forts. Tankar

knappt minns slutet av November, knappt December eller Januari för den delen. Det är som ett illamåendedis.

Jag kände hela tiden att jag var gravid men har man gått igenom förlorade graviditeter så är man lite grann införstådd med hur mycket kroppen är beredd att plåga en när det händer i form av både smärta och blod. Man kan inte föreställa sig det och vara med om det är inget jag önskar någon.

Runt vecka 12 började jag även känna något fladder i magen. Inte varje dag men någon gång ibland, sådär. Magen växte sååå sakta, tyckte jag, till jag jämförde med Ericmagen som var mindre !

Sen flera, flera veckor tillbaka dunsar, snurrar, knuffar och sparkar lill i magen så jag inte alls behöver oroa mig sådär som man gjorde i början. Då när man egentligen inte visste alls hur det stod till där inne.

Men sen vissa dagar, jag antar att bäbisen satsar på en växtspurt, ja då är det lugnt i magen. Knappt tillstymmelse till rörelse. Sen kanske plutt vänt sig inåt och buffarna hamnar där och därför inte känns. Och då kommer oron. Igen. Inte så som i början men man tänker en hel del.

Man ligger helt stilla och hoppas på en liten spark. Och det man känner, om man har tur, är som en pytteknuff liksom.

Nivån på hela den där " om det skulle gå fel " ångesten blir ju egentligen bara större för hur längre gången man blir.

Att blöda ut ett hav av blod är ju ganska intetsägande egentligen. Man vet vad det är och vad det skulle kunnat bli men nu, om något skulle gå fel. Usch, jag kan inte ens tänka på det.

Jag kämpar med att förstå att jag väntar barn. Jag väntar barn! Jag är såklart jättelycklig men oron finns hos mig hela tiden.

Är ju kanske inte så konstigt med tanke vad min mamma fått gå igenom. Att man är präglad av oron, menar jag. Och även med tanke på vad jag själv gått igenom.

Men jag försöker njuta. Brukar säga " Hej " och " Tack " när lillälskling ger sig till känna när jag liksom " behöver det "

Nu har jag använt " lite för mycket så nu åker vi och återvinner lite, Eric och jag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0