Kbt i morgon igen

I morgon är det återigen dags för kbt och lilla sessan ska följa med. Har ju inte så mycket annat val än att ta ned henne.

Jag tänker ofta på hur skönt det är och vad långt jag ändå kommit i resan med mig själv via terapi. Visst, det tar sin tid, men jag har verktyg för att hantera mycket stress och ångest i dagens läge mot hur det en gång var.

För några år sen kunde jag få såna ångestattacker, såklart oftast på natten, så jag skakade så jag fick ont i kroppen efteråt. Jag kunde ligga vaken i timtals och oroa mig för framtiden osv osv.

Jag är långt ifrån bra nu men jag är på alldeles fin god väg. Och det tackar jag för! 


Lugn kväll

Vi har en lugn kväll. Middagen blev sen då vi var på tippen efter att Henke slutat.

Nu sitter Eric vid TV spelet en stund.  Emilia bygger med lego, eller flyttar omkring legobitarna kanske man kan säga,  och jag sitter här och kollar nätet lite. 

Henke är iväg en sväng men kommer väl till 20 tiden.




Shoppat idag

Idag har ju Emilia och jag fikat på stan och passade då på att gå in på Lindex. Jag har länge varit sugen på en tröja med fina fjädrar på till Emilia. Nu fanns den inte i den ljusrosa färgen jag tänkt mig så det fick bli en vit i stället.

Sen var det rea på ett par leggins med volang i stjärten.


Bra dag

Vi har haft en fin dag idag. Fika på stan med goda vänner, lite shopping och efter att jag hämtat Eric åkte vi till min pappa och grillade korv till lunch och träffade en del av våra släktingar som mellanlandat. 

Nu tar vi det lugnt, Eric och jag. Emilia sover och det regnar. Jag har tänt lite ljus och vi kikar lite på TV och jag fixar lite mellan varven. Känner mig lite trött nu men det är ju inget konstigt när en hel dag gått.



Nyhetsmorgon

Nu sover Emilia en liten stund och jag sitter och tittar på Nyhetsmorgon. Jag har bytt sängkläder nu på morgonen. Har inte gjort det innan med tanke på att vi inte haft någon tvättmaskin och tvättberget har vuxit ändå.

Mysig mysmums

 

Försenade paket

Igår fick Emilia sina paket från farmor, dr hon skulle fått på födelsedagen.

Kul att få öppna paket igen, tyckte en fokuserad Emilia.


En av de mest tänkvärda skärmdumpningar

För folk i karriären, för folk med behov av lite extra köpt fritid när man lämnat av sina halvsjuka barn på skolor och förskolor.. de här orden är till er.


En vanlig förkylning kan bli den sista drabbningen för ett barn, eller vuxen för den delen, med ett dåligt immunförsvar till följd av olika sjukdomar. Tex cancer.

Många är vi som propagerar just det populära " fuck cancer " men när det kommer till handling och en så enkel sak som att hålla sig eller ens barn hemma när man är sjuk, då har man inte riktigt förstått och behöver en liten väckarklocka. 

De här orden längre ner är hämtade ur " Prinsessan Louise av Ekerös " blogg. En blogg om en alldeles för ung flicka som slåss mot leukemi. Hennes storebror går i förskoleklass och har redan dragit hem en förkylning som nu drabbat den sjuka lilla Louise som blivit inlagd med dåliga värden.

Tänk om och tänk igen innan vi är snabba med att skicka iväg smittan ut från våra hem och in i ett hem där det kan få hemska konsekvenser. 

Värre än en sämre lön den månaden.

Självklart kan man inte gömma sig för sjukdomarna som tar fart nu när skolorna börjar men alldeles för många är för snabba att skicka krassliga barn. Eller, för den delen, gå iväg själva. 




Friidrottstävling

Idag har vi varit i Södra Vi på en första av fyra deltävlingar i friidrott. Eric tyckte det var jättekul. 

Han tävlade i 60 meter och kulkastning. Som avslutning var det en stafett.


Ligga ner och amma

Tack och lov, säger jag, för att det funkar att liggamma för oss för hjälp vad dåligt vi sover om nätterna.

När Emilia äter kan jag slumra under tiden och får hon bara ligga länge somnar hon också om.

Skulle jag inte amma, som det ser ut för oss nu, skulle jag aldrig någonsin orka. Visst är jag vaken på natten, många gånger och länge ibland,  men det är smidigare att bara lägga sin bäbis intill sig och dra upp tröjan än att tex göra flaska mitt i natten eller bara försöka söva om.



Tiden.. hallå??

Alltså, det här med att va föräldraledig kan jag ju tycka är ett skämt. Alltså, inte att va det.. det är en förmån att kunna få vara hemma med sitt barn men just ordet " ledig " Ledig vart då, undrar jag.

Dagarna bara rusar i veckorna och skenar på helgen. Emilia är en rörlig liten stumpa och mellan alla " aja baja " och " fy " och " nej " så försöker man ju slänga in en tallrik i diskmaskinen eller hinna fundera på om man hunnit äta frukost när klockan slår lunch. 

Jag vill blogga, jag vill luta mig tillbaka och bara koppla av men jag har fullt upp att va föräldra " ledig " om dagarna.

Är så glad att jag ändå kan lägga två jättebra veckor bakom mig där jag funkat. Allt annat kommer jag hinna med så småningom. 




Kvällspromenad


Sötaste lilla sovrumpan


Uppvaktad

Min kära make kom hem med en vacker bukett till mig på lunchen.

Ibland är det lite mysigt att få bli lite bortskämd.


Astrid Lindgrens Värld

Idag på eftermiddagen åkte jag och barnen ner till Alv en stund. Anna var där med sina barn och vi hade en riktigt trevlig eftermiddag tillsammans.






" Alla borde få träffa en Henrik "

Idag firar vi årsdag, jag och Henke. 1997 var året och just dagens datum då vi först blev tillsammans. Vi har haft våra duster, varit på olika håll kortare perioder, men vi har ändå aldrig helt lämnat ifrån oss alla känslor. Det var lite turbulent de första åren, till och från, och man får ha i åtanke att vi var unga när vi träffades och alltså vuxit upp och " blivit stora " tillsammans. Samtidigt som vi vuxit upp som individer har vi även vuxit samman till ett team.

Från den dag vi träffades till dagens dagar får Henke mig att växa. Jag trodde, på riktigt, inte det var sant där i början när han fullkomligt överröste mig med fina ord. Jag växte otroligt som människa och gick från en person med dåligt självförtroende och inlåst känsla till ett mycket ljusare skimmer i mitt hjärta.

Vi har skrattat, gråtit, bråkat, älskat, tjafsat, tyckt lika, tyckt olika, tröstat, gått varann på nerverna, vuxit upp, vuxit samman och alltid, alltid varit varandras trygga punkt i livet.

Jag brukar säga ibland att jag önskar att alla fick träffa en Henrik. Visst, vi har våra dagar men just den känslan han gett mig i mitt bröst. Att jag känner att oavsett så duger jag för honom. Han älskar mig i alla väder, kläder och humör. Han hittade in i mitt liv precis vid rätt tillfälle. 

För Alltid




Sovstilen

Sen så länge jag kan komma ihåg har Emilia, när man lägger henne, direkt vänt huvudet åt sidan för att få nappen och snuttefilten. Hon somnar så och därefter lägger hon sig ganska snabbt på sidan med fötterna ut genom spjälorna. 

Det är så gulligt och i början var vi så noga med att lägga in de små fötterna innanför men det spelar ingen roll. Hon är snabb med att få dom genom där igen.


Ny tvättmaskin

Vår nya tvättmaskin kom igår men iom att Eric hade sin friidrott och så blev den inte inkopplad men nu idag ska Henke fixa det. Det märks av att vi har två barn på tvätthögen, kan jag säga.

Ho ho ja ja.. det finns lite att göra vad gäller tvätten. Men jag tror jag kommer mjukstarta vår nya maskin så han inte ger upp direkt. 

Nej vars.. hur som helst, jag hoppas vi blir nöjda.

Friidrott

Ikväll har Eric varit och tränat friidrott igen. Det var en liten avslutningsfika med diplomutdelning för det kommer vara ett litet avbrott nu innan de börjar träna inomhus i Oktober.

Nu har han testat tre gånger och verkar verkligen tycks om det. Jättekul när man hittar rätt.



Lilla snoffsan

Idag var det en jobbig dag för lilla Esmeralda. Vi har varit på bvc för läkarbesök och redan vid anblicken av " farbror doktorn " skrek hon. Så ledsen. 

Det var, helt klart, fel tid för henne då hon var så trött på vägen ner att hon somnade i bilen. 

Hon vägde, vad vi tror ska dubbelkolla vid tillfälle, 

Vikt: 9410 gram
Längd 76 cm

Sprutorna gjorde ont och då skrek hon ju, så klart, ännu mer. Mitt lilla gryn.

Ingen feber än, så det är ju skönt. De första två gångerna med vaccin har hon haft feber runt 38 i ett par dagar. 

Inte lätt att få till en bild där mamman ser vettig ut och barnet inte blir suddigt. Här har jag ju, dessutom, fått till något märkligt sken i bilden. Men vad gör det.


Jo men

Eric fick väcka Emilia idag. När klockan ringde i morse var det både en trött plutta och mamma. Den senare var ju dock tvungen att ta sig upp. Men vad gör lite sömnbrist om 100 år, som man kan säga. 

Nu sitter jag här, väntar med att söva Emilia för jag ska på kbt vid 10 och måste ju ta med henne så det är ju bra om hon sover åtminstone en del av besökstiden. 

Vi har ätit lite frukost och nu leker hon lite med sina grejer när jag sitter här. Det är ju inte direkt några längre stunder man kan ta sig för något så här men man får passa på.


Pluttan


Så påfrestande

Jag förstår ju att Emilia har det jobbigt med tandsprickning och separationsfas och att jag äter lite för mycket mjölk i min kost men helt seriöst tar det alldeles för mycket att inte få sova. Hon brukar va vaken och äta varannan timma men nu sen flera nätter tillbaka har hon svårt att komma till ro mellan nattamningarna. Gnyr, gråter, skriker, sparkar med benen, ligger vaken länge..

Det blir så otroligt varmt i det rum vi sover i då jag har dörren stängd hela natten så hon inte ska väcka resten av familjen.

Ibland måste man få gnälla av sig och vad passar väl bäst då än att blogga lite såhär när jag ändå inte kan sova.



Lite upp och ner och kors och tvärs

Det är en hel del som händer i kulisserna. Eventuellt dras ridån upp inom en framtid, vi får se. 

Jag är glad över att jag varit en bra mamma även idag. Jag har inte varit arg, knappt, en gång. Jag hanterar stressen att komma iväg så bra att jag blir riktigt stolt över mig själv.

I morgon ska jag på KBT med Emilia. Jag hoppas jag kan pricka in att söva henne till dess. Annars är hon vaken och då löser det sig. På eftermiddagen är det dags för ettårsläkarbesök på BVC och vaccination.




Trött idag

Vår lilla stumpa har en jobbig period just nu. Jag misstänker, och ser för den delen, att det är tänder på väg. Hon är väldigt närhetskrävande och sover otroligt dåligt. Hjälp mig vad lite vi sovit inatt.

Jag vet ju att den här perioden är snart över. Snart lämnar jag även henne i skolan, det går så fort, men när nattsömnen strular så har jag svårt att hålla humöret.

Men jag tycker ändå det funkar. Jag tröstäter glass och dricker nu kaffe och kikar på Nyhetsmorgon. Stressas lite av det faktum att tvätthögen växer och vi behöver ha en ny tvättmaskin då vår gått sönder.

Nöjd kille i kalasrummet igår. 


Kräftskiva

Igår kväll när barnen somnat pyntade vi köket, tog på partyhattar med kräftor på och högg in på kräftor, ost och bröd. Så mysigt.

Nu kan man ju tycka att det är hur fånigt som helst att bara två personer gör en sån sak men vi hade det så trevligt och det satte guldkant på den kvällen.

Jag vet inte varför bilderna blir så suddiga. Jag misstänker att det beror på att jag är skakig och kameran då inte kan fokusera som den ska. Men ni ser ju hur mysigt vi fick till det.




Härlig kalasdag



Kalasdag

Idag ska Eric ha sitt födelsedagskalas på Kalles Lek och Lattjo. Han är så laddad och glad. Emilia vet ju inte vad som är på gång men hon lär nog verkligen gilla det stället också.

Henke och jag kommer nog va ordentligt motionerade när kalaset är slut.



Oj då

Där Emilia har sin spjälsäng hade vi tidigare som ett litet minikontor med hyllor som jag nu bad om att få bortplockade då det bara såg konstigt ut med hyllor på det sättet ovanför hennes säng.


Men frågan är väl om det inte var bättre när hyllorna var där än att mycket av tapeten skulle följa med när han tog bort hyllorna.

Vi ska ju ändå göra i ordning just det här rummet så småningom men inte just nu. Det har vi inte pengar till.

Så nu, istället för att störa sig på hyllorna kommer jag ju störa mig ännu mer på detta.

Suck..


Fotograf - Eric


Jag har beskurit fotot men förutom det tycker jag han fick till det så fint med ljuset. 

Födelsedag

Emilia firade ju sin ettårsdag i Måndags. Av olika anledningar är hon inte färdiggrattad men här är några av hennes presenter som hon fått.

Emilia tackar så mycket för presenterna. 

Av kära grannarna och gudföräldrarna Helena och Per med barn fick hon en jättesöt klädhängare med ugglor på, den populära tuggleksaken Sofia giraff och en jättesöt klänning / tunika med bilar på från Polarn o Pyret.



Av farmor fick hon en brandbil. Tror farmor skulle handla kläder också, så småningom.



Av kusinerna / gudmödrarna Erica och Elin och deras mamma  Pernilla fick hon en bok ( som hon verkligen tycker om att bläddra i )och en liten speldosa med bild.



Av mormor och morfar fick hon en gullig hund i en väska och pengar.



Av oss fick hon en leksaksmobil med en hel del roliga ljud. En peng är även insatt på hennes konto.


Lugn eftermiddag

Eric är lite småförkyld så nu i eftermiddag när Emilia sovit har vi tagit det lugnt. Jag har fixat sallad till middagen sen har jag slöat en del. Eric bygger med lego och tittar på TV. Ibland måste man få göra sånt också.


Snart kommer Henke från jobbet. Han är saknad här hemma. På ett bra sätt.

Här är en bild på en skolredo kille i Måndags.



Fredag

Emilia sitter och gnager på ett äpple och jag har ätit frukost och kikar runt lite på internet. Hela tiden med ett öga på henne, såklart. Hon får inte bort några stora bitar men det är skönt att gno med den lilla tanden i ett gott äpple, det märks. Små bitar får hon loss och den del prickar rätt. 

Nu har vi bockat  av en vecka och det känns skönt. I morgon är det Lördag och ledigt och jag ska unna mig att ta det lugnt. Det känns som att vi haft ett bra flow denna vecka där det mesta fungerat och jag har kunnat få lite gjort i hemmet också.

Så glad för att det funkat så bra.


En ( eftermidd ) dag på stranden

Som rubriken säger var vi på stranden i eftermiddags. Vår kära granne, hennes två barn och jag med mina. Hon har en son på tre år och en på åtta månader och trots den stora ålderskillnaden mellan Eric och A hittar de ändå på något vis ett sätt att umgås och leka. 

Idag, på stranden, byggde Eric ett slott med en vattengrav runt. Han byggde även ett till A och de körde med båtar, plaskade i vattnet, Eric övade på att simma, de fikade och tiden gick till det var dags att åka hem.

Emilia sov största delen men vaknade och fick känna på vattnet men hon huttrade så mycket att jag tog upp henne och hon fick leka i sanden i stället.

Idag är första dagen som det faktiskt varit påfrestande på riktigt. Mycket på grund av att Emilia vaknade 6:15 för att äta och sen inte somnade om, sov inte alls så mycket på förmiddagen vilket resulterade i en hel del gnäll, sov inte alls så mycket som hon behövt på eftermiddagen vilket resulterade i ännu mer gnäll. Henke och Eric var inte hemma på kvällen vilket resulterade i en trött hjärna och kropp som nu sitter här och snart ska äta lite kvällsmat med maken och sen sova.

Men jag är så glad för att det funkar. Det funkar, och visst kommer det komma dagar som kanske inte så fullt så bra men nu vet jag att jag har fyra dagar i bagaget som jag tagit mig genom. Av bara farten, med lite jävlaranamma och lite envishet kan man komma långt. Sen skadar det ju inte att man har mycket fina människor omkring sig som hjälper till utan att ens veta om det <3 





Syskonbild


Friidrott

Förra veckan och den här har Eric varit ute i Södra Vi för att träna friidrott. Han har ju testat fotboll men med två föräldrar som inte är så värst intresserade halkar man lätt efter  issa andra barn på träningen där det märks tydligt att föräldrarna verkligen ( nästan ) andas fotboll. Sen är det väl faktiskt så att vissa barn kanske mer är lämpade för sport där man mest fokuserar på sin egen prestation till största del och till en klubb och kamrater mer sekundärt.  

Eric gillar friidrott, hur som helst. Emilia också.


Så annorlunda det blev

Henke och jag har ju, som de flesta vet, varit ett par sen 1997 med ett par mindre avbrott på var sitt håll. Men i det stora hela har vi varit ett par länge. 

Jag var 19 när vi blev tillsammans. Omogen men ändå ganska mogen för min ålder, beroende på vad det gällde. 

I morse, när jag lämnat Eric på skolan, blev jag så full i skratt för mig själv när jag såg ett par ungdomar stå vid en bil / EPA traktor på parkeringen och lyssna på hög musik med mycket bas i högtalarsystemet. Jag såg märken i asfalten från alla däckskrik och kraftiga ivägkörningar när ungdomar drar iväg med en såkallad burnout.

Då, 1997, stod jag och Henke och många med oss i vår ålder. Jämförde stereo, ljud, senaste populära låtarna. Käre tider ha ha

Hade jag, då, sett mig själv komma gående med barnvagn till en kombibil med ett barn som grät och gnällde om vartannat, kånka in barnet i bilen nästan mot barnets vilja, baxa in den tunga vagnen i bilen och sen svettig köra därifrån - då hade jag sagt att " aaaaaldrig.. aaaaaldrig att jag vill leva det livet " Mitt liv skulle " fortsätta ha mening " och jag ville nog, inte då, ställa mig i raden där livet blev sådär kontrollerat och inrutat och " tråkigt "

Men nu, såhär många år senare med två barn, kan jag ju meddela att mitt tänk då var ju bara så fel. Mitt liv fick mening den dagen jag blev mamma. Nu förstår jag att det var det som blev höjningen. Redo för det då var jag inte men när tiden var rätt blev allt ändå så rätt.

Jag har stått min beskärda del på parkeringar och pratat ungdomssnack och nu, med facit i hand, blir livet bara bättre och bättre med åren. 




Lilla gullan

Emilia är så tydlig. Ofta händer det att hon får tag i saker som hon inte får ha vilket resulterar i att man tar det ifrån henne. I hennes försök att få ha kvar vad det nu kan va brukar hon vända sig om.

Igår när hon fick paket gjorde hon likadant. Hon förstod nog inte att det hon fått ur det prassliga pappret var hennes. Likadant idag när jag gav henne en kylleksak som jag tänkte kunde va kall och skön att bita på, då ger hon mig ryggen direkt.




Den här boken, som hon fick av kusinerna / faddrarna Erica och Elin och deras mamma Pernilla, har blivit en stor favorit. Tack <3 







Tröttis

Hade planerat att sova på lunchen när Henke kom hem men med tanke på att bilbatterier var nödvändigt tvunget att gå sönder förut, tio minuter innan vi skulle va hos tandläkaren Eric, Emilia och jag så var ju Henke tvungen att åka ifrån jobbet för att få hem bilen och då passade han på att ta en macka lite snabbt så det blev inte mycket till lunchlugn idag. Suck..

Vi fick snällt promenera ner till stan för jag hade faktiskt lovat att då välja någon inte alltför dyr sak i leksaksaffären om han var duktig hos tandläkaren  och visst, det kunde ha väntat, men med tanke på hur duktig han var var jag tvungen att låta honom få köpa sig en grej på eftermiddagen som jag lovat.

Nu är jag riktigt, riktigt trött. Jag känner verkligen hur energin gick i botten. 

Jag la mig i den såkallade " myspölen " vi fått låna av vänner. Eric bygger med lego och Emilia leker en stund med sin leksaker.

Snart kommer min älskade make 💜

 

Vår älskade ettåring


Vändning

Igår var dagen jag oroat mig över hela sommaren. Hur skulle jag få till allt, ha en tid som måste passas, att göra Emilia i ordning för avresa efter nattsömnen och få Eric redo för skoldagen. 

Nu hade jag ju en rackarns tur att Emilia sov exemplariskt, vaknade och åt vid 6 för att sen somna om vilket innebar att jag varken behövde ge henne mat innan vi åkte och jag till och med fick väcka henne då hon somnat om och jag då skälv kunde välja när jag kände mig redo. 

Inatt har vi sovit otroligt mycket sämre men hon vaknade och åt 6:15 för att somna om och jag slumrade också till 6:45 och morgonen flöt på jättebra. 

Visst, jag är så uppstressad så jag skakar och magen blir i obalans av stressen men jag tänker att det är nu i början och att saker kommer falla på plats. Jag tycker ändå att jag " håller ihop " bra, jag blir inte arg ( vilket oftast är mitt problem annars ) och jag upplever det inte som att hjärnan är en mosig röra och att jag inte kan tänka.

 Varje stund som funkar är jag så glad för. Henke och jag pratade en hel del igår, dessutom, så det känns väldigt skönt. Det är mycket olika faktorer som spelar in och som påverkar. Mitt tänk och min logik lämnar mig och jag har svårt att sätta i saker i proportion till vad som faktiskt är en sak att lägga energi på.

Nu har jag druckit kaffe här, kopplat av och Emilia sover. Nyhetsmorgon har varit på i bakgrunden och jag tackar för att jag lyckas. Jag vet inte vart jag hittat kraften, det kan va så att det går på ren envishet då det inte finns något annat alternativ, men oavsett är det ju skönt.


Ett år

Att det idag är ett år sen Emilia föddes är för mig oförståeligt. Hur har det här året kunnat gå så fort? Det är inte klokt. 

Älskade lilla stumpan 💜



För att fly undan

Ångesten inför morgondagen är otrolig. Pressen jag sätter på mig själv. Oron innan jag får rutin på allt. Hur ska jag klara av att " bara mamma på heltid " 

Det vet jag väl att jag klarar så men att bara få vardagen att flyta och funka känns skrämmande. Det jag oroar mig över mest är hur jag blir när jag blir stressad. Och tröttheten.

Men det här ska vi fixa. Min fina familj och jag tillsammans.

För att slippa att hela den här helgen bara skulle bli en gråt och ångest laddad helg bestämde vi oss för att åka iväg. Igen. Vi var på High chaparall i Fredags och på Liseberg i Lördags. Vi hade pratat fram och tillbaka om att följa med två vänpar till Göteborg och Liseberg och bestämde oss egentligen som först i Torsdags. Eric lekte med en kompis och när vi pratade med föräldrarna visade det sig att de skulle åka till High Chaparall och det ligger ju ändå på vägen så vid 21:30 i Torsdags kväll bestämde vi oss för att åka även dit. Vi bodde på Saltemad camping i Borås. Vi har varit där tidigare, alldeles i början avvår husvagnskarriär för en sisådär 15 ??! år sen kanske. Jättefin camping, hur som, och inte hela vägen framme i Göteborg.

Eric, och vi, har haft det toppen. Emilia är så nöjd med tillvaron och vi älskar campinglivet och vår husvagn, hela familjen.

Rent ms-mässigt var ju en sån här resa totalt vansinne för något som blir så trött men jag tror lite på att samla positiva minnen på pluskontot och sen plocka fram fina minnen i de mörkare och tyngre stunderna som en positiv sak. Jag hade mått så mycket sämre psykiskt av att va hemma så även om jag kommer behöva ett par dagar för återhämtning och ett par baljor kaffe för att piggna till varje dag, gjorde vi rätt.

Snälla, ge mig styrka att klara denna prövning som egentligen bara är livet i sig. Låt mig orka, hitta något i mig som kan tygla stressen och hjälpa mig hantera vardagssituationer utan några större bekymmer.

Om inte för min skull så för mina barn och min man.













Helnöjd fru här, kan man säga * ha ha *










Hjälpreda

För ett år sen, ganska precis nu vid 15 snåret, gick vattnet och nu är det bara lite mer än ett dygn av smärta och värkar till vi fick träffa dig. 

Lilla pluttan, som hjälpte mig att plocka ur väskorna här hemma nu när vi kom hem från vår lilla spontanresa.


Frågan är

Om Emilia kommer hinna ställa sig upp själv, utan någon hjälp, innan födelsedagen på Måndag. 

Vad tror ni?


Grattis mamma

Idag fyller min kära mor år. Stort grattis önskar vi! 

Astrid Lindgrens Värld

I eftermiddags var vi på Alv en sväng. Riktigt trevligt att ses med en del mammor och Eric fick leka med kompisar. Älskar att se honom glad. Henke var med också, så det var skönt.

Nu börjar dagarna dra sig mot det datum då Henke ska börja jobba. Då jag ska fixa detta själv. Så många sömnlösa nätter jag haft på grund av att jag stressar upp mig över olika scenarion då Eric ska till skolan. Och när han sen ska hämtas. Oron över hur jag ska orka. 

Ärligt har jag känt det som att en snara dras hårdare och hårdare åt om min hals hela sommaren men jag slår ofta bort oron. Men den finns där. Sen kommer allt annat in, som ett brev på posten. Energislukande oro, lilla duktiga jag som ska klara allt utan att be om hjälp förrän det gått för långt. Känslan av hur värdelös jag är som inte kunnat va mamma åt mina barn, detta året. Men jag mår inte bättre av att grotta ner mig i dom tankarna. Nu är det som det är och jag är ödmjukt tacksam för systemet som hjälpt oss. Att möjligheten funnits för Henke att va hemma. Han sa det ju tidigt att han inte vill lämna lilla Emilia i mitt ansvar, hela tiden, när hon var liten för både kroppen och psyket svek mig. Nu har jag lite bättre koll och hon är större. Det ska ordna sig. 

Jag måste ju fixa detta. Alternativet är.. ja, jag vet inte.

Här är bilder på pluttan från idag när hon fick prova Erics keps.




Blåbärsskogen

Det regnade ju under dagen men på kvällen följde hela familjen med och jag och Eric plockade blåbär. Jag fick inte ihop så mycket som jag önskat då myggen var envisa. Tre pajer räcker det till så jag ska försöka komma iväg åtminstone en gång till. 



Lite bloggstrul

Idag har Henke haft lite jobb för sig. Och jag har småfixat lite. Kört ett par maskiner tvätt, torkat ur micron och sådär. 

För ett år sen idag blev jag inlagd på grund av mitt förhöjda blodtryck. En sköterska gjorde även en hinnsvepning och hela den här veckan som kommer nu är en endaste nostalgitripp, en upptrappning till det stora som sen hände den 17 då Emilia föddes. Ett helt år har gått. Hjälp,  säger jag. 

Vår lilla bestämda tjej som redan visar klart och tydligt  vad hon vill och inte vill. Temperamentsfull, älskvärd och go. Det är vår Emilia det. Oftast finner hon sig i att " bara va med " och kräver inte särskilt mycket men om hon inte vill något, då märker man det klart och tydligt.

Tänk att något kan bli så självklart och bara falla på plats. Redan 2009, då första syskonet var på väg, visste vi att Eric skulle bli en helt fantastisk storebror. Det tog några år och några sorger innan vi fick det bevisat men nu känns det som vår familj alltid varit en kärleksfull familj på fyra. Visst hade vi det bra som det var men allt blev ändå komplett och färdigt när Emilia kom.

Livet har varit lite tufft det här året och jag tänkte jag skulle skriva en resumé, några rader om det här nu i veckan. Jag tänker också försöka få ihop en liten " första året " om Emilia. Vad hon kan nu och sådär. Det är alltid kul att kunna gå tillbaka och kolla.

Min tanke var att ta mig till blåbärsskogen idag men så fort jag bara tänker tanken kommer det en regnskur.

Eric är fullt sysselsatt med allt lego han fick igår.

Hoppas ni har en fin Augustidag, mina vänner.


Camping ( helt underbar minisemester ) i Västervik























Stort grattis på 7 årsdagen


För sju år och några timmar sen

Tog vårat liv ett stort kliv mot att förändras för alltid. Vattnet, jag var gravid med Eric, gick spontan när jag låg i sängen och vilade på eftermiddagen. Klockan var kanske 15:30 typ.

Inom loppet av ett dygn, så när som på någon timma, var han hos oss. Killen som i morgon alltså fyller 7 år. 7 !! år.. 

Man säger det hela tiden men " vart har den tiden tagit vägen?  " 

Tack för att jag får va din mamma och tack för att just du kom till oss.

  



Ett år mellan

För ett år sen tog jag och vår kära granne bilder på oss med våra gravid magar i vädret. Nu, ett år senare, har vi vår Emilia och Helena med familj har sin Edvin. Så kul, tycker jag, med dessa bilder. 

För ett år sen idag ( förlåt för dålig kvalité på bilden men det är en skärmdump )


Idag


Minisemester

Vi åkte iväg på en liten runda till med våra husvagnar och vänner. Tanken var att vi skulle varit kvar längre på Öland men i och med att Nellie fick feber åkte vi hem. 

Vi har haft det så bra och ingen vill åka hem. Men i morgon är det dags.

Ligger, i vanlig ordning, sömnlös till och från under natten och nu hittade jag bilder som Anna skickat till mig och den här var väl bara för söt?


Duplolego

Idag tog vi fram Erics duplolego. Världens bästa storebror byggde med Emilia som tyckte det var så kul. Hon plockade med bitarna och för en gångs skull fick hon plocka och leka bäst hon ville. Det får hon ju, såklart, annars också men då är det ju med hennes egna grejer.

 Nu var det ju lite annat när hon förstod att det var Erics grejer även om han nu är lite för stor för just den typen av lego. Men å andra sidan är det ju bra att ha barnasinnet kvar och vem gillar inte att bygga med lego i alla olika former.




Konserter

På den veckan vi spenderade på Öland lyckades jag klämma in att gå på två konserter i Borgholms slottsruin. Tomas Ledin och Carola.

Båda var toppen. Ledin såg jag med min pappa och då stod vi långt bak då han, tyvärr, har jätteproblem med sin rygg. Men vi såg jättebra och hörde likaså. Det var en fullsatt ruin och det var så kul att få göra något sånt bara med pappa, pappas flicka som jag alltid varit.

På Lördagen var det dags att se Carola med min bästa vän och på den konserten stod vi nästan längst fram, sjöng med och dansade. Det var en känslosam konsert där Carola pratade en del om sin mamma som dog, om somrarna de spenderade på ön. Tårarna rann på både henne och oss i publiken. 

1983, när Främling var som populärast, blev jag helt såld på denna sångfågel. Rösten och utstrålningen. Visst, jag köper inga skivor med henne idag och jag kan definitivt inte alla hennes senaste låtar men ändå så är hon en person som jag gillar mycket. 

Jag sa, lite grann på skoj till Anna, att hon brukar gå ut och skriva autografer om vi skulle stanna kvar. Det blev plats framme vid kravallstaketet så vi ställde oss där och efter någon stund kom hon ut och började skriva autografer, ta bilder och kramas med sin publik. En timme senare hade både Anna och jag varsin bild med henne, varsin autograf och jag frågade till och med om jag fick ge henne en kram och tacka för alla hennes fina låtar, och det fick jag såklart.

Lite kul i sammanhanget är att 1991 på semestern när jag var på Öland med min familj åkte vi och såg Carola i slottsruinen. Jag fick en autograf och en kram även då. Och konserten var minst lika uppskattad då som nu.

Här kommer lite bilder från de två konserterna.

Carolabilderna först och Ledin sen. Ha i åtanke att jag är både jätteförkyld, osminkad och trött på bilden med henne. Käre tider, eller så är hon bara så otroligt snygg. Ha ha..









Ledin




Lilla älsklingen

Snart ett år. Vart tog det här året vägen, undrar jag. 


Provsvar

För två veckor sedan var jag på vårdcentralen på uppmaning av hon som senast klippte mitt hår. Hon hade inte varit med om maken till att tappa hår så mycket som jag gör då det bara rasade av när hon tog i det.

Hon sa att något är galet i min kropp och ju mer jag tänkte på det desto mer orolig blev jag då jag är så otroligt otroligt trött hela tiden, jag bara går ner i vikt ( det är inget man ska klaga på antar jag men nu väger jag under 60 kg och det finns liksom inte ork då till mina 178 cm öh ) 

Min doktor bestämde sig för att ta alla prov det går då det kunde va någon brist på någon vitamin eller kanske något galet med sköldkörteln eller något annat. Idag kom svaret och jag är så lättad. Visst, problemen kvarstår ju men jag vet nästan orolig att något var riktigt fel. Nu beror det ju på min ms, stressen och amningen.


Bäbisdisco

Igår när vi kommit hem umgicks vi en stund med våra grannar. Deras minsta är bara ett par månader yngre än vår Emilia så de två diggade till musiken, tillsammans, som Henke spelade.

Så söta små.



Hemkomna

Idag har vi alltså rullat hemåt. Nelliestackarn fick feber igår och då bedömde vi det som att det var lika bra att styra kosan hemåt. Nästa år skulle jag, mer än gärna, viljan råd att ha husvagnen på säsong på " vår ö " och sen göra resor, om man önskar, med vagnen för man behöver kanske inte ha den helt låst där heller.

Vi ska vinna en lagom trissvinst bara. 

Jag kommer återkomma med ett lite längre inlägg om vistelsen, om det vi gjort och så vidare så småningom. Nu ska vi mysa lite här innan sovdags.


RSS 2.0