Slut för idag

Nu är det alldeles snart sovdags här. Jag är väldigt trött för jag kunde inte somna i eftermiddags. Man vet ju aldrig när Eric tycker det är dags att gå upp så nu ska jag passa på att sova. Hoppas på lika härligt väder i morgon. Visst blir man mer pigg och glad?!

Mycket klippt

Idag har vi spenderat i stort sett hela dagen ute. Vädret är helt toppen. Eric har hamrat på träklossar med sin hammare och spik. Han fick ju en verktygslåda med riktiga verktyg av Henke förra sommaren och i år kan jag lova, redan nu, att den kommer följa med Eric vart han än går i trädgården.

Vi har klippt ner lite växtlighet från förra sommaren och konstaterat att det redan börjat växa upp nytt för denna säsong. Så härligt. Jag har även planterat om vissa av våra inomhusblommor och klippt bort gamla rötter. Jag klippte vaninnigt mycket, jag har aldrig gjort det innan. Vi får väl se hur mina växter klarar den behandlingen. Man lär ju av sina misstag, sägs det.

Nu ska Eric och jag snart bege oss till mormor en sväng. Henke ska ha lite time alone här hemma. Det är han väl värd. Sen * hoppas hoppas * ska vi klippa Eric. Om det finns tid.

Njuter ni vädret, mina vänner?



Kortvila snart

Nu blir det snart en kortvila för oss. Vädret är väldigt härligt idag. Vi har njutit friskluften i två timmar. Härlig dag!

Skottdagen

Igår hade vi en fin dag. Vi var ju, som jag berättade, hos Micaela och Tilde. Det gick så bra, de lekte alldeles utmärkt. Visst, lite smågnäll här och var, men ingen slog sig, ingen slog någon, inget gick sönder. Bra betyg på den playdaten. Ha ha.. ( Jo, förresten, en barbiebarnvagn tappade ett hjul men det var redan trasigt så )

Jag blir så stolt över Eric. Han sköter sig så bra, nu för tiden. Han har skött sig bra på sitt sätt innan också men då har trots och avundsjuka ( emot Nellie ) tagit överhanden. Men nu, nu är han mitt lilla mönsterbarn. Om han inte är trött eller hungrig. Men vem blir inte sur då? Mönsterbarn är kanske att ta i en smula men han sköter sig. Han leker med det barn han träffar. Och han är heller inte så att han, som kille, bara kan leka med bilar. Igår lekte han prinsessa med Tilde, lekte med lera och pärlade.

Idag ska vi nog plantera om lite blommor. Om vi orkar. Jag är väldigt sliten idag. Mittiveckansliten.

Idag är det ju även Skottdagen. En dag som bara finns en gång vart fjärde år. I morse pratade Eric och jag lite om detta.

Jag - " Idag är det Skottdagen. Det händer bara en gång vart fjärde år. "

Eric - " Det verkar inte som det, det är ju ingen snö ut? "

Min lilla älskling. Det är ju inte lätt att förstå när en dag är döpt efter något som är så skoj som att skotta snö?

Önskar oss alla en bra dag!


Inte förvånad

Skulle sätta mig och slösurfa lite. Läsa lite bloggar och skriva lite själv. Ingen blir väl mer förvånad än jag att det inte funkar? Kan ju göra det mesta via min telefon men det blir inte riktigt samma sak. Får väl kolla lite på TV i brist på annat i väntan på Big Brother. Så kan det bli i bland.

Dags att dra

Nu ska vi snart göra oss i ordning för att åka till Micaela och Tilde.

Dagen idag består mest av en tråkig, envis huvudvärk. Trötthet och ont i min nacke. Men vi ska nog få till en bra dag, trots allt. Jag har tagit panodil, druckit kaffe och vatten. Går omkring här med en massa knäböjande och spänner mina ben. Ha ha.. Här satsar vi inte på beach 2012, här går vi all in på att kunna gå normalt så länge som möjligt.

Önskar oss alla en bra dag!

Är ni med mig?

Idag kan jag gladeligen meddela er att jag minsann varit så stark i benen så jag inte ens minns när jag orkade så mycket. Förstår ni hur skön den känslan är?

Det är ju inte så att jag glidit i någon form av ickekondition med slappa muskler som dallrar omkring. Jag har kraftiga benmuskler när jag spänner dom, spänner jag magen träder små rutor fram och armmuskler har jag men i mycket mindre mängd. Där har det alltid varit envisheten som varit drivande kraft.  

Det är alltså inte fråga om att jag inte orkar på grund av icketräning. En enkel sak som att gå upp för en trappa suger liksom musten ur musklerna och man kan likna en vanlig enkel trappa som om jag skulle gått upp i Långe Jan. Nästan. När sen musklerna får jobba lite, som i en uppföra på en promenad, blir ju kroppen varm. Musklernas arbete märks av då jag är värmekänslig och som om det inte vore nog med mjölksyreurmustade benmuskler domnar benen bort av värmen som uppstår bara av att muskeln rör sig. Att gå blir som ett helt företag. För varje steg känns det som att det sitter en stor, stor tyngd på varje fot. Och känslan av att ha gått upp i just Långe Jan. Att sen inte riktigt känna benen på grund av att de är bortdomnade gör hela den där promenadgrejen mycket svår. Som att gå med tunga ben ( har jag förklarat det nog ) som halvt som halvt sover. 

För varje gång jag stannar vibrerar det obehagligt i benen så jag föredrar, i det läget, att fortsätta gå. Att komma igång igen är bara ännu jobbigare.  

Men inte idag.

Idag har jag till och med tränat lite. När Eric åkte rutchkana i lekparken tog jag stepsteg upp och ner i trappan upp. Jag spände lårmusklerna lite extra när jag gick, jag sprang i trädgården när vi sparkade boll ( inte hela tiden men i bland )

Nu har jag bestämt mig för att jag ska bygga mer muskler i mina ben. En utvärdering kommer ju, med tanke på att jag inte vet hur det funkar att liksom träna upp benen. Vi märker ju det i sinom tid. Enligt min förra Neurolog var det kört. Det skulle inte spela någon roll hur mycket jag tränade. De nervbanor ( eller vad det nu än är ) som blivit förstörda och påverkade av tidigare skov är det. Jag skulle inte kunna återfå full styrka.

Jag tänkte jag skulle motbevisa det. Och vet ni varför? Bland annat? Nej, men det är så här att jag har insett att i det skick jag är i, eller har varit, skulle jag få tillbringa våra bästa vänners bröllopsfest på en stol. Jag är INTE en person som sitter på en stol när det spelas musik. Jag ska dansa. Jag älskar att dansa.

Så håll i hatten, nu jävlar är jag så sugen på att återfå mina ben som jag kanske bara haft till låns idag. I morgon kanske min MS tar överhanden. Men jag ska försöka strunta i vad den säger till mig. Vad fan, går det helt överstyr och jag inte tar mig hem från en promenad då får jag väl krypa.

Jag SKA kunna dansa flera danser på Anna och Per´s bröllop. På det bröllop vi var på i somras dansade jag EN gång med Henke, sen var det kört. Icke att jag tänker tillåta det.

Här kommer en bild från vår utedag.





Snälla bloggvänner, håll nu en tumme för att detta ska va en ihållande trend! Att det ska funka såhär bra även i fortsättningen. Inte bara för att jag ska kunna dansa på deras bröllop, så klart. För Eric´s skull. Och för Henke´s.

Är ni med mig?

En pussa pussa sån

Eric var så söt förut. Han kom och gjorde den här minen. Han sa att han gjorde " en pussa pussa sån " Sen ville han att vi skulle pussas. Min lilla älskling.

Så klart menade han ju en pussmun, men vad spelar det för roll. Att orden inte kommer rätt och så, menar jag.

Här kommer en bild på en " pussa pussa sån "



Står det en stol..

Nu har vi fikat lite, Eric leker med sitt lego och nynnar för sig själv. Vi har sorterat lite och plockat undan lite av alla vinterkläder som varit framme. Upptäckte dessutom att Henke hade 9 !!! tröjor på en stol i sovrummet. 9! Om han vore i tonåren och i den fas då man bytte kläder typ 20 gånger om dagen. Jag fattar ingenting.

Skulle jag fortsätta leta skulle jag kunna hitta fler men nu får det va för idag. Jag tycker det är lite fnissigt och kul hur han drar omkring på sina kläder här och var. Står det en stol, jo men nog fan ligger det minst en tröja där. Och eventuellt ett par byxor. Ni som känner Henke vet hur mycket han gillar att gå omkring i sina kalsonger. Ha ha..

Kanske är han rädd för tvättkorgen? Kanske är han ombytlig av sig och behöver ha en 10-15 olika tröjor och tre par byxor framme för att byta varje kväll? Kanske har han flera personligheter? Kanske har han för mycket kläder som han tycker om?

Frågorna är många och på dessa får vi nog inga svar.


Svenska Dagbladet

Ni minns att jag blev intervjuad av Svenska Dagbladet? Resultatet av det kommer att komma någon gång i Mars. Han jag pratade med skulle försöka komma ihåg att påminna mig när det var med. Han tipsade om att man kunde gå in på Svenska Dagbladet på nätet. Sen kollar man under fliken " idagsidan. " Om jag inte fattat helt fel är det där det kommer vara med så är ni nyfikna kan ni ju börja småkika där.

Det skulle väl inte va med förrän i Mars men det kan ju va lite kul att bekanta sig med tidningen under tiden man ändå väntar.

Visst? Visst!

Gårdagen

Sitter här en stund, i brist på annat höll jag på att skriva. Eric är seg idag. Jag också, för den delen. Vi väntar på att tvätten i maskinen ska bli klar ( en timme kvar ) sen ska vi gå ut en stund tänkte jag.

Här kommer ett par bilder från vår dag igår. På förmiddagen åkte Henke, jag och Eric ut till Nossen. Vi gick en liten skogspromenad och avslutade med lite lek i lekparken som finns där. Härligt med sol och en ledig Henke.





På kvällen var Henke tvungen att åka och jobba en stund. Så Eric och jag åkte upp till Anna, Per och Nellie. Först var vi ute och lekte i sandlådan, sparkade boll, pratade och drack kaffe men när mörkret och kylan kom gick vi in, fikade, lekte och pratade lite till.

Eric och Nellie lekte doktor, bland annat.





Nu ska vi försöka samla på oss lite energi här hemma. Det går tungt idag men det gör det ju ofta så där är ju ingen större skillnad. Eric snorar lite och jag också. Kanske är det på grund av det som vi är lite mer sega än vanligt idag.

Bäst att ta tag i saker och ting!

Stressen igen

Tänkte jag skulle ge er ytterligare ett exempel på det här med min stresskänslighet. Delvis vill jag skriva ner det så jag själv ska kunna gå tillbaka men jag vill även berätta för er så ni får en liten inblick i hur saker och ting är.

I Lördags eftermiddag, efter maten, skulle jag gå och duscha. Henke skulle även tvätta bilen och efter dessa två saker skulle vi åka till hans mamma. Att duscha tar ju egentligen inga tider men med hårblåsning och så efteråt så är man ju lätt uppe på en halvtimma. Kanke mer.

Tvätta bilen tar ju så lång tid som man vill. Jag vet att Henke är ganska noggrann och en timma springer lätt iväg. Han ville inte gå ut och börja förrän jag var klar och kunde följa med, hör till saken. Eric är ju väldigt hjälpsam men kan ju även va lite stjälpsam.

Mitt i allt kom Henke på att han ville spela en låt för mig. En låt som han ville att jag skulle sitta ner och verkligen lyssna på. ( Det var veckans låt i en annan version för övrigt ) Jag sa att jag visste med mig att det inte skulle bli någon bra upplevelse att sätta mig, försöka lyssna med en Eric som tjatade om ifall vi snart skulle gå ut. Och vetskapen om att vi skulle iväg sen och Henke skulle tvätta bilen och bla bla. Jag ville vänta till Eric sov.

Henke tyckte att " va spelar fem minuter för roll " Jag tyckte det kändes som att klockan var Melodifestivaldags och att klockan var 20, trots att den på sin höjd var 17.

Jag har kommit så långt i arbetet med mig själv att jag vet att om jag hade satt mig ner och lyssnat hade jag delvis blivit uppstressad av att bara sitta när vi, i mitt tycke, hade så mycket att göra. Eric hade inte kunnat va tyst de fem minutrarna så upplevelsen hade inte blivit optimal. Jag kunde inte se anledningen till att göra det då. Timing IS everything och just då var det inte tidpunkt för det.

Henke tjatade och  tjatade och som han sa " Vi hade lika gärna kunnat lyssna för nu har vi bråkat bort de minutrar det hade tagit att lyssna "

Jag höll inte med. För att verkligen kunna fokusera och lyssna behöver jag lugn och ro. Inte veta att det ska blåsas hår, tvättas bil, åkas iväg för att sen va hemma igen till en viss tid.

Det är vid såna tillfällen saker och ting blir lite konstiga. Jobbiga. Tråkiga.

Jag blir ju så klart irriterad för att jag inte tycker Henke respekterar mig och min sjukdom. Mitt nya jag. Jag vet ju hur jag ska göra för att undvika att bli stressad vilket i sin tur leder till att jag blir arg. För honom spelar fem minuter hit eller dit ingen roll. Det har det ju inte gjort innan, liksom.

Nåja, det ordnade sig. Vi kröp ihop i soffan efter Melodifestivalen, och lyssnade. Versionen var jättebra och värd att väntas på.

FUN. - med " We are young " Inleder veckan med att vara veckans låt också. Tror den nästan blivit som våran låt 2012. I alla fall den första delen!

Önskar oss alla en bra dag!

Beslagtagen dator, typ

Hade tänkt att blogga lite om vår härliga dag och visa lite bilder. Nu har Henke lagt beslag på min dator så jag surfar via mobilen. Vilka bekymmer, kan man tycka. Men man har ju utvecklat ett visst internetberoende genom åren. För att inte tala om teknikberoendet överlag. Nu blir det snart Big Brother och godis.

Ingen bra fysisk dag. Alls.

Idag är ingen bra fysisk dag. Alls. Inte för att någon dag egentligen är det. Men man blir ju liksom härdad och van vid att leva med en kropp som inte är som den varit. Eller borde. Jag skulle kunna rada upp, tala om och gnälla men i detta inlägg struntar jag nog i det. Det räcker med dessa meningar, så länge.

Vi gick upp samtidigt idag också. Mysigt att va familj från starten av en dag. Tyvärr blir ju mitt humör inte så bra med tanke på allt jag känner men jag försöker att ta det lugnt och inte stressa upp mig. Bara gilla läget och dricka mitt kaffe.

Dagen idag vet jag inte vad vi ska göra med riktigt. Vi ska gå ut en stund i alla fall. Solen kikar fram och jag vill fylla på mitt energiförråd med frisk luft och härligt solsken. Nu går vi ju mot en ny arbetsvecka för Henke så jag ska göra vad jag kan för att piggna till.

Tänkte höra med familjen Karlsson / Kronstrand hur dom mår. Kanske vill de göra en repris på gårdagen?

Nu ska jag fixa i ordning mig lite.

Önskar oss alla en bra dag!

Göramigmörkräddfilm på gång

Nu blir det otäck film. Iiiihhh..

Jag både gillar och inte gillar otäcka filmer. Denna verkar lovande som göramigriktigtmörkräddfilm. Vi får väl se. Känslan, då det är som mest spännande är ju härlig. Det är ju bara att man ska våga vistas i huset efteråt. Ha ha..

Tur jag har Henke bredvid mig.





Mjukstartat vårmyset

Idag har vi haft en fin förmiddag. Vi har mjukstartat vårmyset med kaffe och sandlådelek på baksidan. Det riktigt spritter i kroppen en dag som denna med solen strålande från en nästan klar blå himmel. Det blåste kallt och mestadelen av vår baksida är mest i skugga, men vad spelar det för roll? Varma kläder finns det så det är ingen ursäkt. Det går så snabbt till sommaren och då söker man sig pustande till skuggan för svalka så det är ju egentligen bara knasigt att klaga. Men, jag gör det själv i bland också. Ha ha.. 

Här kommer en bild på de mest älskade barnen <3



Vi sitter lite vid datorn här

Idag vaknade Eric redan 6:40. Vet inte om han var frusen, han sparkar ju av sig täcket hela tiden. Hur som, vi hade bestämt oss för att gå upp samtidigt idag så vi hade lite morgonmys i sängen och därefter åt vi gemensam frukost. Nu är Henke en sväng på jobbet och Eric och jag sitter vid våra datorer.

Vi ska snart klä på oss och gå ut en stund. Anna, Per och Nellie kommer förbi en stund. Vi hade planerat en förmiddagsstund ute men nu när Anna inte är riktigt kry så känns lite utomhusumgänge ännu mer aktuellt. Jag hoppas, för deras skull, att de ska få va friska och krya efter den här omgången med halsont.

Nu återstår bara att önska oss alla en bra dag!



Veckans låt

Visst är det märkligt hur musik, texter och låtar i största allmänhet kan få fram känslor om man bara tillåter dom? Jag är väl lite åt det extremare hållet, kanske. Jag relaterar saker till musik, tänker mig in och lyssnar av texter och relaterar ofta till mitt eget liv, mina egna livserfarenheter och händelser när jag hör något.

Nu precis spelade Henke " Veckans låt " för mig. Det har blivit lite av en grej såhär på Fredagskvällen. Gruppen - FUN med " We are young "- väckte känslor i mig som jag inte riktigt var beredd på.

Grejen är väl den att jag är en stor jävla sörja med känslor åt alla håll och kanter. Jag tror till och med att jag livskrisar lite överlag nu när Henke närmar sig 40 strecket och jag närmar mig den härliga mellankanten där i mellan. Vi börjar fan i mig bli gamla. Helvetes jävlar. Vad hände? När hände det?

Den här låten fick mig att tänka tillbaka på alla de gånger Henke jagade omkring efter mig med sin ( fina ) blåa Fiat regatta. Hur han svärmade för mig, hur vi umgick, satt uppe hela nätterna och pratade. I början i telefonen och efter att vi blivit tillsammans var vi vakna hela nätterna. Sov hela dagarna. Vi var unga och behövde egentligen inte bry oss om ett jävla skit. Mer än om varandra.

Vi åkte och badade mitt i nätterna, låg på gräset och bara pratade och pratade, åkte omkring i bilen och lyssnade på hög volym på stereon, drog till Linköping och såg på bio. Det fanns inga krav, det var bara vi och det vi själva ville. Just den stunden.

Här sitter vi nu. Med huslån, Henke jobbar och sliter. Jag går omkring och är sjuk med en sjukdom jag aldrig blir av med. Vi har en son som styr det vi ska göra och när vi ska göra det. Att bara åkta iväg spontant på bio i Linköping blir ett så stort företag att det aldrig blir av.

Missförstå mig rätt, jag älskar mitt liv. VÅRT liv, som vi tillsammans format och byggt upp. Jag älskar erfarenheten det innebär att ha klivit över 30 strecket. Osäkerheten är borta, man vet vad man vill och för vilka man betyder något. Man vet vad glädje, smärta och sorg är. Man vet vart man vill lägga sin kärlek och energi.

Men jag kan sakna de där stunderna. De har en bitterljuv känsla omslutna kring sig.

Jag är glad att vi varit vi så länge att vi har alla de här minnena och sakerna vi gjort bakom oss att se tillbaka på. De är minnen av en svunnen tid. Vi är två helt annorlunda personer idag emot då. Vi har växt ihop till ett. Beviset på vår kärlek är vår son. Det är inte alltid livet är lätt med barn, har jag märkt men det var till den punkten vi strävade hela tiden.

Minnena ligger varmt inpackade i mitt hjärta. I bland kommer de fram och man saknar.. Det vore väl konstigt annars.

Älskar min familj. Det vi blivit. Tillsammans. För Alltid <3






Måste erkänna

Jag måste väl erkänna att jag börjar längta efter våren nu. Påta lite i landen, fika på altanen eller på framsidan i solen, Eric kan leka i sandlådan.

Jag var en protestant av snösmältandet här nu i början av veckan. Tyckte vi hade det bra när vi var uppe i pulkabacken och åkte. Men nu, denna veckan, har vi sparkat boll, gått promenader och lekt lite i sandlådan. Visst, kläderna blir geggiga och smutsiga, men vad gör väl det?

Här kommer en härlig bild på Eric när vi väntade på mormor och morfar.



Urvädrade

Nu är vi hemkomna, rejält urvädrade, efter en promenad. Morfar kom förbi och fikade och efter det tog vi en tur ut. Det var inte sådär jättebehagligt väder men det spelar väl ingen större roll.

Nu väntar vi in pappa Henrik här och lunch.

Fixar lite med tvätt idag så snart är det dags att hänga upp en maskin. Eller, tvätten i maskinen då.

Är på mycket gott humör, dessutom. En sak har fallit på plats så bra så bra. Vet inte om jag får skriva om det? Får jag det Anna?

Hon är inte gravid, kanske jag ska understryka. Vill ju inte starta några rykten och allra helst inte åt fel håll. Ha ha..


Intressant vetande?

Hamnade här en snabbis innan vi får lite fikabesök. Jag har ont, ont i mina bihålor. Jag har haft det hela veckan och jag antar att det är ett pris man får betala när man använder nässpray när man är genomförkyld. Sprayen tar bort nässtäppan och man kan andas fritt då. Antar att detta är en bieffekt då jag oftast får såhär ont efteråt de gånger jag använt nässpray.

Intressant vetande? Nja, skulle jag väl säga.

Annars laddar vi för dagen. Vi ska ge oss ut en stund sen. Hoppas jag orkar. Har ju inget direkt val men Eric är, trots allt, väldigt förstående och vi anpassar oftast dagens göromål ute efter min ork. Sen har vi lite tvätt att ta hand om. Och allt jävla damm. Vart kommer det ifrån? Hur ofta ska man behöva damma för att slippa se det? Nu när solen skiner så vackert syns det ju ännu mer. Men, jag tänker strunta i det idag!

Nu återstår bara att önska oss alla en bra dag!


Lugn kväll

Vi har haft en fin eftermiddag och kväll. Mamma kom hit en sväng och umgicks med Eric och Henke och jag åkte ett litet ärende. Lite vardagslyx att få komma iväg och vara vuxen i samtalen utan att bli avbruten. Ha ha..

Vi har ätit våfflor och tagit det lugnt. Skönt med såna kvällar också.

Nu sitter jag och undrar hur jag ska klara av att hålla mig vaken till Big Brother börjar. Jag förundras över att vi ens tittar på det men det är beroendeframkallande. Kul att se andra göra bort sig i TV. Det är lite som ett tidfördriv när kvällen kommer och man är för trött för att prata. Jag vet inte.

Nu ska jag kolla runt lite på nätet, i ett sista desperat försök att hålla mig vaken.

Motarbetad av sin egen kropp

Idag är jag så vaninnigt trött. Både i kroppen och i huvudet. Mitt tålamod är inte det bästa och jag skulle helst bara legat i sängen och tyckt synd om mig själv. Det är ju inte synd om mig så men jag blir så ledsen när min kropp inte fungerar.

Pappa var här en stund nu på förmiddagen. Vi klädde på oss och gick en liten tur. I sakta fart. Det gick väl sådär. Benen blir blytunga nästan direkt. Känslan av att de inte ska bära mig. Känslan av att de inte ska orka. Att lyfta foten och ta ett steg känns som en fem gånger så stor ansträngning emot vad det egentligen borde innebära. Som om någon satt alldeles för tunga vikter på fötterna. Som att man trampar i en meter hög lera trota att man endast går på plan asfalt. 

Är jag i skov? Har jag varit i skov och detta, det som nu är, är effekter av vad skovet orsakat? Vad är det frågan om?

Det är ju inget att fundera över, egentligen. Jag har en sjukdom som kan orsaka detta. Jag vet ju det och läget är ju som det är. Vissa dagar fungerar bättre än andra men jag har inte varit såhär svag i benen sen jag sist var det då jag var i skov. Så jag får ju anta att det är det detta handlar om.

Tänk om man hade någon form av ms barometer i pannan. Som talar om att det man känner är ett skov och som dessutom talar om när det är över.

I stället för att ligga i sängen, nerbäddad, och tycka synd om mig själv kom jag ut på en tur idag. Det är ju bättre att gå en liten sväng sakta än att inte gå någon alls. Bättre att underhålla det som finns, liksom, i den mån man orkar.

Men det är inte lätt att se positivt på sin tillvaro när man blir motarbetad av sin egen kropp..

Snorvatten

Jag - " Är du lite förkyld idag, Eric? "
Eric - " Nej, jag har bara lite snorvatten här som rinner "

Min lilla älskling <3

Saltlampan

För en cirka 3 veckor ( ? ) sen fick jag en sak av min vän Anna. Det var en lampa som det pratats gott om. En lampa som, på något märkligt vis, kunde hjälpa till med olika saker. Lampan är gjord av en saltsten och jag tror nu, med facit i hand, att den på något vis besitter magiska krafter. Ha ha..

Så här är det,

Med tanke på saltstensfaktorn så ska den göra luften i i rummet mer balanserad och bra. Den fungerar som en liten luftrenare, på ett sätt. På samma gång avger den även en massa negativa joner. Om jag inte är helt felunderrättat så avger all elektrisk apparatur en massa plusjoner och dessa kan göra att det blir en viss form av ohälsa för människan. Den orsakar stress, koncentrationssvårigheter och svårt att somna eller alternativt vakna utvilad. Saltlampan neutraliserar dessa joner.  

Saltlampan är bra, helt enkelt.

När jag fick lampan var jag mycket skeptiskt. För att inte tala om den första veckan vi haft den då jag trodde, på riktigt, att just vår hade en förbannlse vilande över sig. Jag sov dåligt, Eric sov ännu sämre och Henke.. Jo men han sover ju när han ska och har tänkt sig så där var det ingen skillnad.

Efter en vecka, då jag ännu mer lagt den magiska lampans kraft på hyllan och bestämt mig för att den skulle få stå som en prydnad för att den är fin att titta på, började det hända grejer. Jag la mig på kvällen och drog inte på TV:n. Jag tittade lite på min mobil och somnade efter någon halvtimma. Vissa kvällar bara la jag mig och somnade. Jag bara kände att " jag behöver inte dra på TV:n för att kunna somna " Mycket underligt då jag haft den som en sövningsapparat i en ca 20 år. TV:n alltså. 

För en månad sen la jag mig på kvällen, tankarna började snurra, oron kom, jag mådde mycket dåligt, sprang upp och ner, vred och vände mig och framför allt - jag hade TV:n på och tittade på något program tills dess att jag slocknade av ren utmattning vid 00:30 - 1:00 någon gång. I bland ännu senare. Det fanns bara ett sätt att skingra tankarna från all oro och det var just vår TV.

Nu, kan jag ju inte säga att detta positiva som hänt beror på lampan. Kanske är den en bidragande del. Kanske är det den och bara den som gör att jag nu somnar gott vid 23:30 - 00:00 i stället. Och viktigast av allt - utan att oroa mig. Börjar tankarna sväva iväg så kan jag slå bort dom. Oftast!

Kanske är det ren och skär inbillning men i så fall är det ju bara bra det också. Huvudsaken är ju att jag kan somna på kvällen och slipper alla tankar på kvällen.

Kanske är det Henke´s och mitt samtal i samma veva som lampan flyttade in. Det samtal där Henke sa till mig, för vilken gång i ordning för visso vet jag inte, att jag ska strunta i att oroa mig över vad som komma skall. " Ta en dag i taget quinna!" sa han ju till mig. 

Jag vet inte vad jag ska tro men det som hänt är ju helt fantastiskt. 

Ville bara tala om detta för er och på samma gång önska oss alla en bra dag!


" Doktor Eric "

Nu är vi hemkomna från Anna, Per och Nellie. Vi har firat världens sötaste 2 åring, minsann. Paketen idag innehöll, bland annat en rutchkana ( inte från oss dock ) som var mycket populär och det åktes och åktes och åktes lite till.

Annars har vi haft en bra eftermiddag, tycker jag. Eric var antagligen så i gasen efter att ha haft huset fullt med lekkamrarer så han har inte sovit middag. Han lekte i sin säng, jag sov en stund sen var det liksom inte mer med det. Det enda som blev ett problem, om man nu kan kalla det problem, var att han var sådär jobbigt trött nu ikväll. Inte så att han var till besvär. Man såg på honom att allt var jobbigt för att han var så trött liksom.

Vi var ute en sväng och sparkade boll innan Henke kom hem efter jobbet och man kan väl lätt konstatera att vädret nu är vanisnnigt tråkigt att va ute i. Kallt, blåsigt och slaskigt. Jag ska tvätta Eric´s overall i morgon för den är jättesmutsig. Nu hoppas vi på att resten av snön smälter bort och att marken torkar upp fort så man kan va ute utan att se ut som tagen från en gyttjebrottning.

Det var väl det jag hade att bjuda på. Ett kort kommer också. Nellie hade fått en liten doktorväska så Eric tog en sputa på Henke. Till saken hör, för er som inte vet, att Henke är så livrädd för allt som har med sjukhus att göra. Till och med en leksaksspruta var obehaglig för honom men jag tyckte allt att han höll god min, trots allt, när " Doktor Eric " gjorde sitt jobb.




Det här med stressen

Idag på förmiddagen hade vi fint besök. Anna, Julia, Gabriel, Micaela och Tilde var här. Jättekul med ett hus fyllt av barn. Eric var snäll överlag och det lektes en hel del.

Det blir ju så sällan vi ses med våra barn. Vi lärde ju känna varandra genom vår föräldragrupp, för er som inte vet detaljerna. Jag var med under graviditeten och till Eric var några månader, på dessa träffar. Sen började ju hela den här stressgrejen. Bara vetskapen om att Eric och jag skulle iväg och fika med vänner och barn fick mig att nästan halvt som halvt dö av stress på kuppen. Jag kände mig som en värdelös mamma, de andra borde ju känna samma som jag liksom. Men dom klarade ju av det.

Grejen var ju att det redan då berodde på min ms. Man blir inte så konstig bara av att bli mamma. Men det visste jag ju inte då. Många var de gånger jag skrev, i sista stund, att vi inte skulle komma.

Nu, i dagens läge, vet jag och dom om problematiken. Jag vet att jag klarar av det. Att det är jobbigt en stund innan och sen planar det ut och jag känner att det är trevligt.

Men, som sagt, det är inte bara när jag ska göra mer ansvarfyllda grejer, möta Försäkringskassan, arbetsförmedlingen och sånt som jag inte funkar. Ellerpå sikt vad gäller att ta mig iväg till ett jobb. Jag höll på att förlora min föräldragrupp på kuppen. Även sånt som är kul innebär jobbig stress för mig.

Hoppas ni förstår mitt luddiga inlägg!

Jag tror det är svårt för er att förstå vidden av detta. Det är även svårt för mig att förklara. Det är även lätt att tro att jag " läst om stresskänslighet och det har jag också " likt en hypokondriker. Anledningen till att jag skriver detta är också för att förklara för er, och mig själv, att detta minsann funnits med långt innan jag överhuvudtaget visste att jag hade / har ms.

Nu ska vi hänga tvätt och sen gå ut en stund!

Grattis <3

Grattis till älskade Nellie som idag fyller 2 år i dag <3

Utvärdering

Så, hur går det nu då? Med Eric´s sömn? Jag förstår att ni brinner av nyfikenhet och jag ska nu ge er lite kött på benen.

Vi har infört något som heter " kortvila " här i huset. En kompromiss mellan en mamma som inte har energi nog att avveckla vilan hela tiden, tjoa och tjimma och va sådär jävla energisk för att hålla en trött kille vaken en hel dag. Eric får en trötthetsdipp efter lunch och med tanke på att jag måste vila mig lite så vore det ju helt konstigt att helt ta bort sovstunden.

Vi lägger oss, slumrar till. Eric sover mellan 20 - 30 minuter. Vi går upp, myser vid TV:n en stund och sen går vi ut och leker i trädgården till Henke kommer hem.

Det viktigaste av allt. Hur går sövningen på kvällen?

Det är en markant skillnad. Eric somnar så mycket snabbare. Till och med tidigare än innan. Så här har vi numer något som vi inte haft innan. Lite barnfri tid på kvällen. Jag vet inte om jag tycker att det är så där jättekul, jag trivs med att ha Eric vaken och med men på samma gång så är det lite lyxigt att få sitta vaken med sin man och hinna prata ett par ord innan sovdags.

Nu är jag ute på väldigt farligt vatten här. Att ens yttra något om detta är ju som att bädda för trubbel, liksom. Att det helt plötsligt inte längre skulle fungera. Men, det funkade hela förra veckan och även den här så jag kände att en utvärdering var på sin plats!

Vår eftermiddag

Idag på eftermiddagen kom det ett par traktorer och körde undan all slaskig snö på vägen. Eric hade fullt sjå med att springa omkring mellan fönstren här inne för att kolla på dom. Efter ett tag satte vi oss i ett fönster i vardagsrummet och kollade. Inte ofta man får sitta nära, stryka håret och känna doften av sin älskling.

Efter att snöröjningen var klar utanför gick vi ut. Tror klockan var runt 15:30. Vi skulle vänta in pappa Henrik. Han kom och då skottade dom bort plogvallarna som blivit. När vi kom in var klockan 17:15 så det blev mycket frisk luft.

Kvällen har varit lugn och bra. Henke har fixat med lite grejer här hemma som har kommit i skymundan med tanke på allt jobb han haft sista tiden. Jag har dammat och dammsugit och Eric har spelat lite TV-spel och kört omkring med sin ena radiostyrda bil.

Jag är så trött. Både i kroppen och i huvudet. Mina ben är fortfarande svaga men och jag vet inte om det är att jag vant mig vid det eller om det har blivit en aning bättre. Det känns inte fullt så hopplöst, som tur är. Nu hoppas jag att det här skovet ?! går tillbaka utan att lämna massa restsymtom i form av konstant svaghetskänsla i mina ben. Tyvärr är ju min kropp inte så bra på att reparera efter inflammationer. Det syns inte som plack ( stavning ) på magnetröntgen men jag känner dom i min kropp. 

Nåja, 

här kommer ett par bilder från vår eftermiddag


 





Dagen har även erbjudit en suck av lättnad för en vän. Jag tackar sociala medier, som är ett så aktuellt samtalsämne nu, jag tackar google och jag tackar mitt eget kommentarsfält lite för att vi fått kontakt med varandra. Vänskap är underbar, hur den än ter sig, startar eller utvecklas. Jag är så lättad för din skull <3


Vår förmiddag

Idag kom morfar och hämtade Eric och mig. Eric har åkt stjärtlapp i en av de backar jag åkte i som barn. Vi fikade och Eric och morfar tittade på fåglarna som får mat utanför ett fönster, hemma i Uddemo.




<3

Idag går mina tankar..

Idag går mina tankar till en vän. Jag håller allt jag har för att detta ska gå bra. Det får inte gå på något annat vis.

Kramar till dig <3


Fredagsmys på en Måndag <3

Igår kväll hade vi trevligt umgänge med Anna och Nellie. Henke jobbade en stund men kom hem till 19 hugget eller straxt innan. Efter att vårt sällskap åkt tog Eric och Henke ett bad.

När pyjamasen kommit på var det smörgåsdags för Eric. Eller " luggluss " som han själv säger. Ibland får man va lite tokig och äta kvällsmaten på sovrumsgolvet. Vad spelar det för roll? Man minns väl själv att det var såna tokigheter man tyckte va så extra speciellt när man var barn.

Eric dukade upp med kaffe till pappa i sängen, kaffe till sitt gosedjur " ninis " och björnen " Buno " eller som Eric säger " humma " Han satt där, åt sin macka och rätt vad det var så sa han " Jag har Fredagsmys med Ninis och Humma " Hur sött var inte det?

Jag tog ett kort på dom allihop och det kommer här!



Tack för idag.

Visst är det konstigt hur jag, på något vis, kommer i små bloggsvackor i bland.Trots det faktum att jag har massor att skriva om?! Nåja, nu är det sovdags här. Vinden viner utanför och alla sover utom jag. Nu ska jag fälla igen också. Tack för idag!

Väntar på post

Nu hoppas jag att det snart ska dyka upp ett brev i vår brevlåda. En kallelse så jag vet när jag ska få träffa min nya neurolog. Med tanke på hur svag jag varit i kroppen nu i över en vecka känns detta besök ganska angeläget. Jag vet inte om jag varit i skov, men det är väl det man kan anta. En försämring, som håller i sig längre än 24 timmar och som dessutom bara dyker upp så där.

Jag har börjat få detta att funka nu. Men det blir jobbigt, som i morgon, om vi ska gå iväg något Eric och jag. Har inte en aning om hur mycket jag orkar eller vad som händer. Kan det va så, rent av, att mina ben helt plöstligt lägger av och slutar funka?

Ja har börjat ta med min telefon när vi är ute, hur som helst. Ifall jag skulle behöva ringa efter hjälp. Jag har lyckats att klara mig hittills men det är inte lätt.

Henke är och jobbar. Han trodde dock att det bara var denna kväll han behövde det. Vi får se.



Friluftsdag

Igår hade vi en sån där mysig dag. Vi åkte ut till Norrhult på förmiddagen med Anna, Per och Nellie. Barnen fick hälsa på hästarna, åka på en vagn som Millan använder till att köra hö på och åka spark. Det är så härligt att göra saker tillsammans, som familj ( er )

Här kommer några bilder
















Omsättning av håret

Nu väntar jag på Anna som ska sätta om mitt hår. Morfar är här, han har ju sportlov. Eric och han ska hitta på något kul tillsammans nu på förmiddagen så inte Eric behöver blir helt uttråkad.

Önskar oss alla en bra dag!

Big Brother

Förträfflig dag idag. Återkommer mer om den i morgon. Just nu sitter jag och skäms ögonen ur mig till Big Brothers. Vet inte varför man kollar, egentligen ?!

Kikar in

Kikar in för att önska oss alla en bra dag!

Skriver, raderar, skriver och raderar

Det hör ju inte vanligheten till att jag skriver, raderar, skriver, raderar och slutligen bestämmer mig för att - hör och häpna - inte skriva. Jag kommer göra det, men inte nu.

Här kommer ett par bilder från vår dag.











Bild på vårt snögubbebygge

Nu väntar vi in morfar så ska vi snart åka till VOK för att åka lite pulka. Här kommer en bild från vårt snögubbebygge igår. Jag tror inte att jag visade er den igår?!



Så mycket frågor en helt vanlig Lördag i Februari

Hoppas att Eric går med på att vakna med mig. Jag är uppe, sen ett tag tillbaka och har druckit kaffe och lite. Ska snart föra lite oväsen så Lill-Skrutt vaknar och kommer upp. Jag vill att Henke ska få sova vidare idag. Även att det är bestämt att han skulle gå upp, även att han nog egentligen helst vill gå upp med Eric. Men, han behöver sova också..

Jag har ju faktiskt fått sovmorgon och frukost på sängen vid flera tillfällen nu så jag vet att han kan. Dessutom vaknade jag utvilad vid 6:50 !! idag. När hände det senast? Är det en engångsgrej? Är det tack vare min magiska lampa som jag helt glömt att berätta om?

Önskar alla en bra dag!

Upp som en sol

Vår förmiddag idag spenderade vi tillsammans med Micaela och Tilde i vår pulkabacke. Jag var superstressad innan vi kom iväg men väl där hade vi det jättekul. Eric var så duktig och lekte snällt och fint. Stolt mamma här, hallå!

Vi åt lunch med Henke, tog en supersnabb vila, Eric hade nog behövt en aningen längre för han var så sur i flera timmar efter att vi vaknat. Vi gick ut igen, gjorde snögubbar, sparkade boll och sen kom mormor och morfar hit en sväng.

Vi åt god mat, Farmor kom förbi, vi gjorde våfflor.

Jättefin dag och kväll om man ser till det stora hela.

En konstig dag, med ett konstigt ljus helt enkelt!


Vaknar till

Just nu sitter vi i soffan o försöker vakna till. Ska hänga upp en tvätt sen ska vi gå ut o göra snögubbar innan pappa, mormor och morfar kommer. Om nu inte Eric har feber. Han är så snoriga hela tiden så jag gör stickprov med termometern allt i bland för att se så det inte rör sig om någon förkylning. Jag ska skriva mer om hans nästäppa i ett eget inlägg. Dags att ta tag i saker o ting!

Stressad så jag tror jag ska gå sönder

Nu ska vi snart klä på oss och bege oss iväg på en pulkadate med Micaela och Tilde. Det ska bli så kul att ses, det blir ju så sällan. Och det passar ju bra att förena nytta med nöje. Frisk luft, kaffe i termos, pulkaåk och lite prat där i mellan.

Dock är jag så uppstressad nu så jag tror jag ska gå sönder. Jag har haft svårt att sova inatt då jag försökt planera upp så vi ska få med det som är tänkt, vilken tid jag behöver göra vad för att bli klar och så där.

Detta skriver jag mest för att ni ska förstå hur det här med stressen faktiskt påverkar mig. Det är inte bara när det kommer till att handla om jobb och så. En så enkel, och faktiskt rolig sak med en vän och hennes barn, blir till en början en väldigt påfrestande sak för mig. Nu är jag så trött så jag skulle behöva sova och det bara för att vi ska va klara vid 10. Jag ska ha med kaffe i en termos, någon festis och lite kex. Förstår ni då? Att det påverkar mig, stressen, vad det än gäller?

Jag tror nog att det kanske finns en eller en och annan som tror att det här med min stresskänslighet är något jag bara säger för att liksom slippa undan kraven från jobb. Eller så är det jag som får för mig att så skulle va fallet. Men det spelar ingen roll om det är något roligt, som idag, eller om det är något med mer tyngd i, som arbetsträning och så vidare.

Dumt är ju att sitta här när vi snart ska va klara men jag kände att jag nog bäst förklarar detta för er när jag är mitt i den här stressen..

Önskar oss alla en bra dag!

Lunchmys

Idag på lunchen märktes det tydligt hur mycket Eric saknar sin pappa om dagarna. Eller, dagarna är ju inget konstigt. Dom flesta har ju ett jobb att gå till då. Men nu har det ju varit så extremt med mycket kvällsjobb, mässan och annat som gjort att det blivit ganska skralt med umgänge.

När Henke ätit idag la han sig på golvet för att vila ryggen en kort stund. Eric var inte sen med att hänga på och la sig bredvid. Jag kröp också intill och så låg vi där och hade mys en stund, alla tre.

" Helt cläjzy " som Eric säger.





<3


Lunch update

Idag har vi varit ute bra länge. Nu är det lunchdags med pappa Henrik sen blir det en skön snabbvila för Eric och mig. Ikväll ska Henke iväg på sin boysnight och jag och Anna ska på något form av smyckesparty !? Det ska bli kul att komma iväg en stund ensam, eller ensam är jag ju inte. Att få va lite barnfri, en stund.

Eric ska va hos mormor som bor precis bredvid där Anna och jag ska va. Perfekt!

Här kommer dagens utebild.



Texten

Idag har jag fått texten tillbaka för godkännande från Svenska Dagbladet. Det blev jättebra, men det var inte säkert att allt skulle komma att va med. Ska försöka komma ihåg att ta reda på när tidningen kommer ut. 

Önskar oss alla en bra dag!

Tragiskt

På fullaste allvar så blir jag både förundrad, ledsen och på riktigt arg när man hör om människor som skaffar barn på barn men inte har möjlighet att kunna ta hand om dem själva i det långa loppet. Att behöva sitta i möten där andra människor avgör den närmsta framtiden för ens eget barn - vad är det för framtid att skaffa fler barn till?

Här sitter vi, i en relativt bra sits ändå då vi lyckats få vår Eric, men vi har ändå lagt över 40,000kr på syskonförsök. Utan resultat. Det finns dom som har det ännu värre och det finns till och med människor som slutligen får adoptera för de inte kan få biologiska barn.

Sen ligger det folk hemma, hela dagarna, och dövar sin ångest med piller och sprit. Umgås lite väl med varandra, blir gravida och tycker att det är en toppenidé att behålla även detta barn..

Det är så jävla tragiskt. Dels för barnen som avlas fram i familjer som dessa och dels för alla älskvärda människor i världen som vill, men inte kan.

Tragiskt!

Annapänienie

Nu ska vi snart klä på oss och åka till " Annapänienie ", som Eric säger. Dom är liksom ett, på något vis. Lite komiskt.

Henke ligger utslagen på soffan, Eric kör TV spel. Jag sitter här en kort stund.

Ska snart fixa i ordning lite och sen ska vi bege oss.

Becca - MS 1 - 0

Idag fick vi träffa pappa Henrik på lunchen. Vi höll oss vakna och vilade därefter. Nu får vi se om de ca 20 minuter Eric sover gör skillnad då de inföll aningen senare på dagen än de gjort de andra två dagarna. Hur som helst är det skönt att det inte tagit någon nämnvärd tid vad gäller sövningen nu ett par kvällar.

Idag har det snöat mer eller mindre hela dagen. Det är ingenting som spelar mig någon roll, tvärtom tycker jag det är mysigt med väder för årstiden. Det är lite lättare för mig som förälder hemma med Eric att sysselsätta, aktivera och få frisk luft när snön ligger vacker på backen i stället för slask och gegga.

Nu väntar vi in maken här. Vi ska äta och sen åka till Anna, Per och Nellie en stund. Henke ska inte jobba över ikväll i och med att han ska iväg i morgon. Jag sa att han kunde göra det, om det krävdes, men förhoppningsvis hinner han göra färdigt det han behövde på arbetstid.

Nu ska vi snart klä på oss, Eric och jag. Vi har ju börjat gå ut nu på eftermiddagen också. Vi trivs ute. Min kropp fungerar mycket bättre idag. Det är långt ifrån bra men jag känner det inte fullt lika hopplöst som igår. Min kropp är aldrig bra, det är alltid jobbigt att göra fysiska saker vare sig de är stora eller små men när det blir värre än vanligt som det varit ett par dagar nu blir man helt förtvivlad. Och lika snabbt blir man på bra humör när man känner att det funkar lite bättre.

Sen tror jag att jag har nytta av min jävlar anamma och envishet som finns där i grunden.  Jag ger mig inte, och har aldrig gjort, i första taget. Vissa dagar är det inte lönt att bråka men en dag som denna, då kroppen inte vet om den ska va sådär svag som igår eller inte, då kan jag ge den en match liksom.

Becca - MS 1 - 0


* Skriver man ens ett resultat så? Ha ha..

Hoppas

Nu ska det bara diskas lite här sen ska vi bege oss ut. Hoppas, hoppas, hoppas det funkar skapligt!


En enkel sak med stort värde <3

Tänk vad en så enkel sak kan betyda så mycket. Ingen direkt kostnad inblandad då pärlorna är av plast. Det som gör ett armband som detta så värdefullt är för att min älskling har gjort det. Själv. Ha har valt pärlor med omsorg, fnulat på dom på tråden och fixat till det så fint.

Jag bär det stolt på min arm <3





Jag älskar dig, Eric! Mer än ord kan säga. Du är mitt liv <3

Antar att jag är i skov?!!

Om jag kunde förstå vad problemet är. Jag får ju anta att jag är i skov. Denna morgon känner jag svagheten i musklerna i benen redan här inne och jag blir både ledsen och arg. Inte nog med det känner jag svagheten även i armarna samtidigt som hela kroppen darrar på ett obehagligt sätt på insidan. Det syns inte, tror jag inte. Jag blir ju så begränsad och det är inte lätt med en 3,5 årig kille med en massa energi.

Nu får vi hoppas att detta inte blir för långvarigt och om det är ett skov, att det går tillbaka helt utan att lämna en massa restsymtom när det väl är över.

Ska fixa i ordning mig och försöka klara även denna dag. Vad kan man annars göra? Jag tror ju att det är bra att jag har Eric, en dag som denna. Jag måste kämpa, gå ut, röra mig. Jag tror det är bra att underhålla kroppen med den lilla motion som jag klarar av. I annat fall skulle jag ligga i sängen, glo TV och bara va nedstämd över faktumet. Det skulle innebära att jag skulle bli stel och kanske ha svårt att komma igång igen..

Jag vet inte vad som är bäst eller sämst. Det jag vet är att det har kommit massa snö som vi ska ge oss ut och leka i. Tackar högre makter att jag mår lite bättre överlag, tror jag, när det är kallt. Eller inbillar jag mig det? I så fall funkar det.

Önskar oss alla en bra dag!

Pearls

Sitter här en stund, snön vräker ner utanför fönstret. Ljusen är tända, Henke kom hem precis innan 20 eller så. Eric och jag var ute och skottade snö då. Vi kom precis lagom hem från Anna och Nellie där vi varit på härlig Alla hjärtans dag fika, minsann.

Vi har pärlat, fikat och haft det allmänt trevligt. Jag är både glad och tacksam för att ha en så fin vän, som Anna. Jag uppskattar att vi fick komma till Er <3 Per var också supersnäll och åkte med Henke ner och jobbade så man kan säga att vi gjorde ett partnerbyte denna alla hjärtans dag. Ha ha..

Nu är jag nyduschad och hoppas Eric ska somna fort. Han blir ju så uppspelt när Henke väl kommer hem så att varva ner och somna är ju inte direkt hans prioritet, hur trött han än är.

Annars då, jo men min kropp känns aningen lättare att dra runt på ikväll, jag har ju till och med orkat gå två promenader och skottat snö. Nu hoppas vi på en bra dag i morgon!

Härlig utebild från vår förmiddag, innan jag gjorde Eric besviken för att jag inte orkade åka och leka i snön.





Pärlar hos Anna och Nellie




Det färdiga resultatet kommer i morgon. Jag kan inte tråka mina Facebookvänner med mer bilder idag. Ha ha. Eller så kanske jag bara helt enkelt ska se till att lära mig att föra bilderna direkt till datorn och inte vi Facebook till min blogg..

Jag får fundera!

Till Eric´s stora lycka

Till Eric´s stora lycka är nu pappa hemma. En liten stund för att äta. Sen blir det jobbet igen.

Eric och jag har haft en jättekämpig dag. Eric har varit så besviken på mig som inte kunnat göra, det lilla men ändå, som jag vanligtvis kan. Inte orkat busa i snön, inte kunnat gå upp och ner för pulkabacken och åka där i, inte kunnat sparka boll. Det konstiga är att det funkar bättre på eftermiddagen och det är jag evigt tacksam för. Vi har varit ute en stund nu och då går det bra och mitt dåliga samvete höjs lite.

Eric var så besviken på mig idag att han grät efter pappa. Det har aldrig hänt. Sen, när vi båda lugnat oss lite, pratade vi med lite mörkare röst och låtsades att vi va pappa, både Eric och jag.

Jag hoppas att de här arbetsdagarna snart ska ta slut. Jag lider med Henke som är så trött. Jag lider för mig själv för att jag inte orkar. Jag lider för Eric´s skull som saknar pappa så mycket. Men inget blir ju bättre av att gräva ner sig, har jag märkt. Vi kämpar på allihop.

Vad ska vi annars göra?

Undrar..

Idag har jag kommit till både den ena och den andra insikten. Allt det gör mig så förtvivlat ledsen, arg, besviken, förbannad.. Det finns ingen hejd på de tråkiga ord vi skulle kunna använda här. Tyvärr.. Jag hoppas på att kunna få komma på bättre tankar så småningom här under dagen.

Jag börjar undra om jag är i skov. Jag är så svag i benen, det darrar, pirrar och durrar i hela kroppen. Så här har det varit sen i Söndags.

Det kunde va värre, det vet jag. Men det kunde va bättre också och det är det som gör mig så jävla ledsen..

Trött och frusen

Utvärderingen då, om Eric´s dag vila. Det funkade jättebra. Han somnade jättefort igår kväll. Nu ska vi testa om det funkar med den minikorta sovstunden lite senare på dagen. Vi vill ju gärna träffa pappa Henrik på lunchen.

Jag är trött idag. Och frusen. Jag skulle bra gärna legat under täcket, tittat på film och bara softat idag. Men, det kan vi ju inte göra så snart ska vi klä på oss och bege oss ut en stund. Lite frisk luft är nog minst lika bra som en stund under ett varmt täcke.

Man kan ju intala sig det, i alla fall!

Happy Valentines Day

Önskar oss alla en bra dag <3


Ska bli kul att se

Vår kväll har varit bra. Jag har inte tänkt så mycket mer på intervjun som gjordes. Den kändes bra men jag är ju så svamlig och kommer ofta ifrån ämnet. Han hade nog fullt upp med att försöka skriva ner det jag sa. Ha ha..

Det ska bli spännande att se resultatet. Det ska även bli väldigt kul att få se det färdiga resultatet av " Den bloggande patienten "

Nu ska jag mysa med min man <3

Klart

Intervjun är avklarad, det gick bra. Jag var lite sådär skämmig efteråt, ni vet som man kan bli. Men jag hoppas han fick svar på sina frågor och att han får till något.

Mormor är här nu och vi har hunnit med en sväng till pulkabacken.

Jag är så sliten i min kropp. Det började igår. Ingenting fungerar och det är dagar som dessa, när jag orkar mindre än det lilla jag vanligtvis gör, som gör mig orolig inför framtiden. Jag försöker att slå bort tankar av oro men det är inte alltid så lätt.

Nu ska vi snart ta lite kvällsfika!

Vi får se

Det gick väl inte riktigt som planerat detta. Med den här intesovapådagen grejen. Men, en kompromiss är ju alltid något och ni som följer mig här kommer att uppdateras med någon form av utvärdering och utveckling av detta.

Jag känner att Eric blir så jättetrött på eftermiddagen. Jag också. Så, idag åt vi lunch tidigare. Jag tänker om det blir för sent för honom att sova middag någon gång mellan 14 och 15. Senaste tiden har han sovit allt mellan 50 minuter till en timme.

Idag har vi sovit från 13:20 till 13:45. Det är inte speciellt mycket men det kanske är en bra start för att han ska orka med kvällen men inte va svåsövd?! Jag fick en välbehövlig powernap och känner nu att jag nog ska orka en stund till idag, liksom.

Vi får se, som sagt!

Förmiddag

Visst är det typiskt, när man hamnar här, och man helt plötsligt inte vet vad man ska skriva? Det är så typiskt. Jag tror egentligen inte att jag satte mig här med avsikt att skriva om något särskilt, men ändå. Något brukar jag alltid komma på.

Nu ska vi fixa lite här sen ska vi gå ut en sväng.


Det här med sömnen då..

Vi har ju levt på lånad tid länge vad gäller Eric´s dagvila. De flesta kvällar nu senaste tiden har han varit jättesvårsövd på kvällen så idag är första dagen då vi ska testa att ha honom vaken hela dagen. Vi har ju inte haft bråttom med att jobba bort dagvilan och så länge det inte påverkat hans sömn på natten har vi sagt att han mer än gärna får fortsätta med den.

Men nu har vi tagit beslutet att det får va slut med den.

På eftermiddagen är han så trött så jag vet inte hur han ska klara detta. Eller jag, för den delen. Dessutom är det så märkligt för då somnar han, oftast, på 10 minuter. På kvällen tar det närmare en timme nu. Tycker det är konstigt att han somnar så fort på eftermiddagen om han inte behöver vilan..

Hur som,

Jag är orolig för hur denna dag ska bli. Två saker på samma dag. Både intervjun och sluta med vilan. Jag hade ju verkligen behövt vilan för att va något så när allert i vårt samtal. Men det får bli som det blir.

Nu ska vi göra oss i ordning här.

Önskar oss alla en bra dag!

Inte bara i de goda stunderna

I morgon ska en journalist från Svenska Dagbladet ringa mig på eftermiddagen för en intervju. Henke ska åka lite tidigare från jobbet så vi hinner äta innan, mormor kommer hit och underhåller Eric under tiden och Henke ska åka tillbaka och jobba.

Det tar på mina krafter något vansinnigt, allt det här med hans jobbande. Men vad ska vi göra, liksom. Han har fått ansvaret för något och det är inte så att han kan sitta på en stol och delegera ut arbetsuppgifter, han måste slita och sköta det mesta av det där arbetet själv. Visst, det ger ju betalt men han blir vansinnigt trött, jag mår inte bra och är konstant trött. Grälen hänger i luften på grund av för dåliga tålamod och ingen av oss orkar reda ut något när kvällen väl kommer och man har möjlighet. Då prioriterar vi att bara ha det bra en stund, kolla på något på TV och varva ner.

Vi pratade om det där lite idag. Jag känner att jag lever lite av en singelförälders liv. Han kommer hem och äter med oss och vi sover tillsammans men annars så måste jag dra det tunga lasset, med familjebiten, självt. Det har jag inget emot och vi har pratat om det förr och jag har nämnt det här att det är det som gör att jag fungerar men att ha det ansvaret från morgon till kväll blir i längden för slitsamt för mig. Jag får aldrig någon möjlighet att koppla av, som det känns. Vore det så att Henke kom hem vid klockan 16, då hans arbetsdag egentligen är slut vore det ju inga problem för då skulle jag få den avlastning jag behöver på kvällen. En kille som saknat sin pappa hela dagen är inte svår att underhålla.

Men, å andra sidan, jag vänder ett katastrofalt pissigt helvetes mående idag på förmiddagen till att nu sitta här och må relativt bra igen. Jag måste bita ihop, en sån här dag jättehårt och kämpa som fan men det vänder. Jag fixar det, liksom. Det är bara att jag inte tror att det någonsin blir bättre när det är som allra mörkast.

Vi pratade även om hela den biten jag skrev om på förmiddagen. Om hur jag är en helt annan människa än den han lovade att älska i nöd och lust. Det är jobbigt för honom också. Det är en stor omställning, även för honom. Jag önskar han hade tid att sätta sig och skriva ett inlägg här om de känslor han har. Om hur det är att leva med någon som är som mig.. Men det är ju inte bara i de goda stunderna, som sagt. Även i de största kriserna finner man styrka att rida ut de värsta stormarna. Det finns ju inget annat alternativ.

Håll en tumme för att han ska få lite tid över till att printa ner sina känslor. Jag vet att ni gillar när han skriver. Och en liten tumme i morgon eftermiddag att intervjun ska gå bra och att jag inte ska behöva fråga om allt för många gånger. Jag har förvarnat om mitt dåliga minne och den biten, men ändå. Jag önskar kunna föra ett samtal, normalt!

Så, det var väl det hela!


Ordnat till

Jag har ordnat till lite grann här nu på eftermiddagen. Efter vilan var vi ute en stund, grannpojken kom förbi och lekte med Eric sen har Anna, Per och Nellie varit här och fikat med oss.

Jag är så trött så jag skulle kunna somna här där jag sitter. Huvudvärken har förföljt mig hela dagen, mer eller mindre.

Jag har inte så mycket mer att tillföra mer än en bild på vad Eric och Henke fixade med igår.



Piss

Den här dagen började allt annat än bra. Frukost på sängen och en minisovmorgon var en höjdpunkt som snabbt grusades av huvudvärk, nackvärk, tunghetskänsla i kroppen och ett pissigt psykiskt mående. Jag vet att allt blev värre för att jag visste att det bara var frågan om minuter innan Henke skulle fråga när han kunde åka och jobba.

Alla pratar om att jag är så stark och det ena med det andra. Men Henke då? Som levt med en glad och positiv tjej. Gifter sig med henne, skaffar barn och därefter blir hon sin egna raka motsats.

Vet ni att jag hatar mig själv. Eller, den jag blivit, rättare sagt. Vart fan tog den Rebecca vägen som orkade? Som klarade av att inte sova så mycket, som kunde skratta åt det mesta och det minsta? Som fixade med det mesta, visserligen med lite gnäll - det gör vi väl alla mer eller mindre - men känslan av att hela världen ska gå under infann sig liksom inte. Alla obehagliga tankar, mitt elaka sätt när jag inte mår bra. Orken jag hade, jag behövde aldrig fundera och portionera. 

Det känns som allt hänger på en skör tråd. Henke måste jobba och slita, jag är en jävla f**a.

Det var inte såhär det skulle bli. Å andra sidan är det så det är nu och det är bara att acceptera att läget är som det är. Visst, bättre kanske det blir i sinom tid men orkar man vänta? Och vad händer om det inte blir bättre?

Idag är ingen bra dag.

Borde väl vänja mig

Känner mig vansinnigt sliten idag. Önskar så jag nästan går sönder att Henke skulle va hemma idag, men se det ska han inte. Han ska väl snart åka och jobba. Jag vet inte hur jag ska klara den här dagen och tänker man steget längre står vi inför en arbetsvecka för honom. Eller två, känns det som, med tanke på all övertid han behöver jobba.

Jag har sovit dåligt inatt. Eller, kanske inte dåligt. Jag somnade som en stock men bara för att vakna ett par timmar senare och ligga vaken bra länge. Men det gav ju lite. Jag såg snön vräka ner och blev även uppdaterad om att Whitney Houston avlidit. Men jag hade hellre sovit hela natten för snön hade jag ju märkt när jag vaknat och så även nyheten om hennes bortgång.

Antar att det bara är att rycka upp sig, nu då. Ta tag i saker och ting. Idag är en dag då man får kämpa mer än vanligt. Tycker jag borde vänja mig men det gör jag väl kanske någon gång.

Önskar oss alla en bra dag!

Hemkommen

Nu är han hemkommen, pappa Henrik. Som vi saknat honom. Vi har haft det jättebra med mormor men jag blir alltid orolig när inte hela familjen är samlad.

Henke hade nog saknat Eric en hel del. Det blev paketöppning här på kvällskanten.



Snödate med morfar

Vi har haft en bra dag. Mormor har sovit hos oss inatt och på förmiddagen kom även morfar förbi och vi åkte upp till VOK och åkte snowracer och stjärtlapp. Jisses, vad det gick. Nu åkte vi ju inte i den stora backen, den är ju indelad i två som liksom går ihop. Den översta delen är brant men planar ut och om man bromar eller svänger kan man undvika att hamna i den stora, stora backen.

Det var riktigt härligt att komma ut och solen strålade på oss så skönt.

Nu väntar vi in pappa Henrik <3



Inte missa

Missa inte " Hell on wheels " ikväll klockan 21:00 i TV 6!

Vildags

Nu ska vi krypa ner och vila oss lite grann. Vi är trötta efter städ och snölek.

Åh, vad vi saknar Henke <3


Deal or no deal.

Nu har vi gjort en deal här, Eric och jag. Om vi går till pulkabacken och han fick ett par kex så fick jag dammsuga. Bäst att smida medans järnet är varmt. Eller vad man ska säga.


Mysig frukost med tända ljus

Idag ringde klockan tidigt så vi skulle hinna äta frukost med pappa Henrik innan han åkte. Tända ljus och hela familjen samlad. Sen åkte han och oj vad tomt huset känns nu. Han brukar ju ändå va på jobbet på Fredagar men jag antar att det är vetskapen om att han inte kommer hem på lunchen eller efter jobbet som gör det hela lite tungt.

Oss kommer det väl, egentligen, inte gå någon nöd på. Vi får besök under dagen och vi kommer även ha övernattningsgäst. Men ändå..

Vet inte vad jag ska börja med här idag. Det är lite tvätt som behöver tas om hand, lite städ och fix sen blir det ju en sväng ut. Disk finns det ju alltid. Lite plock här och lite plock där. Det känns ju som att det riktiga i detta läga är att liksom sätta fart. I stället sitter jag här och beklagar mig. Ha ha..

Dags att ta tag i saker och ting nu.

Önskar oss alla en bra dag!

Bästa kvällen på länge <3

Den här kvällen har varit den bästa på mycket länge. Henke har varit hemma hos oss, så när som på en halvtimme då han var tvungen att åka ner till jobbet.

Vi har ätit god middag, varit i pulkabacken tillsammans, Henke och Eric har spelat det där bilspelet, vi har gjort våfflor och ätit och sist så kollade vi på bäbiskort på Eric.

När en kväll ter sig som denna gjort fylls jag åt alla håll och kanter av ett otroligt lugn. Och en sån oerhörd lycka över att ha mina tokiga pojkar vid min sida och i mitt liv. Eric fick va vaken lite senare än vanligt ikväll, men vad spelar det för roll. Henke ska åka till Stockholm på Möbelmässan i morgon och dom åker inte förrän 7:30 så det var inte så stressigt i säng för Lill-Skrutt ikväll då pappa såklart ville spendera så mycket tid som möjligt med oss tillsammans.

I morgon ska vi ställa klockan tidigt, Eric och jag. Vi ska äta frukost tillsammans innan dom åker. Sen ska vi väl städa och fixa, va ute och leka och sen kommer mormor och morfar hit och spenderar kvällen tillsammans med oss. Vi kommer sakna Henke massvis, men på Lördag kommer han hem igen <3

Älskar mina pojkar <3


Allt kommer ordna sig

Så här är det, med tanke på den senaste tiden oro inför mötet med Försäkringskassan och så där har jag haft så svårt att komma till ro om kvällarna. Tankarna börjar ju alltid snurra när mörkret kyper på och alla i huset sover utan en själv. I bland räcker det med att lyssna på mina älskades andetag men, som sagt, senaste tiden har inte det räckt.

Henke och jag hade en lång diskussion härom helgen. Jag var så nedstämd och orolig. Min oro påverkade mitt humör och ingenting fungerade. Jag mådde verkligen jättedåligt, trots att jag kände att jag möttes av stor förståelse från min kontakt på F kassan och även det faktum att min psykiatriker är helt underbar. Men det hjälper liksom inte.

Hur som, Henke´s och mitt ventilsnack då. Han har en förmåga att ta ner mig på jorden och lugna mig. Som ett fint balsam för själen, förstår ni.

Han fick mig att förstå att med tanke på den lilla energi jag har är det totalt meningslöst att slösa på den för en sak som jag vare sig kan råda över eller styra. Utgången av allt kommer inte visa sig förrän framåt sommaren, kanske, så att grubbla och oroa sig nu är ju totalt bortkastad tid. Och energi, för den delen.

Så nu, senaste tiden, så har jag gett blanka f*n i det där. Jag struntar i vad som komma skall, om jag kommer få kraven på mig att jobba trots att jag ännu inte funkar hemma, om jag kommer förlora min rätt till ersättning och så vidare och så vidare och så vidare.

För hur det än är så kommer dagen komma när jag fått tiden till detta möte, när det börjar dra ihop sig och jag då kommer veta mer. Och det viktigaste av allt - Det kommer ordna sig.

Det är det han säger till mig, Henke. Allt kommer ordna sig. Vi kommer klara detta. Så som vi klarat allt annat som kastats på och efter oss så ska vi även stå pall inför detta som i framtiden kommer bli aktuellt. Men tills vi är där tänker jag fortsätta göra det som funkar bäst. Ta en dag i taget, en dålig dag - en timme i taget. Jag portionerar och väger av hur mycket jag orkar just den dagen. Jag njuter varje stund och fortsätter jobba med mig själv. Vi tycker ju att jag gör framsteg här hemma. Små steg i rätt riktining. Men vem har bråttom?

Allt kommer ordna sig!

Hallelujamoments

Idag vet jag inte vad som hänt men jag har haft krafter på förmiddag som kan likna Hulkens. Vi har skottat snö, varit och åkt pulka och därefter skottat mer snö och dessutom lekt en massa i snön. Jag blir så jä**la glad när jag känner igen min kropp, om så bara för en timme eller två.

Vet ni vad? En journalist från SvD har kontaktat mig och vill intervjua mig för ett litet reportage om social medier. Med tanke på min blogg och så. Jag blir så glad för detta då jag dels bloggar av mig, får ur mina känslor om allt jobbigt och så men även så kanske mina ord kan trösta någon. Kanske någon får ögonen för det jag skriver och inser att de inte är ensamma..

Det blir en form av bekräftelse för mig, att jag tillför något. Ingenting av detta genererar några pengar men det är inte viktigt. Det ger så mycket mer då jag dels får kontakt med andra MS sjuka, andra med IVF snurr i huvudet eller sjuka som är i IVF svängen. Och kanske det kan hjälpa någon som känner det lika tröstlöst som jag själv ibland.

Det känns som att jag gör något och till och med ( vågar jag säga det ) att jag gör det bra?!

Har haft ett par hallelujamoments här nu, snart kommer Henke.

Massa snö

Det finns en hel del ämnen som jag har tänkt ta upp med er. Men det får tyvärr vänta. Snön har vräkt ner inatt och det snöar fortfarande så gissa vart vi ska spendera vår förmiddag? Jag behöver nog inte ens skriva det.

Önskar oss alla en bra dag!





Allt för dig <3

Kvällens sista

Jag kommer på så mycket att blogga om när jag inte riktigt kan skriva. Från mobilen blir inte riktigt samma sak. Nu gör jag såhär. Jag skriver en kom ihåg lista här så får vi se om jag kommer ihåg att kika tillbaka. Största händelsen är att jag kommit på ett knep att somna utan att tankarna ska snurra iväg för långt, mina tankar om Erics beteende i vissa situationer i förhållande till andra barn - och ja ordet förskola kommer va involverat, om hur Eric pratar i sömnen.. Det finns mer men nu har jag glömt hälften. Typiskt. Bäst att sova nu. Återkommer i morgon från datorn så jag kan göra stycken. Tråkigt med massa text i en sörja. God natt, glutters o glöners.

Blaha blaha

Den här dagen har varit som dagar är som allra mest, nu för tiden. Henke har jobbat och kom hem efter 20:00 någon gång. Visserligen var han hemma och åt middag med oss men det var ju inte så länge. Mormor har varit här och förgyllt vår kväll.

I morgon behöver Henke, förmodligen, inte jobba över så då ska vi minsann ha en riktig familjekväll. Vi saknar varandra något makalöst här nu så jag tror verkligen vi behöver tiden tillsammans. Dessutom är det ju dags för Möbelmässan i helgen så då har vi honom inte hemma heller. Jag skulle följt med men jag har varit så svag i kroppen hela veckan och för att inte riskera att Henke ska behöva leda omkring mig där uppe ska jag stanna hemma. Visst, det vore jätteskönt med en helg på hotell men jag har faktiskt börjat lyssna på min kropp och säga ifrån. Stressen och den fysiska utmattning det innebär för mig med en sån här resa är inget jag orkar med i år. Hoppas att nästa år blir bättre. Henke kommer dessutom hem på Lördagkväll för han måste, visst förstår ni, han måste hem och jobba.

Annars då? Det har allt hänt en del. Bland annat klämdes jag fast i en av våra torkställningar och kunde inte komma loss. Jag fick ropa på mamma, som tur va att hon var här. Hade jag varit själv hade jag nog fått ta med mig hela ställningen ut för att skrika på hjälp. Ha ha, det vore ju en syn. Jag kom bort, efter mycket om och men och konstigt nog har jag inte så jätteont heller.

Sen har jag fått ett väldigt spännande mail. En förfrågan, minsann. Jag vet inte om jag får berätta om det ännu så ni får hålla er ett tag till. Det är väldigt positivt och jag är mycket glad, hur som helst!

Så där ja, det var kvällens blaha blaha inlägg. Jag är ganska trött i huvudet nu så jag avslutar detta här och nu!

Punkt!

Vad sker?

Nu för tiden räcker det med att kolla Facebook för att se vad som hänt. Där får man senaste nytt, vare sig det är lokal information eller lite mer brett nyhetsstoff.

Idag möttes jag av en del kommentarer om vår statsminister. Tydligen hade han uttalat sig om att pensionsåldern skulle kunna komma att ändras till 75 års ålder. Jag kollade Aftonbladet, och visst va det så.

Vill börja med att skriva här att jag är så stolt, ännu en gång, att kunna meddela att jag INTE röstade på honom. Jag röstade på Socialdemokraterna, ett parti som tänker på folket - inte på pengarna.

Med det styre vi nu fått i Sverige, av människor med normal inkomst som blivit inlockade i den sekt ( jag tycker det är så ) som är Moderaterna med lov om att deras skattekronor lite mer skulle tillfalla dem själva och inte staten, ser det nu katastrofalt dåligt ut för oss som inte riktigt kan tillföra något. Kanske är arbetslösa, sjukskrivna, går på föräldrapeng eller är gamla och behöver vård. Men nu ser det minsann ut att kunna komma att drabba dom som röstade för de där extra kronorna också. Och det i sig kan ju va en bra knäpp på nosen. Och framförallt lite nytänk inför nästa val!

Man ska inte bara tänka dit näsan räcker när det kommer till politik. Man kan inte bara tänka på sig själv och sin egna pengapåse och sen gnälla över att samhället har blivit så dåligt däran.

Att de med redan en fet jävla inkomst röstat på Moderaterna är ju inget konstigt. Det är ju för dom som partiet lite grann är skapat. Människor som inte behöver oroa sig för att inte kunna äta sig mätt månaden ut, att ryggen inte ska klara veckan, eller resten av arbetslivet för den delen för arbetet är så tungt, människor med cancer som i stort sett tar sina sista andetag på sitt arbete i stället för i trygghet hos sina när osv.

Detta förslag, att ta pension som först vid 75 är ju inget som kommer drabba de som redan har det bra. Det behöver ju inte dom då de redan har det så gott ställt att de kan fortsätta torka sin skit i röven med hundralappar även när de blir gamla.

Nej, nu börjar det slå tillbaka på de med medelinkomst. Kanske skulle man tänkt lite grann utanför lådan, sett till framtiden av verkan för ett parti som tar ifrån livskvaliteén från gamla, sjuka och arbetslösa. Den där extrapengen varje månad kanske sitter fint, men vem av er är villig att jobba till 75?

Och det var vad jag hade att säga om det!

Önskar oss alla en bra dag!




Oteknisk

Med sonen på sövning, Henke sköter det så bra och jag kan meddela att de saknar varandra dom där två, tror jag att jag ska passa på att fixa lite till med mina kort. Det kan va så att jag behöver din hjälp lite i morgon, Anna. Vi får se.

Jag är ju absolut inte tekniskt lagd för fem öre. Jag kan inte skylla mina problem med att fatta helt på min MS. Däremot har ju hela själva fattande och det där blivit mer trögt och segt så det som var svårt att förstå innan MS är ju nu jättesvårt. Men jag tycker att jag gör ett skapligt jobb i alla fall. Och jag gör det, det är ju ändå huvudsaken.

Men sen har jag ju bra folk att rådfråga när det krisar också!

I väntan på kaffet

Jag märker hur bloggen här blir tråkigare och tråkigare. Jag har inte så mycket att delge mer än gnäll om trötthet och gnäll om att Henke inte gör annat än jobbar. Ha ha..

Nu har vi varit en sväng i pulkabacken. Vi gillar ju det stället, som ni vet. Tyvärr är jag tråkigt tung och trött i kroppen så det är lite kämpigare än vanligt men jag gör så gott jag kan. Bara för att jag är sjukligt trött och Henke jobbar måste ju någon underhålla Eric och då passar ju lite utomhusaktivitet bra.

Nu ska vi ta lite fika här sen blir det nog ett bad för Eric. Han skulle badat igår men det är något strul med blandaren i badkaret så vattnet blev bara fesljummet. Det känns ju onödigt att byta den nu när vi ändå snart ska göra i ordning där. Eller, snart känns som att det är att ta i. Med tanke på hur mycket Henke har på jobbet känns det som att det inte finns tid över till vår renovering. Men det är ju så i bland. Det blir väl tid till det också, så småningom. Men om Henke får en ledig kväll nu framöver, kanske nästa vecka då med tanke på att han ska iväg på mässa i helgen och hade fullt upp i början på nästa vecka.. jag tänker Onsdag.. då jävlar ska vi ha familjetid!!

Nu ska jag ta mig lite kaffe!



Sorterar kort

Nu har jag kommit igång igen med att sortera korten på våra datorer. Henke, och hans snälla bror mest, har hjälpt mig så jag har någon form av genväg till den stora datorn där det ligger kort från Eric´s första 2 år. Plus en herrans massa kort tillbaka till 2006.

Jag är trött i ögonen nu efter allt tryckande hit och dit, men bra blir det. Och så smidigt att hitta kort som man kanske vill titta på.

Nu väntar vi in pappa Henrik för någon exklusiv middag. Korv med bröd eller köttsoppa. Det är det ena idag och det andra i morgon.

Ikväll ska Eric och jag återigen försöka underhålla oss medans Henke jobbar ihjäl sig. Eller nått i den stilen. Jag tycker så synd om honom men han är duktig och kämpar på.

Nu kom han <3 Bäst att passa på att umgås med honom när han är hemma.

Saknar

Igår efter maten la sig Henke på golvet för att ta en snabbvila innan han skulle åka ner och jobba igen. Eric ville ju såklart göra som sin pappa så de låg där och tog igen sig.





Tror dom saknar varandra lite med tanke på hur mycket Henke behövt jobba nu <3


Falska skov

Trots att pappan i huset har jobbat ikväll har vi haft det bra. Anna har varit här och umgåtts. Fint med vänner, eller hur?

Mina ben har ordnat till sig riktigt bra. Jag är tung och underlig i dom men jag känner att jag kan gå så där blåser vi faran över. Jag undrar när man ska lära sig och inte bli så nedslagen av alla dessa falska skov känningar. Är det vanligt att ha det ofta? Någon som vet?

Visst, jag har lärt mig att leva hyffsat med min knackiga kropp. Det vet jag. I början efter att jag fått veta om min MS reagerade jag med stor oro när jag kände att ena handen domnade bort, knäskålarna försvann eller att dubbelseendet blev värre. Nu reagrerar jag inte så mycket på det. Jag känner det men lägger inte så stor vikt vid det. Skönt är att det går över inom ett par timmar.

Just den här svagheten i benen är dock något jag inte riktigt tar så lätt på. Den påverkar ju så mycket och förstör så mycket. Är jag ute och går så syns det ju lång väg att något är galet liksom. Det bryr jag mig inte om så men  jag undrar vad folk tänker. Som inte vet?

Ena timmen kan jag möta en granne på en promenad, gå som en kratta och man nästan anar paniken i ögonen över hur jag ska ta mig hem. Ett par timmar senare kan jag möta samma person och gå, sakta men, precis som vanligt. Vad tänker folk då? Förstår ni hur jag menar?

Nu vet jag att det är några med MS här inne och läser så denna frågan går till Er.

Är det vanligt förekommande med falska skov för Er?

Lämna gärna en kommentar eller maila mig
beckystoneheart@hotmail.com


Siarekunskaper

Nu väntar vi in maken, och pappan, i huset. Vår bil, eller ett däck, var trasigt så den har spenderat eftermiddagen på en däckfirma här i stan för att lagas eller bytas. Typiskt. Det är ju inte så att vi har svårt att veta vart vi ska göra av de futtiga kronor som dras in i detta hushåll..

Fick en ingivelse här också. Ha ha.. Den gäller Kronprinsessan Victoria. Kanske är jag helt ouppdaterad här nu men jag tror minsann att hon kommer föda sitt barn snart. Jag tror på en flicka. Det bara kom över mig och ofta, då jag har rätt om saker, har jag ju så klart inte sagt det till någon. Nu, när jag antagligen har fel, då har jag skrivit det.

Vi får väl se hur mina siarekunskaper faller i jorden, eller kanske snön eller om jag helt enkelt har rätt eller fel.


GRATTIS <3

Grattis till världens bästa Erica som fyller år idag! Hoppas din dag blir jättebra!

Kramar från oss <3


Ingen bra ms dag

Behöver jag nämna att vi varit en sväng till pulkabacken? Tänkte inte det. Ha ha..

Idag var en sån där tråkig dag vad gäller min fysiska kapacitet. Den är alltid påverkad och jag måste tänka på tempo direkt när jag ska gå men vissa dagar, utan direkt anledning, spelar det ingen roll hur sakta jag går. Känslan av att benen inte ska bära infinner sig och då känner man sig ganska liten med en 3,5 åring som springer ifrån en och man undrar hur i hela friden man ska ta sig hem.

Det gjorde vi dock och nu har vi mys innan Henke kommer hem på lunch.


Mörk skugga

Hamnade här lite senare än vanligt idag. Det ligger som en mörk skugga omkring mig sen gårdagens nedstämdhet, utanför ramarna. Men vi ska göra det bästa av situationen. Vad annars kan vi göra? Solen har visat sig, det är minus 11 grader men jag tror vi ska bege oss ut en stund nu snart.

Det börjar kännas i mitt hjärta nu att Henke har jobbat så mycket. Jag vill ha honom hemma. Ha kvalitetstid. Bli kramad. Det är inte så att jag tappar fotfästet utan honom men det blir tungrott här, att driva vårt " företag " helt själv. ( Med företag menar jag vårt hem och familjesituation och jag vet att det inte räknas som något riktigt företag då det inte är acceptabelt att bara klara av att va hemma och ta hand om hus och hem. För er som kanske inte förstod att jag menade det med glimten i ögat. )

Nu ska jag försöka skaka av mig den här deppiga känslan och ta med sonen ut för att få lite frisk luft. 

Önskar oss alla en bra dag! 

Toleransmall

Förmiddagen idag spenderades i det där absolut jobbigaste läget som nästan tänkas kan. Jo, jag vet att det kan va värre och så.. Hur som, jag mådde väldigt dåligt psykiskt och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen.

Trots en fin sovmorgon, frukost på sängen och mina två älskade pojkar omkring mig så var allt jättejobbigt. Jag slog dock de känslorna på käften och tog med Eric till pulkabacken en stund. Allt blev extra jobbigt då jag märkte hur det gick ut över honom och det är ju inte hans fel att han har en sjuk mamma som typ aldrig mår bra. Oftast kan jag kämpa mig förbi allt det där jobbiga men ibland blir det så övermäktigt att det inte går att rå på.

Vi vilade till det lite på eftermiddagen och efter det så har jag varit på bra humör. Den där stenen har släppt lite grann.

Vi åt middag, Henke åkte och jobbade, mamma kom hit, vi gick till pulkabacken, vi fikade, Henke kom hem, Henke skjutsade hem mamma.

Det var väl vår kväll.

Jag blir så ledsen och riktigt arg på mig själv när min sinnesstämning går utanför ramarna. Man kan säga att jag har en toleransmall och där inom är jag både van att känna jobbiga känslor och jag kan hantera det. När det drar iväg, dippar eller om jag är trött då går det lite på garna som vi säger här. Det blir svårt att hantera då det på något sätt blir för kraftfullt.

Nåja,

nu ska jag inte gnälla mer om det. Nu är det mesta under kontroll och jag är lycklig och tacksam för det fina jag har i mitt liv. Trots allt negativt jag bär omkring på i min kropp!


Legobygge

Henke och Eric leker med lego idag.





Vi måste ha en ny soffa! Ska vi starta en insamling? Inte det? Nej, men den fyller ju sin funktion så vi får dras med den till vi har pengarna till en ny. Så är det!  



Snäll kille

Henke sa att han var sugen på rostat bröd. Jag sa till honom att vi inte har någon brödrost. Vi har ju en katt som tuggar på kablar så den har blivit lagad, lagad och kasserad. Ingen ny har blivit inhandlad, tyvärr.

Eric sprang in på sitt rum och erbjöd pappa sin brödrost. Han har ju en leksaksbrödrost. Det var väl för gulligt!

Önskar oss alla en bra dag!

En snabbis

Ligger sängen och surfar runt lite innan sovdags. Vi har haft en bra kväll med en snabbsväng till pulkabacken trots minus 16 kalla grader, Anna, Per och Nellie på fikabesök och Melodifestivalen. Nu ska jag mysa ner mig och försöka få upp värmen. Ute är det 20 minus o man blir lätt frusen av bara tanken.

Lugn start

Sovmorgon, frukost på sängen och lugn start på morgonen.

Ville mest kika in och önska oss alla en bra dag! Tänker extra mycket på en vän idag. Jag hoppas att allt ska gå så bra det kan gå <3

Nu tar vi tag i dagen!

Extra extra

Överdrivet smile i en överdrivet stor mössa!



Varit ute en sväng

Nu har vi varit ute en svängom, Lill-Skrutt och jag. Härligt med sol som skiner på snön. Det gnistrar så vackert. Tyvärr är jag för larvig för att ta med min mobil upp i pulkabacken så några actionbilder kan jag tyvärr inte bjuda på. Däremot tog jag ett kort på Eric när han tittade på plogbilarna som cirkulerar i vårt område. Det är ju höjden av lycka för honom att titta på det så att avvika från det nöjet, om så för ett par sekunders fotografering, är inte populärt. Men ett skapligt kort blev det i alla fall.

Henke kommer hem lite tidigare på lunch idag. Jag kan inte få bort den här tråkiga huvudvärken så jag ska se till att få till en liten vila här nu inom kort. Ska bara äta lite först.




<3

Tråkigt jättetrött

Helt plötsligt så blev jag bara sådär tråkigt jättetrött. Huvudvärken vill inte ge med sig så jag ska nog ta en panodil eller två. Orkar inte gå omkring med huvudvärk. Det kändes som den skulle ge med sig bara jag kom upp, kom igång och fick lite cirkulation men så var det tydligen inte.

Anledningen till min totala energitorka idag tror jag beror på att jag brände på lite för mycket igår. Tyvärr är jag ju sån när jag känner att det funkar, då kör jag på och kör ner mina reserver till en nivå som i dagens läge blivit svår att återhämta. Old habits die hard. Jag försöker lära mig men det är inte lätt.

Nu vill jag att Henke ska komma hem. Inte bara för att äta och sen försvinna igen. Jag vill att han ska va hemma ett tag, avlasta mig lite och umgås.

Nu ska vi snart klä på oss och gå ut en stund. Inget jag alls är sugen på idag men jag tror Eric somnar snart av ren tristess och det känns inte okey.

Det är bara att ta tag i det.


Ont i huvudet och nacken

Den här dagen började lite mer motigt än den hade behövt göra. Huvudvärk och ont i nacken innan jag ens gått ur sängen. Har försökt massera mig själv lite, rullat runt på axlarna och sånt där, tror nämligen huvudvärken beror på stel nacke.

Vi gör det bästa av situationen, vad annat kan man göra?

Minus 13,5 och snö, får se om vi går ut något idag. En stund antar jag det blir, det är så skönt att få lite frisk luft.

Önskar oss alla en bra dag!

Jag är mutad!

Sitter här i min ensamhet, Eric är ju här hemma men han sover ju så han är inte mycket till sällskap. Äter lite Polly och surfar lite i väntan på maken som är iväg på lite boysnightout eller vad man nu ska kalla det. Det är han värd, min kära. Men jag ska väl inte sticka under stol med att det varit lite gnabb om det.

Jag tycker att med tanke på hur mycket han har att göra, på jobbet och hemma, borde vi va han största prioritet. Samtidigt som jag unnar honom att baravaraHenrik för ett par timmar. Det är en svår situation men nu är jag dundermutad med godis och ett avsnitt av min favoritserie när han kommer hem så..  

De senaste veckorna har varit väldigt påfrestande med honom jobbandes i källaren, jag var dunderförkyld, han jobbar över. Det går ingen större nöd på Eric och mig, vi har umgåtts med Anna och Nellie efter pulkabacken, men det tar på krafterna ändå.

Nåja, nu ska jag gå in på Aftonbladets hemsida och läsa på om den där snökanonen. Jag tycker det låter spännande. Ha ha..


Pulkabacken pulkabacken pulkabacken

Nu har vi varit en sväng till pulkabacken. Ha ha, börjar ledsna på att skriva det själv. Termometern visar på nästan 11 minus så det var lite kyligt men det är friskt och skönt också. Nackdelen är att det kommer ner snö och det gör ju ansiktet fuktigt och då blir det ju extra kallt.

Men nu ska vi ta oss lite fika.

En sak som slog mig här nu när jag skriver är att det kanske kan uppfattas som att jag är ett pulkabackefreak. Att jag går i gång på pulkor eller vad som men grejen är ju att de barn i Eric´s ålder som är på dagis är ju ute mycket. Det vi gör skiljer sig ju inte så mycket från vad andra barn gör om dagarna på ett dagis. Skillnaden är att jag som mamma är med mitt barn i  stället för en dagisfröken. Men det är ju inget konstigt och detta har ni ju redan räknat ut, liksom.

Nåja,

nu ska jag sätta på lite kaffe!

Härlig dag

Nu har vi precis kommit hem efter en sväng till.. pulkabacken. Jo men visst! Vi hänger ju där rätt ofta men som jag sagt innan är jag så glad de dagar då jag orkar och det är ju så kul. Det är toppen att det är snö. Så mycket roligare våra dagar blir då när man kan göra såna saker. Och det är bra motion för mig!

En sak som gör mig lite ledsen, särskilt en så vacker dag som denna, är att inte Henke är med oss. Det hade varit grymt mysigt att göra en heldag av det. Lite korvgrillning eller fika. Strunt samma att det knappt är ett stenkast bort.

Kanske kan vi ta en tur i helgen och att han då kan va med oss. Några som vill va med? Alltid roligt när man är flera!

Nu ska jag byta sängkläder. Bäst att passa på när energin finns. Ska försöka orka ta en sväng med dammsugaren sen innan Henke beger sig ut på sitt äventyr också. Det är vansinnigt smutsigt här hemma. Jag tror minsann att vi får sällskap av Anna och Nellie ikväll. Per är ju med grabbarna. Vi får se.

Det var väl det jag hade att bjuda på här och nu.

Dialog med Eric

Häromdagen, helt från ingenstans, frågade Eric mig om " pappa och jag ville ha ett barn till " Jag blev lite ställd. Jag var inte förberedd på den frågan alls. Vi pratar ju aldrig om det nu för tiden. Inte så Eric hör, i alla fall. Det var ju då man försökte själva man kanske nämnde att det vore roligt med syskon till Eric till honom, liksom. Och sen när vi gjorde IVF var det ju väldigt vanligt att jag frågade honom om han inte ville bli storebror då jag sprang omkring i hela huset och tittade på gravstickor omkring den angivna testdagen. Man hoppades ju så hårt att man trodde på det. Och Eric undrade ju så klart vad jag höll på med.

Nu kom frågan i alla fall.

Jag sa  -"  Det vore väl roligt att få bli storebror? Pappa och jag skulle gärna vilja ha ett barn till. "
Eric tyckte inte det var nödvändigt.
Jag sa " - Vår granne ( som Eric tycker så mycket om ) har ju en bror. Vill du inte ha det så också? "  
Då sa Eric - " Vi kan låna honom "

Han säger så mycket tokigt nu för tiden och vissa saker vill jag dokumentera.

Önskar oss alla en bra dag!

Kall kväll

Nu ska vi klä på oss, Eric och jag. Vi ska gå upp till pulkabacken en stund och åka lite. Tror inte vi blir så länge. Temperaturen visar på 8 minusgrader. Men en liten stund. Det finns en hel del spring i de där benen så något måste vi göra åt det. Sen är det ju så roligt också.

Sen kommer nog Anna och Nellie hit och fikar med oss. Henke ska väl jobba, misstänker jag.

Det var nog vad jag hade att bjuda på denna stund!

Väntans tider

Jag väntar på något men jag vet inte riktigt på vad.. Det kan ju va så enkelt att jag väntar in lunchen, att Henke ska komma. Det kan vara tiden till min nya Neurolog. Det kan va så att tiden gått så pass nu sen vi skickade våra papper till Patientförsäkringen och det kanske, men bara kanske snart kan tänka sig komma ett besked vad gäller det. Kanske väntar jag på bättre tider. Ha ha..

Inget är som väntans tider, sägs det. Vet inte om det kanske i huvudsak menas rent graviditetsmässigt eller om det bara kändes så nu när jag skrev det. Här väntar vi inte på något sådant hur eller hur. Bara för att klargöra. Någon gång i framtiden, kanske. Kanske är det det jag väntar på? Att bli mentalt laddad för den där sista återföringen? Kommer jag någonsin bli laddad mentalt för det?

Nu kom jag av spåret lite grann. Men jag känner i min kropp att jag väntar på något. Men jag vet bara inte vad.

Vi får väl se om jag kommer på vad det är..

Funderingar så här mitt i veckan

Har funderat en hel del på det här med att allt på något vis känns så jobbigt. Nedstämdhet, stresskänslighet. Allt är så uppöveröronenjobbigt på något vis och jag känner inte alls igen mig. Från innan jag blev sjuk, menar jag! 

Det jag kommit fram till i mina funderingar är en tröstande sak. Går man tillbaka och läser under fliken MS här bredvid ser man att i början var jag såå laddad för att kämpa mot detta. Att detta inte skulle ta överhanden. Jag var ju duktig vid ett tillfälle och gjorde kategorier för mina inlägg..

Jag känner kämparglöd nu också men på ett annat sätt. Nu är det mer en kämpaförvarjedag som går och att jag ska fungera här hemma som är mitt mål och det mål jag kan ha utan att bli nedslagen och besviken för att saker inte fungerar.

Men varför ÄR det så då?

Jag tror att mycket beror på att kontakten med min neurolog inte alls blev vad den skulle. Jag menar, de allmänläkare jag träffat på grund av knölen i bröstet, de på RMC vid IVF tillfällena och läkare jag träffat i andra aveenden vet mer om min MS än vad Agata brytt sig om att lyssna på. Och så ska det inte va. Att få veta att man har en sjukdom, en diagnos man kommer få dras med resten av sitt liv och inte känna att man ens får ställa de viktigaste frågorna till behandlande läkare kan väl göra även den bästa lite nedstämd? Att googla i all ära, men just den där dialogdelen. Brunegård och jag pratade mer om min MS när han kände på mina bröst än vad Agata har gjort under de åren jag gått hos henne. Kanske var det för att han hade sina händer om mina bröst? Nej vars..

Sen hela den grejen med att bli småbarnsmamma precis i samma veva som insjuknandet. Bara att bli förälder är omvälvande. Att få en diagnos, känna att man är sjuk och samtidigt bli mamma är hemskt. All oro inför framtiden och alla ens planer blir ju lite ställt på kant just där och då. Jag har på samma gång fått lära mig att leva med sjukdom OCH vara mamma. Jag kan inte påstå att jag blev den typ av mamma jag hade hoppats. Där är jag nog inte olik någon, alla är vi väl superföräldrar då vi inte har barn. Men jag kan säga att det är jävligt motigt och jobbigt att helt plötsligt va en person utan energi och glöd och ha ett barn.

I den vevan jag fick veta om min MS flyttade vi dessutom. Till ett hus. Både aspekten med oro inför varje lånbetalning då jag är sjukskriven och det faktum att inget längre är där det varit innan. Jag tror att det är svårt med förändring om man har lite svårt med de kognitiva bitarna av MS. Som det att jag till exempel innan hade en utsatt plats för viktiga papper, räkningar och så där. Nu har jag fått lära om. Fått försöka hitta den där platsen för där sånt ska va. Hade vi bott kvar där vi bodde innan tror jag inte dom svårigheterna jag stött på hade varit så jobbiga.

Men jag tror jag är en god bit på väg nu. Jag ska byta neurolog och förhoppningsvis få den kontakt man kan önska med behandlande läkare, vi kommer längre och längre i vår renovering vilket innebär att vi inom något halvår kan få den nödvändiga struktur och ordning som jag behöver och önskar så högt.

Vad gäller att bli mamma i samma veva som att jag blir sjuk då. Kanske hade jag blivit en bättre mamma om jag vetat om min MS i flera år innan vi tog steget, kanske hade jag blivit en bättre mamma om vi haft honom sen ett bra tag tillbaka innan sjukdommen debuterade. Jag vet inte.

Det jag vet är att jag gör så gott jag kan med de förutsättningar jag har. Jag gör allt för Eric och jag skulle inte blinka vad gäller att ge honom min plats på jorden. Att titta på honom när han växer upp från himmelen är inte det jag helst vill men om det skulle behövas så skulle jag inte tveka.

Jag ser det som att han kom som en räddande ängel. Jag hade kanske inte tagit min MS så hårt om jag inte haft honom, vad vet jag. Men jag skulle aldrig aldrig aldrig vilja förändra något. Han är min solstråle, min källa för livslust, anledningen till att jag kämpar på.

Visst är det underligt hur livet kan te sig!

RSS 2.0