Mysig eftermiddag

Vår eftermiddag spenderade vi med Anna och Nellie på Alv. Det är så mysigt där nere nu när de har höstlovsöppet. Parken är dekorerad med pumpor, lökar och annat och det är massvis med eldkorgar tända. Det är en helt annan upplevelse att va där nu än när man är där på sommaren. Vi har ju inte kunnat vara där nere nu i veckan som var på grund av sjukdom men idag åkte vi alltså dit en stund.










Feberfri

Igår var första dagen på en hel vecka, alltså Onsdag till Onsdag, som Emilia var helt feberfri en hel dag.

Så skönt. Och vi har faktiskt sovit skapligt inatt. Visst, hon vill ligga nära och använda mig som napp ibland,  men det är helt ok. Min lilla stumpa. Tiden går så fort så denna tid är snart ett passerat kapitel så det gäller att njuta stunderna.

Ett litet försök att fånga oss tre på bild. 


Kastat löv

Idag har vi kastat höstlov med våra kära grannar. Jo, en liten promenad blev det också. Och lite lek i lekparken här nedanför. 

Emilia har ju varit skruttig sen förra Onsdagen så hon fick faktiskt stanna hemma iom att Henke ändå är hemma och är förkyld. När möjligheten finns kan jag inte se något konstigt i det.

Har jag sagt hur mycket jag gillar våra grannar? Det kunde inte bli bättre. Och trots att det skiljer en del på våra stora barn hittar de ändå ett vis att umgås på. 

Någon gång, nu innan löven blir äckliga och blöta, ska jag göra mitt yttersta för att få till något fint foto på barnen bland löven. Bara tanken stressade upp mig nu men så svårt ska det väl inte va. Eller.. ha ha..

Tips mottages gärna. Eric 7 år, Emilia 14 månader.. Som sagt, det ska väl inte va så svårt ❤



Hur vet man när?

Emilia har ju varit skruttig ett tag nu, det vet ju ni som hänger med här. Feber och så allmänt gnällig till och från. Idag har hon varit otroligt tjock i halsen och fått hosta till ibland. Hon är mer klängig och trött idag och tempen har letat sig upp mot 38,5. 

Efter middagen, som hon inte åt,  behövde hon en ny blöja och när hon låg på skötbordet blev det jobbigt för henne. Slemmet i halsen täppte till andningsvägarna så hon kunde inte andas när hon låg ner. Jag tog upp henne, la henne igen - samma sak. 

Till slut kunde hon inte hämta upp andan när hon var upprätt heller utan kippade efter andan och tappade densamma var och varannan stund.

Henke ringde 1177 och där var det 15 minuters väntetid. Vi som föräldrar är inte så jätteoroade ändå och när det kommer till ganska akuta situationer har vi fått lite träning på grund av Erics mjölkallergi och astmabesvär genom åren.

Jag sa till Henke att jag tyckte vi skulle ringa 112 ändå och det gjorde jag. 

Jag fick prata med en jättetrevlig kille som frågade och jag svarade. Det var lite väntetid på ambulans men han tyckte definitivt att det skulle komma en.

Vi fick vänta någon kvart då de var i Hultsfred, hade Emilia blivit drastiskt försämrad skulle jag ringa 112 igen, annars fick vi vänta. Om det gick bra. Och det gjorde det ju.

Tiden sniglade sig. Emilia kämpade. Gick från min famn till Henkes och hon hade så svårt att andas. Vi hade nog egentligen panik allihop men tog det lugnt ändå. Jag sa till Eric att det skulle komma en ambulans och att Emilia hade det jobbigt. Eric blev väldigt orolig men han fick godis och spela TV spel för att kunna få tankarna på annat. 

Vi öppnade dörren och stod i öppningen och fick frisk luft och två minuter innan ambulansen rullade fram hostade Emilia till och fick loss det sega slemmet. Tack och lov.

När ambulanskillarna var här mådde hon redan bättre och vi fick lite tips på hur vi skulle göra för att undvika att detta händer igen. Skulle det bli jobbigare för henne igen ska vi inte tveka att ringa igen.

Min lilla plutta. Vår lilla skatt.

Jag är helt chockad över hur kämpigt det kan va för en liten att göra en så enkel sak som att hosta segt slem. Nu är ju ändå Emilia 14 månader gammal, fullt frisk och stark. Och ändå blev det såhär.

Vi hade lovat Eric att göra en pumpa så när lugnet lagt sig fixades det en sån. Den blev så fin.


" Bus eller godis "

Idag var Eric och jag till affären och köpte oss en större pumpa som vi ska fixa till som ljuslykta och även en mindre som ska stå bredvid som prydnad. 

Sen fick Eric även köpa en girlang med glittriga spindlar och en utklädningsmask. Det är så sällan han och jag är iväg bara han och jag så då tycker jag minsann jag kan få skämma bort honom lite extra. 

Emilia slocknade här nu. 38,4 i feber. Hon är tjock i halsen och inte alls pigg. Natten ska vi inte prata om. Eller, jo.. Hon har typ inte accepterat att sova om hon inte fått ha bröstet I munnen eller få ligga riktigt, riktigt nära. Min lilla sjukling.

Tack och lov för ledig Söndag med världens bästa pappa till våra barn som går upp med dom och låter mig sova vidare en stund.

 

Fredagsfeeling

Här ligger vi nu, Eric och jag,  i storsängen. Han är så mycket piggare idag och har faktiskt till och med lekt lite mellan vilorna i " sjuksängen "

Emilia däremot är inte pigg alls och i morgon ska hon till sjukan. De här dagarna har frestat på mig ganska mycket då det varit mycket " mamma mamma " och en del gråt. Mycket bärande på lillan och nu känner jag själv hur jag har en begynnande förkylning så det blir sängen direkt efter Skavlan ikväll och hoppas Emilia sover bättre än natten som var. Puh..

Ska kramas med min man, och äta lite choklad till Skavlan. Som sagt. Bryan Adams är med ikväll så det vill jag inte missa.

För att få med en bild kommer här en jag tog från bilen när vi åkte till skolan förra Fredagen. Min tanke var att fota detta vackra träd på någon promenad i veckan som var men nu har vi ju suttit inne så jag får nöja mig med detta.  


Alltså, tack och lov

För att det är helg på ingång. 


Mina sjuklingar

Emilia och jag var på hälsocentralen idag för att se om hon har Streptokocker, tror det är det som orsakar halsfluss och scharlakansfeber, då hon vaknade med 38,7 och sannolikt bör ha samma som Eric har. Men då hon inte påvisade det så fick vi inte penicillin, vilket jag förstår då man ska va försiktig med att äta det om man inte är helt säker på att det krävs.

Det kan ta tre dagar innan man får positivt på ett sånt test, sa sköterskan, så om febern fortsätter vara där, om hon får prickar eller verkar ha väldigt ont i halsen ska vi höra av oss igen.

Lillan är inte så pigg och Eric har känts sämre idag också och mycket riktigt var febern tillbaka på eftermiddagen. Igår var han ju feberfri men låg en grad över sin vanliga temperatur.

Han hostar och hostar, älsklingen.

Nu ligger vi i sängen och myser. Han sover i vår dubbelsäng nu när han inte är riktigt kry. Så nu ska jag passa på att kramas lite innan han somnar.



Nu är ju frågan..

Idag ringde jag faktiskt till Häslocentralen här i stan för att rådfråga om Eric. Söker man på nätet så står det att " vid feber och utslag " ska man kontakta vården. 

Vi fick komma ner och halsprovet som togs var positivt. Han har inga prickar i halsen, som man har vid halsfluss, men han har feber ont i halsen och utslag över kroppen som är karakteristiska för scharlakansfeber som man kan få av just halsflussbassilusken. 

Vi fick antibiotika utskrivet så nu hoppas vi han snart ska va på banan igen. Han är piggare idag redan, ligger en grad över sin normala temperatur bara. Halsontet har mynnat ut i en förkylning med hosta.

Så nu är ju frågan, Emilia har 38,5 i feber nu. Ska man ha koll på om hon får prickar på kroppen och också får scharlakansfeber? Eller hon kanske utvecklar halsfluss, det är ju fullt möjligt iom att det är samma samma liksom. Bara att det blir antingen eller typ.

Eller ska man bara låta det bero? Det är ju typ 99 % sannolikhet att det är något av det iom att brorsan har just scharlakansfeber.

Jag får ringa och rådfråga i morgon, helt enkelt.


Värmeljus

Vi förbrukar en hel del värmeljus på kvällen. Ett par doftljus från Partylite tänder vi för doftens skull men den största mängden ljus är vanliga värmeljus. Det är så mysigt, tycker vi alla.

Eric är duktig och tänder de ljus han når. Det är inte så många i dagens läge med tanke på att Emilia stryker omkring och nyfiket undersöker allt hon kommer åt. Man märker på honom hur han verkligen blivit stora killen som hjälper till med saker på ett helt annat vis än han tidigare gjort.

Min stora, fina kille. 


Lugna dagar

Stackars Eric som fortfarande har hög feber och dessa märkliga utslag. Nu idag har jag hört från flera håll att det tydligen förekommer en del scharlakansfeber så det kanske är det då.

Mamma har varit här och ätit med oss ikväll, de gör ett omfattande arbete i hennes hyreshus så hon får inte spola vatten på flera dagar så då kommer hon hit och äter och lite så. Nu ikväll fick Eric gå med när jag följde henne hem. Emilia gick också så tempot var inte högt. Tror det kan va skönt att andas lite frisk luft i lugnt tempo än att ligga här inne hela dagarna. Han har praktiskt taget varit sängliggande sen i Söndags så när jag märkte på honom att han var lite piggare tyckte jag det kunde passa.

Nu är vi i valet om vi ska ringa till sjukan i morgon. Det är ju inte säkert de kan göra något ändå. Möjligtvis om det är scharlakansfeber då. Vi får se. Ikväll har han varit lite piggare, en stund, så det kanske är på väg åt bättring. Nu är febern på stigning igen så han ska alldeles snart få Alvedon igen och sen sova.



Zzzzz

Vi har haft några nätter nu senaste tiden då Emilia vaknat men sen somnat om vid bröstet ( hon använder mig som napp har jag kommit på ) och i stället för att skrika i sömnen, kravla omkring i sängen, vakna hela tiden osv, har hon somnat om efter en nattslurk och jag har kunnat lyfta över henne i hennes säng igen och hon har sovit ett par timmar till nästa uppvak. Det har varit otroligt skönt och man vänjer sig snabbt vid att ändå få sova ett par timmar i streck och sen va lite vaken i stället för att va vaken flera timmar i streck.

Inatt har hon varit väldigt mycket vaken. Till och med så hon satt i sängen. Försökte ge mig sin napp, grät och skrek om vartannat eller bara helt enkelt inte alls vilja sova.

Det här resulterar ju tyvärr i en mamma som idag har noll energi, om ens det. Puh..

Eric vaknade med 39,5 i feber. Han har även fått en hel del konstiga prickar på kroppen som inte är till besvär men ändå är där. När han var liten brukade han kunna få prickar när han hade feber men de var inte såhär röda och utspridda. 

Nu har han haft hög feber sen i Söndags morse,  eller kanske natten till Söndagen, så om det här ska följa mönstret för de andra som jag vet har haft något liknande bör en förkylning komma nu och febern börja ge med sig. Halsont har han idag så vi får väl se. Det känns inte som att det blir skola för honom den här veckan. Men vi tar en dag i taget. Kurerar oss med mycket kramar, glass och spel.

Emilia märker på Eric att han inte riktigt är som vanligt och vill ofta gå och kolla till honom när han ligger inne i vår dubbelsäng och tittar på TV.



Tand nummer fyra

Anlände igår


Mellan febertopparna

Vi har faktiskt haft en mysig dag idag. Mellan toppar av feber på Eric och en envis liten 14 månaders plutta som ska va överallt och ingenstans. Helst samtidigt.



Den här bilden tog Eric på mig och Emilia. Den är suddig men fin ändå tycker jag.






Den här dagen idag och för ett år sen


Min sjukling

Idag tar vi det lugnt. Vi har läst lite grann, Eric och jag. Sen blir det lite TV spel, det tycker Skrutt är kul och vad ska man annars göra när man ändå inte kan va ute och njuta av höstens sista solstrålar. 



" Så mycket bättre "

Ikväll börjar " Så mycket bättre " och en av mina favoritartister från ungdomen, Niklas Strömstedt,  är huvudperson kvällen till ära.

Barnen är vakna men vi har det mysigt här minsann. Emilia älskar musik och gungar i takt till musiken och klappar händerna. Hon borde sovit för en och en halv timma sedan men verkar inte sugen på att sova. Eric ligger i soffan och spelar mobilspel. 



Köket

Det är nog dags att ta fram det kök Eric hade på sitt rum.  Här är ett par bilder från igår då Emilia fixade i Adrians kök.




Fin dag

Idag har vi haft en fin dag. Jag har träffat min samtalskontakt, fixat lite hemma och träffat Anna med barn på eftermiddagen.

Nu ikväll har vi ätit tacos och bara varit tillsammans. Familjen. Vi var ute och lekte lite kurragömma i mörkret med ficklampor,  det tycker Eric är jättekul. Vi har duschat / badat och bara tagit det lugnt.

Nu ska jag snart krypa till sängs. Är så trött så det är onödigt att pressa sig vaken. Min ms har hållt sig lugn idag så säkerligen berodde dippen igår på att jag fått min mens.



Fredagsmys


Rubrik

Kvällen har barnen och jag spenderat själva då maken varit iväg på lite välbehövligt umgänge med sina vänner. För mig var det kämpigt men det har ändå funkat. Jag är så tacksam för att Eric är så hjälpsam. Utan att han har krav på sig att va det.

Min ms har verkligen bråkat idag och det är så tråkigt. Så, så, så tråkigt faktiskt. 

Hoppas på en bättre morgondag.




Utevistelse

Igår njöt vi det vackra vädret tillsammans med våra grannar. Så härligt att få umgås en liten stund. Det gör både barnen och oss mammor gott.








Naturen fullkomligt sprakar i vackra färger nu.


På promenad


Otroligt vackert

Det finns ett klassiskt stycke, inte för att vi är några jättefantaster på klassisk musik, men en sån som fastnat och gjort avtryck hos både mig och Henke är " Canon in D major " av Johann Pachelbel .

Vi ville ha den som inmarsch i kyrkan när vi gifte oss men på grund av att man, iaf inte då, fick använda sig av inspelad musik, stannade det vid en önskan.

Men om en sång, vet inte om man kan kalla det sång, som inte ens har en text kan beskriva kärleken mellan två personer är vi eniga om att detta är just den. 

Nu kan jag inte länka till just den här truddelutten men har ni en stund över leta då reda på den och njut.

Den är vacker, sorglig och helt fantastisk rent musikaliskt. 




Grillpremiär för Emilia

Min lilla, stora tjej. Hjälp vad du utvecklas och växer. Jag hinner inte med.


" Bucket list "

Det pratas ibland om att människor har så kallade " Bucket lists " Alltså en lista med saker som de vill hinna göra innan de dör. Jag hörde om detta på radion och nu har någon gjort en intervju med människor i just livets slutskede och då ställt frågan " vad ångrar du att du inte gjorde " 

Ingen svarade de saker som står på mångas " att göra lista " simma med delfiner, bergsbestigning, segla osv. Det människor ångrar är att de inte spenderade mer tid med sina barn, sin familj, de tyckte de hade jobbat för mycket osv.

Det gjorde så ont i mig att jag började gråta. Alla människor vill väl ha ännu mer tid. Vi vill så mycket och hinner så lite men något som blir allt mer viktigt och påtagligt när man hör det här är väl att vi ska leva nu.  Ta vara på livet som vi lever nu. Strunt samma om jag får uppleva häftiga saker, när det kommer till kritan är det häftiga minnen. Visst. Men det som betyder något är tiden och umgänget med min familj. Mina barn.



Inte klaga

Jag vill verkligen inte att alla mina inlägg ska handla om hur trött jag är, hur dåligt vi sover och att det bara ska va så tråkigt. 

Men just nu är det en så stor del av mitt liv så jag kan inte låta det passera obemärkt heller. 

Nu sover Emilia, jag sitter vaken klar för att snart väcka Eric. Jag dricker mitt kaffe i tysthet i det skumma ljuset i köket och jag laddar för dagen. Natten har absolut inte varit den sämsta då vi sovit ganska bra till 5 med endast två vak mellan 00-05. Därefter ville inte fröken riktigt somna så jag fick vagga sängen, ge napp och därefter leta efter den samma då hon kastar iväg den osv osv så till slut tyckte jag inte det var så stor mening i att somna om. Jag började dessutom stressa upp mig över att jag ska skala potatis och riva i eftermiddag ( ni hör ju nivån på min stresskänsliget ) ha ha.. 

Oftast kan jag dock hantera min stresskänsliget ganska bra i det vardagliga livet men när tröttheten kommer finns inte orken till att låta bli att ge sig hän till stressen.

Nej, nu ska jag snart väcka Eric. Det här var ganska njutbart ändå. Att sitta här ensam och bara va, för jag antar att det är det jag gjort nu. Bortsett från att jag bloggat då..


Tandläkaren och tand nummer tre ( uppe )

Idag har Emilia gjort premiär i tandläkarstolen och det gick ungefär så bra som jag trodde det skulle. Hon pratade och flirtade med sköterskan och var allmänt med på noterna tills vi skulle visa tänderna. Det gick bra det med men det är ju inget hon tycker är så kul. Tre tänder räknade hon till så då bestämmer vi att idag är dagen då tand nummer tre kom genom det lilla tandköttet. 

I eftermiddag har vi tagit det lugnt efter tandläkaren. Jag har rensat ur Erics kläder och vi har provat lite olika kläder för att se vad som kan och ska sparas.

Nu är det snart dags för middag och jag är så trött. Men jag är ändå så glad att jag klarat av dagen utan några större bekymmer, trots min trötthet. 

Men med de här lyckopiller i mitt liv är det väl inte konstigt att man får saker att funka. Oftast. 

Tacksam ❤


Regntung sky

Sömnen inatt var minst lika dålig som den senaste tiden. Någon natt ibland kan vi sova tre, kanske fyra timmar i streck och sen kunna somna om av lite amning och mys men att agera napp, att sitta upp och sova vaken.. Det tar på mig och allt gnäll, skrik och oroligt sovande med en bäbis som ramlar omkring i min eller hennes säng.. ... ...

När jag vaknade i morse, såklart nästan en halvtimme innan min klocka skulle ringa, visste jag inte till mig. Jag var så trött. Jag ville bara strunta i allt. 

Att somna om kändes uteslutet. Hade jag gjort det hade jag ju förmodligen varit, om möjligt, ännu tröttare.

Pluttan vaknade innan klockan ringde och vi tog gemensam morgon med två bajsblöjor,  en kopp kaffe och en skolpojke som väcktes till en ny vecka med nya möjligheter.

Jag försöker att tänka positivt. Och funkar inte det försöker jag tänka att jag inte blir piggare eller mår bättre av att borra ner mig i känslan av hopplöshet som egentligen finns där och som jag gärna skulle ge hän efter. Och funkar inte det slår jag mig mentalt på käften och " bara gör " det som förväntas av mig.

Nu dricker jag kaffe och äter ett par bitar choklad. 

En smutsig bilruta men visst är väl löven vackra? 



Ventiler

Ikväll har Henke satt upp ventiler i en del av rummen i vårt hus. Vi har haft dom liggande ett tag men nu är det äntligen en sak vi kan bocka av på " att göra listan "


Sysselsättning

Emilia tycker det är så kul att sitta i hallen och plocka med skor och mössor. Idag provade hon brorsans mössa.




Söndag

Henke jobbar, Eric får spela en liten stund och Emilia tar en liten kort förmiddagsvila. Jag dricker kaffe och tittar på Nyhetsmorgon. 


Skevt

Idag har varit en sån där skev dag igen. När mina känslor spelar spel och jag inte alls är mitt bästa jag. Det är så jobbigt och jobbigast är när det drabbar Eric. När min irritation går ut över honom när jag är stressad eller trött. 

Men han är så klok, min älskade stora lilla kille. Tröstar mig och idag fick jag ett alldeles underbart fint brev. Jag gör långt ifrån rätt alla gånger. Jag beter mig inte alls som man skulle önska. Men med de förutsättningar jag har gör jag, oftast, så gott jag kan. Och när jag betett mig tråkigt säger jag förlåt, vi kramas och pratar om det. Jag tror inte det är någon större fara, huvudsaken är att man talar om vad det beror på och varför det händer, att humöret blir som det blir och varför jag reagerar som jag gör i vissa situationer. 

Vi har varit på en härlig skogspromenad idag hos morfar, med morfar. Det gör mig så glad att se att han mår bättre och bättre. Vi såg en ekorre som skuttade omkring i träden också. Kunde inte få någon jättebra bild på den men den är med på bilden innan den där Eric tittar upp i trädet.

Älskar naturen på hösten. Luften, färgerna och dofterna. 

Kvällen har vi spenderat med fina vänner. 

Nu innan sovdags sa jag till Eric att jag skulle försöka att inte va på så dåligt humör i morgon. " Du ska försöka att aldrig va på dåligt humör, mamma " sa han då och det ska jag ta med mig. 

Här kommer några bilder från dagen. 












Härliga Lördag

Eric målar och Emilia går omkring med gåvagnen. Älskar att ha familjen ledig och samlad. 


Så tacksam

Just nu skulle jag vilja stanna tiden. Bortsett från den eviga tröttheten och lite vardagsgrubbel så känns allt så otroligt bra. 

I morgon kanske är en dag som inte alls känns som nu men vad som väntar kan man ju ändå inte styra över så just nu är jag så jäkla lycklig och tacksam för det jag har, för hur allt flyter på, för att pappa mår så bra som han gör, för att mina barn är så underbara och för att jag har en man som finns för mig som jag älskar.

I morgon kanske det blåser full storm därför njuter vi lugnet nu. Just alldeles precis nu. 

För den här stunden kommer aldrig tillbaka.


Tröttis

Solen skiner, Emilia sover och jag ska ta mig en till kopp kaffe och se om det finns något att plocka med. Det finns det, såklart, så det är väl snarare så att jag ska försöka göra något iaf. 

 Vi hälsade på Henke på jobbet i morse när vi lämnat Eric i skolan. Det var uppskattat från allas håll och vi fick även träffa Anna så det var ju riktigt trevligt. 

Nu önskar jag oss alla en fortsatt bra dag.

Färdigt

Nu har jag gjort magnetkameraundersökningen och jag blev glad för att de kortat ner undersökningstiden till nästan hälften nu när det görs undersökning på rutin en gång om året. Så i stället för 45 minuter, typ, tog det inte så länge. Det tar ju sin tid ändå med tanke på att det ska tas kontrast och så. Men 10:15 rullades jag ut och då hade jag nog bara varit inne någon halvtimma knappt.

Det jag tror jag tycker är jobbigast är buren man får fastsatt för ansiktet. Men idag har jag fått testa mindfullness ( medveten närvaro ) att bara låta livet fortgå runtom. Att bara ligga där och andas och koppla av. Jag var där inne själv och var lugnare än någonsin. Jobbet jag gör med min själv gör mig stolt, faktiskt. För ett par år sen hade jag besökt toaletten ett antal gånger innan besöket, skakat som ett asplöv under tiden och haft svårt att andas. Nu klarar jag av stressade situationer på ett helt annat vis. Jag tycker det är så häftigt vad det kan hjälpa att bli medveten om sig själv, att lära sig vad ångest och oro gör med kroppen, att få verktyg att hantera. Visst, även solen har sina fläckar och jag kan ha det fruktansvärt jobbigt beroende på situation men på det stora hela hanterar jag saker bättre och jag återhämtar mig fortare. 

Här har jag hittat en bild på undersökningsmaskinen med buren över ansiktet. Bilden i sig är hämtad från Google.

Nu hoppas jag resultatet ska va bra. 




Dagarna flyter på

Tycker inte jag gör annat än att försöka vakna till på morgonen och sen gå och lägga sig på kvällen. Dagarna går så fort och det är skönt att det är så men samtidigt skulle jag vilja kunna stanna upp lite och " bara va " 

Jag har tänkt lite på det där " att bara va " Är det verkligen för alla? Jag blir otroligt rastlös av att bara sitta och liksom just vara. Irriterad och stressad över annat jag skulle kunna göra i stället. Eller kanske gör jag fel. Ha ha..

Jag unnar mig en stund vis tv:n på morgonen när Emilia ändå sover en stund på förmiddagen. Lite kaffe och en frukt eller chokladbit. Sen läser jag lite ibland. Det är lite beroende på vad jag tycker mig hinna. En del saker måste jag ju passa på att göra när jag är själv. 

Så visst, jag " är " ju bara fast jag kanske gör något samtidigt. Det kanske är så man ska göra.

Nu är det snart dags för en liten stund av kvalité med min man sen är det sovdags. I morgon väntar, som sagt, mr.

Det var det hela! 

Ännu en dag

Som går i kaffe och chokladens tecken. Det spelar ingen roll vad vi / jag gör eller hur vi gör det. Emilia sover knackigt och dåligt. Jag tror att det helt enkelt handlar om att hon kräver närhet, hon använder mig som napp ( hon har aldrig varit så jätteförtjust i vanlig napp faktiskt ) hon störs av att tänderna växer i hennes mun. Oavsett om det är becksvart eller ljust i rummet, om jag ammar henne på natten eller bara försöker gunga sängen och nynna till dess att hennes gråt överröstar mig och jag inte tycker det känns rätt att hon ska ligga nere i sin säng och vara ledsen så har hon mycket vakentid / orolig sömn på natten. Jag tror inte det spelar någon roll vad vi gör, som sagt. Det är nog bara att försöka hålla huvudet över ytan, samla sömn när den bjuds och gilla läget.

Vi har testat tillräckligt med olika saker och med tanke på att hunger inte är problemet.. ja då finns det ju inte så mycket att göra. Mer än att just bara gilla läget. Och dricka kaffe och äta choklad. 


Magnetkameraundersökning

På Torsdag är det dags. Det är inte utan än att man blir lite orolig över hur det ska se ut. Sist var ju prognosen väldigt fin men ja vet ju även att jag haft sk tysta skov innan. Skov som alltså inte syns på mr och som jag heller inte känner. Detta fick jag förklarat för mig av min förra neurolog. 

Jag ska se undersökningen som en timme av total vila. Kanske somnar jag till också. Det är ju en bristvara det där med egentid och sömn. Ha ha..



Lilla Maja Skrutt

Den här natten blev droppen. Jag blev allt annat än en bra mamma i mörkret i rummet jag och Emilia sover i. Efter två timmar fick Henke ta över, trots att han behöver upp och åka till jobbet. Jag vet att det är inga problem för honom att hjälpa mig men mina dagar går i lite lugnare tempo och därför tycker jag att det är min lott att försöka fixa nätterna. 

Men inatt blev jag helt galen. Månader av dålig sömn har kommit ifatt mig och jag känner att jag inte orkar mer.

Vad som är fel kommer vi nog aldrig få veta och jag tror egentligen inte att något är fel utan det är bara så enkelt att Emilia håller på att få flertalet tänder samtidigt som hon är i ett utvecklingssprång, iaf när man kollar information om just barns utveckling. Hon har ett stort behov att va nära, helt enkelt, och nattammandet är ju egentligen inte hennes krav utan mitt sätt att få tyst på henne. Eller hur man ska säga. 

Om jag skulle sluta amma mitt i detta skulle det ju bara resultera i en ännu mer orolig bäbis som kanske skulle  skrika ännu mer och sova, om möjligt, ännu sämre. 

Ingen vet. Det som skulle kunna va en skillnad är att Henke skulle kunna avlasta mer på nätterna men lillan är mamman plutta och är nog ändå, oftast, tryggast nära mig.  

Allt detta kommer passera. Det är lite kämpigt nu men snart glömt. 

Nu sover hon en liten minilur och jag dricker kaffe och äter ett par bitar choklad.

Alltså hjälp

Skrik i sömnen, sparkande, kastar nappen lång väg.. Det som får tyst på den här lilla damen är att få ha bröstet i munnen. För till slut vaknar hon ju av sitt eget nattliga klagande. Och får hon inte bröstet, ja då skulle ju hela familjen vakna av denna cirkus.

Jag känner att detta tagit ut sin rätt på mig. Jag orkar verkligen inte mer. Men nu läste jag någonstans att små bäbisar gör ett jätteutvcklingssprång här och att man inte rekommenderas att sluta amma mellan ett år och ett och ett halvt. Nu är ju egentligen inte amningen problemet här. Problem blir det ju när jag använder det som ljuddämpare av krigslarmet Emiliano.  

Oj,oj,oj vad jag klagar nu. Men trötthet och brist på sömn är rena tortyren. Särskilt för någon som behöver alla krafter man kan få.



Grattis Arvid & Edvin

Idag / kväll har vi firat våra grannars pojke Arvid som fyller tre år  ( och även lillebror Edvin som fyller ett år ganska tätt )  Vi bjöds på god fika och hade en riktigt trevlig kväll. 

Har jag sagt att vi är så lyckligt lottade som har de bästa grannar man kan tänka sig? 




Hjärnan stänger av

När det händer något, av allvarligare art, kan man ju som människa reagera på olika vis. Vissa blir helt speedade, vissa blir apatiska och oförmögna att göra något, vissa gråter andra skrattar. 

Jag tror jag får sälla mig till dom som inte funkar alls. Som idag när jag behövde hitta Erics medicin som är så viktig att jag vet vart den är. När något händer så ska jag ju bara kunna ta fram en tablett, om det inte är så allvarligt att han behöver ha sin adrennalinpenna. 

Jag letade igenom medicinskåpet ett antal gånger, känner att min hjärna inte får kontakt med någon fungerande del ( kanske kan jag skylla lite på tröttheten? ) Till slut fick jag åka till skolan för att hämta deras uppsättning. 

Betapred har vi hemma och dom var i skåpet där jag letade men det är ju en långtidsverkande medicin så de tio tabletterna hjälper inte så mycket i det akuta skedet.  

Till slut, när jag hämtat Citirizinen på skolan, då kom jag på vart jag har den. I skötväskan.  Såklart. Den är ju alltid med oss när vi är iväg.





Mysmumsan

Här sitter hon och läser en bok, hon som nästan driver mig till vansinne ( nästan ) om nätterna då vi inte sover. Men hon är ju bra söt, den lilla stumpan.


Extra starkt kaffe

Idag brygger vi kaffet extra starkt så blir det bra. 

Önskar oss alla en bra dag ❤

En natts sömn

Det är vad jag drömmer om. Fast vaken då.

Jag vet att alla och envar har just " det " rätta knepet för hur vi ska få sova men det är inte så lätt. Det jag / vi inte provat är två saker. Ersättning till kvällen och att ge henne eget rum. Nu får hon ju gröt och fruktpure och ammas innan sovdags så det här beror ju inte på hunger.  Hon skriker och gråter hälften av tiden i sömnen dessutom.

Att jag " bara " ska ge henne nappen på natten gör att jag får leta efter den på golvet i mörkret då hon slänger den i ilska. 

Jag har två alternativ. Att låta henne somna alla gånger vid mitt bröst liggande i sängen eller att helt enkelt vagga sängen med henne skrikande i till hon somnar. 

Henke skulle ju kunna försöka trösta henne nattetid men han ska jobba tidigt på morgonen och helgnätterna känns ju lite trist att förstöra.

Det har blivit lite bättre nu när jag börjat lägga henne i egen säng igen efter att hon ammat men hon vill gärna hänga i bröstet mellan 00 - -> vilket ju gör att jag ammar, hon somnar,  jag lyfter över, hon vaknar efter 10 minuter,  jag försöker vagga sängen, hon skriker, hon skriker lite till,  till slut ammar jag henne igen, hon somnar och.. ja.. 

Det som ger mig mest vila i hela den här historien är ju att liggamma henne. Trots allt.

Men jag kan säga att jag börjar ledsna på dessa vakna stunder på nätterna. Om det vore ett par vore ju ganska normalt men..ja..

Ingenting säger ju heller att allt skulle lösas av att vi gav ersättning eller välling på kvällen. Då kanske hon skulle skrika ännu mer. Det är ju, som sagt, inte av hunger hon vaknar. 

Och att ge henne eget rum.. det känns ju ändå ganska behändigt att ha henne nära ifall inte det heller skulle funka än att gå omkring som en nattvandrande zombie i huset. Fram och tillbaka. Nu räcker det ju, iaf, att ställa sig upp och ta ett par små steg.

Ho ho ja ja..

Nu är det dags att flytta tillbaka lilla prinsessan. Igen. För ett nytt försök att få någon stunds sömn.



Hugs and kisses


Min duktiga kille

Läser, läser och läser. 


PMS

Det är skrämmande hur jäkla personlighetsförändrad en liten svängning av hormoner kan göra en människa. Och vad det förstör. Hatar't som pesten, kan jag säga. Hatar't.

Hälsningar / sämsta frun och mamman ever. 






Dagen idag

Har sprungit förbi som den flesta helgerna gjort senaste tiden. Vi var ett ögonblick på " barnens dag " som anordnades på torget här i Vimmerby men då samtidiga familjemedlemmar var trötta och på lite dåligt humör blev vi inte långvariga. Vi har även varit hos min pappa och promenerat en kort sväng med honom på förmiddagen, fikat hos farmor, handlat för kommande vecka, varit hos morfar och druckit kvällskaffe när Henke passade på att jobba och sen duschat och fixat kvällsmyset här hemma.



Här sitter Emilia i min gamla matstol och pratar med morfar



Vacker höst


Vacker himmel även ikväll


Välkommen Oktober

 Och välkommen tand nummer två. I överkäken har det äntligen spruckit genom en bissing. Det kan nog mycket väl va den aom varit upphov till att vi sovit.om möjligt ännu sämre än vi annars gör.


Tröstande tanke

Såhär är det. Ingen vet egentligen vad som väntar oss den dagen vi dör. Vart vi ens kommer ifrån, hur allt fungerar och är möjligt. Vad vårt syfte här är och så vidare.

Det vi vet är att vi varje år, ja okej för skottdagen men ni fattar, lever vår egen dödsdag. Vi ska alla den vägen vandra och rädslan kan va slående för detta faktum.

Den här sommaren har varit kämpig för mig. Indirekt och som anhörig till någon som svävat i ovisshet. Samma ovisshet som vi, egentligen,  alla svävar i hela tiden då vi inte vet vad som väntar runt hörnet så att säga.

Jag är livrädd för att dö, att bli lämnad kvar, att förlora någon nära och värst av allt mina barn. 

Men senaste tidens skådespel på himlen, den ena kvällen efter den andra, ger mig hopp. Det kan inte sluta här, vi måste vara en liten del av något större. Inte så att jag tror på Gud eller så..  Men tron på någonting har jag och alla dessa vackra kvällshimlar ger mig tröst och jag känner mig inte lika rädd. Jag ser det vackra och låter mig tröstas om att det finns något vackert som vi kommer att få bli en del av. Kanske..

Jag vet inte, det kan va så att min hjärna inte riktigt funkar som den ska nu efter allt men denna tanke ger mig  ändå en lugnare känsla inför något väldigt stort och skrämmande.






RSS 2.0