Knasigt

Bilden i inlägget här under blev ju lite knasig då Eric knappt syns. Men man ser honom ju i Henke´s solglasögon så det får duga. 

Ett par bilder

I brist på något vettigt att skriva bjuder jag här på ett par bilder. En från eftermiddagen då Henke och Eric åkte ner till ALV och jag sov som en gris och en från i kväll när vi umgick med Nellie och Per. Nu kommer tyvärr bilderna i fel ordning egentligen om man ska se till hur dagen sett ut men jag har inte riktigt fått ordning på hur det här nya blogg.se funkar så ni får hålla till goda, helt enkelt.
 
Nu ska snart Henke och jag se på film.
 
 
 
 

Ett kort inlägg

I väntan på att tvättmsakinen ska bli klar så satte jag mig här en stund. Har inget alls att tillföra mer än bara rader med ord. Ord utan direkt mening. Meningslöst egentligen men så blir det ibland.
 
Jag är trött idag. Skulle mer än gärna krypa ner och vila lite nu men jag ska vänta lite. Det tar emot att lägga sig när vädret blev så fint som det blev idag. 
 
Fick ett sms av Per förut att resan gått bra för Anna, Sandra och Jossa. Skönt att höra. Hoppas ni får en toppenvecka!
 
Det var väl det hela för nu!
 
 
 

Missade åskan

Tydligen har det varit ett rejält åskoväder inatt som jag lyckats sova mig igenom. Såg en hel del inlägg på Facebook om oväder men trodde inte det varit något nämnvärt här. När jag kom upp såg jag att Henke dragit ur sladdar och så till datagrejerna så tydligen har det hörts här.
 
Jag som är så lättväckt. Konstigt att jag sov. Men, jag är väldigt trött också så sovandet tog överhanden.
 
Idag vet jag inte vad vi ska hitta på. Henke ville att vi skulle åka ner på stan i och med att det är den där Byfesten. Det kan väl va lite skoj kanske så det gör vi nog på förmiddagen. Henke och Eric hade nog gärna åkt ner till Hultsfred då det tydligen är något med bilar där men det skulle kosta oss 300 kr i inträde så vi beslutade att strunta i det. Man vet ju aldrig hur länge Eric vill va kvar och så.
 
Nu ska jag duscha och gör mig i ordning.
 
Önskar oss alla en bra dag!
 
 

Det är något som saknas mig <3

Sitter här en sväng nu innan jag ska krypa ner och sova. Vi har haft en bra kväll. Grillat med mamma och pappa, ätit på altanen tillsammans och fikat inne. Pratat och umgåtts. Eric tycker det är toppen med besök där han är i fokus så alla var nöjda och glada.
 
Just nu spelar Henke TV spel och jag försöker sakta men säkert inse fakta. Min Anna åker utomlands i morgon och jag får inte träffa henne på en vecka. EN HEL VECKA! Hur ska jag klara detta? Det är frågan, Jag unnar henne verkligen att få komma iväg på semester men saknaden kommer vara stor. Visst är väl vänskap riktigt härligt? Vi pratar i telefonen ett antal gånger per dag och ses oftast både förmiddag och kväll. Det kommer bli tomt utan henne men vi överlever och hoppas resan lever upp till förväntningarna. 
 
Självkart kommer jag sakna Jossa och Sandra också och jag önskar även dom en underbar resa <3 Vi ses ju inte lika ofta dock.. Ja, ni fattar vad jag menar.
 
Nu ska jag avsuta detta.
 
 
 
 

Flutiden

Idag vaknade vi tidigt. 5:15 för att va exakt. Flutiden, som varit slut i någon vecka utan att vi vetat om det och som nu på nytt är i Eric´s system kan ge sömnrubbningar och jag antar att det är därför vi nu igen vaknar såhär tidigt. Det kommer bli en lång dag. Vi kommer säkerligen dessutom va mycket trötta.
 
Eric ska spendera förmiddagen hos Farmor. Jag ska röntga mitt knä. Sen blir det nog inte så mycket mer gjort denna dag som det känns nu. Vädret ser ut att bli fint och det är ju bra.
 
Önskar oss alla en bra dag!

Källarprojektet och röntgen

Henke har fogat klart i tvättstugan / badrummet i källaren nu så nu märks det att det börjar gå framåt med det projektet. Skönt när det är klart. Tråkigt dock att det då återstår en hel del arbete i de andra rummen innan källaren är helt klar. Det är ju ingen direkt bråska med det så det ska nog ordna sig.
 
I morgon ska jag till Västervik och röntga mitt knä. Pappa är snäll och följer med mig. Jag har ganska ont nu sen den senaste låsningen så vi får se vad de säger om det. Det konstiga är att det inte gör så ont när jag rör eller belastar. Problemen är när knät är i samma läga för länge. Speciellt om det är lite eller mycket böjt. Ondast gör det när det bara är en aning böjt så visst är det konstigt!?!
 
Här kommer en bild på Henke´s arbete. Han är så duktig som kämpar på, tycker jag!
 
 

Facebook

Jag är en person som, i mitt innersta, har massvis med tankar och funderingar. En hel del, kanske de flesta, är totalt menigslösa. En del av dem har mening och en del är faktiskt både viktiga och meningsfulla. Denna, som jag nu ska presentera hamnar under de mer meningslösa.
 
Facebook.. Den sidan väcker massvis med tankar och funderingar bara över att finnas till. Eller, så är det på grund av de vänner man har där som gör att funderingarna kommer igång. 
 
Personligen tycker jag om den sidan, även om jag kanske egentligen är mer av en Instagrammare med alla bilder jag lägger upp. Men, jag tycker om att man kan få en liten inblick i folks liv och folks göromål. Detta är alltså inget kritiskt inlägg. Egentligen. Eller så är det det. Ni får dömma själva.
 
Igår såg jag ett TV program där en mördare hittade sina offer via denna sida. Tillgängligheten man ger ut via en sån sida, om man tillåter, är ju ganska skrämmande. Jag har valt att bara visa mitt innehåll för de som är mina vänner, folk jag valt själv. Detta är även folk som jag vet vilka de är. Här i bloggen är ju saker annorlunda och här lämnar jag ju ut mer av mig själv, egentligen, men det är inte ens det som detta inlägg ska handla om. Det är bara att startstreckan blev så lång.
 
Jag kan bli så full i skratt när jag ser folk, på Facebook då, som hotar lite lätt med att " det är rensning på G " " dags att plocka bort vissa " och " ska du vara kvar, ge dig till känna med din önskan " 
 
Varför göra så? Varför inte bara plocka bort de man inte vill ha? Varför bli vän med folk man inte gillar från början? Visst, saker och ting kan ändras i relationer som gör att man inte vill ha en person som sin vän, men varför göra en så stor grej av en enkel knapptryckning?
 
Jag tror, correct me if I´m wrong, att folk som gör såhär behöver känna sig omtycka. De klassiska svaren på de där småhoten är ju " neeej, inte mig va? " " hoppas jag får vara kvar " osv. Larvig, i mitt tycke. När jag ser hot om dessa rensningar scrollar jag snabbt ner. Är det en människa som inte vill ha mig som vän på Facebook, fine. Vad ska jag göra, liksom?! 
 
Nej, jag tror det handlar om att folk som skriver ut de där småhoten har ett mindre, eller större för den delen, behov av att känna sig omtyckta och populära. Så kanske inte är fallet och kanske är det bara jag som ens reagerar på detta. Kanske är det jag som är " the odd man " som faktiskt ens tänker såhär. Vad vet jag.
 
Min åsikt är i alla fall, om det inte gick fram, att det enklaste och absolut smidigaste är ju att bara ta bort de man inte vill ha. Vill man sen att den borttagna personen ska förstå att den är oönskad som vän kan man ju skriva ett litet meddelande om just detta till den personen.
 
Är det någon som vill dela sina tankar om detta med mig?
 
Önskar oss alla en bra dag!
 
 

740:n funkar igen

Vår kväll har varit bra. Eric och Henke har fixat igång 740:n och efter det rensade de golvet i tvättstugan rent så Henke ska kunna fortsätta foga. De torkade även golvet där inne. Jag jobbade lite grann i trädgården och fixade med fika.
 
Skönt med lite kvällssol såhär mitt i veckan.
 
Här kommer en bild på en belåten kille i sin favoritbil.
 
 
 

Ett gott tecken

Ett gott tecken detta. Att jag inte hamnat här förrän klockan är 13:30. Eric och jag har inte bråkat en gång idag och det är så skönt. Vi har varit på bra humör båda två och till och med varit ute och klippt bort en del av de överblommade syrenblommorna. Eric är så duktig och hjälper snällt till. Tyvärr ville inte min kropp vara med idag. Benen gav upp ganska tidigt men det ordnar sig ganska snabbt bara jag är stilla en stund.
 
Vädret är underligt idag med både regn och sol. Om vartannat eller samtidigt. Känns som vårväder nu när det är sommar. Eller är det det? Igår när vi varit på stan och närmade oss vårat hus såg det mer ut som höst med alla överblommade blommor, regn och rusk. 
 
Jag är ingen person som klagar på vädret egentligen. Visst, jag håller med om att en härligt solig kvällsfika på altanen slår regnsmatter men alla olika väder har sin charm. Nu när vi upplever lite höstkänsla i Juni kan det va lite mysigt att krypa upp i soffan med tända ljus och se en film. Kura under en filt när regnet vräker ner. Det blir ju tråkigt i längden men det blir ju vad man gör det till.
 
Nackdelen med vädret som varit är att det inte är lätt att underhålla och sysselsätta Eric som är van att vara ute. Mycket. Vi kan klä oss och va ute i regnet men det är inget någon av oss tycker så mycket om.
 
Nej, nu ska jag fortsätta min dag!
 
Önskar oss alla en fortsatt bra dag!

Vänskap <3

 
Jag och världens finaste Anna på vår bröllopsdag 2007. Då var jag brud och hon min tärna
 
 
 
 
Och nu, på deras bröllopsdag den 16 / 6 så var vi ju tvugna att göra en repris då rollerna var ombytta. 
 
 
 

Trött och sur

Tröttheten idag vet inga gränser. Till följd av den är jag på ett vansinnigt dåligt humör. Jag vill inget annat än att lägga mig och sova men det kan jag inte. Eric är också jättetrött så lägger jag mig så somnar han också. Ingenting orkar vi ta oss för och de olika förslag som kommer på tal faller inte i god jord för oss.
 
Ska försöka skärpa till mig. Detta är ju ohållbart och ingen av oss får till något bra av detta. Tyvärr tror jag att det enda, för min del, är en stunds vila så vi får se hur det blir med det.
 
Önskar oss alla en bra dag!
 
 
 

Spargrisarna

Idag har Eric och jag varit på banken och hämtat rör för att fylla med pengar från spargrisarna. Det blev en rejäl slant som vi ska sätta in på hans konto. 
 
Här kommer en suddig bild från vår räkning.
 
 

Ett litet hej, från mig!

Hamnade här en stund. Eric leker för fullt med sina grejer på sitt rum och varför störa honom när han fixar det så bra? Jag har passat på att fixa lite grejer och nu sitter jag, som sagt, här.
 
Dagen idag känns tung. Vädret gör ju inte humöret bättre precis. Sen är jag seg efter gårdagens utflykt. Vaknade precis innan 7 idag och såg att Henke´s säng var tom. Saknaden kom  över mig då semesterkänslan var total igår. Visst, vi går ju på någon form av nedtrappning nu då semestern för Henke´s del är nära så dagarna är relativt sköna ändå men jag vill ha honom hemma.
 
Idag ska vi handla och lite. Pappa kommer hit i eftermiddag så vi tar sällskap. Byta sängkläder måste vi också göra. Sen vet jag inte. Jag känner att jag är väldigt trött idag men det är ändå bra trötthet, om det nu finns någon sån. Normal trötthet? Kanske inte låter bättre det heller? Jag är trött för att jag har orkat vara delaktig.. Det är nog rätt ord och det är väldigt skönt. När tröttheten är helt förlamande på grund av min MS och helt oberoende av om ja gjort något eller inte, den känslan, eller tröttheten då, är inte lätt att handskas med. Den fortsätter att lysa med sin frånvaro och det är skönt.
 
Så, nu återstår bara att önska oss alla en bra dag!
 
 
 

Några tunga rader om Henke´s pappa

Igår var det 10 år sedan Henke´s far tog sina sista andetag på Västerviks sjukhus. Ett vansinnigt oväder drog in, det blåste och himlen var mörk när han låg där och liksom.. väntade på att Henke skulle hinna ner. Efter att vi anlänt och Henke tog hans hand och talade om att han var där nu, var allt snart över. Han fann sin frid, allt blev tyst och stilla och solen kom fram som i ett tecken att resan till himmelen gått bra. 
 
I 10 år har Henke kämpat vidare, med stor saknad efter sin far. Många saker har hänt som de två mer än gärna gått igenom tillsammans. Bröllopet, Eric´s ankomst och mycket mer såklart. 
 
Livet är så otroligt orättvist och jag kan bara i min allra värsta mardröm föreställa mig Henke´s plåga.
 
Det är inte ofta Janne kommer på tal. Det gör fortfarande för ont och det förstår jag såväl. Jag försöker trösta och finnas men jag kan aldrig ersätta. 
 
Henke brukar lyssna på en låt med Melissa Horn. " Jag saknar dig minre och mindre " Det är väl vissa saker som skiljer och som han själv sa - " Man glömmer aldrig " Musik kan vara som en del i terapin för att på något vis klara av att hantera. 
 
Ta hand om varandra och ta vara på varandra. Vi vet inte hur lång tid vi får vandra på denna jord tillsammans och glädjas. På ett ögonblick kan allt vara över.
 
 
 
 

Härlig dag

Vi har haft en toppenfin dag i Kalmar, på Leo´s Lekland idag tillsammans med Anna, Per, Nellie, Camilla, Hasse, Casper, Cissi, Andreas, Hugo och Noelle. Vi var därinne bra länge och lekte med våra egna och varandras barn. Jättetrevligt och skoj att göra en sån utflykt med flera familjer.
 
Vi åt middag på Mc Donalds och efter att Henke talat om att Eri är väldigt allergisk emot mjölk åt han sin hamburgare och fick bara ett par småprickar runt munnen. Annat mot hur det var sist då han var jätteröd i ansiktet i flera timmar efteråt.
 
När vi kom hem klippte Henke gräset och Eric och jag åkte till Anna, Per och Nellie. Barnen lekte, fikade, badade och lekte lite till. 
 
Nu ska vi äta lite och se ett avsnitt av en serie sen ska vi sova. Hela familjen är trött efter den här härliga utflyktsdagen.
 
Jag vet inte varför kortet blev i så konstig kvalité men ni ser ju. Eric och jag tar det lite lugnt i bäbishörnan efter att ha sprungit omkring hela dagen.
 
 

Några ord om sommartid

Dagen idag tog sig och den har faktiskt varit riktigt bra. Pojkarna har städat och tvättat bilen, vi har umgåtts med fina vänner och nu på kvällen har jag städat av. Slarvigt, men bättre det än inget. 
 
Sommartid är det inte mycket tid som spenderas inne och därför så bortprioriteras städningen oftast. Tvätt och disk får fylla platsen för det och sen är vi ute typ resten av tiden. Har sett att det finns en hel del arbete i trädgården bara orken infinner sig så göra, det har vi.
 
Nu ska vi snart se på film, jag och Henke. I morgon ska vi till Leo´s Lekland och det ser vi mycket fram emot. Eric älskar att vara där och jag kan ärligt säga att jag tycker det är jättekul också.
 
Så, det var väl det hela för nu!

Rensat luften

Morgonen idag var kämpig, likväl som många andra dagar har varit kämpiga på senaste tiden. Det allting handlar om är att Henke och jag är så trötta och utarbetade, på olika sätt, och mitt i allt där någonstans glömt hur man beter sig gentemot varandra. 
 
Henke jobbar jättemycket. Jobbar han inte på sitt jobb så jobbar han i källaren och när han är klar med det, då är han jättetrött och sur. Så klart.
 
Jag " jobbar " här hemma med en pratkvarn till son och kämpar, trots att jag vissa dagar inte orkar, med att hålla hushållet igång. När kvällen kommer och Henke kommer hem är mitt tålamod i botten, mycket på grund av världens mest älskade pratkvarn, och jag blir sur.
 
Detta har resulterat i att vi alla varit sura och otrevliga här hemma och liksom glömt bort att ta hand om varandra.
 
Idag har vi pratat ut och nu känns allt så mycket bättre. Det är det fina med småbråk, när man blir sams menar jag.  Bäst är väl egentligen om bråken inte blir av alls men både Henke och jag är rensaluftenmänniskor och nu är det gjort för denna gång.
 
Förmiddagen spenderades till viss del på ALV med Anna och Nellie
 
 

Hjärnan värker, hjärtat värker - kommer jag bli hel igen?

Vi hade ju Midsommarfirande här igår. Mycket trevligt och Eric uppskattar att det kommer en del barn på en och samma gång. Vi också, för den delen. Kraven för en lyckad Midsommartillställning är inte längre fyllor, dansande och vem som var vart och så vidare. För oss är det nu utbytt mot att barnen ska ha det skoj, få klä och dansa kring stången och grilla korv. Livet förändras, helt enkelt.
 
Klockan börjar närma sig 7:00. Jag har varit vaken ett bra tag. Surfat ifatt på en del av de sidor jag typ inte haft tid att besöka den senaste tiden. Sen har jag även funderat en hel del och det är därför jag är vaken till att börja med.
 
Att livet skulle vara lätt att leva, det trodde jag aldrig. Jag trodde heller inte att saker bara skulle flyta på och sköta sig självt. Min själ värker och på grund av det sitter jag vaken. Det finns inget som kan döva den smärtan. Skadan är gjord och såren som åsamkats kommer inte läka utan att lämna fula ärr. Så är det.
 
Här kommer en bild på vår Midsommarstång. 
 
Önskar oss alla en bra dag!
 
 

Glad Midsommar


jtintevad

En dag som borde gå i lyckan och glädjen tecken har nu förpassat sig till en jagvetintevad känsla. Jag är besviken, iriterad och upprörd. Ledsen kan va också lägga till.
 
Vad detta handlar om kan jag inte riktigt hiva ur mig här men det är tillräckligt i omfång för att låta bli att nämnas. Tyvärr.
 
Att jag sedan blev lovad sovmorgon, en dag med total avkoppling med tanke på hur mycket jag gjorde i förra veckoslutet, svider liite extra en dag då det är Henke som fortfarande ligger och grisar och sover. Eric och jag har gjort en del av deras sysslor som var att hitta midsommarstångsbeklädnad.
 
Nåja, jag är härdad och van. Problemet är bara att mitt dåliga humör lyser i genom och en del då undrar VARFÖR jag är sur. Eller en del, Henke kanske mest. Just den där totala ovissheten om varför vi hela tiden hamnar i situationer där mitt humör tryter. Jag är ingen sur människa av naturen, det finns oftast en orsak till mitt dåliga humör och den orsaken är inget jag själv letar efter. De bara fortsätter dyka upp.
 
Oj, vilket gnällsurt inlägg..
 
Det är som det är och som det känns nu så går jag snart och lägger mig och surar någonstans i ett hörn.
 
Önskar oss alla en bra dag och TREVLIG MIDSOMMAR!

Lider mot sitt slut

Min födelsedag börjar lida mot sitt slut och jag sitter här, nöjd och belåten, efter att ha blivit firad av min familj och fina vänner. Jag är så tacksam att ni kom, jag älskar att omges av er alla fina människor <3
 
Jag avslutar detta inlägg med en härlig bild på våra glada barn. Nu ska vi äta lite gott, skrapa mina födelsedagstriss och se lite på TV. Jag hoppas det är vinst nog på trissen för en sak jag mycket gärna skulle vilja göra. Det rör sig inte om mycket pengar så håll en tumme.
 
En bild var det
 
 
 
 
 
 
 
 

Lycklig och glad

Vet ni vad? Jag känner mig helt hög på livet idag. Känslan av välbefinnande och balans är i stort sett tillbaka, säkert finns det något uns kvar av den tråkiga nedstämdheten, men den slår jag undan och njuter av att den övervägande delen av mig är lycklig och glad igen.
 
Här kommer en bild på mig och min man från i Lördags. Henke var toastmaster / bestman och var så duktig. Kanske har jag visat denna bild redan innan men då får det bli en repris.
 
 
 
<3

33 in i det sista

Den 20 Juni 1978 förändrades och berikades denna värld då en välskapt flicka såg dagens ljus. 
 
Nej vars, detta var skrivet med ironi såklart men jag känner att jag kanske behöver understryka det faktumet.
 
Vår dag fungerar bra och det gör oss alla glada. Vi har en hel del att fixa med och vi borde sätta fart men sen kan det va skönt att bara ta dagen so den kommer också. Jag klarar inte av stressen så jag försöker att tänka att jag inte nödvändigtvis behöver göra allt som jag tänkt. Vi ska ner på stan och göra ett par ärenden och det är nog vad vi hinner med på förmiddagen. I eftermiddag har vi lite andra projekt, om vi känner oss upplagda.
 
Nu ska jag njuta mina sista timmar som 33 år till jag inte kan komma undan längre. Några minuter efter 17 är det.. kört? Inte för att det egentligen spelar någon roll, det är bara en tråkig siffra. Problemet är bara att i takt med att åren går rinner tiden mig ur handen. Jag hade planer för hur mitt liv, nu, skulle sett ut men jag är på långa vägar där. I stället hanterar jag saker och försöker acceptera fakutmet att livet inte alltid blir som man tänkt sig.
 
Jag är så innerligt glad över det jag har, missförstå mig inte. Jag är tacksam, älskad och väl omhändertagen. Det är bara ett par småsaker jag önskar vore annorlunda och det vet ni om. 
 
Men, nu ska jag njuta livet som 33 åring för att sedan bli firad av vänner och familj ikväll <3
 
Önskar oss alla en bra dag!

På banan igen

Dagen idag började lika kämpig som gårdagen slutade. Tårar, ilska och nedstämdhet. Efter att ha gråtit ut i min allra bästa väns famn, blivit kramad av min son och därefter på eftermiddagen blivit omhändertagen av min man så känner jag mig nu så gott som ny.
 
Hela bröllopsgrejen tar fram en hel massa känslor i en. Sen har allt varit väldigt intensivt och jag har kört på och absolut inte lyssnat på min kropp som säkerligen skrikit efter vila. Jag vill hjälpa till, det ligger i min natur. Att backa när mina bästa vänner ska gifta sig är för mig helt oacceptabelt. Sen det faktum att jag dansade på festen, SOM JAG DANSADE PÅ FESTEN. Jag bara säger det. Jag är såå otroligt lycklig över att det funkade så bra. Hela känslan i mig, den kvällen, var JAG för typ 5 år sen. Jag var så på G så till och med sångaren i Rayday blev chockad över den överlivliga kvinnan som tjoade och skrek. Ha ha..
 
Jag hade, på tal om dansadet, bestämt mig för att köra. Skulle kroppen svika mig så fick jag lägga mig i parken och sova liksom. Jag slog bort allt vad gällde MS och bara kickade rumpa, skulle man kunna säga.
 
Nu ska jag kramas med min man, äta lite gott och se lite på TV. Morgondagen är inget jag är orolig för, jag har hittat tillbaka upp på banan igen och det är mycket tack vare Henke, Anna och min mamma som är mina stöttepelare. Älskar Er, men det vet ni <3
 
TACK för den härliga känslan av psykiskt välbefinnande. Balans är bra. Visst? Visst!

Tråkigt inlägg

Jag känner mig helt tom. Det känns som att jag inte kan känna någonting. Förutom den här uppgivenheten och nedstämdheten. Vart kom den ifrån och varför?

Det känns som att allt krånglar och bråkar för mig, just nu. Håret, min trasiga nagel som jag stör mig på, att jag aldrig hör något om min älskade telefon ( jag väntar fortfarande på ett sms med uppgift om vad det ska kosta att laga den som jag ska godkänna INNAN de börjar laga den ) bloggen är seg och jag har svårt att förstå mig på den till viss del.

Nu menar jag inte att min nedstämdhet beror på detta men ingenting blir ju bättre av det.

Igår var den 18 / 6, datumet jag drömt om. Ingenting hände direkt och det är skönt. Man kan ju välja att tolka det som att det som hände med mitt hår var det som det handlade om?! Datumet stod ju på en bröllopsinbjudan i drömmen och det var ju på grund av håruppsättningen som allt det där uppdagades så.. Jag vet inte. Men, lite kala fläckar i huvudet kan jag ta, jag var förberedd på värre ska ni veta.

Jag känner mig äcklig. Störande. Irriterande. Tråkig. Ful. Rent av vidrig. Dessa ord kanske är just så alla egentligen beskriver mig, vad vet jag, men JAG själv brukar inte känna såhär. Jag brukar inte känna mig något särskild alls så jag vet inte varför det är såhär nu.

Jag ska inte tråka er med detta. Solen skiner och det är snart midsommar. Mina allra bästa vänner gifte sig i Lördags. Jag fyller år i morgon och Henke har snart semester. Jag borde va fylld av kärlek och lycka i stället sitter jag här och gnäller..

Önskar oss alla en bra dag!

Står vid kanten och tittar ner

Jag är inte alls i balans och det känns som att jag är påväg att krypa tillbaka ner i avgrunden. Jag är trött, sur, ledsen. Jag orkar inte med det. Faktiskt. Men det är så det är och nu känns det som att det bästa jag kan göra är att gå i ide.


Mitt hår

Här sitter jag, utan mina extensions. Vad hände, undrar ni?

Efter att jag hade duschat ur håruppsättningen som jag hade på bröllopet i Lördags stod det klart att något var knasigt. Jag hade som stora dreadsbollar i hela håret som inte på något vis gick att få ur. Helt omöjligt, till och med för proffs ( Studio 72 ) som inte såg något annat alternativ än att ta bort det.

Mitt ÄKTA hår som jag fick i ordning i Lördags visade sig vara syntet, fästena ( där de suttit alltså ) har nött sönder mitt egna hår och jag har nu missprydande kala fläckar i håret. Om jag är ledsen - Klart som f*n.

Nu har jag beställt clipshår i stället. Mitt egna måste få vila och jag vill inte klippa mig kort, vilket kanske hade varit det bästa.Anledningen då, till att det blev såhär.. Ditsättningen var felaktig. Men, vad vet jag liksom. Jag har ju varit nöjd med mitt hår.

De snälla, underbara tjejerna på Studio 72 hjälpte mig och kan ni tänka er att den ena tjejen till och med tog ur sitt eget clipshår som jag fick låna för att jag inte skulle behöva va utan till mitt egna clipshår kommer hem. Stort tack!

Här kommer en bild. Jag gick ut och rökte mellan borttagningspassen och då passade vi på att fotografera skatboet.



Familjen





Kärlek <3

Låt mig presentera

Hur börjar man ett inlägg som på något vis ska sammanfatta en av de bästa dagarna i ens liv? På alla plan. Det är jättesvårt och efter ett par tappra försök mjukstartar jag med en bild som presenterar Herr och Fru Kronstrand!




Tack för att vi fick dela den med Er <3



Önskar Er all lycka <3

Förhoppningsvis funkar detta med tidsinställt inlägg annars blir ju detta väldigt märkligt!

Nu är våra allra bästa vänner man och hustru och vi gratulerar vårt fina brudpar som vi älskar och värdesätter otroligt mycket <3

All lycka på er resa önskar vi Er <3

Annorlunda dag

Sitter här och dricker kaffe och äter ett par smörgåsar. Det känns väldigt ovant att inte var sig sminka eller göra i ordning sig i håret. Hela tiden tittar jag på klockan och tänker att det är dags att börja göra sig i ordning, men sen kommer jag på vad det är som gäller.

Nu är det snart dags att bli hämtad så det återstår bara att önska oss alla en bra dag!





Det mesta är under kontroll

Nu är det mest i ordning inför  dagen i morgon. Lite småfix är det kvar men det har maken lovat att hjälpa mig med i morgon.

Jag är trött nu. Dagen har varit intensiv. Anna körde hem mig en stund mitt på dagen då tanken var att vi skulle åkt och handlat. Vi hann inte många meter innan jag sov i bilen så en snabb powernap och en kopp kaffe därefter höll mig sedan igång resten av dagen.

Henke och jag har haft lite tråkiga smågruff idag och det har märkts på mig så jag sitter här med ett dåligt samvete. Det känns som att jag gjort minnet av den förberedande dagen till en inte alltför rolig händelse. Men, nu är problemen lösta och allt är under kontroll.

I morgon ska jag bevittna när de finaste vännerna man kan ha blir man och hustru. Förstår ni hur stort det är? Förstår ni hur berörd jag blir?

Nu ska vi äta lite gott sen hoppas jag på en god natts sömn!



Testar lite

Kanske var det så att man kunde göra såhär även innan. Skriva ett inlägg och välja när det ska publiceras. Jag tror dock inte så var fallet. Nu sätter jag detta på prov och detta inlägg ska inte synas på bloggen förrän om en timma.

Lugn långfrukost

Jag är inte den mest tekniska människa, det är jag absolut inte sen med att erkänna. Jag har andra kvalitéer i livet, och mer om det tänkte jag ni skulle få läsa i ett annat inlägg.

Nu har ju, som ni förstått, blogg.se berikats med ett nytänk och det är nog inget som man märker som läsare, mer än på kommentarerna. Men här, där jag nu befinner mig när jag skriver, är det nytt och fräscht. Det verkar vara en hel del nya funktioner och det ska bli spännande att se om jag kan klura ut en eller två saker jag numer kan göra.

Jag sitter här, klockan är snart 05:00, fåglarna kvittrar nästan livet ur sig utanför. Jag har kommit till en del insikter denna natt av ickesömn. En av dessa insikter är att det verkligen inte blir helt mörkt ute. Det är ju något man vet och för den delen märkt som ung nattuggla men jag hade nog lite grann glömt hur det egentligen är. Att det även var endast 5 plusgrader natten igenom övergår mitt förstånd för det ha varit makalöst vamt i sovrummet och mycket behagligt och skönt ute ( jag har varit ute och syndat ett par gånger )

Det känns inte direkt optimalt med endast någon timmes sömn i bagaget, men vad göra? Uppenbarligen var inte sova det som var aktuellt för mig oavsett hur trött jag var. Efter ett antal vakna timmar blir man ju, såklart, sugen på frukost och kaffe och det är där vi är nu. Typ. Mitt i en lång och lugn frukoststund. Henke´s larm har ringt så han kommer snart upp för att åka till jobbet.

Önskar oss alla en bra dag!

Seg dator..

Jag vet inte om min dator helt håller på att helt lämna in eller vad felet är. Segt går det, hur som helst.

Tack så hjärtligt för kommentarerna. Jag har svarat på dom allihop men de funkade inte att publicerades nu.. Jag ska se om det kommer upp senare annars så ska jag, såklart, tacka er personligen liksom. Hela " insidan " av min blogg är annorlunda och det tar nog ett tag att lära sig.

I morgon blir det att göra i ordning festlokalen. Snart är de man och fru <3



Kommentera gärna

Kikar in för att önska oss alla en bra dag.

Skicka gärna en kommentar eller två idag så jag får tillfälle att lära mig det här nya.

Ställ en fråga, skriv " hej " det är inte så noga. Lämna ett spår så är jag glad!

Premiärskriver

Hamnade här en liten sväng så jag tänkte att ja skulle premiärskriva med mina lite längre naglar och det går faktiskt bra. Det är ju väldigt ovant men jag vänjer mig ju.

Nu väntar jag på Henke så vi ska äta lite snabbt sen ska vi ses och prata om bröllopsdagen. Henke behöver ju veta upplägget och vi andra behöver ju veta om vi ska göra något och när.

Jag har haft en envis och tråkig huvudvärk som hängt med mig de senaste dagarna. Jag vet inte om jag är stressad eller vad problemet är. Det är tråkigt, hur som. Äter panodil varje dag och Henke, som för övrigt är väldigt emot att ta panodil, blir irriterad på mig. Men hellre att ta ett par panodil om dagen än att gå omkring och ha tråkig huvudvärk. Det värsta försvinner ju så jag fortsätter.

Nu ska jag fixa med lite innan Henke kommer!

Nagelförlängning

Här sitter jag med mitt kaffe. Eric sover, han är nog på gång att vakna när som. Idag ska jag iväg och göra nagelförlängning. Det är en del förberedande arbete nu inför den stora dagen som närmar sig.

Önskar oss alla en bra dag!



Brokig start, fint avslut

Hela min humörsituation räddades upp av en trevlig spontankaffe med Jossa. Tänk vad så lite kan göra så mycket?! Eric fick, under tiden vi fikade, spola sina leksaker med trädgårdsslangen. Detta innebar att vi, i stort sett, kunde prata i lugn och ro. Eller, för mig var det lugn och ro, för någon som inte har barn kan det varit ett evigt tjat ändå. Ha ha.. Jättekul att du kom förbi Jossa, det får vi göra om!

Vi har jobbat med altanmöblerna idag. Skönt att ha dom rengjorde nu till midsommar. När de ändå var bortplockade från altanen spolade Henke golvet och kvastade rent. Vi tog en fika på altangolvet utan våra möbler och det var så härligt i kvällssolen.

På senkvällen åkte vi till Familjen Kronstrand och Eric och Nellie hoppade studsmatta och sparkade lite boll. Eric åt kvällsmat där också.

En dag som började lite brokigt men slutade jättebra.





Vi har solen i ögonen allihop men vi är glada ändå <3

Tråk och gnäll Maja

Alltså, idag får klockan gärna gå riktigt fort till dess att Henke kommer hem och dessutom att Henke känner att han inte behöver jobba i källaren ikväll. Nu var han ju iväg och körde med sin radiostyrda bil igår så då får han ta en paus ikväll. Eller, vi kan ju hoppas på det i alla fall.

Jag är så trött och lättretlig idag så det liknar ingenting. Arg som ett bi, skulle man kunna säga. Jag blir lättstressad över allt och ingenting, just nu men överlag så känns det mesta bra. Det är bara den där tröttheten som är tråkig och som antagligen är boven i dramat.

Att jag är trött är ju inte så konstigt, jag fortsätter att gå ner i vikt och jag fattar ingenting. Det är väldigt frustrerande och stressande i sig. Nu har jag bestämt middagen idag och det blir stekt potatis och falukorv. Det är gott och det äter jag mycket av så nu hoppas jag detta vänder. Snabbt. Jag orkar inte med en massa krångel och den lilla vikt jag har att börja med är lite nog. Det får inte fortsätta.

Anna letade rätt på numret till en dietist här på vårdcentralen men jag känner inte att jag har tid att gå dit den här veckan. Jag får försöka vända detta själv och om inte annat så tvångsmatar Henke mig men det är inte så kul. Problemet är ju att jag blir stressad när det ska ätas, jag tappar matlusten och så vidare.

Nej, nu ska jag hänga upp lite tvätt sen kommer väl Henke snart. Vilan gick sådär idag då Eric inte riktigt var på humör för det så det är som det är med det. I eftermiddag har vi lite ärenden på stan men först får vi en fikagäst.


/ Tråk och gnäll Maja

Får se hur vi lägger upp vår dag

Nu har vi startat morgonen här, eller det gjorde vi väl egentligen runt 7:30 när Eric vaknade.. Vi börjar vara klara nu med det mesta som ska göras på morgonen och lite annat fix. Nu ska vi snart fika lite och sen vet jag inte hur vi ska lägga upp dagen. Jag måste försöka hinna vila innan Eric blir för trött, jag hade tänkt att vi skulle leka ute en hel del idag och vi behöver handla.

Vi får se hur vi bäst lägger upp det hela.

Önskar oss alla en bra dag!



Samtliga klänningar är nu i kommunen

Idag har vi varit i Linköping och hämtat hem klänningarna. Jossa och Sandra var i Lördags så nu befinner sig samtliga klänningar i kommunen, så att säga. Spännande.

Kvällen har vi spenderat med Anna och Nellie. Sandra och Jossa var där en stund också. Barnen lekte, som alltid, bäst när vi skulle åka hem.

Här kommer en bild från ikväll. Eric och Nellie låg i sängen och låtsassov och lagade frukost när de vaknade. Hur söta är dom inte, våra barn? Finaste som finns, men sen är jag ju väldigt partisk också. Men visst är de söta?



Fog dit, fog bort

Idag har vi hunnit med både det ena och det andra, skulle man kunna säga. Umgåtts med vänner, umgåtts med varandra, Henke har fogat. Vi har haft det bra, helt enkelt. Tyvärr upptäckte vi att fogen vi valt var aningen mörk så nu är den bortskrapad. Det blev " bara " lagt där badkaret är tänkt att stå så det var inte någon jättestor yta innan vi kände att vi inte blev nöjda men ändå. Tråkigt när det blir bakslag.

Men, men..

I morgon ska vi upp till Linköping och hämta hem våra klänningar. Bröllopsveckan startar, liksom <3

En annorlunda vecka på ingång

Sitter här för att skriva det obligatoriska morgoninlägget. De blir oftast likadana men det är ju alltid något för er att läsa.

Jag blev lite irriterad på vädret idag. Faktiskt. Visst, det regnar inte ännu men det känns som det kommer göra det vilken sekund som helst. Vi får se vad dagen bjuder på. Henke måste jobba en stund, det är väl det jag vet. Om vädret tillåter kanske Anna med familj ska åka till ALV så då följer vi ju såklart gärna med.

Den här veckan kommer bjuda på både det ena och det andra av det lite mer ovanliga slaget. Vi ska hämta hem våra klänningar, göra nagelförlängning och pynta parken bland annat. Sen är ju kulmen nästa Lördag när Anna och Per säger " JA " till varandra.

Men, idag är det Söndag och här sitter jag och skriver. Eric spelar en liten stund och Henke sover. Jag hade så gärna varit den med sovmorgon idag men jag är för snäll, tror jag. Sen blir ju upplägget automatiskt så att jag får vila lite ordentligt mitt på dagen i stället om jag tar morgonen så det är inte så att jag går lottlös.

Nu ska jag sminka mig och lite, ge Eric sin medicin och snart ska vi väcka maken.

Önskar oss alla en bra dag!

Eftersteker

Här sitter jag och eftersteker efter en svängom till solariumet. Vi har nog lyckats samlat på oss en hel del fräsch försommarfärg på våra turer nu och kommer va riktigt fina på Anna och Per´s bröllopsdag nästa Lördag. Nästa Lördag, kan ni fatta? Vi är nästan i mål, kan man kalla det så? Det ska, hur som helst, bli så kul att få vara en del av den dagen.

Jag är så glad för det faktum att jag klarar av värmen som solariet bjuder på. Visst, jag blir varm och mosig, men vad gör man inte. Det kunde dock va så mycket värre då det brukar domna i min kropp och dubbelseendet blir värre och jag tackar för att det, hittills, inte blivit så utan att jag i stort sett är som vanligt vad gäller detta.

Nu är Henke iväg och fräser på och jag hoppas han lyssnar på våra maningar att ta det lugnt och inte ligga för länge. Trots att han jobbar heltid inne på en fabrik har han lyckats bli riktigt brun i ansiktet bara av att sitta i vår och försommarsolen och fika på sina raster så jag tror inte han behöver ligga så länge.

Nu ska jag ta mig en snabbdusch och vänta in honom sen får vi se om det blir film eller någon serie ikväll.

Längtar som en tok till nästa Lördag. Jag ser så mycket fram emot att se min allra bästa vän va så fin som hon kommer va. Som en dröm. Jag kan bara tänka mig stoltheten Per kommer känna när han får se henne så vacker <3 Att jag själv ska va uppklädd är inte något jag egentligen tänker på. Visst, det ska också bli riktigt riktigt skoj, missförstå mig INTE. Men, när jag själv tänker tillbaka på min egen bröllopsdag och jag tänker att Anna nu kommer ha lika underbara minnen från sin egen.. Det gör mig varm i hela kroppen.

Nej, nu ska jag avrunda här. Annars blir jag sittande hela kvällen rabblandes om hur fina dom kommer va, hur skoj det kommer bli, lista upp tillfällen jag kan tänka mig att jag kommer gråta av rördhet ( heter det så ) och kärleken som kommer flöda den dagen.

Våra bästa vänner ska bli man och hustru <3

Mörakvisten

Kikar mest in här för att önska oss alla en bra dag. Henke har lite sovmorgon här för att, när han vaknat, bege sig ner och jobba. Han var ju hemma halva Torsdagen och hela dagen igår så det har halkat efter på jobbet så han måste dit. Jobbigt både för honom och mig. Men det är ju som det är och jag sa till honom att han fick hellre jobba i helgen än att jobba i det skick han var i i slutet av veckan. Det är en bokhylla som ska levereras i början av veckan, den måste lackas och det är på den vägen det är. Han ska dock dela upp det så det inte blir så många timmar varje dag i helgen.

Det var väl det hela, för nu! Önskar oss alla, som sagt, en bra dag!



Ny diet

I morgon ska jag börja en ny liten dietform. Jag hade skrivit ett inlägg om varför och så men jag tog bort det. Att skriva om att man måste försöka gå upp i vikt och hur stressande det är att uppenbarligen inte kunna det är kanske inte de roligaste orden att läsa. Så, jag tog bort det, som sagt.

Jag fattar inte vad som händer men nu ska jag försöka mata till mig lite! Kan dock va bra att ha detta dokumenterat, för min egen skull, tänker jag.






Min riddare i skinande rustning <3

Klarade av tandläkaren men det var riktigt jobbigt idag. Jag tycker det allra jobbigast när det ska göras något i underkäken men nu är det klar för denna gång, hoppas jag.

Dagen har passerat och jag kom på mig själv med att tänka tanken - vad har vi egentligen gjort av denna dag? Mamma och pappa har varit här på kvällen och förgyllt tillvaron, det är väl det tror jag.Eric klädde ut sig till riddare, med lite fantasi kan man med små medel hitta på saker och detta var hans egna initiativ.

Jo, men det var väl det hela. Jag tror inte att det blir så mycket bättre än detta. Vi ska snart kolla lite på någon film eller serie, äta lite chips och mysa till det när regnet faller utanför.




Nervös

Sitter här en stund innan jag ska göra mig i ordning. Henke sover och Eric spelar en stund. Jag, jag är nervös. Inte så där " jagvillbarakrypaurmittegetskinn " nervös men jag är tillräckligt nervös för att det ska vara lite jobbigt.

Förhoppningsvis går det bra även idag och att jag är klar därefter.

Önskar oss alla en bra dag!

Kvällsresumé

Hamnade här en liten sväng innan jag ska ta lite chips och kolla på TV med maken. Han har fått förbud att gå till jobbet i morgon. Han måste lära sig att lyssna på när kroppen säger ifrån. Så är det bara.

Ikväll har jag varit hos frisörerna som ska fixa våra hår på bröllopsdagen. Anna klippte och slingade sitt hår också och jag är jättenyfiken på det färdiga resultatet som jag får se i morgon. Hur vi alla ska se ut, ja det får vi se. Det avslöjar jag inte. Hi hi..

Kvällen spenderade jag hos grannen på Me & I visning. Det var skoj, lite annorlunda att känna och klämma på kläder och inte dofta på doftljus som det varit mycket av senaste tiden. Jag köpte två T-Shirts till Eric, kan ju inte låta bli. Skulle bra gärna köpt mer men det får bli en annan gång. Tack, Helena, för en trevlig kväll.

I morgon är en dag som inte är som de vanligtvis är. Jag ska till tandläkaren. Ett litet hål kvar att laga sen är jag klar. Tandsten ska väl också fixas med antar jag. Är nervös men inte sådär vansinnigt nervös. Jag tror jag känner lite grann så att i och med att jag klarade av att laga ett " stort " hål sist så klarar jag vad som helst.. Nja, nu tog jag väl i kanske men jag är bara normalt nervös och det är skönt. Annat blir det i morgon när jag ligger där i stolen.

Nu blir det mys!


Partydags

Nu ska jag snart göra mig i ordning och gå över till grannen som har ett Me & I party. Jag har aldrig varit på ett sånt så det ska bli spännande. Henke och Eric kommer väl riva hela huset under tiden jag är borta så jag tror inte jag blir långvarig. Henke mår inte alls bra, han åkte till och med hem tidigare från jobbet idag. Eric har energi i överflöd och det är då lätt att tänka att jag minsann mått väldigt dåligt i perioder och trots det orkat.

Men det är nog en annan sak för mig som ändå går hemma och liksom lever hela den grejen varje dag.


Inte direkt laddad

Nu ska vi snart bege oss iväg här. Jag ska till min pratkontakt och jag känner mig inte direkt laddad alls idag. Jag är trött och vill helst bara bädda ner mig och ha det helt tyst omkring mig. Slippa alla måsten som av någon anledning bara fortsätter att vara där. Jag har en massa tvätt att ta hand om. Jag orkar inte med det men jag blir alldeles för stressad om jag låter bli. Städa, skulle jag behöva göra. Och byta sängkläder. Men jag orkar inte med det ens när jag mår såhär. Och jag vet att jag bara mår sämre av att låta bli.

Jag ska göra vad jag kan för att få till en skaplig dag.

Önskar oss alla en bra dag!

Vilodag

Finns egentligen inte så mycket att skriva. Vi har haft en bra dag. Jag har fått vila ordentligt och känner att det var välbehövligt. Nu hoppas jag på att behålla den här lite bättre känslan. I morgon ska jag till min pratkontakt och jag tycker det ska bli så skönt att få tala om för henne att jag mått väldigt bra i ett par veckor.

Nu ska vi snart se lite på TV tillsammans, Henke och jag. Sen är det sovdags. Henke måste jobba i morgon även att han mår väldigt dåligt så jag tycker synd om honom.

Vill passa på att skriva ett STORT TACK till Fredde som jobbat i Henkes ställe i källaren idag. Det är guld värt!!





Bild från ALV tidigare idag!

Sveriges Nationaldag

Den här morgonen började bra. Vi inhalerade, åt frukost och hade det bra. Henke fick sovmorgon, trots att han sov ett par timmar igår kväll. Jag tänkte att han behöver det minst lika bra som mig och med tanke på att jag är mer lättväckt så vaknade jag och gick upp när Eric vaknade.

När Henke sen blev väckt, vid 9 tiden, fick han näsblod. Igen. Seriöst.. Vad händer? Jag tycker så synd om honom då han har svårt att se blod och hela den där näsblodsgrejen är ju väldigt obehaglig för vem som när det bara kommer och kommer. Det slutar ju aldrig..

Nu ska vi göra oss i ordning och åka ner till ALV en stund, Eric och jag. Henke får stanna hemma. Helst skulle jag vilja ha honom med mig men med tanke på läget är det nog skönast för honom att va hemma.

Önskar oss alla en bra dag!



Blodig kudde

Så där ja! Nu har vi varit och fixat till festprogrammen till bröllopet. Gick ju alldeles jätte jätte fort så vi hann till och med att sitta och prata några ord också.

Jag kom hem till en make med feber som till råga på allt haft näsblod i sömnen och blodat ner min kudde. Varför ska han alltid ligga i min säng när han vilar?! Andra gången med näsblod idag tydligen. Får försöka kurera honom så gott det går nu då. Skönt att det är en ledig dag i morgon så han kanske hinner bli lite piggare.

Eric är relativt bra ändå, nu på kvällen. Han är snorig och hostig men han ha hittills inte haft någon feber.

Jag har vilat två gånger idag. Jag har inte känt mig alls på humör men nu på kvällen så har jag ordnat till lite grann så det ska nog ordna till sig, hoppas jag.

Nu ska jag snart lyxa till det med lite chips och citron / limesaft.



Genomresa

Hoppas och ber att Henke åtminstone kommer va hemma på morgonen i morgon. Helst, såklart, hela dagen men det är väl att begära för mycket.

Idag har varit en kämpig dag. Att vädret varit ganska kasst gör ju inte den saken bättre. Tänkte vi skulle gått över till Helena en stund nu på eftermiddagen men med tanke på att Eric snorar och hostar ville jag inte utsätta henne för det.

Jag hoppas att det här tråkiga måendet bara är på genomresa. Jag som mådde så bra.. Det är mer plågsamt att ha två hela veckor med strålande humör för att sedan vara tillbaka i det här mellanmjölksmåendet.

Det ordnar sig väl. Alla har ju dåliga dagar så nu hoppas vi detta vänder. Snabbt.

Handlat lite

Nu är vi hemkomna. Vi var nere på stan en sväng för att handla middag. Det är så skönt när Henke kan åka raka vägen hem och den här helgen missade vi veckohandlingen på grund av den Mongoliska maten om man frågar Henke. Jag svarar alkoholen eller möjligen kombinationen. Måste passa på att skriva att hela den biten, med att vi åkte iväg gick mycket bättre än igår så det var skönt!

Hur som helst,

Nu kommer snart Henke hem på lunch sen ska vi höra av oss till Helena en sväng.

Nedstämd, inget kul

Sitter här i min ensamhet. De ljud som hörs är datorns sus och klockans tickande. Jag dricker mitt kaffe här och kollar runt på internet.

Jag känner mig lite tyngd. Nedstämd. Det är ingen härlig känsla men dagen igår började likadant så jag hoppas att vi får dagen att gå utan några större bekymmer. Eric och Henke är ju förkylda så kanska är det något sånt i cirkulation i min kropp som gör att jag känner såhär. Och att jag är trött. Jag vet inte vad som hänt men jag kan inte fortsätta sova när jag vaknar av Henke´s larm innan 5. Det blir aningen för lite sömn för mig så det kan också spela in när det kommer till min tunga känsla.

Jag hoppas Henke kan va ledig i morgon. Han kommer väl till största sannolikhet spendera dagen, i så fall, nere i tvättstugan men det kan va skönt att ha honom hemma.

Önskar oss alla en bra dag!

Men

Menisk, det heter ju menisk.

Jag är lite knasig

På morgonen idag bestämde jag mig för att ta tag i det här med mitt knä. Jag känner dels att jag inte riktigt har råd att ge vika vad gäller min fysiska kapacitet för ett ont knä om det kanske finns något att göra för att det ska försvinna. Sen har jag ju frikort till Augusti så det vore ju dumt att vänta.

Känslan när jag ringde och bokade tiden var att jag ringde och störde. Att " lite ont i ett knä.. Vadå "

Men, när jag hade berättat för min doktor hur det varit och hur det är nu så avslutade jag med att " det kanske inte är något fel men det får ju du bedömma " Då svarade han - " det är det "

Det finns tre alternativ för vad som hänt. Antingen har en broskbit släppt någonstans ifrån och hamnar i kläm, därav lånsningarna, annars har en bit av minisken ?! släppt och att det är den som hamnar i kläm eller så är det bara så att minisken blivit skadad och inte är som den ska.

Jag har nu fått remiss för att röntga detta. Sen ska jag få träffa en ortoped. Sen får vi se hur vi ska gå vidare. Det kan bli så att jag får göra en titthålsoperation för att de verkligen ska se var felet är och om det då är något de kan göra för att det ska bli bättre så passar de på att göra det då. Tydligen så rekomenderas man att avvakta men det tyckte inte min doktor att jag ska.

" Nästa gång det låser sig så åker du ner till akuten i Västervik, ring inte för då får du vänta. Åker du ner direkt får du träffa en kirurg som hjälper dig direkt "

Man kan ju tycka att detta är ganska onödigt. Räcker det inte nu? Tydligen inte. Det ska bråkas och bråkas men det ordnar sig väl det här också. Till slut. Jag är lite orolig för en ny låsning kan jag säga. Jag böjer inte gärna benet mer än nödvändigt. " Låser det sig igen kommer det göra väldigt ont när det knakar tillbaka, det är inte farligt men det kommer göra ont " Det kände jag ju i Fredags och jag har ju fortfarande ont och är svullen men, som sagt, blir det igen nu snart kommer det ju göra jätteont då det redan är som det är. Jag känner i knät att det bara är en tidsfråga innan det händer igen så jag är väldigt försiktig kan jag meddela.

Så, nu är vi uppdaterade om det också.

Just det, han var väldigt intresserad av mina strumpor. Frågade vad det var för knappar på dom. Hoppsan sa, kände jag, som hade tagit Henke´s strumpor med knappar man sätter ihop för att hålla ordning på dom i tvätten. Vad ska han ha trott? Knäpp, som jag är, var jag ju liksom bara tvungen att säga att jag tagit makens strumpor dagen till ära.

Jo, men jag är allt lite knasig. Men det bjuder jag på.



Kvällsrapport

Dagen idag har väl inte varit så bra som de andra senaste dagarna. Det är lite synd men inget att göra åt. Vi var några ärenden på stan, Eric och jag, och jag höll på att få ett par psykbryt och det är inget skoj. Paniken börjar komma och man känner att man är på helt fel plats. Vore man sen ensam skulle det ju va annorlunda. Men att hålla ordning på en snart 4 årig kille, som visserligen är hur duktig som helst, när man knappt kan reda ut var man är och varför.. Åååhh.. Gillar inte när det blir så men vi ska på det i morgon igen. Jag tänker inte acceptera några bakslag nu.

På kvällen ikväll har mamma varit här och tagit hand om Eric, Henke har jobbar i källaren och jag och Anna var och solade. Jag kände mig " well done " när jag klev ur solariet. Det var fräs på det ikväll men det gör mig glad att jag klarar värmen. Jag har mina tekniker, när jag ligger där. Det är ju en fläkt som blåser hela tiden. Den har jag på max och lyfter upp rumpan, armarna och benen då och då för att få lite fläkt även där, andas lugnt och fint och tänka bort värmekänslan. Det funkar. Jag blir väldigt mosig i huvudet men det spelar ju ingen roll när vi solar på kvällen.

Det var en liten kvällsrapport det!


Tog ett beslut på morgonen

Jag tog ett beslut här på morgonen. Jag ringde till Vårdcentralen gällande mitt knä. Det är ju inte så att jag är helt handikappad när det gäller det, jag har inte jätteont men jag har problem nog för att inte kunna va som jag vill, på grund av knät.

Med tanke på att jag har en sjukdom som gör att jag har problem med att gå och sådär som jag har känner jag att med tanke på att det blir värre och värre i knät allteftersom tiden går så vill jag att en läkare ska titta på det och göra en bedömning. Hellre det än att jag går med detta längre nu och får veta om två år att det hade kunnat bli bra om jag sökt tidigare.. Jag vet inte. Hur eller hur är det ju min rätt som svensk medborgare att nyttja min vårdcentral.

Jag fick dock känslan av att jag bara var till besvär när jag ringde. Det kändes som att jag var en hypokondriker som bara ringer och ringer dit. Jag har ringt dit några gånger de senaste åren men jag anser att det vare sig varit i onödan eller för att jag fått för mig att jag har någonting.

De saker jag sökte för under graviditeten och efter att vi fått vår son visade sig ju senare vara MS. Där kan man ju till och med börja tänka i banor att jag inte blev korrekt utredd då det var ett ganska " tungt " sjukdomsbesked som väntade där efter alla oförklarliga ( enligt läkar och optikervård ) symtom jag hade. Knölen i bröstet, som enligt Dr. B. var stor som en valnöt kunde mycket väl varit av annan karraktär än den var och jag ångrar inte en sekund att jag lät den utredas tidigt. Knölen i mitt bakhuvud var ju bara väldigt obehaglig. Känner man en knöl, som bara helt plötsligt finns på ditt skallben, då blir man kanske lite orolig? Helt naturligt?! Med tanke på historiken här dessutom, där inget gått vår väg de senaste 4 åren, är det väl inte så konstigt om man målar f*n på väggen?

Nej, jag tror inte att det finns någon mirakulös behandling som gör att mitt knä blir bra, jag VET att det inte kommer gå över bara för att jag träffar en läkare - det var så hon fick mig att känna - Jag bara tycker att det är tråkigt när ett rackarns knä ska ställa till det för en kropp som får kämpa ändå. Och då vill jag reda ut om det finns något jag, eller någon, kan göra för att det inte ska bli värre.

Så är det med det!

Du är du och du duger!

Läste på Aftonbladet i helgen om att det var skriverier om den där " size me " grejen som Blondinbella ( visst är det hon ) driver på för fullt nu. Man ska leva sitt liv i sin kropp och vara stolt över den. Inte bry sig om ifall man har ett par kilos övervikt. Detta enligt henne, då.

Jättebra initiativ, tycker jag! Om jag inte fattade allt helt fel hade väl Blondinbella uttalat sig om någon Norsk bloggerska och då blir jag lite irriterad. Faktiskt. Det hela handlade om att den Norska bloggerskan var smal och lade ut bikinibilder på sig själv och hon är just smal. Problemet var att Blondinbella tyckte att man inte borde lägga ut bilder på sig själv om man är en smal person för det kan verka provocerande.

Då blir jag faktiskt irriterad.

Jag har full förståelse för människor som kämpar med övervikt. Som gärna inte vill ha vissa typer av kläder på grund av sin kroppsform eller kanske inte ens vill visa sig i bikini på sommaren. Men varför ska jag, som faktiskt är smal inte kunna få.. va? Det kan jag inte förstå. Alls.

Hela " size me " grejen är ett otroligt bra initiativ, som sagt, men man ska väl inte glömma vad det står för? Om man ska gå efter vad just orden i kampanjen betyder? " Size me " är ju " Min storlek " och den varierer lika mycket som vi alla människor är olika. Jag vet inte. Alla har vi ju våra komplex, det är inte bara människor med övervikt eller ett extra kilo här eller där som har rätt att ha dessa. Det är tråkigt med komplex men jag tror knappt det finns en människa på denna jord som levt sitt liv utan att känna av det någon gång. Det hör till och vi växer alla upp och inser det viktiga i livet. Eller så lär vi oss att hantera våra komplex.

Att göra en kampanj för att stötta och peppa alla med överviktskomplex är jättefint men om det ska bli motvänd effekt på en människa som är smal, att den inte ska få visa sig, då har det ju blivit fel igen. Ingen ska väl behöva känna att den ska gömma sig? Alla har vi väl all rätt att va? 

Jag har, som sagt, alltid varit smal. Jag har varit uppe på lite högre vikt och varit " normalare " ett par gånger men vips så är jag nere under 60 kg igen till mina 178 cm. Jag är INTE en sämre människa för det. Jag kan inte rå för att jag har den typen av kropp.

MEN, och det är viktigt här - bara för att jag alltid varit smal innebär inte det att jag varit utan komplex eller missnöje med min kropp. Tvärtom. Jag har alltid haft en glugg mellan mina framtänder, till exempel. Kolla genom varje skolkatalog, jag gör värsta fula minen i mina försök att inte skratta på korten. Tyvärr är jag ju makalöst lättroad och höll ju på att dö av skratt när fotografen sa att vi skulle skratta. Jag skämdes så jag höll på att gå under för min fula glipa. När den var som störst, någonstans i tonåren, fick jag imellan en femkrona, på höjden då.

Nu har den försvunnit då mina visdomständer tryckt ihop den helt naturligt. 

Jag har haft komplex för att jag har mycket kroppsbehåring. På benen, mina ögonbryn är egentligen stora som jag vet inte vad, mina fötter är stora ( inte konstigt när jag är så lång ) Jag skulle kunna göra en lååång lista över saker som jag skämts över " på min kropp " men jag har med tiden insett att allt sånt där kvittar fullkomligt.

Ingenting av vikt sitter i de extra kilona, ett par stora ögonbryn, stora fötter.. Ingenting. Det viktiga är på insidan. Och där är det extra viktigt att man är stor, symboliskt, i sitt hjärta.

Är du en bra människa spelar det ingen som helst roll hur du ser ut. Det är personlighet, medmänsklighet, kärlek, omtanke och respekt som betyder något och som gör dig vacker. Det finns många fler ord att välja på, men jag tror ni fattar min vinkel här? Eller hur?

Egentligen tror jag att ju fler kampanjer som görs, när det kommer till tex övervikt, bara gör problematiken större. Det blir så förstorat och de som bär övervikt känner sig nog ännu mer utpekade på något vis. Det är ju såklart viktigast att öka på självkänslan och för vissa kanske en kampanj som denna gör just det. Det är ett stort problem och inte alls så lätt att komma till rätta med. Det man får ha i åtanke är att " ingen är perfekt " ser någon ut att vara perfekt är det antingen retucherat eller så kan jag lova er att de människor som verkligen ser perfekta ut, de har sina problem också. Bara att de inte syns eller att de döljer dom väldigt väl.

Jag hoppas ni förstår min tanke här, min lilla vinkling.?!

Du är du och du duger, eller hur!

Så är det!

Känna glädjen igen

För två veckor sedan gjorde jag en omvändning i mitt ganska osunda leverne. Av olika anledningar föll poletten på något vis ner och jag insåg att mitt konstanta Coladrickande och godisätande inte är bra. Det är ju inte så att jag varit totalt ovetande om hur onyttigt det är. Jag har bara inte känt att jag haft motivation nog att låta bli.

Jag är ju en sån person som av någon underlig anledning kan äta typ hur mycket som helst utan att gå upp i vikt. Detta är SKAM att ens skriva om men det är ren fakta. En Pollypåse varje kväll, över 1/2 liter cola varje dag. Lägg där till de där farliga, är det kolhydrater man ska hålla sig ifrån, som jag typ vräker i mig mängder av varje dag!?!

Hur som helst. Efter två veckor med en lite mer hälsosammare inställning till vad jag stoppar i mig och en insikt om att bara för att kroppen kan få bort allt onyttigt utan att lägga sig där det syns kanske det påverkar min kropp på insidan och gör att jag helt enkelt inte mår bra, slutade jag tvärt med allt onödigt sött.

Jag vet inte om det beror på detta, att det är uteslutandet av allt socker som gjort att jag mått så bra nu i två veckors tid. Eller så har jag bara varit i ett " gott mode " och känt att livet lite grann ter sig ganska härligt med ett stundande bröllop, att jag har full förståelse från de instanser som är viktiga och att sommaren är på väg.

Jag har ingen aning. Sen två veckor tillbaka har jag mått mycket bra. Jag känner min MS hela tiden och egentligen är det inte så stor skillnad. Skillnaden ligger nog i att jag struntat i att den är där och levt mitt liv och framför allt litat på mig själv. Den största skillnaden är psykiskt. Jag har varit trött, så som alla är trötta. MS trötthet går inte att beskriva för någon som inte känt den. Tröttheten som är relaterad till det är hemsk, förlamande och nedslående. Den går inte att vila bort, den går inte att skaka av sig och den bara är där oavsett hur mycket eller lite du gjort. Vanlig trötthet, den vi alla känner mer eller mindre känns som en befrielse att bära än den äckliga känsla av MS trötthet. Man kan nästan likna den vid en överdosering av sömntabletter där du samtidigt inte får somna.

Jag har dessutom känt mig mer " med " de här veckorna. Jag har varit på hugget och vågat ta för mig. Jag kör bil !! jag har energi !! men härligast och viktigast av allt - jag känner glädje !!!! Den hemska nedstämdhet som varit jag så länge har fått ställa sig i ett hörn och skäms. Mitt glada och positiva jag har letat sig fram mycket oftare och det är en helt underbar känsla.

Nu hoppas jag att det är så enkelt som uteslutandet av allt onyttigt. Tänk om det är så? Visst, jag tror det har ett samband men jag tror nog inte att det endast beror på det. Jag tror att jag är i ett bra flow just nu och att jag är värd att få känna glädje rakt in i hjärtat och inte bara utanpå som ett litet skrap på ytan.

Önskar oss alla en bra dag! 



Vår dag och en ursäkt

Kanske lät jag negativ i mitt tidigare inlägg? Inte vet jag men det var så jag kände, just då. Jag har väl full förståelse för att Henke har varit seg idag, jag är ju mänsklig. Hela grejen är att jag är så mycket ensam med Eric, eller i alla fall utan Henke, så helgerna är väldigt värdefulla för mig och oss. När han då ligger och sover, stinker som en hel tsatsikiblandning med mängder av alkohol halva dagen med en kudde över huvudet och pustar och frustar - då är det helt enkelt inte kul.

Vi har, trots allt, haft en bra dag. Vi var nere på ALV med Anna, Per, Nellie och Emma en stund på förmiddagen. Efter det fick Henke faktiskt gå upp och följa med oss och fika hos Farmor.

Kvällen har vi spenderat på Dynamiten. Trevligt som alltid. Förutom att merparten av alla där var ganska sega idag.

Vill även passa på här och be om ursäkt för en sak jag sagt idag. Jag drog en liknelse med Henke och en " jävla tonåring " tidigare. Jag menade ju så klart inte  JÄVLA TONÅRING så som det kan tolkas. Det fula ordet bara kom dit, som när kryddlocket åker av och allt bara far ur burken. Jag var lite irriterad på Henke, just då och det bara slank ur mig. Att va tonåring är inget som jag ser ner på, jag ser inte ner på tonåringar som sover bort hela dagen, jag har gjort det själv till en alldeles för hög ålder. Att va, som Henke, nästa 40 ( blää ) och sova så länge går ju inte riktigt ihop. Jag vet inte om min luddiga förklaring går ihop men jag hoppas ni inte tar illa vid er, E och E!

Så, här kommer ett par bilder från idag sen ska vi äta lite gott och se Hanna J vinna Big Brother. Väldigt komiskt, hela den biten också tycker jag. Hon var nog inte så populär i början och stack inte ut ur mängden bland alla som gjorde både det ena och det andra för att va coola nog att komma långt i den här tävlingen. Nu sitter hon, som förra årets vinnare, som en helt " normal " person. En mamma, en person med vett och kommer vinna alltihop.

Det är inte alltid den som gapar högst som kommer längst. Eller hur!?!










Utomordentligt finfin dag

Hela svensexegrejen verkar ha tagit musten, och det bästa, ur Henke. Han kom upp, låste in sig på toan och sen la han sig igen. Verkar bli en såndär utomordentligt finfin dag idag. Jag känner det på mig!

Yeeeah!



Som att det inte vore illa nog..

Har ju helt glömt att berätta om en sak för er. För ett par år sen satt jag på knä och skulle vända mig om, det brakade till i mitt knä och därefter så har jag haft ont på det stället i knät. Jag har även haft ont när jag suttit på knä, när jag ska resa mig och så. Även när jag tryckt på stället i knät har det varit ömt. Jag har ju så klart inte haft jätteont, då hade jag ju gjort något åt det. Jag har haft sådär irriterande ont som man känner hela tiden och stör sig på. Typ.

Fö några månader sedan hände den där brakgrejen igen. Knät liksom låser sig och för att få det rakt igen så krävs en knakning, typ. Den gången gjorde det lite ont och har gjort mer eller mindre ont sen dess. Så även hela grejen med att det låser sig. Det har gjort det titt som tätt och jag blir mer och mer öm.

I Fredags, när jag satt i soffan med benen intill mig hände det igen. Och den här gången låste det så mycket att jag trodde knäskålen skulle gå i tusen bitar när jag rätade på benet. Lätet som blev i knät när jag väl fick ut det kan liknas, nästan, med att något föll i golvet. På riktigt kändes det som att knät omöjligen kunde va helt efter det.

Jag har nu ganska ont, sen dess. Har svårt att ha det lätt böljt, gå i trappor, lyfta upp benet i sängen och till och från även gå. Det ömmar och gör ont om vart annat hela tiden.

Detta är ju så störande så det liknar ju ingenting. Jag har haft svårt att gå i över ett år på grund av min MS och sen när jag väl har två veckor då jag mår ganska bra, ja men då behöver det bli såhär så jag inte kan gå som jag vill för det. Eller, som jag NU KAN, rättare sagt.

Jag vågar knappt böja benet nu. Det känns som att den sista låsningen är inte gjord och när den väl händer så är känslan i mig att knät verkligen kommer att kollapsa. Nu har jag ju inte så ont att jag vrider mig i plågor men jag har tillräckligt ont för att överväga att uppsöka läkarvård med förhoppning om att detta kanske är något som jag kan få hjälp med. Jag har en sjukdom som ger mig handikapp, jag tycker väl att det räcker med det?! Ska något elände i ett knä behöva ställa till det för mig när jag har bra dagar? Så irriterande.

Någon här med erfarenhet som vill dela med sig?



Morgonbestyren fixade

Nu har vi fixat i ordning det som fixas skall. Eric har en inhalation kvar bara sen är morgonbestyren över. Henke sover ut, tänker att det kanske är lika bra ifall han är bakfull och seg. Sover han länge så kanske han känner sig lite bättre när han vaknar.

Vi ska snart ta oss en liten kort sväng ut till pappa och lämna en sak.

Önskar oss alla en bra dag!


Förlåt..

Jossa för att du inte kom med hela du i inlägget här under.. Jag fattar det inte då bilden är hel i inlägget där jag publicerar?!?!! Konstigt..



Rockabilly

Idag har det varit en annorlunda dag för vårt bästavänpar som snart ska gifta sig. Det var dags för Per´s svensexa men det var även dags för Anna att bli lite överraskad ännu en gång med tanke på att det blev så knasigt när hennes möhippa var.

Vi gjorde oss rockabillyfina här på morgonen och drog iväg. Anna hämtades av en raggarbil och vi åkte iväg. När vi nått destinationen vi skulle vara på på förmiddagen var det dags för Anna att spela in en låt själv och en som Per även har lagt sin röst på nu i eftermiddag.

Killarna drog iväg och hämtade Per, som för övrigt var som ett stort frågetecken när vi kom och hämtade Anna. Jag tror ingen av dom först fattade vem som egentligen skulle resa på sig och bege sig. Nu fick Anna förmiddagen och Per blev hämtad snart därefter för att rida och lite annat smått och gott i väntan på att vår inspelning skulle bli klar.

Tråkigt nog fanns inte möjlighet för oss att hitta på mer för Anna än just inspelningen men den tror jag nog var rolig nog. Väldigt kul att ha fått gjort en minnesvärd sak till tillsammans med många av de som var med på första rundan. Per däremot står just nu på scen i Pilaboparken ( stavning ) som sveriges bäste Elvisimitatör. Jag hade kunnat ge mycket för att ha fått varit med och se det.

Här kommer ett bildsvep från deras ( och lite av våran ) dag.



























Mötet jag var på igår

Ska lite snabbt försöka tala om för er hur mötet gick idag. Jag träffade de båda jag senast såg i April. Alltså både representanten från arbetsförmedlingen och försäkringskassan.

Det gick jättebra och jag känner att jag nog har mycket att vinna på att faktiskt vara ärlig. De är båda överens om att vi måste ta det lugnt med mig. Att det inte ska stressas på för mycket för då kan allt bli fel. Vi tar en sak i taget och jag vet inte om det är just det som fått mig att må så bra som jag gjort på senaste tiden. Eller en av sakerna i alla fall.

Just känslan av att det är okey att jag mår som jag gör och som jag gjort. Det har fan inte varit lätt och det förstår de och tycker att det är just helt okey att läget är som det är. Jag fick dessutom mycket beröm för att jag " jobbar / jobbat " så mycket med mig själv.

Det har varit en kamp och det är det fortfarande till viss del men jag känner nu att jag är på väg att gå så segrande jag kan ur den. Det är en väldigt skön känsla och jag är så glad att jag blir tagen på allvar och att de lyssnar på mig. Det betyder mycket och gör dessutom att man hittar styrka i det. Just biten att de faktiskt " tror " på det jag säger och inte tänker att jag sitter och hittar på.

Vi ska ses i början på Juli nästa gång. Inte för någon egentlig anledning, det var någon standardgrej som var tvång typ. Att börja någon som helst introduktion till arbete är något de kommer skynda långsamt, varför kommer jag återkomma om vid ett senare tillfälle. Hur som helst så kommer det inte göras några åtgårder förrän tidigast till hösten och det är skönt. Då hinner jag öka på mitt bra mående och stärka mig själv ännu mer och då kommer detta gå alldeles jättebra.

Nu blev detta lite försenat. Jag hade ju lovat er detta inlägg igår men Henke höll på att färga både håret och skägget samtidigt och behövde lite hjälp. Varför han färgade håret återkommer jag om alldeles snart.

Chipssug

Vi har haft en fin kväll. Ibland känns det som att jag skulle kunna ha ett inlägg att använda till varje kväll då vi, i stort sett, alltid umgås med våra fina vänner. Det härliga i det sammanhanget är ju trots allt att vi faktiskt umgås dagligen och verkligen tycker lika mycket om varandra ändå. Det är, för mig, ett tecken på sann vänskap <3

Nu sitter jag här vid datorn och äter chips. Inte något lätt projekt, kan jag meddela. Man blir aningen flötig om fingrarna av chips och det går inte riktigt ihop sig med alla tangenttryck.

Jag tror chipssuget tar överhanden nu och jag avslutar med att bjuda er på ett par bilder från ikväll.






En snabbis är bättre än ingenting!

Sitter här med en kopp kaffe. Jag kan inte direkt påstå att jag har det lugnt omkring mig och att jag njuter och livet skulle va helt hamoniskt omkring mig. Det är lite stressigt med en del att göra, kaffet dricker jag mest i överlevnadssynpunkt och för att inte stå och somna någonstans.

Jag ska snart ta en snabb dusch. Mötet idag gick jättebra, för övrigt, och jag kommer såklart återkomma om det senare under dagen.

Vi har fixat med en del tvätt idag, Eric och jag. Dammsuga fick vi också göra då jag var klantig och tappade ett glas. Men, inget ont som inte har något gott med sig. Det behövdes verkligen dammsugas och nu är det gjort. Så bra.

Nu tar vi tag i resten av dagen här.



Minnesvärda saker

Härom kvällen när Henke och Eric var ute i trädgården var ena grannpojken ute och åkte rollerblades, eller något i den stilen. Henke och Eric skojade lite grann om att de skulle säga till pojken att " han minsann fick akta 740:n annars skulle han få se på andra bullar "

Alla dessa talesätt.. Det är inte lätt för någon som inte ens fyllt fyra år att hålla ordning på vilka bakverk man ska ta till.

Eric upprepade det där senare på kvällen. Om att grannpojken minsann fick passa sig " annars skulle han få se på andra kakor " " och bullar " la han också till ett tag efter.

Igår, vid lunch, kom det där på tal igen och då skulle grannpojken passa sig " annars skulle han få se på andra kringlor.. och kakor.. och bullar "

Det är ju för skoj, alla tokigheter man får höra. Vissa dagar bara brusar det i öronen av alla frågor han har om varför och sådär. Men mellan allt så kommer det så mycket roliga och tokiga funderingar. Minnesvärda saker som man tror man ska komma ihåg men säkerligen inte gör länge nog för att dokumentera. Därav denna lilla reminder.

Förresten, våra grannar ska ju ha en liten bäbis i höst. Den kommer med en trollkarl. Det är också en sån där rolig sak som kommit spontan från Eric och som är så där härlig.

Min lilla älskling. Tänk att du blivit så stor. Det känns som bara något år sen jag hade dig i min mage och väntade med spänning på att du skulle titta ut <3

Dags att göra mig i ordning nu kanske. Så jag inte behöver stressa. När jag väl är uppe långt innan jag ska iväg borde jag ju kunna va klar i tid och inte behöva gå under av stress på vägen. Konstigt nog är det de gångerna jag blir som mest försenad. Kanske för att internet har en tendens att sno tiden och att just tiden går så vansinnigt fort när man sitter vid datorn.





Vågskvalp som stör mitt sovspace

Henke bytte ju upp sig, telefonmässigt, här i veckan. Detta innebär en hel del förändringar. Bland annat när det kommer till väckningslarm och så.

Henke har alltid sovit väldigt hårt och varit väldigt svårväckt. I början, när vi precis blivit tillsammans, vaknade jag skräckslagen på morgonen då hans klockradio som han hade då började låta. Jo, den lät. Den spelade inte, den tutade inte. Den var ställd mellan två radiokanaler, ni vet vilket oljud det för?! Dra sen upp volymen på typ max. Även det där oljudet var något han knappt hörde, den lilla hårdsovaren.

Nu, med sin nya telefon, tror jag inte han tänkt till riktigt. En melodi som låter som en hel avslappningsskiva. Det är inte direkt vad som behövs för att väcka Henke. Jag, däremot, vaknar ju av det ihärdiga vågskvalp som omger mitt " sovspace " och som aldrig slutar. Det bara fortsätter och fortsätter tills dess att jag puttar på Henke och han snoozar. Där känner väl jag att det inte riktigt är lönt att ens försöka somna om och vad händer då? Jo, jag går upp. Jag hade ju ändå klockan ställd på 7, så det är ju ingen större skillnad. Beroende på hur man ser det. Ha ha..

Vi ska prata larmsignal, Henke och jag. Här krävs ett byte!

Önskar oss alla en bra dag!



RSS 2.0