Pyntat

Eric älskar julen. Han är som en härlig liten tomtenisse här hemma. Pyntar, fixar och donar. Sjunger jullåtar för fullt och är allmänt härlig.

Idag lyckades han till och med tjata till sig att få upp granen. Vad gör väl det? Nästa år är det en liten dam som river och sliter i det mesta så att få klä den i lugn och ro, när man vill, kan man väl få när man är sex år och helt fantastisk? Visst.

Nu skulle jag visa er en bild på vår gran men Henke har tömt min mobil på bilder. Men jag kommer säkerligen lägga ut både en och två bilder på den framöver. 



En dag, olik alla andra

Idag är en speciell dag, för oss, på många sätt. 

Idag skulle Henkes pappa fyllt år, om han varit i livet. Vi brukar åka ut till graven för att gratulera och det gjorde vi även för sex år sedan. 

Efter att jag gjort ett antal graviditetstest som inte fungerade bestämde vi oss för att åka till graven och sen göra ett sista test, för den dagen, när vi kommit hem.

Sagt och gjort. Henke viskade tyst något i stil med att om det finns en högre makt och hans älskade pappa kunde hjälpa oss, kunde vi då inte få vara gravida, när vi stod vid graven.

Resultatet av vad testet visade när vi kom hem heter Eric.

För ett år sen, idag, var vi i fas efter IVF återföringen för att eventuellt kunna få ett positivt svar. Jag mådde så fruktansvärt dåligt och trodde allt var biverkningar av progesteronvagitorerna. Efter att vi varit vid graven på kvällen, Henke viskade även då en liten bedjan, så gjorde vi ett graviditetstest. Jag vågade verkligen inte. Jag var så orolig över vad det skulle visa. Eller inte visa.

Jag kissade i en plastmugg sen fick Henke ta testet. 

Ett svagt streck, som idag heter Emilia.

Den här dagen river i hjärtat. Saknaden är stor och jag kan inte förstå känslan av att ha en förälder i himlen. Jag kan försöka men jag vet inte. Jag kan bara föreställa mig och det är ingen angenäm känsla. 

Den här dagen har även varit mycket positiv för oss då vi fått veta att vi väntat båda våra barn. 

Jag är ödmjuk till något som är större än oss. Tacksam. 

Min lilla prinsessa


Ta tag i det

Jag tänker att jag ska ta tag i mitt bloggande, i mitt liv och mående. Så småningom.


Tankarna snurrar

Av någon anledning har jag fått någon form av bloggsvacka. Jag mår inte så värst även om jag försöker hålla skenet uppe. Jag är toktrött oavsett hur mycket eller lite jag sover. 

Jag blir så ledsen på att läget är som det är så jag orkar inte ens gnälla över det. Jag vill bara må bra. Orka. Ha en kropp jag kan lita på.

Jag har mått dåligt både psykiskt och fysiskt många gånger. Tillräckligt för att veta hur jag, och vi, ska takla det här. Henke också och jag är evigt tacksam för att han står ut med mig och det kaos som jag har inom mig.


Grattis bloggen

6 år idag.



Novemberkåsan

Idag körs Novemberkåsan här i våra trakter. Det är en endurotävling där åkarna kör vissa sträckor både nu på dagen och ikväll. 

I samband med detta går det även en mindre kåsa av stapeln. En där barn får köra med sina cyklar och tävla. Alla barn som kör får dessutom ett pris. Det är ingen regelrätt tävling så utan bara en rolig grej.

Starten, för både stora och små, är vid Astrid Lindgrens Värld. 

Eric har laddat med äggsmörgås till frukost. Han är rätt förkyld idag men han ska få köra ändå. Han verkligen älskade att va med förra året och har pratat om det sen dess. Om han bara tar det lugnt tror jag inte det är någon fara. 

Emilia sover ut efter ytterligare en jobbig natt. 



Syskonkärlek

Nu har, förhoppningsvis kvällens onda mage lugnat sig så nu ska vi sova lite.


18 November 2013

Här är en bild på Henke och mig som vi tog på dagen  när vi återförde embryot som senare visa sig va den lilla tjejen som gurglar på mitt bröst nu.

Missade att uppmärksamma den dagen i och med att Eric hade hög feber och det då föll i glömska.


Piggare pojk

Eric blev feberfri igår så i morgon ska han gå till skolan. Jag hade tänkt att han kunde varit hemma hela veckan men han är bjuden på kalas i morgonkväll så då måste han ju gå till skolan. 

Annars är det jobbigt. Faktiskt. Om jag ska va helt ärlig. Emilia har börjat skrika igen. Sömnbristen tär på mig och så även amningen. Jag är helt säker på att hennes skrikande blir värre beroende på vad jag äter så det resulterar i att jag är så sugen på olika saker men knappt inget kan äta. Jag vill ju amma. Och jag kan stå ut men ska vi va ärliga här så är det jobbigt. Men jag är FÖR amning och tänker faktiskt inte ge mig för att det är lite motigt.

Min MS har även börjat bråka även i sin fysiska form. Svaghet i benen har jag känt länge och tyvärr blir det värre. Idag är mina ögon också påverkade. Toppen av min vänstertumme är också bortdomnad. Hela MS historien känns som en tickande bomb i min kropp. Den vill bryta ut i skov men förmodligen håller Amningshormonerna det på en sån här konstig nivå.

Jag tackar högre makter för att Henke står ut. Att han är med mig i allt. 

I allt från gas och avföringsläckage, tårar och uppgivenhet till enormt kärleksfulla stunder med hela familjen samlad. 

Det stormar nu. Men jag har gått igenom en hel del. Tillräckligt för att veta att det blir bra. Eller bättre. Så småningom. 


Vår lilla sjukling

Eric kom ju hem från skolan med huvudvärk igår. Han verkade inte alls må bra så jag tog febern på honom och den visade på 38 någonting. 

Emilia skrek som en liten toka på kvällen och vid 00:30 ungefär vaknade Eric. Han yrade och drömde massvis så då tog vi febern igen och då var den över 40 grader. Jag tror aldrig vi mätt upp så hög temperatur på honom innan. 

Han fick Alvedon och sov med Henke resten a natten. Jag låg med Emilia, som typiskt nog hade ondare i sin mage än någonsin ( kändes så iallafall ) i datarummet. 

På morgonen vid åtta var febern 40,3. Min lilla älskling.

Idag har vi tagit det väldigt lugnt. Febern går ju ner till 38 med Alvedon men höjs igen när den slutar verka. Nu innan sovdags var den åter uppe på över 39 så jag hoppas Alvedonen han fick innan han la sig ska hjälpa honom att sova.


Lite av varje

Idag har jag varit på mitt näst sista tandläkarbesök. Nu har jag ett kvar, på Onsdag, och då ska jag dra ut en visdomstand i överkäken. Jag har dragit ut den andra visdomstanden på andra sidan så jag vet ju lite grann hur det är. Det ska nog gå bra. Är så stolt över att jag klarat av att gå som jag gjort. Så tätt och gjort så mycket varje gång.

När Eric kom hem från skolan idag var han hängig. Han hade ont i huvudet och blev mer och mer snorig. Han har varit lite småförkyld ett par dagar men idag kom febern. Så nu blir det hemmamys ett par dagar.

Idag är den här lilla sötnosen tre månader.


Emilias dop

Igår var det alltså dop för vår lilla prinsessa. Vi hade planerat och fixat till det ganska bra tycker jag och det är bara en sak jag / vi ångrar och det är det vanliga - att tiden går så fort att man inte hinner prata med alla gäster.

Redan innan vi skulle gå ut i kyrkan och ställa oss började Emilia skrika. Förmodligen ont i magen som tyvärr åter igen blivit värre. Hon la ju ribban för dagen med att skrika till 2 natten till dopet.

Hon var alltså redan uppretad, eller vad man ska säga, när vi ställde oss på plats så det dröjde inte länge förrän hon började skrika inför alla gäster. Hon var till och från på mycket dåligt humör så prästen, som är en bekant till oss som till och med döpte henne på en ledig dag, fick ta en paus allt i bland så gästerna skulle höra. 

Eric velade fram och tillbaka om huruvida han skulle våga hälla vattnet i dopfunten men när det var dags gick han fram med Erica. 

Efter dopet gick vi vidare till församlingshemmet där vi bjöd på smörgåstårta och fika. Det var många barn med så de lekte bra på övervåningen. 

Tiden gick fort, som sagt, så man hann inte prata med alla. Emilia sov som en stock, helt färdig efter allt skrikande och vaknade först när alla gäster åkt.

Tack till alla som var med, för allt fint Emilia fick. Ett stort tack till Ulrika som döpte vår lilla prinsessa. 

Här kommer lite bilder, de jag hittills har fått, från dopet. 

Lite fånbilder från församlingshemmet innan dopet.





I kyrkan











" Det finaste man har lägger man på bordet " eller hur går ordspråket?  Här är vi precis redo för att åka hem.



Emilia med faddrarna / gudföräldrarna Helena och Per



Emilia med sin fadder / gudmor Erica



Emilia med sin fadder / gudmor Elin 


Att gnälla på sömn

Eller, icke sömn, känns så klassiskt småbarnsförälder. Det känns så onödigt då man ju aldrig riktigt vet hur man ska sova för var natt som går. Det är som det är och blir som det blir liksom. 

Men det är ju så typiskt att Emilia skrek till två inatt. När hon väl somnat sov hon oroligt på mitt bröst till fem. Då lyfte jag över henne inatt hennes säng. Där fortsatte hon att sova oroligt och vaknade, lagom när jag nästan precis somnat om, för att äta vid halv sju. 

Vid kvart över sju vaknade såklart världens bästa storebror och då hade vi inte somnat om ännu. 

Nu har vi dock sovit ordentligt ett par timmar och jag tackar min älskade make som både tröstade lillan inatt och gick upp med Eric i morse.

Detta är ju inga ovanliga scenarion i detta hus, nu för tiden. Men just idag kan ingen av oss vila då vi ska döpa Emilia idag.

Det är typiskt. 



Kära nån

Emilia har fortfarande ont i sin mage på kvällarna men det är sällan hon skriker i panik. Det räcker med att man märker att hon har ont, kvider och nästan ställer sig på alla fyra när hon ligger på mitt bröst.

Ikväll har vi dock varit tillbaka till där vi var med panik i blicken på stumpan och gallskrik. 

Stackars liten. Vi har fått turas om att trösta, vagga och massera här ikväll. Nu sover hon, helt utslagen, på mitt bröst. 

Hoppas det är för resten av natten.

Bilden är från tidigare ikväll då hon satt upp, med stöd omkring sig såklart. Kul var det iaf.


För sex år sen

Satt jag på den här pallen och ammade dig Eric. Vi dukade inför ditt dop och du var en tremånaders bäbis.

Idag satt du på pallen och spelade för oss när vi åter dukar för dop för din tre månader gamla syster.


14 November - Emiliadagen

På hösten förra året hade Henke och jag bestämt oss för att göra en sista återföring. Skulle det nu inte bli något av den skulle vi därmed anse oss som klara med syskonförsök.

Jag minns inte exakt datumet för när jag började med ägglossningsstickorna. För er som inte vet hur det går till väga - vi har gjort hormon behandling, äggplockning och våra egna ägg och spermier har blivit embryon som vi haft nedfrusna. 

Proceduren blir att vi för tillbaka ett embryo i min naturliga cykel så vid ägglossnings får det gå ett par dagar och sen återförs ett upptinat embryo som förhoppningsvis tar fäste. 

Vi hade pratat om namn. Lite hit och dit. Det enda namn vi hade som vi verkligen ville ha var Emilia. 

Veckan med ägglossningsstickorna gick och jag började misströsta. Det visade sig att ja hade en ganska sen ägglossning den månaden men den 14 November 2013, alltså på självaste Emiliadagen kom omslaget. 

Nu ligger hon här på Henkes bröst och ska döpas i morgon. 

Är det inte helt fantastiskt. Det är så häftigt, tycker jag. Att omslaget sker just på den dagen då namnet vi valt, det enda vi kommit på om vi eventuellt skulle få fler barn, har namnsdag.



Dopet

I morgon är det dags för dop för vår lilla prinsessa och i eftermiddag har vi varit och dukat i församlingshemmet. 


Livet

Är en dans med svåra steg. Så glädjefyllt, så underbart, så vemodigt, hårt och kallt.

Jag är glad för det faktum att jag är en person med ett stort register när det kommer till känslor. 

Här är en bild på de sötaste små tofflorna <3 

Mina älskade barn. Som jag önskar er all lycka i livet. Att vi alla ska få va friska och starka tillsammans. Länge. 


Dop stress

På Lördag har vi dop för Emilia. Är en hel del planering inför det och det kan va lite jobbigt när man kanske inte känner sig på topp psykiskt.

Men det ska nog bli bra. Tycker det ska bli trevligt också.

Bvc

Igår var vi på BVC med Emilia. Förutom vaccination vägdes och mättes hon.

Vikt: 5960 gram
Längd: 62 cm

Och minst lika underbar som hon alltid är, vår lilla prinsessa. Hon är tydligen väldigt tidig socialt. Pratar och gestikulerar för fullt. Tykänns har hon dessutom börjat göra, bland annat just mot sköterskan på BVC. " Det ska du inte börja med än på en månad " skojade hon om då de flesta barn, som gör det, gör det vid omkring fyra månaders ålder. 



Bra dag

Idag har vi haft en fin dag. Jag och Emilia var hos vår granne och umgicks en stund på förmiddagen. Så trevligt. 

Efter lite lunch åkte vi till Anna med barn och lekte av oss lite. Barnen tog på sig olika peruker och de verkade ha väldigt kul. Anna hjälpte mig med lite fix inför dopet på Lördag.

Nu ikväll har elektrikern varit här för att fixa belysning på vår mörka baksida. Eric har varit med grabbarna ute, Emilia har sovit och jag har passat på att fixa lite inne. Bland annat har jag sorterat bort bodies i storlek 56. Byxor kan hon fortfarande ha i den storleken då hon är kortare i benen än i överkroppen. 


Vaccination

Stackars älskade lilla Emilia. Hon skrek så vi trodde rutorna skulle gå sönder på BVC. Sen sov hon en stund när vi hade dopsamtal men när hon vaknade var hon så otröstlig och skrek så jag blev riktigt orolig. Hon är röd och svullen där hon fått sticken och hon har även fått en panodil sup, som hon på BVC rekommenderade om hon skulle få ont.

Stackars lilla älskling <3 

Planering för dopet

På Lördag ska Emilia döpas så den här veckan är det en hel del planering inför det. Smörgåstårta har vi bestämt oss för att beställa. Vi var lite inne på att göra själva men nu gör vi såhär.

Lilla snörpan som redan blivit ( snart ) tre månader. 

Min älskade pojk


Vet inte

Vad jag ska skriva riktigt. Jag brukar inte va den som inte finner ord. Mina känslor är lite grann överallt, för tillfället,  och det är svårt att rikta upp vägen. Få ordning i ett kaos. 

Ett kaos av tankar och känslor. 

Idag ska jag till tandläkaren igen. Det är ju aldrig kul men jag måste ju gå dit. 

Lillan sover bredvid mig och det är så inbjudande att krypa intill och snusa en stund till med min lilla älskling. Men jag ska faktiskt gå upp nu. Det är varmt och skönt under täcket här där jag legat vaken en stund nu efter att jag lyfte över Emilia till min säng för lite amning.

Önskar oss alla en dag så bra som just den här dagen kan vara. 



Rötterna blir starka när det blåser


Älskade barn <3




Jag är så tacksam för de gåvor vi fått. Jag är så tacksam för min man som finns för mig i ur och skur. Hur jag än mår så finns han för mig. 

* Tacksam  *

<3


Baktal

I takt med att tiden går har jag nu börjat tänka tillbaka på förlossningen. På när allt hände. På hur ONT jag hade efter. På hur stressande det var. På hur jobbigt allt faktiskt var.

Samtidigt som det var helt fantastiskt underbart. 

Tänkte jag skulle skriva lite med om detta, mina tankar nu i efterhand. Det kommer. Så småningom.

Ett av ett gång

tandläkarbesök avklarade. Helt färdig nu.. Hur kan man tycka det är så obehagligt?

Idag hyperventilerade jag så jag tappade känseln i benen och händerna. Henke fick leda mig ut.

Men en lagning och en bortborrad, tidigare fyllning med en medicinsk lagning är gjord. 

Stanna tiden

Tiden går så fort. Vart tog den här lilla bäbisen vägen?


Pruttmaskin

Jag har en riktig pruttmaskin här på bröstet. Hon sover sen en stund tillbaka så nu ska jag också sova. Kvällens magonda var inte så farligt, och då åt jag ändå en körvsnutt till middag och även en del hackad gurka som tydligen innehåller lök. Det hade jag ingen aning om.

Nu tror jag, som sagt, det knipit klart så jag kan somna. 



Tandläkaren

Idag tog jag mig äntligen i kragen och gick till tandläkaren. Jag bet ju sönder en tand i somras som sedan dess haft en provisorisk lagning av något slag. Någon läkande fyllning? 

Idag skulle den fyllningen tas bort, fyllas igen och en undersökning göras. Efter att undersökningen gjorts och tårarna rann så frågade han om jag ville göra mer idag eller fortsätta en annan gång. 

Det vi drar lärdom av här är att man måste gå till tandläkaren regelbundet. Är man dessutom rädd för att gå dit blir ju jobben bara större när man väl går dit.

Jag kommer behöva dra ut en kanske två visdomständer. Förhoppningsvis räcker det med att " bara " laga de hål jag har. Eventuellt behövs rotfyllningar göras. 

Fy så onödigt.. Och så nervös jag kommer va.

Jag bokade in alla tider som behövs redan idag.  Jag kommer dessutom göra flera grejer samma gång och gå en gång i början och en i slutet av varje vecka. 

Den 19 November är sista tiden.

Ho ho ja ja..

Mamma är skoj


Alv avslutning


Så härlig eftermiddag. Riktigt härligt väder med skön temperatur. Goda vänner och fina miljöer. Emilia sov sig genom vistelsen. 



Snörpan

Sover gott efter en jobbig natt. Jag kommer inte titta åt en taco förrän dess att jag ammat färdigt denna lilla plutt. Stackarn så ont som hon fick. Och tyvärr var jag så fruktansvärt trött så jag orkade inte riktigt med. Allt kändes så jobbigt. Jag tycker så synd om Emilia men samtidigt är jag egoistisk och tycker synd om mig själv också som inte kan äta någonting, som det känns.

Det är tur att hon har världens bästa pappa som vaggade och tog hand om henne. Jag ammade henne ett par gånger extra på natten och till slut slocknade hon på Henkes arm efter ett. Hon sov sen till 9:30 idag. 

Lilla älsklingen


Bilder

Här kommer lite bilder från igår då vi gick en härlig promenad i det sköna vädret och senare på kvällen fick Eric gå och knacka dörr ( hos några familjer vi känner igen ) och säga " Bus eller godis "





Familjebilden

Det är så kul att ha bilder där hela familjen är samlad. Det är inte lätt att få till rent praktiskt då någon behöver ta korten och denna någon då oftast är jag eller Henke.

Men, det är heller inte lätt att få till det hela när det är fyra personer som ska va glada, titta åt rätt håll osv osv.

Inför den här fotograferingen, som ägde rum i vårt datarum med min far som fotograf, fick Emilia en skrikattack som inte var av denna värld. I stort sett.  Hon skrek som aldrig förr. Vi hade förberett allt så vi bara skulle sätta oss och knäppa av liksom. 

Vi var beredda att blåsa av det hela men när vi märkte att Emilia nöjde sig med den vanliga magonthängen på armen bestämde vi oss för att göra det ändå.  

Eric satt i mitt knä. Vi insåg när vi satt oss, tvärtom än som på bilden jag visat, att det vore bättre om Henke och jag bytte plats. Jag, stressad som en tok som vanligt, tog tag i Eric !! och lyfter honom till den andra stolen. Problemet i det här är att jag lyfte honom som jag bär Emilia, med en hand mellan benen på något vis. Det innebär att jag klämde pungen på honom. Varföe i hela friden jag nu kände att jag behövde lyfta honom alls? Som om inte det var nog tog jag även tag under armarna på honom för att " skumpa upp honom " då han satt så långt ner i mitt knä. I det lyftet klämde jag honom under armarna. 

Det blev ju bra till slut. Jag har en bild som verkligen visar hur ont Eric fick på alla ställen. Den är ganska komisk, mitt i allt.

Med detta sagt. Det är inte lätt att få till en bra fotografering.

Familjen


Så typiskt

Inte nog med att jag vaknar otroligt lätt när jag sover så har jag väldigt svårt att somna om. Vet jag, dessutom, att det är en tidsfråga innan jag blir väckt på nytt är det nästintill omöjligt att somna om. Om jag inte ligger och ammar, då är denna problem oftast.

Emilia börjar oftast skruva på sig i sömnen bra länge innan hon vaknar och faktiskt vill äta. Det innebär att jag vaknar ganska länge innan hon faktiskt vill äta. Nu är ju klockan omkring när Eric kommer vakna och jag tänkte vi kunde fått till amningen lite smidigt och hunnit slumra en stund under tiden innan han vaknar.

Nu är det 50 minuter sen Emilia började skruva på sig. Jag har insett att vi dessutom behöver byta en kissblöja vilket innebär att hon kommer hinna börja gråta innan hon får mat vilket i sin tur innebär att Eric kommer höra henne och vakna då han är " så färdigsovd " vid den här tiden och därför väldigt lättväckt.

Nu har hon, dessutom somnat om hårdare och är inte alls på gång att vakna. Storebror, däremot, börjar höras mer och mer.

Själv ligger jag här och bara väntar. Det är ju så onödigt att somna om. Nu, om nått, är det ju något barn som vaknar vilken minut som helst, skulle jag tro.

Detta ständiga dilemma. Ha ha..

Tror nog storebror möter denna dag först ändå. 





RSS 2.0