Ett avslut - En ny början

Många och stora är frågetecknen inför framtiden. Så är det ju för oss alla, mer eller mindre så jag försöker inte lägga så många stunder av grubbel och oro på just de sakerna. Men de finns där. 

Jag vet inte men jag tycker det är något bitterljuvt vemodigt med nyår. Ett helt år har gått och tiden g.å.r s.å. f.o.r.t. jag får panik och gråter. Jag blir så ledsen när jag ser på Eric hur han är så stor nu. När hände det? Vart har jag varit när det hänt? Missförstå mig inte, jag är självklart så tacksam och glad för att han och vi har förmånen att få va med, att han är frisk och stark och håller på att växa upp till en stor kille. Men han är ju min lilla kille. 

Jag minns för inte alls så länge sen när han tog min hand, när han behövde hjälp och inte bara bad om den av lättja, när han ställde frågor som jag pedagogiskt skulle svarat på där och då i stället för att vifta bort det för att jag förmodligen var trött och stressad i stunden.

Min lilla kille. Han kommer ju alltid vara min lilla kille och jag kommer ju alltid va hans mamma. Och jag kommer alltid finnas där för honom, hålla honom i handen. Kanske inte alltid rent fysiskt men i mitt hjärta släpper jag aldrig taget Eric. Aldrig.

Jag älskar dig och din syster så otroligt mycket och jag är så tacksam för att vi fick äran att bli föräldrar ännu en gång. Att Eric fick bli storebror.  Kanske är det just för att livet just nu är så perfekt och fint som den här panikkänsla uppstår. Av rädsla för att förlora allt? Antagligen. 






Gott Nytt År

Önskar jag mina fina läsare. 

Tacksam

Nu tror jag att jag kan säga att influensan har vänt för Henke och mig. Jag tog mig i kragen och dammsög, dammade och skakade av lite filtar och kuddar nu när Henke vilar med Emilia. Hon är, förövrigt, sämre idag. Feber igen och jättesnorig.

Jag vet inte hur vi skulle klarat de här dagarna utan Birgitta som, utan minsta tvekan, kommit hit och hjälpt oss att framför allt ta hand om barnen, handla och pyssla om. Vi är evigt tacksamma. 

Med tanke på pappas cancer och mammas kol har ingen av de två vågat sig hit. Vi hade inte heller tillåtit dem att komma. Den här flunsan är inte att leka med. 

Mina barn har den bästa farmor man kan önska och jag,  jag har världens bästa svärmor. Vi tycker kanske inte alltid lika och vi har våra dagar både hon och jag men när allt ställs till sin spets finns hon alltid där. Villkorslöst och för alla nära och kära mer eller mindre.

Det är en fin egenskap och jag är otroligt tacksam.

Vi älskar dig Birgitta. Tack för all hjälp vi fått 

Trotsade febertopparna

Idag gick vi ut en liten stund,  jag och barnen. Att få lite, lite frisk luft kan inte va fel. Och att få känna på snön som 

1 Eric längtat efter hur mycket som helst 

2 Emilia inte har ett minne av sen förra året då hon var så liten så det var en liten premiär.

Eric gjorde en snögubbe  och Emilia fick några snöbollar att kasta lite. 





Persiennerna är uppe

Det är ju ett tecken på att det går åt rätt håll i allafall.


Hela familjen

Nu har febern hela familjen i sitt grepp. Men vi har haft en bra dag ändå. 


Febertiden

Den här julen blev inte alls som vi tänkt oss. Henke hade feber, hög dessutom, hela dagen igår och var sängliggande. Den högsta temp jag mötte upp på honom var 40,5 och då var han inte så pigg.

Inatt har Emilia sovit otroligt dåligt. Vilket resulterade i en väldigt trött mamma här på morgonen. När jag sköljde ett äpple gjorde det kalla vattnet ont att få mot fingrarna så då tog jag febern på mig själv och den visade på 38, 1. 

Henke var feberfri på morgonen så han var snäll och var med barnen så jag fick lägga mig ett tag. Nu har jag varit uppe ett tag och plockat lite, Eric har fått öppna en del julklappar och så. Emilia också, såklart. 

Vi har fått hit en del av den julmat mina föräldrar skulle bjuda på här ikväll så vi kan göra ett litet julbord själva sen. Griljera skinka blev ju av förklarliga skäl inte att vi gjorde igår så den får vi va utan. Kanske att vi gör det nu i eftermiddag. Vi ska ju ingenstans direkt.

Det blir en lugn julledighet här och det får ju va så.  Det jobbigaste är att Eric inte riktigt är i fas för att bara sitta vid TV:n precis hela tiden men ingen orkar ju någonting annat här och han känner väl av det så han vill inte ta sig för något heller. 

Önskar er en god jul 🎄 

God Jul


Fokusera på det positiva


Utvecklingsfaser


Ser ni det lilla gulliga ansiktet här ovan mellan vecka 71 och 72. Där, mitt i åskmolnets moln befinner vi oss nu. 

Det är sannerligen en bestämd liten madame vi har att göra med. Hon äter inte, om hon inte får plocka i sig det själv. Sova.. nja.. det gör vi inte heller så mycket av. Övertrött bäbis, övertrött mamma överjobbig situation. Helt enkelt.  Vara överallt man inte får, skrika i högan sky om man inte får göra vad man vill osv osv osv

Vi bär, pussas, kramas och allt som tänkas kan men ändå är det inte nog. Det är otroliga mängder skrik och gråt, på dagtid, och oroliga nätter. 

Jag känner att Henkes julledighet är så välkommen. Jag känner också att jag är otroligt glad över att Eric har jullov så jag inte behöver stressa iväg med honom på morgonen efter en kämpig natt.

Nåja..

Jag känner en förkylning komma krypande. Misstänker att det är därför kroppen är mer i olag. Det är mycket som, tyvärr, är i obalans för tillfället. 

Jag skulle helst bara lägga mig i sängen och gråta. Krypa in i någon garderob och inte komma ut på ett bra tag. Eller bara lägga mig ner och ge upp. Men sen är det något som säger mig att jag måste fortsätta kämpa. För mina barn. Det är ju en självklarhet, såklart, men det blir så tydligt i vissa situationer hur allt är för dom.





Inget flow direkt

Nej, idag har inte Emilia varit på sitt bästa humör. Och det gör ju att man är helt slut. Helt totalt färdig. 

I morgon är en ny dag. Hoppas den flyter på lite bättre. 



Hoj hoj livboj

Inte det bästa rimmet i lådan men det stämmer bra in på hur resten av dagen går.  

Emilia är övertrött men ska inte sova. Vi har bakat pepparkakor men fick ta en paus nu för att jag skulle söva henne. Det gick väl.. ja det gick sådär, kan man säga. 

Eric vankar omkring, otålig att få fortsätta bakandet. Och Emilia hon sitter här och går i genom registret över allt hon kan. Och lite till. Skrattar åt sig själv, när ingen annan gör det.. blir arg och skriker lite för att sen säga " hej hej" och fnissa.

Käre tider..

Idag är jag rätt sliten, känner jag. Vi var ju iväg igår och det gör ju att man blir lite segare dagen efter. Men det var så värt det. Carola, vilken röst. Vilken fantastisk kväll, det var.

Emilia, som inte sover på dagarna, sover ju inte så bra på nätterna heller så det är en trött mamma här hemma idag. 

Nej, nu struntar vi i att försöka sova och fortsätter bakandet. 


Carolas Jul

I eftermiddag ska vi, Henke jag och Anna, åka till Linköping för att se ( och höra såklart ) Carola sjunga jullåtar. Jag tror det kommer bli en riktigt stämningsfull och vacker stund. Det ska också bli kul att Anna, hon fick sin biljett av oss när hon fyllde år, och jag får komma iväg lite i sällskap av någon som har koll på trafik och vart vi ska så vi egentligen bara kan njuta stunden. 

Idag vaknade jag med en skrapande känsla i halsen. Med tanke på att många är förkylda i vår närhet har det bara varit en tidsfråga. 

Eric städar Emilias kök när hon sover en stund. Hon är nog trött idag, lilla snörpan, som var vaken så sent igår. Puh..

Fjärde Advent idag, bara några dagar kvar till Jul. Eric har ett långt, härligt jullov nu och det ska jag njuta av. I allafall att slippa morgon stressen för den har faktiskt varit påfrestande. Men jag är så jäkla stolt över att jag fixade det.  Jag klarade det. Jag har hållt ihop bra, med dippar såklart, men jag har ändå fixat det. Pappa gör sin sista strålbehandling i morgon och förhoppningsvis har tumören fått vad den behövde för att krympa och försvinna.

Det finns mycket att glädjas åt.


Bakgrundsbilden idag

Min telefon har gjort någon uppdatering vilket innebar att min förra bakgrundsbild var borta så nu ser det ut såhär i stället, efter lite fix.

Som jag älskar de där två ❤


Sovdags

Man kan ju tycka att som småbarnsförälder bör man sova gott vid det här laget. Klockan är över midnatt om så bara för femton minuter. Men för att föräldrarna ska kunna sova måste ju barnen sova.

Eric somnade någon gång efter 23 och Emilia, hon höll låda till 23:30. Varför? Bra fråga som inte har några svar.

Nu snusar de båda bredvid mig, vi sover i datarummet jag och mina älskade barn. Henke ligger själv i dubbelsängen med en whiskey och kollar film. Det kanske låter som att vår familj är vid avgrundens rand men jag kan passa på att upplysa om att vår kärlek inte tar skada av att ligga på olika ställen och sova. 

Nu sover barnen, som sagt, så jag ska passa på att sova jag också. Man har ju sina kvällsritualer och att kika genom internet är ju bland det sista jag gör med mobilen. 

Nu är det snart natti natti som gäller. 

Lucka 18

" Bakgrundsbilden på min telefon " 


Tacksam

" Ni är dom bäst föräldrarna man kan ha " sa Eric innan han somnade gott nu ikväll. Inte av någon direkt särskild anledning.  

Blödig som jag är blev jag tårögd och rörd. Det betyder så mycket att han säger så. Särskilt med tanke på att det, i perioder, är så otroligt mycket tjafs. Vi är ibland som ett gammalt gift par som träter för att sen bli sams och kramas. 

Jag känner ju ofta ofta att jag vill kunna ge mer. Mer av mig. Ha mer ork och energi och framförallt glädje. Men att få höra de orden gör mig så glad och stärkt i övertygelsen att han förstår och att det är ok. Vi, jag och Henke, gör så gott vi kan. Det är det minsta vi kan göra. 

Det finns alltid utrymme för att göra bättre men jag mår inte bra av att anklaga mig själv och se ner på mitt föräldraskap ändå. Jag gör mitt bästa. 



Lucka 17

" En bild från dig din senaste graviditet "

Vad passar bättre än den sista bilden jag la upp på Instagram med en undran om när vår lilla prinsessa skulle komma. Den sista av mina två graviditeter var tuff men jag älskar att ha haft ett nytt litet liv växande i mig. Emilia är ju dessutom ett ivf barn och det i sig är ju ännu mer fascinerande. 

Som vanligt,  en del i Kajsons julkalender som du kan läsa mer om på www.ungafrukajson.se 


Lucka 16

" En bild från när jag och Henke gjorde något utan barn i år "

Ja, där fick jag fundera. Jag vet att vi varit på date och ätit på Restaurang en gång ensamma i år. Sen tror jag faktisk inte vi gjort något sådär planerat ensamma faktiskt. Vi har ju tur att relativt lätt kunna skaffa barnvakt så vi storhandlar ensamma och så. Men det är ju förmodligen inte så tanken med luckan var.

Vi tog inga bilder på vår datenight och heller inga bilder när vi storhandlar men här kommer en, det finns faktiskt inte så mycket bilder på oss tillsammans heller, från i somras när vi var i Stockholm på semester. 

Detta är en del av Kajson julkalender. Vill du veta mer kan du läsa om den här på www.ungafrukajson.se 


Kärleken

Mellan de här två. Det är helt fantastiskt. Vi är rörande överrens över hur lyckligt lottad hela familjen är att vi fick bli en familj på fyra. Och lyckan i att Eric fick bli storebror. 




Lucka 15

" En bild från midsommarfirandet i år "


Här kommer en bild från vår midsommarlunch. 

Jag märker mer och mer hur min ms förstör mig, tyvärr. Minnet är nog mer påverkat än jag skulle önska, tyvärr. När jag såg att dagens bild skulle vara från vårt midsommarfirande i år fick jag tänka. Det enda som jag med säkerhet kan säga är att vår kära granne och hennes mamma var över och lämnade en alldeles otroligt vacker blombukett med självplockade blommor. Jag minns i ärlighetens namn inget mer om den dagen.

Jag gick tillbaka på Instagram, där kan man se den vackra buketten. Jag gick tillbaka i min blogg, där har jag bara lagt bilder och ingen text. Bilderna är på vår lunch och sen bara familjebilder här hemma. Nu är ju inte familjebilder " så bara " men här hjälpte de inte mig. Men när jag såg denna bild minns jag att vi åt midsommarlunch här hemma och jag är helt säker på att pappa var här och åt. 

Men sen då? Var vi själva? Var vi nere på det traditionella dansade kring stången på Astrid Lindgrens Värld? Gjorde vi en egen stång? Var det fint väder? Regnade det? Hade vi fest här hemma, vi har nämligen haft det i några år..

Helt makalöst hur en dag bara kan försvinna sådär.

Hur som helst gick jag in i en väns blogg och enligt den var vi med dom, på kvällen, med andra vänner längre ner på vår gata.  

Det får jag ju tro på då. Såklart. Men jag kan verkligen inte minnas själv. Alls. Hade inte hon skrivit att vi var där hade jag inte vetat, vilket ju egentligen lämnar mig på plus minus noll iom att jag inte kan skramla fram ett endaste fragment av minne trots informationen jag fått och att jag ändå funderat på detta nu den här förmiddagen. 

Nåja.

Detta är en del i Kajsons julkalender. Vill du veta mer om det kan du läsa om den här på www.ungafrukajson.se 

Lucka 14

" En bild från en sämre dag i år "

Tyvärr har året bjudit på en del sämre dagar. Pappas cancerdiagnos, bland annat. Nu har jag redan lagt en bild i kalendern om glädjen det skänker mig, att det förmodligen ska kunna gå att stråla bort den. Så därför skulle jag ta en annan bild. Då tänkte jag ta en bild jag la på Instagram i våras då alla i familjen, utom Emilia var sjuka i den vidriga sjuka jag har en extrem fobi emot. Magsjuka. Jag själv har inte haft eländet på 24 år men i år var det alltså dags. Fy.. Men det gick över och jag överlevde. Och det konstiga är att jag minns allt med fasa och stor ångest men det överväger nästan, nästan säger jag, över lyckan att en Calippo cola smakade så vansinnigt gott när jag var på bättringsvägen.

MEN, när jag nu tänker genom allt så känner jag att.. en sämre dag.. en sjukdom som går över på ett par dagar. Vidrig som bara den och så trist att ha.. men.. 

Den absolut sämsta dagen, trots allt förutom det med min pappa, är när lilla flickebarnet Junis somnade in. Hon fick inte ens bli ett år. Det var en dag som påverkade mig och har fortsatt påverka mig. Så orättvist livet kan va. Så fruktansvärt för föräldrar och anhöriga. Hur går man ens vidare.. Nu har de fått en son men såren i hjärtat, för mamman och pappan, kommer aldrig läka.

Så en sämre dag, men ändå så vacker med tanke på hur många som blivit berörda av Junis, den dag vi " # tände ett ljus för Junis "

Från den dagen har jag insett att sen inte är alls säkert. Vi har här och vi har nu. Vad som händer om en timma, två veckor eller två år får vi veta i sinom tid. Förhoppningsvis. Vår tid på jorden är så osäker, något jag iallafall har kommit att uppskatta om möjligt ännu mer och så otroligt kort och bitterljuvt. Jag har ett mycket ödmjukare tänk gentemot livet i sig, efter denna dag. 


Tredje advent och lucka 13

" En bild som symboliserar mina bästa knep som småbarnsförälder "

Min första tanke var att jag inte har några knep för att fixa vardagen. Men sen slog det mig, iom att jag är väldigt känslig för stress så har jag blivit ( nåja ibland funkar det och ibland inte ) duktig på att strukturera upp saker. Planera och förbereda, gärna redan kvällen innan vi ska iväg. 

Ladda kaffebryggaren på kvällen så jag bara kan knäppa på den på morgonen, ha kläder framme till barnen och mig själv, plocka ur disk och hålla en skaplig ordning i köket så man inte behöver mötas av en stressande situation där.

En bild som symboliserar detta.. Det finns det nog inte. Så jag bjuder på denna i stället. En bild på mig och min fina pojk som jag älskar så grodorna får hicka. Suddig, i vanlig ordning. 

Detta är en del I Kajsons julkalender. Du kan läsa mer om den här på www.ungafrukajson.se 


Glad Lucia


Lite tungt

Ikväll var vi bjudna på glöggkväll hos vänner. Först övervägde jag att stanna hemma, av flera anledningar känner jag mig tung i själen sen en vecka tillbaka. Henke, är så tacksam för min man, märkte på mig att jag inte alls mådde bra och stannade faktiskt hemma Torsdagen och Fredagen och sa till mig att jag skulle sjukskriva mig.

Jag vet inte hur länge vår sömn varit väldigt knackig, Emilias och min. Nu hade hon ju feber i Söndags och sen dess är hon som en helt annan liten tjej. Jag har burit, tröstat, kramat och burit lite till. Hon har inte alls varit i fas och att somna, som innan av amning, finns inte längre på kartan då hon bara biter mig i brösten så jag vill helst inte amma henne längre. Det i sin tur gör mig faktiskt lite nedstämd. Det har varit vår grej och det har funkat så jäkla bra. Det har inte funnits någon som helst anledning att byta ut en väl etablerad och fungerande amning mot ersättning och då få en massa nappflaskor att diska. Jag har att göra ändå, tycker jag. Men nu måste man vagga, vyssja och krama till sömns. Jag vet inte om det är någon separationsfas i kombination med att hon får fler tänder. 

Men det  känns så jäkla trist att avsluta amningen såhär. Det kom så snabbt på och det tog mig lite på sängen då jag verkligen inte var redo. Eller redo, det spelar väl egentligen ingen större roll så ( bättre med amning än ersättning förvisso anser jag väl men.. ) hon är ändå så pass stor. Men något form av avslut hade jag gärna sett. Men det kanske är bättre att det bara rinner ut i sanden. Nu äter hon ju mat på dagarna, gröt och smörgås till kvällsmat och sen sover hon. Så småningom. 

Det har varit en del senaste tiden och det i kombination med dålig sömn och sjuka barn tog slut på den kämparglöd jag hade. Nu är det snart Måndag igen men nu är det en vecka kvar sen är det jullov. Och det ska jag nog fixa. Det måste jag.
 

Lucka 12

" En bild som symboliserar min bästa årstid " 



Jag tycker faktiskt alla årstider har sin charm.  Jag älskar snö, jag älskar när allt börjar grönska på våren, jag älskar friheten man känner på sommaren då man inte behöver ( oftast ) ha så mycket kläder på sig, man är ute mycket och en sommarkväll kan stavas ren magi och jag älskar alla färger i naturen när hösten kommer och när luften är så kall och frisk.

Men just den årstid som jag ändå håller närmast mitt hjärta är sommaren.

Det här inlägget är en del I Kajsons julkalender. Vill du läsa mer kan du göra det här på www.ungafrukajson.se 

Lucka 11

" En bild som symboliserar något jag vill lära mig som förälder "

Det finns en hel del som jag skulle vilja lära mig som förälder och då har jag ändå varit det i över 7 år. Det är nog det som är charmen, det jobbiga och det underbara - man blir aldrig klar. När man kommit in i ett bra flöde där saker funkar och man känner att man har grepp om det så kommer det någon utvecklingsfas, en trotsålder eller något som händer i ens egna liv som gör att man kanske inte riktigt är den förälder man skulle önska och vilja. 

Jag skulle önska att jag var gladare, piggare och hade mer tålamod. För mig blev det så tokigt där i början när Eric kom och jag helt kände hur jag tappade fotfästet om mig själv. Det berodde på min ms som styrde om i min hjärna och idag har jag bättre koll på hur livet behöver planeras upp. Rutiner, inga utsvävningar, mat regelbundet, sömn och vila. Energislukande grejer får stå tillbaka. Tråkigt men så är det.

Jag skulle önska jag hade bättre tålamod, var mer konsekvent och.. var bättre. Helt enkelt. Jag har såna krav på mig själv och ofta faller det platt då jag inte tycker mig leva upp till det som jag ville. Jag är ju, av tidigare förklarade skäl, inte alls den mamma jag tänkt mig att va. 

Jag såg mig själv som en engagerad mamma med ork och energi och mycket glädje. Engagerad är jag till 100 % men vissa saker orkar jag helt enkelt inte. Och det gör mig ledsen.

Mycket som tar av min energi och ork är det där kontrollbehovet som även avspeglar sig på att jag vill ha ordning och reda. Att jag kan bli galen av smutsen i hörnet och tvätthögen när den får växa för stor. Så det jag vill lära mig som förälder, jag fattar det ju men vill förstå, är att mina barn inte kommer att minnas om vår tvättkorg alltid var tom, att det var dammat och dammsuget var och varannan dag. De kommer att minnas tiden med mig som mamma.

Jag vill försöka inse att ordspråket " hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete " faktiskt borde anammas mer. I allafall av mig. 

Så det får det bli. Har ju ingen direkt bra bild som kan visa detta utan jag bjuder på en annan bild, helt enkelt. ( Fotografen är Eric, men det behöver jag nog inte säga )


Detta är en del I Kajsons julkalender. Vill du veta mer om den kan du läsa mer här på www.ungafrukajson.se  

Lucka 10

" Klädesplagget som jag använt mest i år "

När vi var på Öland i somras fick jag ögonen på ett par haremsbyxor med elefanter på. Henke tyckte de var så fula så jag köpte både ett par röda och ett par blå. Det är inget jag går ut i , oftast, men de är så sköna. 

Koftan, min gråa i perfekt tjocklek. Inte för tunn och inte för tjock. Helt lagom. Den är en så pass favorit att jag använder den så fort den inte är i tvätten. Den han jag fyndat på Gekås.

Bilden då.. jag bad Eric att ta en bild. Lita aldrig på en 7 åring, säger jag. Han knäppte bild på bild på bild på bild på bild på... jag vet inte hur mycket kort han tog och inte ett endaste var det skärpa i när jag sen kollade. Nu kunde jag ju tagit ett nytt men jag tyckte det här blev charmigt.


Detta är en del i Kajsons julkalender. Vill du veta mer kan du läsa här www.ungafrukajson.se 

Lillan

Som vill va nära nära nära. Idag har hon sovit på mig båda gångerna hon vilat. 


Lucka 9

" En av de första bilderna på mig och mina barn "De här två bilderna behöver inte några ord. Jag vill ändå poängtera hur jäkla tacksam jag är för att vi fick uppleva detta ögonblick två gånger.
 
Eric och jag; nu syns ju inte Eric så mycket här men man ser ju att jag drabbas av den största av kärlekar här i detta ögonblick. 080810
 
 
 
Emilia och jag 140817
 
 
Detta är en del av Kajsons julkalender som ni kan läsa mer om på www.ungafrukajson.se
 
 
 
 
 
 
 

Lucka 8

Här kommer två bilder från ett födelsedagsfirande i år. Det är Emilias ettårsdag som hon firade i samma klänning jag hade på min ettårsdag för många år sen. Att det blev två bilder är för att jag ville visa er den fina klänningen. 
 
Detta är en del i Kajsons julkalender som ni kan läsa mer om här på www.ungafrukajson.se
 
 
 
 
 
 
 

H.J.Ä.L.P.

Vart har våran annars så glada och nöjda tjej tagit vägen? Sen febern kom i Söndags är hon som förbytt. Gråter, klänger och vet inte vad hon vill. Biter mig i brösten när jag försöker amma henne och gråter och skriker. Henke är med henne nu och hon skriker och skriker. Men varför? Hon har ingen feber längre så det är inte det som är felet.

Hon erbjuds både det ena och det andra och inget duger. Då är det inte lätt att förstå och hjälpa.

Eric är förkyld men utan feber, som tur är. Han sover tryggt och lugnt bredvid mig. 

Bild från en annan dag.


Lucka 7

" En bild från det roligaste minnet i år " 

En av de saker som hände i år som var roligt var ju Henkes 40 årsfest. Inte sådär skrattapåsig kul kanske men hela historien som ledde fram till att festen ens gick att genomföra, på det vis vi tänkt med tanke på att det ösregnade, var ju så komiskt.

Vi byggde ju upp ett partytält till helgen innan den riktiga festen var tänkt att vara. Den dagen släkten var här strålade solen och vi hade definitivt inte behövt bygga upp tältet till dess. Men det visste vi ju inte då. 

Vi hade inte direkt ork att ta ur möblerna och montera ner tältet, som för övrigt var 9 meter långt. Typ. Vi förlitade oss på att tältet skulle stå kvar och att vädret skulle vara väna mot oss.

Vad visste vi..

Den veckan, i slutet av Maj, stormade det och regnade som aldrig förr och dagligen fick vi förankra,  tejpa, bygga upp och laga det där tältet som till slut blev en följetong den veckan i väntan på festen som vi såg så mycket fram emot.

Henke fick använda sina goda kunskaper när det kommer till att laga och lösa, svetsa, skruva, tejpa.. ja allt han kunde komma på för att hålla tältet kvar på gården och helt nog att ha en fest i.

På kvällen innan festen var vi ute och fixade en del inför. Satte upp lampor i taket och gjorde lite småfix. Vi konstaterade att " nog skulle vi ha en fest där kvällen efter " 

På morgonen när vi vaknade hörde vi regnet piska utanför. Som ett hån från ovan. Vi skulle komma att bli en hel del barnfamiljer och tanken var att vi skulle ha en del lekar och annat. Det skulle komma att bli en blöt tillställning, det stod klart. 

Vi pratade liten grann på morgonkvisten.  Om hur trist det var att vädret skulle fortsätta i den anda det gjort i veckan. Skulle vi ställa in eller skulle vi köra?! 

Vi bestämde oss för att lite dåligt väder inte skulle få stoppa oss. Vi hade ju dessutom köpt ett partytält som vi hållt liv i en hel vecka med storm och ösregn. Vi var rustade och skulle ha en bra kväll.

Allt kändes ändå sådär bra. Till dess att jag drog upp persiennen och insåg att hela jäkla taket på tältet låg liksom inne på golvet. Allt regn hade tyngt ner taket, rörkonstruktionen i plast hade gett vika och.. ja.. det såg väldigt hopplöst ut.

Tack och lov för min händiga Henrik, säger jag.  Han tog på sig gummistövlar och regnjacka. Gick ut och tog ett par mått på rören i taket, vi fick hjälp av vår kära granne att få ordning och rätt som det var hade Henke svetsat ihop något som.. ja.. inte vet jag. Men han lagade tältet, som tack och lov, inte gått " sönder " sönder. 

Kvällen blev mycket lyckad. Vi hade jättekul. Och hela den här partytältveckan är faktiskt riktigt rolig nu när man ser tillbaka på det.




God Måndag vänner

Den här natten går inte till historien som den med mest sömn, snarare tvärtom. Emilia har haft hög feber natten igenom och därför gråtit i sömnen genom densamma. 

Vid 6, vet inte om febern gett med sig då då hon sover än och jag inte kunnat ta tempen, började hon sova lugnare och har gjort så och är nu på väg att vakna. 

Stackars lillan ❤ 


Det finns

så mycket bättre sätt att spendera den här kvällen på än med en ledsen 40 grader varm liten tjej. Vi skulle griljera en liten skinka och bygga ett pepparkakshus. 

Men, det finns ju även värre sätt. Man ska väl inte klaga. Det bara känns så tråkigt för jag får aldrig komma ifatt vad gäller ork och sömn.. Nu ska vi väl inte utgå från att nattens sömn inte blir bra men oftast brukar ju inte små barn sova så bra när de är sjuka. Och Emilia sover ju oftast ganska dåligt, som vi vet.

Nåja, det är en dag i morgon också..



Lucka 6 och 2 advent

" En bild på någon som står mig / min familj nära " 


Hur passande är det inte då att Timehop idag påminde mig om att jag och min allra finaste, bästa vän Anna och jag varit facebookvänner i 7 år. I verkligheten har vi faktiskt varit vänner längre än så. 

Här kommer en skärmdump från 070707 när hon var tärna på vårt bröllop. Ett par år senare, när hon gifte sig, fick jag äran att vara tärna på hennes. Hon är gudmor/fadder till vårt första barn och jag är gudmor / fadder till deras förstfödda.

Så mycket roligt vi har haft tillsammans. Delat glädje och sorg. Jag är så tacksam för att jag har Anna som vän och att våra familjer tillsammans genom åren bildat ett litet minikollektiv och umgåtts och hittat på saker och alltid haft det så så så kul och bra tillsammans.

Jag ( och min familj ) älskar dig Anna ❤

Detta är en del i Kajsons julkalender. Vill du veta mer kan du läsa om den här på www.ungafrukajson.se 

Klätt granen

Idag har vi klätt granen. När Emilia sov passade vi på. Hon var väldigt fascinerad av allt fint när hon sedan vaknade. Och även väldigt irriterad när hon märkte att hon inte fick plocka i sakerna som hänger i granen.


Lucka 5

" En bild från den lyckligaste dagen på året " 

Det finns faktiskt väldigt många lyckliga stunder från detta år. Men den som väger tyngst är den när vi fick veta att pappas cancer,  tack och lov, inte är aggressiv eller snabbväxande trots att den är elakartad. Den här sommaren var oviss och otroligt jobbig, får man säga så.. såklart man får. Jag var så orolig och ledsen. Nu är snart hans strålbehandling avklarad, de strålar hans ryggtumör kraftigt i en sexveckorsperiod med förhoppning att den ska försvinna. Det håller vi tummarna för.

Jag och pappa.

 
Detta är en del i Kajsons julkalender. Vill du veta mer kan du läsa mer om det här www.ungafrukajson.se 

Här nere följer några av de lyckliga stunderna, detta år.

Vår minisemester i Gränna måste lyftas och luftas igen då den var så underbar. Första gången vi åkte helt själva, allt funkade så otroligt bra och vi hade det så så så så
 mysigt. 



Alla stunder där man verkligen ser hur fantastisk syskonkärlek kan va. Magiskt.


Den här mannen gör mig lycklig varje dag ❤


Jag och pappa var och såg Tomas Ledin i Borgholms slottsruin. En sommarkonsert, utomhus, är svårslaget. Det är något särskilt med det och jag tycker om att gå på konsert just på sommaren av den anledningen.


Jag och min allra bästa vän såg Carola live i Borgholms slottsruin och vi stannade kvar efteråt och fick autograf och en kram. Man var som en tonåring pånytt.


Granen står så grön och grann i stugan

När vi var i Västervik härom dagen var vi faktiskt i så god tid att vi hann med att gå in på Rusta. Väl där inne hittade vi dessutom en ny gran då vår totalt havererade förra året efter många års trogen tjänst.

Ikväll lyckades vår julälskande son tjata sig till att vi skulle ta upp den. Vi sträckte oss så långt att vi tog i belysningen också, resten får vi ta i morgon.


Lucka 4

" Mina barns favoritleksaker "

För Emilias del blir det köket. Där lagar hon mat, provsmakar och värmer om.

För Erics del blir det ändå lego. Han tycker om mycket men lego är nog den absoluta favoriten. Och särskilt lego med dinosaurier. 

Detta är en del i Kajsons julkalender.  Vill du veta mer kan du läsa mer här www.ungafrukajson.se


Det blåser

Ytterligare en storm drar över oss, turligt nog blir vi ju inte så hårt drabbade här inåt landet, men det viner runt husknuten. 

Jag har passat på att vila lite nu när Emilia sovit. Jag kan inte somna tyvärr, jag känner mig för uppstressad, men bara att ligga i sängen och surfa runt på mobilen och lyssna på blåsten är vila det också.

Nu ska vi snart hämta Eric och sen ska jag iväg på min kbt terapi. 


Nya tag idag

Kvällen igår var minst sagt annorlunda. Vi hade det jättebra först, bakade pepparkakor och bara hade det mysigt. Det var när det var sovdags som allt bara gick helt söderut, så att säga.

Jag ammar ju fortfarande Emilia till natten, känner att det vore märkligt att byta fungerande amning mot en flaska välling. Hon äter ju kvällsmat, smörgås och gröt, så amningen är nog mest ett sätt att komma till ro och mysa en stund innan sovdags. 

Hur som helst, igårkväll var inte Emilia trött. Eller så var hon för trött. Bet mig i bröstet gjorde hon, iaf. Sen var hon som en duracellkanin. Överallt och ingenstans på en och samma gång. Skrek, tjoade, grät och var på alla ställen som hon vet att hon inte får vara.

Eric låg i sängen och försökte sova. Jag brukar ligga bredvid honom och mysa när han ska sova och det gick absolut inte igår med tanke på lilltjejen.

Migränen kom smygande och jag var allt annat än lycklig. Henke var ju dessutom inte hemma så det var ett projekt att få till den mysiga bilden nedan. 

Efter något som kändes som en evighet somnade Emilia och då kunde Eric äntligen få sova. Det var inte tänkbart att kunna sova innan då Emilia skrek som en tok om hon inte fick vara där han var.

Till slut la vi oss i dubbelsängen allihop och då, äntligen, kunde de somna.




Pepparkaksbak


Lucka 3

" En bild från en tidigare jul "



Jag har kollat genom massvis med bilder från alla våra jular tillsammans. Det har ju hunnit bli ett par sen 1997. Först tänkte jag det kunde va kul med en julbild bara på Henke och mig. Men ju men jag tänkte på det kändes det konstigt att inte ha en syskonbild på våra barn. Cirkeln slöts och vi blev äntligen fyra och Eric fick fira jul som storebror förra året. 

Självklart ska det va en bild härifrån. Det är inte det lättaste att ta bilder på två barn som inte är stilla men det spelar ingen roll, tycker jag. De är suddiga och helt underbara. 

Våra barn 

Detta är en del av Kajson julkalender. Vill du också vara med kan du läsa mer här www.ungafrukajson.se 

Vacker himmel

Idag när vi åkte till skolan var jag tvungen att stanna till för att ta en bild på himlen som var fantastiskt vacker. Det var ett vackert skådespel.


Letat och letat

Ja, idag har jag som rubriken säger, letat och letat. Eric skulle åka skridskor med skolan idag och var helt säker på att termobyxorna var i skolan. När vi kom dit var de inte alls där. Klockan ringde dessutom in så jag fick åka hem, leta efter dom här och sen bege mig tillbaka till skolan då jag misstänkte att de ändå var där någonstans. 

Det finns ett ställe där de samlar saker, utanför matsalen, jag misstänker att mycket glöms där och därför är det en bra plats. Vi var där senast förra veckan till exempel för att hans mössa var försvunnen. Men jag hittade inte termobyxorna. Jag hade med hans vinteroverall för att han skulle kunna ha något varmt på sig så när jag då var på plats på hans plats frågade jag en pedagog som ändå var i korridoren om de hade någon låda där som de kunde va i. Det fanns det och där var dom. Så bra.

När jag sedan hämtade honom, vid ishallen, inser jag att han ändå inte hade några termobyxor på sig. Jeansen han hade idag har ett innerfoder så det har ju inte gått någon jättenöd på honom men det är ju lite tröttsamt när man fart runt och letat som en tok och så använder han dom inte ändå. Positivt ändå är ju att de nu är på sin rätta plats. Min lilla vimsiga sötnos.

Här är en bild på min lilla stumpa från tidigare idag.


Lucka 2

" En bild på mig som liten "



Insåg nu på morgonen att jag inte har särskilt många bilder på mig själv som liten, här hemma. De flesta är kvar hos mamma och pappa. Den här bilden tog jag på ett fotografi hemma hos mamma för ett par månader sen för att visa eventuella likheter mellan mig och Emilia.  

Visst är det kul att kika tillbaka på sig själv som barn när man fått barn? 

Önskar oss alla en bra dag! 

Detta inlägg är en del av Kajsons julkalender. Vill du också vara med kan du läsa mer på www.ungafrukajson.se 

Min minsta pärla

Här kommer en suddig bild på mig och min minsta pärla. 

Vi har haft en bra dag och kväll men jag är trött. Det märks stor skillnad på mig när jag inte kan slumra till en stund på eftermiddagen. Det är så trist att det ska va såhär. Den här eviga tröttheten. Men jag tycker jag gör så gott jag kan ändå. 

Vi var ute en stund på eftermiddagen. Solen kikade fram så då tog vi en liten promenad och lekte lite i sandlådan. Eric var hos en kompis.

Nu är det snart sovdags här. 


1 December

" En bild på vårt sovrum "

Idag startar #kajsonsjulkalender och här kommer mitt bidrag. En bild på vårt sovrum. Jag insåg när jag tog bilden att jag både vill ha en ny kamera ( fotar ju mest med mobilen och den tar bara bra bilder när ljuset är bra ) och hur tomt och tråkigt mitt liv vore utan våra två barn. 

Jag plockade undan lego, ritpapper, pennor, en gammal mobil som Eric har och spelar på, Emilias leksaker och vad finns det kvar? Ett alldeles jättetråkigt och tomt sovrum. Jag som strävar efter ordning och reda och plockar och plockar.. Sen är jag ändå inte nöjd när det är undanröjt. Ha ha..

Här kommer dagens bild. 



Detta är en del av Kajson julkalender.  Vill du också vara med så kan du läsa mer på www.ungafrukajson.se 

RSS 2.0