Min gulleplutt

Nu är helgen passerad, nästan i allafall, och vi står inför en ny vecka. Med sjuka barn blir det lite annorlunda rutiner än vanligt. Förhoppningsvis är Eric frisk nog för skolan inom kort. 


Lördag idag

Idag kör vi Lördag med förkylda barn och en snorig och seg mamma. Henke jobbar. 

Vi skulle varit i ishallen så Eric skulle testa på att träna hockey men han orkade inte det då hans astma inte är så bra, just nu. 

Jag har svårt att komma igång eller komma till med något idag, känner jag. 



Två förkylda små sötnosar

Både Emilia och Eric är förkylda, med lite febertendens och Eric har problem med sin astma. Så idag är han faktiskt hemma från skolan. Eric hade feber inatt och är nu, än så länge feberfri, så jag hoppas han får fortsätta va det.

Emilia är helnöjd över att brorsan är hemma.


Mys-Märta och jag

Idag är vi sega, Mys-Märta och jag. Just nu leker hon lite på golvet och jag kikar lite på Nyhetsmorgon.


Tränat ikväll

Ikväll har jag, för första gången sen jag blev gravid med Emilia, varit och tränat. Det var ett danspass på Friskis och Svettis och det var så kul. Jag blir så glad att kroppen håller för att träna och anstränga mig.

Jag blev lite knasig i ögonen när jag blev riktigt varm men det vande jag mig vid. 

Det var skönt att komma iväg. 

Skridskoåkning



Pulkabacken

Vi passar på att va en hel del i pulkabacken nu om eftermiddagarna. Snön ska ju smälta bort, det ska bli betydligt varmare, så det är bäst att passa på. Tiden är lätt att få att gå om man går ut för lite snölek. Annat är det i slask, regn, blåst och ett par plusgrader. Nej, jag hoppas verkligen snön kan få va kvar ändå. 

Nu ska vi snart se ett avsnitt av serien " Homeland " Så bra serie.  Det är inte omöjligt att det slinker ner en cider till det. Det är ju, trots allt, Fredag.

Här kommer några bilder från vår fina eftermiddag.

Är så tacksam för alla fina människor vi har omkring oss ❤ 







Fyra härliga barn

Det är inte lätt att ta några bilder med skärpa på fyra väldigt rörliga modeller. Det blir lite suddigt Men det får så va.

Tycker det är så härligt att det är så olika åldrar men att de ändå hittar en nivå att leka på allihop. 

Här får man också en liten glimt av den renovering som pågår nästgårds.


Alltså så knasigt det kan bli

Idag var jag helt säker på att jag hade en tid att passa klockan 11. Prick klockan 10 fick jag ögonen på lappen där dagens tid stod och det var inte 11 utan 10.

Emilia sov gott vid den tiden och om nu Henke skulle åkt hem hade det knappast varit lönt, det hade bara blivit stressigt och dumt.

Men så fel en dag blir när det inte blir som man tänkt sig. Jag har knappt fått något gjort mer än att helt surfa sönder min mobil. Typ. Inte ens bvc har jag kpmmit till att ringa. 

Nu är det snart vaknadags för min lilla skrutta. Jag har både mens och migränvarning så då kan det få va ok att ta det lugnt. 



Syskonkärlek




Henrik

Idag gratulerar vi Henrik på namnsdagen ❤ 

Raggmunkmums

Idag skalade jag och rev potatis och gjorde smet som Henke sen stekte till goda raggmunkar. Eric älskar det och döm om min förvåning när Emilia åt en hel. Nästan, om man blundar för lite spill på golvet.

Jag tänkte först att det var onödigt att hon åt, hon verkar ju ha så ont i magen på natten. Men hon skriker ju och är vaken vad vi än gör så hon fick äta.

I morgon ska jag ringa till BVC. Hon har haft några märkliga utslag på benen, magen och i ansiktet länge. Det var som hårda knottror, ganska stora, att börja med. De verkade göra väldigt ont när man kom emot dom. Nu, häromdagen, var de nästan borta. Mycket mindre i sin storlek och spridning. Men nu, sen i morse, är hon helt full med röda blämmor, eksemliknande partier och massvis med små, små illröda prickar som verkar klia jättemycket.

De knottror som var först har alltså, förmodligen , blivit till en annan typ av utslag och är nu så mycket mindre. 

Jag vet inte varför vi inte ringt innan. Jag har kollat nätet lite och där står det att man ska gå på allmäntillståndet och det har inte varit påverkat. Hon har heller inte haft feber eller någon annan infektion. 

Nu, med tanke på hur mycket hon kliar, känner jag att det nog behöver kikas på. Jag är nästan säker på att det rör sig om någon allergi. Och att det har ett samband med hennes onda mage.

 

Neurologtid

Häromdagen låg det en kallelse till min neurolog i brevlådan. Den här gången ska jag förbereda mig, jag har en del frågor och funderingar.

Jag vet inte om det är aktuellt för mig att börja med någon form av bromsmedicin eller om det är bättre att behandla symtomen. Eller båda.

Jag måste, hur som helst, ha hjälp med mina muskelryckningar i nedre vaderna. I perioder gör det så ont och jag får stretcha och stretcha på nätterna. Jag har ju alltid ryckningar där men i vissa perioder blir det så mycket värre och då får jag jättont.

Sen är det tröttheten. Jag vet inte hur det känns att va utvilad. Eller ha ork och energi. Hela jag är så trött och tråkig och det jag gör gör jag med ett jävlar anamma och att jag, till största del, tvingar mig själv till det. Det är svårt att förklara men  finns inte orken så får man intala sig att den gör det ändå. 

Nu känner jag att jag har kämpat tillräckligt. Vi har fått vårt andra barn, som var anledningen till att jag ville vänta i första hand. Men nu känner jag även hur min sjukdom börjar ta för stor plats.




17 månader

Och helt underbar 


Mina tre favoriter



Snölek

Igår var vi ute en stund på eftermiddagen tillsammans med våra grannar. De hade byggt ett djur i snön, jag tror att det är en tolkningsfråga just vad det är för typ av djur. Jag personligen tycker det ser ut som en stor katt. 

Eric var och lekte hos en kompis men de barn som var med oss satt en stund tillsammans på denna skapelse. Tyvärr var Emilia inte alls så sugen på att va med just på någonting. Hon vill bara åka pulka när hon är ute.

Men hon satt där länge nog för att vi skulle kunna ta ett par bilder. 


Kalasfina

När barnen ändå var kalasfina i Söndags, när vi dansade ut granen hos farmor, ville jag passa på att ta ett par bilder på de två. 

Det är inte det lättaste, det vet jag ju sen innan. Att det ska va så svårt. Alltid är det någon som blir suddig, det är ju på de bilderna man kan ana att båda ser jättefina ut vad gäller minspel. Ha ha..

Här är iallafall ett par ifrån mina försök. 







Fattar inte vad som är fel

Ja.. vad ska jag säga.. Jag har ju inte skrivit om Emilias sömn, eller icke sömn, på ett tag nu. 

Vissa nätter kan hon slå till med att faktiskt sova några timmar i streck men oftast sover hon så så så dåligt.. Vaknar flertalet gånger varje natt och har lite svårt att komma till ro. Oftast får man vagga henne lite då hon verkar ha ont i magen. 

Vissa nätter, som de två senaste, är de som är de allra sämsta när de inträffar ett par gånger i veckan.  

Igår natt vaknade hon sina vanliga kanske 3-5 gånger och skrek och grät både i sömnen och vaken. Sen var hon vaken nästan en hel timma där också mitt i natten. Efter en sån natt känns det tufft. 

Natten inatt var lika tråkig om inte ännu tråkigare. Hon sov väl skapligt första timmarna sen har hon, i stort sett, gråtit och gnällt hela tiden förutom när jag vaggat  henne. Någon gång mitt i natten låg jag och längtade efter nästkommande natt och då var vi i den tid som borde bjuda på den djupaste av sömn.

Jag fattar inte vad som felas. Hon krånglar i alla lägen, till och med även vid sövning till natten och även dagvilan. 

Säkert någon fas i samband med att hon får tänder. Tuggtänder dessutom. Lilla pluttan.

Jag ammade henne till för två veckor sedan. Särskilt och mestadels nattetid. Jag trodde då att det var på grund av att hon fick det myset när hon vaknade som hon.. faktiskt vaknade. Men vaknandet har fortsatt, det började ju för snart ett år sen så snart är det ettårsjubileum. Jag kan ju se vår väl dokumenterade dåliga sömn iom att jag registrerade alla amningstillfällen till i början av December.

En liten parentes här är att jag inte klarade av att amma henne när jag var så sjuk i influensan vid Jul för hon hade börjat bita mig och jag klarade inte av det just då. Sen har det inte blivit av. Hon frågar efter " den " och pekar på brösten och gråter " mmmmaaaa " som väl antagligen betyder amma. Men.. jag tror jag känner mig färdig. Eller.. det gör jag inte egentligen men det var bara stress med amningen sista månaden då hon, som sagt, börjat bitas lite så jag fick va på min vakt hela tiden och det var inte alls någon mysig grej längre då. 

Jag känner mig helt slut i perioder. Av sömnbristen och av den störda nattsömnen. Jag kan ju låta Henke sova med henne men..  jag kan inte sova om jag inte är där hon är. Ond cirkel..

Vi har köpt välling och det är väl det vi skulle kunna testa men jag tror tyvärr inte det är problemet. Hon har ju ont i magen, nu för tiden iaf, när hon vaknar så risken är ju så så så stor att hon får ännu mer ont och är ännu mer vaken om hon får en massa välling också..

Jag försöker ha en positiv inställning. Jag försöker tänka att detta snart är ett minne blott och vi sover igen. Jag försöker att inte ha en gnällig inställning och jag försöker tänka att det nog finns mängder med föräldrar som skulle önska sömnbrist som sina minsta bekymmer med tanke på att det finns så många barn som lever med sjukdom i tidig ålder.

Men ibland, som idag, då kryper tröttheten under skinnet på mig. Ögonen svider. Hela kroppen är i ofas på grund av att den är så trött.

Den här vårterminen skulle komma att innebära en hel del kämpande från min sida som det var. Man kan tycka att det är ett hån mot allt mitt kämpande när det blir såhär. Eller när det är såhär.

Så, nu har jag gnällt klart. Nu ska jag göra oss i ordning här, skaka av mig den här jobbiga känslan för den gör ingen glad, klistra på ett leende, leta fram lite jävlar anamma, så har nog den här  dagen gått den också. 

Även att det, just nu, känns som en omöjlighet.



Emilia älskar att åka pulka

Hon är så söt, man behöver bara ställa henne nära kanten så puttar hon fram sig själv till kanten så hon åker ner för backen. 

Vi var uppe i pulkabacken en liten stund på eftermiddagen. Det är då tröttheten slår till som värst, tycker jag, och då måste man ju hålla sig sysselsatt för att humöret inte ska följa med orken nedåt, så att säga.


Julgransplundring

Idag har vi varit och dansat ut granen hos barnens farmor. Vi har även fikat och umgåtts med en del av Henkes släktingar. Det var väldigt trevligt. 

Här kommer en suddig bild men hellre en suddig bild än ingen alls.


Vind i seglet

Det ska man ju inte ens tänka, oftast, för då ligger man med brutna ben och en omgång till av influensan på två röda. Men jag har försökt att lägga undan katastroftänket. Jag försöker att inte tänka negativt eller att " det kommer gå åt he****e. Typ. Ibland funkar det inte alls att tänka positivt, det beror ju såklart på dagsform och mycket annat. Men jag ger mig fasen på att klara det jag tar mig för vad gäller mitt mående och nu försöker jag tänka positivt. Och nu, när saker känns bra för en gångs skull, då tänker jag suga musten ur den känslan. Och inte tänka att det kommer skita sig fram över. För det kommer det göra. På ett eller annat vis. Ingenting varar för evigt. Livet består av toppar och dalar och man gör bäst i att bara spänna fast sig och följa med. Hålla i sig hårt när det kränger som värst och släppa taget och slappna av när det är lite lugnare.

Ta vara på just min tid. Det tror jag på. Igår är redan ett passerat kapitel och det finns ingenting som kan ta tillbaka just den dagen eller ge mig chansen att ändra något. Ta ett annat beslut. Va lite bättre. Det har jag haft idag på mig till. Och jag har, vad vi hoppas, i morgon och om jag får önska många många dagar på mig att leva. Jag är den som har ansvar för att göra det bästa jag kan av just mitt liv. Ingen annan kan leva mitt liv. Ingen vet hur jag känner men ingen kan heller hjälpa mig bättre än jag själv.

Ikväll har vi varit och åkt lite pulka med fina vänner. Jo, jag var där med Eric och åkte även på förmiddagen. Jag älskar snön. Ljuset den ger. Och snö som faller.. underbart. Kul att hitta lite familjetid med vänner spontant en Fredagskväll.

Emilia hon älskar att åka i backen. Skrattar förnöjt och vill åka mer och mer.





Tomteplock

I morgon ska vi plocka bort julpyntet. Vi har inte haft så mycket framme i år då Emilias små fingrar når många av de ställen där vi tänkt ha en tomte eller två. Men de vi haft framme ska vi plocka bort i morgon.  Gardinerna vill jag också byta och även plocka bort granen. 

Jag ville göra det idag egentligen men vi prioriterade umgänge i stället och med handen på hjärtat är ju det både trevligare och roligare. Eric blev dessutom väldigt ledsen när han hörde om mina planer. Men i morgon ska vi plocka ner alltså.

Nu är klockan mycket men så blir det ibland. Emilia ville inte sova nu ikväll så min kvällsmat blev sen så nu är det tandborstedags och sen sova. 

I morgon är det Fredag. Redan. Om en vecka har skolan börjat. Henke börjar jobba på Måndag. Sakta närmar vi oss en vardag som kommer bli tuffare men jag har klarat hösten och det är jag stolt över. Nu får vi väl se vad det här året bjuder på för olika alternativ och så. Jag skulle kunna gräva ner mig och oroa mig men jag har kommit längre än så.  Inget blir bättre av att jag ger mig hän till oron och ledsenheten. Jag slåss och kämpar, försöker att inte tillåta mig känna efter. Vad som händer kommer hända. Vad livet bär med sig vet vi inget om.  Jag tar en dag i taget. Vissa dagar en minut i taget. Men jag kämpar. Det finns inte så mycket annat att göra.

Nu är det sovdags. 


Biomys

Idag tog jag med Eric på bio. Jag sa till honom, precis i början på jullovet, att vi skulle gå på bio om han ville. Idag var det alltså dags och filmen vi såg hette " Den glada dinosaurien " Väldigt bra faktiskt. Och lite sorglig, precis som det ska va.


Jättefin dag idag

Dagen idag har varit väldigt bra. Jag känner en lätt nedstämdhet men det tror jag är nu efter influensan och för att Emilia vaknar en del på nätterna.

Jag är, på riktigt, sådär lycklig in i själen och det är skönt. Jag värdesätter min familj och det jag har. Jag samlar energi ute i det vackra, kalla men soliga vinterlandskapet om dagarna och försöker lägga den energi jag har där den behövs. 

I morgon ska vi förmodligen ta bort allt julpynt. Det känns lite sorgligt men jag vill gärna få det gjort när Henke är hemma. Jag kan inte se hur jag annars skulle fixa det med små nyfikna händer. Det är klart jag skulle kunna göra det men varför stressas i onödan när man kan göra det smidigt för sig.

Här är en bild på Eric och Emilia när de läste lite förut på eftermiddagen. 


Firat färdigt

Idag har vi firat jul med mormor och morfar, de var sist ut i skaran av alla vi missade när vi hade influensan. 

Vi har ätit kalkon och haft en riktigt mysig och fin eftermiddag. Är så tacksam ❤ Inte just för paket och så utan för att jag har mina föräldrar. Och min egna fina familj. 

Suddig bild på Eric men han var så snabb med att öppna sina paket som han väntat så länge på.




Lite av varje

Nu senaste dagarna, sen vi frisknat till, har vi hunnit med att fira lite jul med familjen Kronstrand, vi har varit i pulkabacken en hel del och.. ja vi har haft det bra helt enkelt.  Nu ikväll var barnens kusiner och Pernilla ( mamman ) här och gav julklappar. Tycker det är så kul att Pernilla är med. Önskar tiden fanns så man kunde ses oftare. 

Här kommer lite bilder från de senaste dagarna.
















Nyårsafton

Med tanke på att vi fortfarande inte var återhämtade nog från influensan vid nyår bestämde vi oss för att skippa de planer vi hade och fira lugnt här hemma. Vi bjöd hit farmor på middag och bestämde med våra grannar, som även de precis haft influensan, att vi skulle ses och skåla in nyåret tidigare på kvällen. Henke hade köpt en " låda " fyrverkerier som vi skulle smälla också. Vi var nämligen osäkra på om vi skulle orka hålla oss vakna till tolvslaget och även för att våra barn skulle få va med och fira lite också.

Henke lagade ryggbiff och friterade pommes till. Det var så gott. 

Vi gick ut efter maten för att titta på fyrverkerierna, skåla och önska varandra gott nytt år. Först blev det något knas med den lådan som skulle bjuda på ett 80 tal smällare och endast tre knallar hördes. Men med två duktiga killar var inte det några problem då de snabbt konstaterade ( efter att det gått ett tag såklart. Man får inte gå fram till en sån där låda direkt ) att stubinen gått av och de kunde ansluta till den och vi fortsätta titta på fyrverkerier.

Kvällen i sig blev inte så annorlunda, vi sövde barnen i ungefär vanlig tid för att sen se en film tillsammans, gå ut och kika vid tolvslaget och sen se klart filmen vi kollade på.

Jag tog inga bilder utan tackar Helena som lyckades knäppa riktigt vackra bilder på fyrverkerierna trots att hon hade Edvin i famnen. 

Tack för en fin stund ❤ 


Nu önskar jag oss alla ett gott nytt år.


  




Välkommen 2016

Må du vara gott mot oss. 

Jag ska göra vad jag kan för att vara en så bra person som jag bara kan. Försöka att inte va så lättirriterad, fortsätta kämpa på vad gäller mitt mående och vara en så bra fru och mamma som jag kan va.

Bild från idag då vi va i pulkabacken.


Tre år som rökfri

Idag firar jag alltså tre år som rökfri. Visst, i början var det såklart lite tufft, men inte alls några egentliga problem. Nu igår fick jag fråga Henke om det är två eller tre år jag varit rökfri. Så lite saknar jag det, att jag inte riktigt minns. Något som jag då trodde jag aldrig skulle kunna leva utan. 

Så skön känsla att va fri.

RSS 2.0