Majbrasa

Ikväll har vi varit på Majbrasa med vänner. Det var en hel del folk som kommit till Nossen för att se brasan och det var en hel del barn som sprang omkring och lekte och hade kul.

Härlig kväll. Nu är det vår på riktigt.  


Valborg

Den här dagen har börjat lugnt. Inga utsvävningar. Mest läxläsning, lite plockstäd och lek.

Nu sover Emilia en stund och när hon vaknar är det dags för nya tag. Eric spelar lite tv spel nu en stund. 

Bild på Emilia och Adrian. De är så söta tillsammans. 


Så där ja

Då bockar vi av ännu en vecka. Nu väntar vi bara på Henke som ska komma hem så vi kan börja med maten. Tacos, stående på matsedel på Fredagarna, på Erics begäran. 




Pirrigt

Inatt har jag sovit dåligt på grund av jag haft så mycket myrkrypningar och obehag i mina ben. Jag " känner " ju alltid mina ben på grund av min ms och tidigare skov. Båda fötterna är mer eller mindre, fläckvis, alltid bortdomnade tex. Jag har små, små muskelryckningar i mina vader som sen resulterar i muskelvärk vilket oftast upplevs jobbigast nattetid då benen är stilla och de där ryckningarna får fritt spelrum. Osv. 

Allt det där är irriterande men ändå en del av den jag är i dagens läge. Inget att göra åt, jag har lärt mig att leva med det.

Men sen i vissa perioder blir såna där grejer jobbigare. Som i natt. Jag har, utöver mina andra " besvär "  ( jo det är faktiskt besvär ) haft såna myrkrypningar och pirrningar att jag inte kunnat sova. Jag vaknade runt 00 och somnade inte om förrän klockan närmade sig 3. 

Idag är det alltså en trött mamma här. Men nu, efter en kopp kaffe och härliga morgonkramar av mina barn är jag piggare. Jag försöker inte känna vidare på den där trötta känslan utan tänka på annat. Och funkar inte det kanske det funkar att inte tänka alls. Och det passar mig. Ha ha.. Skämt åsido. 

Önskar oss alla en bra dag. 

Vi längtar..

efter sommaren. Och vi älskar filtren i Snapchat. 






God morrrrrrgon

Nu har vi landat här hemma, Emilia och jag. Eric är lämnad i skolan och det är en trist och grå Torsdag. 

Vi myser inne med Nyhetsmorgon, Emilia dukar i detta nu upp en brakmåltid på bordet. Det blir nog en dag även av denna dag. 

Bilden nedan är från igår då vi, efter mycket om och men, tog oss ut. Jag var så fruktansvärt trött igår eftermiddag. Henke ville komma hem tidigare men tyvärr kunde han inte komma ifrån då han hade ett möte mitt i allt. Men det gick bra. 


Tisdagstrött på en Onsdag

När Henke sa hej då i morse vid 6:10 trodde jag inte det var sant riktigt. Jag låg kvar och drog mig i hopp om att vakna till men det verkar inte gått så bra. Nu har jag ätit frukost, är så skönt när jag hinner det innan barnen ska väckas. 

Önskar oss alla en bra dag. 

 

Nyhetsmorgon

Nu sitter jag här vid Nyhetsmorgon med en kopp kaffe. Jag har ätit frukost i lugn och ro. Jag vaknade vid halv sex och kände mig så stressad över att klockan ringer vid tjugo i sju så efter en stunds övervägande gick jag upp. Det blir ju så knasigt att försöka somna om för att sen vakna på så kort tid. Jag har sovit lite taskigt ett par nätter nu men så där är det ju ibland. Tur det finns kaffe.

Jag hoppas vädret kan få va lite skapligt idag. Det är skönt att komma ut en stund på eftermiddagen.


Måndag igen

Veckorna kommer och går. Det är faktiskt rätt skönt med vardag. Jag som älskar mitt inrutade rutinliv, eller rättare sagt har jag fått lära mig att jag funkar bäst så, föredrar vardag då jag oftast planerar och bestämmer. Håller i trådarna och det blir inte så mycket utsvävningar eller försenade middagar. Vi har våra tider och de saker vi gör. Det tycker jag är skönt.

Ikväll har Henke varit iväg en sväng på cykeln med barnen. Eric på sin egen och Emilia i barnsitsen bakom Henke. Hon älskar det. Och Eric med. 

Jag fixade med tvätt, plockstädade och fixade till de kom hem och då var det kvällsmat och sövning när Henke gick en promenad. Nu jobbar han med pappersarbete och jag ligger här och surfar en stund.

Ikväll tror jag vi ska skrapa våra Trisslotter vi har haft länge nu. Tänk om det kunde va en liten rejälare vinst så vi kunde semestra ordentligt i sommar. Åka dit vi vill utan att behöva tänka så mycket på pengarna. Henke vill så gärna bygga en lekstuga i sommar och tanken är att det även kommer va förråd i ena änden och det innebär att en hel del av semesterkassan kommer att gå dit. Jag önskar vi haft möjlighet att haft en liten lekstuga först för att sedan bygga förråd osv i framtiden. Eller ha två fristående byggnationer. Men tyvärr kostar allt pengar, utom kärlek som Eric oftast säger, så risken är att lilla Esmeralda får klara sig utan lekstuga. Iaf i år. Tyvärr. Hon skulle verkligen älska att ha ett eget litet hus att pyssla i, laga mat och så. 

Men man kan inte få allt här i världen.


Spontanpromenad

Igårkväll sågs vi med familjen Kronstrand för en  kvällspromenad. Barnen cyklade, Emilia åkte vagn och vi promenerade. 

Det var kallt men trevligt. Vi stannade även till i en lekpark en stund. 





Amningspositiv

Jag har väl inte riktigt berört ämnet " amning " här i bloggen sådär mycket. Visst har ni förstått att jag är för amning iom att Emilia fick amma till hon började bita och jag verkligen inte kunde få henne att sluta och varje amningstillfälle bara resulterade i en enorm stress över ifall gaddarna skulle slutas och hon skulle bita mig. Vi ammade sista gången runt jul då vi hade influensa och jag kände att jag inte orkade ge av mig mer då hon ofta bet för att testa mig. Jag är fortfarande ledsen över hur det slutade och ATT det slutade men 16 månaders amning är, i dagens läge, inte särskilt vanligt. Tyvärr, säger jag, för barnens skull. 

Att amma är så mycket mer än mat.  Det innebär en enorm närhet mellan mor och barn. Det är jättejobbigt att amma men samtidigt är det så otroligt, fantastiskt. Att det ens funkar. Och närheten och det fina bandet som bjuds.

Jo, jag är amningspositiv. Jag hade faktiskt ingen aning om vilka känslor det väcker, att kvinnor blir undanskuffade och att det inte är acceptabelt i vissas ögon att amma offentligt förrän jag gick med i amningshjälpens grupp på Facebook, som jag för övrigt rekommenderar till nyblivna mammor. Det finns en enorm okunskap vad gäller amning och jag tycker att det vore ett ämne likväl som alla andra på Mödravårdens informationsträffar inför att en mamma föder sitt barn. 

För mig har det varit så naturligt. Jag har ammat i badhus, i affären. Jag har inte reflekterat över det. Kanske att jag möjligtvis gjort det diskret men man behöver heller inte göra någon större grej av att det händer. 

Här är en bild som jag tycker är så jäkla rolig och fin och som är pricken över i:t när det gäller just det här ämnet.






Vaknat på fel sida

Som rubriken lyder vaknade jag, tyvärr, på helt fel sida idag. Så trist. Mest för familjen. Men det är inget kul att sura heller, för den delen.

Eric har gjort sina läxor och vi har ätit gemensam frukost. Jag ska se på Nyhetsmorgon sen innan 11 då det ska handla om förlossningsskador. 

Jag tror, nej jag vet, att anledningen till mitt sura humör är för att jag blir stressad. Det är så mycket vi behöver få gjort och helgen går så jäkla snabbt. Det känns som vi står och stampar och inget händer någonstans, tyvärr. Eller, det blir lite gjort här och där vilket resulterar i känslan att inget blir klart alls. Det är trist. Och det spelar väl ingen roll, egentligen. Sen ska Henke laga gryta till middag och bara det gör mig tokigt stressad med tanke på att han har en hel del annat att ta sig för innan. 

Nåja, jag ska försöka vända min humörskuta här. 



Blir aldrig klar

Varit på gång med inlägg ett par tillfällen idag men varje gång har något avbrutit mig. 

Vi har haft en fin dag idag. Henke fick sovmorgon i morse, han har hjälpt sin mamma att påbörja staketbygge runt hennes altan, jag har plockat och fixat lite här hemma när Emilia sov, vi har veckohandlat, vi har bjudit våra föräldrar på pizza och barnens kusiner har varit här och umgåtts. 

En helt fin Lördag, med andra ord. Nu ikväll är Henke ute och går och jag har sövt barnen. Blev tokigt trött men jag ska hålla mig vaken en liten stund till.

Tankarna springer iväg nu för tiden och många är dom känslor som sköljer över mig. Av så många olika slag. Det känns som att allt krackelerar. Kantstöts och slits. 

Det är tufft. Jag kämpar för att hålla ihop. Jag har gjort det förr och jag vet att jag kan igen. Utgångspunkten är bra då jag mår relativt bra i mig själv. Svårt att förklara hur man kan va både lycklig och sorgsen på en och samma gång. Men om någon kan lyckas med den bedriften så är det väl jag. 

Det är tufft att växa upp, bli vuxen och se sina föräldrar bli äldre. Se på sig själv att åren går. Se på sina barn som växer upp och blir stora. Allt ansvar. All oro. Alla tankar. 

Men mitt i allt det som är sorgsamt så finns det en enorm lycka. Alla får inte bli vuxna. Alla får inte chansen att ens bli föräldrar. Det är inte alla som har sina föräldrar kvar när de närmar sig 40. 

Jag tror att man, tillfälligt, måste få grotta ner sig i sin ledsenhet men att man sen måste intala sig själv att lycka är en bättre känsla och följa den. Man kan känna sig nedstämd och ledsen men ändå ta vara på nuet, på stunden och det man har. 

Jag brukar säga till Henke att " Jag gör det jag kan med det jag har " Det sträcker sig oftast inte längre än till det att jag " ÄR " här. Jag är mamma, fru och dotter. Men jag behöver heller inte va mer. Jag försöker räcka till där jag behövs och i det hittar jag min mening. För nu. 

Flummigt på en Lördag, men visst kan det väl få va så ibland. 


Lördagsläsning

Idag fick maken sovmorgon. Det händer inte ofta, tyvärr, då jag oftast är så så trött och behöver sova på morgonen på helgen då han ändå är hemma. Eller så går vi upp tillsammans.  
Men sen Eric var sjuk sover jag själv och Henke med barnen och det innebär att jag inte blir lika mycket väckt på natten och därför är aningen mer utvilad.

Emilia har haft en bra period nu med bra nattsömn, dessutom, så alla vinner ju på det här.

Här är en bild på Eric och Emilia när de läste en bok i morse.


En lugn stund

Den här stunden tycker jag att jag var värd. Solen skiner ute, fåglarnas kvitter är så ivrigt att det hörs in. Jag har hunnit äta min frukost i lugn och ro och dricka mitt kaffe. 

Nu ska jag väcka barnen och då börjar dagen på riktigt. 


Tillbaka i skolan

Idag är Eric tillbaka i skolan. Morgonen och förmiddagen innan vilan gick över förväntan, måste jag säga. Alla blev färdiga på morgonen, vi kom i tid till skolan och vi kunde sysselsätta oss innan vilan. 

Det märktes på Emilia att hon inte är van att gå upp så tidigt som idag, hon har vaknat ett par timmar senare nu när Eric varit sjuk. Men det mesta går. 

Nu skiner solen. Rätt som det är kommer det en regnskur. Vi får se vad vi hittar på för att få vår eftermiddag att gå.

Jag har vilat klart och ligger nu och surfar runt på min mobil. Överväger att gå upp och fixa lite men risken är stor att Emilia vaknar då och oavsett hur mycket jag än älskar den lilla pinglan är det skönt när hon får sova ordentligt. Och är hon vaken kan jag inget direkt göra ändå. Så då känns den här stunden, i tystnad för mig själv, rätt förnäm ändå.

Svårt beslut. I - landsproblem kan det nog även kallas.


Uj Uj uj

Den här dagen har varit tuff som satan. Fy.. 

I morgon är en ny dag med nya möjligheter. Emilia ser inte så sugen ut på att va med på bild.  Min lilla plutta.


Inget att skriva

Det känns inte som att jag har något vettigt att skriva. Redan innan Eric blev sjuk var det lite för mycket från olika håll och nu känns det som att jag bara går på sparlåga vad gäller det mesta. 

Snapchat är en rolig app och vi har roligt dagligen med alla nya roliga filter.




Jag älskar dig så, Henrik. Jag är så tacksam för att du finns vid min sida. 









Värmer mitt hjärta

Efter en dag men sviktande mående värmer det mitt hjärta och min själ när Eric skriver kärleksförklaringar till mig.

Så mycket du får stå ut med, Eric. Men jag tror att är man bara ärlig och uppriktig och alltid alltid talar om varför man reagerar som man gör så får det va ok. Att alltid tala om att det inte beror på Eric. Det gör inte att det är ok ok men det blir ändå mer greppbart för ett barn om de får veta vad som händer. Jag tror de förstår så mycket mer än man tror.


Lite vardagsromantik

För ett år sen idag, ja via appen timehop får man en liten påminnelse varje dag vad man gjorde på sociala medier den här dagen alla år man varit aktiv tillbaka i tiden.

Så för ett år sen idag hade vi en diskussion, jag och min man, och han undrade varför jag inte bara gjorde röda hjärtan till honom i mina sms. 

Då skrev jag det här till honom.


Satt i karantän

Den här lilla pluttan är så saknad här hemma men med tanke på att Eric blivit magsjuk fick hon åka till farmor.

Jag är så enormt tacksam för att Eric och Emilia har världens bästa farmor. 


Snapchat

Det finns något som heter Snapchat och det är så roligt. Där i finns det som filter som ändrar på ens ansikte, man kan ta kort eller filma. Jag filmar inget direkt men kort är kul att ta.

Eric, och Emilia, tycker det är kul att se deras ansikten förändras på skärmen. 


Ångest på natten

Både onödigt och.. ja onödigt.

Jag har ju det ganska kämpigt med att orka vanligtvis men att sen lägga på flera vakentimmar på nätterna gör ju att allt blir katastrof. 

Det är lite för mycket just nu och jag antar att det är därför jag reagerar såhär. Nu är det ju egentligen inte så mycket allvarligare än att jag inte kan koppla av och sova, det kan va så så så mycket värre, men att missa sömn gör att det blir lite katastrofartat. Tyvärr.

Nätet blir välsurfat iaf, allt för att få tankarna på annat håll.




Neuropsykolog

I Torsdags hade jag tid hos en psykolog med inriktning på just neurologisk problematik i hjärnan och i ens psyke.

Vi började träffen med att prata i en timma. Henke var med och det var verkligen ett väldigt bra samtal. För första gången pratade jag med någon som tyckte det var helt normalt, med tanke på min situation, att jag inte klarar av vetskapen att Henke ska laga vissa maträtter i köket som innebär att HAN har mycket att göra. Den där orimliga stressen var helt normal. Om man nu kan säga så.

Att jag reagerar med kraftig ilska, att jag blir nedstämd i perioder och att jag inte riktigt kan komma vidare i mitt ms mående är på grund av sjukdomen i sig. 

Jag har skador i min frontallob i hjärnan. Därifrån styrs allt som jag har fått problem med. Och det är faktiskt väldigt skönt att ha fått svar på det även om jag nu visste. Jag visste långt ifrån allt som jag blev informerad om, hur som helst. 

Henke förklarade att " alla mina dåliga sidor är förstärkta gånger tio " sen jag började påverkas av min ms. Ilska, nedstämdhet allt. Det är också helt normalt. 

Psykologen förklarade också att det ju gäller även en sån sak som trötthet. " Den är också gånger tio " förklarade han. 

Han förklarade för Henke att det är väldigt svårt för anhöriga att förstå just det mående jag har. Det blir lätt att man blir avfärdad, att i stället för att tänka att det beror på ms är " Becca tjurig i vanlig ordning " 

Sen skrevs en remiss till något hörselcentrum så jag ska få specialformade " ploppar " att ha i öronen för att stänga ute alla onödiga ljud. Jag ska dessutom ha öronproppar här hemma så mycket jag kan, aldrig gå in på tex ICA utan för alla intryck både ljud och ljusmässigt tröttar min hjärna så mycket att jag kanske skulle vinna någon timma eller två av mer ork i huvudet om jag inte behöver höra omgivningen. ( det låter ju hemskt att stänga ute andra men jag kommer ju höra men inte onödiga ljud ) 

Tydligen ska det finnas ett filter i hjärnan som sorterar bort onödiga ljud. Men det fungerar inte på mig utan alla ljud och allt jag ser slungas in i hjärnan och bearbetas som information jag " behöver " Andra människors kundvagnsgnissel, prat och sorl från andra osv kan jag ju gärna va utan om det nu kommer få mig att kanske bli lite piggare. Så jag kan ha ork och va mer delaktig där jag är och behövs.

Det är så intressant för jag sover ju med öronproppar och har senaste åren väntat in i det allra längsta med att ta ur dom. Alltså har jag ju omedvetet gjort precis rätt och känt att ljud i min omgivning tröttar. Med två barn är ju ljudnivån inte anpassad efter tysta bokstäver, om man säger så.   

I en och en halv timma efter samtalet gjorde vi övningar som det känns som min hjärna inte riktigt hämtat sig från än. Jag har träningsvärk i huvudet, kan man ha det ens. Resultatet av det ska sammanställas och han ska göra en bedömning om hur mycket jag kommer kunna jobba framöver.

Han skulle även prata med min neurolog ifall det kanske skulle va aktuellt för mig att äta en medicin som tillför dopamin till min hjärna då jag inte kan producera det själv så bra, om Jag förstod det rätt. Det är alltså inte antidepressiv medicin utan tvärtom, eller hur han förklarade det. Antidepressiva gör att du håller ett rakt spår, är lagom glad lagom ledsen lagom arg. Dopaminet kommer göra mig piggare och kommer hjälpa hjärnan hålla fokus, inte lida så mycket av stressen och hjälpa mig med koncentration. Det är ju egentligen något som behövs vid Parkinssons sjukdom så kanske kan Det även hjälpa mig med mina muskelryckningar. 

Det blev ett långt inlägg idag. 

Sover vaken


Egen kamera

På min telefon finns det ett slags barnläge där det finns lite spel och så för barn sen finns det även en kamera, till Emilias stora förtjusning.

Det är inte ofta hon får ha min mobil men i helgen när vi var hos farmor fick hon det och oj vad nöjd hon var när hon hittade kameran. Det lät ordentligt när korten togs och blixten var igång. Hon fotade och fotade. 

De flesta bilderna blev suddiga i och med att hon gick omkring med mobilen men här är en egenfotad bild. Eller, en skärmdump från hennes lilla galleri, snarare.


Lilla drinkblandaren

I eftermiddag var vi ute lite och Emilia blev väldigt glad då Eric, Ludvig, mormor och Helena med barn var med oss en stund. 

Jag blir mer och mer övertygad om att den här lilla prinsessan kommer stormtrivas på förskola då " att hänga hemma med morsan " inte alls motsvarar hennes krav på dagsaktivitet. 

Här är dock en bild på pinglan när hon grävde en stund i sandlådan.


Tillbaka till vardagen

Efter ett påsklov som gick så fort är vi nu tillbaka i de vanliga banorna igen med skola och så. Nu kom ju Eric hem tidigare idag då han fick i sig mjölk i matsalen men annars är ju det mesta som vanligt. 

Han är trött efter att ha tagit allergimedicin så han sitter och myser vid tvspelet en stund. Det kan behövas ibland. 


Ny diskmaskin

Igår, Söndag, blev vi alltså med ny diskmaskin. Den förra, där garantin självklart gått ut, började visa felmeddelande och disken var inte längre ren trots att vi körde flertalet maskiner på varandra med samma disk. 

Det finns ju roligare saker att lägga pengar på och det är så typiskt att det behöver gå sönder saker. Men det är inget att göra åt. 

Att va utan diskmaskin är, tyvärr, heller inget alternativ. Latheten är enorm vad gäller handdisk. Tyvärr. 

Förvaring

Henke och Eric har haft ett projekt här i helgen. De har reglat och lagt golv uppe på vinden. Den har tidigare varit obonad, säger man så? Uppreglat med spån mellan reglarna, alltså ingen direkt yta att använda. 

Men nu har de lagt ett litet golv däruppe så vi ska kunna förvara saker i plastlådor med lock på. Tänk så skönt att bli av med men ändå kunna ha kvar. Alla Erics teckningar, skolarbeten, vissa kläder man vill spara efter barnen. 

På sikt ska även julpyntet och påskpyntet upp där och tänk så mycket luftigare förvaringen kommer bli i garderoberna här på " boplanet " och i källaren.

Det var ett bra förslag och de jobbar på så fint, Henke och Eric. Här är en suddig bild på vår lilla snickare.


Min duktiga fotograf

Igårkväll såg vi hur vacker himlen var. Just då både regnade det och solen bröt genom så vackert. Eric hojtade till att han ville ut och ta kort. Det har satt sina spår i honom, jag och mitt himmelfotograferande.

Det visade sig att han lyckades få till en riktigt dramatisk och vacker bild. Motljus kan ha sån vacker effekt på bild, tycker jag. 

Vad tycker ni? Visst är han duktig? 


RSS 2.0