Badat idag

Idag har Eric badat i havet.
 
 

Morning morning

Idag åker vi vidare och jag får be att återkomma till er när tillfälle bjuds.
 
Önskar oss alla en bra dag!
 
 
 

Möt mig i Stockholm, älskling

sa jag till Anna och visst gjorde vi det. En härlig helg med de bästa vänner man kan tänka sig. Som nämnt var vi alla lite hängiga men vi gjorde det bästa av situationen. 
 
Tack för en fin helg <3
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Fikapaus i Öregrund

I Fredags åkte vi från Älvkarleby och slutdestination var Stockholm. Där mötte vi upp de allra bästa av vänner och spenderade helgen på hotell. Jättefint var det och relativt skoj hade vi på Gröna Lund som besöktes igår. Vi konstaterade dock att våra barn var lite för små för just det stället. Lite åkte de men vi var alla förkylda, trötta och allmänt sega vid det här laget.
 
På väg ner till Stockholm stannade vi vid Forsmarks kärnkraftsverk, utanför bara, och vid Öregrund. En vacker hamnstad. Där fikade vi på klipporna vid vattnet innan vi åkte vidare neråt.
 
 
 
 
 

Lite Öland igen ( bilder )

Dagen innan vi åkte hem från Öland var vi på Ölands Djurpark och det var hur kul som helst. Emma var med oss och det åktes karusell på karusell.
 
En kväll var det cruising i Färjestaden, en bild här ifrån också såklart.
 
Och lådbilslandet, såklart.
 
 
Ursäkta röran och de konstiga ( som det ser ut ) bilderna men jag vill visa er lite av det vi gjort och jag hinner inte sätta mig in i hur jag ska göra det snyggt!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Älvkarleby

Vi spenderade ett par nätter i tält i Älvkareby. Det gick alldeles utomordentligt bra, till och med trots att jag fick min mens mitt i veckan.
 
Härliga släktingar, grillkvällar, en sväng till Gävle, en fika på Waynes Coffehouse, promenader längs älven, sol och bad ( Eric stod för badandet ) vid älven. Dit kommer vi åka fler gånger.
 
Här kommer ett par bilder från vårt semestrande där. Kanske blir de i konstig storlek men jag har inte tid att fixa med det nu.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Uppsala Domkyrka

På vår väg till Älvkarleby stannade vi till vid Uppsala Domkyrka. Ett stopp vi inte ångrade. Henke har varit där innan men för mig var det första gången och det var vackert. Makalöst vackert.
 
Här kommer ett par bilder från Kyrkan. Den var så grann att både Henke och jag gick omkring stumma och bara förundrades över allt vackert.
 
 
 
 
 
 

Älvkarleby

Nu kan man ju tro att jag helt slutat blogga men så är inte fallet. Det som hänt stavas SEMESTER och vi njuter av vår tillvaro. Just nu med pappa och en del av släkten i Älvkarleby. Pappa har sin husvagn här i nära anslutning till där vi har ett tält som vi bott i sen i Tisdags.
 
På vägen upp hit, en resa som tog några timmar, stannade vi till vid Uppsala Domkyrka. En totalt mäktig upplevelse. Henke och jag gick omkring helt tysta och bara njöt av allt vackert.
 
Jag har så mycket att berätta för er, samtidigt som jag gärna vill ha semestern dokumenterad för mig själv också. Vi får ta det vid tillfälle, kan man säga. Just nu sitter jag i pappa´s husvagn och alldeles snart ska pappa och jag gå bort och kolla på de häftiga hängbroarna som går över älven. Henke och Eric är ute och går en långpromenad.
 
Har ni det bra? Vad gör ni på er semester?
 
I morgon ska vi möta upp världens bästa vänner i Stockholm. Kontrasten kommer nog bli enorm att byta luftmadrassen mot en hotellsäng. Skönast blir nog den smidiga tillgången till toalett då jag igår fick min mens igår.
 
Det var väl det hela för nu.
 

Men..

Varför i helvete kommer inte hela bilderna med för???

4 dagar

Så länge klarade jag av mitt nya, rökfria liv.
 
De första två dagarna var jobbiga med abstinens och annat men den delen var jag väl förberedd på och klarade av. Jag tog mig genom abstinensen som kom i vågar.
 
Den tredje dagen hände något och allt blev otäckt, mörkt och fult. Riktigt läskigt. 
 
På fjärde dagen började jag röka igen i samråd med min make. Det är ingen mening med att vara rökfri i det läget som det var. Jag kommer berätta om detta i detalj när jag har tid men jag vill tala om för er som fortfarande hejjar på mig att ni kan sluta och återuppta det igen om någon månad då jag ska ha fått hjälp för att klara av kampen mot detta monster som vrider min hjärna så jag helt tappar kontroll och fotfäste.
 
Det som stör mig mest av allt är att det inte var sug efter ciggaretter som gjorde att jag började igen. Det var i syfte att få " mig " tillbaka. Helt sinnesförvridet, men nu vet ni. Jag står för situationen som den är. Jag hymmlar inte med  att jag har ett svagt psyke som lätt tappar fotfästet. Läget är som det är men sista ordet är inte sagt i denna fråga ännu.
 
Så det så!
 
 
 
 

Ho ho

Jag hade tänkt mig ett par inlägg här ikväll. Om både det ena och det andra. Men det blir inte så. Datorn ska packas ner igen och jag får återkomma i morgon. Eller i övermorgon. Henke har semester och allt är bara sådär härlig, avkopplande och lunkigt.
 
Jag har fått lina på min torkställning ute, den lilla rackaren kan jag bjuda på. Härligt att kunna hänga tvätten ute. Med blåsten som varit idag har tvätten torkat snabbt.
 
Hoppas allt är bra med er alla?
 
 

?

Vet inte alls varför bilderna inte kommer med i sin helhet när jag lägger upp dom på bloggen..
 

Bilder

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Bilder

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kämpar och kämpar

Nikotin har ju, uppenbarligen, en förmåga att förvrida även den friskaste av hjärnor. Vore det så jävla lätt att sluta skulle där nog inte finnas många rökare i världen med tanke på hur farlig, dyrt och idiotiskt det är att röka.
 
Igår hade jag en så överförjävligt dålig dag att det var sååååå nära att jag köpte ciggaretter. Jag bad mamma röka så jag kunde lukta, ha ha patetiskt. Jag har ju inga problem med att folk röker i min närhet, nu när jag slutat. Tycker snarare att det är trevligt att stå med och sniffa lite grann. Det trodde jag dock aldrig jag skulle klara, men det är mycket som förvånat denna gång.
 
Jag känner väl att det är väldigt jobbigt att jag mår så dåligt psykiskt. Jag är liksom färdig med att må dåligt på så vis, känns det som. Det är väl antaglien nikotinet som bara lurar mig och jag VILL INTE röka men jag vill heller inte må hur dåligt som helst heller.
 
Vi får se hur denna dag blir.
 
Ska ta med mig kaffet och ett stimorol ut på trappan. Det är en vana jag lagt till med, en vana som man absolut inte ska ha, men den behövs för att jag ska klara denna kamp.
 
Femte dagen idag.
 
Önskar oss alla en bra dag!

Igårkväll, kunde inte publiceras då

Tack för alla som hejjar på mig! Det gör mig jävligt glad när det är jobbigt!
 
 

Suck

Idag är det kämpigt, det må jag säga..
 
 

Tre dygn - rökfri

Mitt rökfria liv tuffar på. Inte helt utan bekymmer men det går så mycket lättare än jag ställt in mig på att det skulle göra. Jag är stolt över mig själv och tacksam ( läs otroligt tacksam ) för att Henke står ut med mig. Han gör allt han kan för att peppa, underlätta och stötta. Man kan, på riktigt, säga att jag blivit väldigt bortskämd dessa dagar.
 
Ikväll har vi varit hos våra grannar som fyller år nästan samtidigt. Eric har lekt som en tok med Wille och vi vuxna har pratat och umgåtts. 
 
Nu ska vi snart mysa ner oss och kolla lite på TV tillsammans. Nu är det exakt tre dygn sen jag senast hade äcklig ciggarettrök långt ner i mina lungor. Visst fan är jag sugen men suget är ändå större efter att få vara rökfri. Faktiskt!
 
Punkt!

Utvärdering av dag 1

Jag känner mig ju såklart röksugen och skulle bra gärna tagit mig en cigg vid ett flertal tillfällen idag, men jag har inte gjort det. Jag tog avsked av mitt rökande jag igår, smulade ihop de ciggaretter jag hade kvar och slängde dom i  soptunnan. 
 
Det är inte i närheten så jobbigt som jag föreställt mig. Kanske blir morgondagen jobbigare. Men jag tror jag har koll på detta och hur jag ska hantera det.
 
Nu ska vi se lite på TV, Henke och jag. Äta choklad och mysa <3
 
Jag är stolt över mig själv! Faktiskt! 
 
 
 

Äntligen icke-rökare.. alldeles snart!

Nu har jag läst ut " Den heliga skrift " och är nu laddad till tänderna för morgondagen. Lätt att säga kanske, då det är en timme sen jag rökte min senaste ciggarett. 
 
Ikväll röker jag den sista, morgondagen kommer vara jobbig men det blir inte värre än vad jag gör det till. Jag är färdig med att vara rökare och vill nu bli fri, alltså rökfri. Lyssna på ordet, det är ju som ljuv musik.
 
Jag kommer nog lida av abstinens och av någon anledning brukar Henke och jag ha extrema duster just vid tillfällen som dessa men jag tänker inte vika mig för småbråk. De är ju en naturlig del av vår vardag, med eller utan nikotin Jag SKA klara detta, det finns inget annat alternativ. Det är jag, och bara jag, som tagit beslutet att sluta och denna gång ska jag ta det hela vägen. 
 
Vid tidigare försök har jag känt att jag försakar något om jag slutar. Rökningen är en del av mig. Jag behöver det och jag har mina vanor. Till och med har jag blivit deprimerad och känt mig väldigt nedstämd, även en tid innan jag slutat. Denna gång är annorlunda för jag är ivrig att morgondagen ska komma så jag får börja kämpa. På riktigt. Det är ju helt sinnesförvridet och jag tror alla som känner mig håller med om att detta är olikt mig. Att vara så taggad för en sak som denna. 
 
Min inställning till allt detta har ändrats tack vare boken som jag läst. " Äntligen icke-rökare " Det är alltså inte bibeln jag läst, om någon nu trodde det.
 
I morgon kommer det nog digna av ordet " HURRA, JAG ÄR ICKE-RÖKARE " för det är det jag ska tänka när abstinensen slår till. Första dagarna kommer den slå hårt, antar jag, men det ska jag klara av!
 
Nu röker jag snart Hej Då. 
 
 
 
 

Jag ska inte försöka

Att vakna med huvudvärk är lite tråkigt, men det ska nog ordna sig under dagen. 
 
I morgon är en stor dag, mina vänner. En dag som jag ser fram emot med skräckblandad förtjusnig. Mestadels är jag peppad och laddad men jag inser att det kommer vara en kamp. Dock inte lika hemsk som innan då jag gjort tafatta försök. Jag känner mig vansinnigt tillfreds med mitt beslut!
 
Det är ju just det där, försök. Nu ska jag inte försöka, jag ska sluta. Punkt.
 
Att driva ur detta ur min kropp kommer vara väldigt jobbigt, det inser jag. Men mycket ligger i inställningen och som det känns är det rätta tillfället här, trots att det aldrig finns ett " rätt tillfälle " för en rökare. Man hittar alltid en anledning att få fortsätta. Men inte den här gången.
 
Jag har insett att mina ciggaretter inte är mina vänner, de är mina fiender. Jag har länge känt det som att jag sitter fast i ett fängelse och nu ska jag bli fri från det. Slippa allt rosslande, hostande. Slippa att stressa, mer än jag redan gör, för att hinna röka innan jag ska någonstans.
 
Idag är jag stark, i morgon är jag påverkad av min abstinens, men jag ska klara detta. Det ska vi se till här.
 
Idag är min sista rökdag. Jag kan inte påstå att jag ens vill röka längre. Inte alls i den utsträckning som jag tidigare gjort i alla fall. Abstinensen kommer ju såklart över mig och jag tänder en cigg, jag  röker av gammal vana, av tristess och bara för att. Igår kväll, när jag insåg att jag " bara " hade ett par ciggaretter reagerade jag inte ens med den panik jag skulle gjort tidigare. När nivån i ett paket sjönk under tio kände jag mig naken och sårbar. Igår tog de slut, jag fick ta en av Anna när vi var där upp och straxt innan 23 insåg jag att jag inte hade några egna. Henke åkte och köpte, jag har ju min avsedda dag i morgon så det innebär att jag ska röka idag. Men ni ser ju i texten här vad som håller på att hända? Det är fantastiskt, detta.  
 
Önskar oss alla en bra dag! 

Projekt källare

Tvättstuga, / badrummet i källaren är nu målat, tak och väggar, en gång. Vilken skillnad det kommer bli. Så fräscht och fint. Här kommer ett par bilder även på det!
 
 
 
 
 
 
 

Husvagnstvätt

Idag har Henke och Eric tvättat husvagnen. Jag har roat mig med att tvätta och diska allt som ska va i husvagnen. Vi var även på möte med Arbetsförmedlingen, Henke och jag, på förmiddagen och det gick jättebra. Jag är inte det minsta orolig för framtiden vad gäller jobb och min sjukdom. Jag möts av full förståelse och det är jätteskönt.
 
Dagen till ära har jag också fått tid till en ortoped för mitt knä. Det visade förändring på röntgen men inte jättepåtaglig. Någonting är ju fel och det känns bra att få detta utrett. Vissa nätter kan jag inte sova för att det värker. Det svullnar till och från och är allmänt jobbigt.
 
Här kommer en bild från husvagnstvätten. 
 
 

Tystnaden

Vaknade tidigt idag och trots att jag mer än gärna sovit ett par timmar till så tycker jag ju den här tiden på morgonen är så skön. Att i lugn och ro, i tystnad, få vakna till. Jag är ju en person med behov av tid ensam och den möjligheten finns inte mycket av nu för tiden. Jag ser den här tiden som en " ladda batterierna " tid.
 
Idag har jag en tid med Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan. Kanske båda, jag kommer inte ihåg hur det sas sist. Vi får se.
 
Den här veckan har vi en hel del att göra. Husvagnen ska tvättas, alla grejer som ska va i husvagnen ska diskas. Henke vill hinna måla i källaren, han måste byta bromsar på bilen. Jag vill ha huset någorlunda städat innan vi åker, det är en hel del tvätt att ta hand om. Gräset ska klippas och jag tänkte även hinna med att rensa lite ogräs.
 
Nu ska jag göra mig i ordning för dagen. 
 
Önskar oss alla en bra dag!

Söta som socker

<3
 
 

En förändringens vecka

Veckan har kommit. Den vecka i mitt liv som innebär en stor förändring. Jag har tidigare sett mycket negativt på detta innan, liknat det med att mitt liv skulle ta slut till viss del. Nu känner jag inte så längre. Jag känner att någon form av befrielse närmar sig och det ska bli skönt. 
 
Visst, jag är fortfarande fast, jag har inte gjort den där sista ansträngningen ännu, men jag känner att jag kommer lyckas, för att jag vill. Jag är starkare än någonsin även när det kommer till detta ämne.
 
Tidigare har jag känt att jag inte kan ta ett sånt här beslut och låta det vara för resten av mitt liv. Helt plötsligt känns inte " resten av mitt liv " så oöverstigligt. Jag följer vissa instruktioner och det riktigt kliar i fingrarna för att komma vidare. Det kommer jag göra i morgon eller som senast på Onsdag och jag längtar. Faktiskt.
 
Jag kommer gråta och må dåligt de första veckorna men jag tror inte heller det kommer vara fullt så pinande att genomgå som det varit tidigare. Jag har fått ett helt nytt sätt att se på detta och det glädjer mig.
 
Nu ska jag ut och städa ur husvagnen. 
 
Önskar oss alla en bra dag!
 
 
 

Busfabriken och lite målning

Dagen idag har vi spenderat i Linköping. Vi var på / i Busfabriken och sen handlade vi lite i en del affärer. Lite semesterrelaterade grejer som kan vara bra att ha. Särskilt med tanke på att vi ska semestra några nätter i tält. När vi kom hem gick Henke ner och målade lite i källaren.
 
Besöket på Busfabriken fick ett abrubt slut på grund av olika anledningar. Tänker på dig och hoppas du snart piggnar till <3
 
Här kommer några bilder från vår dag.
 
 
 
 
 

Bröllopsdag

 
Idag firar vi 5 årig bröllopsdag.
 
 
 
 
För Alltid <3

?

En sak som jag funderat på länge nu är huruvida jag vill fortsätta mitt bloggande eller ej. Skriva behöver jag göra annars så exploderar min hjärna men jag vet inte längre hur jag vill ha det med allt. Jag känner det lite grann som att jag gjort mitt här i bloggvärlden. Den offentliga delen av det hela, så att säga.
 
Samtidigt som jag känner att det uppenbarligen behöver belysas om mitt mående ( för vissa ), min sjukdom för mig och i allmänhet och så vidare så känner jag även att jag tröttnat en hel del på mig själv. Jag har ingen inspiration och jag tror nog ni håller med mig när jag säger att det är riktigt jävla tråkigt här nu för tiden.
 
Jag ska ta mig en allvarlig funderare sen får vi se hur jag beslutar!
 
 
 
 
 

Några rader

Nu är det semesterfirardags och vi har haft en finfin kväll med min mamma och pappa, Per, Nellie och Emma. Det har varit riktigt trevligt. Avslappnat och skönt och man känner redan nu hur semesterlunken ligger över oss. Ingen brådska med Eric i säng, ta saker och ting som dom kommer, kvällsmys på altanen.
 
Vi åt ute, det var helt perfekt väder för det. Inte för varmt och inte för kallt.Eric var trubadur ikväll. Min lilla älskling.I morgon kommer min Anna hem. Veckan har gått fort men vi har saknat dig <3
 
Här kommer en liten bild från kvällen.
 
 
 
 
 

Becca förklarar!!!

Som för alla MS sjuka kan det diskuteras hur länge sjukdommen har funnits i kroppen. Ingen kan tala om det då man endast kan räkna på antalet år som kroppen mått dåligt. Typ.
 
Så här är det, 
 
Dygnet runt har jag som små små muskelryckningar i mina ben. Hela, hela tiden. Knappt märk eller kännbart för någon annan men för mig är det irriterande och det hela gör att jag alltid är väldigt " använd " i mina ben. Musklerna är uttröttade redan innan de fått en chans att göra någonting. Jag får ofta kramp och behöver stretcha ut alla muskler i benen på grund av detta.
 
Jag har inte ork eller kapacitet i mina ben för att kunna gå en promenad. Ska jag orka ( muskelmässigt ) får jag gå sakta sakta annars orkar inte benen bära mig. 
 
Jag har inte kunnat gå fort nog för att ens bli andfådd på ett par år på grund av att mina ben inte orkar.
 
Jag har en vibrerande och pirrande känsla i benen ofta. Denna förstärks även när jag går. Man kan likna den vid som om jag hade kolsyra i benen.
 
Mina fötter är alltid bortdomnade sen ett skov 2009. Jag har inte haft full känsel under fötterna sen dess. När jag blir varm letar sig den domnade känslan upp till knäna och man kan likna det vid att ha tandläkarebedövning i där. Precis innan den släpper, ni vet. Man både känner och inte känner.
 
Min högra tumme och mitt högra pekfinger är samma känsla i sen skovet 2009 och jag får alltså aldrig full känsel där igen.
 
Mina mage är fläckvis bortdomnad också. Minns inte sen när. Att dra med fingrarna över min mage ger endast ett stort obehag då jag både känner och inte känner.
 
Nedanför naveln och ner mot mitt underliv är det en kraftigare restkänning. Där kan jag, på riktigt, inte känna något alls.
 
Samlivet är påverkat då jag inte har full känsel, som sagt. 
 
Mina bröst har inte heller full känsel och här kan vi nog nu konstatera att mer än hälften av min kropp inte har full känsel alls. Den är mer eller mindre påverkad på alla ställen utom i min vänstra arm som ytterst sällan ställe till problem.
 
Jag har dubbelseende så länge jag inte har mina glasögon på mig med prisman som korrigerar det dubbelseende jag fick i samband med ett skov 2009.
 
Blir jag varm eller stressad blir dubbelseendet värre men går tillbaka när jag återkommer till min normala temperatur.
 
Jag har ofta som ryckningar i mina armar. Detta är oftast i kombination med att jag är stressad eller varm. Fingrarna har däremot svårt att låta bli att rycka vid lite mer finlirsarbete.
 
Min finmotorik är försämrad, detta är undersökt och bekräftat.
 
Min balans är försämrad, detta är undersökt och bekräftat.
 
Min kordinationsförmåga är försämrad, detta är undersökt och bekräftat.
 
Mitt minne är försämrat, detta är undersökt och bekräftat.
 
Min koncentrationsförmåga, mitt logiska tänk, mitt minne, min verklighetsuppfattning är påverkat. Jag blir lätt nedstämd. Detta beror dels på allt ovan, dels på trötthet och dels på sjukdommen i sig. Jag är extremt stresskänslig.
 
Jag kan inte bli för nödig med nummer ett eller två då mina muskler inte orkar hålla igen och det har hänt att olyckor skett. Tack och lov inte så ofta.
 
Jag är väldigt vibrationskänslig och varje sak som rör sig fortplantas upp i min kropp och ger ett obehag. 
 
Trötthete, den förlamande tröttheten som kommer över en titt som tätt som inte kan sättas i samband med att man gjort eller inte gjort något.
 
Jag har säkerligen glömt både det ena och det andra. Listan är lång men tyvärr är det inte allt. Det som hör till saken är att jag bär inte på någon " hittepå " sjukdom. Jag har den kroniska sjukdommen MS som är OLIKA FRÅN INDIVID TILL INDIVID. Känner du någon med MS kan du inte säga att du känner till något, egentligen, om sjukdommen i sig. Den följer ingen mall. Den klassas också som allvarlig. Faktiskt.
 
Jag har heller aldrig bett om att få denna sjukdom. Jag skulle gladeligen slippa undan men på samma gång säger medmänsklighetskänslan i mig att jag inte vill att någon annan ska behöva drabbas i mitt ställe. 
 
Jag har jobbat stenhårt med mig själv för att komma dit där jag är idag. Visst, att läsa detta kanske inte får det att låta så tufft. Men det är det, kan jag säga för jag vet. Vissa, kanske du själv, avstår tandläkarbedövning för känslan av " ickekänsel " är så obehaglig. Tänk att leva med det utspritt på kroppen hela tiden. Och det är inte det enda symtomet, liksom.
 
Det finns ingen återvändo på alla ord som bara kommer för jag känner att det kanske inte riktigt nått ut. Det här budskapet om mig och min MS. Så är det bara. 
 
Utlämnande, men så får det bli ibland. Jag bjuder på det för jag är den jag är och jag är stolt över den jag är och det jobb jag gör, varje dag. Kampen jag går igenom dagligen. Henke står bakom, eller kanske bredvid. Han stöttar mig och är stolt över det jobb jag gör och har gjort.
 
Nu ska jag åka och handla till kvällens grillbonanza.
 
 
 

Sprid budskapet, liksom

Detta kom med posten idag och jag måste säga att det kom väldigt lämpligt i tid.
 
" Rebecca har diagnostiserats med MS samt nedstämdhetsperioder med minskad ork och nedsatt kapacitet i sin vardag " 
 
Väldigt passande. Sprid budskapet. Jo, jag är väldigt irriterad!
 
 
 
 

Bättre och smidigare

Mitt liv blir så mycket bättre och smidigare med min telefon. Det är bara så!
 
Önskar oss alla en bra dag!
 
 

Lite om mycket

Vi har haft en fin kväll tillsammans med Per och Nellie. Fredde och Pilla kom dit en sväng också så ikväll har vi varit sociala. Eric var otröstligt trött ikväll, stackarn. Nu sover han gott och Henke och jag ska se lite på TV. Jag har fått mig en chokladkaka som jag ska njuta av och appropå det..
 
Jag slutade ju upp med onödigt socker för någon månad sen, minns inte exakt när. Det har inte varit några problem alls. Visst, jag kan bli sugen på ett glas kall Cola men det är inte så att jag inte får dricka det, det är heller inte så att jag gör det hela tiden. Balansen är bra och jag mår bra av det. Minns inte när jag drack Cola sist ens.. Det var nog när vi var på Leo´s lekland tror jag. I morgon tar jag nog oh knäpper en till den grillade maten.
 
Men, det jag skulle komma till då. Sockeröverexponerande i en kropp ger höga toppar och djupa dalar. Man känner suget efter sockret och nästan klättrar på väggarna om man inte får det. Att vara ren, eller i alla fall på en normal och rak sockernivå dagen igenom kan vid mens ge det där socker eller chokladbehovet en liten nystart. Jag känner att jag fått lite mer begär nu när jag haft min mens och jag åt choklad både igår och ska det idag också. Sen får det nog vara bra. Jag vill inte ge mig hän för mycket. Men, efter den här tuffa veckan tycker jag, och tydligen Henke med som köpte chokladen, att jag var värd det.
 
Här kommer ett par bilder som är tagna med den telefon jag haft nu ett tag. I morgon är min telefon laddad och klar. Huruvida den är min eller ej kan diskuteras. Den är inte som den var när jag lämnade in den nämligen. Helt rensad och fabriksinställd för att bara byta display?!! Märkligt. Att den dessutom är mer sliten än den var för en månad sen när jag lämnade ifrån mig den är ju inte så kul. Vi ska kolla något serienummer från pappren då jag köpte den. Är det samma har de gått hårt åt den på verkstaden, de rackarna.
 
 
 
 

Lite lättare

Min eftermiddag har bestått av sömn. Hårt och intensivt som bara den. Jag är i chock över att jag sovit som jag gjort. Men, det säger väl lite om att jag faktiskt behövde den tiden till det.
 
Mitt sinne känns lättare. Jag är inte mig själv när jag är trött, helt enkelt. Och trött, det är jag ofta på grund av min MS. Det är så svårt att förklara den tröttheten och som tur är är det inget som de som inte drabbats av den kan förstå. Visst, det kanske skulle underlätta och dessutom öka förståelsen från folk men.. Nja, det är ju som det är.
 
Nu ska vi snart äta middag här sen ska vi hämta min telefon. Den är efterlängtad. Jag har oroat mig och längtat som att det varit min son som var ute i krig. Nu vet jag att han är hemma igen och han ska bli rejält ompysslad.
 
Det var väl det hela för nu!
 
 
 

Egentid är som balsam för min själ

 
 
 
Märkligt, det här. Jag sätter mig, upplagd för att skriva och vad händer? Ingenting. Jag vet inte vad jag ville alls. Nu ska jag njuta egentid som bjuds då Eric är hos Farmor. Henke kommer snart hem på lunch och därefter ska jag vila mig. 
 
Efter middagen ska vi hämta hem min telefon som nu är lagad!
 
 
 

Vi får göra så gott vi kan

Det verkar bli en kämpig dag även idag. Det rycker i mina ben, det gör det alltid men nu är det mer än det varit innan. Till följd av detta har jag som kramp när jag vaknat och jag får börja dagen med att strecha som om jag gjort ett hårt träningspass. Jag blir även så svag i musklerna i benen av detta då det hela tiden pågår någon form av aktivitet i benen så de inte orkar hålla mig uppe.
 
Det är såhär hela tiden men det blir väldigt jobbigt när det tas till en ny nivå och det blir värre. Jag hoppas det är tillfälligt annars vet jag ju att jag vänjer mig vid det nya måendet till slut också så det är väl lugnt. Det är bara så trist att känna allt det här när jag haft en period som varit så bra.
 
Försöker ta det lugnt idag. Vi behöver inte stressa med att göra oss i ordning. Försöker också hålla mitt humör plant och inte bli varken arg eller ledsen. Det är inte det lättaste då det, på något vis, går hand i hand med allt annat.
 
Nåja, nu önskar jag oss alla en bra dag!
 
 

Jag älskar dig <3

Dagen idag har varit katastrofalt hemsk. Eric har, till den absolut största del, fått underhålla sig själv och det framför TV:n. Känslan jag har för det faktumet är minst lika hemsk som mitt mående varit idag. Jag har tänkt både en och två gånger att mina pojkar skulle ha det så mycket bättre utan mig. Det stannar vid tankar om detta, tack och lov, och vi har en öppen dialog i detta hus så det är ingen mening med att ringa akutvård för mig. Jag har ett kontaktnär omkring mig som fångar upp mig, så ni vet!
 
Efter en p*ssdag blev kvällen aningen bättre. Eric fick en lekkompis som sparkade boll med honom, Vi fikade i kvällssolen på altanen. Men jag tror den bidragande faktorn till att det känns bättre är för att jag skippade middagen och sov som en gris i en och en halv timma.
 
Nu när Eric skulle sova ropade han på mig och sa med sin allra lenaste röst " Jag älskar dig " Han kramade om mig så varmt och ömt och tårarna brände bakom mina ögonlock. 
 
Förstår ni hur skönt det är att höra de orden från den som betyder mest för mig? Speciellt efter en sån här dag som man, på riktigt, blir orolig för ska ge honom men för livet.
 
Älskade Eric, jag kan inte skriva något längre om min kärlek till dig. Idag gör det för ont att va din mamma. På inga vis på grund av dig, det beror endast och enbart på den här jä**a sjukdommen som jag har. Jag hatar den och vill inget hellre än att ha ut den ur mitt system för ni är värda så mycket mer än den jag blivit, din pappa och du. Men, och detta är viktigt, att få höra orden som du sa till mig innan du somnade gör att jag inser hur fint band vi har. Jag är stolt över att va din mamma och sjuk eller ej så kan inget eller ingen förstöra kärleken jag känner bara av att veta att du finns i mitt liv.
 
I morgon ska vi kämpa på. I morgon ska jag må bättre. I morgon är en annan dag och nu får det va slut på det här p*ssmåendet. Jag vill ge dig en fin sommar. Jag vill inte att du ska minnas en trött och tråkig mamma. Jag vill ha måendet jag känt ett bra tag nu tillbaka och även om det inte infinner sig så ska det inte bli som det varit idag.
 
För dig, Eric <3

Ett tappert försök

Vi gjorde ett tappert försök till att göra något nu i eftermiddag. Började med kaffe och glass på altanen och sen rensade vi lite ogräs. Nu är vi ännu mer trötta och sura skulle man kunna säga. Käre värld, tur att Henke slutar snart.
 
 

Förresten..

.. jag ska sätta mig in i varför alla mina bilder, nu för tiden inte, blir hela i inläggen.. Jag lovar!

P*ssvecka

Hela den här veckan har varit avig och hemsk med en tråkig och trött mamma. Jag är sur, lättretlig, ledsen, trött, har ont i huvudet och är inte alls som jag önskar i min kropp. Jag vill inget annat än bara vara ifred och ta de lugnt. Vila och tycka synd om mig. 
 
Nu går ju inte det sådär jättebra med Eric som är lika trött och sur som jag själv. Ingen av oss orkar med någonting och det har hänt alltför ofta, den här veckan, att Eric gråtit för att jag inte orkar med något jag lovat sen tidigare eller bara helt enkelt inte orkar något alls.
 
Det gör så ont, så ont. Jag försöker förklara att mamma är sjuk men det är nog inte så lätt att förstå för någon som är så liten, Jag vill bara att den här p*ssveckan ska ta slut så Henke går på sin semester. Då kan jag ligga och ruttna bäst jag vill.
 
Det är så tråkigt för jag brukar kunna hitta energi för att åtminstonne göra något men denna vecka har det varit omöjligt.
 
Ska försöka ordna till här. Det är 2,5 timma kvar efter luchen. Närmare 3 om man räknar in att Henke ska handla också för det klarar jag inte av och har inte gjort denna vecka. 
 
Avslutar detta negativa och tråkiga inlägg med ett par bilder från när vi lekte med Play-Doh lera på förmiddagen.
 
 
 

Sönderstressad

Känner mig totalt sönderstressad bara av vetskapen om att telefonen kommer ringa mellan 8-9. Har alltid tyckt sån väntan är jobbig men nu för tiden, särskilt med tanke på att vi har barn, känns sånt extra jobbigt. Jag vill ju inte vara mitt i en bajsblöja när telefonen ringer, eller att Eric är allt annat än sugen på att jag ska prata i telefonen. 
 
Tror det handlar om att mitt kontrollbehov krockar med stresskänsligheten från min MS. Jag kan inte riktigt få dom två att gå ihop och särskilt inte när det gäller saker jag inte kan styra över.
 
Små bekymmer, jag vet, men det är en sån sak som gör mig otroligt uppstressad, hur som helst. Sen när det är avklarat kommer jag va helt färdig och resten av dagen är lite grann förstörd. All energi går åt till den här väntan liksom.
 
Önskar oss alla en bra dag!
 
 
 

Uteslutningsmetoden

Vi har inte varit hemma länge. Idag är det Henke´s mammas födelsedag så vi har spenderat kvällen där. Trevligt att komma iväg på lite kalas allt ibland. 
 
Stort GRATTIS till dig, Birgitta, på din dag <3
 
Nu ska vi kolla lite på TV innan sovdags. I morgon har jag telefontid med min psykiatriker mellan 8-9 någon gång. Uteslutningsmetoden säger mig det i alla fall då jag skrivit att den var på Onsdagen den 2/7. Datumet blev nog fel och dagen rätt då han inte ringde i Måndags i alla fall.
 
Det var väl det hela för ikväll!
 
 
 

Någon som vet?

Nu har vi tagit morgon här hemma och till och med ätit frukost. Nu är det det vanliga plockandet och fixandet innan vi är helt klara. Idag ska jag göra i ordning mina naglar så Eric ska få va en stund hos mamma. 
 
Min kropp är bättre men långt ifrån okey idag. Jag tror inte det rör sig om något skov dock då det dommniga och svaga flyttar omkring i kroppen. Någon som vet om MS kan bete sig så under skov? Jag skulle väl säga att det handlar om att sjukdommen är mer aktiv just nu. Hoppas det snart går tillbaka dock.
 
Sen vet jag inte hur vi ska göra med den där Flutidinhalationen. När det är läge att anse att en medicin inte funkar. Den funkar ju så till vida att den tar bort det som den ska men biverkningarna den ger gör att den i stort sett är ohållbart. Både för Eric och för oss. Han sover dåligt vilket gör honom makalöst trött och grinig på dagen, han är så orolig och rastlös och allt det där gör att han har humörsvängningar som gör att man, på riktigt, oroar sig för att något inte står rätt till.
 
Eller är det helt enkelt en 4 års kris som flyttat in i samband med inhalationsstarten? Ingen som känner Eric känner riktigt igen Eric. Eller, NEJ, de känner inte igen Eric. Han är en bestämd herre men detta är på långa vägar han.
 
Hur länge ska man fundera och tänka hemma? Som förälder känner man ju sitt barn nog för att märka när det liksom inte handlar om ens egna barn längre.. Typ. Förstår ni? Sen kanske kroppen behöver en vänjeperiod, om det nu rör sig om biverkingar? Men jag tycker den perioden borde va över då vi redan gett honom över 120 puffar av den och första flaskan är slut.
 
Blir inte klok på det här så är det någon som vill dela tankar, åsikt eller tips - VARSÅGOD!!
 
Önskar oss alla en bra dag!

Jättefin kväll trots allt

Vi har haft en jättefin kväll trots det faktum att min kropp inte riktigt varit med mig. Jag känner mig ändå laddad med ny energi då vi spenderat kvällen hos Per och Nellie. Det var även två andra barn där ikväll och det lektes och lektes. Vi vuxna satt mest och pratade. 
 
Här kommer en bild från kvällen. Nu hoppas vi den här tråkiga känslan i kroppen försvinner tills i morgon. Visst? Visst!
 
 

Beror nog på mensen

Antagligen beror väl min störda kropp på att jag haft min mens nu i några dagar. Så tråkigt när det inte fungerar. Eller, det gör det ju aldrig, men nu senaste tiden har jag kunnat gjort så mycket mer än på så länge och då när det blir bakslag är det ju inte konstigt att humöret hänger med i neråtspiralen.
 
Jag hade ju lovat Eric en sväng på stan idag. Det slutade med en gråtande, besviken kille. Jag blir så arg när jag får säga nej till något jag lovat och helst av allt när det beror på min MS. Besvikelsen i Eric´s ögon är hemsk att se. Då är det inte svårt att känna sig som en hemsk mamma.
 
Henke kom hem och stannade hemma efter lunchen. Eric fick lämna sina pengar på banken och sen handla och jag vilade. Alla var, i slutänden, nöjda och glada. 
 
Skönt när det går att lösa!

Bortdommnade ben

Länge sen nu men här sitter jag med två bortdommnade ben. Så tråkigt. Jag som lovat Eric en sväng till stan ( innan det började såklart ) Han har varit så ledsen och arg på mig, såklart. 
 
Nu är det länge sen jag hade sån här känningar så det är ju inget konstigt. Det är bara så typiskt och tråkigt. Det har hållt i ett par timmar nu så jag hoppas det drar sig tillbaka.
 
Är på dåligt humör i kombination med detta och lite annat smått och gott så nu ska jag avrunda här!
 
* Stavas bortdommnade verkligen med två m? Strunt samma.
 
 
 

Mjukstartar dagen

Här ligger vi, Eric och jag, och vaknar till. Eller, jag har varit vaken länge men det hör inte till saken. Ingenting hör väl egentligen till saken heller så.. Jag vet inte. Vi ligger här, kollar på barn TV, kollar nätet, mjukstartar dagen och myser. 
 
Idag har vi massvis att göra om vi vill. Känner vi för att inte göra något funkar det också. Ett par saker ska vi ta hand om i alla fall och det är att aktivera mitt nya VISA kort, sätta in Eric´s pengar på banken och handla. Det finns en hel del tvätt att ta hand om, byta sängkläder skulle vara skönt att ha gjort och sen ville Henke att vi skulle tvätta av taket och väggarna i källaren så han kan måla men de sakerna får vi se om vi tar hand om.
 
Vi får se om min telefontid var idag eller på Onsdag. Det märks om någon ringer idag.
 
Har fixat med Skype idag också, Anna, så vill du och har tid kan vi gärna Skypa på förmiddagen. 
 
Nu återstår bara att önska oss alla en bra dag. 
 
 
 

Juli är här, med allt vad det innebär

Vår dag idag har varit skrämmande lik nästa Söndag då Henke faktiskt börjar sin semester. Vi har tagit det lugnt, varit på ALV två gånger, umgåtts med Henke´s familj, umgåtts med Nellie och Per och haft det sådär bra som man bara kan ha det.
 
Nu ska vi se lite på TV och mysa, Henke och jag när Eric somnat. I morgon börjar sista arbetsveckan innan semester för Henke. Jag väntar ett samtal, antingen i morgon eller på Onsdag, från min psykiatriker. Jag har skrivit Onsdagen den 2/7 på lappen jag skrev ner det på så det blir spännande att se om han ringer i morgon mellan 8-9 eller på Onsdag. På så vis är jag väldigt knasig nu för tiden och har svårt att hålla ihop saker och ting men någon gång ringer han ju så det spelar ju ingen större roll.
 
En bild eller två
 
 
 
 

Iväg..

Kikar in och önskar oss alla en bra dag! Nu åker vi till ALV en stund.

RSS 2.0