Helt färdig

Hela mitt huvud är fullt av snor. Som tur är har jag ingen feber.


Jan. 30, 2014




Proffshjälp med snöskottningen




Jan. 29, 2014




Trädgårdslek

Vi var i pulkabacken en superkort sväng. Kände nästan på mig att jag inte skulle orka så länge. Eric var dukig och lekte i trädgården en stund och så skottade vi lite.

Nu har vi ett projekt på gång som vi visar senare.


Förkyld

Började få ont i halsen igår och idag har det fortsatt. Än är förkylningen bara i startgroparna men är det inte onödigt?

Men det går väl över, så småningom.





När?

Vår lilla bäbis, som på den här bilden ser ut att sitta upp, det ljusare man ser är ryggraden, är beräknad till den 8 Augusti. Igår mättes det och hon sa den 13 men hon tyckte vi kunde hålla kvar den 8 i tanken då alla mäter så olika.

Jag har passerat 12 veckor nu men jag tycker jag är lite småorolig ändå. Kanske tar ett tag att släppa. Sen i och med att jag tagit progesteronet och nu slutat med det måste ju min kropp hantera graviditeten utan hjälp.

Det ska ju inte ha någon betydelse nu, efter vecka 12, fyller inte gulkroppen någon funktion längre utan moderkakan ska ha tagit över den försörjningen.

Hon såg en gulkroppscysta, eller vad som måste varit den, som börjat skrumpna ihop. Hon såg även moderkakan och navelsträngen.






Jan. 27, 2014

Kan inte låta bli än att jag måste visa er.


Här ligger vår bäbis och suger på tummen i min mage.

Allt såg jättebra ut och kubtestet var jättelåg risk på. Så skönt.

Nu får vi fortsätta hålla våra tummar.


Apelsinsug

Här har apelsinsuget slagit till med full kraft. När jag väntade Eric drack jag alldeles för mycket apelsinfanta. Ur burk.

Nu vill jag ha apelsinsaft med fruktkött, apelsinmer eller som idag färska apelsiner i skivor att bara sörpla ur. De ska va kylskåpskalla, såklart. Åh så fräscht och gott.

Eric gillade frukosten i morse när han också fick ta del av detta goda. Efter ett par apelsinslices frågade han om han fick ta fler. Han trodde inte något så gott kunde va nyttigt.


Lider med alla

Började dagen idag med att läsa den där delade skriften om 15 åringen som visste att han skulle dö. Hur han var inställd på faktumet och hade planerat att dö hållande i sin mammas och pappas hand. Syskonen skulle va med också. Han skulle träffa sina andra syskon i himmelen.

Nu blev det inte riktigt så som de tänkt sig när sista stunden kom. Smärtor och alldeles för dåligt mående gjorde så han fick bo på sjukhus. Med familjen där, såklart.

Mamman låg bakom honom och strök hans nacke när han helt plötsligt andades ut. Han tog aldrig något mer andetag utan gick vidare där.

Det var det absolut hemskaste jag läst. Kanske att jag " överreagerar " på grund av hormonerna nu när jag är gravid men jag nästan dör inombors av vetskapen om att alldels för många föräldrar förlorar sina barn.

Hur kan det va så? Vad kan rättfärdiga att barn kommer till världen men bara är till låns?

Efter att ha läst detta inser jag nu att varenda liten sekund med min man och son är ovärderlig. Livet kan va så vackert och så grymt.

Varje dag som går är en dag att va tacksam över och glädjas i stället för att gnälla för småsaker.

Älskar min familj något otroligt och önskar oss många stunder av glädje tillsammans ♥

Piggare idag

Nu ska Henke iväg ett ärende så jag ska byta sängkläder och Eric fixar med sitt.

Skrutt har, än så länge, ingen feber men den kommer nog som igår. På eftermiddagen.

Igår var han inte särskilt pigg. Snorade, nös och så. Vi har dock sovit som en prins och prinsessa och vaknade som först några minuter över åtta. Jag har ju inte sovit hela natten, förstås. Vaknar varannan timme för att kissa ungefär. Men det är inget jag klagar på.

Nu ska jag sätta fart. Bubblans bubblor vad seg jag är idag.



Förkyld idag ♥




Näst sista

Progesteronet har landat. Jag undrar hur länge jag kommer vakna runt 5, som varit den ungefärliga tiden.

Eric är lite förkyld, här hemma. Henke också. Så skridskoskolan struntar vi i idag.


Brukar inte gnälla

Jag har, sen min MS kom in i bilden, haft en faslig tur. Med försäkringskassan, arbetsförmedlingen osv. Jag har förstått dom och dom mig och även att jag har svårt att hålla ordning på saker, papper och vad som ska göras har det ändå löst sig.

På mitt senaste möte, i slutet av November 2013, beslutades det att det just nu går för sakta föe mig tillbaka till arbete. Enligt arbetsförmedlingens regler ska man hinna upp till 25% på ett halvår.

Anledningen till att detta inte funkar för mig är för att jag ställer alldeles för höga krav på mig själv. Jag klarar inte av tanken på att kämpa mig upp, arbetsmässigt. Jag har gjort den påfrestande resan i mitt privata hemmaliv och fått allt att funka och här känner jag att saker funkar, jag är glad och jag fyller en funktion.

Det är ju, såklart, en del av arbetet att göra denna resa även vad gäller arbete men nederlag, som detta, sätter allt i obalans. Tyvärr.

Hur som helst beslutades det, i alutet av November, att jag skulle träffa min psykiatriker för att få ett läkarintyg och bli tillfälligt sjukskriven från den 11 Januari 2014 till nästa möte med alla inblandade parter är, den 11 Februari.

Detta gjorde mig stressad, orolig och undrande om vad som egentligen sker. Att behöva gå tillbaka till P och tigga om ett läkarintyg efter två år ( typ ) utan att ha något bra svar på varför. En månad hit eller dit liksom.

Men man har inget val. Försäkrigskassan har mig i sitt grepp vad gäller inkomst och de kan slussa mig mellan olika typer av namn på pengarna. De kommer från samma påse men heter aktivitetsstöd eller sjukpeng liksom. Big deal att styra med för en månad.
Men, jag träffade P. Allt kändes jättejobbigt då det verkligen blev så uppenbart hur jag är en belastning för systemet. Jag vill fungera även på arbetsplanet men jag gör inte det. Så länge jag inte behöver känna hur det verkligen INTE funkar så funkar jag någorlunda. Här hemma funkar jag och fyller funktion nog för att må skapligt.

Igår fick jag ett brev från arbetsförmedlingen. De har förlängt aktivitetsstödet till vårt nästa möte varit den 11 Februari. Så hela grejen med att sitta och känna sig som ett stort misslyckande den 9 Januari när jag träffade P för att få mitt läkarintyg var helt i onödan alltså.

Tappade en stor del av förtroendet för Försäkrigskassan och arbetsförmedlingen här. Det blev så uppenbart hur de bara styr och ställer och skjutsar runt folk, sjuka människor, mellan olika benämningar på pengar för statistik och annat. Och för att dom kan.

Otaktiskt och dumt.

Pulkabacken

Nu ska vi alldeles snart möta upp vänner gå till pulkabacken. Vi har med fika så nu hoppas vi att det inte blir alltför kallt att va där.

Förra året åkte jag massvis. Det är ett sätt att hålla värmen. Att hålla igång. Den här säsongen har jag åkförbud för min man. Det känns lite som att jag har en värdefull plutt i magen. Mest i kärleksmått mätt men (tyvärr ) har h*n kostat oss mer än roliga stunder i sänghalmen så då tänker man ( nog ) lite extra på vad man gör. Och inte.

Partliteparty

Igår hade Anna och jag ett gemensamt ljusparty. Det var trevligt och skönt då vi var i en lokal så ingen av oss behövde ha det hemma.

Tack alla gäster som kom <3

Nu sitter vi och tittar lite på TV. Det finns massvis att göra men jag kan inte riktigt känna att jag måste fixa det. Tvätten går ju ingenstans. Den kanske kommer på att tvätta och lägga sig ren i lådorna igen. Det vore väl något.

Skulle behöva byta sängkläder och kanske städa av lite. Tröttheten gör dock att jag känner att jag är nöjd om jag kan va vaken och på skapligt humör. Kraven på mig själv kissade jag ut när jag gjorde graviditetstestet i November och detta är bra träning för mig. Om vi ska få en liten kommer jag omöjligen orka fixa med allt i hemmet och med bäbis, amning och allt. Åtminstone inte i början så det här är bra.

Och det är ju inte så att vi vadar i smuts, bara har smutsiga kläder att ta på oss och att vi nu är inne på engångstallrikar. Det vilar ett par dammråttor i hörnen, lite damm kan hittas på en och annan plan yta och tvättkorgen är lite mer än halvfull.

Än är det ingen fara.

Tror också jag prioriterar tiden med Eric. Jag vill hellre hitta på roliga saker med honom. Fylla dagarna med roliga saker i stället för tråkiga måsten.

Oj, vilket utlägg i detta inlägg.

Bilder från igår














Underbart med solen i ögonen




Snöängel






Kära hjärtanes

Efter lunchen nu sa det bara poff och jag blev så trött. Tanken är att vi ska upp till pulkabacken en sväng nu innan vi ska hem och laga maten.

Vart jag ska hitta energin till detta är en bra fråga men jag får väl börja leta.


Progesteron och lite annat

I Söndags bytte jag vecka igen vilket innebar att det, återigen, var dags att ta bort en progesteronvagitor igår. Egentligen kunde jag gjort det i Söndags men för att det skulle va lätt att komma ihåg bestämdes Måndagen.

Jag ska väl inte sticka under stol med annat än att det faktiskt är skönt att bara ta det en gång per dag. Att passa in med tider och så. Sen tror jag mina trosor och byxor behöver en paus. Det är starkt.

Lite orolig var jag förra veckan men det har ju funkat. Såklart blir det ju att man slås av oro och tankar även denna vecka men jag försöker få varje dag att gå så är den här veckan, förhoppningsvis, snart passerad.

Sen är det bara att hoppas och be för att Ultraljudet med tillhörande KUB - test ska gå bra.

Nästa vecka, om allt går som det ska så att säga, tänkte jag skriva och jämföra det jag minns från graviditeten med Eric och med denna.




Jan. 20, 2014




Bra deal

Sa till Eric igår att " kan vi inte säga att 7:20 är en lagom tid att vakna idag? " Ni vet ju hur han börjat vakna så tidigt.

Han sa innan han skulle sova att " jag ska försöka sova till 8 i morgon, mamma "

Cirka 7:20 vaknade vi idag. Det är jag rätt nöjd med ändå.

Jan. 19, 2014




Vår lilla sjusovare

har försvunnit. Nu är standardvaknatid straxt efter 7 vilket inte alls är något konstigt men här hemma har vi lätt sovit till 7:30 - 8:00 innan. Ibland längre ändå.

Den här veckan vaknade vi dock vid 6:30 en morgon. Idag vaknade Eric 6:15. Oh..

Han är ju duktig och sitter i vår säng och tittar på TV en stund men jag misstänker att han egentligen behöver sova längre.

Idag kom det fram vad som gör att vi tycker det är morgon mitt i natten. Eric har ett favoritprogram " wabbis indasing " ( rabbids invasion ) Det får man ju inte missa så när man än vaknar väntar man på att det ska börja.

Nu när vi vet det kan man ju se en hel del av de där avsnitten på nätet. Så nu kanske vi kan få sova på morgonen igen. Ha ha..


Trött

Kröp ner i sängen. Jag blev så trött när jagläste för Eric. Var visserligen uppe och åt lite chips och drack juice, som vi för övrigt fick åka extra till Ica och handla.

Tycker det är onödigt att sitta vaken när jag är trött. Henke ville ju dessutom spela så då ligger jag lika bra i sovrummet och slumrar framför TV:n och han kan komma igång med spelet.


Jan. 17, 2014




Fredagsmys

Är på ingång och så även maken. Eller inte riktigt än kanske men snart.

Jag är trött, yr och illamående. Gravid helt enkelt. Och det är skönt. Att jag känner som jag gör.

Vi har haft en jättefin förmiddag. Först var morfar här och fikade och sen har vi lekt med vänner.

Nu ska jag försöka få med min skrutt ut en sväng. Vi blev visst trötta här, båda två.


Värdelösa

piss app.

Det är allt jag har att säga nu då.

Härligt men kallt

Vi har haft pulkabackedate med en förskolekompis till Eric och Nellie.

Kallt men kul, kan man sammanfatta det.




Progesteron

Igår var vi i pulkabacken med en förskolekompis till Eric. Vi var där i godan ro. Mammaprat och barnen lekte och hade jätteskoj. Henke kom hem lite senare och maten var påbörjad och nästan klar när vi kom hem.

Henke skulle mathandla och även hämta mins två sista progesteronkartonger på apoteket.

När klockan nästan var 17:30 frågade jag om det gick bra på apoteket och svaret från Henke blev " nej "

Min första reaktion var, såklart, att jag blev jätteirriterad. Hur kunde han låta mig va hemma i en kvart utan att säga något? Varför ringde han mig inte direkt och sa att det inte fanns?

Här i stan kunde de få tag i till den 20 som tidigast. Mina räcker till Söndag morgon. Jag skulle kunna trappa ner till en om dagen på Söndag men utan garanti på att jag skulle ha till Måndagen.

Jag tror inte Henke förstod hur viktigt detta är. Jag ska inte sluta tvärt och om ett apotek inte med säkerhet ens kan ha till på Måndag verkar ju något va knasigt.

Vi började ringa runt. Slut hos tillverkaren. Inget att finna någonstans.

Till slut hade jag tur att prata med en supertrevlig tjej. Jag sa att jag var jättstressad över detta men hon lugnade mig. Hon menade på att " ingenting blir bättre a att du stressar upp dig. Vi löser detta "

Hon hittade de två kartonger jag behöver i Nässjö så på förmiddagen idag har vi varit där.

Tack och lov att vi fick tag i.




Jan. 15, 2014






Jan. 15, 2014




Järnvärde

När jag var gravid med Eric hade jag ett vansinnigt högt värde. Jag vet inte om man säger järn eller blodvärde men det jag menar är det där vanliga man tar. Min barnmorska sa att hon inte visste med sig att hon varit med om någon som hade 155 i slutet av en graviditet. Det är högt. Eller var.

Igår var det på normala 125. Men min järnreserv är dålig. Så kan det tydligen bli, inget konstigt.

Så i vecka 20 ska jag börja med järntabletter. Det behövde jag inte alls med Eric.

Hur som helst. Jag har suttit och kollat runt lite på nätet nu. Tänkte man kunde fått det förklarat hur man kan ha bra värde totalt men dålig reserv.

Läste i stället om hur allvarligt det kan va med ett värde över gränsen som är 146. Otäcka saker kan hända och även att man ( jag ) trott att detta värde typ inte kan bli för högt så är det tydligen absolut inte så har de kommit fram till.

Skönt att allt gick bra!

Prover

På förmiddagen idag var jag på Mvc och tog blodprov. De vanliga, kub testet och ämnesomsättningsprov. Jag hade ju förhöjt värde när vi började med ivf:en så de tyckte det var lika bra att följa upp. Jag tog ju ett sånt prov innan denna återföring och då var det ingen fara men tydligen kan det öka under graviditeten.

Henke ska följa med på inskrivningssamtalet i eftermiddag. Främst var det för att jag inte ville ta proverna själv då jag var orolig för att bli yr i huvudet. Men sen behövdes ämnesomsättningsprovet tas på förmiddagen så då var han hemma hos Eric under tiden. Nu är vi båda så inställda på att han ska med i eftermiddag så vi åker båda.

Nu har vi varit en sväng i pulkabacken och nu ska vi snart äta lunch. Ska fixa lite med disk innan och eventuellt skala potatis till dagens middag som blir raggmunk.




Jan. 13, 2014




Mvc idag

Idag har jag varit på första samtalet på Mvc. I morgon skrivs vi in så nu hoppas vi allt ska gå bra.

Idag trappar jag ner progesteronet också. Tar inte nu mitt på dagen den här veckan.


Jan. 12, 2014







Snö

Äntligen har det kommit lite snö. Det är, som sagt, lite men förhoppningsvis fortsätter det väl att komma.

Mängden är god nog för lite stjärtlappsåk så det ska vi göra om en stund. Sen behöver vi ta ner våra belysningar ute. Det känns som att de gjort sitt för den här omgången.


Ledig dag för Henke

Idag har Eric varit på skridskoskolan. Efter lite lunch gick vi en skön skogspromenad. Vi väntar på snö men det verkar inte komma någon.

Henke dammsuger och jag ska vila lite. Låt mig där tillägga att det helt och hållet är hans eget initiativ.


Trötter

I eftermiddags var farmor snäll så Eric fick va där en stund. Jag? sov och sov. Så skönt och antagligen välbehövligt.

Henke har jobbat från tidig morgon till sena kvällen varje dag sen han börjat efter ledigheten.

Ikväll är han dessutom på AW med kompisar.

Vi har lekt med Nellie, badat/ duschat här hemma och nu är det snart sovdags.


Fått lite gjort

Idag har jag försökt få lite vardagliga sysslor gjorda. Bytt sängkläder, plockat med disken och fixat lite med tvätt. Nu är jag helt trött och längtar tills ikväll när jag får krypa ner under täcket.

Vissa dagar är jag dessutom mer illamående, vilket är skönt som bekräftelse på att vår lilla zumbabäbis mår bra, men det är jobbigt. Så länge jag är stilla är det någorlunda hanterbart men det blir värre när jag rör mig.

Idag är dock en sån där dag när det inte verkar spela någon roll vad jag gör.

Mitt i allt är jag hungrig. Supersugen på någon varm, god lagad mat. Jag tänker pommes, broccoli och bearnesås. Underbar kombo. Eller min korvgryta med massa härliga rotfrukter.

Tyvärr har jag inget annat att äta en smörgås med smör på. Kall eller rumsvarm mat får mig, iallafall i tanken, att vilja kräkas än mer. Vilken soppa. Appropå soppa, tänk en mustig varm tomatsoppa med något gott bröd att doppa i så det blir sådär varmt och joxigt.

Något jag också skulle kunna gå långt för, konstigt nog då sötsaker också får mig att vilja göra det jag hatar mest, är Sias cholkadglass med bitar av choklad i och till det chokladsås. Åhh..

Det är inte lät detta men jag vill ju heller inte klaga. Illamåendet är ju ett jättebra tecken men det är jobbigt. Och tröttheten också. Och så även yrseln. Den det drabbar är Eric och det tycker jag är jobbigt. Men det är ju en relativt kort period detta så det kommer gå bra.

Vi kanske skulle göra en helomvändning och gå en promenad.

Vi får se vad vi gör.

Läser för mig ♥

Idag har Henke jobbat från 5 i morse och kom inte hem förrän klockan var 20:45. Han var hemma och åt mat en sväng men åkte när sista tuggan lämnat munnen. Typ.

Eric har världens bästa farmor som var så snäll och lät Skrutt va där en stund i eftermiddag.

När det var sovdags öppnade Eric sagoboken och började berätta en saga för mig. Hur gulligt som helst.

Mörk bild men ni ser ju ♥




Jan. 09, 2014

Den här dagen har bjudit på mestadels tråkigheter. Graviditetsmässigt är allt bara bra, kanske jag ska meddela ändå.


Linköping

I och med att den här graviditeten kom till med hjälp av RMC vill de att man gör ett ultraljud där innan man skrivs in för Mödravård.

Vi skulle gjort det i mellandagarna men igår var det dags, i och med att de haft stängt.

Jag var så otroligt orolig för besöket. Jag känner ju att jag är gravid men inför besöket började jag oroa mig.

När vi satt i rummet sa jag att vi lika gärna kunde strunta i att göra något. Att va så orolig är något 4 av 5 är sa läkaren vi träffade, som för övrigt var så bra.

Jag lade mig och väldigt fort sa hon att det var bra aktivitet i livmodern. Tårarna kom och jag blev så lättad. Henke också.

Hon visade så vi såg hjärtljuden som dunkade på precis så som drt skulle, storleken var den som förväntas i den vecka jag är i och har man tur man kan man även se rörelser. Den turen hade vi och vi anar att det är en liten zumbabäbis vi väntar så h*n svängde ordentligt på höfterna.

Så underbar känsla att få se.

Jag var så lättad och glad och tittade på Henke mer än på skärmen så till slut sa Henke till mig att titta på skärmen i stället, honom kan jag ju se på när jag vill.




Huvudet är till vänster och kroppen till höger.


Alltså

Seriöst. Skrev ett inlägg om vårt ultraljud, som gick jättebra och vad händer? Jag trycker så det försvinner.


Pirrigt

Idag ska vi till Linköping för att göra ultraljud. Vi är både nervösa och förväntansfulla.


Bild från i morse ♥




Sista lediga dagen

I morgon är det dags för Henke att jobba igen. Visst är vi knäckta här men det blir nog vardag snart igen. Tanken är att Eric ska va hemma med mig en stund nu i början på det här året.

Annars är läget under kontroll, tycker jag. Igår var en lite jobbigare dag. Inte för mig direkt men jag tänker på många som blivit drabbade av något tragiskt.

Livet är inte lätt alla gånger.

Sen är det en del andra småbekymmer som tar den lilla energi jag har och som grusar min tillvaro. Jag skulle bara vilja trycka på paus på vissa delar av mitt liv, just nu.

Inatt har jag sovit fruktansvärt dåligt. Jag vet inte hur jag ska orka nu när Henke börjar jobba men jag får bara bita ihop.

"Man blir så stark som man måste " säger Emil. Det ligger en hel del i det.


Tacksamt

När man bloggar och den här fruktansvärt dåliga appen inte kan lägga på minnet vad som skrivits.

Helt puts väck är det jag skrivit och nu stuntar jag i det kan jag tala om.


First Blood

Går på sexan nu, så jävla bra film. Har sett den mängder med gånger men den är lika bra för det.

Har ju glömt att skriva att vi var över hos våra härliga grannar igår. Tänk att man kan ha så fina grannar som blir fina vänner ♥ Tyvärr blir det sällan vi ses trots att det är så nära men i sommar tror jag nog vi kommer ha deras söta lilla A på besök både en och tio gånger. Hi hi..

Filmdags igen.




Tiden går fort ändå tycker jag

Vilar mig bredvid Eric som spelar. Henke är iväg och småjobbar lite. Jag är trött och mår illa. Helt i sin ordning och mycket bra. Påfrestande men jag vill inte klaga.

Eric klappar pannan mellan racen och det får mig att älska honom ännu mer.


Löstand, middagsbjudning och bad

Igåe morse märkte Eric att en av hans två lösa tänder nu är riktigt lös. Den pekar snett, ni vet, när han äter. Såklart tyckte han det var lite läskigt och han var orolig att han skulle svälja tanden om han skulle tappa den när han åt osv.

Vi löste det som så att han fick en liten spegel av mig att titta i, när han vill, för att försäkra sig om läget. Så att säga.

På kvällen var vi bjudna på middag till Dynamiten. Barnen fick även bada bubbelbad och skåla i " barnskumpa " då den glömdes bort på nyårsafton.

Jättehärlig kväll!

Eric tränade även Adrian på krypkonsten. Eller " ta sig fram konsten "


















Allt avslutades med lite Onepiecemys. Eric fick låna en av Nellie och de var så söta.







Nyårsafton i bilder


















Sötaste ♥




Ett rökfritt år

Vid tolvslaget inatt var det ett helt år sen jag rökte min sista cigg innan jag slutade.

Visst har det funnits tillfällen då jag varit lite sugen, iallafall i början, men mest var / är det någon form av tidsfördrivsgrej. Man måste bara fylla tiden med annat.

Det märkliga var att man ofta " passade på " att göra annat när man ändå rökte. Prata i telefon, surfa på mobilen osv. Rökningen dög inte ens som egen syssla och det var inte så att man var helt inne i varje bloss man tog.

Anledningen till att många, jag själv också ett par gånger innan, misslyckas är för att man inte har rätt inställning. Man tänker att man " måste sluta ". Bara hjärnan känner ordet måste blir det kaos i den, trotsiga ( rökare är trotsiga och envisa ) plätten av hjärnan och den börjar streta emot i stället för att samarbeta.

Tänk i stället " Jag vill va rökfri " och " jag väljer själv mitt rökfria liv " Då känner man sig duktig för varje cigg man står över.

Sen kan man koppla tanken på att sluta till en härligt bra känsla. Som jag valde att tänka på lyckan i Erics ögon när jag sa att jag skulle sluta. Och den härliga kram jag så spontant fick. Tanken på känslan jag hade då har hjälpt mig. Tänker jag tillbaka på tillfället fylls jag av lyckan och då har jag kunnat fortsätta kämpa.

Kanske låter som hokus pokus men det funkar. På mig.

Jag har, ärligt talat, inte känt ett röksug på jag vet inte hur länge. Ett halvår? 7, 8 månader? Nej, jag har ingen aning. Skulle jag få välja att röka igen, att det direkt skulle smaka som det gjorde när jag var äckligt nedsunkad av ciggen men inte bli beroende skulle jag inte ens välja att göra det. Aldrig.

Bara tanken på att dra ner en massa äcklig rök i mina lungor gör att jag mår dåligt. Min insida känns fräsch, jag mår jättebra ( verkligen ) med min ms och jag har så mycket mer tid över än då jag inte behöver spendera fem minuter då och då och då.

Jag vet inte om detta är för evigt. Jag kanske sitter här och röker någon dag. Men det tror jag faktiskt inte. Fördelarna för att låta bli är massvis och jag kan nog inte hitta något positivt. Alls.

6500 cigg och över på med en bra summa har jag låtit bli. Bara en sån sak liksom.

Utan substitut eller hjälpmedel har jag klarat det. Som det känns nu var det aldrig ens jobbigt någon gång fram till nu.

Härligt, härligt!


RSS 2.0