Nyårsafton

Idag, på förmiddagen, tog vi hand om lite tvätt Eric och jag. Han är så duktig och hjälpsam.

Vi åkte till farmor och fikade lite och när vi kom hem ritade Henke och Eric lite.








Gott Nytt År




2012

Jag skulle kunna hänvisa till det, snart, gångna året som " Mitt 2012 " men jag känner att det mer är mig att skriva " Vårat 2012 " och här kommer en liten resumé. Misstänker starkt att jag kommer missa något, men hur som helst.
 
I början av året bestämde vi, tillsammans med Familjen Kronstrand, att vi skulle åka till Kalmar. Gå på Leo´s Lekland och sova på hotell. Det var en så mysig sak att göra och på Leo´s trivs vi så bra och har så skoj. Eric blev inte mindre belåten då det var en riktig cruisingkväll precis utanför vårt hotell.
 
 
 
Mitt MS mående har under det gångna året varit rätt så bra. Den största anledningen till det kan vara att jag lärt mig att leva med min sjukdom, lärt mig hur jag ska hantera den och hur jag ska vara. Jag har lärt mig att säga nej och jag har, lite grann lärt mig att välja mig. 
 
I Påskhelgen, då vi planerat en resa till Kolmården, hade jag dock mitt hittills värsta skov. Det var en av de värsta och jobbigaste saker jag genomlevt. Hela kroppen var påverkad, innan det vände, både armar och ben. Kvällen det vände, innan det vände, kändes det som att jag hade möjligtvist 5 % av min muskelkapacitet i kroppen. Resan till Kolmården innebar min första " resa " i / med rullstol. Henke drog mig, ni som varit där vet vilka helvetiska backar där är. Jag är lyckligt lottad som har en urstark make.
 
Under våren konstaterades det att Eric lider av ansträngningsastma. Han börjar medicinera detta med två inandningsmediciner och en drickmedicin. 
 
 
 
 
Våra allra bästa vänner gifte sig under året och Henke och jag blev tillfrågade om att vara bestman / toastmaster och tärna. Det var en av de bästa och finaste dagarna i mitt liv. Allt var så vacker, perfekt och skoj. Jag hade varit orolig för hur jag skulle klara dagen och värst av allt, jag var så ledsen för att jag inte skulle orka dansa. Just den här dagen vet jag inte vad som hände och det spelar ingen roll om det var högre makter, bara ren tur eller just det faktum att man var så lycklig - jag dansade som en tok. Nästan mest av alla, tror jag. Jag var helt som mitt " vanliga jag " och jag var, nästan, lika lycklig som brudparet. Vår lilla Skrutt var med och hade så skog. Sprang omkring och lekte med alla barn till klockan blev mycket innan han följde med farmor hem och sov.
 
 
 
 
 
 
Större delen av första halvan av året gick åt till roliga förberedelser inför denna dag! Vi tärnor höll på med möhippeplanering också, kommer jag på nu mitt i allt. Vi kämpade och kämpade och det var inte det lättaste. När vi fått till det relativt bra hade vi, men mest av allt bruden i fråga, sån otur att hon fick en punkterad lunga och behövde ta det ganska lugnt. Vi hade bokat träningspass med Magnus Samuelsson, men det blev ändå en helt ok dag och bara att få träffa honom och se omfånget av hans muskler var en upplevelse.
 
 
( Här får vi vända på huvudet )
 
Sommaren kom, vi firade en härlig midsommar här hemma, det har blivit lite av en tradition. Barn och vuxna, korvgrillning, klä och dansa runt midsommarstången, lek och bus. 
 
 
 
När Henke gick på sin semester stod vi, nästan, klara för en lång och härlig semester med mycket olika resmål.  Först var vi på Öland med min pappa och familjen Kronstrand. Helt underbara dagar med mycket utflykter, vackra solnedgångar vid havet, grillning och mys.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vi var hemma och vände, packade om och styrde bilen, med tält i stället för husvagn. mot Älvkarleby. Vi började resan tiiiiidigt på morgonen och det kan va den mysigaste resa vi gjort. Vi åt frukost, bland all packning i bilen, i Linköping. Eric var vaken till Stockholm och där tog han en liten sovstund genom huvudstaden. Vi stannade i Uppsala Domkyrka och den var så mäktig som jag fått berättat för mig. Några mil var det kvar men sen sågs vi med min pappa, hans bror med fru och min kusin. Vi sov i tält och det var så mysigt. Så primitivt men ändå så härligt. Eric badade, för första gången i år, ute i älven. Lekte och plaskade. Vi solade och njöt. Det lugnet i kroppen som jag kände där skulle jag vilja hitta igen.
 
 
 
 
 
 
Efter några dagar där åkte vi neråt i landet igen. Vi träffade familjen Kronstrand på ett hotell i Solna och var där under helgen. Vi gick på Gröna Lund, badade i hotellets pool och hade det riktigt nice. 
 
 
Bilden ovan är från vår fikastund på väg ner till Stockholm. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Efter denna härliga helg med vänner åkte vi hem, packade om, kopplade på husvagnen och åkte dagen därpå till Öland igen med Henke´s bror´s familj. Vi var trötta efter alla mil i bil men vi hade en fin sista vecka iväg. Eric badade i havet, körde drake, vi gick promenader och åkte på utflykter.
 
 
 
 
 
 
När vi kom hem firade vi en 4 åring här hemma. Han fick en radiostyrdbil, som han önskat sig. Den körde han med många gånger uppe på den stora banan med de stora pojkarna.
 
 
 
 
 
Eric slutade med vällingslurken innan sovdags på vår semester. Han har även slutat med blöja och nu, för en vecka sedan, även med nappen. Min stora lilla kille. 
 
I Augusti var vi och såg Bryan Adams med Anna och Per. Jag var tillbaka på mitt tonårsrum, i alla fall i tanken och känslan, och låtkavalkaden fick oss att skrika oss hesa, i alla fall Anna och jag.
 
 
 
 
 
Vi var även och såg Lars Winnerbäck, som aldrig gör en besviken, med Erica och Elin. 
 
Vi drog på oss en envis och efterhängsen hosta på Henkes första semestervecka och den där hostan.. ja den höll i sig, kan man väl säga. Jag slutade räkna efter ett 20 tal veckor som hostande. Men nu är det bra. Henke hostade av ett muskelfäste och jag ett par revben här och var. Henke vågade inte krama mig på en månad eller två för det bara skramlade i min överkropp. Den hostan går till historien, det kan jag lova. Man glömmer fort men påminns snabbt. Vet inte hur jag överlevde vare sig smärtan, allt hostande ( för hosta behövde jag ju hur ont det än gjorde ) alla gånger jag fick kravla mig ur sängen, trots smärta, för att hjälpa Eric som hostade till han kräktes slem.. Pust och stånk.
 
En historisk sak hände också detta år. Eric började på Förskolan. Vår duktiga kille som anpassade sig direkt och är mycket omtyckt av både barnen och personalen. Att skola in ett barn som är i hans ålder är inte alltid så lätt. Men, bevisligen har vi att göra med en kille som är både trygg och säker i sig själv nog för att klara den omställningen. Både när det gäller acceptans från de andra barnen och det faktum att han fungerar i grupp och trivs där.
 
 
Jag har även påbörjat min rehabilitering in i arbete och det funkar jättebra. Jag har även bytt Neurolog under senåret och är både nöjd och tillfreds med det.
 
Jag sparar det bästa till sist, ha ha. Källarrenoveringen har tagit rejäl fart och det är, praktiskt taget klart nu. Min duktiga make. Han såg den här visionen när där bara var betong och smuts och hål i golvet. Men nu, nu är det prima prima.
 
 
 
 
 
 
När jag sett tillbaka på året så inser jag hur mycket fint, kul och härligt som hänt. Jag skulle vilja visa er mer bilder, skriver mer. Men det tar sin lilla tid detta så nu nöjer jag mig. En sista , bilder på Eric från Luciafirandet på hans Förskola. Vår älskade lilla tomte.
 
 
Jag önskar Er och Oss en Gott Nytt År!
 
 
 

Snart dags

Nu ska vi snart väcka Henke som sover lite längre på mornarna. Han brukar plocka fram tonåringen i sig när det är långledigt och sitta uppe och spela X-box över nätet med sina homies.

En lugn filmkväll blir ofta lite småstressad med tanke på att han vill komma igång och spela. Men vad spelar sånt för roll om hundra år.
Jag är trött idag, ovanligt?, och har ont i huvudet. Ikväll kommer mormor och morfar hit och firar in det nya året med oss.


Pippi och spindelmannen

lekte så bra med Nellies dockhus ikväll. De är för söta. Lite bråk ibland, såklart, men det får man ju räkna med.

Sötast ikväll var när vi kommit hem och Eric ville ringa till Nellie och sjunga " Vi ska gå hand i hand genom livet du och jag " Det gjorde han, han kan hela refrängen. Så sött så jag smälte totalt.








Julen - 96

Var annorlunda än de Jular jag tidigare firat. Min mormor hade gått bort någon månad innan och det var tomt utan henne.

Morfar kämpade på och det konstigaste av allt var, ändå, att han överlevde henne. Han var den som var sjuk med kärlkramp och annat. Men en bruten fot ställde till det för mormor och.. Resten av det kan ni ju räkna ut då.

Julen - 96 köpte jag morfar en ljuslykta i Julklapp. Jag tror vi var hos honom så han fick den innan Jul, men jag är inte helt säker. I derad lägenhet fanns, just den här Julen, ingenting som vittnade om att det faktiskt var Jul. Mer än den här ljuslyktan som han tände på kvällen.

Jag har mycket Julpynt. Jag gillar varje sak och nästan alla tomtar och lyktor har sin egen historia. Jag tycker det är den största charmen med allt. Affektionsvärdet och nostalgin.

När morfar gick bort, inte långt efter Julen, stod lyktan jag köpt på bordet framför honom där han hade somnat in. I lyktan fanns ett bränt värmeljus. Varje jul tar jag fram den där lyktan som jag " tog tillbaka " när vi plockade ur deras hem. Den betyder mycket för mig.

Jag tänder den, nu vid Jul, och sänder dom en tanke.






Väljer mig

Det är inte ofta jag tar ett steg tillbaka eller viker ner mig och låter min MS segra. Jag har blivit duktigare på att lyssna till mig själv och vad JAG mår bäst av och idag innebär det vila och lugn och ro.

Det är faktiskt inget fel i att göra det bästa för en själv någon gång ibland. Jag vet att Henke gärna vill ha mig med men jag vet också att han vill att jag ska må bra så idag stannade jag hemma när pojkarna åkte och handlade och sen vidare till farmor på fika.

Senaste tiden har min MS varit hemsk. Kroppen har mått fruktansvärt dåligt, mestadels på förmiddagarna. Det är jättejobbigt och nästan ännu jobbigare när det, efter ett par timmar, känns bättre. Självklart är det skönt att det där måendet inte är ihållande, att det blir pauser, men det är svårt att både förstå och hänga med i svängarna för både mig och min omgivning.

Nu ska jag titta på TV, sakna mina pojkar, sova en stund och " bara va " som jag faktiskt kommit på ( halvt som halvt ) hur man gör.

Leker

Här är vi trötta familjen. Eric leker med sina grejer och pratar och står i. Vädret är så trist så man nästan vill gråta en skvätt. Varför kunde inte snön fått vara kvar. Jag är tydligen inte bara trött, jag är gnällig också.








Tekniken

För längre sen läste jag om en familj som helt tagit en paus från teknik. Ingen TV, ingen telefon och ingen dator. Självklart fanns där väl en telefon ifall något skulle hända. Hur som helst tycker jag hela den grejen känns så kittlande, på något vis. Tänk att slippa kolla Facebook 75,000 gånger på en dag, slippa stressen för att bli klar med det sista innan man kan avsluta dagen inför en filmkväll. 
 
Visst, det är ju inget som säger att man behöver kolla nätet så många gånger på en dag som man gör men då det finns till hands så gör man det ju. Befinner man sig någonstans där det inte fungerar så blir man lätt frustrerad för att man inte KAN kolla. Det är ju helt skevt och det riktiga umgänget blir åsidosatt.
 
Ungdomar lär sig inte att prata. Eller, jo det gör de för SMS har blivit det nya " prata " Man säger att man pratat ut men då har man i själva verket gömt sig bakom texten man skrivit. Vem kan inte säga vad de tycker och tänker om de slipper ta det verbalt , kan jag tycka?!
 
Både Henke och jag sitter som två idioter med våra mobiler och surfar i stället för att umgås. När vi är färdigsurfade då är TV;n i fokus. 
 
Jag älskar faktumet att jag kan surfa. Jag känner det som att jag inte skulle klara en dag utan. Det jag menar är att det är lite skrämmande hur vi tillåter tekniken bli en så stor och viktig del i våra liv. 

Bilder

Igår hade vi familjen Kronstrand och Johansson / Tapper här på middag. Barnen lekte och var snälla största delen av tiden.

När Eric skulle sova igår sa han att han också vill ha ett lillasyskon. Han var väldigt nyfiken på Caspers lillebror som satt i Erics gamla babysitter.

Han ville ha en lillasyster som ska heta Nellie. Sen efter ett tag sa han " du får bestämma, mamma " Om det vore det simplaste i hela frågan. Att välja ett namn. Med tanke på att vi , på något vis, kämpar för att vänja oss vid tanken att vi aldrig får göra den resan igen.

Ikväll har mormor och morfar varit här och vi har blivit bjudna på mat. Anna, Per och Nellie kom förbi till kaffet. Väldigt trevlig kväll.

Här kommer en bild från igår och två från ikväll.














Strul

Appen till bloggen har strulat sen igår. Men nu verkar det funka.

Hela familjen verkar ha vaknat på fel sida så den här dagen blir nog allt annat än skoj.

Hej

Hopp

En liten hälsning

kom ikväll från bäbisen i Annas mage ut mot min hand. Jag blev helt tårögd. Ibland lönar det sig att ha kalla händer. Ha ha..


Utklädning

Nellie har fått maskeradkläder i julklapp så det var vad det lektes med ikväll när vi sågs.




























Stjärtlapp

När vi kom hem från morfar provkörde Eric sin nya stjärtlapp här hemma på gården. Snön smälter i en faslig fart och det tycker vi är synd. Man får passa på medan vi har någon snö kvar.





Spel

Eric fick ett spel som han önskat sig i julklapp av farmor. " Hundbajsspelet " Väldigt kul att mata hunden och vänta på att den ska bajsa. Det låter väldigt kul, om inte annat.





Hos morfar

Pappa har lite problem med sin dator så idag är vi där en stund. Henke fixar, Eric målar och pappa och jag tittar på.





Rackarns

Jag kombinerar ett ganska pissigt MS mående med PMS. Det är inget roligt alls och jag vill, helst av allt bara sova.

Jag är så trött på känslan i min kropp. Att jag aldrig mår och, förmodligen, aldrig kommer få må bättre. Bara tanken på det ger mig en känsla av att bara lägga mig och strunta i allt.

Mina ben har sen ett par veckor börjat spasma sig totalt. Små, små muskelryckningar som totalt tröttar hela min kropp. Kramp och total känsla av användhet trots att jag inte gått särskilt långt alls. Jag orkar inte när det är såhär.

Värst är ryckningarna när jag ligger ner och slappnar av. Då, om någon gång på dagen, vore det skönt att känna att kroppen faktiskt vilar.

Jag är less idag. Trött på att det är såhär. Trött på vad det gör med mig.

Så.

Julafton

Vi började vår julafton med en massa snöskottning. Eller Henke och Eric i allafall. Det hade kommit mer än en decimeter. Efter det åt vi traditionsenlig grötfrukost hos farmor.

Vi var i Djursdala Kyrka och Eric var väldigt duktig och pratade med prästen under gudstjänsten. Prästen frågade nämligen om hur vi i församlingen tänkte oss Josefs och Marias resa till Betlehem var. " hade de en husvagn " frågade han. " Då åker man till Öland " svarade Eric.

När det pratades om djuren vid krubban tjoade Eric att det nog var " en älg " när prästen frågade vad det var för djur.

Efter kyrkan blev det fika med Henkes familj hos farmor. Därefter begav vi oss hem och då var mormor och morfar här. Eric och Elin följde med och tomten kom med två paket. Eric var lite avvaktande men pratade snart på med den snälla tomten och lovade att vara snäll i fortsättningen också.

Kalle Anka, julmat, julklappsutdelning, kvällspromenad, fika och hög mysfaktor.

En helt underbar julafton!





En nyvaken kille som fått paket av tomten i utbyte mot sin napp.




Grötfrukost
























16 År

Igår var det 16 år sen Henke och jag träffades. Det firade vi med pannkakor till middag ( på min begäran ) och ett biobesök med vänner på kvällen. " Mammas pojkar "






Kärlek är härligt!

Njuter med min familj

Mitt tillfälliga avbrott i bloggandet beror på att jag tagit en liten paus. Spenderar tiden med familjen som är ledig och bara tar tillvara på dagarna.
 
Jag kommer, såklart, blogga om vår härliga jul. Jag kommer visa er bilder men nu nöjer jag mig med att säga " god fortsättning " till er. Kanske kommer det ett till inlägg under kvällen. Jag har, hur som helst, publicerat ett inlägg som jag skrev kvällen innan julafton. Eric gav sin napp till tomten och han är nu en kille som inte använder napp. 

Att sluta

Något som är helt märkligt är den ångest jag känner för att Eric håller på att bli stora killen. Jag är stolt över honom och jag gläds med hans utveckling, men måste det gå så fort?
 
Ikväll hände något stort. Så stort så det gör ont i mitt hjärta och min själ både av stolthet och det faktum att jag blir både rörd och ledsen på en och samma gång. 
 
Vi har pratat en stund om att Eric ska ge sin napp till tomten. I utbyte så skulle han få många julklappar. Tomten skulle va extra snäll mot en kille som var så duktig som Eric. Nappen skulle postas i ett brev och mer än så var det inte.
 
Nu ikväll var det en kille, med gråten nära till hands, som tog nappen och tuttade en kort stund, stoppade i nappen i kuvertet som det står tomten på och gick och la sig. " Lägg undan det där mamma så jag inte har den nära mig " sa han. Sövningen kan nog komma att ta ett tag längre ikväll men jag tror det funkar.
 
Att släppa taget om nappen för Eric är så stort så det går inte att fatta. Det går att jämföra med min rökning så vi märker ju alla vem som är den duktigaste i den här familjen. Att ta den från honom gör så jävla ont i mig för jag vet hur jobbigt det måste va. Jag hörde hans kvävda gråt när han sa " god natt " min älskade lilla Skrutt. 
 
Det är ju jättebra om han nu lyckas sluta med nappen men ni kanske förstår hur jag menar när jag säger att det gör ont i mig att.. liksom veta att han slutar och.. hela den biten. Jag är för töntig och mjäkig och larvig jag vet men jag älskar honom så mycket så det känns som att jag tar hans allra käraste ifrån honom. På sätt och vis gör jag ju det men han har sin " Ninis " kvar. 
 
Sen han föddes har hans tuttbehov varit så stort att jag sitter här med ett par skinnpåsar till bröst ( nja.. nästan ) och under hans första tid trodde jag att jag skulle bli tokig för han använde mig som napp då han inte ville ha en riktig. Vi fick kämpa för att vänja honom och nu, idag, så är det ett passerat kapitel i hans liv. 
 
Jag skriver detta dagen innan Julafton. För att ingen ska läsa detta och påminna honom om ett eventuellt misslyckande så kommer jag inte publicera det förrän längre fram. Jag ville bara skriva detta, så jag skulle veta.
 
Jag älskar dig Eric <3

Firat lite jul

Ikväll har vi firat lite lillejul med Anna, Per och Nellie. Vi delade ut julklappar, åt mat, fikade och var ute en stund. Jättefin kväll med jättefint sällskap.

















Väntan

Inget är som väntans tider och Eric, han väntar.. På tomten. Och det är jobbigt, tycker han.




Utelek

Idag har vi varit ute ett par timmar. Bäst att passa på när snön finns.





Julmat, lek och paketinslagning

I eftermiddags var vi bjudna till farmor på julmat. Efter fikat och lite sällskapsspel så åkte vi vidare till Anna, Per och Nellie. Där spelades det mer spel och efter det åkte vi hem och Henke och jag slog in de paket vi köpt idag.





Familjens Bibel

är en lite mildare variant som jag fått låna av pappa. Han läste den när han utbildade sig, jag minns att den fanns men tänkte inte på den.

Nu ska jag bara komma till att läsa den också.




Check

Nu har vi fixat alla julklappar som vi tänkt oss och lite till. Det blir ju ofta så. Sådär jättemycket onödigt handlades inte, det var väl i så fall soffkuddarna. De var dock planerade.

Stort tack till Anna och Per som var barnvakt till Eric när vi var iväg.

Nu ska jag försöka hinna vila lite innan vi ska till Farmor och äta julmat.

Handla

Nu ska vi alldeles snart iväg och handla julklappar. Vi får väl både hoppas och se om vi kan hitta det vi tänkt.

Ack du skön




Utemys

När vi kom hem från morfar idag så hade det kommit lite snö. Eric var duktig och skottade i stort sett bort allt.




Efter det lekte han i en snöhög här på gården.









När Eric kravlade omkring i snön blev det ett hjärta, bara sådär, efter hans fötter.





Jag frös men vi hade det kul ändå.





Efter ett tag kom Henke hem med allt fint han fått från sitt jobb. Även Eric fick sig en fin present så efter en dusch fick han öppna den.




Jullovsmys med morfar

Idag har Eric och jag varit hos morfar och grillat korv.












Pysslar

Pysslar, äter glass och tittar på TV. Han är duktig, min lilla kille.





Jullov

Första dagen på jullovet går sakta framåt. Vi sov till 8 och därefter har vi inte fått så mycket gjort.

Nu väntar vi på morfar. Vi ska åka till honom och grilla korv. Henke slutar, förhoppningsvis, tidigare idag.

Det var väl det hela.

Kontraster

Med tanke på att vi, på gatan ovanför en bit bort, har ett behandlingshem för psykiskt sjuka och människor med drogrelaterade problem kan det ganska ofta luffsa förbi människor som kanske inte bara går på en promenad som du och jag. Man kan få se ganska konstiga saker men jag vill härmed poängtera att det aldrig varit något som gjort oss oroliga eller varit skrämmande. Jag fick till och med googla vad behandlingshemmet stod för innan jag skrev det nu, så liten betydelse har dess närvaro mitt i ett bostadsområde.
 
Förresten kan jag ju här flika in att en del, i vår närhet, undrade om vi verkligen skulle köpa hus så när detta ställe. Som sagt, tre år senare har ingen av dessa gjort några som helst närmanden under sina promenader förbi här. Visst, det kan hända och det skulle kunna hända otäcka saker men vad är det som säger att DIN granne inte får ett överslag och börjar skjuta omkring sig, eller nått, där du bor? Vore detta " ett farligt ställe " skulle det ju inte ligga mitt i ett bostadsområde och börja med.
 
Nåja,
 
Jag var ute och rökte nu, jag veeeeet men jag kan inte sluta, och då hör jag ett märkligt ljud. Tittar upp på gatan och där kommer en kille som liksom studsar fram. Hopp, hopp, hopp.. med en cigg i munnen och med händerna i jackfickan. Han la, som vanligt, ingen som helst notis över mig. Alls. Han höll ut, med sitt hoppande, hela gatan ner. Det är en bit, i alla fall på det sättet han tog sig fram.
 
När han nått ner på gatan, så långt att jag inte såg honom längre, ser jag att han mött en dam. En dam som jag ofta ser och så gärna skulle vilja få kontakt med på något vis men jag vet inte hur. Hon ser sådär " farmoraktig " ut och hon går alltid med en hund som ser ut att vara lika gammal och ärrad av livet som sin matte. 
 
Vilka kontraster det blev här på gatan ikväll. Den hoppande mannen mötte damen med hunden. Jag undrar vad de hade för tankar om varandra. La de ens någon vikt vid mötet? 
 
Livet ser verkligen inte likadant ut för oss alla. Eller vad blir slutsatsen av detta..

Effektiv dag

Idag har jag gjort så mycket att jag nästan blir rädd. Vet inte vart energin kom ifrån. Jag har bytt sängkläder, varit nere med alla krukväxter i källaren för dushning, tvättat jag vet inte hur många maskiner tvätt, dammat och dammsugit. Nu har jag ett par småfix kvar sen ska jag ta en snabbdusch och sen invänta maken som är iväg och pojkumgås.

Vi har haft en bra kväll med Anna och Nellie. Både Anna och jag var jättetrötta ikväll men det är det fina med riktiga vänner. Man kan va, i stort sett hur man vill.

Nu hoppas jag min fina Anna ska få vakna i morgon och må så bra som man kan halvvägs genom en graviditet. Blir ju så orolig för dig och vill bara att du ska få må bra.

Eric var också trött ikväll. Tror han sov innan han la sig så nu är det bara att ta tag i det jag har kvar att göra innan jag också blir för trött.

Tror minsann det fanns choklad. Det är en bra motivator för att gå upp igen.

Spelade spel

Igår tog jag fram mitt gamla " Den försvunna diamanten " spel. Eric tyckte det var jättekul och jag med.





Snackis

Vid lunchen igår blev det djupt snack mellan mig och maken. Jo men visst, förstår ni, vi har börjat prata igen. Ha ha.. Henke avskyr när jag poängterar att vi inte pratar med varandra men det är inget som gör mig något så. Det viktiga får vi sagt men med en frågvis och pratsjuk 4 åring i huset så blir samtalen, oss vuxna i mellan, ganska avskalade. När kvällen kommer och Eric sover då orkar man inte bara prata för pratandets skull. Vardagsbabbel känns inte lika viktigt, kvalité med varandra ger mer, i det läget, än att skvallra om andra. 
 
Behöver kanske belysa faktumet att när jag säger att vi inte pratar så.. man ska ta det med en nypa salt, helt enkelt. Ni som har barn själva kan nog förstå hur jag menar.
 
Nå, det jag skulle komma till. Vår djupa lunchsnackis. BIBELN. Kan ni tänka er? Visst. Vi pratade lite om Jesus timeline och sådär. Om hans födelse och död, uppståndelse och den delen. 
 
Mitt i snacket så kom vi fram till att vi båda skulle vilja, och orka, plöja igenom just bibeln. Men den är så drygt skriven. Så liten text, old fashioned language och.. det känns inte så lockande. 
 
Henke sa, rätt som det var
 
" - Varför finns det inte någon mer lättläst bibel? I flera volymer? Leif GW kan väl skriva den så den blir lite mer snaskig 
 
Ha ha.. Som jag skrattade. Det är inte klokt vad komiskt det kan bli ibland.
 
Jag tror, faktiskt, jag ska leta fram min konfirmationsbibel. Läsa lite varje dag. Jag har för mig att den var lite mer lättläst och inte sådär minimini textig. 
 
Annars, när vi har frågor som gäller religion, är det väldigt smidigt att bara ringa pappa. Som jag gjorde i morse för att få kött på benen för ett annat inlägg om ämnet i fråga. Han kan sin sak utan att för den sakens skull vara djupt troende. Sen gör det ju inte saken sämre att han är utbildad att just lära ut ämnet. Han kan ju förklara så man förstår. Och så det fortfarande är intressant.
 
 

Rehab

Gruppträff via rehab idag. Känner mig inte laddad men det blir nog bra när man väl är där. Känner mig så trött men jag är väldigt glad att den tråkiga huvudvärk jag kände igår är borta. 
 
 

Högtid

 
  Cherish Yesterday 
  Dream Tomorrow
  Live today 
 
 
Nu stundar Julen och med tanke på alla grupper på Facebook och allt prat om traditioner som får utebli är det nog lätt att förvirra sig bort och glömma varför vi egentligen firar jul.
 
Många menar att det inte är jul om de inte får sina pepparkakor, sin skinka, att tomten kommer, att en sekund av Disney´s jul är bortklippt, om de inte får alla julkort de tänkt sig och så vidare och så vidare.
 
Julen, tycker jag, borde inte handla om det där materiella. Som kristen, ja är du döpt och konfirmerad är du kristen, firar vi ju att Jesus föddes. Eller hur? Vi är många som går under den kristna tron, utan att för den sakens skull va religös för det är ju två olika saker. Faktiskt. 
 
Det Julen borde handla om är godhet, bättring, omtanke, kärlek och glädje. Många är det som inte har någon att spendera den här speciella högtid med och det är tragiskt. Ändå lägger folk så vansinnigt mycket energi på gnäll över struntsaker och materiella saker. Det är inte klokt, egentligen. Vilka kontraster det finns över en så enkel sak som en högtidsfirning som egentligen är en så enkel sak. En så naturlig sak. 
 
 
* A family is a little world created by love *
 
 
 
 
 

En rapport

Idag har jag haft en efterhängsen och tråkig huvudvärk som är annorlunda än den jag brukar ha. Så tråkigt men så är det ju ibland.
 
Vi har varit en stund i pulkabacken ikväll. Nu blir det snart lite TV med maken innan sovdags.
 
 
 

Är det jobbigt att tiden går, att man blir äldre eller är det kul att vara med?

Ett ämne som, dom flesta av oss, ställer sig både oroade och undrande över är döden. Det är ett laddat ämne och tillåter man sig att tänka allt för mycket så blir man både vettskrämd och gråtmild. Jag är sån, i alla fall. Jag tror nog inte det finns någon i världen som inte någon gång tänkt tankar av obehag om detta.
 
Idag läste jag en blogg vars skribent började känna av någon form av medelålderskris. Det är ju också ganska vanligt förekommande, till och med jag tenderar att tänka i såna banor allt i bland. Att jag gör det beror på att mitt liv fått sån stor mening sen vi fick Eric. Livet är så berikat och meningsfullt och bara tanken på att jag, en dag, inte skulle vara med honom i detta jordeliv längre gör mig utmattad av nedstämdhet. Men, det var inte det detta skulle handla om.
 
Det jag vill komma till är det faktum att ingen vet när de är i sin medelålder, alltså har levt halva sitt liv. För någon som rycks iväg när de är 20 är ju deras halvtid extremt låg. För någon som blir 100 är halvtid 50. Vem vet? Ingen. Inte här nere på jorden, i alla fall. Det sitter säkert någon på svaret men den makten är för stor för oss att höra och se. Kanske får vi signaler och tips men vi är alltför stressade och olyhörda för att höra? 
 
Ett år har 365 dagar, är det skottår är det en mer. En av dessa dagar kommer vara den dag då du tar ditt sista andetag. Året är en gåta men dagen lever vi, varje år som vi är med. Eller hur?
 
Livet är en gåta i sig. För stor för någon att försöka lösa. Det jag vill komma till, eller det jag vill få sagt, är att det är så viktigt att vara här och nu. Att uppskatta varje dag som gått och se den som en seger. Varje kväll när man lägger sig i sin säng kan man, gott och väl, göra en high five med sig själv för att man fått ännu en dag. Eller hur?
 
Ingen vet någonting, egentligen. Tankar som dessa gör att man blir otroligt tacksam för att man.. ja att man ens får finnas till egentligen. Många rycks ifrån oss under vägens gång och det blir då så påtagligt hur skört livet, ändå, är. Man är så stressad i livet med mycket krav från olika håll så det är viktigt, tycker jag, att stanna upp och skänka en tanke av tacksamhet. Åt något håll, jag är inte säker på vart.
 
Var snälla. Ta hand om varandra. Det är väl ett bra budskap? Ta vara på din tid. Det är kanske ännu bättre? Var snälla och ta väl vara på din tid. Det finns många som säker skulle vilja ta din plats och få vara med sina nära och kära om de bara kunde. 
 
 

Slösurfa

Att sätta sig och slösurfa en stund kan lätt innebära att tiden flyger iväg.
 
Nu ska jag ta ett bad. Fick så ont i min kropp av snöskottningen idag. Sen är jag trött, inget ovanligt, och har min vanliga nack och huvudvärk. Ibland blir det inte roligare än så här.
 
 

Pyssel

Vi har spenderat kvällen med Anna, Per och Nellie. Henke jobbade för att hinna klart så mycket som möjligt till julledigheten.

Barnen pysslade en hel del och sen spelade vi spel. En bra kväll, helt enkelt.





Udda fall i statistiken

I helgen basunerade Eric ut att han minsann talat om på Förskolan att " mamma har en bäbis i magen "
 
Hoppsan sa, säger jag. Jag talade om för honom att så INTE är fallet och att man inte kan säga det, bara sådär, för en del personer skulle bli väldigt glada i onödan då det inte är sant. På kvällen igår ville han till och med att jag skulle dra upp min tröja och visa magen som inte är där, typ.
 
Nellie ska ju bli storasyster och likaså ett annat barn på Eric´s förskolan så han hade, tydligen, ryckts med och som fröken sa förmodligen känt sig lite utanför i pratet där den dagen. Jag talade dock om att det inte är några syskon på väg här. Tyvärr.
 
Alltså, jag kan bli så ledsen över det faktum att livet i sig liksom håller oss tillbaka från något som vi vill så gärna. Och nu när Eric till och med börjat prata om det. Åhh, vad jobbigt det blir då.
 
Å andra sidan kan man ju tänka sig att han helst av allt vill ha ett barn som kan leka, direkt. Det är ju det han är ute efter, antar jag. Det tar ju ett bra tag till man kommer till det läget så man får försöka se det med dom ögonen. Men det är tufft. Om hans syskonfria liv varit något som vi varit överens om och bestämt oss för, då hade det ju varit ganska enkelt och inte alls svidigt så hårt som det kan göra nu. 
 
Om vi fått som vi ville skulle vi haft tre barn innan vi var klara. Det tog ju sin lilla tid innan vi kom till det där men när vi väl känt på livet med barn en stund insåg vi hur mycket livet blivit berikat och då väljer livet att inte arbeta med oss.
 
Nåja, sorgen över detta är tung men den upptar inte mitt liv så som det gjorde för ett tag sen. Jag har börjat accepterat och viktigast av allt har jag börjat vara mer här och nu. Vi är en fin familj även om vi kommer vara ett udda fall i statistiken. Men det får ju så va. Ingen kan ju säga att vi inte försökt. Jag har betalat med min kropp vid missfall och utomkvedshavandeskap och fått minnesbilder som jag ADLRIG kommer glömma. Pengarna till IVF får vi aldrig tillbaka men vi tog det så långt. Så, som sagt, försökt det har vi.
 
Nu ska jag försöka få lite gjort här hemma. 

Pyssel

Henke tog tillfället i akt, när jag bad honom leta efter adresser och hjälpa mig med julkorten, till att ha en pysselstund. Han är väldigt duktig men det är ju det där med timing. Ha ha...




Pyntat

Idag har vi hunnit med att både få fram granen, pyntat den och även tagit fram de tomtar och annat julpynt som vi har. På kvällen skrev vi i julkorten och senare sågs vi med Anna, Per och Nellie och åkte lite pulka. Helgerna går för fort, det är en sak som är säker.
 
 
 

Toppen

Vi har haft en toppendag. Anna, Per och Nellie mötte Eric och mig för pulkaåk och lek i snön på förmiddagen.

Nu på kvällen åt vi mat tillsammans, barnen lekte, tittade på film och sen lekte vi ute i snön.





Bilderna från igår
















Konstigheter

Här sitter vi. Henke och Eric målar med vattenfärg och jag borde ta tag i att skriva adresserna på julkorten men jag kan inte riktigt hitta känslan för det.
 
Jag funderar, allvarligt, på att lägga ner Facebook. Senaste veckorna har det inte varit annat än en massa gnäll om det där med pepparkaksdressar och nu att det ska klippas bort vissa delar ur Disney´s " Kalles Jul " Jag kan, såklart, tycka att det är bedrövligt att det har kommit så långt att vi längre inte kan fira våra traditioner så som vi alltid gjort. Men jag vidhåller fortfarande att det är så att traditionerna är på fel väg och att dagens barn inte har en aning om varför julen firas. Barnen växer upp och har blivit präglade av irritation och störande åsikter. 
 
Jag tror inte så många lagt så stor notis över att de bortklippta scenerna blivit just bortklippta om ingen hade vetat. Nu är det ramaskri både till höger och vänster och det som händer, när det blir såhär, är att de som redan har en tendens att störa sig och ha åsikter bara får mer vatten på sin kvarn. Eller hur?
 
Jag hade inget sagt om det varit lika stora debatter och ramaskri när ett visst parti var i blåsväder och betedde sig, på riktigt, fientligt mot vissa grupper. DET om något är väl en sak som upprör. Jag tycker egentligen inte att Facebook ska va en kanal för något sånt här men när det nu blivit det vore det ju trevligt med lite jämnvikt i alla åsikter och konstigheter som händer i vår värld. 
 
Nu ska jag snart iväg och åka pulka med min son!

All over the place

Mina känslor är lite all over the place för tillfället men vad får en på bättre humör än att spendera tid med våra bästa vänner? Barnen lekte snällt och vi vuxna hade det sådär trevligt som man bara kan önska. Jag har lite bilder från kvällen men dom tar jag i ett senare inlägg. Nu ska jag ta mig en snabbdusch sen blir det lite TV mys med maken innan vi ska sova.
 
 
 

Sliten, ont och trött

Känner mig så sliten. Ingen rolig start på ett inlägg men vad gör man? Jag är så trött. I morse var jag mycket tacksam för att Eric ville sova till 8. Nu har vi ju varit vakna ett par gånger varje natt denna veckan på grund av mardrömmar, ta på täcket och hitta nappen så jag vet inte om det är därför jag känner mig extra sliten.
 
Ont så in i bombens i nacken och övre delen av ryggen har jag också. Det är ju inte så konstigt i och med att jag haft lite svårt att gå ordentligt i veckan och då blir ju hela kroppställningen annorlunda samtidigt som jag säkert spänner mig.
 
Högt på önskelistan står ett varmt, avkopplande bad med lugna toner och tända ljus. Därefter en massage, i all tid och evighet eller bara för en stund. 
 
Nu blir det snart lunch med maken och sen ska jag vila.
 
 
 

Vår älskade lilla tomte

Ikväll har Eric´s förskola haft Luciafirande. Så stämningsfullt och fint. Tyvärr var det väldigt kallt. Termometern visar på kalla minus 15 grader så vi var inte långvariga kvar där när det var slut.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Stillasittande qi-gong

Mötet idag blev lite annorlunda än vad det först var tänkt. Vi hade så mycket att prata om att jag inte hann göra mer än en stillastittande, energifyllande qi-gong. Det är den övning man lär sig sist och den som tar mest tid att lära men som man, egentligen, har mest nytta av. Tro det eller ej. Det är också den övning som är svårast att lära sig, konstigt nog!
 
Jag gillar min coach så mycket. Jag skulle vilja ha en mini av henne hängande på min axel en hela dagarna. Då skulle jag må bra. Bara man hör hennes röst och känner lugnet som hon besitter blir man som en härligt grönskande varm och skön sommaräng. Det är säkert!
 
Nu har jag dammsugit lite. Snart är det lunchdags. Jo, men den här dagen rinner också ur mina händer.

Spänande dag

Idag ska jag, för första gången, testa Qi-gong. Jag tror det stavas så. Spännande ska det bli och jag hoppas det ska kunna va till hjälp mot min MS.

Dagens datum

Anmärkningsvärt är ju dagens datum 12-12-12. Läste på Facebook att världen inte skulle gå under, jag vet inte om den skulle gjort det idag kanske? Skönt att jag inte visste så jag slapp den oron. Ha ha..
 
Nej vars, det hade inte bekommit mig om jag vetat om att risken liksom fanns. Den finns där ju varje dag som det är med allt som händer i världen så var dag man kan bocka av är ju en vinst. Typ.
 
Jag vet dock att jag var liite orolig inför 2000 uppgraderingen. Det pratades mycket om att teknik och så inte skulle klara av den omställningen från 1999 till 2000. Visst hade det varit tråkigt om telefoner och TV och annan härlig teknik helt lagt ner men det jag oroade mig mest över var kärnkraftverken. Om något skulle gå fel där skulle det kunna gå vansinnigt fel på ett livsfarligt sätt så då kändes hela den där vardagstekniknojan ganska beskedlig.
 
Nu gick ju den uppgraderingen bra och vi är bra många år in i 2000 talet. Det är ju inte klokt egentligen, när man tänker på det. Och när man tänker på hur tekniken bara har utvecklats och utvecklats blir man nästan lite skrämd och tänker att någon gång måste det ju ta stopp. Och då är ju risken stor att det blir ett stort bakslag.
 
Den som lever får se!
 
 
 

Traditioner

Många är det som upprörs och besväras över hur det här med jultraditioner snävas åt och det ska inte längre va så kristligt som det tidigare varit. Toppen var nu för lite sen när en liten pojke helt plötsligt inte skulle få va pepparkaksgubbe. Tydligen var det väl skolan själva som tagit beslut om detta som hämtat ur tomma intet utan några egentliga skäl.

Det är så synd att saker ska behöva dras till sin spets och bli så extremt. Det som händer är ju att de som redan känt av en viss fientlighet bara blir mer inställda på sin åsikt. Grupper startas på Facebook och folk gnäller.

Det jag kan tycka är väl att " vad spelar det för roll om traditioner plockas bort " Alltså, jag vill ha dom kvar men jag tror inte folk egentligen anammar och längre bryr sig. Om varför vi egentligen firar julen, menar jag.

Barn växer upp med föräldrar som lägger större fokus på att julen inte firas ut i en kyrka än på att berätta om varför julen firas. Barnen blir präglade med fientlighet så tidigt på grund av detta och tror att julen endast handlar om paket och sånt.

Lite snabba luddiga tankar om detta, men ni kanske förstår vart jag vill komma? Kanske förstår ni hur jag menar?

Det har varit en lång dag

Känner mig så trött och tung. Kroppen är inte riktigt i fas med mig. Eller, rättare sagt, min MS är inte i fas med vad jag vill och hur jag vill kunna vara. Tröttheten ligger som ett äckligt dis över mig och jag tror jag skulle kunna sova i flera dygn.
 
Jag har skottat lite snö idag. Med tanke på att det är så kallt ute är ju inte snön tung. Sen har jag bytt sängkläder och dammat lite. Helt i fas med min dagsplanering men utan den energi jag skulle behövt för det. Övervägde att dammsuga också men jag struntar faktiskt i det. Jag ska ta en dusch i stället. Det jag gjort idag, och hela veckan egentligen, har gått på ren envishet och gammal vana.
 
Spotify har blivit lite av min bästa vän. Jag älskar ju musik men på något vis har den delen av mig försvunnit, lagts på is, under de år då det var Eric och jag hemma. Ska jag lyssna på musik så vill jag kunna göra det på mitt sätt. Hög volym och verkligen känna in musiken. Jag är inte mycket för skval. Det kan vara trevligt att ha musik i bakgrunden, som nu, men bäst är när man verkligen kan lyssna in det man lyssnar på.
 
Det är en sån där grej som jag älskar extra mycket med Henke. Vi har samma.. känsla för musik. Eller ska jag säga med musik? Vi har det som en gemensam nämnare. Svårt att förklara.
 
Min favorit för tillfället är Lars Winnerbäck. Han är så otroligt duktig på att få till sällsamhet så det verkligen känns i både hjärtat och själen. Man kan känna hur han menar det han sjunger och inte bara sjunger ordet med vacker stämma för att smälta hjärtan. Han smälter hjärtan men på grund av känslan som är inbakad mellan tonerna.
 
Mina favoritlåtar med honom, just nu, är " Lång dag " och " En stannfågel ger sig av " Underbara.
 
Nu ska jag ta mig den där duschen. 

Sötaste bagaren



Bilden blev lite åt fel håll men vad gör väl det?!

Minipepparkaksbak

Det luktar nybakta pepparkakor här hemma. En härlig doft och goda var de också. 
 
Vi har haft det väldigt trevligt ikväll med ett litet minipepparkaksbak och därefter en tur till pulkabacken. Barnen har lekt bra och även vi vuxna. Ha ha..
 
Nu ska jag ta mig ett par bitar choklad och mysa ner mig med maken i vår nya soffa. 

En-mitt-på-dagen-rapport

Landade här en snabb svängom. Har varit ganska effektiv idag, tycker jag. Har varit och lånat en del pepparkaksbakgrejor av snälla farmor så ikväll är tanken att Eric och Nellie ska baka lite och i morgon ska Eric baka på förskolan.
 
Med tanke på hans mjölkallergi ska vi ta med egen kavel och egna mått till honom. Skönt att de tänker på och tar hans allergi på allvar.
 
Jag har även lånat ett par plana plåtar av farmor. Det fanns ju inte en plåt här i huset när vi flyttade hit och.. vi gör inte så mycket i ugnen att det har funnits ett behov innan. Vi har ju en såndär långpanna, eller vad det heter, till pommes och så. Men den funkar ju inte så bra till bakning. Jag har även tänkt att vi ska baka lussekatter också, någon dag.
 
Kört ett par tvättmaskiner har jag gjort. Nu tänker jag gå ut och skotta lite snö. Känner mig väldigt trött och tung i kroppen idag men jag ska se om det kanske är just röra på mig jag behöver. 
 
Det var väl det hela!

Gör ett försök

Häromdagen testade jag att lägga upp bilder till bloggen via den här appen jag nu bloggar via. Det funkade inte men jag hoppas att jag nu ska få till det.

I Lördags när Henke och jag var och hämtade hem vår nya soffa hade Eric kvalitetsid med morfar och min kära kusin Carina. Jag fick lite bilder som togs den dagen och man ser ju hur härligt Eric hade det. Tack för hjälpen för barnvaktshjälpen <3

Nu hoppas vi att bilderna kommer med här och att det funkar som det ska.







Prioriterar annorlunda?

För en stund sen kom vi hem från våra grannar. Visst, förstår ni, vi har äntligen varit och hälsat på lilla Arvid. Hur söt som helst. Suget efter en miniliten växer sig snabbt men vi kommer ju snart omges av en nyfödd igen då Nellie blir storasyster. 
 
Som sagt, det där med tid. Jag vet inte vad som händer. Kanske prioriterar jag lite annorlunda i perioder? Jag tänker att jag ska blogga lite i morgon. 
 
Idag gick förmiddagen till ett besök hos min pratkontakt. Därefter torkade jag ur kylskåpet och " dammade av " mina orchideer. I och med att de står i köket så blir de lite flötiga OCH dammiga men det är ju inga problem med en liten mjuk mirakeltrasa. Nu ska de bara vattnas också men det gör jag i morgon.
 
Det var väl det jag hade att bjuda på. Ska se om jag kan flirta till mig en liten massage av min man, ikväll. Har så ont i nacken och jag tycker mig se ett samband mellan när jag känner av min MS mer i kroppen och den där värken. Kan det va så? 
 
 

Alltså..

Alltså, helt seriöst, blir jag lite smått oroad över vad jag gör med all min tid. Det är helt vridet vad jag inte hinner med det jag vill. Men jag är glad ändå och det är ju huvudsaken.
 
Jag vill berätta för er om vår helg, om mötet jag var på idag med min pratkontakt, om vädret och om livet. Men det är ju bra. Nu har jag kommit så långt att jag faktiskt har lite genomtänkta och uppslagsfyllda inlägg på gång. Nu är det tiden som saknas.
 
Jag känner att jag börjar tycka om min blogg igen. Bra va?
 
 
 

Andra advent

Skrev ett inlägg förut men det verkar inte ha funkat. Vi har firat in andra advent idag, klätt granen hos farmor och nu ritar Eric och vi tittar på TV.

Snart ska vi bege oss till pulkabacken och åka lite.

Den här helgen har varit så bra så man nästan vill stanna tiden och leva om den om och om igen.

Det var väl vad jag hade att bjuda på den här gången.

Tjo ho

Den här dagen började riktigt bra med Anna och Nellie på besök. Därefter kom morfar och Carina hit och fikade.

Att vi har varsin biljett till Bruce Springsteen, jag Henke och pappa, gör ju inte dagen sämre direkt. Stort, stort tack C <3

Ikväll blir det revy och julbord och i morgon ska vi hämta vår nya soffa.

Knappt tid över till bloggen

För att vara en person med, i stort sett, ledigt hela dagarna vet jag inte vart tiden tar vägen. Jag hinner inte med allt jag vill och bloggen blir lite lidande. Jag har lite uppslag över bloggämnen och så så det är bara att härda ut. Jag kommer skriva igen, så småningom. 
 
 

Lugn dag?

Dagen idag skulle jag ta i ett lugnt tempo. Jag är ganska sliten efter gårdagens resa med operationsoro för Nellie och allt vad det innebar. MISSFÖRSTÅ MIG INTE, jag skulle göra det varje dag för den familjens skull. Absolut och utan tvekan. Förresten är det ju egentligen inte jag som ska gnälla om trötthet idag, men den finns med mig och så är det med det.
 
Jag är så glad över att allt gick så bra. Så imponerad över hur duktig den där tjejen är. Älskade Nellie <3 
 
Men, vad hände idag då? Jag som skulle ta det så lugnt? Jo men jag har dammsugit och dammat, tagit ner tvätt, hängt upp tvätt, fixat med disk, plockat undan saker som legat lite väl länge på en plats som inte var avsedd, stykt juldukar och även lagt dit. Duschat har jag hunnit med och nu även en snabbsurf. 
 
Nu ska jag ringa mamma en snabbis sen kommer Henke på lunch. 
 
 
 

Skynda skynda

Det jag hann, på de fem minuter det tog för Henke att söva Eric, var att panikläsa mina favoritbloggar och skriva dessa rader.
 
Nu blir det mys med min man en stund. 
 
 

Väntar

Sitter och väntar på familjen Kronstrand som är på uppvaket med Nellie. Så duktig tjej de har.

Vet inte vad jag ska skriva, känns inte som att jag är den som först ska beskriva dagen.


Otacksamhet och hjärtlöshet

Jag kan bli så upprörd över folk som inte inser hur bra de har det. Det gnälls och det är jobbigt för det är hål i en strumpa. Typ. 
 
Det finns så många barn som lever med sjukdom, som får en så vriden och felaktig start här i livet. Föräldrar som kämpar mot det jobbiga för barnens skull. Föräldrar som spenderar sina sista dagar med den de älskar för att sen, resten av livet, vara den enda föräldern som barnen känner till.
 
Det finns hur mycket jobbigt och hemskt som helst i världen ändå finns det folk som gnäller för minsta lilla. Eller, ännu värre, inte har vett att uppskatta det de har. Eller för den delen bete sig som.. folk. 
 
För vissa människor är otacksamhet och hjärtlöshet ett signum och det gör mig upprörd.
 
Alla har vi våra bekymmer. Små eller stora spelar ju egentligen ingen roll så, tycker man att ett hål i en strumpa är likvärdigt med jordens undergång - då är det väl så kanske. Men, jag kan tycka att har man inget snällt att säga i sin omgivning - håll då käft. Kan du inte bete dig snällt och vara vänlig - ge då fan i att omge dig av andra människor. Det är ett ensamt liv, men det kanske är det som passar bäst.
 
Det finns så mycket människor som inte uppskattar det fina de har. Som inte uppskattar livet som gåvan den är. Som inte uppskattar att de varje dag får vakna och ta sig ur sängen själva och att deras familj mår bra. Som inte uppskattar att det finns folk som bryr sig om dem.
 
Jag vet inte men.. Världen är påväg åt helvete i vissa avseenden. 

Röntgenresultat

Förra veckan fick jag brev från Landstinget i Östergötland. Min nya neurolog hade fått svaren från den magnetröntgen jag gjorde för lite sen.
 
Det var både bra och lite sämre nyheter. 
 
När man har MS bildas små inflammationer på olika ställen i hjärnan. Symtomet av det blir kanske en muskelförsvagning i ett ben, myrkryp i en arm eller en domning i en hand. Det beror helt på var inflammationen sitter.
 
När inflammationen drar sig tillbaka har den ibland gjort skada och då bildas något som kallas för plaque. Då spelar det, ofta, ingen roll att inflammationen gått tillbaka. Såkallade restsymtom blir då kvar och man kanske inte får tillbaka full känsel i handen eller kraften helt tillbaka i benet. Skadan blir långvarig. Typ.
 
Dessa plaque kan dra sig tillbaka, eller nervtrådarna som blivit skadade kan liksom.. läka ihop igen och då syns inte skadan längre på röntgen. ( I mitt fall har jag trots detta restsymtomet kvar från de skov jag haft ) 
 
Av de plaque som syntes sist jag gjorde röntgen för två år sen har en del försvunnit. Detta är bra och KAN innebära att min kropp sakta men säkert kommer tillbaka till mig samtidigt som nya skov förstör på andra ställen. 
 
Jag hade även en del nya plaque. Detta är ganska vanligt hos MS patienter med en aktiv MS och det bekräftar ju bara det jag visste. Jag har varit i skov ett par gånger under de här åren. Jag känner även restsymtomen och det är ju alltså helt normalt trots att det är ledsamt.
 
 

Vackert

Är mycket glad för det faktum att jag precis är inkommen efter att ha skottat snö. Min kropp verkar fungera som allra bäst när den kyls utifrån och blir varm innifrån. Märkligt, kanske, men jag tror det ligger något i det med tanke på att jag både förra året och nu klarar av att skotta.
 
Kroppen kommer nog göra ont i morgon men träningsvärk innebär att jag kunnat röra mig, så det är bra.
 
Här kommer ett par bilder på våra utegranar som sett nakna ut men nu är täckta av vacker snö.
 
 
 
 

Lugn och skön kväll

Vi har haft en lugn och skön kväll. Henke och Eric spelade lite X-box en stund och därefter gick vi en promenad för att hämta paketet med kläderna jag köpte på Me & I Partyt som Anna hade för lite sen. Det var riktigt kallt men det var samtidigt skönt med lite frisk luft.
 
Nu sover Eric och vi ska se klart en film vi började på igår och därefter en serie. 
 
Det snöar lite nu och om man får tro prognosen, eller om man ska lita på den för en gångs skull, så bör det ligga ett litet täcke på marken i morgon när vi vaknar. Hoppas! 
 
 
 

Jag tycker om att följa med

Snart kommer Henke hem och hämtar mig så vi ska åka och hämta Eric. Jag älskar att följa med och hämta hem honom. 
 
I morgon har jag en del samtal att göra. Dels måste jag ringa RMC och tala om att jag inte ens kan prestera fram ett positivt ägglossningstest. Jag ska även passa på att fråga om när de öppnar efter Julledigheten och när man kan tänkas få testa igen, beroende på när mens och så infaller. 
 
Jag ska även prata med min coach inför gruppträffen på Onsdag. Om Nellie är frisk så hon kan göra sin operation så ska jag ju följa med och då hinner jag  inte gå på gruppen. Men jag måste ju få någon form av hemarbete i stället då.
 
Det var väl det hela!

Lugn start men sen så

Det blev lite fart på mig efter att Eric åkt till förskolan. Morgonen, för övrigt, spenderades i ett så lugnt tempo att vi nästan somnade ett par gånger. Eric låg tätt intill och till och med ibland på mig och vi tittade på TV. Så mysigt att få ha honom när och pilla och lukta på honom. 
 
Det lektes ju, såklart, en del också. Sen var det dags för påklädning och avfärd.
 
När jag klädde på honom idag fick jag värsta ångesten. Inte över att klä på honom, det är inga problem. Det var bara det att det slog mig att med tanke på kylan så behöver han ha en liten tjockare tröja över den han har under. Det är, i stort sett, luvor som sitter kvar på alla hans munkjackor. De där luvorna hänger förmodligen över overallen när dom är ute och tänk om han skulle fastna i något, med luvan, när han leker. Om det sen skulle hända på eftermiddagen när det är mörkt kanske ingen skulle märka något. 
 
Så vi rotade fram en aningen halvtjock tröja som han fick ta över den han ska ha inne. 
 
Sen jag kom hem har jag sorterat hans kläder, hängt på galge och vikt i ordning i hans lådor. Han var ju i en rejäl rivautallakläderilådornaochkläpåochslängatillbakaigen fas för lite sen men det verkar ha lugnat sig så nu är det ordning igen.
 
Är det någon om tänkt köpa Eric en julklapp och inte vet vad de ska hitta på kan jag rekomendera en collegetröja utan luva. I storlek 110. 116 om de är små i storleken. Att få mjuka paket är inget Eric tycker är tråkigt. Han älskar  kläder. 
 
Så, det var väl det hela.
 
 

Kvinnor och män

För lite sen pratade Henke och jag om det här med att samhället, eller många i det, vill sudda ut könsrollerna. Att en kvinna ska vara lika mycket värd som en man, eller hur man ska säga. 
 
Alla är vi lika mycket värda, det är ju inget snack om den saken. Gör en kvinna samma jobb som en man och inte får lika mycket lön för det kan jag hålla med om att det är aningen vridet.
 
Men en del tar allt sånt där så extremt. Och det var det vi pratade om. 
 
Är det nu så att det ska va likställt mellan mannen och kvinnan ska det inte vara lika självklart längre att mannen klipper gräset, byter däcken och skruvar med bilen. En del kvinnor väljer att klippa gräset men det har inget med det tänket att göra, tror jag. Det är motionen de är ute efter, faktiskt. 
 
Att männen inte städar speciellt ofta är för att de inte ser på samma sätt som en kvinna att det faktiskt behövs. Jag har koll på dammråttorna och Henke har koll på när däcken måste bytas. Så är det och för mig är det helt okey. Jag kan till och med säga att jag känner mig mer trygg med en man som är en man och som faktiskt kan " ta hand om mig " Jag vill va liite underlägsen min man, inte så att han hunsar omkring med mig eller så. I vår familj har vi samma värde, Henke är mannen i huset och enligt bibeln, faktiskt även i den kristna tron, så är kvinnan lite under mannen utan att för den sakens skull förlora värdet som person.
 
Igår kan jag säga att jag var glad över att Henke inte är den som har det rosa förklädet på sig och springer i tossor och dammar med en söt vippa. Han är mannen som stått ute i minus 6 grader och skruvat med bilen. Tack och lov!
 
 

Adventstid

Idag är det första advent. Det firar vi, bland annat, med att min duktiga man har fått igång 740:n så vi har nu två bilar igen. Lite småfix, en bränslepump ska skruvas dit och vinterdäck ska på, sen är det klart.
 
Så skönt.
 
Eric och jag har varit ute en stund och frusit ikapp med Henke. Nu är vi inne och tinar upp. 
 
Vad gör ni på er första advent?

Guldkant

Vi har spenderat kvällen med Anna, Per och Nellie. Tyvärr går tiden fort och ofta, när barnen leker som bäst, då är det dags att åka hem.
 
Vi pratade en del om möbelmässan som vi ska åka på hela familjerna i år, Henke och jag satte guldkant på tillvaron och sjöng vackra?! julsånger och så pratade vi om annat också förstås. 
 
Nu är ljusen tända, sonen sover och vi ska se " Så mycket bättre " 
 
 
 

Första luckan

Idag har Eric fått öppna den första luckan i sin kalender. Det innebär alltså att det endast är 23 dagar kvar till Julafton. Det är ju helt sanslöst vad tiden gått fort. Idag har vi även passat på att köpa kläder till när Eric ska va med i Luciatåget på Förskolan. Han har hela tiden sagt att han vill va pepparkaksgubbe men idag visste han riktigt så vi köpte både tomtekläder och pepparkaksgubbekläder. 
 
Vi har ju bara honom att tänka på så vad spelar det för roll? Dessutom är mormor snäll och betalar den ena så..
 

RSS 2.0