<3

Eric stod vid grillen ikväll



Nej men hej..

Att sätta sig här när man inte är på humör är aldrig bra. När jag heller inte vare sig vill eller kan skriva vad det egentligen är som trycker mig blir det ju inte bättre. Ingenting blir förståeligt, ingenting blir något skoj att läsa. Det blir liksom bara så fel med en massa kryptiskt larv. Jag är egentligen inte mycket för det men nu får det faktiskt bli ett undantag. Tyvärr. Kan ju tyckas att det är väldigt onödigt att ens skriva att jag är irriterad då, om jag ändå inte tänkt säga varför? Det kan jag hålla med om, förvisso. Men, nu är det som det är. 

Kvällen, på det stora hela, har faktiskt varit bra. Henke, jag och Eric åkte ut till morfar och hälsade på. Han stod ute vid sin klyv så vi tog en kopp kaffe där på stående fot. Jag tror han uppskattade visiten.

Sen åkte vi till Anna, Per och Nellie och hälsade på en kort sväng. Nu är vi hemma och ska förbereda lite gott att äta till Big Brother. Henke ska sövas därefter för han ska jobba i morgon. Inte hela dagen men till lunch kanske. Eric och jag ska umgås med morfar en stund på förmiddagen. Vädret ska väl va okey så vi tar nog med fika och åker till Hörestadhult.

Det var väl det hela för nu.




En kort rapport

Dagen idag började bra. Anna, Per och Nellie kom på besök. Vi fikade och barnen lekte bättre än någonsin, bland annat med eric´s playmobile ( stavas det så )

Sen kom mormor och morfar på besök och lagade raggmunk åt oss.

Nu i eftermiddag har Henke och Eric städat i källaren och jag har vilat. Bra arbetsfördelning, kan tyckas, av en annars städande och fixande fru i huset. Kan va skönt att få slippa någon gång i bland liksom.

Det var väl det hela det!



Nostalgi

Här kommer ett par bilder från när vi var uppe på banan för de radiostyrda bilarna. Vi har haft en bra dag. Lite osälja på förmiddagen då både Henke och jag hade ont i huvudet men när middagen var på gång ( blev grillat med mormor och farmor ) så beslutade vi att hålla sams. Ha ha..

Jag hann att dammsuga av och nu ska jag snart ta tag i något ännu tråkigare. Duscha. Varför tycker jag att det är så tråkigt? Man skulle ju kunna tro att jag gillar att gå omkring smutsig men så är det ju så klart inte. Det är bara så tråkigt, tråkigt, tråkigt.

Bilderna








Kvällen har varit nostalgisk, kan man säga. Vi kollade på Youtube klipp på våra favoriter från ungdomen. För mig var det gruppen " Trance Dance " Det var skillnad det. Rackarns vad jag gillade dom. Såg dom en gång i Kisa parken när jag var i 10 årsåldern och ni må tro att jag var lycklig. Fick deras autografer och kramar av dom allihop. Ha ha.. Vilka minnen.

Jag var våldsamt kär i sångaren Ben Marlene minns jag.

Nu har jag kollat på det lilla utbudet som fanns på nätet. Jag har ju inte sett så mycket av dom, då när det begav sig, på -80 talet. Vi hade två kanaler då och det var väl någon form av lista eller så som gick en gång i veckan där man kunde få se en glimt av en video. Tänk så tiderna ändrats?

Nej, duscha var det!

Bilens dag, ont i huvudet och träningsvärk

Hamnade här en stund innan vi ska ner till stan. Det är tydligen någon form av " bilens dag " på torget och det kan man ju inte missa med två biltokiga pojkar i familjen.

Jag är trött, vad annars? Har så ont i mina bihålor. Rör mig gärna inte alls. Det känns som att det är alldeles för mycket inne i huvudet på mig och allt liksom inte får plats. Jag har laddat med panodil nu och hoppas kunna slippa ont ett tag.

Har även träningsvärk idag men det ser jag faktiskt som ett bra tecken. Det innebär att jag hade en fungerande kropp nog igår för att klara av att göra något. Eller hur?

Nu återstår bara att önska oss alla en bra dag!

Rackarns bra

Idag har vi haft en bra dag. Den har varit lite påfrestande då både Eric och jag haft lite dåliga humör men vi har klarat oss och nu står vi inför en långedighet för Henke. Han ska väl jobba några timmar på Måndag men det är ingen fara.

Eric och jag har idag klippt rosorna idag. Huruvida jag har gjort rätt eller inte lär vi väl märka när den riktiga sommarvärmen kommer. Om det blir några blommor. Jag har aldrig någonsin klippt ner rosor i hela mitt liv. Jag googlade lite innan vi gick ut och konstaterade att de ska klippas " hårt " så det har jag gjort. Lite finlir är det kvar dock men det tänker jag ta i samband med att jag rensar landet nästa gång. Henke hade hem en kärra på frukostrasten så den har vi fyllt idag. Eric var både hjälpsam, måttligt road och mot slutet aningen trött på det men vi hann med att sparka boll innan vi gick in och åt lunch. Henke jobbade in lunchen och kom tidigare hem så vi hann även lämna klippet på tippen.

Därefter kom mormor och morfar och bjöd oss på mat <3 Älskar mina föräldrar som tar god hand om oss. Man ska va tacksam för sånt här i livet. Man vet aldrig vad som väntar bakom hörnet.

Jag har hunnit med att damma lite så nu är det bara tråkig dammsugning kvar som jag tänkte roa mig med i morgon. Vårt hem är i stort behov av det, kan jag säga.

Nu pustar jag även ut vad gäller en viss planeringsgrej som varit mycket på tapeten för mig ( och två till ) senaste tiden. Nu är det bara en del samtal att göra men det är rena rama motorvägen. Jag tror jag ska kunna njuta en del av denna helg i alla fall. Förra helgen var aningen hektisk men vad gör man inte liksom..

Nu ska vi mysa till det lite, njuta och ta det lugnt. Tittar med ena ögat på Let´s Dance och surfar med det andra. Inväntar Big Brother, vad annars. Kommer nog även vila ögonen på maken också. Duktiga, duktiga Henke som jobbar och sliter för vår skull <3

Det var väl vår dag det. Knasig känsla att inte ha bloggat på hela dagen men så blir det ibland. Senaste tiden har den tid jag vanligtvis lägger på bloggen fått läggas på annat men nu när det är i fas och både känns kanon och kommer bli så rackarns bra så är det både värt det och så vidare.

Nu, dags att dyka i min Pollypåse!



Föll på sannolikhet, igen

Långt inlägg, om mitt ärende hos Patienförsäkringen. Jag har delat med mig av deras ord och markerat mina egna kommentarer om detta med = *



Igår när vi varit ute, Eric och jag, så jag postbilen komma. Jag fick en sån där känsla, som jag kan få ibland, av att mina papper från Patientförsäkringen var med igår. Och mycket riktigt, det var dem.

Jag gick och hämtade posten, såg ett stort kuvert från Patientförsäkringen och kände direkt att detta inte var ett positivt utlåtande för vår del. Det var så tjockt så jag misstänkte att det var papper där i för hur man gör om man vill överklaga. Tänk vad rätt jag hade.

Efter att ha öppnat och läst fylldes jag av en känsla av tomhet. Jag kan, faktiskt, inte fatta hur det kan va möjligt att det blev såhär. Men, jag är ingen expert i frågan.

Man kan läsa att " Jag söker vård 2010 - 08 - 29 pga blödning och att jag är oroad för utomkvedshavandeskap då jag haft ett tidigare.  Man ser en minimal hinnsäck och bedömmer det som ett tidigt missfall. HCG visar på förhöjt värde. "

* Det jag sökte för var " smärta på just vänster sida av nedre delen av magen och att blödningen var brun " Annars hade jag inte oroat mig för ett utomkvedshavandeskap. Kvinnan jag pratade med på sjukårdsrådgivningen innan vi åkte ropade till mig att jag måste ringa efter en ambulans. Sonen och maken fick följa med. Jag fick INTE åka i bilen själv om det nu skulle visa sig att det faktiskt var ett utomkvedshavandeskap. Låg buksmärta på sidan med brun blöding under graviditet är något de ALLTID tar allvarligt på när det kommer till sjukvård. Det verkar inte riktigt som att problematiken med VAR jag hade ont och HUR blödningen såg ut blev särskilt uppmärksammad av PF *

Blev uppringd, rent spontant av en annan läkare som bara ville kolla hur det var, 2010 - 09 - 01 och då säger jag att smärtorna försvunnit och därför avvaktar man med ett återbesök.

* Visst hade de värsta smärtorna försvunnit. Konstigt, men så var det. Jag hade obehag hela tiden men trodde ju det berodde på missfallet som jag även hade och faktiskt blev tröstad av att ha mitt i allt ihop. *

* Doktorn som ringde, vågar inte nämna namn längre, sa att " HCG provet var svårtolkat " Söker någon för misstanke om utomkvedshavandeskap och ett HCG prov visar sig vara svårtolkat har du facit i hand där. HCG:t ( graviditetshomonet ) är oftast väldigt luddigt och lågt vid utomkvedshavandeskap *

2010 - 09 - 06 är jag på återbesök och då " ser allt ok ut. Inga tecken på kvarvarande graviditet, äggstockar är nomala. " 

* Beg to differ, även här. Jag hade rester kvar i livmodern. Inte mycket, men det fanns. Huruvida man kan ha sett att mina äggstockar såg normala ut kan jag vare sig förstå eller hålla med om. Jag hade en spängfylld vänster äggledare, som ett par dagar senare började brista och blöda ut i buken, vilket kunde lett till en så allvarlig komplikation som min död! Sen är det så, jag har varit på väldigt mycket UL och undersökningar och det går inte att se äggledarna i detalj på de vanliga UL maskinerna som har använts alla gånger här utom just operationsdagen. *

* Dessutom, ett STORT FEL som görs här är att inget nytt HCG tas. Hade det tagits hade jag inte behövt vakna den där morgonen med de hemska smärtorna. *

2010 - 09 - 16 söker jag akut för " kraftig smärta över vänster äggstocksområde. Nytt Hcg tas som visar på sannolikt utomkvedshavandeskap och jag opereras via titthålsoperation ( vänster sida bortagande av äggledare ) Vid operation finner man blod i buken och äggledaren är för skadad för att sparas. Jag skrivs ut 2010 - 09 - 17 "

* HCG visar på SANNOLIKT utmkvedshavandeskap. Så, vart kom annars graviditetshormonerna som tickade på ifrån annars`Jag hade under 1000 när jag var på första besöket då jag skulle varit i vecka 4 eller 5. På operationsdagen var det på 9,900. Livmodern var ju tömd av sig själv enligt uppgift från sjukhuset jag var på. Borde det inte stå att det VAR ett utomkvedshavandeskap då? Jag har även träffat en kvinna, av en händelse under IVF:en som går i god för mig ( om jag vill ) att hon såg redan på de första UL bilderna att där va graviditet på båda ställena. Det skulle ingen kunna säga annat om om hon fick ett ord med i spelet *

* Gick på tre HCG mätningar efter operationen och det skönk fint. Efter operationen.

* Och den viktigaste frågan av dom alla om det nu bara var ett sannolikt utomkvedshavandeskap jag hade som opererades - vad var det det? Det skickades på analys och var inget konstigt med. Alldeles för trasigt alltsammans för att ens analyseras då graviditeten och äggledaren var en endaste mosig hög ( mitt antagande )

* Det kvarstår ju ändå frågan om vart de 9,900 i HCG som uppmäts den morgonen, vart kom de ifrån liksom? Varför fick jag inte ta fler kontroller på mitt HCG? Visst, det är märkligt att den där värsta smärtan försvann men jag sökte för brun blödning i tidig graviditet. Har haft ett utomkvedshavandeskap innan och vet hur det känns och hur det är. HCG:et var svårtolkat. Ringde det ingen klocka mer än för mig? Och vad hände med att lyssna på patienten? *

" De har funnit att den föreligger en felaktig / fördröjd diagnos och behandling av utomkvedshavandeskapet i den mening som avses i patientlagen men att detta behandlingsförlopp inte orsakat mig någon personskada som inte annars skulle förelegat. Hade man tolkat symtomen korrekt borde du opererats 8 dagar tidigare än vad som nu blev fallet. Man hade då med knappt övervägande sannolikhet kunnat rädda äggledaren men denna hade läkt med ett ärr som hade påverkat funktionen negativt.

* Jag kan inte fatta var de 8 dagarna kommer ifrån. Faktiskt. Jag söker för det jag gör den 29/8 och anser att jag borde legat på operationsbordet samma kväll. Eller morgonen efter. Det spelar ju ingen roll att det kändes bättre och det ena med det andra. Största delen till att det kändes bättre var nog även att jag blev så lättad att höra att det var alltför osannolikt att jag inte kände efter hur jag egentligen hade det. Det var en sån lättnad och befrielse att få åka hem med den packade väskan den kvällen. Så säker var jag på att få va kvar att jag till och med packat en väska *

Man såg vid operationen inga säkra tecken på påverkan på den kvarvarande högra äggledaren men dess funktion kunde inte bedömas. Det är dock överhängande sannolikt att din fertilitet inte har påverkats av fördröjning av diagnos och behandling av detta utomkvedshavandeskap utan är påföljd av tidigare utomkvedshavandeskap. "

* Här råder det meningsskiljaktighet. Bland det första den opererande doktorn sa var att " Satsa på IVF för syskonförsök annars så kommer du säkerligen få ett utomkvedshavandeskap i din kvarvarande äggledare " Den var slingrig i sitt förlopp och skulle sannolikt inte kunna göra jobbet helt rätt *

* Fördröjningen av att detta upptäcktes har ju inte gjort att den kvarvarande äggledaren är sämre men hade min vänstra opererats i tid hade jag haft ett ärr, som hade läkt och i sinom tid kunnat ( kanske ) ge oss ett syskon på den roliga och lite mer billigare vägen *

Det står också att " En förutsättning för att ersättning ska kunna lämnas är måste en felaktig diagnos / fördröjning orsakat en skada som annars inte skulle uppkommit. Det räcker inte med att diagnosen som ställts var felaktig. "

" Diagnosförseningen har heller inte påverkat sjukdommens förlopp. Någon merskada har således inte uppkommit och någon ersättning kan därför inte lämnas "

Jag är så tacksam för att jag fick hjälp med detta, så klart. Att jag blev opererad och allt. Vården var bra, de är fina människor ( de flesta ) Jag är dock så ledsen och besviken på hela grejen. Doktorn som opererade mig ursäktade sig många gånger med orden " Det här är ju något som inte får hända " Han kunde inte förstå hur dom kunde ha missat detta. Att ha ett så högt HCG på ett utomkvedshavandeskap är skrämmande och helt otroligt, enligt honom. " Det får inte ske " Men det gjorde ju det. Han anklagade sig även mycket för att inte ha gjort det där HCG provet på mitt återbesök. Hade han beordrat ett sånt hade det inte behövt gått så långt och det är väl där de räknar ifrån på PF.

Jag var så ledsen, besviken och arg då jag fått brevet. Nu har det lagt sig. Jag tror inte att det är lönt att ens försöka driva detta vidare, men jag vill ha upprättelse. De 40 - 50 000 kr vi hittills lagt på IVF är väl egentligen inget att tvista om. Det är ju något vi vill, ha ett syskon. Om det bara hade funkat kanske jag inte varit så bitter.

Något som är ganska komiskt är att de skriver att det vore osannolikt att den vänstra äggledaren hade kunnat hjälpt oss att bli gravida om den blivit opererad. Osannolikt likt den tvillinggraviditet jag bar på på två olika ställen. Med tanke på hur osannolik jag ändå, tydligen, är så kanske just jag hade suttit här höggravid nu. Eller hur?

I stället är jag bitter. Väldigt bitter. Men samtidigt tacksam och glad.


Spray Tan och ont i bihålorna

Nu har vi testat på Spray Tan och jag tycker resultatet blev jättebra. Henke också, han som var så emot det innan. Tji fick han, liksom.

När vi kommit hem hann jag vila en timma när pojkarna fixade med maten men jag hade nog behövt sova till i morgon. Fy, vad trött jag är. Jag har någon slags problematik med mina bihålor. Antar att det var ditåt det bar av med den halsont som jag haft hur länge som helst nu. Väldigt ont över bihålorna och en massa äckelsnor. Nu är det aningen bättre men jag har haft så ont så jag är öm däröver nu efteråt. Antar att tröttheten, till viss del, beror på detta.

Nu ska vi snart till Anna Nellie.



Snart iväg

Nu har jag påbörjat mitt inlägg om det som gjorde mig så ledsen igår. Jag har skrivit men jag är inte riktigt klar ännu. Det kommer till kvällen. Vårt internet funkade inte igår när jag skulle skriva så därför denna väntan.

Nu ska jag snart åka på Spray Tan för att testa med Anna och Millan. Livet går vidare, liksom.

Jag är grymt besviken och irriterad idag. Inte så ledsen faktiskt. Jag bara känner det som att jag blivit stampad på och inte fått den upprättelse jag ville ha. Det detta handlar om är utlåtandet från Patientförsäkringen, för er som inte vet.

Önskar oss alla en bra dag!

Ledsen, besviken och arg

Dagen började bra. Jag var på relativt bra humör, inte alltid alltför trött. Vi plockade och fixade, tog en sväng ut med cykeln, lekte lite i sandlådan. Sen där någonstans kom regnet och nu är jag i obalans. Varför? Jag får be att återkomma om det senare ikväll.

Jag är ledsen. Besviken. Arg. Ledsen. Besviken och arg. Och lite ledsen. Och lite besviken. Och lite arg.

Jag orkar faktiskt inte bry mig samtidigt som jag bryr alldeles för mycket. Jag ÄR skör nuförtiden och jag kämpar på trots brist på både energi eller egentligen lust till någonting. Sen blir det såhär och man kan likna det vid en sån där hjärtmonitor som börjar pipa med det otäckaste ljudet av dom alla. När hjärtat liksom ger upp helt.

Nu vet jag att mitt hjärta, och min själ för den delen, går att återuppliva så det är ju inte helt kört liksom. Men jag trodde att det skulle vända någon gång. Börja plana ut och på något vis gå min väg någon gång.

Jag är ledsen, besviken och arg.

Punkt!


Fin kväll

Den här dagen passerade även den. Det har varit lite extra motigt den här veckan med tanke på att jag dras med någon envis halsont och seghet. Det är inte lätt då jag liksom aldrig mår bra och dessutom känna sig lite extra motarbetad. Men, det har funkat.

Eric läste lite och spelade lite spel på min telefon en stund på eftermiddagen så jag hann att slumra till. Det var inte någon lång, avkopplande vila men den får mig ändå att klara dagen till dess att Henke kommer hem. Efter min lilla vila gick vi ut och rensade land. Eric cyklade, grävde och hjälpte mig lite grann. Jättehärligt väder och jag tycker det är så skönt när jag fungerar nog för att klara av såna saker.

Tänk, för inte mer än ett par veckor sen blev jag framrullad i rullstol, kunde knappt ta mig fram här hemma i huset och klarade med nöd och näppe av att sittandes ta en dusch. Helt sanslöst men det säger ju en hel del om hur lynnig denna sjukdom faktiskt är. Man vet aldrig från en dag till en annan. Eller, man vet inte ens på en dag vad man kommer mötas av ett par timmar senare.

Skönt i alla fall när jag fungerar och klarar av såna saker som att fixa lite lätt i trädgården. Och skönt är det också att Eric är med på noterna lite grann.

Ikväll har vi varit hos Cissi, Andreas, Noelle och Hugo. Anna, Per och Nellie var också med och det var jättetrevligt. Barnen lekte, överlag, bra och vi kunde prata och ha det bra.

Nu blir det snart lite TV tittande.

Eftermiddagsfika

Nu sitter vi här och tar lite eftermiddagsfika. Eric har varit duktig och inte vilat medan jag hunnit få någon mini mini lur. Om inte annat har jag ju sträckt ut mig och tagit det lugnt en liten stund och i tider som dessa får man va glad för det lilla.

Eric´s testande humör kvarstår och jag får en känsla av att hans mål för dagen, till viss del, är att reta upp mig för att se hur långt han kan ta det. Han skiner som solen själv för att i nästa stund va.. jo men molnig då. Med inslag av åska och regn.

Nåja..

Nu ska vi snart ge oss ut en stund. Eric lekte så bra i sandlådan förut så jag hoppas det funkar nu också i väntan på att Henke ska komma hem. Orkar inte med någon mer cykeltur. Vi var iväg på en rejäl sväng förut.

Det var väl det hela för nu!




Lite av varje

Vädret idag är så pass fint så jag skulle vilja vilja ge mig ut och påta lite i trädgården. Jag känner dock inte för det. Jag vet inte.. Kanske eventuellt att vi går ut och plockar lite ogräs eller något men jag vet inte om jag vill bränna den lilla energi jag har på det. Med tanke på att vi ska försöka ha Eric till att inte sova middag idag heller. Hoppas på bra humör för oss båda, aningen med energi för våran del och att vi kan samsas i det vi tänker ta oss för. Eric är trotsig och tvär idag och jag är trött och sur så det är ju inte direkt oprimalt.

En cykeltur och lite bollsparkande blir det ju, hur eller hur. Lite grävande i sandlådan. Det vanliga liksom. Ikväll ska vi nog umgås med fina vänner tillsammans med fina vänner så att säga. Det ser vi fram emot här hemma!

Dagen i sig löser sig. Det vet jag. Jag försöker ta det lugnt och inte stressa upp mig så ska det nog ordna sig.

Önskar oss alla en bra dag!

Nu är det snart dags för er att börja hålla en tumme. Ska snart ringa " ett viktigt samtal " som vi säger här hemma för att om möjligt få va ifred när man gör det. Hoppas, hoppas, hoppas det ordnar sig!



Håll en tumme

Jag känner verkligen hur inläggen här blir tråkigare och tråkigare och tråkigare. I takt med det blir jag tröttare och tröttare, typ.

Det är väldigt mycket styr just nu. Eller, det har varit. Nu är det bara ett litet hinder att kliva över i morgon och har ni en tumme över, håll den, så detta går i lås nu annars blir jag helt tokig. Jag känner mig ganska färdig med detta och skulle faktiskt vilja ha lite lugn och ro. Slippa tänka på det där och kunna fokusera på att skriva lite roligare saker här än att jag är trött.

Trött är jag ju allt som oftast och mer eller mindre men det brukar allt bli ett och annat lite mer genomtänkt inlägg också och inte en massa blaha blaha som det är nu.

Kvällen har vi spenderat med vänner. Henke och Stefan har jobbat i källaren. Det börjar ta form nu och det kommer bli riktigt bra.

Nu ska vi snart mysa till det och äta lite gott. Jag ska be snällt om jag kan få massage för jag tror hela min ryggrad ska explodera.

Det är så konstigt det där. Jag är nästan helt säker på att den brännande, skärande smärta jag har i min övre ryggrad beror på min MS. En dag som denna, då jag faktiskt inte känt av min MS så mycket fysiskt är det då jag har som mest ont. Man skulle ju kunna tänka sig att det är förändringar i märgen, eller vad man ska säga, som smärtar. Men då borde man ju ha symtom i kroppen också?! Förstår ni min tanke?

Nåja, jag har ont. Jätteont. Men å andra sidan är jag van vid den smärtan så jag får ta den. Tro det delvis även kan bero på all den extra stress som varit nu det senaste. Och allt Henke´s jobbande som gör att det inte blir så mycket avlastning för min del. Tur att jag har världens finaste vänner som tar så god hand om mig och min son <3

Förresten, när ni ändå håller en tumme för morgondagen, håll en även för att jag ska få lite massage vet jag. Så kanske jag får det. Vet vet!


Eric gillar tillbehören

Idag blev det korv med bröd till middag. Eric gillar tillbehören, kan man väl konstatera. Vi har bordsskick i den här familjen men ibland måste man ju tänja lite på gränserna. Eller hur?!





Vidrigt trött

Det är noll energi i min kropp och jag är så vidrigt trött så jag helst vill lägga mig och gråta men det går ju inte. Vi har i stället bytt sängkläder och byggt koja i samma veva. Eric flyttade hemifrån där någonstans men bestämde sig snart för att komma tillbaka. Det blev nog varmt att bo i grottan som vi byggt. Ha ha..

Därefter var vi ute på en cykelpromenad och sparkade lite boll. Sen kom Henke hem på lunch och därefter var ju planen att JAG skulle vila och att Eric skulle va vaken. Nu blev det lite tvärtom med en kille som var jättetrött idag, slocknade på två röda och därefter låg jag bara och stressade med att försöka koppla av innan klockan skulle ringa. Pust.. Det blev ju en ca 20 minuters avkoppling som var välbehövlig men jag hade verkligen behövt sova.

Nu har vi en hel del tvätt att hänga upp. En diskmaskin att plocka ur, ett våffeljärn att rengöra sen kommer väl Henke hem. Vi ska äta korv med bröd till middag och sen ska han ner i källaren och jobba. Vi umgås nog med Anna och Nellie.

Det var väl vår dag det.

Låter jag negativ och tråkig?

Alltså, jag är så trött idag. I huvudet och i min kropp. Allt ringande och styrande i helgen har totalt tagit musten ur mig och med tanke på att jag har någon form av förkylning i kroppen är jag inte direkt pigg för det heller. En del fixande återstår men det är inte så mycket och det tackar jag för. Jag orkar inte, faktiskt.

Nu var tanken att vi skulle byta sängkläder här. Sen gå ut en stund och cykla. Hur jag ska orka, det vet jag inte, men det funkar inte att bara sätta sig till när man har barn. Man måste kämpa. Humöret blir lite grann därefter men det är vi ganska vana vid här hemma.

Skulle jag fått bestämma skulle jag fått en skön massage nu. Därefter skulle jag sovit till dess att jag inte orkade mer sen skulle vi ätit god middag och bara softat. Tagit det lugnt. Stängt av telefonen och lite grann pausat mitt liv. Bara varit och tagit det lugnt. Total tystnad runt omkring, all disk och städning skulle varit omhändertagen så inget stressade mig. När jag inte orkade med tystnaden mer och jag inser att jag faktiskt älskar ljudet av lekande, glada barn skulle vi umgås med den allra finaste av familjer. Fikat och umgåtts så som vi tycker om att göra. 

I ställer tar vi nu tag i att byta sängkläder, går ut och sen kör den där jobbiga stressiga kortvilan där Eric förhoppningsvis inte hinner somna innan jag powernappat nog för att orka resten av dagen.

Låter jag negativ och tråkig? Det är inget mot vad jag känner mig.

Önskar oss alla en bra dag!

Jackass Söndag

Man kan väl lugnt konstatera att mitt liv, fär närvarande, cirkulerar kring en viss möhippa som ska äga rum framöver. Men, det blir nog bra så småningom. Nu, för första gången idag, hade jag ett par minuter över och de lägger jag här.

Vi har haft en fin dag idag. På förmiddagen var vi hos Anna, Per och Nellie. Cissi, Andreas och Noelle var också där så barnen lekte. Noelle var så söt och fixade och donade för sig själv medan Eric och Nellie körde någon barnvariant av Jackass Söndag. Men, huvudsaken är att de har roligt. Det var heller inga direkt stora fadäser trots nämnda tema.








Eric fick även två kassar med kläder som Cissi´s son vuxit ur och det är vi väldigt tacksamma för <3

Kvällen spenderade vi tillsammans med Anna, Per och Nellie. Barnen har lekt, fikat, bråkat, målat och lekt lite till. Precis så som det ska va, liksom.


Nu ska jag kolla runt lite här på nätet i väntan på Big Brother.



En kort rapport

Hamnade här, första gången idag. Jag fick skön sovmorgon av mina pojkar. När jag kommit upp gjorde jag mig i ordning och Henke tog med Eric ner i källaren för att jobba lite. Därefter åkte vi till Farmor och fikade. En provkörning av den radiostyrda bilen därefter fick jag åka hem och vila och pojkarna åkte och handlade.

Nu kommer mormor och farmor hit för att äta mat. Det är väl vår dag.


Inte mycket tid över

Det blir inte mycket tid över till någonting egentligen dessa dagar. Det har varit otroligt mycket pratande, ringande och sms:ande vad gäller en viss möhippa i slutet på denna vecka. Alltså, möhippan är inte i slutet av denna vecka men det har varit extra mycket pratande om det. Men, nu tror jag det mesta är under kontroll och att alla är nöjda och glada. Självklart är en sån här sak väldigt svår att planera men det känns som att vi haft det lite extra motigt på vägen. Men, nu är nog det mesta under kontroll. Det är bara en massa ringande, sms:sande och pratande i helgen kvar sen är det nog färdigt.

Henke är trött. Han har börjat vi 5:00 varje morgon denna vecka. Min duktiga karl. Det tråkiga är att det inte blir mycket kvalitetstid mellan oss. Men det tar vi igen så småningom.

Ikväll har vi varit hos Anna, Per och Nellie och fikat och lekt. Det är alltid lika trevligt. Anna var snäll och hämtade oss så Henke skulle kunna vila lite efter maten. Tyvärr blev han lite störd i sin tänkta vila av sin telefon så han kom dit lite tidigare än tänkt och umgicks även han.

Nu tittar jag på Let´s Dance och pojkarna sover. Okey, jag bloggar och kollar på Let´s Dance samtidigt. Vi får väl se om Henke vaknar till och vill kolla lite TV med mig innan han kryper ner och sover för natten.


Börjar bli förkyld

Nu har Anna varit här och fikat med oss. Vi är trötta, sega och allmänt lättretliga både Eric och jag. Min hals ömmar och jag som trodde jag klarat mig från den här förkylningen är nu mera skeptisk. Henke hade ont i halsen igår. Näsan vill rinna ibland. Jag kände ju av detta redan i början av veckan men då det inte blivit värre trodde jag inte att jag skulle bli förkyld. Nu är jag dock mer skeptisk, som sagt.

Eric har några konstiga utslag på sin kropp. Igen. Jag vet inte vad det kan va. Det skulle säkert kunna va vattkoppor men jag vet inte längre. Upphöjningarna som ploppade upp igår är kvar, olika i storlek och bleka till färgen. Kliar gör de också så han redan rivit sönder sig, stackarn.

Det konstiga är att han bland annat fick på knäskålarna igår och att de under natten blivit mindre. Det borde ju va ett tecken på att det inte är vattkoppor? De andra är dock i samma storlek som igår så just de upphöjningarna kan ju berott på något annat i så fall..

Vi får se hur det blir och vad som händer. De borde börja bli fyllda med vätska under dagen i så fall. Jag har tittat på honom så mycket nu sen igår så han är lite less på mig och jag får inte se.

Jag är trött idag. Jag vill bara att Henke ska komma hem. Ta hand om oss, här hemma. Kramas och mysa i det, för dagen, totalt supertråkiga vädret.

Önskar oss alla en bra dag!

Bra kväll

Vi har haft en väldigt bra dag idag. Eric är fortfarande lite ansträngd i luftrören men jag tror ( vågar jag skriva det ) att det är på bättringsvägen. Som det känns nu så klarar vi detta utan att behöva åka till sjukhuset och andas in vad det nu är han behöver andas in. Tack, förresten, till min personliga rådgivare. Alltid skönt att kunna bolla sina frågor om mediciner.

Sen måste jag bara skriva att jag är så stolt öven en vän som kämpar emot något som jag till och med har svårt att föreställa mig att vara utan. Det jag pratar om är rökning och det är så otroligt starkt jobbat att kämpa på som du gör S. Jag är stolt över det jobb du gör, för det är inget som går på räls. Jag vet ju själv hur det var när jag lyckades härda ut och emot i nästan 9 månader. Sen föll jag dit igen, dum som jag är. Men det är inte min historia vi ska belysa här. Stor kram till dig <3

Nu är sonen på sövning efter trevligt umgänge med Anna, Per, Nellie och Sandra. Barnen tog en liten cykeltur på kvällen sen har vi fikat och lekt. Och tittat i smyg på Eric´s kropp som har underliga utslag. Vi får väl se vart det tar vägen.

Nu ska vi umgås som folk, Henke och jag.

Självkänsla

Redan när Eric var väldigt liten tänkte jag på honom som en liten person med både känlor och tankar. Det gör väl såklart alla, mer eller mindre, men jag ska försöka utveckla detta så ni förstå hur jag menar.

Min åsikt, eller tanke, om min egna lilla fundering är att bara för att ett barn är litet innebär inte det att det bär på en massa känslor och tankar. Kanske har inte ens språket kommit igång men trots det har barnet ifråga börjat att förstå saker som pågår i sin omgivning. Förstå men inte kunna uttrycka måste ju vara en hemsk period och det är inte konstigt att små barn trotsar i perioder då de börjar inse sitt eget värde, inse att de är en egen person, känna att de har en herrans massa känslor som svallar och inte veta vad som pågår.

Det man kan göra är ju att förstå. Detta är lättare sagt än gjort och jag är ABSOLUT INTE något praktexempel som alltid hanterat Eric´s trots exemplariskt. Jag har blivit arg, jag har höjt min röst och jag har till och med kört med den där klassiska mutgrejen nu på senare tid när han mer förstår att han faktiskt beter sig illa och att det inte är okey. Vi införde bland annat konsekvens av dåligt beteende tidigt och det funkade. I bland och med varierat resultat. Det viktigaste i hela kråksången är att man kommer ihåg att det rör sig om barn.

De förstår så mycket mer än man tror men de måste testa. Det är bara så.

Nu kom jag lite grann ifrån det detta skulle handla om. Nämligen självkänslan för ett barn.

När ens barn växer upp tror jag, eller såklart vet vi ju alla, att det är av absolut största vikt att respektera de små. Att de blir insläppta för att hjälpa till med saker, det om inte annat får ju deras självkänsla att växa. Jag skulle aldrig någonsin i mitt liv göra narr av Eric, framför honom. Skratta, sådär hånfullt åt honom om han skulle göra ett misstag som inte var med mening. Jag inser också att det är största vikt att hantera dessa små fadäser med kärleksfull respekt då han är en liten kille, ett barn, som håller på att lära sig sakta men säkert att vara vuxen.

Jag är inget praktexemplar. Jag har stora brister och det är inte alltid jag lever som jag lär. Efter en dag med en massa bråk, gnäll och trotsgnabb kan även jag bli sur. Arg och till och med förbannad. Men, och detta är viktigt, när det kommer till saker som han inte gör med flit. När han gör misstag som verkligen är misstag men som är viktigt att hantera på rätt sätt - då skulle jag aldrig komma på tanken att göra någonting för att kränka hans lilla stora personlighet.

Jag vill få honom att växa. Jag vill att han ska ha en stark känsla om sig själv och att han ska veta att han duger precis som han är. Och viktigast av allt, att vi älskar honom mest av allt i hela världen.

Vi bråkar, vi kramas, vi älskar varandra. På ett bra sätt. Precis så som det ska vara. Och, Eric har varit torr en hel dag nu på egen begäran! See what I meen..

Sweet!

Planerar och fixar

Förlåt för skral uppdatering. Men, de få stunder jag faktiskt kan sätta mig vid datorn växer inte på träd och idag har varit en sån dag då jag fått lägga den tiden på annat skoj.

Önskar oss alla en bra dag!

Kändes som " a million dollars ".. ett tag

Ni vet ju att jag, MS msässigt, hade ett helt brutalt jobbigt avslut på förra veckan och även i helgen. Så till den grad att jag på Lördagskvällen kände det som att det var 5% styrka i mina ben som hjälpte mig att bära upp min kropp. Det var så nära att benen gav vika och la av att fungera helt.

Nu ska jag inte säga att jag är återställd, för det är jag inte. Men, det värsta och lite till har gått över och jag känner igen min kropp mer än jag gjorde de där dagarna.

Jag är mer trött, har mer ont i huvudet och den där obehagligt brännande, skärande värken jag alltid känner i min nackrygg är värre. Jag har den darrande, pirrande obehagliga känslan kvar i kroppen till viss del och jag känner att jag blir trött fortare ( kroppsligt ) men ändå känns det som att jag mår så mycket bättre.

Att känna att man helt står utan kontroll, det är inte jag som bestämmer och att man helt får förlita sig på sin omgivning för att klara dagarna - då är det väldigt jobbigt. Det är ledsamt, nedstämmande och gör en lätt väldigt irriterad.

Jag är ingen expert på MS i sig. Jag kan ju bara relatera till det jag känner och det lilla jag vet. Antagligen måste det ju va så att kroppen kan bli så väldigt påverkad av sjukdommen?! Att jag var i skov, är i skov, det är något som jag är väldigt säker på. Det måste varit det kraftigaste jag upplevt hittills då hela kroppen, i stort sett var påverkad av det!

Idag vaknade jag med den där värken i ögonen man kan få när man har feber. Känner ni igen er i det? Hur varje ögonrörelse liksom smärtar.. Det första jag tänkte på var - är det dags att gå på med inflammation även på synen nu då? Jag märkte det inte så mycket mer sen efter att vi gått upp men nu, på eftermiddagen, så märker jag hur den där fläcken i synfältet är värre. Jag blir yr av både ögonrörelser och synintryck.

Har man MS kan ögonen i bland leva sitt egna lilla liv. Att ögonen liksom " darrar till " och man tappar fokus. Ett par blinkningar så är det borta. Det inträffar mest när man är trött eller kollar i dåligt ljus, tycker jag. Men, idag är det mer av den varan också.

Vet ni vad? Jag är så less på detta. Jag är så trött på allt gnäll, på att må såhär dåligt som jag till och från gör. Jag mår ALDRIG bra men efter att ha haft den där kraftiga försämringen i helgen känner man sig lite grann som a million dollars sådär en vanlig Onsdag när man ändå vaknar och känner igen sin kropp. Den känslan fick ju, tyvärr, inte bli långvarig med tanke på ögonen nu då. Fan.. Hoppas att det snabbt går över och bara är något tillfälligt. Kanske håller jag på att få Eric´s förkylning och kroppen spelar mig spratt för det?!

Jag menar, hur mycket kan pågå i en MS hjärna på en och samma gång? Hur många delar kan påverkas av skov, liksom? Jag har ingen aning..

Sorry, för ett väldigt tråkigt inlägg..


Första turen på den riktiga cykeln

Idag är Eric feberfri. Eller, han var det i alla fall på förmiddagen. Jag har tyckt så synd om honom som kämpat sig runt över trösklarna här inne med sin cykel så idag kunde jag inte stå emot honom när han så gärna ville ta den med ut på en provtur. Visst, jag vet att det inte är bra att anstränga sig när man har problem med luftrören men vi var ute max en kvart och han blev aldrig ansträngd. Han cyklade några turer fram och tillbaka på garageinfarten.

Här är en bild på en stolt kille



Väntar

Nu väntar jag bara på att tvättmaskinen ska bli klar, vilket är alldeles snart. Sen ska jag krypa ner och vila mig. Eric kanske somnar till en stund han också. Han har ju ingen feber idag men han är hängig och jag tror han kanske behöver vilan idag också. I morgon är vi nog tillbaka till ickevilan för honom vilket innebär en ännu mer trött mamma.

Idag har jag inte humöret med mig för fem öre. Eller tålamodet, om man vill ha det lite mer specificerat.

Nu ska jag hämta tvätten.

Onödigt

Det känns nästan lite onödigt att skriva ett inlägg. Jag skulle kunna välja ett inlägg, vilket som helst, och publicera igen. Jag är trött, har ont i huvudet och i min nacke. Eller nacke är väl egentligen fel ordval. Det liksom bränner och gör väldigt ont i ryggraden.

Eric är feberfri, i stort sett idag. Han har sin hosta och forfarande lite svårt med andningen men det är bättre idag efter Bricanyl och hostmedicin så nu hoppas vi att det ska ordna till sig. Problemet med Bricanylen är att han blir ganska speedad av den och det är jobbigt för en liten kropp som inte orkar och inte mår bra med en medicin som ger en förvriden känsla i kroppen att den vill så mycket. Det är också jobbigt för mamman att hantera. Kanske är jag en dålig mamma som erkänner att det är jobbigt att ta hand om och vårda men så är det ju inte hela tiden. Vi har det bra också. Mellan dusterna.

Nu kommer dagens hälsning från Eric:

euryruyede r4i9j b0t545

Önskar oss alla en bra dag!

En kvällsrapport

Sitter här och äter Polly. Surfar lite i väntan på Big Brother. Jag är trött och har ont i huvudet. Så ovanligt, eller hur.

Jag har varit ifrån mina pojkar ikväll. Trevligt ljusparty hos Linda. Alltid trevligt att få komma hemifrån en stund och bara va sig själv och inte behöva passa upp på någon. Inte för att det gör mig något, uppassningen. Men i bland blir det lite för mycket av den varan och särskilt nu när han inte är riktigt kry, den lilla sötnosen.

Tror även att det kan va bra för Henke och Eric att spendera tid tillsammans mellan allt jobb på jobbet och i källaren. De trivs bra med varandra de där två.

Henke har kommit en bra bit på väg i källaren och jag är mycket stolt över honom. Nu blir det väl att han inte kan jobba där nere i morgon men får han bara gå ner ett par timmar varje kväll är det mycket som händer. Tänk sen, när hela källaren är klar. Vad skönt det ska bli. När man kan börja få ordning på allt som bara står huller och buller där nere. Kunna sortera in i förråden och få ordning även där. Det kommer bli bra, det tar sin tid men det får det faktiskt göra.

Är på väldigt bra humör ikväll. Eller, humöret är väl kanske inte jättebra men jag är så glad för en nyhet jag fått. Så kan man säga. Väldigt trevlig nyhet <3

Så, det var väl det hela för nu.



Ledsen idag

Att skriva ett långt inlägg och sen radera är ju inte direkt vanligt här.. Jag vet inte.. jag känner mig så ledsen. Tom. Nere. Jag vill bara ha Henke här, få kramas och få höra att allt kommer ordna sig.


Projekt tvättstuga / badrum

Projektet går framåt. Projekt tvättstuga / badrum alltså. Eric fotograferade igår när vi satt och tittade på när Henke jobbade.





De gula väggarna som har en tendens att komma med på många bilder där nere ifrån ska bli vita!

Någonting jag är bra på

Hamnade här en stund nu. Anna har varit hos oss och fikat. Eric är aningen piggare idag men hans luftrör är allt annat än bra. Henke ska hämta Bricanyl men de trodde inte att det skulle komma in på apoteket ( receptet alltså ) förrän efter 16. Jag hade ju tänkt mig att han skulle hinna få två gånger idag men vad kan man göra..

Annars känner jag mig så slutkörd och överkörd. Jag har haft en jättejobbig period på grund av min MS. Eric´s sjukdom gör att vi sover väldigt dåligt. Jag är trött och mår allmänt dåligt. Faktiskt. Det är mycket som gör mig både ledsen och lite smått knäckt. På gränsen till irriterad eller så är jag redan där. Jag vet inte, jag orkar snart inte bry mig. På riktigt. Det är så jävla tråkigt, kan jag tycka. Nu ska jag återgå till att tycka synd om mig själv här. Det är något som jag är väldigt bra på och någonting som jag faktiskt klarar av!

Så..

 
Önskar oss alla en bra dag!


Tack <3

Nu har Eric tagit kväll och jag hoppas, både för hans och min skull, att vi kan få sova någorlunda inatt. I morgon måste jag ringa sjukan och höra om de kan skriva recept på Bricanyl ( oral ) till honom. Han har ju haft det innan och en öppnad flaska håller i ca tre månader så jag vill ha en ny. Jag hoppas att de kan skriva ut recept så vi inte behöver kravla ner där. Och att det hjälper så vi inte behöver åka ner så han får andas in sånt där luftrörsvidgande.

Febern ligger runt 38,5 give or take beroende på när vi kollat.

Visst är det jobbigt att se de annars så pigga ögonen trötta av feber, hosta och snorande. Det är jobbigt när snoret rinner hela tiden och nysattackerna kommer och går. Det är jobbigt att se de så trötta ögonen tårfyllas av sticket i näsan och det måste torkas på de små söta kinderna. Men det absolut jobbigaste av allt är när hans andning bli påverkad. Så till den grad att han kan få ut två ord, max, på ett andetag. Han blir liksom andfådd endast av att prata. Min lilla älskling.

Äntligen har han fått sin cykel med stödhjul och vad händer. Inte kan han va ute och cykla i alla fall. Tur är väl ändå att han inte haft den ute ännu så han drar omkring på den här inne. Han tar sin hostmedicin och nässpray som en krigare för att bli frisk snabbt och kunna få visa Nellie sin cykel " in action " och ta en cykeltur med henne.

Nu sa vi mysa lite, Henke och jag. Inom kort vaknar Lill-Skrutt. Det är jag helt säker på.

Förresten, TACK alla ni som peppat mig idag. Via bloggen, facebook och via SMS. Ni är guld värda och det betyder så otroligt mycket. Man känner sig inte alls lika ensam. Det här är till er <3

Och vet ni, jag känner mig bättre i kroppen. Håll nu en sten sten sten hård tumme att det är på väg tillbaka.

Uppdatering

Bilden talar väl för sig själv..



...

Eric är genomförkyld och hostar. Jag mår jättedåligt i min kropp av min MS. Detta är ingen bra dag. Alls. Jag vill bara lägga mig och gråta som ett barn. Jag orkar faktiskt inte. Jag gör inte det..

Önskar oss alla en bra dag!

Sparar på min energi

Jag känner väl lite som så att det är aningen lite med ett endaste inlägg på en dag. Men, jag har liksom inget direkt att komma med. Inget kul att skriva om. Jag är trött, lite ledsen, har huvudvärk och känner mig ganska orolig för hur denna veckan ska gå.

Nu i eftermiddag så har jag faktiskt ordnat till en aning i kroppen. Eric har varit hos Farmor, Henke har jobbat i källaren och jag har försökt att bara koppla av. Jag har väldigt svårt för den biten men ikväll har jag lyckats se bortom allt damm i hörnen och struntat i att dammsuga. Jag vill spara på den energi jag har och dammet finns där ju i morgon också. Detta, nästan, även om jag hade städat idag.

Nu ska vi snart mysa till det lite, äta lite gott och se Big Brother.


Premiär i rullstol

Den här helgen går till historien som den absolut värsta ( hittills antar jag ) i mitt MS liv. Det känns som att det inte finns ett uns av min kropp som inte är påverkat eller berört av vad det nu är.

Jag är svag i musklerna, hela kroppen vibrerar och durrar, det känns som att musklerna i benen spänns det allra minsta en muskel kan spännas utan att det syns. Jag har inte haft någon som helst ork i kroppen och att transportera sig från vardagsrummet till köket har till och från inneburit en enorm påfrestning.

Igår var vi, som ni vet, i Kolmården. Tack och lov för att vi hade fått låna en rullstol. Jag hade inte orkat gå från bilen till entren ens. Nu fick Henke dra omkring på mig, Eric hjälpte också till ibland.

Känslorna för detta faktum, att jag suttit i rullstol för att kunna vara med, är både överväldigande och svallande. Så klart är en rullstol ett jättebra hjälpmedel som gjorde det möjligt för mig att överhuvudtaget vara med. Men känslan av att sitta i den. Och känslan av att inte orka, den går inte att beskriva.

Henke började med att säga " Det är bara att hoppa i direkt Becca " när han hade monterat den. Jag menar, vad skulle jag försöka och pressa mig själv att gå för när jag inte orkade? På samma gång som jag inser hur bra det var att den va med så blir jag så ledsen över det faktum att jag satt där och inte orkade.

Eric, älskade lilla Eric, han älskar ju allt med hjul så han tyckte ju det var jättehäftigt att jag satt i den där. Jag var lite rädd för att han skulle tycka att det var konstigt. Han var så duktig och skulle göra som pappa och drog sin egen vagn runt i stort sett hela Kolmården.

När vi började gå, eller Henke gick och jag åkte, då kom tårarna. Det gick inte att stoppa dom. Jag kände mig så hjälplös och liten. Jag kände mig helt bedrövad, nedslagen och besviken på livet i sig. Besviken på min kropp. Besviken på allt egentligen. Henke lutade sig fram och tröstade mig. Han menade på att nu har vi gjort premiärturen, en bra dag. Vi skulle ha en fin dag och behöver inte förknippa " första gången i rullstol för mig " med att jag bara helt plötsligt behövde sitta i en. Nu har vi testat och det gick bra och minnet från vår dag i Kolmården är starkare än det att jag satt i den där rullstolen. Förstår ni?

Efter att ha gråtit en liten skvätt ordnade jag till. Ryckte upp mig, där jag satt. Jag började tänka att detta inte var så dumt ändå. Jag var med och vi hade det bra. Det var ju huvudsaken.

Jag är fortfarande inte okey i kroppen. Långt ifrån. Jag är ledsen idag men jag har inte bloggat på hela dagen och jag ville berätta för er om min rullstolspremiär.

Så,
det var det hela för nu!

Utflykt idag

Nu ska vi alldeles snart åka till Kolmården. Jag har en riktigt dålig MS dag, även idag, men vi åker trots detta och hoppas på det bästa. Förhoppningsvis får vi till en så trevlig dag så jag inte behöver känna hur jobbigt det faktiskt är.

Önskar oss alla en bra dag!


Är detta kulmen på något tro?

Nu har vi tagit en liten promenad i regnet, Eric och jag. Man kan lugnt säga att jag är allt annat än pigg i kroppen. Hela jag känns vibrerig, tung och domnig. Rätt som det är får jag känslan av att någon häller ett spann kallt vatten över mina fötter, händer eller en arm. Jag hoppas detta är kulmen på något för såhär vill jag inte ha det. Så här orkar jag inte ha det.

Mestadel av dagen har jag spenderat i sängen. Detta till trots att Eric varit med mig. Men han förstår, min lilla älskling. Promenaden tror jag faktiskt var en dålig idé idag. Det känns sämre nu.

Morfar är här så vi ska ta oss lite kaffe nu!

Gnällspiken rapporterar

Det känns lite grann som att bloggen kommit i skymundan. Jag uppdaterar ju varje dag men jag har, som alla andra, perioder när man kanske prioriterar annat, har annat att göra eller helt enkelt inte har några intressanta saker att skriva. Senaste tiden har jag varit mer trött och även känt av min MS mer fysiskt vilket i sin tur gör att jag blir mer nedstämd vilket gör att jag gnäller mer och blir trött på mig själv.

I morgon är tanken att vi ska åka till Kolmården. Det kommer bli kämpigt med tanke på svagheten i mina ben. Igår fick jag tipset av en vän att man, möjligtvist, kan få låna en rullstol av sjukhuset. Där är vi nu, jag väntar på att en snäll kvinna där ska hjälpa mig att hitta en möjlighet för att få till detta så jag ska kunna följa med. Förhoppningsvis behöver jag inte använda den, jag tror dessvärre att jag kommer behöva det.

Igår när Henke kom hem talade jag om för honom om mina planer. Det kom som en chock för honom då synen av mig i en rullstol på något vis blir lite för mycket för honom. Det är en av hans största fasor, att jag ska bli rullstolsbunden, buren.

Vi pratade en hel del om detta ämne. Vi var ledsna båda två. Jag tror att vi på något vis lever i förnekelse över hur läget är här hemma. Jag känner min MS i kroppen hela tiden, men förtränger. Henke känner inte och har på något vis hamnat i något skede där han kämpar på med jobb, nöje och mer jobb för att slippa känna efter hur han mår, känna oron och sorgen.

Det kunde ju varit så mycket värre, det vet vi också. Men detta är inte heller lätt att bära. Ett kroppsligt förfall, en sjukdom som förändrar ens kropp och själ. Ingenting är och kommer någonsin att bli sig likt.

Vi pratade även om bromsmedicin. Jag sa, återigen, att jag är livrädd. Jag klarar inte av det. JAG VET att jag kommer behöva det och jag känner det. Men någonting i mig gör att jag bara vill slå bort, jag pallar inte. Jag vet inte varför.

Allt känns så svajjigt. Det är så mycket som vi vill som hänger i luften. Att börja med bromsmedicin skulle utesluta annat vi vill. Som en sista återföring. Kanske skulle jag må bättre, kanske skulle bromsmedicin funka med uppbromsning av förloppet av min sjukdom och göra att jag skulle må bättre, men jag klarar inte av tanken på att börja ta sprutor, må dåligt av biverkningar. Jag känner mig så liten och rädd när det kommer till frågor som dessa.

Det är så skönt att kunna få gråta ut i varandras armar och konstatera att " det var inte såhär det skulle bli " Det är inte bara jag som känner så. Att få höra Henke säga att han är stolt över mig som kämpar på. Han är min stora tröst, har tar ner mig på jorden om jag lättar för mycket och han hjälper mig upp ur de djupaste av svackor.

Så, nu har jag gnällt färdigt för nu. Henke är, samtidigt som jag skriver, på väg för att hämta en rullstol. Det blir nog bra. Det ordnar sig. Det var inte såhär det skulle va men det blir ju heller inte bättre än vi gör det till.

Önskar oss alla en bra dag!

Svagheten i mina ben

Nu sitter jag här, tröttare än tröttast men vi har haft en jättefin kväll. Vi har umgåtts med Anna och Nellie som också var själva. Sandra och Jossa tittade förbi där uppe också. Barnen har lekt, fikat och badat. Alla var på bra humör och det gör ju allt så mycket bättre.

Nu sover Eric sen en timme tillbaka. Det funkar skapligt med ickevila för honom på dagen. Visst är han trött till och från på dagen, men det är ju inte så konstigt.

Nu väntar jag på att Henke ska komma hem. Och på att Big Brother ska börja. Vi ska äta lite då, vi har ju knappt setts idag så det kan ju va lite trevligt att avrunda kvällen tillsammans. Bäst för mig vore att gå och lägga mig nu. Jag har haft det kämpigt när vi kört kortvilan för Eric. Nu sover jag lite halvt som halvt en kort stund och med ett öga öppet, typ. Men, det ordnar sig det också.

I morgon ska jag ringa till sjukan. Jag ska fråga dom om det finns möjlighet att få låna en rullstol att ta med på vår Kolmårdsresa på Lördag. Det finns, förmodligen, ingen möjlighet för mig att orka gå där så det är det enda alternativet. Om inte Henke ska behöva dra omkring mig i en skrinda.

Det känns helt sjukt att ens behöva tänka i banor som dessa men jag måste börja inse fakta, se realistiskt på läget hela tiden. Och som det varit nu i någon månad så är jag så svag i benen att jag inte orkar gå många meter innan benen väger bly, jag tappar känseln och orken i dom och vågar inte lita på att de ska bära upp mig. Anpassar man takten och går långsamt orkar jag ju aningen längre men nu är det tydligen väldigt kuperad terräng i djurparken och en backe som start gör ju att all muskelstyrka hinner ta slut direkt.

F*n att det skulle behöva bli såhär..

Nu finns det säkert en och annan som tänker att det bara är att börja träna. Visst, det håller jag med om, det låter som det mest logiska. Men, jag antar att det som bland annat händer i mina ben när jag " bara " går är att musklerna blir varma och det är det som bland annat utlöser hela den där grejen. En värmekänslig MS patient reagerar oftast om kroppen ökar 0,1 grad. Det gör man ju relativt snabbt bara man tänker tanken att röra sig.

Detta innebär ju att musklerna, som tex i benen när de går, blir varma och ökar kroppens temperatur långt innan man ens hunnit bli svettig och känna av att man ens rört sig. Det handlar liksom inte om lathet eller att jag inte skulle orka för jag vet inte när jag kom upp i hastighet nog för att ens bli andfådd senast.

Det är inte kul detta men jag försöker att kämpa på. Henke kommer nog va den som lider mest av att, eventuellt, se mig i en rullstol. Inte för att han får dra omkring på mig utan just bara av åsynen. Jag ska försöka klara det ändå men jag är skeptisk till att det ska funka.

Ni kan ju hålla en tumme för mig.

Är det, förresten, någon här som vet om man har rätt att låna en rullstol bara sådär?





Gnällspik

Dra åt he****e vad jag är trött. Jag är så trött, trött, trött så jag inte riktigt vet hur jag ska fixa att hålla mig vaken. Kannan till kaffebryggaren är i diskmaskinen som inte är färdig än på en timme.

Jag har en maskin med tvätt att hänga upp, en tråkig huvudvärk och en son att underhålla. Sonen är också trött för han har inte vilat idag heller.

Vi ska snart klä på oss och gå ut en stund. Vänta på att klockan ska bli middagsdags så vi kan börja med maten. Henke ska inte va hemma ikväll så den här tröttheten hoppas jag slippa bära hela kvällen för då blir det hela mycket jobbigare än det behöver vara.

Nej, nu har jag gnällt klart.

Förmiddagsfix

Vädret är skapligt idag. Inget regn i alla fall. Så nu på förmiddagen ska vi ta en liten tur med Eric´s balanscykel. Han är så duktig på den nu och fixar det jättebra. Lite hemmafix ska vi väl försöka hinna med också. Kör en tvättmaskin och behöver väl köra ett par till under dagen.  

Det är väl, på ett ungefär så vår dag kommer se ut fram till lunchen.

Önskar oss alla en bra dag!



Tänk om jag bloggat då..

Slogs av en tanke nu såhär på kvällen. Hur tråkigt det är att man inte hade internet, Facebook eller en blogg när man var ung. Jag gick på gymnasiet när jag för första gången ens hörde talas om internet. Jag minns vi fick en kod för någon typ av inloggningsmöjlighet men hela grejen kändes så stor och jag var aldrig vare sig intresserad eller speciellt kunnig vad gällde datorer.

Men, det grämer mig lite. Visst, nu fanns väl knappt konceptet " blogg " 1997 men hela den sommaren hade jag så gärna haft dokumenterad. Kunnat gå tillbaka och liksom fångat känslan man hade där när jag blev så hårt uppvaktad så jag nästan gick sönder. Ha ha..

Jag minns, det är ju inte det det handlar om. Tänker jag tillbaka blir jag helt varm inombords. Jag hade varit kär innan, trodde jag. Jag hade älskat, jag trodde verkligen det. Jag hade haft killar men jag hade aldrig träffat " en Henrik " Jag kände direkt att det var annorlunda. Det var som en drog som jag ville ha mer av. Jag började växa första gången vi träffades och insåg hur mycket jag betydde för en annan människa. På samma gång blev jag lite rädd för den människan betydde så mycket även för mig.

Nu tog det ju sin lilla tid med uppvaktning och lite bråk och lite gnabb hit och dit innan poletten trillade på plats och Henke fick sin givna plats i mitt hjärta på riktigt men jag har nog alltid varit sådan. Jag kan inte " ge mig hän " eller " ge av mig själv " om jag inte känner att det betyder något för personen ifråga. Verkligen betyder något. Vi kände varandra bra länge innan vi överhuvudtaget ens kysste varandra och det säger ju en hel del, tycker jag. Det var ingen press, jag tror nog vi båda visste att det skulle vara vi så den väntan var bara.. bra. Vi spenderade hela den fantastiska sommaren 1997 till att lära känna varandra. Vi visste nog båda två att det var det bästa för att ett eventuellt förhållande skulle generera det mest positiva resultatet. Många timmar i telefonen, ja man pratade faktiskt med varandra på riktigt på den tiden. Många samtal när vi åkte omkring i bilen.

Tänk om jag hade bloggat då. Jag undrar vad jag hade skrivit. Visst är det synd. Samtidigt så känner jag ju att jag omöjligen hade kunnat ha samma blogg kvar i så många år. Eller hade man det. Inte vet jag. Men det hade varit riktigt skoj.

Jag tror jag ska leta rätt på mina gamla dagböcker. Kanske kan ni få en liten inblick i hur det kändes då.

I minnet finns allt det där fina kvar. Tänker man på det så kommer man ju såklart på alla tokigheter. Idag när vi lyssnade på " We are young " med gruppen FUN Eric och jag fick jag en sån härlig känsla. Blundade jag så kändes det som att jag svävade. Henke var med mig och vi var tillbaka på den där tiden. När vi kunde åka omkring i hans Fiat hela natten, kanske på sin höjd hålla handen. Vi var så kära och vi svävade omkring i ett tomrum som inte alls var tomt. Det var fyllt av kärlek och allt var bara så underbart, fint och härligt.

Jag tror att jag kanske, kanske kanske kanske kanske kanske, är i någon form av åldersnojekris där jag börjar inse att tiden går för jävla fort!


Älskar min familj så mitt hjärta nästan går sönder!



Mina flitiga pojkar

Ikväll har vi varit uppe och pojkarna har jobbat med banan till de radiostyrda bilarna. Stefan hade någon stor grävmaskin som han körde med och sen hjälptes de åt att kratta lite på vallarna och flygen. Eric tycker ju om att hjälpa till så han fixade och donade. Jag krattade också, orkar ju inte så mycket i dagens läge men jag gjorde lite i alla fall.

Nu ska vi snart ta oss lite att äta sen ska väl Henke krypa ner och sova. Han börjar ju ännu tidigare nu för det är så mycket på jobbet. Jag ska försöka hålla mig vaken för att se Big Brother.

Här kommer en bild på mina flitiga pojkar!




Mens

Idag vet jag inte om jag är ledsen eller glad. Eller, jag tror jag är åt det lite mer nedstämdare hållet. Jag kände det direkt när jag vaknade, det blev lite bättre när pappa och jag var på stan men det var väl för att jag inte tänkte på det då, sen nu igen. En dag kan ju börja bättre. Vaknade och hade fått mens och det är ju alltid lika trist. För min del känns den, fortfarande, som ett hån trots att vi inte ens försöker få barn själva längre.

De där känslorna sitter väl i, antar jag. Från tiden då man försökte, letade symtom och hoppades. Då, på den tiden då vi försökte, så blev vi ju såklart mer ledsna när mensen väl kom. Men än idag har man ju inte slutat hoppats. Sen var ju hela den där " svängen " igång i ett par år också så det är ju inte konstigt att man fortfarande är lite skev i förhållande till sin egen menscykel. Inte fan vet jag.

Nåja,

nu ska jag ringa min mamma!

Testar en ny sak

Idag har vi haft en bra dag. Pappa och jag var på stan ett par timmar på förmiddagen och Eric var hos mormor under tiden. När vi kom hem åt vi lunch med pappa Henke, Eric och jag.

Nu i eftermiddag har vi testat en ny sak. Jag slumrade till när Eric spelade lite på min telefon. Han har alltså inte vilat middag och jag tror nog det ska gå bra ändå. Han är ju så svårväckt efter att bara fått sova en halvtimma så nu slipper vi ju bråka om att han ska vakna. Idag.

I morgon kanske är en dag med andra förutsättningar. Jag behöver ju vila men han behöver det nog inte så det är ju bra om detta kan funka.

Nu ska jag ta mig en dusch!


Sick n´tired

När Henke kom hem från jobbet igår för att äta middag hade jag precis hittat ett youtube klipp på en blogg. Jag drog igång det och en låt började spelas, " Sick n´tired " med Anastacia.

Henke blev helt lyriskt glad där han stod, med ryggen emot datorn, och bara hörde att jag minsann spelade musik. Jag gör inte det särskilt ofta nu för tiden för jag blir stressad av det. Eller, inte musiken i sig.. Jag kan inte ha musik på vid vissa tillfällen. När det ska lagas mat, om vi har musik på i bakgrunden och ska prata eller om Eric kommer och tjatar om något när musiken skrålar på.

Hur som helst, Henke vände sig om och såg vad det var jag tittade på. Ett klipp som var gjort om MS med den där låten. Vi tittade på den tillsammans och var så ledsna efteråt båda två. Jag grät, den var så träffande och stark, på något vis.

Mina vänner på Facebook kanske redan sett den. Annars får ni ett nytt försök här, tror jag. Detta är lite grann som en minibeskrivning av hur det kan va att ha MS.

http://www.youtube.com/watch?v=PtmuaSVHYLM&feature=share


Jag är ledsen att jag inte kan göra länken snygg med en bild och så, som alla andra kan. Men, det är inget konstigt, det är en länk och allt är i sin ordning till klippet som jag tycker ni ska se! Texten till låten är ganska träffande den också utan att ens vara skrivet för ändamålet i sig!


Önskar oss alla en bra dag!

Har du en bäbis i magen, mamma?

Idag på lunchen hände något som jag inte alls var beredd på. Någonting som vittnar om att vår lilla kille börjar bli både stor och är väldigt mycket med i samtalen och hör vad som pratas om.

Rätt som det var, när vi stod och pratade, pekade han mig på magen och frågade om jag hade en bäbis i magen. Nej, svarade jag ju såklart. Jag önskar så högt att jag fick säga att jag minsann har det. Att vår lilla kille skulle få bli storebror. Att introducera ett syskon via en gravidmage och låta Eric få känna på en bäbismage som bär på ett syskon. Få ta kort på min höggravida mage med Eric´s nyfikna händer emot.

Listan kan göras lång.

Svaret på frågan blev bara - nej!

Sov som en gris

Rackarns vad trött jag är. Sov som en gris i eftermiddag och vaknade helt lullig. Funderar på att klä på oss och ta en cykeltur nu innan Henke kommer hem. Han skulle hämta några saker till källaren innan han åker hemåt så han kommer ju inte direkt vid 16.


Morrn morrn







Önskar oss alla en bra dag!


Slut på långledigheten

Nu kan man väl praktiskt taget säga att Henke´s härliga långledighet är slut. Så tråkigt tycker vi ju allihop. Tanken var att han skulle åkt och jobbat en stund i kväll men efter lite pratande fram och tillbaka bestämde han sig för att åka ännu tidigare än han redan vanligtvis gör i morgon bitti. Detta innebär att jag får spendera kvällen själv med min godispåse som sällskap. Men, det ordnar sig nog.

Jag är trött så egentligen skulle jag kunna lägga mig nu också. Men jag vill ju se Big Brother så jag ska försöka hålla mig vaken.

Idag har vi blivit provsminkade inför bröllopet. Jättekul att bli i ordninggjord och inte behöva göra det själv.

I morgon ska vi åka till Linköping och prova våra tärnklänningar. Det ska också bli jättekul då vi även får se färgen på dom. Vi har ju provat modellen på klänningen vi ska ha men den fanns inte i den tänkta färgen. Mamma och pappa kommer hit och har hand om Eric under tiden. Perfekt nu när pappa har Påsklov.

Det var väl det jag hade att bjuda på. En bild kan jag även visa er. Henke och Eric var på rally på förmiddagen.



Morgonrapport

Idag vaknade Lill-Skrutt långt innan 7. Jag vet inte riktigt varför han börjat göra det. Inte för det spelar någon som helst roll för det är ju morgon då men han brukar sova lite längre. Kanske är det ljuset på morgonkvisten som lockar honom? Strunt samma.

Henke skulle ta morgonen idag. Han är så rolig, Henke, när det är " hans morgon att gå upp med Eric " Han ställer klockan på den tid som Eric får sova som längst, 8, och det är då Henke tror att han automatiskt vaknar. Ha ha.. Så är det ju inte. Långt ifrån. Eric vaknar allt mellan innan 7 och just den angivna tiden 8.

Henke ligger sen kvar, ovetande är nog inte riktigt rätt ord, i sängen och götter sig. Mumlar några ord och somnar om av och till till dess att " Eric larmet ringer "

Idag hade ju, som sagt, Eric och jag varit vakna mer än en timme när Henke´s klocka ringde. Eric fick dock en stunds mys i sängen med pappa Henrik, jag fick äta min frukost ensam / i lugn och ro och nu är vi alla vakna och mer eller mindre glada.

Idag ska här provsminkas inför Anna´s bröllop. Eller, vi ska åtminstonne prata om hur vi ska sminkas. Jag ska börja göra mig i ordning lite smått nu. Platta håret, bädda och försöka vakna till.

Stort Grattis till världens finaste Elin som fyller år idag <3

Stort grattis till världens bästa Per som fyller år idag <3



Önskar oss alla en bra dag!

" Projekt källarrenovering "

Här kommer en bild på " Projekt källarrenovering " Detta ska bli en dusch, framöver. Han är duktig, Henke och snyggt kommer det bli när det är klart.





Huset är ju inte det rakaste i sig självt i världshistorien och dessutom har jag lyckats ta kortet lite snett min visst blir det snyggt?


Vår högvinst på Triss <3

Den här kvällen har varit en av de finaste på länge. Vi har, så klart, spenderat den med Anna, Per och Nellie och egentligen behöver man väl inte skriva så mycket mer än så. Tillsammans har vi det så roligt och skoj, våra familjer.

Alla var på bra humör, barnen lekte i stort sett fint hela kvällen och vi vuxna njöt av vår tillvaro.

Vi brukar gräma oss över att vi aldrig vinner på Triss, Henke och jag. Vi tröstar oss alltid med att vi ändå har tur i kärlek och kvällen var ytterligare ett exempel på hur lyckligt lottade vi är som har de finaste vännerna någon kan önska. Anna, Per och Nellie är vår högvinst på Triss. Man kan liksom inte sammanfatta det bättre än så!





De finaste två <3

Skiter i min skit

Egentligen borde jag inte sitta här. Jag är sur. Ovanligt, kan man tycka. Kanske inte, egentligen. Men nu är jag sur på ett sånt där tråkigt sätt.

Vad det handlar om då? Ja, det är så larvigt så jag knappt inte ens vill säga det till er..

Jag körde en maskin tvätt i vår provisoriska tvättstuga. Jag hade, SJÄLVKLART ställt en tvättkorg precis bredvid maskinen som var igång. Henke har skärt klinker i samma rum som tvättmaskinen var igång OCH tvättkorgen stog. Jag hann lägga ur tvätten i korgen, se att det var en miljon bitar med klinkerflis på golvet och då ställa frågan? Har tvättkorgen stått precis bredvid här hela tiden?

" Jag vet inte vart du ställer din skit " får jag som svar.

Nej, men jag kan väl tycka såhär. Ska man hålls med såna där grejer OCH MAN HÖR ATT TVÄTTMASKINEN ÄR IGÅNG OCH DET DESSUTOM STÅR EN TVÄTTKORG PRECIS DÄR MAN JOBBAR borde man väl kunna flytta den och tänka ett liiiiitet liiiiiitet steg längre än sin klinkerskärning?

Nåja,
jag skiter i tvätten nu. Jag skiter i min skit, så att säga.

Skratta gärna åt oss när vi om några veckor, eller månader, kommer i bara rosa eller grå kläder..

" Jag vill göra mig snygg för Nellie "

Nu väntar vi på att Anna och Nellie ska titta förbi oss på en förmiddagsfika när Henke jobbar. Eric ville göra sig snygg för Nellie så han hämtade sin borste och stod länge i spegeln och fixade till sig. Min lilla älskling.





Det blev lite motljus med altandörren precis bakom men ni ser ju hur koncentrerad han är!

Idag vaknade vi tidigt

Idag vaknade vi tidigt här hemma. Med tidigt innebär innan klockan 7. Det var min morgon att gå upp med Eric också, men jag känner väl att det egentligen inte spelar någon roll. Även att jag är trött så behöver jag verkligen ta en dusch så då är det ju lika bra att ha kommit upp skapligt!

Tycker det är så synd med snön som kom. Det ligger ju visserligen ingen snö kvar på vägarna men det känns lite konstigt med snö nu. Varför man ens tycker så, April är ju känt för sitt ombytliga väder.

Idag är väl tanken att Henke ska ner och jobba i källaren. Han har varit på god väg i två dagar nu men jag har stoppat honom. Jag har inte riktigt orkat med att ha honom där nere. Men idag måste han få göra lite så det blir klart någon gång.

Nu ska jag fixa i ordning Eric och sen ta den där duschen.

Önskar oss alla en bra dag!

Firat Påsken

Nu har vi firat Påsken med både min mamma och pappa och även Henke´s mamma. Härligt när Eric kan ha både mormor, morfar och farmor här samtidigt.

Här kommer en bild från kvällen. Morfar fick provköra ett bilspel på Henke´s X-box.




Tack för en fin kväll!

Glad Påsk

Vill kika in här och önska alla er fina läsare en Glad Påsk!

En ursäkt!

Idag vaknade jag och fick svidande kritik, här på bloggen. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det mer än att svara, i ett alldeles eget inlägg till den här personen.

Frågan -

Ditt inlägg var värre att läsa än alla högerpolitikers skit tillsammans. För är du sjuk på riktigt, har du ont på riktigt så borde du vetat bättre...det känns hemskt att säga men jag nästan önskar att du ska du hamna mellan stolarna så det verkar tydligen vara det som krävs för att du ska förstå hur landet ligger.

Jag känner personligen människor som ligger i svåra smärtor som av läkarna bedöms som 100% icke arbetsföra men som FK anser 100% arbetsföra.

Jag hoppas att du skäms och tänker om! Det här inlägget var vidrigt, en som ligger och slår och misstroendegör de som har det ännu sämre ...
Fy fan vad ledsen jag blev!!


Mitt svar då. Så här är det. Jag är jävligt medveten om hur illa ställt det är i det här landet vad gäller sjuka människor. Jag vet också att det finns så många som har det så mycket värre än mig både vad gäller symtom av sjukdom och  förutsättning att klara sin vardag.

Jag var, och är fortfarande, väldigt orolig för vad som ska hända både för mig och för andra.

Att dra liknelser på mitt inlägg till högerpolitiken känns lite väl extremt. Jag kan tycka att det rent av är väldigt onödigt. Jag är stolt Socialdemokrat och jag är en väldigt medmänsklig och omtänksam människa.

Som jag skriver i inledningen av inlägget i fråga vet jag inte hur jag ska uttrycka mig för att inte bli missförstådd. Det är på en högst pesonlig nivå jag hämtat inspiration och tankar ifrån och jag kan ärligt säga att jag ångrar mig nu. Jag vet att det finns så många, där ute, som blir illa behandlade. Både sjuka och friska faktiskt. Detta var aldrig mening att det skulle bli så stort. Att jag skulle uppröra eller trampa på någons tå. Vare sig sjuk eller frisk.

Men att se personer, som anser sig sjuka, kunna vara kapabla till både det ena och det andra för att det är roliga saker för att inte nästa stund beklaga sig över hur illa vår regering behandlat dom. Det går inte ihop för mig för jag är sjuk hela tiden, som jag skrev.


Men, jag tycker mig kunna ana att jag har rätt i de fall jag hämtat tankarna om detta blogginlägg ifrån. Som sagt, är det på en personlig nivå.

Det var, som sagt inte min mening att uppröra och jag trodde aldrig detta skulle va ett så känsligt ämne. Men, jag anser att det hela lite är ett missförstånd. Jag menar inte att alla sjuka människor som "hamnar mellan stolarna " fejkar sin sjukdomar. Jag är inget monster.  

Jag ber om ursäkt! På riktigt och känner mig väldigt ledsen över hur dumt detta blev! 






Fin fin kväll

Den här kvällen har varit helt fantastiskt toppenfin. Vi har spenderat den tillsammans med den allra finaste av familjer och vi har haft det så trevligt som man bara kan ha med underbara vänner. Barnen var på bra humör, nästan hela tiden, och de dansade en svängom. Hur gulligt som helst.





Becca svarar, igen

Mina svar har låtit dröja på sig. I ärlighetens namn har jag glömt. Som med mycket annat. Jag är en glömsk person i dagens läge.

Så,

Vad gör dig glad?

Det finns mycket som gör mig lite lättare i sinnet och som gör mig lite smått glad, för stunden. Om jag får en godispåse av min man, om solen skiner, när Eric är på bra humör, när jag har en bra ms dag..

Men sådär riktigt, riktigt glad rakt in i hjärtat.. Det blir jag av att spendera tid tillsammans med min familj. Att få vara tillsammans och bara njuta av det fina vi har. Det gör mig glad.

Och Eric´s skratt. När man hör hur han är så glad så skrattet bubblar ut ur öronen nästan, då blir jag lycklig och glad!



Jag är sjuk i min sjukdom hela tiden

Jag vet inte hur jag ska kunna skriva detta utan att bli missförstådd. Jag kommer göra ett försök.

Så här är det. Innan mitt möte med Försäkringskassan så läste jag en hel del på nätet för att få lite kött på benen. Ni vet ju att jag var mycket orolig för vad som skulle diskuteras och jag hade hört talas om människor som " kom utanför systemet " blev utförsäkrade och fick leva utan inkomst och det ena med det andra. Så klart var jag livrädd, men som ni nu vet så behöver jag ( förhoppningsvis ) inte oroa mig.

Man läser om folk som " kommer utanför systemet " och hamnar i kläm mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen och det anses att de ska klara att jobba si och så mycket men det funkar inte och personerna får va helt utan ersättning. I samma veva som dessa människor, inte alla men en del, beklagar sig över detta faktum finns det liksom ingen begränsning i dom när det kommer till att göra roliga saker.

Då undrar jag - är de då så sjuka som de påstår, tycker, eller anser?

För mig är det totalt oförståeligt hur det 2012 kan finnas människor som får leva utan ersättning. Jag tänkte innan mitt möte att - så kan det väl för fan inte va? Samtidigt vet jag ju att vår regering inte accepterar sjuka människor och så men det spelar väl ingen roll? Något skyddsnät måste ju plocka upp människor som inte klarar att jobba även om kraven från Försäkringskassan säger att de måste? Enligt mitt möte så kan jag inte se att jag skulle hamna mellan bänkarna, men det kan väl kanske ske och då är det ju oturligt.

Det jag vill få sagt med detta är att hela den här grejen lite grann är skapad av människor som faktiskt inte är så sjuka som de säger eller tror. Det är min åsikt. Jag vet, jag är sjukskriven själv och inkapabel att jobba men det innebär inte att jag dansar på moln och lever ett aktivt liv mellan möten med min psykiatriker, Försäkringskassan och Arbetsförmdlingen.

För att nämna ett par exempel. I sommar ska Henke och jag se Lars Winnerbäck i Slottsruinen på Öland med Erica och Elin. OM jag har en bra dag så jag tex orkar promenaden från bilen och dit. Jag kommer inte kunna stå längst fram och njuta, inte heller hålla takten med foten till musiken. Jag kommer nog få sitta längst bak, om jag tar mig dit, för jag orkar inte stå och svajja med som jag kunde för bara ett par år sen.

Vi ska till Kolmården, förmodligen om en vecka. Vi har diskuterat ifall det finns någon form av skrinda eller så som jag kan bli dragen i när jag inte orkar gå längre för gå speciellt långt det kan jag inte i dagens läge. Oavsett om det är bra eller dåliga saker jag går till så att säga.

Jag vet även att jag inte kommer stå många minuter på dansgolvet när Anna och Per gifter sig.

Detta är såklart saker som gör mig både ledsen och förtvivlad men det stärker ändå min känsla jag har om mig och min sjukdom. Mitt självförtroende när det gäller det eller kanske var det fel val av ord? Tanken jag har om att gå sjukskriven och inte kunna jobba rättfärdigas av det faktum att min sjukdom påverkar mig i alla lägen. Där, det var nog rätt ordval.

Vi får se. Kanske hamnar jag också mellan bänkarna och blir utan ersättning och får detta inlägg kastat i ansiktet på mig framöver. Kanske är det så att jag har fel. Men jag tror, och tycker mig ana, en hel del som är just där som är så mycket mer kapabla än jag är. När det kommer till de där roliga sakerna.

Kontentan av det hela då? Jag är inte bara sjuk i min sjukdom när jag sitter i möte med Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen eller en läkare. Jag är påverkad och handikappad i mitt dagliga liv. Till skillnad från en del andra. Enligt min åsikt!

Därför är det inte konstigt att sånt där händer!

Uttryck gärna er åsikt om detta. Det kan va intressant att höra vad ni tycker!


Bortskämd

Här hemma har frun i huset blivit bortskämd med en sovmorgon, disk omhändertagen, sängarna bäddade och en tvättmaskin igångkörd.

Jag känner mig sliten idag. Trött, huvudvärk, stel i nacken. Men, jag ska försöka samla ihop energi nog för att orka dagen. Henke och Eric håller på med den radiostyrda bilen. Skönt att få vakna till i lugn och ro.

Önskar oss alla en bra dag!

T.R.O.T.S.

Det är ju helt makalöst hur människan är skapad. Skulle en vanlig random människa bete sig illa emot mig så skulle jag ju självklart säga upp kontakten med den människan. Men, när det gäller ens eget barn, är man snabbt där och älskar och förlåter när stormen bedarrat.

Det är ju bara en faslig tur att den kärlek man har för sitt barn är så stark.

Idag har Eric gått mig på nerverna fullständigt. Jag kan ju säga att trotsen liksom tagit en annan riktning. Vi har haft en lugn period länge nu men efter influensan är han som förbytt, vissa dagar. Och jag blir totalt vansinnig. På riktigt.

Han kan hålla på och gno med något precis framför ögonen på mig, trots att han vet att det gör mig arg. Han måste liksom testa hur länge han kan hålla på och hur många gånger jag säger till på skarpen innan jag blir arg på riktigt. Han kan sitta och liksom tjonga med fötterna så hela soffan håller på att braka ihop, av samma anledning som den förra. Ingenting kan han göra själv eller så ska han göra allting själv. Han gråter, skriker, blir sur... Han ska göra allt och inget på samma gång samtidigt som han kanske inte vill göra det vi ska. Listan kan göras lång.

Det är hel otroligt och vissa gånger undrar jag om någon varit och kidnappat min son´s personlighet. Men, bara en stund efter en sån här " attack " kan han krypa upp i famnen och säga att han älskar mig och krama mig sådär härligt.

Trots.. Det finns nog miljoner varianter och med tanke på att han, sist det var igång, var ett litet minimonster, så var den ganska kraftig. Nu är han äldre och frustrationen i hans lilla kropp är minst lika stor denna gång.

Käre värld.

Ringt lite samtal

Idag har jag varit ganska effektiv, måste jag säga. Jag har ringt och fixat ny pricktesttid för Eric och även ringt Neurologmottagningen i Linköping för att höra hur det går med min tid där. Tiden till den nya Neurologen är helt i sin ordning och jag finns med på en väntelista där. Jag vill ju gärna veta när tiden är då jag ska dit men jag får vänta. Huvudsaken är ju att jag kommer att få en tid dit.

Idag var även tanken att vi skulle städa och byta sängkläder. Jag är så trött och började dagen med huvudvärk så vi får väl se hur mycket vi orkar med. Eric vill ju säkert ut och cykla också. Att byta sängkläder tar ju inga tider så jag tror det får bli det och sen en sväng ut.

Önskar oss alla en bra dag!








Trött och tråkig huvudvärk

Ikväll är jag trött och jag har dessutom en tråkig huvudvärk. Men, nu är jag nyduschad och väntar bara på att Big Brother ska börja. Jag hoppas att jag kan sova bättre inatt än natten som var. Jag vet ju, min vana trogen, att jag oftast sover väldigt dåligt antingen natten till dess att jag ska iväg på något eller natten efter. Dagen idag har trots allt gått bra men nu är jag trött. Det tar på mina krafter med två pratmöten efter varandra.

Henke och Eric har varit uppe vid banan ikväll. Själv har jag haft möhippeprat här hemma.

Det här inlägget blir nog inte roligare än såhär så jag tackar för idag!


Bloggen är bra att ha

Upptäckte en smidig sak, till, med min blogg idag. När jag var hos Katarina så kom vi in på min vikt som inte riktigt är optimal för tillfället. Jag vet inte men jag har gått ner och det för mycket. Vi började prata om ifall det skulle kunna va så att det beror på min ämnesomsättning. Jag fick ju äta Levaxin för att värdet var för högt när vi skulle göra IVF.

Hon kollade mina värden på datorn men hon kunde ju såklart inte se vad mitt första värde var för det tog jag ju i Lnköping på RMC. De värden hon fick fram var de jag var och kontrolltog innan återföringen för att se så att medicinen gjorde sitt jobb.

Jag var ganska fundersam över vad värdet var på från början så jag kollade genom min blogg från IVF cirkusen och hittade mitt värde. 3,3. Helt accpeptabelt och inom ramarna för vad som är okey. Det ska dock inte överstiga 3,5.

Nu får jag väl börja tvångsäta mellan allt jag redan äter. Det tar på krafterna att va så.. mager är väl inte rätt ord. Hade mormor levt hade hon kallat mig mager. Nypt mig sådär i kinden, som hon alltid gjorde, och talade om ifall man gått upp eller ner. Hur jag nu kom in på det vet jag inte. Jag saknar henne massvis. Massvis massvis <3 Önskar så att hon fått träffa Henke. Och Eric.

Man kan säga att jag kom ifrån ämnet lite och ämnet, det var ju min ämnesomsättning. Om nu min viktnedgång beror på den. Men, nu gör den väl antagligen inte det. Det är väl den här förbannade stressen som bränner bort allt jag äter.

Jag vet, det är så skamfullt att klaga för att man är för smal, eller att man vill gå upp i vikt eller att man går ner utan att göra något men jag tänker inte ursäkta mig för det. Det här är min blogg och det är min vikt.

Nu är det snart middagsdags!


Nu som först

Nu som först kunde jag logga in här på bloggen. Jag var laddad med ett inlägg på morgonkvisten men tydligen var det något planerat driftstopp här så jag kunde inte logga in. Inlägget jag planerat får vänta, nu är det snart lunchdags.

Kom hem för en stund sen. Jag har varit hos min pratkontakt idag. Jag känner hur uttömd mentalt jag blir trots att vi i stort sett bara pratade om det som sas igår. Nu skulle jag, mer än gärna, kunna lägga mig och sova ett par timmar men så kan det tyvärr inte bli. Det är kortvilan som gäller så jag får glädjas åt att vi åtminstonne har den.

Nu återstår bara att önska oss alla en bra dag!

Kvällsrapport

Den här kvällen har varit helt toppen. Eric och jag har umgåtts med Anna, Per och Nellie. Henke har jobbat och där var väl den felande länken till att kvällen kunnat varit lite bättre. Var även vansinnigt svag i benen till en början när Eric och jag gick en promenad men det har lättat lite.

Eric har gjort sin första vurpa med sin balanscykel, kvällen till ära. Tyvärr är det väl inte första och sista gången heller. Både han och jag blev nog så rädda så vi lite grann tappade fattningen.

Vi gick, eller Eric rullade, och det var en liten nerförsbacke. Han har fixat den innan så jag är inte ens orolig när vi är ute. Hur som helst var det en liten, liten asfaltskant som knappt var märkbar men den gjorde så cykeln tvärstannade, voltade ett varv i luften och Eric flög handlöst över styret och landade raklång på magen framför.

Hela jag frös till is. Eric blev helt tom i blicken för ett ögonblick hann jag se innan jag lyfte upp honom och kramade honom. Jag vågade inte titta i ansiktet först för så som det såg ut borde det inte varit en hel tand i munnen kvar. Jag frågade var han slog sig och han svarade händerna och magen. Jag pustade ut och tittade på honom och han var så hel och fin, min lilla älskling. Fy, det var så läskigt.

Men, han är inte den som är den så han satte sig snart upp igen och rullade hela vägen hem.

Här kommer en bild från vår härliga kväll!



Becca svarar del 5

Kände att vi lika gärna kunde slå till med lite svar på ett par frågor såhär på eftermiddagen. För att pigga upp det lite, så att säga.

Så,

Vilken linje gick du på gymnasiet?

Jag gick Omvårdnadsprogrammet på gymnasiet. Inte för att jag egentligen hade några högre tankar om att bli en läkare eller så i framtiden. Jag visste inte alls vad jag skulle gå, jag var riktigt riktigt skoltrött och hakade på ett par vänner som valde denna linje.

Däremot har jag aldrig ångrat att jag utbildat mig till undersköterska och inte utnyttjat det. Det är faktiskt en stor erfarenhet man får av att gå den linjen då man har nytta av kunskapen även i det vanliga livet.

Har du några syskon?

Nej, det har jag inte. Jag skulle egentligen ha haft större syskon men livet ville annorlunda för mina föräldrar och på sätt och vis är nog det bra för hade de barn som var på gång för mamma och pappa kommit så hade nog inte jag suttit här och skrivit idag!

Tacksam

Nu har vi vilat oss lite, Lill-Skrutt och jag. Min vana trogen är jag nu sådär tråkigt trött psykiskt, lättretlig och en känsla av tomhet fyller mig. Antar att jag laddat upp och haft så mycket anspänning i min kropp och nu, när jag på något sätt kan pusta ut, blir det bara en så markant skillnad så jag känner mig just helt tom.

Jag önskar så högt att Henke inte skulle behöva jobba över ikväll. Att han kunde va hemma och ge lite positiv energi om inte annat till Eric. Jag är inte så rolig annars, kanske, men efter idag är jag det definitivt inte. Jag ska försöka fixa lite nu sen kommer Henke hem för lite middag.

Kvällen tror jag ska spenderas med den finaste familjen av dom alla så om inte annat så kommer jag vara gladare då. Hoppas jag.

Jag är så tacksam för att ni stöttar och peppar mig. Via bloggen och via sms. Ni är fina människor och jag är så tacksam för det känns lite som att ni kämpar med mig. Ni vill att jag ska klara detta, orka och att jag ska få komma till en punkt där det fungerar på alla plan.

Nu ska jag hänga lite tvätt.

Bra möte idag

Nu är vi hemkomna och vi har även ätit lunch. Henke har åkt tillbaka till jobbet och jag hamnade här en sväng när Eric ändå snodde min telefon för att spela lite.

Mötet idag gick jättebra och jag sitter här med en lättnad känsla i mitt bröst. Hur kunde det bli så med tanke på att jag gick till min egen avrättning, undrar ni.

Så här var det. Direkt när vi kom frågade representanten från Arbetsförmedlingen mig hur jag kände inför detta. Jag hann att tänka många olika tankar innan jag gav mitt svar och det jag kände då visade sig va helt okey. Jag sa som det var - Att jag känner mig inte alls redo för att ta tag i den här biten än. Jag anser fortfarande mig själv ha problem att hantera min vardag så hur jag ska kunna komma att fungera någon annanstans också är för mig oförståeligt. Jag kan se mig sjäv i arbete i framtiden och jag ser ljust på framtiden men som det är nu klarar jag inte av att hantera detta.

Jag berättade även lite kortfattat om hur motigt allt varit de senaste åren med våra liv kantade av ledsamheter och tråkigheter. Jag talade om att jag inte haft tid nog att bearbeta saker utan det har hela tiden dykt upp något nytt som fyllt på bägaren med probem att hantera.

Representanten från Arbetsförmedlingen sa därefter att hon spontant kände att detta är något vi får skynda långsamt med. Jag kommer bli inskriven i någon form av Aktivitetsstöd och vi kommer inte börja nysta i någonting förrän till hösten. Skulle det sen va så att detta inte fungerar då heller så kommer jag få återgå till sjukskrivning till dess att det gör det.

Det känns så skönt att man blir förstådd. Att man får höra att det är okey att känna såhär. Min problematik och mina handikapp är ju med mig och jag kämpar, det sa jag också.

Jag är en helt annan person idag än jag var för bara ett par år sen. På samma gång som jag är jättemedveten om det så försöker jag ibland att upprätthålla en fasad som inte är sann. Men, nu vet jag att det är okey att känna som jag gör och det är okey att ge mig tid.

Bra möte idag, med andra ord.

Går de sista stegen..

Nu väntar vi in vår fina vän som kommer på en snabbkaffe innan jag ska iväg.

Ska jag göra en liknelse så känns det som att jag ska gå de där sista stegen emot en upphöjning på torget. På upphöjningen står en bödel med en stor yxa och däruppe är tanken att halshugga mig. Drastiskt, jag vet, men så jobbigt känns det. Nja, kanske tog jag i en smula.. Jobbigt som fan är det nu innan, hur eller hur.

Jag orkar inte blotta min själ och tala om för alla till höger och vänster hur jävla dåligt jag mår och hur jobbigt allt är. Jag vil bara få lugn och ro, få läka, få bearbeta, få acceptera.

Henke kommer va med mig idag men det spelar ingen roll när det kommer till känslan när jag sitter där och inget fungerar. Jag känner det som att jag gör mig själv till åtlöje när jag inte ens kan föra ett normalt samtal. När orden försvinner och jag tappar fokus. Jag glömmer vart jag är och vad som frågats. Det är hemskt och jag önskar man bara kunde ta behandlande läkare på orden över att jag inte mår bra än än att det ska behöva komma till detta.

Önska mig lycka till. Idag behöver jag det verkligen!

Önskar oss alla en bra dag!

Becca svarar del 4

Vilken sorts godis tycker du om?

Man skulle nog nästan kunna säga att " godisgris " är mitt mellannamn. Självklart har jag favoriter och det är, lite grann, mellan dessa jag pendlar.

Jag är sån som person att jag liksom får dille på något som jag tycker om sen kan jag äta det i en lång period innan något nytt faller mig mer i smaken.

Jag tycker om de flesta sorters chips, popcorn, saltlakrits. Men den favorit som alltid kommer ligga mig varmast om hjärtat är en hederlig Marabou mjölkchokladkaka.

Nu för tillfället, och sen ett långt tag tillbaka så är det den mörkblå Pollyn som går hem mest. Skulle jag få välja en godissort som vore den enda jag fick äta resten av mitt liv skulle det dock bli mjölkchoklad! 

Jag är, och kommer nog alltid va, en godisgris!


Mycket post

De senaste dagarna har jag fått ett antal brev ifrån Försäkringskassan. Jag kan tycka att de alla säger samma sak - Den 28 / 7 får du inte va sjuk längre. Nu står det ju inte så, rakt ut, men det är ju så det är.

Brevet idag innehöll inte bara information om datumet, det stod faktiskt att det fanns lösningar i särskilda fall. Men de fallen ter sig att va så extrema så vi får väl se hur detta ska sluta. Eller gå.

I morgon vid 10:30 så är det dags för inledningen av detta. Mötet med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Ska jag va ärlig har jag varit orolig så länge att jag nu känner mig helt likgiltig. På samma gång som jag är stressad så hela min kropp skakar och jag är på ett vansinnigt dåligt humör.

Men, jag känner lite grann att detta går som det går. Vi får se vad som händer.. Henke är ju med mig och för mig är det en stor trygghet. På ett eller annat sätt så ordnar det till sig. Det vet jag.


Effektiva idag

Nu är Henke hemma på lunch. Eric och jag har varit ute en bra stund så vi är ordentligt urvädrade. Vi sparkade lite boll, tog en cykeltur och plockade i ordning lite i pannrummet där vi förnärvarande har vår tvättmaskin. Det var ganska rörigt där så vi fick till det bra och nu kan man gå i genom där utan att snubbla på något.

Vi har kört ett par maskiner tvätt också, så jag tycker allt att vi varit effektiva!

Extra stressad idag

Rackarns vad jag känner mig stressad idag. Det är så jobbigt. Visst, jag är van att stressas av minsta lilla men idag är det så där lite extra motigt.

Mitt humör svänger, tålamodet är på minusskalan men det allra jobbigaste som händer när jag blir sådär extra stressad är att kroppen slutar lyda mig. Armarna rycker till, benen styr inte alltid åt det håll jag tänkt, jag blir tapphänt och ryckig i mina rörelser. Och vad händer efter att man tappat ett par saker, gått in i samma dörrpost ett par gånger och man känner hur armarna liksom inte lyssnar på signalen om vad de ska göra? Eller fingrarna som nu när jag skriver. Jag vet inte hur många gånger jag får ändra för jag trycker på fel tangent - Jo, det som händer är ju så klart att jag blir arg. Arg, arg, arg..

Men, nu ska vi försöka samla ihop oss här och gå ut en stund. Det är väldigt blåsigt och kallt ute men vi får klä på oss. Allt för att få lite luft, få ur lite spring ur benen och lite aktivering innan Henke kommer hem på lunch!



Becca svarar del 3

Om jag fick välja vad jag ville jobba med, utan begränsning av min sjukdom vad skulle det va?

Om jag fick välja och helt bestämma vad jag skulle jobba med, om jag inte var sjuk, skulle valet väldigt enkelt falla på någon form av receptionsarbete. Gärna ett med både fysisk kontakt av gäster eller kunder till ett företag men även telefonkontakt.

Jag tycker om tanken på att hälsa människor välkomna, lotsa dom rätt. Sen vore det kul om det även var lite annat pappaersarbete och fix inblandat.

För några år sedan var jag " mellan jobb " som det så fint heter. Jag fick då möjlighet att arbeta som just detta på flygplatsen i Hultsfred. Jag var där helt gratis då jag ännu inte kommit igång med min A-kassa och kände att detta var ett jobb som jag drömt om och verkligen ville testa.

Flygplatsen ifråga hade inte möjlighet att anställa mig just då men de ville att jag skulle försöka få någon form av praktikplats i ett halvår för den kommande sommaren skulle de kunnat anställa mig. Tror ni arbetsförmedlingen kunde godkänna en praktikplats i ett halvår? Nej, precis. Trots att villkoret faktiskt var att jag skulle få jobb där så hjälpte inte det. Jag var ändå där den tid till min A - kassa kom igång och karensen efter det jobb jag slutat från var över. Det var en bra erfarenhet som fick mig att inse att detta arbete var just ett jag ville ha. Men, det blev inget med det. Tyvärr.


Vad har du jobbat med tidigare i ditt liv?

Jag inledde min " karriär " med att köra tidningar. Sex nätter i veckan åkte jag omkring på min flakmoped i ur och skur mellan klockan 03:00 - 06:00 på morgonkvisten och delade ut en tidning som många endast ögnade igenom lite flyktigt till morgonkaffet. Jag avancerade upp på stegen, fick mig två ytterligare områden. Jag körde bland annat till Kristdala ( några mil utanför Vimmerby ) och lämnade buntar med tidningar till tidningsbuden där och även ett till disktrikt på landsbygden rung Vimmerby. Då blev detta ett heltidsarbete och jag jobbade ca 6 timmar per natt sex nätter i veckan. Det där höll jag på med i två år, tror jag.

Efter det jobbade jag som Mediasäljare på ett företag i Vimmerby. Jag trivdes relativt bra men av anledningar som jag inte tänker gå in på var jag bara kvar i två år även där.

Därefter var det flygplatsjobbet. Jag kan ju egentligen inte räkna det som jobb då jag var där gratis men det var kul. Jag svarade i telefonen, tog meddelanden, hälsade folk välkomna och hjälpte dom till rätta, arkiverade flygrutter.. Ett jobb helt i min smak. Men det fattar ni väl i och med att jag var där gratis. Ha ha..

Sen är det en liten lucka med arbetslöshet innan jag började jobba i en butik som ett par marknadsknallar startade. Det var bara jag och en kompis till mig fick hoppa in någon Lördag allt i bland för att jag skulle kunna få ledigt någon gång. Butiken gick dåligt när nyhetens behag lagt sig. Arbetsgivaren var den märkligaste jag mött och efter många turer fram och tillbaka så slutade jag även där. Butiken är sen länge nerlagd!

Efter det hamnade jag på ett gatukök i stan. Det låter inget särskilt att jobba i gatukök men det var faktiskt väldigt kul. Stressen föll mig i smaken, att serva kunder, tjitt tjatta lite med folk när maten blev klar. Det var jätteroligt men tyvärr funkade ju inte det nu med min stresskänslighet så jag fick sluta.

Det var lite arbetssnack det!


Önskar oss alla en bra dag!

Min hobby - att blogga, såklart

Hamnade visst här en gång till. Svårt att slita sig från sin Hobby. Jo men visst, i ett tidigare inlägg svarade jag på en fråga om vad jag har för hobby, om jag har någon. Det är klart jag har. Min blogg är min hobby! Det måste ju ändå va en hobby som faktiskt är en hobby?

Nu har lugnet lagt sig här. Ljusen är tända, godiset upphällt, colan står bredvid mig, trisslotterna som ger det där hoppet men som visar sig va en stor besvikelse, alltid, ligget på bordet, sonen sover och nu väntar vi in Big Brother. Detta makalöst dåliga program som på något sätt är så beroendeframkallande.

Snön faller utanför. I morgon hoppas jag på bra väder och en glad pojke. Just nu har han en jobbig period i sitt liv. Han är så trotsig, min lilla älskling. Det tog ett tag innan jag kom på varför min lilla guldklimp helt plötsligt är så sur och ohjälpsam och helt olik sig själv. Det har varit lugnt länge på den där fronten nu. Så pass att man blivit bekväm och tyckt att allt flyter på så bra. Sen kommer den där trotsen in i bilden och den lilla kroppen rymmer ett hiskeligt humör och en enorm vilja. Min lilla Skrutt som försöker hitta sin egen identitet och sitt egna jag. Testa gränser för att lära sig vad som är rätt och fel.

Det är inte lätt att va liten med en stark vilja. Och det är inte lätt att va stor med en liten med två starka viljor. Men, det ska nog ordna sig. Vi har ju klarat de andra skiftningarna i hans utveckling. På sätt och vis kan jag tycka att det är lite häftigt också. Han skulle ju inte våga bete sig sådär extremt om han inte var säker på att vi skulle älska honom ändå. Det är min tanke.

Nu avrundar jag för ikväll!

Kvällsrapport

Idag har inläggen inte duggat tätt men det är ett gott tecken. Oftast. Jag har umgåtts med min familj, vi har varit och kollat när Henke kört med sin RC bil och nu har vi en lugn stund innan Eric ska sova och vi ska se Big Brother.
Den här helgen har varit jobbig. Mötet på Tisdag kommer närmare och det känns som en snara runt min hals knyts åt hårdare och hårdare till jag inte kan andas och faller till marken. På samma gång mår jag så mycket bättre när Henke är ledig och vi kan ta dagen lite grann som den kommer. Men jag har varit sur och labil i mitt humör, stackarn. Men, som han själv sa, ska han komma ihåg hur jag varit i helgen och tala om det för dom på mötet. Så kanske de förstår vad det gör med mig det där. Bara vetskapen om att jag ska va någonstans vid en viss tid osv osv osv..

Nåja, nu ska jag leta rätt på lite Påskpynt. Jag hade kartongen framme innan Eric blev sjuk sen kom det av sig och jag tänkte strunta i det men nu vill jag nog ha en och annan kyckling att damma på ett par veckor. Ha ha..


Becca svarar del 2

Har du någon hobby och i så fall vad?


Jo men, det är väl här det lite grann blir.. konstigt, pinsamt? Jag vet inte. Egentligen bryr jag mig inte om att svaret på den frågan faktiskt är - Nej, jag har ingen hobby. Eller, inget som räknas som hobby. Jag tror inte det.

Den hobby jag har är väl att umgås med vänner. Det borde ju räknas. På ett hörn?

Jag kan inte någonting vad gäller nål och tråd. Matlagning = svar nej. Motionera - Vad är det, liksom? Nej, jag har ingen hobby så pass att jag kan skryta om det. Jag tycker om att umgås med min familj och mina vänner och följdaktiligen blir det just - min hobby.

Sen är ju inte jag sen med att haka på på andras hobbys. Som Henke´s radiostyrdabil grej han har på gång. Då står jag med och hejjar. Det är lite grann mitt intresse det där, att se mina pojkar ha kul. Så det skulle man väl också kunna kalla min hobby. Att jag ser till att min familj har det bra. Förutom de dåliga dagarna då, men det är ju som det är..

Fler svar kommer! Visst är detta kul? Ni lär ju känna mig lite mer på så vis, jag slipper skriva tråkiga inlägg och ni får även va delaktiga i vad jag ska skriva om.

Win Win situation, mina vänner!


Kikar in

Nu ska vi snart klä på oss och gå ut. Henke vill mura lite idag innan vi ska fika och vädret är ju fint så det är väl bara att passa på.

Jag är trött idag och alldeles för snäll, tror jag. Henke skulle gå upp med Eric i morse. Men han hade skickat ett fint sms till mig inatt om att han inte kunde sova och så och då kände jag väl att jag inte riktigt kunde låta honom gå upp när Eric vaknade innan 7.

Jag hade mer än gärna legat kvar men å andra sidan så är det skönt att komma upp skapligt också och inte behöva stressa, så mycket, med att göra sig i ordning.

Önskar oss alla en bra dag!



RSS 2.0