt på dagen. Jag har visserligen inte sett den klart men halvvägs in är den definitivt värd att ses. " Drive " heter den.

Det var det hela för nu.


Vattkoppor eller scharlakansfeber

Nu har jag precis pratat med Vårdcentralen. Anledningen till detta är på grund av den hosta Eric har. Det låter som att han skulle rökt två paket cigg om dagen i typ 100 år och det rasslar obehagligt om honom. Han fick hostmedicin utskrivet.

Vad gäller hans prickar då.. Jag har väl enats med tanken på att det kan va vattkoppor men det behöver inte va det. Anledningen till min oro är för att jag, förmodligen, inte själv haft det och om jag skulle få det skulle det innebära att jag skulle bli väldigt sjuk.

Kvinnan jag pratade med trodde att det antingen var vattkoppor eller scharlakansfeber. Båda sjukdommarna går nu och båda ger dessa symtom som Eric har, det är utvecklingen av det som avgör vad det egentligen var.

Vi ska avvakta hemma, ge mycket att dricka och den där hostmedicinen. Blir han sämre ska vi ringa så de får kolla på honom.

Nu ska vi byta gardiner här hemma.






Vattkoppor eller inte vattkoppor, det är frågan

Igår på förmiddagen blev Eric mer snorig än vad han vanligtvis är. Han hostade lite till och från och var kanske, med facit i hand lite tröttare än vanligt. Trött har han varit de senaste 4 dagarna, när man tänker efter.

På kvällen blev han mer och mer snorig och det var riktigt jobbigt för honom. När han väl somnat dröjde det inte länge förrän han vaknade, hade feber och var jätteledsen. Han sa att han hade ont i huvudet, men det kan ju berott på att han var så igentäppt.

Han fick komma över i vår säng, vi gick och lade oss och efter någon stund märkte jag att han började klia sig på ena kinden. Det var som en röd.. ja, svårt att förklara men som en liten kvissla typ. Båda kinderna var blekröd knottriga. Vi somnade sent, klockan var nog efter 00:00 någon gång.

Idag när vi vaknade var han som vanligt, men förkyld. Knottrorna och den röda kvisslan är kvar. Han har en liten röd prick i pannan och har även fått en bredvid kvisslan på kinden och en liten, knappt synlig, röd liten prick på magen. Han har haft feber idag men inte någon som egentligen räknas, den har legat på 37,7 på dagen och nu ikväll 37,4. Hans normala temp är 36,6 sist vi kollade så för honom är det ju en temperaturstegring, hur som helst.

Han hostar, nyser, kliar lite på sin kind och sina armar fast där inget syns.. Mycket konstigt.

Jag skulle inte misstänka vattkopper om det inte vore för att en vän till oss var här förra veckan, ovetande om att hon dagen innan besökt en familj som under natten från dagen hon var där utvecklat vattkoppor. Denna sjukdom är så smittsam så hon kan ha tagit med den hit, vi behöver alltså inte träffa någon som har den. Hennes son insjuknade i vattkoppor igår. Samma, på ett ungefär, utveckling som Eric fast han har mer prickar efter vad jag förstått.

Så, nu undrar jag - Kan det va vattkoppor Eric har? Jag har redan frågat detta på facebook och fått bra svar där men jag kan inte låta bli att skriva här också då jag liksom inte har en aning om vad man kan förvänta sig av denna sjukdom. Den verkar ju va ganska individuell.

Varsågoda, kommentarsfältet är er, som alltid!

Fönsterputs

Kikar in och säger hej. Vi har putsat fönster här idag.

Önskar oss alla en bra dag!

Hur länge får hoppets låga brinna

En längre tid nu har jag funderat en hel del över det faktum att vi, tydligen, inte kan få till den familjesituation som vi så gärna önskat. Detta är ju dessutom, i huvudsak, den faktor som gör att jag känner mig väldigt besviken på livet i sig.

Jag försöker att inte spendera viktig tid med min son med önskan om att det borde sitta någon bredvid honom men på något sätt så finns tanken där i bakhuvudet och trots att det är fel, om inte annat gentemot Eric, så är det så det är. Det var inte såhär vi hade hoppats att livet skulle bli.. På något sätt. Jag skulle inte få ms, jag skulle kunna föda ett barn till, jag skulle inte haft medicinstressen hängande över mig och inte heller oron inför mitt framtida mående. Vi är mitt i livet och vad händer..

Allting har börjat likna en dålig parodi. Känslor utsmetade kring väggarna och ingenting är som det ska. Trots att allt ändå är så jäkla rätt. Vi har det helt fantastiskt tillsammans och vi har en helt underbar son.

I helgen bestämde vi oss för att lägga en hel del av vårt hopp åt sidan. Vi har monterat ner spjälsängen som Eric sov i. Den säng vi hoppats få haft en liten till sovandes i innan den försvann ner i källaren för förvaring. Vi har även slängt de hånande kartonger med hormonstimulerande injektionspennor som bara påmint oss om hur vi inte lyckats frambringa ett barn till på denna väg. Skulle det va så att vi orkar, har råd och får så har vi ju våra frysta embryon att ta till för ett sista, desperat, försök.

Mitt i allt ledsamt gjorde vi även en positiv sak. Vi hängde upp väggordet " Carpe Diem "  i vardagsrummet och det finns väl inget så passande, åtminstonne för oss, som dessa ord. Fånga dagen. Gör det bästa av varje dag och njut till fullo av det du har. Vad framtiden bär med sig är det ingen som vet och ingen kan påverka din egen lycka och ditt eget välbefinnande bättre än du själv!

Jag älskar min familj så mitt hjärta nästan går sönder. Det är för dom jag lever, fortsätter att kämpa och det är dom som gör att jag har mening med mitt liv. Jag har sagt det förr men det tåls att upprepas. Eric kunde inte kommit till oss vid en mer passande tidpunkt än just då han valde att anlända. Med tanke på det mörker som omgett oss så länge nu är det han som skiner som den starkaste stjärna av dom alla.

Älskar Er <3





Sparkade mig själv där bak

Vi begav oss ut, räffsade löv, plockade i ordning utemöblerna så vintern kan komma, plockade bort annat skräp som blivit liggande efter renovering och därefter gick vi en promenad. Det var tungt idag på morgonen men jag tog mig i kragen. Det måste jag och jag är evigt tacksam att jag har min son som en drivande kraft i allt det jobbiga.

Nu ska vi snart åka till mormor en sväng och Henke ska få lite lugn och ro.

Här kommer en bild på Eric från idag.




Älskade, älskade du <3

Vaknade med en tung känsla

Vaknade idag med en tung känsla i kroppen. Jag hade mer än gärna legat kvar och dragit mig men det funkar ju inte riktigt så. Vi ska försöka göra det bästa av denna dag, så som vi gör varje dag. Tänkte vi skulle fixa lite ute, plocka i ordning på altanen, kratta lite löv och så. Eric vill nog gärna gå en svängom till lekparken också.

Ska ta en dusch snart. Eller, rättare sagt tvätta mitt hår för första gången sen ditsättningen. Spännande. Hoppas det sitter kvar. Ha ha..

Önskar oss alla en bra dag!

The hair

Här kommer en bild på mig, mitt hår, Eric, Eric´s nalle Buno och en sned tavla i bakgrunden.





Är så tacksam för att du ville hjälpa mig, Anna B <3

Trötta familjen

Idag har minsann varit en riktigt bra dag. Den började med att jag !!! fick sovmorgon. Vi åt frukost och därefter lämnade vi Eric hos Farmor för att åka och storhandla. Så skönt att ha det gjort så Henke slipper kravla med det efter jobbet.

Efter det var vi bjudna till våra kära grannar på fika och Linda, Jocke och Wille var där så barnen lekte och vi vuxna pratade. Vi är så nöjda med våra grannar, önskar bara tiden fanns till för att umgås mer..

På eftermiddagen vilade vi och jag fick ligga kvar medans Henke lagade till mumsig Söndagsmiddag och jag blev väckt lagom till den blev klar.

Nu på kvällen har vi varit uppe hon Farmor och fikat och nu blir det snart film. Om vi orkar. Hela familjen är väldigt trött idag.

Besväras lite av det faktum att jag fick ett telefonsamtal av Anna. Jag hann bara höra att hon inte orkade skypa ikväll sen bröts mitt batteri. Åh, vad ledsen jag blir. Det var så skönt att få höra hennes röst utan " skypeskrapet " och sen rätt vad det var blev det tyst i telefonen. Saknar dig, och Nellie och Per. Vill bara att ni ska komma hem till oss nu <3

Nej, nu är det snart filmdags. I morgon väntar en ny vecka som innebär ett par svängar till lekparken, misstänker jag, städning och adventspyssel.





Rapport om vår kväll

Nu sitter vi här, tittar på " Så mycket bättre " , fixar lite med Wf emellanåt, lite Angry Birds.. Henke ska väl spela sen efter programmet och jag ska lägga mig.

Stör mig på faktumet att " Vampires Diaries " ( hur fan stavas det ) tydligen gör ett uppehåll nu till Januari. Vad i helvete, liksom? Bara sådär? Det skulle ju va ett par avsnitt till innan Julledigheten. Mycket trist.

Min huvudvärk gav med sig framåt eftermiddagen och Henke har nu tagit över den. Tråkigt för honom men jag är glad att min gått över.

Vi har varit på trevligt kalas för Pernilla ikväll. Vi var där ett bra tag och det var skoj. Eric tycker så mycket om Erica och Elin och det är så kul att se dom leka med honom <3 Tack tjejer, det är guld värt för en annan att få va vuxen och prata och.. spela en stund på sin mobil lite grann. hi hi..

Skypat med Anna, Per och Nellie också <3 Börjar sakna dom mycket och tycker dom kan komma hem <3

Nu ska jag återgå till TV tittandet!



Huvudvärk, tråkig start på en dag

Försöker vakna till här, har världens huvudvärk idag. Jag är superstel i nacken och värken beror på det. Jag la mig igår, somnade och vaknade sju och en halv timma senare och låg precis likadant. Ställningen jag somnade i var inte direkt optimal med facit i hand.

Ska försöka skaka liv i mig själv nu och göra oss i ordning.

Kom på nu att jag helt glömde bort att gratulera Pernilla, som fyllde år i Tisdags. Grattis i efterskott <3

Önskar oss alla en bra dag!

Sneak peak

Som ni vet har jag ju fått aningen längre hår idag. Jag är mycket nöjd och jag tycker att detta sätt känns bättre än det som jag tidigare haft. Det ska bara få lite tid på sig att smälta in i mitt egna hår så det inte syns fullt så tydligt att det inte är riktigt, riktigt.

Jag har inte lyckats få till en bra bild på mig med håret men jag tog en liten sneak peak version och den kommer här. I morgon kan ni se fram emot att få se det på riktigt. Kanske inte så att jag bjuder in er alla hit vid någon viss tid, jag menar såklart bättre bilder på det här i bloggen. Men det förstod ni ju så klart. Ha ha..


Pepparkaksbak

Idag har ju Eric, som tidigare nämnt, bakat pepparkakor hos Farmor. När jag lämnade honom där var jag ju bara tvungen att ta ett kort på den lilla söta bagaren.



<3




<3 Kärlek <3

Spegel, spegel

Idag har Eric spenderat hela dagen hos Farmor. Dom har bakat pepparkakor. Jag körde honom dit vid 9 tiden och Henke hämtar honom efter att han hämtat vårt klinker.

Jag har inte varit sysslolös idag. Jag städade lite mer noggrant på förmiddagen, vilade mig i en kvart ungefär sen kom min pappa på lite spontankaffe. Efter det kom snälla Anna för att sätta dit mitt hår och jag blev så nöjd. Det tar ju ett par dagar innan det liksom lägger sig och smälter in i mitt riktiga men jag är så glad. I bland behöver man pigga upp tillvaron lite.

Nu väntar jag in mamma, pappa, Eric, Henke och middagen. Jag är jättetrött nu, men det får det va värt. Jag får ladda på med kaffe i kväll så jag orkar se Idol. Och kanske egentligen, bäst av allt, skypa med underbara vänner som är på Gran Canaria. Gillar inte riktigt avståndet mellan oss men jag unnar dom resan, liksom.

Huset ekar av tystnaden här hemma och jag både gillar det och tycker det är lite skrämmande. Att inte ha Eric hos mig gör att jag känner mig halv, okomplett och konstig. Samtidigt så kan jag väl motvilligt erkänna att det är lite skönt också. Men bara lite.

Nu ska jag gå och fortsätta spegla mig. Ha ha..



Letat som en tok

Har letat som en tok efter några roliga bilder vi tog med web kameran ( heter den så? )förut. Att jag inte hittar dom, här på min egen dator, säger väl en hel del om mitt ickekunnande om dessa tekniska prylar. Nåja, Henke får visa mig sen.

Annars har vi haft en bra kväll tycker jag. Henke var seg så han fick va själv hemma medans Eric och jag åkte till mormor. Grundtanken var att han skulle slipat i källaren men han var för trött och någon måtta får det va. Han kan inte slita ut sig själv helt och håller mer än han redan gör med en hel del övertid på jobbet.

I morgon vid den här tiden är jag långhårig igen. Tjo ho, säger väl jag då!

Effektivisera mera

Idag är jag trött. Vaknade i morse någon gång då Eric tappat bort sin napp i sängen, tror klockan var 4:30. Sen kunde jag inte somna om. Låg och vred och vände på mig, tror till och med att jag var ute och rökte där i trötthetsdimman. Henke´s klocka ringde 5:40 och sen var han iväg. Tror jag somnade någon gång efter 6:00.

Eric vaknade runt 7:30 och då var jag som bäst i drömmarnas land igen så han kom över i min säng, vi hade mys och han kollade lite på barn TV. Nyvaket Eric = extremt gosig Eric.

Vi ska snart ta tag i dagen. Visst, den har börjat, men vi behöver bli lite mer effektiva än vad vi är nu.

Önskar oss alla en bra dag!

Lite glad, lite ledsen och lite frågvis

Blev så glad nu på kvällen, mitt hår har kommit. Hi hi.. Här har vi inte tid att vänta på att det ska växa ut av sig självt, det gör ju aldrig det. Så nu väntar jag bara på svar på när det kan tänkas finnas tid till att sätta dit det också. Är så glad. Hoppas bara det funkar, men det är klart det kommer göra det. Jag har ju haft löshår innan så jag vet ju på ett ungefär hur det är.

Nu ska jag spendera resterande dagar till det kommer med att riktigt gno igenom min hårbotten för det är väl typ det enda som är en liten nackdel i det hela. Man kan liksom inte göra det med alla fästen.

Åh, vad glad jag är.
Samtidigt så ledsen för att Anna och dom ska iväg. Herregud, vi klarar väl oss så, men vi har så trevligt när vi ses. Det kommer bli tomt, men jag önskar er såklart en toppenvistelse. Passa på att ladda upp nu så ni orkar med oss när ni kommer hem <3


Förresten, är det någon som är här inne och läser som har uppdaterat till " Pro " och därmed kan blogga via någon App här på blogg.se Inte via Iphone då, jag har en Samsung telefon och vill ju kunna nyttja det om det nu funkar så.

Någon som vet?


Känns lite bättre

Nu har vi vilat oss en stund och nu känns allt lite bättre i kroppen. Nu är det mest bara de vanliga domningarna som smyger omkring i kroppen till och från som är mer intensiva. Jag känner mig inte lika svag i kroppen nu efter att ha vilat mig.

Jag som skulle ta tag i att få lite mer ordning idag. Antar vi får ta det i morgon då. Om jag inte kan hitta inspiration nu, men det har jag svårt att tro. Nu kommer ju snart Henke hem och det är middagsdags. Sen ska vi till Anna, Per och Nellie en sväng och dricka lite hej då kaffe. Dom åker ju utomlands i morgon.

Det var det hela för nu!

Jävla skit

Vi tog vår vanliga promenad upp till lekparken och vad händer? Båda mina ben bestämmer sig för att inte sammarbeta. Det kändes sådär att stå där uppe, veta att det är alltför långt hem ( i förhållande till vad jag orkar gå ), benen bär inte som de ska, det domnar bort och allt bara blev så jävla jobbigt.

Jag övervägde att ringa Henke och be honom komma och skjutsa hem oss men någon jävla måtta får det va. Vi lunkade hem i sakta mak och nu är vi hemma.

Fattar inte varför det blir såhär vissa dagar. Nu är det ju dessutom kallt och då brukar jag ju må bättre. Eller?! Det skulle inte förvåna mig om man kan va känslig för både värme och kyla, att lagom trots allt är bäst. Kanske har det med att göra att jag just haft min mens.

Jag känner min ms i kroppen varje dag. Tro inget annat. Men att skriva här hur det pirriar, durrar och domnar till och från under en dag skulle driva både er och mig till vansinne. Jag känner det och jag har lärt mig att hantera den där vardagsms:n som går på rutin och som är som den är, varje dag.

När dagar som dessa kommer, när ingenting fungerar som vanligt och jag inte kan göra det jag vanligtvist kan - då blir jag både förbannad och ledsen.

Jävla skit.

Hittat en lösning

Nu ska vi ta tag i den här dagen, vädret är finfint så det blir nog en svängom till lekparken sen.

Det jag pratade om igår, att det får va bra nu, är alla viktiga papper och annat. Kanske inte skrev det, jag minns inte. Jag glömmer lösenord, slarvar bort räkningar och missar mail. Det är katastrof. Jag tror lite beror på att vi flyttade mitt i när ms grejen var som mest.. påtaglig? oroande? nytt? Jag vet inte. Jag har, hur som helst, inte kommit till en punkt där allt sånt här viktigt funkar optimalt. Det funkar men har sina brister.

Så, idag, tänkte jag att jag ska försöka hitta en lösning. Låg och funderade lite igår och jag tror jag kommit fram till något bra.

Tror till viss del även att allt detta beror på att det är lite rörigt här just nu. Källaren är " under renovering " och det innebär att det är en hel del förrådsgrejer som står och skräpar här uppe och ställer till det.

Men, vi fixar till det!

Önskar oss alla en bra dag!

Nu är det dags

Senaste dagarna har det, mer än någonsin, gått upp för mig att jag måste ta tag i min jävla snurrighet. Jag har verkligen ingen koll och det stör mig.

Jag har väl kanske inte alltid haft allting på exakt " rätt " ställe. Jag har snarare haft ett organiserat kaos men skillnaden emot nu är att jag vetat exakt var allting var. Nu har jag ingen aning. Jag har vetat om problemet innan men nu är det fan dags att ta tag i detta.

Så!

Kaffedags

Henke kom hem och åt med oss och nu skulle han göra ett par ärenden och sen åka och jobba igen. Duktiga Henrik <3

Eric och jag ska snart göra oss i ordning för att åka och dricka lite kaffe hos Nellie m Familj. Vad smidigt det blir sen när ni gift Er, Anna. Då kan jag ju skriva att vi ska till Kronstrandarna. Hi hi..

Den här dagen har gått väldigt bra, även den. Det är så skönt när saker flyter på.





<3

Dagens

Dagens lekparksbilder






Utvärdering, vår dag och lite så där..

Idag har vi haft en effektiv dag med sängklädesbyte, lite småplock och en sväng till lekparken. Nu kommer snart Henke hem på lunch och det är välbehövligt. Jag är så hungrig.

Har jag sagt att jag älskar min nya telefon? Jo, men det vet ni nog vid det här laget. Har tagit lite kort i lekparken som jag tänkt fixa hit under dagen. De hamnar på Fb nu.. Jag vet att jag lovade att lära mig att föra över korten direkt till datorn men jag har inte kommit så långt. Dessutom är väl fb ett helt oket ställe att ha bilder på också kan jag tycka.

Nåja,

Löv-week då. Jag förstår att ni undrar. Jag tänker att det nog skulle hamna i kalendrar för nästa år också. Något som borde införas, liksom. Inte alls fel. Vi testar detta nu och kanske utökar vi och kör en månad. Det vore väl något? Bäst är ju att va kärleksfull och ickesur varje dag, året om, men det är inte alltid så lätt. Kör man denna kur så kan man hänvisa sin partner till att det minsann är en särskild vecka och direkt taggas irritationen ner. Så är det. Ha ha

Ha det bra, hör ni.

Snabbis

Satte mig här en snabbis. Får alldeles snart en fikagäst så det jag hinner är endast att önska oss alla en bra dag.


Rapport om vår dag

Hamnade här en sista gång för ikväll. Jag har inget att skriva om så varför jag envisas är väl egentligen den stora frågan!?!

Vi har haft en jättebra dag och kväll. Klinker till tvättstugan/badrummet nere är beställt och nu är det bara orken för att göra jobbet som ska leta sig innanför dessa väggar.

Har även träffat Nellie med familj. Eric blir helt till sig bara vi säger att vi ska åka dit och de två leker så bra nu. Lite smågruff till och från men nu är de riktiga vänner. Kramas och pussas när vi ska åka och man dör lite för det är så sött. Jossa och Sandra var där också och det var jättekul att ses, blir så sällan.

Här kommer ett par bilder från vår dag och med dom tar jag kväller, Wordfeudar lite och tittar på Desperate Housewives med maken. Några rundor Angry Birds blir det nog också.








<3

Löv week

Nu när hösten kryper inpå oss och löven faller från träden, vad passar då bättre än att inleda " Löv week "

Vi har bestämt oss för att denna vecka ska gå i kärlekens tecken och försöka minimera anledningarna till onödiga smågnabb och annat tråkigt. Vi älskar ju varandra här så då ska vi ju inte gå runt och muttra och sura. Nu gör vi ju inte det så ofta men med Henke jobbandes typ hela tiden, antingen på jobbet eller i källaren, kan även den bästa bli lite kärlekskrank. Och tillhörande kranket är gnället, typ..

Men nu är det löv week som gäller och vi kör stenhårt på det! Ha ha

Men hallå..

Dn här dagen försvann, eller början av den i alla fall. Nu är det lunch och sen vildags. Ikväll ska vi kolla klinker.

Önskar oss alla en bra dag!

Mys <3

Ikväll har vi varit hos Anna, Per och Nellie. Vi hade det mycket trevligt och barnen fikade i en koja som Anna byggde till dom <3











 





<3


Hur var det nu?

Allt klär en skönhet, eller hur var det nu?






Fars dag <3

Idag är det Fars dag och då passar det väl alldeles ypperligt att dedikera ett inlägg till den ena halvan som hjälpt till att sätta mig till världen. Min Far!

Jag älskar min pappa lika mycket oavsett dag i en kalender men det kan ändå va fint att tala om det en dag som denna! Önskar dig en fin dag, pappa. Älskar dig <3








<3

En gång till

Hamnade här en svängom till. Har egentligen inget att tillföra så varför är den stora frågan..

Henke är vaken och busar med Eric i sängen. Ett sista desperat försök till att få ligga kvar i värmen under täcket kanske. Ha ha..

Vi ska göra oss i ordning så småningom, äta en andra frukost och sen åka upp till Farmor för att fika. Henke har namnsdag idag, Christian tror jag, så han skulle kanske få tårta. Grattis älskling <3


Ska försöka lära mig

Idag tänkte jag att jag ska försöka lära mig att lägga över bilder från min telefon till datorn. Som det är i dagsläget för jag över bilder till Facebook för att kopiera dom till en mapp på datorn och sen lägga ut här. Det innebär att de flesta av er, antar jag, ser dom på två ställen. Det ska bli bättring, men jag tycker det är trevligt med bilder här också så man får glädjas åt det som det är nu, liksom.

Anna tipsade mig om en app igår. En app där man kan fixa till bilder i kollage och sånt skoj. Här kommer ett exempel.





Önskar oss alla en bra dag!

Lek och jobb

Nu har vi lekt av oss lite grann, Eric och jag. Henke jobbar. Det var tydligen en bokhylla som skulle levereras till en privatkund. Förhoppningsvis kommer han hem snart så vi kan åka och fika. Har han inte kommit om någon halvtimma klär vi på oss och går till lekparken.

Idag tvättar vi och försöker få undan all disk från diskbänken. Jag tycker inte om när den är full med glas men ibland kommer man i otakt med disken och jag är lite för bekväm för att handdiska så jag har inget att skylla på mer än mig själv.

Ska försöka plocka bort alla prislappar från de kläder jag köpte i Ullared också. Och få ordning i skåpet där alla tvålar och rengöringsmedel ska stå.

Så, varför sitter jag här? Jag har att göra.

Önskar oss alla en bra dag!

Här sitter vi

Här sitter vi i kvällen. Henke med sitt nya spel, jag med datorn och telefonen i högta hugg. Ska snart lägga mig för att sova ska bara se vem som åker ur Idol.

Jag tror det är Amanda Perssons tur i kväll!

Fotostund

Vill bjuda på ett helt underbart kort som Sandra tog härom kvällen. Nellie klädde sig fin i halsband och glasögon och bad Eric ta kort på henne med hennes leksakskamera.





Så sött!

<3

Min älskling <3



Hemma

Hemma efter en helt toppendag på Ge´kå´s i Ullared. Återkommer i morgon. Just nu är jag för trött för att ens tänka tanken på att blogga.

Har saknat min Skutt idag <3

My hard working man <3

Idag har Henke jobbat lite, kan man väl lugnt påstå. Han var hemma och åt med oss sen kom han inte hem igen förrän efter 20:00.

Nu ska vi bara ta oss lite att äta och sen krypa ner och sova. Jag har väldigt svårt att tro att jag ska kunna somna skapligt ikväll och ladda på med mycket sömn men jag skulle inte tacka nej till en god natts sömn nu inför vår resa i morgon.

Det var nog det hela!

Om jag ska va helt ärlig

Jag önskar mig en massage för min onda nacke som gör att jag har en tråkig huvudvärk. Jag är jättespänd i hela överkroppen och skulle gott behöva en avkopplande massage för att slappna av och för att öka på blodcirkulationen och få bort det onda.

Nu har vi varit i lekparken en sväng. Det var riktigt skönt idag då solen är framme och ger både lite värme och ljus.

Inväntar maken och lunchen men mest vilan, om jag ska va ärlig.


Morrn morrn

Den här morgonen började inte fullt så bra som en morgon kan göra.

Jag vaknade med världens huvuvärk, ont i nacken och den almänna känslan av att bara ha sovit en timme eller två. När jag väl insåg att det var vakna vi skulle va gick jag upp och skulle dra på en kanna kaffe. Inser att kaffebyttan är tom. Det fanns inte ens en hel skopa.

de till Henke och talade om precis exakt så jävla miserabelt mitt liv var just denna morgon. Jag tyckte väldigt synd om mig själv och trots mitt humör gjorde nog Henke det också för han lovade att åka och handla kaffe på frukostrasten och komma hem med. Tack för det, älskling.

När jag sen ska öppna kaffepaketen får jag inte upp den. Så klart. Henke gick med soporna innan han åkte så jag fick tag i honom innan han hann iväg och jag behövde gå in till grannen för att få paketen öppnad, typ.

Med paketen öppnad och hela dess innehåll urhällt i burken inser jag att kvar där nere på botten, under ALLT kaffe ligger skopan. Den enda vi har. Jag hällde över kaffet i en annan bytta, grävde fram måttet, fixade igång kaffet och när jag sen skulle hälla tillbaka kaffet i burken det ska va i kom ju typ hälften på diskbänken.

Sitter här och njuter av mitt kaffe och hoppas dagen ska ta en annan vändning än den här otursförfölda sorten!

Ullaredsresan uppskjuten

Ullaredsresan blir uppskjuten till Torsdag. Eric är genomförkyld ena stunden och helt frisk, vad det verkar som, i nästa. Såhär har det varit nu i flera veckor och jag fattar inte vad det är frågan om. Vi diskuterade och kom fram till att Torsdagen blir en bättre dag på grund av vissa omständigheter.

Nu ska vi, förhoppningsvis, se ett avsnitt Dexter. Det är många serier vi följer som är bra. Det är svårt att säga vilken som är den egentliga favoriten av alla. De har sin tjusning var för sig och gör i stort sett hela veckan komplett. Dessutom är ett serieavsnitt perfekt på kvällen då det inte blir alltför sent.

Det var det jag hade att bjuda på!

Vår dag, så långt

Idag tog vi en soft morgon, Eric och jag. Vi låg kvar och hade morgonmys i min säng och kolla på lite barn TV. Efter det tog vi frukost och därefter gjorde vi oss i ordning. Vi fick fikabesök därefter och sen har vi nu även hunnit med en sväng till lekparken. Det var så vansinnigt kallt idag så vi var inte ute mer än någon timma.

Här kommer en bild på Eric där han står i sin affär



Trevlig kväll

Ikväll gjorde Eric och Jag Henke en tjänst. Vi åkte till mamma en sväng efter maten för att han skulle få en stund för sig själv. Han valde att dricka kaffe i lugn och ro och se klart den nya Conan filmen. Vi började se den igår och tyvärr går min gräns vid den typen av film. Jag gillar inte såna, hur gärna jag än vill. Jag kan allt se både det ena och det andra men det är så extremt på något sätt.

Det var ingen större förlust för min del och vi hade en trevlig stund hos mamma.

Nu ska vi se snart se Desperate Housewives och mysa lite. Ska försöka somna skapligt ikväll igen så jag laddar på med sömn inför Ullaredsresan på Onsdag. Ser fram emot det jättemycket och jag kan stolt meddela att jag nog minsann kan hjälp till att köra lite av streckan också.

Så, nu lägger vi snart även denna dag till handlingarna och ser fram emot en ny morgondag med nya möjligheter. Mysiga kramar med sonen, lek och bus, förhoppningsvis en sväng ut och leka, lite Wordfeud, lite bloggande, lite tvättande, lite allmänt plockande och därefter mys med maken.

<3

Lekparken

Vi tog en tur till lekparken idag. Det var riktigt skönt att få komma ut och få lite frisk luft och röra på sig.





Förresten är dagboksdelen uppdaterad, för Er som följer.

Tråkigt inlägg

I bland kan jag bli så trött på mig själv när jag sätter mig här och ska skriva. Jag har liksom inget vare sig intressant eller spännande att skriva. Inget nytt, inget som är på tapeten, ingen fundering mogen nog att yttras här. Då blir det automatiskt ett inlägg, som varje dag, där jag skriver att jag är såå trött. Visserligen sov vi till 8:00 när min klocka ringde idag och det tackar jag för, men det hjälper inte hur mycket jag sover så..

Vi har mjukstartat dagen, fått lite ordning på det som behövs och nu väntar vi på Anna som ska komma och dricka kaffe. Sen måste vi ut och aktivera oss och få lite luft. Problemet är att jag är väldigt svag i benen idag, nu har ju mensen kommit och då blir ju ms:n lite mer bråkig. Eric vill gå långt och det kan nog inte jag idag så då är det lite bäddat för bråk.

Det blir nog bra,

önskar oss alla en bra dag!

Framkallning

Jag måste fortsätta där jag slutade vad gäller mappen " framkallning " här på datorn. Nu när jag dessutom har en helt underbar mobil som jag tar massvis med kort med kan det ju va kul att ha kort framkallade i album. Inte alla, men de allra bästa.

Sen vill jag bara klargöra att det jag menade i mitt tidigare inlägg om det där med att skaffa barn och sen gå ifrån varandra - det är ju sånt som händer och det är såklart inget man planerar så. Men grejen är att jag förstått från flera håll att det liksom är en grej som är så fantastisk. Att " bara " behöva ha sina barn varannan vecka, att de aldrig tyckte om kille nummer ett och sådär. Och för att inte tala om alla förhållanden som till och med spricker innan barnet i magen sett dagens ljus.

Jag har inget med det där att göra och det är inget jag lägger någon större vikt eller energi på men i bland står det bara så klart hur vridet livet är. För en del. Eller vridet är ju kanske inte rätt ord. Jag tror vissa ser lite för lättvindigt på just hela den där skaffabarn grejen. De gör det för snabbt..

Eller, jag vet inte. Det känns som att jag överförklarar men jag tror nog minsann ni förstår hur jag menar. Jag menar inget illa. Jag bara tycker synd om de barn som jag vet lever under dessa omständigheter.

Så där ja!


Äntligen

I kväll, äntligen, har vi umgåtts med Anna, Per och Nellie. Det är så kul för barnen leker mycket bra nu. Dom tar hand om Nellie´s dockor, går med vagnarna och matar. De är som en mysig liten minifamilj.

Nu blir det snart godis, cola och film. Mysigt avslut på ännu en helg som gått alldeles för fort.


Märkligt

I bland kan jag uppfatta människors syn på det här med familjeliv och hela biten som att det mest optimala är att träffa en kille, skaffa två ( minst ) barn, sära på sig, träffa den " rätta " därefter skaffa ett kärleksbarn och där är liksom the end of the story.

Nu är ju inte detta något som de flesta sysslar med men de som gör det skräder inte orden i att förklara hur skönt det var att skaffa barn och sen dela på sig för att få den där efterlängtade tiden till att återuppleva de " förlorade " åren då de hade barnen små. Kärleksbarnet som kommer därefter sen är ju bara en nytändning och så mycket mer ( kanske ? ) underbart är när de genomgick processen första gången.

Jag kan tycka att det är så märkligt, hela grejen. Att sätta ett barn, från första början, till världen är ju liksom inte som att gå och köpa en ny soffa. Det kräver stort ansvar och är ett livslångt åtagande. Att dessutom skaffa barn med någon, som de tydligen, inte känt så mycket för är ju bara ännu märkligare.

Kanske trodde dessa människor att ett barn skulle göra deras liv mer komplett? Kanske insåg de inte jobbet det skulle medföra? Kanske hade de bara så tråkigt tillsammans att de kryddade till det för att sen spola ner allt i avloppet. Typ.

Jag vet inte.. Mycket får man höra innan öronen trillar av, sägs det. Och detta är en sån där sak som får mig att höja på ögonbrynen.

Visst, jag är själv ett skilsmässobarn, men jag var typ 30 när mina föräldrar skilde sig. Och de hade inte för avsikt att påbörja hela grejen med barn och så, igen. Det var andra orsaker..

Jag tycker hela grejen är mycket underlig, hur som.

Kontentan av det hela är - skynda långsamt. Visst? Visst!

Lite bilder från ALV

Idag har vi varit nere vid ALV. Anna, Per och Nellie var med också. Barnen var överlyckliga då de fick träffa Pippi.

Här kommer lite bilder från vår dag


















Bra dag, men kylig. Har fortfarande inte fått upp värmen känns det som. Men det är lite småmysigt med extrasockar så det spelar ju ingen roll.

Tack för en bra dag <3


I´m just saying

När det blev dags för mig att välja gymnasielinje valde jag, som de flesta vet, Omvårdnadsprogrammet. Jag vet inte egentligen varför men jag har aldrig ångrat det valet. Det gav kanske inte så hög utbildning i grundämnen och sådär men jag vet en hel del, mer än genomsnittet kanske, om såromläggning och annat " braattvetaomkroppenisjuktochfriskttillstånd "

Det var en bra linje och jag trivdes med allt utom alla jävla resor till och från skolan. Första året var vi inte hemma i Södra Vi förrän 17:30 om kvällarna. Jag var vidrigt skoltrött i den perioden också så det kändes riktigt tungt.

Nu var det inte det detta skulle handla om. Det var om en sak som jag kom till insikt med eller om på grund av mitt gymnasieval.

Praktik är en del av utbildningen i ett ämne som är lite mer riktat. Man ska få testa på yrket som man kan komma att jobba i via sin utbildning. Själva utbildningen i sig är liksom arbetsplatsförlagd och man fick testa på olika bitar. Bland annat var jag på psykavdelningen i Västervik och fick titta på när det gavs elchocker, distriktsköterskan där jag fick ta venprover på patienter och lägga om bensår, ett ställe som hette Kontaktgruppen där personer med psykisk ohälsa fick komma för att få aktivering och lite sällskap. Just där hade jag gärna sett mig själv som arbetstagare några år senare när jag var klar med min utbildning men det la ner. Det finns inte pengar i den här kommunen för att ge kvalité till någon, känns det som.

Hur som, en del av de praktiker jag var på blev utplacerade på vårdhem, äldreboende eller ska man säga de ställen där de som arbetat hårt i sin dag och levt sina liv blir inskyfflade utan någon som helst kvalité?

På ett av de äldreboenden jag spenderade praktik mötte jag en äldre kvinna. Ni vet ju hur jag sagt att jag är väldigt medmänsklig i min natur? Nåja, hon var väl en ca 80 bast och nyligen genomgått en kranskärlsoperation. Hon satt i en rullstol mestadels av tiden och var mest i vägen och en börda för personalen. Kvinnan bad kanske någon gång för mycket om ett nytt glas vatten, hon kanske ville försöka gå ett par meter för mycket ( det finns det ju inte tid till mellan allt jävla städande och fejjande )

Jag tyckte så fruktansvärt synd om denna kvinnan.

De flesta dagar jag var på det stället, det var väl någon vecka, tog jag med kvinnan ut för en mini mini mega sakta promenad i området. Hon stannade upp, tog ett djupt andetag och verkligen njöt. Hon sa till mig att det var inte ofta som hennes kropp klarade av att ta just ett djupt andetag längre då hon ju till och med fått operara sig, liksom.

Hon lovsjöng mig, sa att alla skulle va som jag och jag tyckte inte det var något särskilt. En liten promenad, jag kunde gått med henne på en rast om det varit mitt ordinarie arbete för att det inte skulle inkränkta på den där viktiga städningen..

När vi återvände himlade en del av den ordinarie personalen med ögonen. Sa att " hon är ju såå jobbig " För vad? För att hon ville underhålla sin kropp och försöka komma igång efter en operation trots att hon var gammal? För att hon störde i all viktigt städning?

Just där och då insåg jag att detta inte var ett yrke för mig. Jag skulle aldrig klara av det för ni förstår, jag fattar att det inte finns tid för alla dessa gamla människor som faktiskt också har all rätt till livskvalité. De är inte bara " ett arbete att ta hand om mellan de timmar man jobbar " de är människor, dygnet runt, precis som vi. Tyvärr finns dock inte tiden för att ge någon form av kvalité till någon. Dessutom inte om personal på dessa instanser faktiskt prioriterar att fönstren ska va fina och inte känslan i de äldre människorna som sitter och tittar ut.



" And that´s all I have to say about that "


Kikar in

Kikar in här och säger hej. Passar även på att önska oss alla en bra dag.


Check

Idag har Henke och hans brorsa fixat gjutningen i källaren!





Bra jobbat!


Bråkig men bra dag

Sitter här och känner mig som världens mest usla förälder. Vi har haft en bra, men bråkig dag idag. Ena stunden har allt varit frid och fröjd och på två röda har det rosakimrande bytts ut mot svart ilska och mörka moln.

Nu ligger han och sover och jag vill bara gå in och krypa intill honom och förklara hur mycket jag älskar honom. Så han inte ska tro något annat, menar jag.

Jag vet att han vet att jag älskar honom och hela den biten. Jag vet att han gör mycket för att testa. Jag vet också att han egentligen inte menar något illa med de saker han gör. Jag vill ju inte heller va en sur mamma.

Vi började dagen med ett bråk om en skinkbit. Henke hade skurit skinkan så varje bit var delad. Det dög inte till Eric. Han skulle ha en hel bit. Till slut lyckades jag pilla ihop en bit så den såg hel ut.
Ett telefonsamtal, ett viktigt sådant, blev avbrutet en miljon gånger av att han gormade MAMMAAAAAAAA, puttade på mig och slet i mig.

Så har det fortsatt, i intervaller. På samma gång har vi varit sams, skojat och städat och busat och myst.

Det är inte lätt alltid!

Ett av mina problem

Ett av mina problem, om man nu kan kalla det problem, är att jag kör på när jag känner att jag har energin till det. Att få en hel del gjort är ju jättebra men grejen är ju att jag kör slut på mig igen. Men, jag hävdar att det är bra att få saker gjorda när jag känner att jag kan. Vila och sova det får jag göra en annan gång.

Detta är så skönt. Att känna som jag brukar. Jag menar inte att jag har massa ork och att jag inte alls är trött, jag ÄR äckligt trött även idag, men på ett helt annat sätt än det varit förut. Denna trötthet har jag lärt mig att hantera. På något vis.

Jag vet, det är så tråkigt när jag skriver om min trötthet men grejen är den att jag vet att det är andra med ms eller sjukdom i sig som läser här och för oss kan det va skönt att veta att andra känner likadant. Hur andra hanterar trötthet och hur man portionerar saker, återhämtar sig från svackor och annat. Ja, ni fattar.

Nu ska vi dammsuga och sen ska Eric få moppa. Han är så duktig idag och hjälper till eller så sitter han och målar.
Tillbaka till städandet. Idag kör jag på som om det inte fanns någon morgondag!


Längre hår

En av de saker jag vill berätta för er är att jag snart har lite mer hår. Till ett sånt bra pris att det nästan är gratis. Visst är det bra?

Detta är en ny metod som jag inte testat innan. Det ska bli spännande att se hur det är. Jag är ju van då det löshår jag haft tidigare var som klisterband fästa i håret. Det här är något liknande men mindre testar av hår. Jag tror det kommer bli bra.

Det är så störande då jag tycker det är så snyggt med långt hår men jag kan inte producera det själv. Det är tunt, stripigt och slutar växa då det knappt når ner till axlarna av sig själv. När det kommer dit är det endast få stripor och inte något snyggt alls.

2-3 veckor ska det ta. Jag längtar. Men det förstår ni nog!



Normal trött

Vaknade idag och kände mig bara " normal " trött. Så skönt. Idag måste jag städa och byta sängkläder för det är ju en del av det jag behöver göra här hemma. Eric är ganska mutbar när det kommer till den frågan. Får han bara moppa eller våttorka golven lite så är han i himmelen. Han brukar även få springa omkring med dammvippan också allt i bland.

Det känns lite som att man är på plus minus noll när det är färdigt men då har man ju ändå försökt, liksom.

Jag har haft så mycket uppslag att blogga om under dessa dagar. Vi får se om jag kommer till det idag. Jag har inte orkat skriva mer än några rader. Min hjärna har inte riktigt fungerat. Det gör den ju inte direkt annars heller kanske men det har varit värre. Ha ha..

Nu ska jag göra mig i ordning. Önskar oss alla en bra dag!


Hopp om livet

Här finns det hopp om livet i kväll, vill jag lova. Tröttheten som haft mig i sitt grepp har släppt taget. Om det nu bara är en tillfällighet eller något som är på väg tillbaka, det återstår att se.

Jag är van att vara äckligt trött, men det här har varit så mycket värre. Att inte kunna skilja på dröm och verklighet. Fy fan. Det har verkligen känts som att någon stor jätte hållt ett hårt grepp om mig, det har varit påfrestande både psykiskt och fysiskt.

Men i kväll är jag tillbaka till mitt smålulliga, förvirrade och knasiga jag. Härligt!



Check

Henke har idag bärt in 540 kg betong i källaren inför Lördagens gjutning.


Memory Lane

Idag bar det åter av på utflykt med Eric´s Morfar. Vi åkte till det hus som min Mormor och Morfar hyrde, då de levde, och nyttjade som lite sommarbostad men även för vintermys innan de blev för gamla. " Torpet " kallades det. Även Tångarp.

En hel del minnen spelades upp. Tyvärr är det idag tomt men ute kunde vi ju gå och pappa fick berätta saker han minns att de gjorde, om alla ormar han slog ihjäl och allt de byggt.

Eric trivdes bra, han gillar natur och att va ute.

Här kommer lite bilder.











Tångarpskylten har Morfar gjort. Han var lite av en konstnär. Kan man säga så? Jo, men det kan man nog. Han har målat massvis med tavlor och var nog lite av en allkonstnär.

Fan vad jag saknar Er, Mormor och Morfar. Bara vetskapen om att Ni inte fick träffa Henke, Eric eller se mig på min bröllopsdag gör ont. Samtidigt så vet jag att Ni är med mig, varje dag, från himmelen <3



Utflykt

Nu ska vi göra oss i ordning och bli hämtade av Morfar. Vi ska åka till " Torpet " idag. Det hus min mormor och morfar hyrde och nyttjade som vidsidanav boende då de endast hade en lägenhet i stan.

Jag orkar egentligen inte ge mig iväg, tröttheten har mig i sitt grepp fortfarande, men vad ska jag göra? Jag kan inte sitta här hemma, även att det är det jag skulle vilja. Tack och lov att Morfar har höstlov och kan följa med oss på lite aktiverande äventyr. Bara för att jag inte orkar har ju Eric energi.

Jag vet ju att detta, förhoppningsvis, är tillfälligt. Det är inte alltid såhär. Det beror nog på den infektion som jag har i kroppen i samband med ms och dessutom den där timmen mer eller mindre ( vet inte hur det blev ) som fortfarande inte landat i kroppen.

Det är tråkigt att gnälla över tröttheten men samtidigt är detta min blogg och den är ett ställe för mig att gnälla av mig på. Jag skriver ju främst för min egen skull.

Önskar oss alla en bra dag!


Det är jobbigt nu

På förmiddagen idag var jag hos Micaela på fika. Anna var där också och det var så trevligt att ses och bara sitta och prata i lugn och ro. Eric spenderade förmiddagen med mamma och pappa så vi hade kvalitetstid båda två skulle man kunna säga.

Annars är jag så fruktansvärt äckligt vidrigt pissigt trött så jag inte orkar med mig själv.. Jag är van att va trött, det blir man av att ha ms, men nu har jag haft en förkylning i kroppen i en vecka och jag går på knäna här. Jag känner hur hela min kropp och själ skriker efter vila och avkoppling. Jag behöver inte så mycket, bara en stunds lugn och ro. Med tanke på att Henke ska gjuta i helgen känns det som att jag kommer stupa på kuppen.

Jag är van att kämpa men när det är så här vidrigt jobbigt är det fan inte lätt. Jag tycker så jävla synd om mig själv. Seriöst. Henke inser också att det är jävligt mycket jobbigare för mig nu än annars och viker både Lördag och Söndag morgon så att jag får sova ut. Älskade Henrik <3

Det är jävligt mycket svordommar i detta inlägg märkte jag nu när jag läste genom vad jag skrivit.

Fan också!

Kikar in

Kikar in och önskar oss alla en bra dag!


Vår dag i bilder

Den här förmiddagen spenderade Eric och jag med morfar. Vi var i Hörestadhult, Gökdalen ( där pappa föddes ) och en svängom på stan.

Här kommer lite bilder från vår dag





Hinderbana i Höresdtadhult, det tyckte Eric var jättekul.







Här står Eric och pappa på insteget till det hus där pappa föddes. Bakom skymtar det stora trädet där de byggde kojor i. Det var även en liten uteplats bakom dem där det brukades serveras fika på sommaren.





Här går Eric på det som en gång var grunden till huset.














Detta var varianten av kylskåp. En jordkällare som på den tiden hade ett lock. Farmor fick klättra ner och hämta upp den " kylda " maten.





Vi har haft en mycket fin dag idag <3


Hur gulligt som helst

När vi vaknade i morse, eller ska jag säga inatt ha ha, och klockan visade på straxt efter fem bröt jag ihop lite när Eric prompt skulle gå upp. Jag förstår honom så till vida då han var hungrig och snorig och helt enkelt inte kunde komma till ro. Jag, som inte hade haft några problem med att komma till ro eller för den delen sovit typ en 5-6 timmar ( vilket ju absolut inte går med ett barn i huset ) blev väldigt ledsen.

Jag reagerade som ett barn som inte får som dom vill och bröt ihop. På riktigt. Jag grät som ett barn under täcket när Eric gått vidare till vardagsrummet där han satt i mörkret och deklarerade att vi minsann sovit färdigt.

Min reaktion både förvånar mig och gör det inte. Så trött som jag varit nu senaste tiden är bland det jobbigaste jag upplevt. Det är på gränsen till att jag kan skilja vad som är verkligt och vad som är dröm, så trött är jag. All vaken tid känns som en transportsträcka till jag åter får ligga i sängen igen och sova. Det är hemskt, men det går ju över.

Förmodligen har väl min kropp det kämpigt med en förkylning och ms att jobba emot liksom.

Hur som, det jag skulle komma till var att mitt snyftande väckte Eric´s nyfinkenhet och han kom till mig. Han uppmärksammade att mamma var ledsen och rev av en ruta hushållspapper till att torka mina tårar. Därefter gav han mig " Ninis " Hans älskade och mest värdefulla gosedjur som är med honom varje natt och i bland på dagen.

Hur gulligt var inte det? Ett par minuter senare satt vi och åt frukost tillsammans, jag och min älskling. Det är ganska mysigt att vara med när det blir ljust ute, en kopp kaffe ( eller en kanna typ ) och min son bredvid mig.

Även en morgon som denna är ju en del av ett liv som passerar alldeles för fort.

<3

Jävla allergi, får man säga så? Ja, det får man!

I Söndags var vi och åt ärtsoppa hos pappa. Jag drack kanske en halv dl mjölk till maten. Cola är ju livets dryck men till ärtsoppa funkar det inte så jag sippade på ett glas vitt till middagen. Vi åt vid 12. Därefter tog vi lite kaffe efter maten och sen åkte vi vidare till Gnagaredalen för att kolla på folkraceträningen.

Väl där uppe såg jag att Eric hade lite matrester runt munnen så jag gjorde som så många andra med mig, blötte min tumme och gnodde bort det.

Vad händer då, 1 timme och 40 minuter efter att jag druckit mjölk? Eric blev helt rödflammig i hela underdelen av sitt ansikte. 1 timma och 40 minuter efter att jag druckit mjölk och även druckit kaffe i mellan.

Detta ger mig en extrem ångest. Vad fan skulle hända om han skulle få det i sig? Skulle man kanske fråga barnavdelningen om man ska ha en sån där stötdos med cortison hemma? Skulle han få upp allt direkt och därmed klara sig?

Jag tänker förskola, skola, livet i sig framöver. Jag kan ju inte vara med precis överallt och detta är uppenbarligen ingen lätt allergi. Det visste vi ju då de som utfört testerna på honom har sagt att han är kraftigt allergisk emot komjölksproteinet men såhär känslig?! 

Kan man ens räkna med att detta ska växa bort då det börjat så intensivt? Någon som vet, hört från någon?

Min älskade lilla kille. Vill bara att den här dumma allergin ska växa bort. Åtminstonne så han kan få i sig mjölk som är tillagad.


Vänder det till något positivt

Jag skulle kunna börja detta inlägg med att beklaga mig över det faktum att Eric vaknade 5:45 idag och ansåg att det var morgon hur jag än försökte. Han var så trött att han höll på att somna om där han satt i sängen men sova, nej det skulle vi inte. Förbaskade snoriga näsor.

I stället väljer jag att berätta om något roligt. Vi ska på utflykt med morfar idag och med tanke på vår tidiga start på dagen åker vi tidigare. Redan vid 8:30.

Vi ska till Gökdalen där huset låg som pappa föddes i, Torpet - det hus som min mormor och morfar hyrde och nyttjade som sommarbostad och därefter om tiden finns ska vi till Hörestadhult.

Det blir ju inte bättre än man gör det och vad gör det om kroppen skriker efter sömn? Laddar med kaffe och positivt tänkande så ska det nog bli en bra dag av detta också.

Återkommer med bilder från vår dag till kvällen!

Önskar oss alla en bra dag!

RSS 2.0