<3


Min lilla plutta

Idag har vi varit på BVC. 

Vikt: 4570 gram
Längd: 57,5




Mina älsklingar <3

Mötet med neurologen idag blev lite snopet då han inte fått svar på MR ännu.

Planen nu är därför ganska diffus. 

Är resultatet bra, utan större förändringar, kan jag amma så länge jag vill och kanske ha tur att inte behöva tänka på medicin än.

Är det mindre förändringar som han bedömer allvarliga nog kan vi komma överens om en amningsperiod på ett par månader till och sen måste jag börja medicinera. 

Är där för mycket förändringar råder han mig att sluta amma och börja medicinera direkt. 

Medicinerna som nu är aktuella är antingen Tecfidera, en tablett med risk för kraftiga mag och tarmproblem som biverkning. De jag läst som har den typen av biverkning har det jättekämpigt från start till upptrappningen är klar och det tar någon månad. Rödflammighet och värme vallningar är också en biverkning men att gå omkring som ett varmt stoppljus kan jag klara av.

Annars är även Tysabri aktuellt. Jag har lämnat blodprov idag för att se om jag är JC positiv. Tror det heter så. Det är någon form av virus man kan bära på och får man då Tysabridroppet kan man få en sjukdom i hjärnan som man kan dö av. Får man den dropp behandlingen får man kontinuerligt ta prover för att se så man inte utvecklar det där viruset. 

Åh.. jag blir så ledsen av det här. Jag vill inte ha någon sjukdom. Nu mår jag ju kroppsligt jättebra, ändå. Psykiskt är det sämre. Det är ju där min största MS problematik är. Men jag har ju fått det att funka skapligt ändå..

Han sa även att jag får räkna med att min MS kommer börja bråka ordentligt nu efter graviditeten.  När hormonerna försvinner. Blir det för mycket känningar så måste jag, även då, avbryta amningen och börja med medicin.

Nu väntar jag till dess att han fått svaren då han ringer sen får vi se. 

Emilia var jätteduktig idag. Eric också. Han fick ledigt idag och var med så familjen Kronstrand var på Leos Lekland när vi träffade neurologen. Efter besöket åkte vi också dit. 

Det var jättefint och Eric, och de andra, hade jättekul.

Håll nu gärna en tumme för oss att min MR var finfin. Jag är lite annorlunda som MS patient då jag läker ihop mina skador bra. Jag får även tillbaka tex. känsel på ett känselstört ställe där jag har restsymtom. Långt ifrån allt men ändå. 

Men, som han sa, bara för att jag känner det som att min MS är lugn innebär inte att MR ser bra ut. 

Som sagt, håll gärna en tumme.




<3


Tankar

Mycket tankar i huvudet. 

Är ju medlem i en grupp på Facebook för oss med MS och även för anhöriga till MS sjuka. Någon hade skrivit och frågat om många förlorat vänner eller om äktenskap gått i kras på grund av sjukdomen.

Att få en sjukdom som MS innebär att man, oftast, får lära känna sig själv igen. Iallafall var det så för mig. Det tar lång tid att lära sig hur man bäst lever för att saker ska flyta på till det bästa. Sen felar det ändå ibland.

Jag har nog, till viss del, förlorat en del på grund av min sjukdom.  Jag orkar inte hela tiden underhålla vänskaper då umgänge tar mycket på krafterna. För en frisk människa är detta förmodligen jättekonstigt men att umgås och " bara prata " tröttar hjärnan mycket då kontoret redan är ganska uttröttat och ansträngt. 

Sen är ju inte jag riktigt densamma heller. Men sen å andra sidan är jag nu tvåbarnsmamma och prioriterar annorlunda också. Jag vill va pigg med min familj eller med min familj med andra. Svårt att förklara.

I morgon  har jag tid hos neurologen. Är lite stressad och orolig men jag hoppas på att det ska gå bra. 



Fotograf - Eric


Prickig korv

Den här lilla donnan och jag var inte riktigt överens när den här bilden togs. Jag hävdar att med mina 36 år på denna jord kan avgöra om det behövdes en rap efter matning. Emilia tyckte gott hon kunde fortsätta äta. Eller, sova med bröstet i munnen. Vilket det var hon gjorde och det tyckte jag också var onödigt.

Men nu är vi sams igen, kanske är bäst att skriva. Hi Hi. .

Nu vilar vi för att orka eventuellt skrik ikväll igen. Stackars, stackars, stackars älskling som har så ont. Man ser paniken i hennes ögon. Min lilla rödprickiga snuffsa.

Henke och Eric är på Kalles Lek och Lattjo och springer av sig. Åtminstone den ena av dom.

Ikväll kommer mina föräldrar och äter mat. 




Stackars

Den hör tjejen har haft en tuff kväll.


Pausar

Det känns som att livet, lite för mycket, kretsar kring barnskrik just nu.

Seriöst undrar jag om min kost, eller icke kost, spelar någon roll.

Stackars Emilia och stackars oss lite grann. Det känns som att det blev lite onödigt detta. Först mitt underrede och allt ont och sen det här. Lilla Snörpan.

Men det ordnar sig, såklart! 

Tack och lov

För de bra stunderna. De väger upp de jobbiga.

Ikväll var Anna och barnen här och vi hade det jättetrevligt. Anna och Emilia hade det väldigt roligt.

Tack för sällskapet.

Nu ska vi sova efter ännu en skrik kväll.


Min lilla groda <3


Hicka

Ligger med en hickande Emilia på mitt bröst. Snart vaknar Eric och Henke. 

Vi har varit uppe en stund och ätit och bajsat så nu, hoppashoppas hoppas, jag på ett par timmars sömn till.

Det regnar ute och jag kan tycka det känns lite mysigt med hösten nu. Men bara lite. Tända ljus, mysa i soffan med filt och en kopp kaffe. Verkligheten blir ju inte så, tyvärr, då jag känner mig så stressad ofta att jag prioriterar annat. 

Men jag ska försöka. 

Första månaderna av graviditeten var jag ju hur lugn som helst. Sista månaden där slog stressen till igen och tyvärr hänger den kvar. 

Men, som sagt, jag ska försöka. 

Problem solved

Nu, mina vänner, känner jag som en datatekniker. Jag känner mig jättesmart. Faktiskt.

Jag har löst kommentarsproblematiken. Minsann.



Minifom

Nu har vi testat Minifom sen igår vid den här tiden. 1-2 dygn kanderade ta innan man märker av någon effekt. 

Vi kan ju hoppas på stor skillnad iallafall. 

Ett par glada stunder har vi haft idag. Men mycket skrik också.



Pluttan

Den här onda lilla magen alltså..


Kommentarer?

Har det blivit något strul så det inte går att kommentera tro? Vet ett par som inte kunnat lämna sitt lilla spår. Maila gärna, i såfall, så jag får veta och kan se om jag har lyckats göra något fel eller om strulet beror på något annat.

krantzcarlsson@gmail.com 



Tuff kväll

Nu hoppas vi Minifom dropparna hjälper. 


Tankar och känslor

Det känns som att det är lite för mycket, just nu, och det medför att jag lätt kommer i ett deppigt mode. Det är ju, till viss del, därför Henke är hemma. För att jag inte ska glida ner för långt. 

Jag är väldigt orolig för min röv. Helt enkelt. Eller.. hela nedre partiet. Hur det kommer se ut på efterkontrollen, om jag behöver operera om, omfattningen av urin och bajsläckage i framtiden, orolig över samlivet. 

Jag har mycket ont. I rumpan, mellan benen, i mellangården.  

Lill - stumpan som skriker mycket. Idag har dock varit en helt ok dag. Tack och lov! 

Amningen som gör att jag blir mycket trött. På nätterna är det lockande att gå över på ersättning och bara sparka Henke ur sängen för matning och allt men amningen är det allra viktigaste att jag upprätthåller och det i sig är inte orsaken till mina bekymmer. Det blir en del i det hela bara. Skulle jag känna att det inte funkar skulle jag ju sluta. 

En hel del saker på det personliga planet gör också att det är lite tungt, just nu. 

Jag är väldigt lycklig. Tacksam och glad. För mina barn och min underbara man. 




Kämpig dag

Men vissa dagar måste väl va det kanske. Vi hoppas på en bättre morgondag, helt enkelt. 


Fotbollsspelare

Eric längtar till fotbollsträningen i morgon. Vi var ute en stund förut så han tränade. Sen gick jag en promenad med vagnen och Eric cyklade.  


Gunga

Vi beställde en gunga till lilla damen i veckan. Igår kom den hem. Först var hon lite skeptisk men idag funkade det så bra så hon somnade. Jag passade på att dammsuga. Eric fick äta Lördagsgodis och spela lite under tiden.

Den här låsta känslan som blivit med liten bäbis som har ont tycker jag är väldigt jobbig. Sen får jag dåligt samvete då lillan har ont och det är därför hon behöver en. Att jag tycker det är jobbigt känns inte ok. Men den känslan är nog ganska vanlig. Att man tycker det är jobbigt samtidigt som man vet att det är så synd om ens bäbis.

Nu kanske vi hittat något som hon mår bra av och som ger mig lite tid till annat än bara mat och magontströst.

Det ser ju inte så bekvämt ut. Hon låg inte så länge. I och med att hon somnade måste det ju varit skönt dock.

Lilla snörpan <3


<3


ALV

På morgonen idag hann jag med både det ena och det andra i städ och plockväg. Emilia sov länge på förmiddagen så det var skönt.

Idag har hon haft en bättre dag, vad gäller skrik, men det är långt ifrån bra.

Vi har fixat lite ärenden på stan och på eftermiddagen åkte Henke till jobbet en stund och jag och barnen var på ALV en stund.

Emilia började skrika och när jag skulle ta upp henne kände jag att hon bajsat. I stället för att byta blöjan där och sen bli tvungen att ge henne mat där nere också så hämtade Henke oss. Vi skulle ju inte va så länge så mormor och morfar skulle komma hit och laga mat.

Det gick bra, tyckte jag. Tråkigast är att jag har så ont i rumpan och mellangården. Och de främre regionerna också, för den delen. Jag kan inte va i en och samma ställning någon längre stund. 

Idag har jag även läst lite om den skada jag fick. Eller en tjejs egna ord om det. Tänkte jag skulle skriva om mina tankar om det men det blir nog bättre i ett eget inlägg. 



Pappas flicka


Lök

I inlägget nedan är det lök jag är sugen på. Jag kommer INTE skiva och steka ett kök.

Någon måtta får det faktiskt va. Ha ha..

Att bära eller inte

Emilia har ju haft mycket ont i sin mage den senaste tiden. Det skriks och det är tufft för henne. Vi har tillgång till utrustning att bära henne med men än så länge har vi inte känt att vi vill vänja henne vid det. Det är väldigt ( jag måste erkänna det ) jobbigt att va så låst som man faktiskt blir av att ha en skrikande bäbis. 

Jag vet när jag vaknar att jag inte hinner göra något innan det börjas. Sen är det inte många stunder det är tyst, förutom då hon sover, och det gör hon Tack och lov bra.

Vi har köpt en gunga nu. Jag känner att det jag behöver nu är någonstans där hon är nöjd som inte är på mig. Hon ligger på bröstet, vid bröstet och sover på mig. Jag älskar att ha henne nära men jag behöver ändå känna att jag har min kropp ifred någon stund på dagen.

Vi kommer självklart använda bärmöjligheten så småningom men det jag vill nu är att ha henne nöjd någonstans, som inte är i famnen, åtminstone tio minuter liksom.

Tänk att få sitta i någorlunda lugn och ro och äta frukost och dricka sitt kaffe! 

Så nu vet vi det. Varför vi väljer som vi gör. Vissa dagar, som igår, är ändå bättre. När man ändå tittar på TV kan man ändå ha bäbisgos med lite rumpbuff så då är det ju inget som " stör " heller för den delen. Förutom när det blir så tröstlöst att man inte hör vad man tänker.

Det ska nog ordna sig. Nu har vi använt dom där dropparna i en och en halv vecka, typ. Funkar inte det får vi testa några andra och funkar inte det så får vi vänta ut det.

Något jag tycker är jobbigt är att jag blir så låst med mat. Hon verkar, vad jag tycker, få mer ont beroende på vad jag äter. Jag är så sugen på kök nu att jag skulle kunna skiva och steka mig en och bara äta, rakt av. Broccoli,  blomkål, bearnesås, Fanta, Tacos..

När nu amningen funkar så bra är det ju synd att det ska kännas som att allt jag äter gör saker jobbigare för henne.

Nåja, det ordnar sig! Nu ska vi nog sova lite till här. Just nu ligger lillsnörpa i sin egen säng. Visst kniper det till ibland men jag tror, och hoppas hoppas hoppas, på att kunna sova själv ett par timmar. 

Men sen är det ju en kort stund nu när hon vill och behöver ligga på bröstet och sova också, för den delen. För samtidigt så är det ju mysigt, såklart. 

Min lilla bäbis <3 


Magnetröntgen

Idag har vi varit i Västervik för jag hade tid för magnetkameraundersökning. Jag ringde innan för att va helt säker på att jag kunde amma trots att jag får kontrast. Det var ingen fara, som tur var.

Farmor var med och hade hand om Emilia under tiden Henke var med mig in. Idag gick det ganska fort. Det tog bara en timma totalt där inne med av och påklädnin, kontrastnålsättning och så.

Jag hann att få lite panik vid ett tillfälle men Henkes hand på mitt ben och lugna andetag gör att jag klarar av det. Tror " programmet " de körde idag var lite annorlunda. Det var dessutom " bara " hjärnan som röntgades.

Så tråkigt att man kommer tillbaka till en verklighet där min MS verkligen är ett faktum. Jag känner den och vet om den hela tiden men det blir så uppenbart i detta läge.

En sak, som gjorde mig helt gråtfärdig, var att det hänt en olycka i de bakre regionerna när vi kom fram. Tur att jag gick på toa för att kissa så jag upptäckte det innan jag skulle ta av mig i sjukhusrock.

Nu ska jag amma min lilla plutta, eller gnällmånsan som Eric kallar henne allt ibland. 

1 månad


Trött

Lilla snörpan fick, förmodligen,  super ont igår då vi åt korvstroganoff med lök i. Hjälp vad hon skrek. Först som vanligt sen totalt otröstlig, panikslaget. Trodde hon skulle krypa iväg när hon kravlade omkring av smärtan.

Stackars liten.

Det var en del skrik på morgonen men sen har det varit relativt hanterbart.

Vi ska köpa en sån där gunga nu. Här behövs rörelse, och mycket närhet såklart, men någon stund vore skönt om något mekaniskt kunde sköta vyssjandet.

Nu cyklar Henke och Eric en stund och Emilia och jag vilar.

I morgon är det dags för magnetröntgen. Hoppas inte kontrasten är något bekymmer när jag ammar. Någon som vet? Kanske skulle ringt och frågat men det enda de undrat över i frågeformuläret är ju om man är gravid.

Eric verkligen älskar sin syster <3


Ok

Så lök äter jag inte mer när jag ammar.

Tiden skenar

Det känns som att tiden skenar. Jag vet inte vad vi gör med dagarna men fort går det.

Tråkigt är att mycket kretsar kring skrik här hemma, just nu, och då blir inte blogguppslagen så avancerade.

Jag har fortfarande ont i min rumpegumpestump. Och upp i den främre regionen. Börjar oroa mig en del för efterkontrollen och vad den kan berätta för mig. 

Den mest akuta smärtan är ju borta. Nu är det någon annan form av värk. Stygnen är ju borta och kroppen ska hålla ihop allt av sig självt. Det är så det känns. Det gör jätteont att sitta. Jag får till och med ont om jag ligger för länge i samma ställning. 

Toabesöken gör jätteont men går oftast bra. Henke är ju hemma när det är dags att gå så det är skönt. Då kan jag andas igenom besöket och sen ta en liten dusch. 

Jag har bara behövt gå en gång med Emilia själv, som tur är. 

Allt har kommit ifatt mig nu och ska jag va ärlig mår jag väldigt dåligt psykiskt över hela den här biten. Eller dåligt.. jag far illa över det som hände. Jag kan inte blunda utan att känna känslan av hur kirurgen drog i tråden hon sydde med för att laga mig. Hur jag, mot slutet, började få panik då det tog sån tid. Känslan av att bli sydd både längst bak och allra längst fram. Det bara kryper i mig och jag hoppas och ber att allt ska va bra så jag inte behöver opereras om.
 
Det var en liten rumpuppdatering. 





BVC

Idag har vi varit på BVC för att väga och mäta Emilia. Hon väger nu 4150 gram. 

Hennes magknip är kvar. Mest på kvällen. Nu har jag ätit korvstroganoff till middag så vi får se hur det blir med löken. 

Jag tror inte, egentligen, det spelar någon roll vad jag äter och dricker. Kanske att det är lite bättre.  Kanske är det inbillning och att hon har bättre stunder vissa dagar.

Det är synd om henne. Min lilla snörpa. 

Ikväll ska vi på föräldramöte på skolan. Mamma och farmor ska va här och ta hand om barnen så Henke och jag kan åka. 

Dop dagen är också bokad så det är skönt att ha saker fixat nu. Vi ska fixa inbjudningskort i morgon. 


Men vad?

Nu utesluter jag typ allt ur min kost. Eller, allt som är gott. Emilias mage är inte lika ond nu men det lomma och går ändå. Igårkväll och idag är inte att leka med för lill snörpa så då börjar man ju undra vad felet är.

Visst kan det ta tid innan det blir bättre men det känns inte som att det har med det jag äter att göra. Eller så är det en kombination. 

Synd om henne är det iallafall.

Finklädd

På valdagen, igår <3


<3


Fotbollsträning

Idag har Eric varit på sin allra första fotbollsträning. Han tyckte det var jättekul.

Emilia hejjade, sovandes, från vagnen.



Valdagen

Idag är den här. Den viktiga valdagen. Jag kan inte säga hur du ska rösta, det viktigaste är att du gör det. 

Jag tycker dock att man ska se bortom " sitt " eget, vad man själv tjänar på att rösta. Jag personligen tycker att man ska rösta för ett Sverige som bryr sig, för ett Sverige som månar om barnen och våra gamla. Ett Sverige som vill ha dräglig sjukvård och kunna ta hand om sina sjuka. Som tex någon med MS, att man inte ska få det sämre när man inte har så bra förutsättningar. Det finns massvis med exempel, tog mig själv och min diagnos då den är närmast.

En sån här dag tycker inte jag det är viktigast vad jag själv får över. Jag tycker man ska tänka på Sverige som helhet, på alla olika ekonomiska skikt. Att de inte ska va så stora, som de blivit.

Jag tänker inte rösta för att de som redan har mer ska få ännu mer och de som redan har det dåligt ska få det sämre. 

Barnen är vår framtid så det är en viktig punkt, tycker jag. Våra gamla människor har byggt upp det vi har idag. De ska också ha en dräglig tillvaro. 

Politik är inte lätt att diskutera eller ha åsikter om. Alla tänker så olika. Men viktigast är ändå att vi slutar tänka så kortsiktigt att vi låter vissa parti ta så stor plats hos de " riktiga " politikerna.

Det är vad jag anser. 


Lugn dag

Tröttheten har tagit sitt grepp om mig. Jag försöker vila mig så mycket jag kan men tyvärr sviktar humöret lätt när tröttheten blir för stor.

Jag vill ha ordning, här hemma, och stressas lätt och när Emilia skrek som mest var det extra kämpigt. 

Jag vet att det inte är lätt att ha små barn eller, för den delen, flera barn. Men det är även helt fantastiskt underbart. Min trötthet och mitt humör är övergående. 

Ikväll har mamma varit här och vi har grillat. Sen gick vi till lekparken och mötte familjen Kronstrand. 




Städ och fixardag

Idag sov vi nästan till 11, Emilia och jag. Jag är ju vaken en del på nätterna så jag unnar mig den lyxen när jag kan. 

Emilia sover många timmar åt gången på natten så jag behöver pumpa lite i halvtid, sen drömmer Eric ibland så han behöver lite mys, sen ska Emilia äta, bajsa och äta igen. 

Större delen av natten har hon sovit på mitt bröst så det betyder ju inte djupdjupdjup sömn för mig.

Sen har vi nog kommit tillrätta med allt magontet. Jag utesluter mjölk och lök så nu är det 50% bättre. Päron !! är tydligen också magknipframkallande och så även kolsyra så man kan väl konstatera att min redan ganska tråkiga kost är ännu tråkigare.

Nåja, jag kör på. Jag vill ju amma. Men jag vill ju även äta något gott. Det kan jag ju men det är ju synd om lill snörpa. 

Sakta men säkert, om någon vecka, kan jag ju prova lite smått. Just nu vet jag ju inte VAD hon får ont av. Det kan ju va allt, men det tror jag inte.

När jag vaknat tog vi ett litet plock och städ tag. Eric ville dammsuga, Henke plockade och så även jag. 

Nu äter Emilia sen ska vi vila. Vi skulle fikat hos farmor men jag och barnen, så härligt att dom är två, åkte hem så Henke bara stannade kvar.

  

Dopet

Nu börjar vi bli riktigt sugna på att planera dop för lill skrutta. Min dopklänning är tvättad så det ska bli kul att våra barn döpts i Henkes och mina dopklänningar. 

Jag har lite planer till dagen i fråga. Känner mig lite mer fixarsugen inför det än sist. Då mådde jag ju ganska dåligt psykiskt också så det mesta var bara kaos. 

Kan väl inte påstå att saker är tipp topp nu heller men det är ju inte på samma nivå som då. 

Nu ska vi sova, hoppas hoppas. 




ALV

Idag har hela familjen varit i ett par timmar på ALV.  Emilia sov sig igenom besöket. 

Vädret var så bra, sällskapet toppen och barnen lekte så bra.






Lekstund

I eftermiddags träffade vi Anna med barn och Åsa med barn i lekparken här vid oss. Jättekul att få ses och jag är glad över att jag orkade gå dit.

Barnen lekte bra och vädret var fint. 

Härlig eftermiddag <3 

Mammas lilla snörpa <3

Min lilla älskling som har så ont.


Måste lära mig


Att ta korten åt rätt håll.


Sempers magdroppar

Vi ska börja med Sempers magdroppar och även försöka rapa Emilia efter varje måltid. Det är inte lätt då hon är otroligt svårrapad. Vi ska även massera magen och ha henne med hennes mage mot bröstet.  

Det är inget konstigt i sig att barn har ont. Emilia har nog inte mindre ont av att hon äter så mycket. På en vecka och ett par dagar hade hon gått upp 450 gram så amningen funkar iaf. 

Trist är dock allt skrik. Innan har hon inte skrikit på nätterna. Hon har haft svårt att komma till ro och somna men inte vaknat av att hon haft ont. 

Den här natten har inte bjudit på mycket sömn för mig då jag buffat hennes rumpa på mitt bröst från 23 - 6:20.

Vi har ju varit uppe och ätit och bytt blöja där i mellan, såklart. Men är ickeond mage på Emilia ger mig, nästan, så mycket sömn annars. Eller har gjort,  i allafall.

Nu hoppas vi detta bara är för en kort period. Tyvärr verkar det bli värre och värre. Igår var dock kvällen lugn men då blev natten jobbig. 

Lilla snuffsan  <3 

Testar



Cirkus

Ikväll har Henke och jag varit på Cirkus med Eric. Det var kul att komma iväg och göra något med bara Eric. Vi har dessutom inte kunnat gå de andra två gångerna det varit Cirkus i stan.

Henke fick dessutom va med i showen. Varför korten blir felvända är fortfarande ett mysterium. Det kanske har med att göra hur jag tar korten med mobilen..


Sjukskriven

Jag träffade en jättebra läkare igår. Jag nämnde inte för henne att jag har MS men hon hade läst på om mig innan, antar jag. Hon resonerade som så att jag borde inte behövt ha pressen att klara två barn själv med " bara " den. En frisk kvinna som får sfinkterruptur kan behöva va sjukskriven i ett halvår. 

Så skönt att inte behöva känna att det är konstigt att jag känner som jag gör. 

Alla anus är olika. Alla människor är olika. 

Jag är tacksam för den månad, jag tyckte det räckte så, som Henke är hemma. Nu tar vi en dag i taget och sen får vi se hur saker är om en månad. 

Vet inte varför bilden blir felvänd, men söt som socker är hon oavsett <3


Ont

Idag måste vi till Apoteket och köpa något för Emilias onda mage. Värken tilltar och hon får mer och mer magknip för var dag som går. 

Inget som märks så länge man har henne på bröstet eller bär omkring men så kan man ju inte spendera hela sina dagar i det verkliga livet.



Henke och Emilia

Emilia har börjat intressera sig, korta stunder, för omvärlden. Hon " pratar " och tjoar. Så kul men samtidigt får jag panik över hur fort tiden går. Min lilla bäbis. 

Hon är ju, såklart, bäbis än och länge men ändå. 


Tid hos läkare

Idag har jag en tid på sjukhuset. Henke får inte va hemma längre om inte jag har ett läkarintyg så jag hoppas få hjälp med ett sånt idag. 

Det är enormt stressande, hela den här biten med toalettbesöken med en liten, att jag ska göra Eric i ordning för skolan på morgonen med risk för att jag behöver gå på toa, Eric behöver gå på toa och en skrikande bäbis.

Att kunna bara sitta kvar och slappna av till man är färdig med såna scenarion i tankarna är ganska,  enormt, stressande. 

Jag har fortfarande väldigt ont och behöver lägga mig och vila, till och från. Emilia har kommit in i något skrikande så det innebär att man måste ha henne på bröstet mestadels av tiden och det är inte heller så näpet när man kanske inte klarar av sin egen tyngd, hela tiden.

Usch, jag känner mig så gnällig och värdelös. Men sen samtidigt så måste man ju känna sina begränsningar. Henke märker dessutom på mig att jag inte är redo för att själv behöva ha ansvaret över det mesta. 

Värdelös och gnällig känner jag mig inför Henke. Vad folk i övrigt kan tänkas tycka om att Henke är hemma än det struntar jag i. Har man varit i min situation med MS, dessutom med stresskänsligheten och tröttheten och allt som tynger mig med det, då kanske man förstår om man inte gör det ändå. Folk pratar och har åsikter, kan man ju bara tänka sig. Jag är ingen övermänniska som klarar av hur mycket som helst.

Det är ju inte så att vi njuter och bara har det bra. Det är väldigt jobbigt, här hemma, faktiskt. Det är så mycket på bättringsväg, absolut, men bra är det långt ifrån.

Nu ska jag snart ge Emilia mat sen ska jag försöka köra bilen till sjukan. Men det ska nog gå bra. 




Söndagsmys

En uppdatering har gjorts, här i min blogg app, så nu är allt väldigt annorlunda.

Tänkte jag skulle bjuda på en bild också, när jag ändå är här och klurar över hur det funkar. 


Sep. 06, 2014

Eric och jag hade Fredagsmys igår till Gladiatorerna med popcorn.




Amning

När vi fick Eric vet jag att jag slogs av mycket tankar och känslor. Jag har ju berättat för er, så ni vet.

Just den här låsta känslan när man ammar kan ju va lite påfrestande. Den här gången vet jag att det är en så kort tid, intensiv och kort i förhållande till hur fort tiden i övrigt går.

Jag ammade Eric i fem månader sen uppdagades hans komjölksproteinallergi och då tyckte hon på BVC att det var lika bra att lägga ner. Jag var inställd på längre amning men så blev det ju inte då.

Jag tänker inte sätta någon tid på detta nu. Jag ammar så länge det känns bra. Och det jag inte kan förstå är hur det inte skulle kunna kännas bra? Jag är FÖR amning och jag visst kan jag också känna att jag skulle vilja ha avlastning med all matning, ha avlastning så jag kunde få liite känsla av " frihet " att göra något för mig utan att stressas av maten jag har med mig MEN nu är ju detta en så kort tid. Sitta och glo och göra det JAG vill hinner jag med.

Bröstmjölk är det absolut bästa man kan ge sitt barn. Så smidigt och hela den biten också då det alltid är i rätt temperatur och alltid med.

Det känns som en så naturlig sak att man prioriterar bort sig själv en kort period i sitt liv för sitt nyfödda barns skull och det är väl så det ska va, tycker jag.

Alla har vi åsikter och tankar om detta ämne. Ingen har ju mer rätt eller fel än någon annan. Det jag vet är att jag kommer amma i den mån Emilia har fin viktuppgång och mjölken räcker för henne. Och i den mån jag orkar. Skulle det bli en negativ grej är det ju inget att fortsätta med.

Idag testar vi amningsstruten igen. Tänker om magontet beror på att det rinner på för mycket för min lilla snorpa.

Henke och Eric är på ALV och vi tjejer Lördagsmyser <3


Sep. 05, 2014

Sitter och ammar Emilia nu sen är det blöjbyte och lite mys innan sovdags. Ibland vill hon äta ganska ofta på kvällen innan hon ska sova. Det är inte lätt att veta när det faktiskt är sovdags.

Det verkar också, tyvärr, som att hon är känslig för mjölk. Inte så att hon är allergisk men hon verkar besvärad när jag ätit eller druckit något mjölkigt.

Det är ju inget ovanligt och säkerligen något övergående.

Nu är det blöjbytedags.

Bäbismyser




Tack <3

Stort tack för de kommentarer jag får från Er. Det värmer gott, ska ni veta.

Jag kan inte svara på dom via appen jag bloggar med och starta datorn gör jag så sällan. Så jag hoppas ni förstår att det inte är av otacksamhet som jag bara publicerar kommentarer utan att svara.

Tack <3


Lite creepy

I början av veckan, vid 5 hugget på morgonen, startade TV:n i vardagsrummet. Jag var vaken för att Emilia ätit precis.

Nu startade förstärkaren till TV:n när vi sitter här.

Hmm..

Sep. 04, 2014






Kanske inte det trevligaste inlägget, Sfinterruptur

Den första veckan hemma var både den absolut bästa och värsta i mitt liv. Äntligen hade vi fått vår efterlängtade bäbis, jag fick min vaginala förlossning men jag fick så mycket mer på köpet med sfinkterrupturen.

Vi missade att köpa en tarmreglerande medel då det blev lite mycket att stå i första kvällen. Dagen efter föll det också i glömska så ni kan förstå att jag hade enorm problematik med toalettbesöken. De är inte så smidiga nu heller men då, utan något som kapslar in avföringen, blev allt fruktansvärt jobbigt.

Vi kom hem på Tisdagseftermiddagen och på Onsdagen skulle vi ner till Västervik för att göra PKU testet som görs efter att barnet är 48 timmar.

Jag fick ringa ner och meddela att vi blev sena då jag satt på toaletten och väntade på att kunna få någon känsla av att jag var färdig.

Smärtan, oron för att något skulle gå sönder och uppgivenheten då jag kom till ett läge där jag liksom inte kom vidare.

Att torka mig innebar en extrem panik och ångestkänsla då jag inte ens kunde hitta mitt eget anus. Allt mellan benen och bak i rumpan var så svullet att jag inte på något vis kunde vare sig känna igen mig själv eller hitta det jag behövde. Det var bajs överallt, om inte annat kändes det så, och jag grät i panik.

Jag var så svullen så det kändes som att min mellangård i själva verket var en nästan halv bomullspaket ihoprullad.

Jag försökte duscha mig ren men det var inte lätt då jag varken kunde hitta eller inte vågade vara där och ta.

Till slut erbjöd Henke sig att hjälpa mig. Den känslan.. sån otrolig tacksamhet samtidigt som jag inte vet hur han ska kunna älska mig efter att ha sett det han sett och gjort det han gjort.

Han tyckte sig se något som kanske inte riktigt var okej efter allt torkande och styrande så när vi ändå var och och gjorde testet så gjorde en sköterska e undersökning och konstaterade att allt var i sin ordning.

Veckan fortskred, lättad över att saker såg så bra ut som man kan begära. Trots det var toalettbesöken en fasa. Dels gjorde det så vansinnigt ont och jag tror inte någon som är sydd både uppe i tarmen och i slut muskeln bajsar utan den minsta oron.

Jag åt väldigt lite och drack ännu mindre vilket gjorde att det gick aningen trögare och jag ofta fick avsluta toalettbesöken ofärdig vilket innebar ännu mer smärta under dagen.

Till slut började Laculosen göra sitt, alla päron och allt vatten som jag till slut insåg att jag behövde dricka göra sitt till och jag började äta det jag behöver.

Tror det var förra Fredagen som jag, för första gången, gick på toaletten och därifrån med känsla av att jag, faktiskt, var klar.

Det är en enorm stressfaktor för när jag behöver gå då behöver jag gå. Det var ett par gånger, den första veckan, som jag blev förvånad över olyckan som hänt. Då var jag ju så öm så jag inte kände.

Detta är inget jag önskar någon men det positiva är att det blir bättre. Det är långt, långt ifrån bra men det är hanterbart


Grattis morfar / pappa

På din födelsedag!




Sep. 04, 2014



Tröttheten från igår hänger kvar. Jag känner mig lite all over the place, rent känslomässigt. Helt normalt med tanke på situationen, antar jag.

Oron över neurolog besöket där min MS gör sig påmind..

Nu ammar jag Emilia sen ska jag vila. Och hon också förmodligen. Eric leker på sitt rum och Henke jobbar hemifrån mellan göromålen.




Tröttheten

Nu känner jag hur tröttheten satt sina klor i mig. Amningen tar sitt sen antar jag att man nu börjar slappna av lite i hela den här grejen, efter skadan och det, så allt kommer nu.

Det blev ju så mycket på en gång så det är ju inte så konstigt.

Emilia sover, * peppar peppar * ganska långa stunder på natten. Hon äter sista gången mellan 00 - 01 sen vaknar hon för mat någon gång mellan 5 - 7. Jag måste ju dock upp och pumpa brösten där i mellan så sömnen är ju lite störd ändå.

Hon på BVC sa att det är väldigt ovanligt med barn som har rutiner redan, men det finns. Emilia har haft samma mönster på både mat och sömn sen nästan vi kom hem. Häftigt, faktiskt.

Sen har hon ju börjat småskratta och prata. Det är inte heller så vanligt men riktigt häftigt. Igår pratade hon med pappa Henke en liten stund på skötbordet och hon pratar, innan sovdags, med mobilen ovanför sängen.

Hon ligger och gör små gurglande ljud och låter jättelycklig.

Hon har inte den där extremhungern heller. De flesta spädbarn vaknar ju och gallskriker av hunger, direkt. Det är först när de är några månader de kan va vakna ett tag innan de ger tecken på mat. Emilia är inte så heller utan hon är väldigt lugn och beskedlig. Hon KAN låta, det har vi hört och även hon kan ju tycka sig va vrålhungrig, men det är häftigt att se hur hennes lilla personlighet är där inne och att man ser hur HON gör. Ni förstår nog hur jag menar.

Min lilla prinsessa <3

Min älskade Eric är i skolan. Han är så duktig och det verkar som det går bra. Finns ju ingen anledning att det inte skulle det men ändå.

Nu har vi nog ätit klart här. Det finns så mycket jag vill hinna med på förmiddagarna men dom springer iväg.


Suddig bild




Sep. 02, 2014

Tanken är att jag, vid något tillfälle, ska berätta för er om den första tiden med min sfinkterruptur. Livet har inte varit sig likt men sakta men säkert, dag för dag, börjar saker bli lite lättare. Jag läker och smärtan är inte densamma men jag har ont, riktigt ont. Det känns som att detta är någon form av smärta som kommer va bestående men jag hoppas såklart att så inte är fallet.

Det är ju ändå bara 16 dagar sedan så det år väl en läkprocess som pågår.

Jag har sagt det så många gånger men det tåls att sägas igen - jag är så enormt tacksam över Henke. Det vi gått igenom de senaste två veckorna önskar jag inte någon.

Ikväll var Eric och jag en stund på Kalles Lek och Lattjo. Jag ville hitta på något skoj för Erics skull, bara han och jag. Farmor var snäll och var här och hjälpte Henke rensa och fixa i trädgården och Erica passade Emilia. Tack <3 Det var kämpigt att va där då det gör ont och så. Jag tror nog att jag är starkare än vad jag är men när jag ser hur glad Eric är så klarar jag av det!



Nu ska vi se TV och mysa!


Sep. 02, 2014




Kläder

Idag var Pernilla förbi med kläder till Emilia <3 Så gulligt. Synd att huvudpersonen sov sig genom det snabba besöket.

Tack så mycket <3

Tiden

Jag vet inte vart vi gör av dagarna men fort går det. Men vi har det bra.

Älskar att få stunder med Emilia och bara bäbisnjuta med henne sovande på bröstet. När Eric ändå är i skolan tar jag mig den tiden.

Jag tycker det mesta funkar mycket bra, än så länge. Visst är det trist att jag har så ont i rumpan och allt sånt men bortsett från det är allt väldigt bra.

Jag har sjukskrivit mig den här veckan. Jag vet inte hur jag skulle klara allt själv som läget är. Nästa vecka är ett annat kapitel men vi får se hur saker och ting löser sig.

Nu är det amningsdags <3

BVC

Idag har vi varit på BVC med lillsnuffsan så nu väger hon 3400. Jag är så glad över att amningen funkar så bra.


Sep. 01, 2014




RSS 2.0