Så tråkigt när det blir såhär

Alltså, på riktigt.. Vad händer? Jag blir så ledsen och fylld med skam, ja till och med. Jag är ju inte direkt den där mamman man kan va stolt över när jag mår som jag gör. 

Jag kan bli både ledsen och förbannad när jag tänker på att många säkerligen ser på mig, det som jag kanske väljer att visa, och tänker att jag verkar må bra. Folk som har sånt jävla bekymmer över att Henke är hemma, föräldraledig. Bekymret med att jag är sjukskriven.

Ja, ibland skulle jag vilja bjuda in de såkallade tvivlarna. De som tror att vi lever gott och " bare götter öss " Ni skulle bara veta. 

Visst, det syns inte. Jag kanske inte väljer att berätta exakt hur jävligt det kan va en jävlig dag. Eller hur en bra dag förmodligen skulle innebära mellanmjölkmåendet och sängläge för en annars frisk och glad människa. Hur jag kämpar som fan. Hur Henke kämpar. 

Men sen å andra sidan, varför ska jag behöva visa och gråta och klaga? Jag har ett läkarintyg där det står, klart och tydligt, att jag inte mår bra nog för att ta hand om min familj som ensam föräldraledig när Henke jobbar. Det borde väl ändå va bevis nog då för dom som.. tvivlar?

Att inte klara av en så enkel sak som att va föräldraledig gör ont i hjärtat. Självförtroendet höjs ju inte direkt av att bryta ihop av trötthet dagligen, bli stressad av bajsblöjor, tvättmaskinskörningar, städning, telefonsamtal eller vetskapen om att Henke behöver lägga en halvtimma på matlagning  ( där jag inte ens är närvarande )

Det är svårt att förstå och inte ens Henke förstår hur lättstressad jag faktiskt är. Osäker och illa till mods. Eller jätteglad då förutsättningarna är de bästa. Käre tid, jag fattar ju knappt själv.

Men det är en sak att inte förstå, det går ju inte att känna samma som en annan människa, som att misstro. Och det får jag känslan av att det sker. 

Folk har en tendens, nämligen, att ha otroligt mycket bekymmer om just andras bekymmer. Folk gör andras bekymmer till sina egna. 

Idag har jag haft en tuff dag. Utan orsak. 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Du sätter ord på precis vad jag och min man känner och upplever. Tack!! Skönt att vi är fler, eller tråkigt är kanske rätt ord. Skickar ett mail till dig i dag ell i morgon, ok? Tvåbarnsmamma med MS

Svar: Tack själv <3 Ser fram emot ditt mail. Kram
Rebecca

2015-03-22 @ 11:26:38
Postat av: Lena

De som har såå ont av andras problem har egentligen mest problem Själva tror jag.Känner igen din situation.Var rädd om dig.
Kram

Svar: Så är det nog Lena. Kram till dig <3
Rebecca

2015-03-23 @ 21:02:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0