Tobbe trollkarl

Igår var Eric och jag tillsamman med Anna och Nellie ( och en hel drös med andra såklart ) och såg hans föreställning i Folkets Park. Så roligt och så bra. Alla var nöjda och glada efteråt.


Nellie fick gå upp på scenen en bra stund och hjälpa till dessutom så det blev en riktigt lyckad dag.



Julafton

Vår julafton började med att det kommit julklappar i barnens strumpor från tomten. Därefter åkte vi till farmor på grötfrukost.


Vi brukar alltid åka till kyrkan och lyssna på berättelsen om varför vi firar jul och sjunga julsånger och det gjorde vi även i år.

En fika hos farmor med lite paketöppning och därefter åkte vi hem till oss för att fortsätta firandet med min mamma och pappa. 

Tomten kika förbi efter " Anka Lanka " Emilia satt helt stilla och blev nog ganska rädd. Eric fick ta emot hennes paket. 

Julmat, mer paketöppning och allmäntligen julmys följde därefter.

En riktigt mysig jul.



God Jul

Skriv inläggstext 


Brukar undvika bloggen

När känslorna stormar brukar jag undvika bloggen i den mån jag bara kan. Ingen mår bättre av att läsa, vissa saker kan jag bara inte skriva rakt ut, jag tänker på hur mina ord direkt kan påverka särskilt mina barn nu och i framtiden. 


Idag är dock en dag då jag bara inte kan låta bli att gå in här och fullkomligt vråla ut min ilska. Jag blir så jä**a less. 

Jag har en tuff period tyvärr. Olika saker som gör att jag är där jag är, så att säga. Och jag orkar bara inte med mer negativitet och skit. Fasen alltså.

Allt, allt, allt jäklas och bråkar. Små luckor som fullkomligt dränerar mig på lusten till något alls. 

Jag skulle vilja skrika rakt ut. Inget särskilt, bara vråla. Släppa på trycket. Som en tecknad person, ni vet. Som skiljer så saliven stänker. Sen kanske det känns lite bättre.



Förkylda

Här hemma är vi förkylda. Ingen feber dock och det är skönt. Eric har varit hemma från skolan. Så onödigt att han ska sitta där och nysa och smitta andra lagom till jul. Eller kanske få hem något annat lagom till jul. 


Vi var ju helt däckade hela familjen förra året i säsongsinfluensa och det gör vi ju helst inte om. Fy så sjuka vi var. Tack och lov för Henkes mamma som handlade och hjälpte oss. Nu bör vi väl ha lite skydd mot just det i år men det finns ju så mycket annat trist.

Igår bakade vi lussekatter. De blev jättegoda. Idag ska vi nog baka pepparkakor, tänkte jag. 



Mina älskade små

Så mycket kärlek ❤


Kent, den sista gången

I mitten på 90 talet var det Metropol i Hultsfred som gällde när det var fest. Dit kom en del band och spelade och Kent var ett av dom. Jag hade ingen aning om vilka de var innan men sen den spelningen har de varit ett av mina favoritband.


De är otroligt bra live, jag har sen den första gången, sett dom flertalet gånger och så nu då även en sista gång då bandet är ute på en avkedsturne för att därefter sluta.

Det var en mäktig upplevelse i Torsdags. Musiken, sceneriet, alla ljus och filmer som var som ett tillsammans med musiken. Helt otrolig.

Jag är så glad för att vi fick möjligheten att se dom den här sista gången. 

Hela konserten var alla bandmedlemmar svartklädda. När absolut sista extranumret var ett faktum klev de upp igen. Klädda i vitt. Och de spelade " Den sista sången " Konfetti i vitt och glitter dalade från skyn och tårarna rann på mig.  Det var så vackert och vemodigt. Jag minns känslan i mig själv där på Metropol. En osäker tjej som sökte men inte hittade. Med något tusental personer i en mörk varm lokal upptäckte jag ett band som då kämpade sig uppåt för att nu stå på Tele 2 arena inför 37800 personer. Bara det är så mäktigt. Jag blir helt sorgsen och lycklig på samma gång när jag tänker på mig själv som tonåring till nu. Åren har gått, tiden skenar verkligen. Samtidigt som det inte känns som så länge sen så är det ju ett tag. Över 20 år. Jag är kanske i någon form av livskris. Eller så har jag bara panik över att tiden går så jäkla fort.



Avskedsturne'n med Kent

Ikväll ska bli både kul och vemodigt





Pepparkakshus

Sen några år tillbaka dekorerar vi ett pepparkakshus till jul. Vi har inga krav att der ska va egenbyggt. Hellre ett som bara är sätta ihop än att stressa med allt annat. Så tycker vi. Andra gör olika. Nästa år kanske vi gör annorlunda.


Barnen älskade det, hur som helst. De fick var sin sida och i år är Emilia så stor att hon faktiskt fick dit en hel del smyckning. Men för att det skulle bli klart till denna jul hjälpte jag henne mot slutet.



Lucia 2016

Jag är lite lätt skev psykiskt senaste tiden. Det känns som mycket rämnat omkring mig. Rasat. Jag kan inte göra så mycket mer än att bara försöka tänka att det går över. Det blir bättre. Det vet jag att det blir och i det hittar jag ändå orken att fortsätta. 


Idag har jag varit med Eric på hans första stora Luciatåg i Vimarskolan matsal. Alla elever i årskurs 2, 4 och 9 deltog och det var så vackert. Eric har övat på sångerna och var ju såklart den finaste stjärngossen idag.

Jag är så jäkla stolt över honom. Så otroligt lycklig att han är min. Visst, jag har mina stunder när jag gormar och beter mig som allt jag aaaaldrig trodde jag skulle förmå mig men så ofta talar jag om hur mycket han betyder. Hur stolt jag är över honom och hur mycket jag älskar honom. 

Så otroligt fina saker jag får höra om honom. Hur han fungerar när jag inte är med. Mitt hjärta hoppar nästan ut från sin plats. 

Jag kan aldrig någonsin skriva ett sånt här inlägg utan att tårarna rinner och Jag vet inte varför.  Kanske är det en känsla av att jag inte är värdig de fina gåvor jag fått? Kanske är det bara en stor ångest över hur snabbt han växer upp. Hur fort tiden går. Åtta år har gått och han är den som lärt mig hur man gör när man är förälder. Och tro mig, jag lär mig aldrig. Jag improviserar dagligen men jag kämpar och försöker va mitt bästa jag för mina barn.

Vi fick en tuff start när Eric kom. Det är nog en stor del i att jag känner som jag gör. Han är värd bättre. Men å andra sidan är han, och självklart Emilia, värd en förälder som älskar dom mer än sitt eget liv och det är något som de båda har. Trots mina skavanker och bekymmer bubblar hjärtat av glädje och lycka med kärleken till dom. De gör allt värt det.

Våra fina barn.



Julpyntat

I helgen har vi tagit fram tomtar och granen så nu är det ganska mycket julstämning här hemma. 


Emilia var så duktig och placerade ut tomtarna och båda barnen hjälptes åt, med mig, att klä granen. Emilia älskar tomtar så mycket att hon skulle ha en prydnadstomte bredvid sig i sängen när hon vilade. 

Traditionen här hemma är sen att Henke sätter dit stjärnan. Granen blev jättefin.



Tandläkaren

I Fredags var jag med vår lilla skruttmunk på ett rutinbesök hos tandläkaren. Det skulle mest räknas tänder och pratas tandvård och hälsa. 


Jag hoppas innerligt Emilia glömmer besöket till nästa gång hon ska gå dit och jag kommer definitivt se till att det inte blir till samma sköterska. Eller om jag kanske frågar om hon utbildat sig mer i pedagogik sen sist.

Emilia är två år. Emilia är en envis brutta som vet vad hon vill OCH vad hon inte vill. 

Vi hade varit med Eric två dagar innan, även där ett rutinbesök. Emilia var såå laddad och visste precis hur man gapade stort.

Vi satt och väntade och 15 !!! minuter efter tiden kom sköterskan och hämtade oss. Ingen ursäkt eller så. Vi blev invisade i ett rum och Emilia fick säga om hon skulle sitta i mitt knä eller själv. Emilia som väntat och även tröttnat på att vänta ville väl egentligen inget av det. 

Jag tog henne i mitt knä. Jag trugade och försökte. Sköterskan drog på sig ett par illblå handskar mitt framför ögonen på Emilia och bad henne att öppna munnen så hon kunde räkna tänderna.

Osäkerheten i rummet gick nästan att ta på och Emilia ville inte. 

Rätt som det är tar sköterskan tar sköterskan helt enkelt bara tag i Emilia bakifrån och bänder upp hennes mun, räknar nedre delen av tandraden.. Emilia grät och skrek. Jag var i chock. Jag fick till slut ur mig " akta så hon inte biter dig " 

Emilia var märkbart tagen när hon till slut släppte taget. Hon bad Emilia att låta henne räkna övre tandraden men det ville hon inte. Och jag förstår henne helt.

När vi var klara och bestämde oss för att nog fick va nog skulle hon få titta i den lilla lådan med leksaker som alla barn blir erbjudna. " Men du skulle ju egentligen inte få ta någon leksak iom att jag inte fick göra färdigt " sa sköterskan.

Jag var nu i ännu mer chock. HUR kan en människa, som sannolikt haft barn själv, bete sig såhär? Är det inte vida känt att barn inte alltid funkar klockrent på ställen som dessa? Kunde hon inte hanterat hela situationen mer pedagogiskt? 

Stackar lilla Smajlia.


Tuff dag

Här hemma har dagen varit tuff. Riktigt tuff. Att ha barn omkring sig hela dagen ger inte utrymme för att ta hand om sina känslor, gråta ut eller bara tänka. 


Nu äntligen är Henke hemma sen en stund. Han blev senare än vanligt idag men vi fixade förberedelser inför maten och så. Nu är det snart matdags. Sen ska vi bara fredagsmysa. Fasen så gött det ska sitta. Jag vet inte när vi spenderade en hel kväll sådär senast. Det är träningar hit och dit. Aktiviteter och umgänge. Det är så kul och en del av livet, såklart, men att få va med sin familj.. det är härligt det också och särskilt i och med att det inte händer så ofta. 

  


Ishallen

I eftermiddags åkte jag, Eric, Emilia och min pappa till ishallen. Eric och jag åkte skridskor och Emilia satt snällt i vagnen på handikappsrampen med morfar.


En riktigt fin eftermiddag även om vi nu inte var mer än lite mer än en halvtimma på isen.



Rapport från frukostbordet

Idag är vi trötta, Emilia och jag. Hon var vaken på morgonkvistens tidiga timma. Vi hade svårt att somna om så när Eric väckte oss för dagen kände jag bara " nej " Jag är så så trött.

Det har blivit så mycket vakentid på nätterna nu. Emilia vaknar, Eric drömmer mardrömmar, jag har problem med oro nattetid.

Det känns tungt tyvärr. Mycket olika saker på en och samma gång, en ny psykolog som jag är säker på kommer funka bra i slutänden men innan man " lärt känna " henne och hon fått grepp om en annan.. allt blir så mycket mer komplicerat. Sen har jag bara tid varannan vecka nu vilket jag inte förstått. Alla magsjukor som verkar finnas varstans, min för tillfället ansträngda relation med min mamma.

Men grundkänslan i mig är bra så der känns ändå ok på någotvis.

Hittade bilder från ett program i min mobil där barnen kan måla och färglägga. Så vackra skapelser.


Sockebagare

Igår bakade vi pepparkakor tillsammans med Anna, Nellie och Adrian. Det blev en riktigt lyckad kväll. Jag hade tänkt att Emilia skulle få en egen plåt med sina kakor men hon var mer intresserad av att leka med degen. Så det fick hon göra.

Blev så glad när jag hörde mig för och förstod att det finns färdig pepparkaksdeg som Eric tål som alltså är fri från mjölkprotein. Sen är ju alltid farmors deg godare, såklart, men det här var ju väldigt smidigt.


Erics rum

Henke har målat om Erics rum nu i helgen . Vi bestämde att lämna bården och ha en ljus färg upptill och en mörkare nertill. Eric ville att bården skulle va orange. Det är hans favoritfärg.

Jag hade tänkt mig den grå mer grå, eller vad ska man säga.. jag hoppades resten av familjen skulle va lika sugna på att måla bården svart som jag men så är inte fallet.

Man vänjer sig kanske.

Här kommer i allafall ett smakprov.


Pysseleftermiddag

Idag har Emilia varit hemma. Det var fall av magsjuka på dagis så jag tycker att hon lika gärna kan va hemma hos mig då. Eric fick också komma hem efter skolan. Han vill ju helst gå till fritids, jag förstår honom. Men ibland tar min fobi för stordningens plats. I morgon har vi dock bestämt att han ska få gå dit. Emilia är hemma i morgon också i allfall.

Vi pysslade ihop en liten grantomte efter lunchen. För att va stressad som en tok så jag skulle laga middag och sedan åka med Eric till hockeyträningen tycker jag vår tomte blev riktigt fin.

Tyvärr ljöd förstamåndagenimånaden larmet vid 15 och Emilia blev såå rädd. Det sitter ju en tuta precis vid hyreshusen mitt emot oss så det låter väldigt mycket.


En stilla stund

Snart är det dags att väcka barnen och göra oss i ordning för dagen. Känns som en liten vinst varje morgon då jag vaknar först och hinner dricka mitt kaffe i lugn. Kunna vakna till lite.

Önskar oss alla en bra dag.


Andra advent

Idag har Henke jobbat och barnen och jag har bland annat veckohandlat. Jag är så in i rackarns glad över hur mitt mående vad gäller min ms är så bra som det är. Eller, rättare sagt, blivit så bra.

Jag har mina stunder och dagarna också för den delen men allt som oftast klarar jag av så mycket mer och kan hålla ihop mig själv.

I början vågade jag inte ens köra bil då jag kände mig så otroligt vimsig och obehaglig. Blev så lätt trött osv. En tur till Ica för handling var alltid följt av en vilopaus då intrycken helt enkelt tröttar min hjärna.

Idag blir jag minst lika trött men jag har lärt mig att lägga upp dagarna. Allt kan inte ske samtidigt. Ibland får man helt enkelt säga nej till saker om jag redan tömt energistapeln. Typ. Ibland kör jag på och förbrukar mer än jag egentligen orkar men då får man betala priset för det efteråt. Eller under tiden. Men jag känner varningssignalerna nu mer.

En stor fördel med att ha haft ms i några år är att man lär sig hur man ska leva sitt liv. Ingen annan ms patient känner som jag även om vi kan känna igen osv. Det är en individuell knepig sjukdom.

Nackdelen med att ha haft ms en längre tid är att sjukdomen efter ett tiotal år ofta tenderar att bli lite mer allvarlig med inte så tydliga skov utan försämring utan bättre stunder mellan. Men sån ska inte jag va, hade jag tänkt.

Något som jag lärt mig och som jag är duktig på numer är att jag inte oroar mig för hur jag mår eller vad som händer om 15, 20, 30 år. Ingen vet ju om nästkommande timma är just den då man tar sitt sista andetag så att leva utan oro för framtiden är något som får iaf mig att må bättre.

Här är en bild på min hjälpsamma kille som dammsugit hela huset idag.


Tröttis

Idag har vi spenderat flera timmar i Hultsfreds simhall. Eric var bjuden på kalas och jag var med där. Han är inte helt simkunnig så jag ville inte släppa honom själv. Sen är det oron Med hans allergi. Sen är det ju alltid trevligt att prata med andra mammor.

Nu ikväll har jag varit så trött. Antar det beror på värmen i hallen. Eric hade Lördagsmys med en kompis och Henke målade Erics rum.

Nu ser vi " Så mycket bättre " i efterhand.


Välkommen December

Om än en dag för sent. Lite snö föll igår och det ger ju känslan av jul.

Idag är det en riktigt seg mamma här hemma. Det blev få sömntimmar inatt men det är bara att kämpa.


Trött

Hur tråkig start på ett inlägg det än må va så kan jag inte hitta något annat. Emilia vaknade vid 3:30 och låg vaken i två timmar nästan. Hon kommer ju såklart också ha en tuff dag på grund av trötthet. Stackars lilla Smajlia.

Jag grundar med en stor kopp kaffe här. Ska snart väcka barnen.

Igår var jag och tränade på kvällen. Det är så skönt att va igång igen efter problemet jag hade med mina bihålor. Jag känner att jag tappat lite av den ork och kraft jag hade men det jobbar man ju snart ifatt. Sen måste jag komma på någon mindre belastadende styrkeövning i stället för armhävningar. Jag har lite problem med min högra armbåge och den tycker inte om just såna tunga övningar. Även om jag nu inte orkar göra så många så är det tillräckligt för att jag ska få ont.

Jag hade ju problem nästan i ett halvår med den. Jag kunde inte på något vis i världen räta ut den fullt. Den låste sig i ett läge innan armen blev rak. Tror något gick sönder när jag skulle gå armgång vid ett tillfälle. Någon skada blev det ju.

Nej, nu är det dags att kicka igång dagen.

Ha det fint vänner.


RSS 2.0