Vi semestrar vidare


S.E.M.E.S.T.E.R.


Hasse Andersson

Idag på dagen var vi på durspelsstämman i Ankarsrum där Hasse Andersson var gäst och spelade i en timma. Eric  gillar ju låten " Guld och gröna skogar " och för Henke är Hasse Andersson nostalgi då hans far gillade honom och spelade många av hans låtar.

Emilia sov nästan genom hela speltiden. 

Riktigt fint initiativ att " bjuda " på denna typ av konsert. Eric fick även hans autograf.

Efter spelningen åkte vi vidare och umgicks med en del av släkten. Riktigt fin dag trots regnvädret. 









Pluskontot

Den här kvällen ger många poäng på pluskontot. Vi har grillat med våra underbara grannar och efter maten bjöds vi på underbart god efterrätt.

Nu sover barnen och vi ska se en film, maken och jag.

 



Plockar och fixar

Vi förbereder en hel del, här hemma. Dels planerar Eric sitt kalas som han ska ha när han fyller år och sen är det lite semesterbestyr. Tanken var att vi skulle sovit i vår husvagn i morgon då vi ska se Hasse Andersson i Ankarsrum men nu ska vädret va väldigt dåligt så det blir bara att åka över dagen. På Måndag ska vi åka till Öland så det krävs en del planering för det också. Jag har ju glömt av en del när vi åkt nu senaste svängarna men bara man har med sig plånbok, mobil och det viktigaste - mediciner, så ordnar sig det mesta.

Min hjärna är inte vad den borde och till och från är det väldigt påfrestande för oss här hemma. Men jag tycker vi fixar det bra. Eric drar på stereon på sitt rum och sen har vi sagt till honom att han får komma och säga till oss om det blir jobbigt för honom iom att jag lätt blir irriterad när jag blir stressad. Många stunder på en dag funkar alldeles utmärkt men nu har det varit ganska intensivt senaste tiden och det tar ut sin rätt.

Jag vill inte va den som säger ifrån heller utan jag försöker hänga med i svängarna. Vissa saker får prioriteras bort och vissa saker känns mer viktiga och angelägna.



Vet inte

Jag vet faktiskt inte längre vad mer jag kan erbjuda er än bilder från vår vardag, glimtar om barnen och vad vi gör. Jag kan ibland utveckla någon form av hatkärlek till min blogg och tycka att det är pretentiöst och löjligt hur jag skriver och gnäller. Hur jag mår dåligt för att sen må dåligt och sen må dåligt igen. Det känns skit, på allvar, och jag vill inte att någon ska veta samtidigt som jag bara vill vråla ut hur jag känner. 

Jag orkar inte. Jag vet inte vad fasen jag ska göra. Jag tar en liten fjuttig dag i taget, kan inte göra mer. Dagarna går och jag har ganska, trots allt, bra koll på hur jag behöver lägga upp dagarna och sådär för att det ska funka så bra som det kan. Men det hjälper inte och jag är glad att tankar inte hörs. Jag är så trött. Så orolig för både det ena och det andra. Energin är totalt väck.





.




Bilder från vår resa till Stockholm

Min familj och min pappa har varit i Stockholm. Njutit " go daga ", bara varit och även hälsat på mina fina släktingar. 

Vi har hunnit med att åka Djurgårsfärjan, strosat i Gamla Stan, fikat ute, varit på Gröna Lund, varit uppe i Kaknästornet, handlat, myst, umgåtts, sett Globen, varit på Tekniska Museet. Ja, ni hör ju. Vi har haft det så bra och även att det låter som att det varit stressigt har det inte varit det. Vi har tagit det så spontant och lugnt. 

Tack Pappa <3

Vi börjar med en underbar bild på mig och barnen tagen i en spegel på vårt hotellrummet. Ha ha..























 


Hemväg

Nu sitter vi i bilen på hemväg från vår Stockholmsresa. Vi har haft det jättebra, verkligen. Tagit dagen som den kommit, umgåtts med kära släktingar och haft det bra. Jag är så tacksam för att det funkar så bra med Eric och Emilia. 

Jag har en hel del bilder att visa och de kommer i ett senare inlägg. 


For Life

Nu när vi var i Kolmården hade Eric på sig armbandet från For Life. Inte nog med att han har mitt telefonnummer på sig, ifall han skulle komma bort, så bidrar man med en slant till cancerforskning. 

Det här tycker jag är så bra så jag vill påminna er igen. 

In och kika på deras hemsida, vet ja. 

www.forlife.nu 


När lillgrodan sover

Henke och Eric är iväg en sväng. Emilia sover och jag borde försöka styra upp lite packning inför morgondagens resa men kan inte riktigt få ihop det. Jag sitter här, smått uppstressad, men kan inte förmå mig att göra något. Typiskt. Mem nu när väl Emilia sover och huset är tomt och tyst, förutom diskmaskinen då, så blev kaffet och mobilsurf mer lockande.

Att packa hinner jag men Henke ska iväg igen sen, mina föräldrar kommer och äter och sen är vi bortbjudna ikväll så bäst vore ju att få lite gjort nu. Men jag behöver nog samla ork och energi tänker jag. 

När vi åkte till Gränna hade jag glömt en hel del i vår packning. Inget livsviktigt, men ändå. Nu, till Kolmården, hade vi inte med så många blöjor. Det är ju lite mer bekymmersamt att bli utan då man kanske inte kan hitta det var som helst. Men det löste sig. Ska bli intressant att se om vi får med det vi behöver den här gången.

Min hjärna vill inte riktigt samarbeta, tyvärr. Och jag är väldigt trött. Men jag försöker samla alla de bra stunderna på pluskontot. Njuta maximalt då jag har bra stunder. Och känna styrka i att de jobbiga stunderna är övergående även om man definitivt inte för sitt liv kan tänka sig det när det är som värst.

Livet, allt egentligen, är som en vågrörelse. Det säger han, min fina man. Det är bara att försöka följa med. 

Mindfullness, medveten närvaro tror jag det heter på svenska, tycker jag är så intressant och det hjälper mig otroligt mycket när jag mår dåligt psykiskt. Att inte fortsätta en negativ tankespiral utan " bara va " Andas och bara göra sig själv väldigt medveten om sin närvaro. 

Jag är mycket lugnare som människa idag än vad jag varit så det känns otroligt skönt att jag fått vetskap om detta via min kbtterapi.

Packa var det.. ha ha.. 

Mysig och lugn kväll

Vi har haft en lugn kväll med vänner. Det var skönt efter vår lilla Kolmårdentripp.  Det blir ju inte så jätteont vi ses med finfamiljen Kronstrand så det var riktigt trevligt.

I morse var jag på sjukan och tog blodprov. 9 !! rör blod. Jag var ju hos frissan härom veckan och hon sa att jag var tvungen att gå till läkare och be dom ta lite prover då jag tappade otroliga mängder hår. När jag tänker efter har jag gått ner väldigt mycket i vikt senaste tiden, definitivt om man sätter det i förhållande till hur mycket jag äter. Trött ( are ) än vanligt och mer lättretlig och allmänt off och känslig har jag också blivit. Nu ska de kolla det mesta som går att kolla och jag håller tummarna för att det är något som är lätt åtgårdat ändå.  Man blir ju lite orolig, det hör kanske till. Men det ordnar sig.

Blodtrycket på denna, idag något utomordentligt otroligt uppstressade mamman 130 / 80 tjo hoo. Pulsen var lite för hög men det berodde nog på stressen. 

Nu är det bara att vänta.

I övermorgon ska vi åka på en liten minisemester igen. Denna gång med min kära far upp till Stockholm för att hälsa på hans bror med familj, alltså min farbror och faster och förhoppningsvis någon kusin eller två. Lite Stockholmssigtseeing har vi också tänkt oss. 




11 månader


Finfin städhjälp

Idag behövde vi städa av lite. Eric dammsög, en stund, och hade hörlurar på sig. Emilia kollade läget och hejade på.


Kolmården bilder del 2










Kolmården

Vi har spenderat två dagar i / på Kolmården Familjen Kronstrand och Familjen Hofving / Kronstrand. Vi sov en natt på hotell då jag dels kände att det nog skulle bli en jobbig dag för Emilia att åka bil en längre stund, både dit och hem, samma dag. Sen är det lite för min egen  skull också då jag inte orkar för mycket på en och samma dag.

Vi har haft det jättebra. Vi har sett djur, delfinshowen som var otroligt vacker, fikat, varit i den nya " Bamses Värld " och åkt karuseller och linbana.

Här kommer en del av bilderna. Fler kommer I ett annat inlägg.

























Alla goda ting

Är tre, det vet vi ju. Det är sen gammalt. Ett uttryck. 

För tre år sen var vi på Öland med min pappa och familjen Kronstrand. Pappa var först med att skaffa Webergrill i sällskapet och Henke fick provgrilla den. Vi har lite rolig jargong i min familj och vänkrets så det här var så anmärkningsvärt att det hamnade på Facebook och nu idag påminde mig via appen " Timehop " 

Det finns tre killar / män i mitt liv som betyder allt för mig. En har gett mig livet och format mig till den jag är idag. En lämnade samme man över mig till i kyrkan och där lovade vi varann evig kärlek. Den tredje är min förstfödde, min son Eric som jag har den min far lämnade över mig till i kyrkan att tacka för.

Komplicerat? Nej vars. 

Min pappa, Henke och Eric. Simpel matematik.






T.r.ö.t.t.

Alltså.. Varför sover man inte när man vet att man ska upp tidigt? Jag som har svårt att ta mig upp annars. Nåja, det var väl nästan väntat, å andra sidan.

Bara att ta på smajlet och intala sig att det här ska gå bra. 

Kolmården idag! 

Idag..

.. för 6 år sen somnade min högerfot och den har ännu inte helt vaknat..


Laddar energi

Nu ska ni få höra..

Frun i huset ligger på altanen, i soffan. Ett täcke över mig, regnet smattrar lite försiktigt på altantaket. Henke och Eric skruvar ihop något som Henke fixat och Emilia sover. Det skvalar lite lugn musik i högtalaren och jag vilar.

Antagligen har det blivit något vajsing med min sköldkörtel igen, det värdet var ju aningen yttepytte för högt när vi gjorde IVF:en och jag åt Levaxin. Inför återföringen nu senast var det bra men graviditeten kan ha ställt om det lite i kroppen. Det kan i såfall va anledningen till att jag tappat och tappar sjukliga mängder hår, går ner så mycket i vikt, är så äckligt vidrigt och fruktansvärt trött, och varför jag aldrig kommer till rätta med mitt mående. Min frisör beordrade en provtagning, hur som helst. Något är galet. 

Min ms gör mig trött, det vet jag. Men så som det är nu kan det inte vara. Det första jag tänker på när jag vaknar är när jag ska få sova igen. OM jag någon gång lyckas vakna och känna att jag har liite energi över är den slut innan jag ens hunnit gjort mig klar för dagen. Allt jag gör går på ren jävla envishet och vilja. Helst vill jag bara ligga såhär, men jag vet ju också att det är nästintill omöjligt att vila sig någotsånär pigg så det är ju, kan tyckas, slöseri med tid. 

Jag hoppas att det är det här värdet som blivit knas och att jag ska komma tillbaka till den trötthet jag kämpat i flera år med att hantera. Ett mående som jag kämpat på för att hantera.

Jag kan inte annat än att tycka att det känns så tröstlöst. Varför kan det inte bara få bli lugn. Varför kan inte allt stormande bara lugna sig och man kan få landa och njuta av stunden och av dagarna?

Livet är såklart inte tänkt endast för sol och bra stunder. Och jag är van att livet är tungt men jag känner att det är lite nog nu. Det känns som att något hånar mig. Som jag kämpat, med både det ena och det andra. Kanske är det jag som är känslig, kanske överreagerar jag. Men  jag anser iaf själv att jag kan anse mig ha varit med om en del och jag säger det nu.. tyst viskande för jag vill inte göra något väsen av mig.. men jag orkar inte mer nu. 

Jag har borstat av mig, rest mig och fortsatt gå så många gånger men nu lägger jag mig här. På altanen. Och lyssnar på regnet. 


Första tanden

Idag letade den genom tandköttet.


Fundering

I dagens samhälle har det blivit så otroligt viktigt att könsroller ska suddas ut, att det inte längre ska va så tydligt att en man är en man och en kvinna är en kvinna. Vi ska va lika, och när det kommer till vissa saker är det ju självklart att jag håller med. Tex. om ett arbete utförs av en kvinna ska hon ha möjlighet till lika lön osv. 

Men för vissa har det här gått lite långt, kan jag tycka. En text publicerades häromdagen och många höjde på ögonbrynen och tyckte till och med att det var en " analklåda " att läsa. 

Texten då, den handlade om att en kvinna var kvinna i sitt förhållande.  Lagade mat, städade och tog hand om hemmet. Mannen jobbade och fixade med bilar och gräsklippning. 

Jag förstår faktiskt inte hur det kan klia så i någons röv att läsa den texten. Jag förstår heller inte hur, som jag läste någon kommentera, folk kan tro att dagens barn ska kunna ta skada av att se dessa könsfördelade roller.

Hjälp, säger jag. Och nu finns det risk att jag släpper ut min åsikt om detta lite för hårt men se tillbaka i och på tiden. Hur har det varit genom åren? Kolla nu, hur ser det ut nu?

Alltså, jag tror ju att hela den här grejen blivit så otroligt fixerad vid att folk blir förvirrade och mår dåligt av bara farten. Det är inte lätt att hitta sig själv, sin identitet och vad man vill va eller hur man vill leva som det är. Men att sen samhället, eller åtminstone många i det, ska komplicera det med att ge ännu mer valmöjligheter. Jag vet inte.

Kalla mig gammaldags men här är det då fan inte jag som skruvar med bilen, byter däck eller klipper gräs. Jag ser det som min uppgift, med tanke på hur mycket tid jag spenderar i hemmet, att hålla det rent och fint. Nåja, någotsånär iaf. Jobbade jag skulle vi ju av tidsbrist eller så, såklart mötas och hjälpas åt, men jag tycker inte Henke ska behöva dammsuga i en rosa tröja så våra barn ser bara för att våra barn i sin  tur ska förstå att dom ska.. ja jag vet inte riktigt vad man skulle vinna på det. Förvirrad mamma här alltså. Men på något vis, måste ju vissa tycka, att det vore.. bra?

I alla tider, tillbaka sett, var det mannen som jagade och fixade mat. Kvinnan tog hand om barnen och stället de bodde på. Det är väl ganska logiskt? Varför ska vi ändra på det nu? Jag tycker väl egentligen i såfall att det gör mer skada att dela upp föräldraledigheten och lämna barnet med pappan i en tidig ålder än att pappan byter däck och skruvar med bilen i en.. tex svart t-shirt då. 

Barnet bor i mammans mage i 9 månader och bara för att vårt samhälle, nu för tiden och till viss del, säger att allt ska delas lika och hit och dit ändrar ju inte det faktumet att barnet känner sig tryggast nära sin mamma första året eller mer? Pappan har ju hittills varit en bifigur, som i dessa familjer, tagit på sig rosafärgade kläder och städat, på kvällar och helger, och mamman då, antar jag, klippt gräset eller kanske bytt någon del i gräsklipparmotorn. ( jag är fullt medveten om att jag gör narr av den här grejen här ) 

Nej, jag kommer faktiskt inte helt att köpa hela den här hetsen. Jag känner stolthet i att Henke är min man. Och att han ÄR man. Han är stark och en beskyddare för mig och mina barn, även att vi inte behöver skyddas, men jag tror ni fattar tänket. Jag tycker om att va hans kvinna, att va den svagare.. eller.. kanske inte svagare men att han står för styrkan i familjen. Det här blev ju luddigt men det är min åsikt. Kanske lite väl svår att förstå men jag är faktiskt lite grann, eller ganska mycket,  för att en man är en man och en kvinna är en kvinna. Känner man annorlunda, att man som kvinna vill göra saker som oftast görs utav den manliga skaran, ja då är ju det deras ensak och deras sak att lösa. Och helt ok för mig, kanske jag ska tillägga. Det jag kan irritera mig på är hetsen och att det ska bli " en grej " av allt alltid.

Här har vi, sen flera är,  vuxit samman och kompletterar varandra. Det är fint det! 







K.A.O.S.

Efter gårdagens begravning och livet i sig är det total kaos i min hjärna, mitt hjärta och i min själ. Tröttheten efter gårdagen är påtaglig och Henke märkte på mig att jag inte skulle orka att åka på 60 årskalaset vi var bjudna på. 

Han tog barnen och åkte. Beordrade mig att " bara va " och ta igen mig. Ta en dusch i lugn och ro, ett glas go dricka på altanen, passa på att slösurfa och ge min själ lite tystnad. 

Jag brukar skrapa ihop resterna av mitt splittrade jag och tvinga mig men jag orkar faktiskt inte med den kampen. Inte idag. Jag är så otroligt trött och jag är så trött på att va trött. Jag vet på riktigt inte hur jag ska hitta energi nog för att orka. 

Jag hatar vad min ms gör med min familj. Det kunde va så mycket värre, självklart är jag medveten om det. Men det hjälper ju inte när tröttheten ligger som ett äckligt dis från morgon till kväll och det första du tänker på när du vaknar är när du ska få sova igen.

Jag ska ta mig i kragen. Bita ihop och komma igen men gårdagen var en tuff dag på många vis och så även upptakten till det. 

Kalasfina barn, inte bästa bilden kanske men det är inte alltid lätt att få till det perfekt. Samtidigt kan jag tycka att det är så charmigt, det där. Hur det kan bli helt rörigt på korten, men det är ju ändå våra älskade små.




Livet..


På gott och ont. I det bra och i det dåliga. Med skratt och tårar.



Tunga dagar

Senaste tiden har bjudit på en hel del tunga dagar, kämpiga insikter och annat. Sånt som gör att man värdesätter här och nu och det man har. Sådär som man borde förstå att man ska leva hela tiden men ibland behöver en spark där bak för att förstå. 

Vart allt detta tar vägen är det egentligen ingen som vet. Det jag kan göra är att be och hoppas. Försöker låta bli att oroas för mycket men det är svårt.

I morgon är det begravning för en fin människa som jag är lyckligt lottad över att ha fått haft i min släkt. En man som var gift med min faster och som jag kallade " Habblo Biller " som barn.

I morgon ska vi tillsammans säga ett sista farväl. 


Mellan skurarna

Ikväll var vi ute en stund mellan skurarna. Henke och Eric har satt upp postlådan som Henke fick i 40 årspresent. Det blev jättefint. Ska, självklart,  ta en bild och visa er.



Drömsynkning

För lite sen läste jag något jätteintressant som handlade om amning och sömn. Om hur bäbisen och mamman, när amningen kommit igång ordentligt och bäbisen fått lite rutin på sin sömn, synkar sömnen så till den grad att bäbisen vaknar för att äta när mamman ändå är i den inte fullt lika djupa sömnen. 

Under natten sover man lite lättare i perioder för att sen sjunka ner i en djupare sömn där man även drömmer. Efter en drömperiod sover man lite lättare igen och det är i dessa perioder som bäbisen då vaknar. 

Blir man väckt under drömsömnen, den djupa sömnen, är man mycket tröttare och man minns även då vad man drömt. Vaknar man i de lättare sömnperioderna är det inte lika tungt att vakna iom att kroppen och hjärnan då ändå är inställd på att inte vara i lika djup sömn. 

Det här är ett så häftigt fenomen, tycker jag. Och det stämmer så bra. Jag sover ytterst sällan jättehårt de gånger Emilia vaknar på natten. 




Läragåvagn

När Eric var liten fick han en läragåvagn av Henkes bror och föredetta tjej. Den har vi tagit fram nu och Emilia har rullat den fram och tillbaka och lastat saker på när hon suttit bredvid och lekt. 

Sen några dagar tillbaka har vi ställt henne vid den, så att hon fått hålla i handtaget, och sen har vi hjälpt henne att gå fram. 

Idag tog hon ett par små steg själv. Min lilla bäbis. 

 

Bildsvep










Som ni märker här är vissa bilder suddiga, vissa bilder fåniga, vissa bilder rent knasiga, vissa bilder fina och vissa mer seriösa än andra. Det bjuder jag på idag.



Bröllopsdag

Idag firar vi 8 år som gifta.


Gunga

Emilia älskar gungan hon fått av Henkes kusin. Och hon älskar när Eric ger fart.




Semester

Vi var ju iväg till Gränna, campade på campingen där med vår husvagn, och gjorde dagsutflykter därifrån. Vi besökte Vadstena slott, en ruin precis ovanför Gränna som heter Brahehus, vi var över på Visingsö och såg ruiner wfter en borg och ett slott där, vi var inne i en helt otrlogt vacker kyrka där de hade en krypta man kunde se ner till genom ert hål i en dörr, vi promenerade i gränna, åt polkagrisar och såg flertalet vackra solnedgångar över Vättern. Här kommer massvis med bilder. Anledningen till att Eric i stort sett bara är med på bild när vi är iväg på utflykter är för att han var i lekparken och lekte nästan hela tiden då vi var på campingen.













Eric premiärbadade. 



En vacker solnedgång in i husvagnen när jag kvällsammade Emilia.







Husvagnslivet <3



Mäktig ruin efter slottet på ön. Fotograferat i farten, helt sant, då vi fick springa genom det. Bilfärjan tillbaka skulle snart gå och vi ville inte behöva vänta en timma till nästa. 











Den vackra kyrkan på ön med kryptan. I en av " lådorna " där inne förvaras tydligen ett huvud från någon  ( minns inte namnet ) som  blev halshuggen. 





















En av kyrkorna på ön har ett Utkikstorn uppe på taket dit man kan gå / klättra. De varnar för att det är en jobbig gångtur upp och att de inte tar ansvar för de som ger sig på ett försök. Första delen är en rundad, otroligt trång, stentrappa som senare blir en trätrappa med långt mellanrum mellan stegen. Jag var livrädd att någon skulle åka mellan stegen men vi tog oss upp och ner. Emilia var med i selen så en eloge till Henke som orkade bära med henne och stort tack för att jag hade en bra ms dag så jag klarade av det.







Tre bilder från det som en gång var en liten borg på Visingsö.













Bilfärjan över till Visingsö



















Gränna Kyrka nedan





Vadstena Slott nedan






Brahehus nedan









" Tack tack "

Vår lilla Emilia har nu lärt sig att säga " Tack tack " Hon säger även Atlas, vilket är barnens farmors hund. Hon säger även mamma och pappa. Eller.. det låter som något som skulle kunna va det. Ni vet sådär som barn pratar och ljudar. Något som förmodligen ska va " brorsan " hör man också ofta och det är nog för att Eric  numer oftast går under just det namnet.





Njuter

Äntligen har sommaren kommit med full kraft. Vi har ju ac inne, så det är inte några större bekymmer för oss faktiskt. Jag har lite svårt med min ms om jag blir för varm men jag har lätt för att komma ner i temperatur också så jag kan unna mig att bli lite varm ibland. 

Henke har klippt gräset och jag har dammat inne och fixat med lite tvätt. Dammsuga får vi göra vid ett annat tillfälle. Nu njuter vi i skuggan ute och ska snart fika hos barnens farmor.

Här kommer också några bilder.

Njuter ni att sommaren äntligen är här? 





Ta tag i dagen

Man kan säga att semesterkänslan finns här. Jag har inte ens plockat upp all tvätt efter semestern i Gränna. Inte en maskin har jag kört. Men idag är tanken att vi ska försöka få lite gjort. 

Eric är inte riktigt med på noterna på bilden men jag tycker den är fin ändå. Det är såhär livet är nuförtiden och jag älskar det. Två små att älska och värna om. Att va stolt över och göra dagarna bra för. Att bråka med och att hållas vaken på natten av. Älskar att va just Er mamma <3


En hel del på lager

Jag har en hel del på lager att blogga om. Dels vill jag berätta för er om vår fantastiska minisemester. Jag vill berätta för er att jag åkte bilfärjan till Visingsö trots att jag hade lite ångestvarning från det att det bestämdes att vi skulle åka till Gränna och åka över till just Visingsö och att den sen eskalerade till väldigt jobbig innan vi skulle åka på och hur det var att inte låtsas om denna enorma oro inför Eric. Jag vill berätta för er hur det var att semestra, för första gången, med vår nya familjemedlem, jag vill berätta för er om något så spännande jag läst om där bäbisar och mammor som ammar faktiskt synkar sin sömn.

Idag fyller världens bästa farmor, Eric och Emilias, år. Stort grattis och många kramar från oss.


Bilder


Bilden ovan är på mig och Eric inne i borgen på Visingsös, troliga, fängelsehåla.  Nedan, Emilia tränar för fullt på att resa sig mot saker eller som här, om man håller henne i händerna. Då ställer hon sig upp ganska lätt.


Solnedgång sista kvällen


RSS 2.0