En del av bilderna







Henkes 40 årsfest

För en vecka sedan satte vi upp ett större partytält i trädgården. Henke hittade ett för 1500 kronor, på nätet, som passa perfekt för att fira hans födelsedag i. 

Förra Söndagen var hans släkt här och gratulerade och vi hade tältet uppe då ifall det skulle varit dåligt väder. Vädret var strålande, men sånt kan man ju aldrig veta.

Hela den här veckan har varit kantad av blåst, blåst och åter blåst. Det var två saker som vi tidigt märkte att tältet inte skulle tåla och det var blåst och regn. 

I veckan har här tejpats med silvertejp, det har skruvats dit tyngder i nerkant av tältduken och det har tejpats lite till. 

Vissa dagar har tältduken liknat ett vitt lakan på  en torklina, vi har varnat grannarna om att de eventuellt kunde få ett tält i sin trädgård. Ja, så har vi tejpat och tejpat. 

Igår när vi vaknade, efter en natts regnande, pratade vi lite. Innan vi tittade ut alltså. Henke hade hört regnet på morgonen men bestämt sig för att festen skulle bli bra. Det regnar men vi skulle ha trevligt. Jag drog upp persiennerna och insåg att taket på tältet låg på borden som var utplacerade inne i det 9 meter långa tältet. 

Vi slängde i oss frukost och gick ut i regnet och gjorde vad vi kunde. Henke svetsade till några metallpinnar som han stack ner i de sköra plaströren som hade knäckts på flertalet ställen. Dynorna var dyngsura och fick komma in på tork. Allt kändes en kort stund otroligt icke bra men vi bestämde oss för att antingen väljer vi att gnälla på väder och vind, på hur tältet varit på gång att gå helt sönder i en hel vecka men vi har kämpat fram till denna dag för att det skulle va helt eller så väljer vi att göra det absolut bästa vi kan för att få till en fin kväll. Med våra ekonomiska mått mätt var det detta som vi hade att erbjuda för de ca 35 personer ( vuxna och barn ) som var bjudna och vi skulle ha det då bra som det gick.

Kvällen blev riktigt bra. Visst, det kom några skurar, men de flesta var väl förberedda på detta och därför var det inga större problem. 

Idag när vi kom ut hade tältet havererat igen. Nu ligger det i sopsäckar och ska till tippen i morgon. 

Tack till alla som hjälpte till, igår och idag, för att få till den fina kväll som vi faktiskt hade igår och med röjning idag. Jag var stressad och hade det lite jobbigt stundtals igår men det fungerade över förväntan, måste jag säga. Jag hade inte ens ont i huvudet igår och det brukar annars kunna va ett stående inslag när det händer lite för mycket på en gång.

Bilderna tar vi i ett annat inlägg. 


Andas

Försöker att inte stressa upp mig inför festen i morgon men stundtals är det nästan så jag bara vill åka härifrån. Men jag vill verkligen att Henke ska få en trevlig tillställning.

Jag ska be om hjälp och så, det är jag medveten om, men problemet är att jag vill göra typ allt. Ha koll på allt och fixa allt. Men i dagens läge varken orkar jag eller kan ha koll på allt. Jag glömmer saker, förstår inte saker och kan inte alls få till det som jag skulle önska. Men jag ska försöka. Det är ju inte så att jag ensam ska fixa allt men mycket blir ju min lott och så är det bara. Inget konstigt med det. 

Det kommer bli bra. Om bara det där tältet står pall. 

Håll tummarna för uppehåll. Det blir inget kul om det regnar eller har regnat för mycket så allt är blött och så.


För tre år sedan

Så söt


Klappar händerna

Så nöjd tjej som klappar händerna så det låter.


Pratdoktorn

Nu ska jag snart iväg till min pratdoktor. Eric  är hemkommen från skolan och Emilia är helnöjd. Tänk vad underbart den där syskonkärleken är. Helt villkorslöst. 


Morgonmys

Älskar stunderna när Emilia faktiskt är lite gosig. Henke kör Eric till skolan och vi ligger här och vaknar till. 

Nu börjar det spritta i kroppen på den lilla sötan så hon ska få gå upp med Henke när han kommer hem och jag ska ligga kvar ett tag och bara ta igen mig. Är alltid så trött dagen efter det varit något särskilt sådär. Som igår när den närmsta familjen och våra bästa vänner firade Henke. Nu måste jag ju även hitta ork nog för att fixa festdagen för hur kul och trevligt det än är och blir så är tröttheten en alldeles för stor del.

Här är en bild på gårdagens goda tårta.


Reportage

För ett par veckor sedan var det en trevligt tjej här och intervjuade mig för tidningen " Mera " som kom i brevlådan idag. Vi pratade om min MS och jag tycker hon fångade min känsla väldigt bra.

För er som precis hittat hit kan jag meddela att denna blogg är lite som min dagbok. Jag skriver som jag känner och jag ser ingen anledning att låtsas som att allt är bra, de dagar då det inte är det. 

Livet har tagit oss,  mig och min man Henke, på ordentliga resor, med både glädje och förtvivlan som inslag och det mesta har jag faktiskt skrivit om här.

Jag är,  som artikeln säger, 36 år. Snart 37 till och med. Min man fyller 40 år idag och det är en av anledningarna till att det varit lite tyst här inne senaste tiden då vi kalasat med släkt och även planerar för en fest. Vi har två barn, Eric som är 6 år och Emilia som är 9 månader. Jag är för närvarande sjukskriven och Henke är hemma och är pappaledig då min kropp, av min MS orsakat, inte riktigt beter sig som man skulle önska. Det börjar plana ut och det börjar fungera, tack och lov. 

Ni är varmt välkomna hit. Jag skriver oftast något varje dag, vissa dagar flera gånger. Jag bloggar om vår vardag, helt enkelt. 

På gott och ont.


Stort grattis

Idag fyller Henke 40 år. Stort grattis.










100 år

Ikväll har vi varit ut till kyrkogården. Henkes mormor skulle fyllt 100 år idag om hon levt. Tyvärr dog hon innan Henke och jag blev tillsammans så jag har inte träffat henne. 

Efter att syskonen, de flesta iaf, med respektive och ett par kusiner till Henke varit på kyrkogården åkte vi till hembygdsgården i vackra Djursdala för att ha lite picknickfika. 

En av Henkes kusiner som var med hade med sitt ena barn, som är ungefär i Erics ålder, så de lekte och matade hästarna som betade i hagen bredvid.

Jättemysig kväll men det märks idag att jag är väldigt trött efter bjudningen igår.

Här kommer ett par bilder. Bland annat ett försök till gruppbild.



Emilia pratar med alla och vem som än vill, i stort sett, får hålla henne. 


Förberedelser

Nu är förberedelserna i full gång, så sakteliga, inför Lördagens 40 års fest. Det kommer bli bra och jag försöker att inte stressa upp mig. Problemet är ju lite att jag är en kontrollmänniska och vill och vill och vill ha ett finger med i spelet. Men det är ju inte så lätt med en bäbis.

Jag tror det kommer bli jättebra. Det blir ju vad man gör det till, om inte annat. Och ingenting funkar om jag stressar för mycket. Det är en prövning men jag jobbar på det.



Tänk vad tiden går


Födelsedagsfika

Idag har Henke haft släkt och familj här på fika. Vi har köpt ett större tält där vi satt. Tanken är att festen nästa helg ska hållas där inne också. Jag har faktiskt varit väldigt drivande i det att jag verkligen tycker Henke ska låta sig firas men det jag bett om är att vi ska va ute. Det blir så rörigt och stimmigt inne och det har jag svårt att hantera. 

Vi har fantastiska människor omkring som hjälper utan att ens tänka på det vad gäller våder fika, dukning och barnpassning. Så tacksam. 

Eric har haft jättekul och sparkat boll, hoppat studsmatta, kört fyrhjuling och lekt för fullt.

En riktigt fin dag och jag tycker det är så kul att Henke och jag har gemensamma släktingar så jag även får träffa en del av min släkt vid såna här tillfällen. Henkes mammas systers dotter, alltså Henkes kusin ( fick jag det rätt nu ) är gift med en av mina kusiner. 

Här kommer några bilder från vår dag. Jag tog ett varv med mobilkameran allt som hastigast men bilder är ju alltid kul, tänker jag. Jag har inte frågat om jag får visa bilder på gästerna så vi får hålla till godo såhär. 





Det är väl inte den allra bästa av kvalitéer i tältet men det fyller sin funktion.



 

Tänk att han vann

Måns Zelmerlöv. Hur bra var han inte? Han har ju, nästan, allt. Han är nästan ett perfektum, om nu det är ett ord.

Vann med god marginal och nu är då alltså återigen Sverige värdland nästa år. 

Det var så otroligt spännande under omröstningen igår. Vi satt som på nålar, här hemma. Henke vaknade till till omröstningen så jag behövde inte se den själv. Vi hejade och ropade och hejade igen. 

Precis som det ska va.




Eurovision

Sitter och hejar på Måns Zelmerlöv i Eurovision. Alla andra sover, skulle kunna tro att spänningen blev för stor.

Nu håller vi tummarna. 

Ögonen

Blev ju lite orolig, om ni minns, igår när jag ringde till ögonmottagningen och inte kunde få något direkt svar på varför en ögonläkare kanske skulle vilja kika på mina ögon. Jag ringde idag igen och sa att jag ville veta. 

Som hon sa är det inget konstigt om man har kontinuerlig kontakt med en ögonläkare då man har MS. 

Så skönt. Man blir ju lite orolig. Inget var alltså fel utan helt i sin ordning. Synen är försämrad men det får man ju räkna med när man väl börjat behöva glasögon.

Stundande bemärkelsedag

I veckan som kommer har vi en jubilar i huset. Tänk att du var en 22 årig liten pojkspoling ( jo men nästan ) när vi först blev tillsammans. Tänk vad vi vuxit upp och ihop. Att vi gått genom livet tillsammans hela vägen hit. Att vi bildat familj och nu har två barn som är små avbilder av oss.

Vi fixar inför kalas och fest. Sakta men säkert. Det är ju inte hela världen om det är lite stökigt men det är i stort behov av en ordentlig städning ändå så då kan vi ju passa på nu.

Här är en bild på lilla sötan som skulle titta på mig som var bakom mobilkameran. 

 



Suddig bild

Men jag tycker den är så söt på vår lilla, älskade prinsessa.


Att vänta

Det är så jobbigt. Att vänta på något som är jobbigt är också jobbigt. 

Jag var ju hos ortoptisten för en och en halv vecka sedan för att kolla mitt dubbelseende. Jag var nästan säker på att det skulle va försämrat då jag märker att min syn inte alls är bra.

Bra var att dubbelseendet låg kvar, eller vad man ska säga, och inte var försämrat. Däremot var min syn mycket sämre och av någon anledning, fick aldrig klarhet i varför, skrev hon en notis till min ögonläkare ifall hon ville träffa mig så skulle hon kontakta mig innan jag gick till optikern för att prova ut nya glas och bågar. 

Jag frågade varför och försökte få svar på anledningen. Det måste ju varit något som hon märkte som av någon anledning skulle komma att behövas kollas på.. Hon svarade aldrig rakt ut utan sa bara att vi fick vänta och se hur min ögonläkare väljer. Undrade jag kunde jag ju ringa och fråga. Hon var inte otrevlig eller så. Bara väldigt kringpratande och gav liksom inte något svar på VAD det var och VAD det kunde vara. 

Idag kom jag på att jag nog ville ringa och se. Jag behöver nya glas och jag vill helst inte vänta längre än nödvändigt. 

Sköterskan jag pratade med läste vad ortoptisten skrivit fram till dess att det stod om ifall en ögonläkare skulle träffa mig. " För kännedom " ...Sen sa hon inget mer om det. Jag frågade återigen om det kunde va något särskilt, vad hon menade, vad det betyder.. " behöver jag va orolig, förstår du vad jag menar " sa jag. Det förstod hon. Det står här " För kännedom " ...

Sen sa hon att hon skulle skriva till ortoptisten och fråga om hon fått något svar ifrån ögonläkaren och hur det är sagt. Sen skulle hon ringa tillbaka till mig. Jag har inget hört än och såklart är jag orolig. Varför inte vara säga vad hon skrivit? Varför inte bara säga " du behöver inte va orolig bla bla bla " Blir tokig..

Jag ska ringa igen i morgon. Jag känner ju att något är fel med ögonen. Kanske är det så att man träffar en ögonläkare regelbundet vid ms. Inte vet jag. Men då borde ju någon av dom sagt något om det.



Solen skiner

Idag, än så länge kanske man ska säga, skiner solen hör ni. Iaf här. Det gör så mycket på humöret att få se dessa strålar och bara vetskapen om att man kan gå ut utan några större bekymmer gör en gladare.

Jag har haft ett par riktigt tuffa dagar senaste tiden men nu ska det bara va på väg åt rätt håll. Visst, min MS är med och lägger grus i maskineriet dagligen och det kan jag tyvärr inte påverka men det finns annat. Inställningen och ifall jag ska välja att grotta ner mig i fel spår. Men det är så lätt att göra det ändå. När man inte mår bra.

Prinsessan är piggare idag. Hon har knappast hostat inatt men 6 små mysnattamål har vi hunnit med. Zznark.. Men jag tar de vakna stunderna, oftast, med ro. Om ett år ligger vi inte där, tätt, och myser på det viset. Mysa blir man ju aldrig för gammal för men ni förstår hur jag menar.


Jobbigt att va sjuk när man är sjuk

Efter att ha haft tre ganska omfattande sjukdomar nu senaste två månaderna känner jag verkligen hur mitt mående, både fysiskt och psykiskt, tar långa kliv bakåt. Livet innebär ju förkylningar och tråkigheter men det är så synd när man ändå börjat må lite, lite bättre. 

Försöker vila och varva med lite småsysslor. 

Här är en suddig bild på en tjej som sovit länge idag på förmiddagen. Förmodligen som kompensation för allt hostande inatt.


Arla morgonstund

Inte nu utan när vi vaknade idag. Vi har varit på ett möte på sjukhuset med mina vårdkontakter och försäkringskassan. Det gick bra men det är jobbigt psykiskt och jag blir trött efter men det var ändå ett bra möte.

Vi fick beröm då vi gör rätt i att jag försöker upprätthålla en så normal vardag som möjligt. Kanske orkar jag inte dra igång en bullbakning, storstädning och sen hitta på något kul med mina barn samma dag men jag gör det jag klarar när jag klarar det och det är helt rätt. 

Nu har jag ett mål att jobba mot och det ska gå bra. Väljer jag att tänka att jag inte ens kunnat va mammaledig till Emilia mår jag ju inte bättre utan jag ska försöka fokusera på det som funkar.



Kämpigt

Idag har det varit kämpigt. Tror det beror på den här förkylningen som nu börjar trötta mig. Min ms gör sig påmind mer och mer och jag känner mig svag både psykiskt och fysiskt.

Vi har haft en trevlig kväll med mamma och pappa på besök för att gratulera Eric på namnsdagen. 

Emilia är jätteförkyld och har 38 i feber. Hon hostar och snoret rinner. Vi satt ute i solen på altanen ikväll och det var skönt att få lite frisk luft faktiskt. Även för henne, tror jag, då hon hostade mindre där.

I morgon ska vi på ett möte. Vid 8:15. Förstår ni stressen.. Men det ska nog gå bra. Jag har Henke med mig.



Kurera oss

Ikväll har vi en väldigt väldigt hängig skrutt här hemma. Emilia har feber runt 38 och är mer besvärad än någonsin idag. Jag tror att hon kan ha ont i ett öra. Sen gör det ont att hosta den otroligt slemmiga hostan hon har. När det lossnar lite är det som att hon själv blir rädd för det lossnar så mycket.

Mår hon såhär skruttigt i morgon har vi sagt att vi ska ringa och rådfråga någonstans. Tycker hon har kissat lite idag också, jag har ju ingen aning om hur mycket hon får i sig. Men jag prioriterar amning, amning, amning nu då det både ger ett lugn, mys och tröst. Och vätska.

 



Nio månader idag

Älskade lilla Emilia


Förkylda

Vi spenderar den här långledigheten, för Erics del, med att va förkylda. Tur ändå att han inte behöver missa skola men tråkigt att inte kunna leka med kompisar. Men det är ju inget att göra åt.

Emilia har haft ganska hög feber både igår och idag. Mitt på dagen var hon feberfri men det var nog Tack vare febernedsättande för vid sovdags var den över 38 igen. Lilla gumman.

I morgon tänker jag att jag ska försöka sätta mig och skriva om en sak. En viktig sak. Jag har nämnt det innan men nu har det blivit väldigt uppenbart att det är dags igen.

 

Min fartfyllda kille

Idag har jag och barnen tillsammans med barnens ena kusin och  goda vänner varit på ALV igen. Jag är så otroligt tacksam för hjälpen och stödet jag får. Jag blir väldigt väldigt väldigt lätt stressad men jag tycker jag börjar hitta mig själv mitt i allt. Lite grann. Steg för steg. Jag vågar och jag utsätter mig för saker som jag egentligen inte orkar men med tryggheten och vetskapen att jag inte är ensam så funkar det.

Jag tycker jag har ganska bra koll fast än att jag inte har koll alls. Typ.

Tack för en fin fin dag. Och tack för att Ni finns för mig och barnen <3 

 

Mysig kväll

Igårkväll åkte vi ut till skogen igen där min pappa för tillfället kör en kolmila för Astrid Lindgrens skolas åk 6. Barnen sover ju kvar första natten, tänk vilket äventyr, men den är ju inte färdig så snabbt så det brukar bli några fler nätter där för min pappa. 

Igår åkte vi ut dit med lite middagsmat till honom och passade på att umgås lite. Barnen, jag och min mamma. Det var faktiskt riktigt mysigt, trots en hel del knott. Vi satt en bit ner i skogen så inte Emilia fick någon rök på sig.

Det finns även  en inte stöta marken bana där ute och den gick Eric flera gånger.

Jag och min skrutt 


Alv premiär










Kolmilan

Idag har vi varit en liten sväng ut till där pappa just nu kör en kolmilan tillsammans med AL skolans åk 6. Barnen har sovit en natt nu men pappa måste ju va kvar till den är klar.

Henke hjälpte honom med att kapa upp lite ved som han kan elda med i kolarkojan som, för några dagar, blir min pappas hem.




Familj


Imponerad

Eric är väldigt imponerad över faktumet att jag, och min vän Anna, träffat Magnus Samuelsson. Efter som han är med och dansar i den här jubileumsomgången av Let's Dance har ju Eric sett honom och imponerats av hans muskler.

På Annas möhippa för tre år sen var vi och tränade lite med just Magnus. Eller.. han visade oss hur han tränade och vi tittade på.

Han är inte liten, det kan jag säga.

Här är en bild på Anna från dagen 


Mysig dag

Idag har vi, trots ett besök på sjukhuset, haft en fin dag. Jag, Henke och Emilia. Vi har kollat i affärer och bara strosat omkring. Vi hade med kaffe och bulle som vi fikade på på en parkering. 

Hos ortoptisten gick det bra. Dubbelseendet är oförändrat men min syn var försämrad. Hon skrev till en ögonläkare som får bedöma om jag ska träffa en sådan. Vet inte varför, kanske gör man så när man har synproblematik till viss del orsakad av MS. 

Nu ikväll har jag haft det tufft. På grund av dagen i sig, det tröttar mig ju något vansinnigt att va iväg sådär. Sen är undersökningen hos henne väldigt jobbig och det gör mig ju också trött. Så tråkigt. 

Jag vill bara krypa ner i en håla och gömma mig. Jag förstår inte varför jag är så jävla skör för. En liten vindpust och jag ramlar omkull. Direkt. Jag har inte ork eller energi över och det resulterar oftast, som ikväll, i ett dåligt mående och beteende. Platt fall, dessutom, från att faktiskt ha haft det riktigt trevligt med vänner. 

Jag ska inte kämpa mig vaken. Jag ska försöka sova tidigt och ordentligt. I morgon händer något spännande, minsann, men mer om det då.



Ortoptist

I morgon ska jag, Henke och Emilia till Västervik då jag ska besöka ortoptisten. Med tanke på att jag har problem med dubbelseende, på grund av min MS, ska jag dit för att se om det har blivit värre än sist. Eller kanske bättre.

Som det är nu har jag en liten plastremsa på mitt ena glasöga, en prisma som korrigerar så jag inte ser dubbelt. Nu ska jag undersökas för att jag ändå ska byta glasögon framöver och då kan jag få in den här prismafunktionen i glaset.

Vi ska även passa på att handla lite inför kommande firningar då maken ju fyller 40 !! inom kort. Sen kanske vi strosar lite, bara för att. Jag har inte tid förrän vid 13 så tanken är att vi åker skapligt. 



" Föda barn " present

När jag låg på BB efter att vi fått Emilia var Henke och Eric iväg och handlade. Eric hittade ett packe med strumpor som han ville köpa till mig. Han ville att de skulle va blå, för den färgen tycker jag om.

Bilden är inte den bästa och strumporna är väl använda men såklart måste de ju va dokumenterade.


Nedsänkt säng

Den här bäbistiden gick så otroligt fort. Mitt i allt har jag faktiskt njutit och det allra mest då Emilia var alldeles nyfödd. Trots allt ont och jobbigt så minns jag alla stunder i vår amningsbubbla. Så underbart ändå. Tiden går ju fort, oavsett. Det här första året med en liten bäbis går ju jättefort då det händer så mycket. Hon har lärt sig att både sitta och åla. Lilla pluttan.

Igår sänkte Henke ner spjälsängen och det blir liksom slutet på bäbistiden. 


Min stora lilla kille <3


Cirkusmys

Ikväll var jag och Anna med våra stora barn på cirkus. Så jättekul att göra något tillsammans. Vi hade en toppen kväll. 


Vädret

Vad det är för väder spelar in mycket på mitt mående, har jag märkt. När solen skiner är det lite lättare att älska livet. Man kan smidigt bara ta på sig något lätt och vara ute. Rensa land, vilket är lite av terapiarbete för mig, dricka kaffe på altanen. 

Regn är mysigt i måttlig mängd men det är så trist att bli låst inne. Visst, man kan va ute ändå och tro mig Eric och jag har inte skrämts av lite oväder genom åren, men nu när vi har Emilia är det inte lika kul att va ute. Hon blir ju jätteblöt, stackaren.

Nu ser vi fram emot en lång härlig sommar. 


Vår lilla guldklimp ålar

" Emilia min " som Eric säger.

Idag har hon lärt sig att åla. Hon har ju snurrat runt och förflyttat sig ett bra tag men de riktiga åltagen kom idag nästan direkt då hon hamnade på mage på golvet.



Rörig hjärna

Nu, efter jag var sjuk senast, har jag märkt hur jag gått bakåt lite grann vad gäller mitt mående. Jag blir lätt ledsen över småsaker, ännu mer lätt till att stressa upp mig. Tiden går, det är så mycket saker jag ska göra men ingenting blir gjort.

Jag står och stampar på ett ställe och kommer ingenvart. 

Jag tänker att jag ska utveckla det. Försöka förklara. Försöka få er att förstå hur det känns när en så enkel sak som att " va mamma " inte ens funkar. Att behöva förlita sig på sin man som, så ofta, får rädda upp mig.

Men sen tänker jag, varför ska jag försöka få någon att förstå? Det räcker ju med att de som faktiskt bara gör det, gör det?  Folk har alltid pratat. I alla tider. Haft åsikter och så. För att inte tala om att nyckeln till mitt bättre mående har nog nötts och blötts i kretsar. Jag tror det. 

Men vad beror det på? Varför har andra människor sånt bekymmer om hur jag gör, hur jag mår eller beslut som vi tar? Varför inte glädjas över det som faktiskt funkar? De mörka och jobbiga stunderna är det sällan någon mer än Henke, och min mamma, som ser.

Funderingar från en rörig hjärna

Min lilla sötnos

Och jag.. Snart har du varit med oss lika länge som du bodde i min mage, älskade du. 


Världens bästa

Emilia var lite ledsen förut. Eric, världens bästa storebror, går fram till henne och säger " du behöver aldrig vara ledsen Emilia för jag är alltid med dig. Och du är alltid här, i mitt hjärta ( sen höll han handen och visade över sitt bröst )

Hur underbart sagt? 

Full måne

Tidigare ikväll, när vi precis skulle starta filmen vi skulle se, gömde sig månen precis bakom kanten på taket av ett hyreshus på andra sidan vägen från vårt hus. Det var som en stor lampa som lös med full styrka, himlen var upplyst på ett riktigt magiskt sätt. 

Efter någon timme hade den stigit och man såg då hur stor och kraftfull månen skulle komma att bli denna natt.

Nu, när jag är sömnlös här och surfar runt lite i brist på annat, ser jag att både Jenny Strömstedt och Gry Forssell uppmärksammat nattens vackra fullmåne. 

Nu ska jag surfa vidare. Det är ändå snart matdags för min lilla stumpa igen och jag är så pigg man kan bli. Ogillar ångest som kryper sig på på natten. Men vad ska man göra? Vad kan man göra..

Bortser man från allt ogräs i landet på bilden nedan så ser man ju här att våren verkligen är här. Vi har haft en jättefin kväll. Henke har klippt gräs och jag har rensat lite mellan plattorna på framsidan. Det är verkligen något som får mig att må bra. Iaf i knoppen. Att få fixa så smått i trädgården. Sen att kroppen tappar både energi, ork och styrka så snabbt är en annan sak. Men det är vardagsmotion både för kroppen och knoppen.


Men stanna tiden

Emilia har nu lärt sig att vinka när man säger " hej hej " om man frågar om hon kan dansa börjar hon liksom dansgunga. Säger man " hej " säger hon något som liknar " eeehh " som väl antagligen är hennes sätt att säga hej.

Henke har lärt henne att om han frågar om ett trollskrik gör hon ett speciellt ljud och om han säger att klon kommer, en liten kittling med handen med tillhörande ljud från pappa, ja då låter hon på ett liknande sätt.



Tråkigt att va i karantän

Och vädret liksom? Vad är det med det? Oftast när vi är sjuka är vädret tråkigt med och det gör ju ingen glad. Vore ju trevligt att kunna va i sin egen trädgård iaf.

Nu ska jag ta mig en frukostmacka. Sen ska jag nog dammsuga lite. Sen tror jag vi ska ta oss en liten bilvägsväng och titta på demonstranterna. 

Emilia har även denna natt varit vaken otroligt mycket. Sover nära mig mest hela natten och visst, det är jobbigt, men hur mysigt är det inte att va en trygghet för en liten person och kunna ge lugn och ro i en liten kropp så den kan sova sött.

Kanske har min mjölk dippat lite nu eftersom jag inte ätit något, knappt, på ett par dagar. Det kan ju va att hon är hungrig som hon vaknar men jag tror faktiskt inte det. Det verkar va mest närhet hon vill ha. Min lilla gulla.

Eric och jag hade mys igår. Vi såg " humorgalan " hela familjen och Eric ville ju se Måns uppträda. Han uppträdde precis innan 22 så det var en trött kille i min famn mot slutet. 

Det var lite och lite, kan man säga.

RSS 2.0