Bit inte den hand som föder dig

Eller hur går ordspråket? Det kanske hon skulle fundera på, lilla Emilia, som börjat med en ful ovana och det är att bita mig i brösten. Hon har ju en tand som spruckit genom och flertalet på god väg så det gör ont.

Som det känns nu vill jag bara strunta i allt vad amning heter men det känns så jäkla trist att sluta nu då. På grund av det här. 

Vi har haft, i stort sett, helt problemfri amning i 13 månader, ja snart 14, och vi älskar det båda två. Och det är ju så otroligt smidigt. I stället för att gå upp och blanda ersättning på natten är det ju både smidigare och mysigare att amma. 

Jag ska försöka härda ut detta sen får vi se. Jag börjar faktiskt börja känna mig lite klar. Jag ammar ju henne till hennes dagvila och till natten och på natten så de gångerna skulle vi ju annars ge flaska och då skulle man få in det momentet, flaskdiskning. Som det är nu behöver jag bara glipa på tröjan så är det klart.

Vi får se.

Jag tänkte mig iaf 6 månader av amning. Det var mitt mål. Ett år kändes otänkbart. Inte på grund av något annat mer än att jag bara inte trodde det skulle kunna funka så bra. Nu börjar jag undra om och när vi båda kommer va överens om att vi tar det i mål. 

 

Lugna stunder

Efter en försovning i morse, vi hann dock till skolan, sover nu Emilia en liten förmiddagslur och jag dricker kaffe och äter lite godis. Eller, choklad kan man väl nästan diskutera om det är godis. Det är väl nästan som medicin? 

Gott är det i allafall.


Förkyld liten brutta

Emilia är snorig och inatt har hon sovit otroligt dåligt. Jag brukar ju skoja om att vi inte sover annars men det kan alltid bli värre. Suck..

Tanken var att jag skulle åkt till Linköping och varit med pappa innan hans operation men vi bestämde att jag skulle stanna hemma. Vi fick prata med läkare och så igår så jag känner mig ganska informerad. 

Men tanken var ju egentligen att Henke skulle kört Eric till skolan idag då, iom att jag inte skulle varit hemma, så jag bad snällt om vi inte kunde göra så ändå och att jag kunde få sova en liten stund till på morgonen. Det var välbehövligt. 


Håller tummarna

Nu håller vi tummarna här hemma för att morfars operation ska gå bra och att de ska kunna få honom ganska återställd.



Kaffets dag

Idag firas alltså kaffets dag. Kaffe är en av de saker som kommit att bli viktigt att pimpla när man har den där småbarnströttheten. Jag har druckit kaffe innan vi fick barn också men efter att barnen kommit har de,t helt enkelt, klättrat högre upp på listan över saker som behövs. Särskilt på morgonen då.

Här är en bild på mitt morgondagen i morgon röran här hemma.




Tur att du är söt

Jag brukar skoja om att det är tur att Emilia är så söt som hon är när hon håller mig vaken. Partisk som jag är tycker jag ju hon är otroligt gullig men hur söt hon än är börjar det tära otroligt på mig nu dessa nätter med dåligt med sömn.


En favoritbild


Lättnaden

Den här sommaren har varit otroligt påfrestande på flera olika plan. Min älskade pappa har haft problem med sin rygg så länge jag kan minnas men senaste halvåret har det blivit mer och mer handikappande för honom och till slut, efter mycket tjatande, sökte han läkare.

Det konstaterades att han har förträngningar i ryggen och att det är det som gör att han nu knappt kan gå. Det hittades även något som de inte kunde utesluta var en tumör. Så klart skulle vi sikta på att den var godartad. 

Egentligen hela sommaren, ja i allafall från veckan innan vi åkte till Öland, har vi alltså undrat och undrat. Flertalet röntgenundersökningar, både på det här bifyndet men även efter en eventuell spridning i lungor och buk har gjorts och även ett punktionsprov på detta. 

Visst, det har gått fort men med tanke på att vi inte vetat vad det är och vad detta kan innebära tycker jag det sniglat sig fram.

För två veckor sen ungefär fick pappa veta att tumören i hans rygg är elakartad men växer långsamt. Den skulle strålas och förhoppningen är att de ska kunna stoppa den.

I Fredags var vi uppe i Linköping i en byggnad som andades av denna sjukdom. Onkologen i Linköping och där skulle vi få veta lite mer om framtiden. 

När jag fick veta att de ringt tillbaka till pappa och berättat, jag har ju vetat och oron har ju funnits ganska länge, men när det var bekräftat kände jag hur jag totalt bommade igen mitt inre. Jag kunde inte hantera det så jag stoppade undan det i mitt inre när jag stod där i köket och skar purjolök till den dagens middag. Eric lekte med en kompis i hallen och att bryta ihop hände aldrig. På intet sätt bryr jag mig ju mindre för det. Jag kände hur jag inte kunde hantera känslorna om jag skulle kunna vara till ett stöd för pappa så min sorgsenhet för detta skulle få vänta. 

I Fredags var vi då i Linköping och pratade. Och känslan i bröstet efteråt, sån lättnad. Det går inte att beskriva. 

Tumören han har är elakartad men den är lågmalign vilket innebär att den växer långsamt, vilket vi visste, och även att den inte är så benägen om att sprida sig. Såklart kan den göra det men det är ovanligt. Han ska genomgå en intensiv strålbehandling och förhoppningsvis få bort detta med hjälp av det.

Att jag väljer att skriva om detta nu är för att jag tycker det är bättre att säga som det är nu. När det är utrett. Jag vet att pappa tycker det är skönt att slippa förklara och såklart är ju inte min blogg ett forum dit folk vänder sig för att få svar så men ändå.

Hela sommaren har varit jobbig för pappa. Han har haft det mer och mer jobbigt med gången och det gör ont i hjärtat för oss som känner pappa som vet hur han är aktiv och igång annars.

Nu har han fått tid för att operera sina förträngningar och förhoppningsvis går vi en, trots allt, ljus höst och framtid till mötes. Tack och lov.



Astrid Lindgrens Värld




















Puss puss


Familjen ❤


Så fin text


Solig promenad

Idag på förmiddagen tog vi en liten promenad, jag och barnen. Emilia sov en stund i vagnen och Eric körde med sin radiostyrda bil.


Skådespel

Med det vackra skådespel kvällshimmeln gett nu senaste veckan får man ändå hopp om.. jag vet inte.. att det måste väl ändå finnas något mer än det här? Även om man kanske inte just tror på Gud eller så..


Studiedag idag


Bygga upp och riva ner


Lilla gullan





Zzzzzzz

Idag var jag bjuden med på en fika på stan. Det hade varit så trevligt att komma iväg en stund, känner jag. Men med tanke på hur dåligt vi sover på nätterna är det inte bara jag som är trött, tydligen. Emilia somnade i lagom tid för när vi skulle åka och jag känner inte riktigt för att väcka henne då. 

Det får bli en annan gång.

Idag är sista dagen för Eric i skolan sen har han studiedag både Torsdag och Fredag. Det innebär lite lugnare takter i några dagar. 

På Fredag ska vi åka till Linköping för att få information om vad som komma skall. Det känns så overkligt och jag vet inte om jag vill att det ska bli en del av min blogg. Självklart är det en så stor del av mitt liv men jag kan känna att det kanske blir lite fel. 

Jag är nog fortfarande i chock. Jag känner mig nästan helt avstängd och prioritet ligger på att klara av dagarna. Och det funkar ju ändå, tack och lov. 

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och ett par bitar choklad när Emilia ändå sover. 




Nyhetsmorgon och kaffe

Emilia sover och jag unnar mig en stund med en kopp kaffe nu. Nu har " Malou " börjat och jag unnar mig att bara titta på det. 

Jag har bytt sängkläder och kör en maskin tvätt.

Det är ju så trist hur den här bloggens inlägg har blivit så negativa. Hur jag gnäller och tycker allt är jobbigt. Men just nu är det faktiskt jobbigt. Jag har totalt stängt igen mitt inre och bara flyter med för tillfället. Det stormar hårt runt om och jag håller mig fast för att inte sjunka under ytan.

Jag trodde aldrig jag skulle behöva googla orden " tumör " " cancer " och strålbehandling " så mycket som jag gjort senaste tiden. 

Livet.. 



Mina tre


Tuffa tider

Livet i sig alltså. Det är kämpigt, jag kan inte annat än att säga det. Jag försöker och försöker och det funkar oftast men, som jag skrev igår, blir det en del tuffa stunder.

Just nu är det bara för mycket. Jag har stängt av lite grann. Jag kan inte förklara, jag vet inte hur jag ska förklara. Hur jag ska kunna börja. 

Livet har valt att ta en vändning där jag inte alls vet varken ut eller in längre. Det kommer ordna sig, det finns verkligen inte något annat. Det får inte finnas något annat.


Trädgårdsarbete



De två syrenträd vi har på gården har med åren blivit i sämre och sämre skick. Men det har kommit nya skott som vi nu bestämt att de ska få bli två buskar så Henke har kapat ner träden nu och så får vi hoppas det blir bra när det börjar växa till våren.

Söndagskramar


Ska jag va helt ärlig

Så börjar jag ledsna ordentligt på mitt humör. Henke och Eric också, skulle jag tro. 

Mitt inre känns som ett gummiband utänjt till bristningsgränsen. Jag är så jäkla lättirriterad trött och sur ( ja ofta till och med förbannad ) allt som oftast.

Min kamp och det jag strävar efter är att få våra vardagar att fungera utan att Eric ska behöva gå till skolan och vi har ( läs jag ) bråkat och stressat och levt om på morgonen. Eftermiddagen går också ganska bra men när Henke kommer hem från jobbet, när jag kan " slappna av lite grann " och inte har ensamt rollen om ansvaret -då brakar det. Helgerna - inte så roliga med andra ord.

Tröttheten är fruktansvärd. Mitt humör är hemskt. Jag var beredd på att det skulle va kämpigt nu att " bara va hemma och va mammaledig " hur löjligt det än låter. För mig, innerst inne, är det helt vridet hur jag ens kan bli trött av att bara va. Men jag var beredd på det. Det skulle behöva va en period innan vi kom in i det här.

Men de här aggressionerna alltså. Jag får va glad om jag inte blir utslängd. Så känns det. 

Men värst av allt är när Eric kommer och ber mig sluta bråka. När Eric går in på sitt rum och nynnar för att slippa höra. Och när han frågar, sådär uppgivet, " vad är du sur för nu mamma "

Jag är i valet om jag ska låta detta va opublicerat. Inget kul att läsa men framförallt inget kul att erkänna. Vill jag att ni ska veta?

Sen känner jag, vad spelar det för roll? Bättre att säga som det är, kanske. 

Vacker kvällshimmel



Årets skolkort


Skoljoggen

Idag har Eric sprungit skoljoggen. Det tyckte han var kul och hade till och med frågat om de snart skulle få springa igen.

Min duktiga kille.


För ett år sen, idag


När Eric är borta.. och lite tankar

Om Emilia skulle kunna svara på frågorna " vem hon tycker bäst om " och " vart hon tycker bäst om att va " skulle svaren på dessa frågor va " Eric " och " Erics rum "

Jag är så ödmjukt tacksam över våra två barn. Det är långt ifrån en självklarhet för alla att ens få uppleva att bli biologiska föräldrar. 

Vår lilla Emilia, vårt lilla IVF barn, är ju ett mirakel utöver miraklet att det ens funkar att bli gravid.

Nu är det, förresten, 5 år sen vi var gravida med tvillingar och jag blev opererad för utomkvedshavandeskap. Idag på dagen kom jag hem med ytterligare ärr på kroppen men även i mitt hjärta och min själ. 

Just då tror man inte livet kan gå vidare. Just när man är i stormarna tror man att man ska gå under men när jag tänker tillbaka på allt vi gått igenom,  jag och Henrik.. det är bitterljuvt och jag tror vi kan konstatera att vi är ganska starka, så länge vi är tillsammans. 


Värdefulla minuter

Emilia vaknar nu, allt som oftast, vid 6 tiden för att äta. Min klocka ringer 6:45 så ni kan ju förstå att jag tycker hon kunde sova lite längre. 

Positivt är ju ändå då att hon har ätit och inte behöver ammas när vi går upp. Hon äter då frukost med mig, jag äter ännu en gång när vi kommit hem från skollämningen.

De där futtiga minutrarna är ju dock värdefulla när man är trött och så.

Nåja, nu har snart första koppen kaffe druckits ur. Två dagar kvar av denna vecka med KBT besök idag, Henke kommer inte hem på lunch heller så det är lite påfrestigt om det ens är ett ord. 

Önskar oss alla en riktigt fin dag. 


En kort tur till skogen

Idag på förmiddagen var pappa här och drack kaffe och därefter åkte vi, han jag och Emilia, till Hörestadhult och då sken solen minsann. Så härligt.

Två av de jag älskar mest på denna jord <3 


Ny magnetkameraundersökning

Om ett par veckor är det dags för året magnetkameraundersökning alltså. Sist var det ju gott betyg så jag hoppas det är lika även denna gång.

Nu är det bara " hjärnan " som står med på kallelsen så jag funderar på att maila min neurolog och höra om nackrygg ( tror det heter så ) ska vara med också. Det var det de första gångerna jag gjorde denna undersökning och jag hade även förändringar där så det kan ju va bra.



Hösten har kommit


Må det bli en vacker sådan. Må det bli en färgsprakande vacker tid med solglimtar. En höst som fyller varje liten depå i min kropp med energi nog att klara den mörka, bistra tid som kommer. 



Än finns det kraft och liv..

i våra land.


Tänk

Vilken makt man ändå besitter. Eller makt.. kraft?

Klarade dagen, trots att den var en riktig skitdag. Ha ha.. så farligt var det väl inte egentligen men Emilia vaknade vid 5 snåret bortsett från de två tre amningsvak vi haft på natten och skulle inte riktigt somna om, jag har ett stort orosmoln hängande.. kan inte förklara det bättre just nu, Jag var så trött idag och jag tror minsann att jag har pms.

Henke kom hem från jobbet bara för att meddela att han / vi måste reparera bilen för 5000 kronor på Fredag. En riktig skitdag, jag sa ju det.

Nu har jag sövt våra skatter, Henke jobbar hemifrån och nu är det kvällsmatdags snart. 

I morgon ska jag och min pappa på utflykt. Emilia ska också med. Det ska bli kul. 



Blåbärsplockardate

Igår kväll var vi i skogen, maken och jag, och plockade en del blåbär. Vi var inte iväg så länge och farmor var snäll och kom till våra barn en stund under tiden. Vi hann dock få ihop en hel del på den lilla stund vi var iväg.

Det ska bli gott med blåbärspaj framöver.

Lilla Snoffsan

Som ställer sig upp mest hela tiden nu.


Tillåter mig en riktig skitdag

Jag försöker ändra min inställning, mitt tänk och så vidare och jag kämpar med att bara ena mig på att " det ska gå " Men man kan inte räkna med att det ska gå lätt, att det bara ska funka eller att man inte ska ha ett enda bakslag.

Idag tillåter jag mig själv att ha en skitdag. Det mesta jävlas och det finns flertalet orsaker att bara dra täcket över huvudet, överkonsumera choklad och gråta men jag har en liten anledning till att låta bli och hon kryper omkring på golvet och leker, just nu.

Jag kan inte, hur gärna jag än skulle vilja, bara lägga mig ner och skita i allt som jag så gärna skulle vilja. Jag får kämpa lite extra idag, helt enkelt.



Astrid Lindgrens Värld

Älskar verkligen en riktigt höstig dag som den idag. Lite kyligt, klar luft och naturen börjar spraka i höstfärger.

Vi har varit på Alv idag och där nere finns det så otroligt mycket vackra naturmiljöer nu när hösten kommer. Barnen och vi har haft det riktigt trevligt.

Jag har dessutom vunnit en tävling idag som jag gläds otroligt mycket åt, träffat en kär släkting och jag har fått med mig min kära make till blåbärsskogen. 

En riktigt fin Söndag, med andra ord.





 







Inte sugen på att sova

Emilia hade lite svårt att komma till ro för sin vila nu i eftermiddag. 


Finfredag

Solen skiner och det gör mig glad. Man får hitta de små kornen som ger glädje och ork att fortsätta gå trots en del orosmoln ovan, bristande nattsömn och så vidare.

Mina älskade fina vid frukost i morse. Jag är så tacksam för att vi fick uppleva resan med barn ännu en gång men framförallt att Eric fick bli storebror. Att se deras syskonkärlek värmer mitt hjärta.



Försöker se positivt

Alla dessa vakna stunder på nätterna alltså. Fy.. jag börjar ledsna rejält för jag orkar inte med all vakentid på natten om jag ska orka va människa på dagen. Varför vaknar du så mycket Emilia?  Och varför sover du så dåligt mellan alla gånger du äter / myser vid bröstet?

Nu är det två tänder till på väg genom så jag hoppas dom spricker igenom nu. 

Sen tackar jag för att det är sista dagen  då vi är på en tidig Fredagsmorgon nu sen är det helg och jag kan få sova kvar en stund när familjen vaknat på morgonen.

Försöker se positivt på det här för det mesta då jag vet att det går över. Men tröttheten tar fram de sämre sidorna i en och det blir för mycket till slut.

Nu har jag gnällt klart för den här gången. 

Vingligt

Idag ställde sig Emilia upp vid två tillfällen med hjälp av spjälorna i sin spjälsäng.

Det roliga är att när Eric gjorde samma sak, ställde sig upp i sängen, tog jag kort även den gången. På den andra resningen,så att säga.

Här, på bilden, reser sig alltså Emilia upp för andra gången.


Time flies

Ja, tiden går fort. 

Idag har jag hjälpt pappa med lite handlingssällskap, barnen och jag har varit på apoteket och lite andra ärenden, jag har storstädat ( nästan ) Erics rum vilket var välbehövligt.

Madrassen, mattan och sängkläder har varit och till viss del är fortfarande ute. Jag har dammsugit sängen och i alla skrymslen där inne. 

Nu skulle jag vilja fortsätta med de andra rummen men jag måste hushålla med orken så det är inte säkert att det blir mer gjort på ett par dagar. 

Det tröttar mig ju jättemycket att va igång men samtidigt så blir jag nog egentligen bara tröttare av att sitta stilla. Det går på ett ut, kanske.

Nu kommer Henke så då ska jag somna till när han lagar maten. 



Hej i kvällen

Idag har varit en dag som haft varierat innehåll. Ska berätta mer vid tillfälle. Just nu ligger jag i Erics säng och lyssnar på hans andetag nerifrån kojan som han har på golvet i sitt rum och även sover i. Gullplutt.

Ikväll är Henke iväg och vi har varit hos vänner. Väldigt trevligt.

Nu är jag tröttis och borde kanske lägga mig men jag är hungrig och tänker att jag väntar in maken när han kommer så kanske han vill äta lite kvällsmat med mig.


Trist

När inget går som man tänkt. 

Här är en bild på en trött Emilia, 45 minuter in i sövningen. Så trist när man kanske bara vill ha en lugn stund efter en jobbig dag.

Oftast är hon alldeles för trött för att man ens ska överväga dagvilan, om den ska slås ihop till en längre än som nu två stycken. Men idag hade det nog varit ett bättre alternativ. 

Suck..


Så mycket tankar

Tur jag har den här lilla skruttbönan som får tiden att gå alldeles för fort för att hinna tänka för mycket.


Ordning och reda

På dagens " lära känna samtal " insåg jag hur ordentlig vår lilla skrutt är.  

Det står en hylla innanför dörren där barnen tar av sina skor och där de kan ha gummistövlar och så. Det var, till viss del, ganska rörigt där. Men vår lilla kille, ni ser ju själva.


Förmiddag

Sitter och tittar på TV och dricker kaffe. Emilia sover en stund. Känner mig om möjligt ännu segare idag men så kan det ju va ibland. 

Emilia sover ju inte så bra och nu har hon börjat vakna redan 06:15 för att " äta frukost " vilket innebär att jag vaknar bra länge innan min klocka ringer. Men allteftersom hösten och kylan kryper på måste vi ju gå upp tidigare ändå så det spelat ju egentligen ingen roll.

Annars tuffar livet på och varje dag kan jag säga att jag känner en otrolig tacksamhet för att allt funkar så bra som det faktiskt gör. Jag försöker lägga stressen långt ifrån mig och tänker inte så mycket på tider och alla borde. Jag hinner det jag hinner och jag hinner det oftast med råge. Även på morgonen med dom bestyren.

Vi förbereder och planerar mycket för att det ska flyta på ordentligt.

Idag ska vi på " lära känna samtal " i skolan med Eric och hans lärare så det ser vi fram emot.

Nedan, en riktigt bild " in action " Det är inte lätt att få två barn att titta åt samma håll utan miner osv osv osv. Men vad gör det. De är ju så söta ändå, mina ( våra ) älsklingar.


Krypa vs rumphas

Oftare och oftare väljer numer Emilia att krypa i stället för att ta sig fram som hon gjort innan. Sittandes  på något vis.

Ska det gå fort kör hon den gamla stilen men här har vi en actionbild på krypningen, som även den går ganska fort. 


Alltså

Hjälp mig, vad trött jag är. Jag vet, man ska inte känna efter. Jag blir ju inte piggare av det. Men idag är det lite tufft. Av flera anledningar.

Kämpa, kämpa.. 

Jag har fixat det innan så det kommer gå bra. Emilia sitter och " pratar " för fullt i hallen och jag kikar på nätet lite. Snart är det dags att umgås med pluttan. Och snart ska vi hämta Eric. 

Vi får se vad vi hittar på. Henke ska iväg ikväll,  igen. Tack och lov för uppehållsväder och lite sol. Det gör sinnet lite lättare.


Flanelldag idag



Jag och min far


💖

Minisemester

Igår tog vi husvagnen ut till mitt föräldrahem och spenderade kvällen tillsammans med min pappa, barnens morfar.

Vi åt mat och därefter kräftor. Så mysigt. Vår lilla kräftskiva, som inte var så liten då vi hade både västerbottenpaj bröd ost och en hel drös med kräftor, hade vi nere i garaget där vi pyntade och gjorde fint.

Emilia sov genom kvällen nere i pannrummet i sin vagn. Där, i pannrummet, har jag själv spenderat mycket tid med pappa när jag var liten så det var nostalgi för både honom och mig.










Älsklingsstumpan

När ska vi börja sova på natten igen? 

Misstänker att dessa nätter beror på både någon separationsfas, tänder och vanlig otur.


Grattis pappa

Idag har vi firat pappas födelsedag. Vi åt mat här, som vi visserligen gör nästan varje Fredag, men det är mysig vana.

I morgon ska vi ta husvagnen ut till Södra Vi och grilla och äta kräftor. Vi ska sova över där ute så vi kan va vakna lite senare och inte stressas över att vi måste hem för att barnen ska sova.

Grattis, pappa 💜 Det har alltid varit du och jag, på något vis och på ett eller annat sätt. 

Jag älskar dig! Grattiskramar 💜





Att hjälpa




En sån dag

Varför spara fin skålen till ett finare tillfälle? Vi lever nu, som han sjöng Ledin. 

Så sant..



Alltså

Visst sover vi alldeles på tok för knasigt om nätterna nu men när hon väl sover är hon ju så söt så jag vill väcka henne igen. Nästan.


Hjälp så trött jag blev

Emilia ville inte sova längre än den stund det tog för mig att hänga tvätt och småplocka lite. När jag satte mig, för att unna mig en stunds lugn och ro, vaknade hon. Och inte vaknade hon på det bästa av humören heller. Huvudvärken börjar krypa sig på och jag känner att jag inte riktigt är lika sugen på att Henke ska kvällsjobba. Det kändes som en ok idé förut men..

Nåja..

Eric  pysslar och fixar här. Målar skriver och ritar. Min duktiga kille.


Njutbart


Man får ju en helt annan energi en dag som denna då solen skiner. 

Kom ihåg

Om jag kan komma ihåg att putsa badrumsspegeln idag? Vi får väl se. Tiden går så fort, jag hinner inte med.


En sån där dag

Emilia ser vårt golv som ett buffe'bord och plockar i sig av både damm, smuts och gräs. Även att där egentligen inget finns så hittar hon det.

Nu på eftermiddagen dammsög jag av och Eric sysselsätter sig med att leka med vatten i köket. Det är inte ofta han får det men det är en sån dag då sånt ändå får va ok.





Plockat fram höstkläder

Nu på förmiddagen har jag sysselsatt mig med att gå genom de kläder vi har sparat efter Eric och de kläder vi ärvt av vänner. 

Det såg bättre ut än jag trodde och lilla skruttan ska nog kunna vistas utomhus även i höstrusket. Och till kommande vinter. 

Jag vet inte om någon är redo men idag känns det verkligen som hösten kommit med full kraft. Grått och mörkt. Det regnar och blåser. Jag tycker, till viss del som jag sagt innan, att hösten kan va riktigt vacker. Men en dag som denna vill man mest bara krypa under en filt och tända ljus och ligga kvar där. Länge.



Ingen kbt idag

Emilia har inte sovit så bra inatt. Väckt mig titt som tätt så i morse tog jag beslutet att strunta i att åka idag. Jag måste prioritera min ork och energi nu när jag ska orka hela dagarna själv hemma så jag valde faktiskt bort detta.

Emilia sover vid den tid jag skulle va där och det är lite trixigt, eller det kan va, att få henne att somna och sova tiden genom som dessutom bara är 45 minuter. Om vädret varit skapligt kunde jag gått men.. nej, det hade nog blivit mer stressigt och tagit mer än det gett. 

Nu sover Emilia och jag dricker kaffe och tar det lugnt en stund.

 



Ställa sig upp själv

Jag undrar när Emilia ska komma på hur man ställer sig upp själv. Hon är jätteduktig på att göra det om hon bara får lite hjälp. Men utan hjälp är det knappt att hon försöker. 


Regnet vräker ner

Hjälp vad det regnar till och från. Emilia har en sån där riktigt tråkig natt dessutom så hon vaknar så lätt. Hon kanske hade varit vaken alla dessa gånger ändå, det vet jag ju inte i och för sig.

Nu är det nog officiellt på god väg mot hösten då. Hur ogärna jag än vill medge det. Men hösten har sin charm även den med sin kalla, klara luft och naturen i alla vackra färger. 

Välkommen September.

RSS 2.0