Semesterpaus

Här råder semesterpaus då vi, sen ett par dagar, befinner oss i Gränna. Njuter och njuter och njuter. 

Vackra solnedgångar vid Vättern, sightseeingturer, polkagrishandlande och mys med familjen. Visst, det känns att det är en relativt liten yta att röra sig på men vi har det bra ändå.

Mellan husvagnarna syns färjan som går mellan Gränna och Visingsö. I morgon ska vi åka dit. Är orolig att jag ska få en panikattack mitt ute på vattnet, har lite för stor respekt för vatten i kombination med att jag inte kan simma så bra. Men jag känner mig trygg med Henke och min familj. Det ska gå bra. 


Trött plutta som håller på att få en tand.


Brahehus, mycket fin bevarad ruin.




<3


Lilla sötnosen


Suck

Alltså dessa nätter när vi inte sover. Vad är det frågan om? Sömnen har varit otroligt dålig för vår lilla skrutta i ett par månaders tid och det tär på en. Vissa nätter är sämre än andra, det kan man ju säga. 

Förhoppningsvis somnar hon nu efter ännu lite amning. Tack och lov för liggamning. Då kan man stjäla lite småvila där i allafall. 



Husvagnstvätt

Idag har Henke och Eric tvättat husvagnen. Jag har bytt sängkläder och småfixat lite. 

Jag har även hunnit med KBT och att bestämma nya glasögonbågar. Var ju och gjorde synundersökning igår. 

Nu ska jag snart titta lite på TV med min make sen blir det sovdags. Emilia sover sämre och sämre om nätterna så det är bäst att knipa sömnen när den bjuds.


Mini me

Emilia till vänster och jag till höger. 


Fotograferat lite

Idag tog jag lite kort på barnen när vi var hos barnens farmor. Hennes hund blev lite sugen på att va med också så han kom närmare och närmare.






Lilla pluttan

I en klänning jag hade som barn.


Så jävla tungt

Livet.. jag vet fasen varken ut eller in ur detta snart. Tänka positiva tankar, om mig själv. Ge mig en klapp på axeln och beröm när jag orkar. 

Det känns som ett skämt. Jag känner mig som ett skämt. Det kanske inte riktigt är det allra vanligaste att faktiskt erkänna att det är skit, men så är det. Där är sanningen liksom. 

Vissa dagar flyter det mesta. Jag funkar. Men sen kommer dagar då jag känner en stor oro över hur i hela friden det ska gå med allt. Orken är på minus och med all trötthet kommer extra fysiska symtom på min ms. 

Tröttheten är som ett monster som äter upp mig. Som förtar,  förgör och förstör. Vi alla är ju trötta lite till mans men den här äckliga tröttheten.. den går inte att varken förstå eller beskriva. 

När jag är trött lägger hela jag av. Jag kan bita ihop. Henke kan åka iväg längre stunder och jag kämpar. Jag får det att funka just för att jag måste. Vissa dagar räknar man timmar till han kommer tillbaka, nu är han ju inte borta så fruktansvärt länge åt gången, men de dåliga stunderna är man kanske nere och räknar minuter och sekunder till man inte är ensam längre. Det är fruktansvärt och i allt detta är det otroligt svårt att hitta anledning att klappa sig själv på axeln och säga " Bra jobbat. Idag har du bara brutit ihop två gånger och varit arg tre. Härligt Becca "

Jag trodde aldrig att det skulle bli såhär jäkligt och jag fattar faktiskt inte riktigt vad som hänt. Alls. Jag försöker finna tröst i min familj. Mina fina barn. Min älskade man. Men jag vacklar i självförtroendet och tycker inte alls att jag är värdig.

Tacksam är jag men det är en annan sak. 

Jag hoppas på morgondagen, varje dag. I morgon är en annan dag och i morgon är nog dagen då allt vänder och den dag då jag börjar må bra igen. Då jag på riktigt börjar känna igen mig själv i allt detta. Jag har lyckats innan. Lyckats lära mig att leva med min inneboende ( ms ) som helt styr och ställer och bestämmer vad som ska bli av varje ny dag. Så jag ska göra det igen. Jag bara måste. 

Här sitter vi. Hela familjen. Vi fikade i husvagnen ikväll. Eric älskar husvagnen och den är nu städad och i ordning för semestrande.



Kärlek <3


Äntligen

Nu tar sig lillan dit hon vill. Oftast är det där Eric är. 

Nu inleds en ny fas i det här med bäbis. När man får börja säga " nej " och " aja baja " och ha superkoll så det inte finns något farlig framme eller så.

Lilla snörpan, fasen vad fort det går. Det är så jäkla underbart att se dig växa och utvecklas men vår sista lilla bäbis.. är stora tjejen nu. 


Födelsedag

Ännu en av mina födelsedagar har passerat och jag har äran att ha fått bli ett år äldre. 

Tack för gratulationerna jag fått <3  För fikasällskap, den goda tårtan och umgänge. Så fin kväll det blev trots tråkigt väder. 






Midsommar i bilder



Försök till lite finfotografering 





Glad midsommar


Fick finaste buketten av kära grannen och hennes mamma. Så underbar bukett som doftar ljuvligt.  

Finaste presenten

Henke fick ett fint armband av Eric. Så fint.


Tiden går så fort

Inatt hade jag en dröm där jag var med mina barn och lekte på ett ställe där jag själv var och lekte som barn. Det händer väl egentligen rätt ofta så och särskilt med tanke på att jag bara flyttat en mil ifrån mitt barndomshem. Men ändå. 

Man minns ju själv sommarloven som barn, förväntan dit, lukterna på sommaren. Jag tror jag alltid gillat just den årstiden mest. Bara ben, att springa barfota, att bada och leka med kompisar lite längre på kvällen.

Jag minns allt det ganska tydligt och nu sitter jag här, med en son som snart fyller 7, som själv håller på att skapa sommarlovsminnen. Emilia är ju lite liten, än så länge, så hon skapar ju mest minnen till oss. 

Livet.. Livet alltså.


Myrkryp och ont

Om det är något som kan göra mig tokig, när det kommer till min ms, är det myrkrypen i benen. Eller kolsyran, kan man också säga. Och de här små muskelryckningarna. När det tar fart ordentligt samtidigt får jag så ont i musklerna i nedre delen av benen och fötterna. Jag skulle vilja stå och sträcka ut musklerna hela tiden, men det går ju inte.

Värst blir detta, av någon anledning, när jag sover eller är stilla. Antar att det är att det får fritt tillträde till benen då när de är avslappnade. 

Den här jobbiga känslan är ju där hela tiden men i vissa perioder är det ju värre än andra.

Tråkig.



10 månader

Idag blir den här lilla prinsessan 10 månader. Vart har dom här månaderna tagit vägen.. 


Skönt

Idag har faktiskt varit en skaplig dag. Så var även gårdagen. Och dagen innan det. Skönt med dessa små guldkorn ändå. Livet känns så lätt när solen skiner, man kan sitta på en filt i gröngräset och de stora barnen leker med varandra. Och man har vänner på besök. 

Det ger mig positiv energi nog för att orka med de mörka och jobbiga stunderna. För de finns också där. Senaste tidens mörker har till och med börjat påverka min älskade man så till den grad att jag varit orolig att han ska gå. 

Jag läste någonstans för länge sen att oftast är det den psykiska ohälsan hos ms sjuka som är det jobbigaste för de anhöriga. Och det kan man ju förstå. 

Den här veckan ska vi ta tag i att rensa garderober och annat. Vi har samlat på oss så mycket att vi nu måste slänga och sortera massvis. Jag fick ett irritationsutbrott häromdagen, för det är så mycket saker överallt, och bara slängde in grejer på golvet i en garderob i källaren. Men nu ska det bli ordning. Jag har börjat lite smått med att rensa ur Emilias klädlådor. Jag har även rensat lite i min egen garderob.

Det ska nog bli ordning på torpet så småningom.


Dom här två


Vi har ju varit iväg nu ett par nätter. Det bestämdes mitt på dagen på Lördagen att vi skulle åka så det var spontant och det funkade bra. Och var jättetrevligt. Innan vi åkte kom Emilia på två olika tekniker för att verkligen förflytta sig snabbt och dit hon ville. Dels ålar hon, precis som Eric gjorde, eller så drar hon sig fram i sittande läge. 

Nu är det dags att se över vad som finns i alla intressanta sladdar och grejer här hemma. Risken att få en tung lampa i huvudet, välta något tungt över sig.. Ja, ni fattar.



Gekås

I Lördags åkte vi på en spontan, spontanresa till Gekås i Ullared. Vi blev överaskade av vänner med övernattning i otroligt fina stugor en bit utanför Ullared.

Stort tack för en finfin vistelse. 

Våra älskade barn <3


Söt, sötare, Emilia


Första sommarlovet

Idag har vi varit på vimarskolans avslutning. Vår Eric slutade F1:an. Det här året har ju gått så otroligt fort och han har lärt sig en hel del. 

Han har fått så gott betyg av pedagogerna både vad gäller skoluppgifter och att va en god kamrat. Det värmer i hjärtat. Jag har i vissa perioder varit orolig för det faktum att han varit väldigt lite på förskola. Han var ju fyra år innan han ens började och det var egentligen bara något år han gick. Tankarna kunde ibland dra iväg och man undrade om det var rätt beslut att låta honom spendera så mycket tid hemma. Skulle han ha svårt att passa in. Skulle han ha svårt att lära sig. Svårt att förstå gruppens regler, eller vad man nu ska kalla dom.

Nu har vi hört från flera håll och kanter att Eric är en fin kille. Han är väldigt busig och rackrig kan han också va men det är hemma. Och säger man till på skarpen så kan våra lilla tonåring faktiskt lyssna, ibland. Han är en duktig kille. En liten kille som vill va stor. En stor kille som vill va liten. En kille, som i våra ögon, är helt underbar.

Grattis till din första examensdag Eric.



Bra text

Den här texten summerar det mesta vad gäller, åtminstone min MS, väldigt bra. Och hur andra, kanske, ser på en för att man " ser så frisk ut "




Premiär


Otroligt kämpig dag

Men nu är den snart avslutad. Fy vad hemskt det är att va som jag är. Bli som jag blir.

I morgon är en annan dag.

Jag och min dotter


Så tacksam över gåvan vi fått. Ännu en gång. Att just du var den lilla krabat som bodde i min mage i 9 månader. Fantastiskt egentligen när man tänker på det. Så efterlängtad och så älskad. 

Du gjorde vår familj komplett.

Morfarmys


Vad som är viktigt

Ikväll struntade vi i att klockan kanske var lite för mycket. Vi gick ut i kvällssolen på altanen och hade en liten mysig stund med öl för pappan, ett litet glas vin för mig och äppelbitar för Eric. Emilia fick en äppelbit att suga på och tyckte det var gott. Vad gäller vinet, man kan dricka alkohol när man ammar. Det är så liten del som går över i bröstmjölken och det försvinner och det ena med det tredje. Det är ingen fara, hur som helst, för då skulle jag såklart inte dricka det.

Jasminen,  eller hette den shersmin ( stavning ) är på väg att blomma. Med den insikten blev ja helt tårögd. En sån liten sak som att.. min pappa kallade mig för jagvall när jag var mindre och bodde hemma. Jag älskar doften av den här busken när den blommar och pappa kallar busken för just jagvallbusken. Förstår ni? Jag tror inte jag kan förklara hur jag menar ens men det känns som att med den här busken har jag fått en gåva att vårda som är ett bevis på det band jag har med min pappa och mitt föräldrahem och så även pappas föräldrahem. Det är en stor sak när man ser det på ett djupare plan och inte bara tittar på busken som den är. Om inte annat så är det så jag kommer se det från kvällens promenad i trädgården. 



Rododenronbusken är också på god väg att börja blomma.






Lite extra energi

Idag har jag rensat roslandet. Det är ganska mycket, om man har otur, men nu är det gjort för ett par veckor framåt. Ska se om jag orkar fortsätta att rensa det andra landet i morgon men det är ganska stort så vi får se. Blir så glad då pionerna verkligen är på gång med massvis med knoppar nu och det doftar helt ljuvligt av syrenen. Allt detta kan jag njuta av under tiden jag rensar så vi får se.

Ikväll har vi även varit på skolans sommarfest med de två parallellklasserna. Det var riktigt trevligt och vi satt på filt i gräset och fikade och pratade. Precis när det var dags att gå så regnade det så farmor, Erica och Elin kom hit och höll Emilia sällskap. Hon hade dessutom blivit uppäten av mygg och knott om in varit med så jag är nöjd med beslutet.





Prickig

Sen ett bra tag tillbaka har Emilia blivit alltmer prickig. Det kom i samband att vi började ge gröt mer frekvent så då tänker man ju att det kanske är någon känslighet mot mjölk ändå.

Nu har vi kört mjölkfritt i en vecka, i morgon, och hon är mer prickig än någonsin. Klia verkar det göra också då hon river och river.

Lilla gumman. 

Vi ska fortsätta med mjölkfritt den här veckan också sen får vi se hur vi ska göra. Men fortsätter det såhär så kommer vi nog behöva kolla upp det innan veckan är slut. 



Kalas

Idag på förmiddagen var Eric på födelsedagskalas. Det tyckte han ju, såklart, var jättekul. 

Nu är Henke och Eric iväg på lite ärenden och Emilia har sovit en stund. Jag fixade med tvätt och annat tråkigt och precis nu när jag tänkte krypa ner och vila mig lite så vaknade fesan. 


Fin kväll

Igår hade  i en jättetrevlig kväll med vänner. Vi var hemma hos oss och det gick jättebra. Vädret var så fint så vi var ute. Kvällen gick fort.

Efter det såg vi faktiskt film, Henke och jag. Det blev kanske i senaste laget men det var det värt. 

Anna har köpt en selfiestick så den testades under den tidigare delen av kvällen , barnen lekte och vi umgicks.



 



En favorit

Den här bilden kommer definitivt va en av mina favoriter. Älskade barn <3 


For life

Väljer återigen att tala om hur bra jag tycker det här armbandet är. Och så smidigt.

Vi är ju ofta på Astrid Lindgrens Värld med tanke på att vi har säsongskort där. När vi ska åka tar Eric på sig sitt armband, där det står ICE och mitt mobilnummer. Skulle han komma bort, om något händer, så har han mitt mobilnummer på sig. Och när du beställer ett armband går överskottet till cancerforskning. 

Det finns även andra saker att beställa på deras sida. Det finns tex. armband med texten forlife eller zerocancer.

In och kika, 

www.forlife.nu



Kämpar på

Jag är ju sjukskriven från rollen som mamma. Eller.. det stämmer väl kanske inte helt. Jag är sjukskriven och Henke är hemma och är pappaledig. Jag är ju såklart lika mycket mamma hela tiden men jag orkar inte alltid fullt ut och då är Henke här och tar vid. Han är en slags förlängning av mig.. eller nått i den stilen.

Ni vet att jag nämnt hur vissa dagar är en endaste jäkla kamp. Minut för minut får man tackla dagen, stunden och det mesta. Vissa dagar flyter mycket på bra. Jättebra, rent av, och dom dagarna lever man för. De stunder när jag känner att jag klarar av det som borde va så självklart. Att kunna va mamma på heltid.

Jag mår så jäkla dåligt psykiskt över det faktum att det är såhär. Men jag försöker att fokusera på det jag gör bra, för det är ändå en hel del. Jag väljer att fokusera på att saker sakta börjar falla på plats och jag försöker slå bort tankar av oro för framtiden. Jag mår inte bättre av en massa oro.

Henke är en sån otrolig människa. Jag tror faktiskt inte så många förstår riktigt hur underbar han är i de dåliga stunderna som, tack och lov, ändå är färre och färre.

Det där med att hålla fasaden utåt är jag expert på och det blir kanske ibland det som gör att vissa människor undrar vad Henke är hemma för. Till och med psykologen jag träffar en gång i veckan kommenterade när jag träffade honom för ett par veckor sen att jag visst verkade ha en bra dag. " Det är för att jag väljer att du ska tro det " svarade jag. Sen talade jag om att jag var i en rejäl svacka, en svacka jag nu är på väg ur. 

Ju sämre jag mår desto bättre kan jag få det att verka utåt. Sen kan det ju va lite lurigt för ibland är jag ju bara så glad och lycklig som jag verkar. Jag är som ett konstverk, det sa han ju för lite sen Henke. " Det finns lite att jobba med "

Jag är så tacksam för de människor i vår närhet som ändå förstår. Eller bara går med oss genom den här prövningen. För det är inte lätt, även om det kan verka så.

Henke är iväg ikväll och jag är själv med barnen. Vi  har haft trevligt sällskap och nu är vi själva sen ett par timmar tillbaka. Jag har sövt båda barnen och jag är faktiskt stolt över hur jag klarade det. Jag har provat det ett par gånger innan och det funkar. Jag är väldigt trött men inte egentligen någon gång har jag tyckt att det varit alldeles för jobbigt. Och trots tröttheten som tar fram en del fysisk, jobbiga symtom på min MS har jag ändå lärt mig att hantera det. Ganska bra.

Heja mig ändå.

För vi måste jobba med den här damens självförtroende lite också.

Suddig trollunge.


Tungvrickning

Eric har lärt sig den där ramsan, ni vet, 

" Sex laxar i en laxask "

Den är ju ganska svår att få till. Särskilt om man ska säga den fort, några gånger på raken. 

Eric tycker inte den är svår,

" Sex laskar i en laskask "  Busenkelt. Ha ha..

Rosett


Älskade barn



Astrid Lindgrens Värld

Nu ska vi bege oss ner till Alv en stund. Det blåser full storm så Emilia får stanna hemma med Henke. Jag nöjer mig med att ha med Eric sådär idag. Jag hade tänkt att utmana mig med att ha med båda men det går tyvärr inte idag. Benen domnar, synen svajar och tröttheten är som ett dis i mitt hjärnkontor. 

Men det är ju för Erics skull, i huvudsak, vi åker dit så jag ska inte se mitt mående som ett nederlag utan fokusera på att jag faktiskt orkar åka alls. 




Mys


Lilla snörpan

Idag fick jag hem fyra rosetter som jag beställt. Så onödigt men de är ju så söta.
 
Jag ska ta en bättre bild i morgon men de här får duga så länge.



Blommar för fullt



Syskonkärlek

Den här bilden tog jag på våra fina barn när Emilia kramade Eric god natt. 

Vi har haft en fin kväll. Anna var här med barnen en stund. Helena och Arvid. Och min mamma. Tycker så mycket om den här årstiden när man kan umgås ganska okomplicerat. Och spontant.

Den här kvällen blev jobbig för våra vänner och en hel del av oss i deras närhet. Livet är så jäkla märkligt alltså. Det kan va så fantastiskt fint och sen så jäkla brutalt. Ni finns i våra tankar <3 


Bvc idag



9000 gram
72,5 cm



RSS 2.0