Oj oj

Den här dagen kräver sitt kaffe. Jag ska ringa barnmottagningen sen men jag vill inte det nu innan Emilias vila för den möjligheten att vila vill jag inte missa.

Eric har " ingenting att gööööööra " och jag kan säga att det är inget kul att ha påsklov med en mamma som inte har någon ork. Han vill ju leka med kompisar men det är ju inte så lätt att göra det när det inte finns någon tillgänglig.

Må denna dag gå fort. Bara tanken på att det är 7 !!!!!!! timmar till Henke slutar får mig att vilja krypa upp i ett hörn och gråta. Sen måste det handlas också så han är ju inte hemma förrän 16:30, om vi har tur.

Suck suck suck.. 

Om jag kunde förstå vad som felas med lilla Emilias mage. Det kan ju inte va normalt att vid ett och ett halvårs ålder ha så ont i magen så hon behöver va vaken i timmar, skrikandes. Eller är det?


Alltså.. vad fasen

Stackars lillan. 

Sen hon föddes har hon haft väldiga problem med ont i magen. Det har varit bättre i perioder och sämre i vissa. Som nu.

Det måste ju va något galet när ett litet barn har så ont att det ligger vaket och gråter i två timmars tid.

Vi väntar ju på tid till barnmottagningen för en liten utredning med allergiprover och så men jag börjar undra ifall den remissen kommit på omvägar då det är ett par månader sen vi var på bvc och en läkare där skrev den.

Jag ska ringa och eftersöka tid i morgon. Såhär kan vi inte ha det. Eller, det kan vi väl ifall man vet att inget är knas. Jag har börjat oroa mig för att det skulle va något annat galet. Är det något man ska utesluta ur kosten som kan lindra kan det ju va snällt både för henne och mig att få veta så hon slipper ha ont.

Nu äntligen har nog det värsta släppt då hon sover här bredvid mig. Så nu ska jag lägga mig och försöka sova lite. 

Bild på en trött tjej från en annan morgon innan en promenad med pappa och brorsan.

 

Andas andas

Åh..

Att blogga irriterad är inte det bästa men det känns inte som att jag är annat än just irriterad nu för tiden så det finns inte så mycket andra alternativ. 

Jag blir ledsen och irriterad på det mesta, just nu. Nu har jag haft pms med så det gör ju inte saken bättre. 

Om jag kunde trycka på paus och bara strunta i allt för att sen köra igång allt igen när jag samlat ork. Jag är så jäkla trött. Och jag är så trött på att va trött. Jag är också less på att hela tiden bli irriterad. Men samtidigt är det ju sällan ens fel att två träter, som det sägs. 

Något som jag också skulle vilja bli av med är min jäkla känslighet för stress. Jag hatar att sällan kunna koppla av, att stressas över allt. Så ledsamt.

Nu har jag gnällt klart. För nu.

Påskdagar

Vi njuter påskledigheten och har ätit påskmat både på Långfredagen och igår. Man får passa på iom att vi missade att fira julen, så som vi tänkt.

Idag åt vi mysig frukost tillsammans och nu jobbar pojkarna i källaren och flickorna vilar. Emilia sover iaf, jag ska försöka ta mig för något nu när hon inte är med och ska " hjälpa till " 

Av olika anledningar har jag den senaste tiden varit tung i själen. Livet är inte något som bara flyter på bekymmersfritt alltid. Oftast behöver man jobba på en del saker men nu senaste tiden har det varit lite bortom min kontroll, eller hur man ska säga. 

Jag sörjer att tiden går. Trots att jag är så lycklig för att få va med. Eric växer upp, jag börjar bli g.. ga.. gam.. ja, ni hör. Jag kan inte ens säga det. Emilia är stora tjejen och jag bara sitter här och känner mig så trött och tråkig. 

Upplyftande och kul läsning här, såhär mitt i påskledigheten, men det är ju oftast när man har utrymme att känna efter som känslorna kommer ifatt. Nu är Henke ledig och jag kan släppa efter lite på kontrollen och till och med unna mig en lugn stund av eftertanke här bredvid Emilia, lyssnades på hennes andetag. 


Suck

Vilken skiten dag. Alla dagar är inte bra och vissa är sämre än sämst.

Så är det..

Ett hej i kvällen

Bättre då än inte alls, tänker jag. 

Vi har haft en bra vecka trots att den varit väldigt kämpig med mycket störd nattsömn, Emilia som blivit snorig och allmän oro i kroppen på mig. 

Men återigen bevisar jag för mig själv att jag faktiskt orkar och det i sig gör mig glad och stärkt. För även om jag faktiskt egentligen inte alls orkar, att jag absolut skulle må så mycket bättre av att bara få lägga mig eller va i fred så har jag ju gjort valet att va mina barns mamma och jag kämpar stenhårt med det. Det är mitt största fokus, att fixa vardagen. Och även om vissa dagar, eller veckor som denna, är otroligt påfrestande så orkar man så mycket mer än man tror.

Nu ska jag alldeles snart ta lite kvällsmat sen ska jag krypa ner och sova faktiskt. 

Henke har köpt biljetter till en av de extrakonserter på Kent idag. Min älskling. Det ska bli så mysigt att gå, han och jag. Sorgligt att det är sista turnén med bandet, de är riktigt bra live, men nu får vi se dom en sista gång. 

Sen har vi även bestämt vad vi ska göra för " Live it " pengen Henke fick i 40 årspresent. Hi hi..


Mina älskade barn


Min älskade lilla stora kille

Jag hatar när vi blir osams. Och än värre är när du somnar och är ledsen eller besviken. 

Ikväll vet jag inte vad som hände men jag bröt ihop totalt när du somnat. Jag strök ditt hår, pussade dig och kände din doft, när du hade somnat. 

Mitt hjärta brister när jag tänker på hur snabbt du växer upp och hur stor du blivit bara senaste halvåret. En liten minitonåring som gör revolt, nåja, mot din mamma. Och pappa.

Tiden har gått så jävla fort. Så mycket har hänt sen du föddes så jag känner verkligen nu hur fokus inte alls alltid varit på dig. Det har varit depression, ms, missfall, utomkvedshavandeskapet, vår ivf och alla återföringar som inget blev. Så många tårar längs vägen så jag tror jag ofta glömde att försöka få dig att skratta och få va ett lyckligt barn.

Det gör så ont i mitt hjärta och min själ och jag känner det nästan nu som att jag förlorat en del av dig. Din uppväxt. VÅR tid.

Den kommer aldrig igen och det känns lite som att jag aldrig kan laga det, hur jag än försöker.

Jag älskar dig Eric. Jag skulle ge mitt liv för dig utan att tveka. Det är lätt att säga i en hast men jag menar det från botten av min hjärterot. 

Tårarna rinner, jag hör dina andetag. Jag minns tillbaka till en tid när du var mindre. När du lärde dig gå. Hur du alltid skulle ha en bil i varje hand när du skulle sova. Hur du mös med din gosedjurskanin, hur lycklig och glad du blev så lätt. Hur du älskade Blixtenfilmen och kunde se den om och om igen. Att vi behövde spela Beyonce's  " Halo " för att kunna byta blöja. Hur du tokhoppade i din ""hoppi hoppi " Ja, listan kan göras oändlig.

Nu ska jag göra det enda rätta. Jag ska gråta klart, för det är skönt att göra det ibland, sen ska jag samla mig och va den bästa mamman jag kan va. Perfekt är ingen och det är inte mitt mål. Att du ska va trygg,  älskad och lycklig har alltid varit min största prioritet och det kommer så förbli. 

Jag älskar dig Eric. Mer än ord kan säga. För alltid, och mer.

Lättnad

Igår var jag med pappa på återbesök i Linköping. På det stora hela var det ett bra möte och sån otrolig lättnad att höra att tumören minskat i volym.

Nu ska det gå ett halvår så ska det göras en ny mr för att försäkra oss om att den rackarn håller sig lugn och inte börjar växa igen.

Vad gäller hans andra bekymmer med ryggen hoppas vi på att det är strålningen som är kvar i kroppen och tröttar musklerna. Man kunde se att ryggen inte alls mådde bra, som han sa, men i nuläget ska vi avvakta för att hoppas att osäkerheten han känner i sin underkropp ska ge med sig när strålningen försvinner de närmaste månaderna. 



Simhallen

I helgen var vi i simhallen. Det var en riktigt trevlig förmiddag och oj vad barnen badade. Eller, Eric iaf. Emilia blev lite fundersam över allt som fanns att titta på så hon hade lite svårt att fokusera på vad hon skulle göra, till och från. 


När jag var liten..

Som barn har man ett antal leksaker som går sönder. Även om jag var ett försiktigt barn gick mina grejer sönder i bland. När de gjorde det var det bara att ställa den trasiga saken på ett ställe på köksbänken så stod det där dagen efter, lagat, limmat, ihopfixat. 

Jag tror, på riktigt, inte det hänt att något inte gått att laga.

Vad var då hemligheten? Jo, min pappa. Han fixade alltid ihop det trasiga. Lagade, limmade och gjorde i ordning. 

Hela den biten har väl egentligen kännetecknat hans liv. Lite som Gunde Svan skriker " ingenting är omöjligt " så har det varit pappas paroll utan att han gjort något väsen av det eller ens viljat ha uppmärksamhet för det faktum att han.. bara gör. 

Han står nu inför en av sina tuffare dagar då vi i morgon ska till Linköping och få svar på ifall strålbehandlingen haft effekt på den tumör som börjat växa i hans rygg.

Så som han lagat allt åt mig genom åren, alltid ställt upp till dags dato önskar jag att jag kunde laga honom. Göra så att svaren i morgon är positiva. Att allt ska bli bra. 

Håll era tummar, snälla. 


Pluttan


På liten skogstur idag med morfar.

Magisk kvällshimmel

Här kommer en bild från gårkvällens himmel. Vi umgicks med familjen Kronstrand, det blir ju inte så ofta nu för tiden men där är ett bevis för att riktig vänskap tål att få lite tid mellan gångerna man ses. Allt känns " som vanligt " direkt.

Nu längtar vi till sommaren, semester, och ledighet att till viss del fylla tillsammans.


Njuta av våren

Vi försöker va ute en hel del, särskilt nu när vädret varit så härligt. Eric leker ofta med kompisar efter skolan och mycket av tiden spenderas utomhus. Emilia tycker om att gå små promenader, gräva i sandlådan och att gunga. Men hon kan tröttna och, rätt som det är, tycka att det är dags att in.

Häromdagen gick vi upp till lekparken och då fick hon ta med sig hink och spade som hon så snällt var själv. Hon blev även väldigt fundersam över hennes skugga som hela tiden var med oss.


Tok-Torsdag

Så kan man ju välja att uttrycka det. 

Vi vaknade vid 5:30 idag. Lite tidigt, om du frågar mig. 

Vi verkar dock ha vaknat till en strålande vacker dag så jag väljer att fokusera på det. 

Önskar oss alla en fin dag. 

Ett långt inlägg

Satt och skrev ett långt inlägg idag på förmiddagen. Om mitt mående och det ena med det tredje. Rätt som det var ringde mobilen, från vilken jag skrev. 

Jag hade en tid idag för att träffa min psykolog, den man som för närvarande hjälper mig med läkarintyg och min kontakt på Försäkringskassan. Vad jag inte visste var att jag även hade en tid innan den bokade tiden för att stämma av med kontakterna på Öppen Psyk.

Tur att vi bor nära och att farmor, som skulle barnvakta Emilia, kom i god tid och även hade Erica med sig.

Det trista i hela kråksången är att jag tryckte bort det inlägg jag skrivit. Poff så var det borta och det sparas inte när man bloggar från mobilen. 

Inget att göra åt men trist när jag, för en gångs skull, skrev lite ordentligt.

Jag berättade även om att jag idag påbörjat ett projekt för att få saker mer organiserade här hemma. Sånt som ska sparas, kort och teckningar. Men sånt som barnen kanske inte ska behöva trängas med på sina rum. 

Vi köpte plastbackar med lock igår och det kommer bli så så så bra. 

Mötet idag ska jag berätta mer om i ett annat inlägg.


Faceswap

Så kul, men lite läskig app. Man byter ansikte, på bild, helt enkelt.

Här är en bild på mig och Emilia. 


Eric, Emilia och Atlas


Tung i sinnet

Det är tuffa tider. Så är det bara. Jag har, litegrann, utvecklat en hatkärlek till bloggen och till tillgängligheten det ger utomstående. I vissa perioder är det motorväg in i mina innersta tankar. Och det är helt ok, beroende på vad det gäller. Jag har aldrig försökt hålla hemligt något om mitt mående när vi kämpade med våra syskonförsök, ivf och annat. Jag har även skrivit mycket om mitt mående när det gäller min ms.

Men just nu är det lite för mycket av " livet " som händer som gör att det är onödigt tungt. Och det är inget där som jag känner vill ska hamna här.

I perioder har jag funderat på att låsa bloggen. Så jag kan skriva fritt. Men samtidigt finns inte tiden till att skriva alls, nu för tiden, och de stunder jag sätter mig vill jag inte. 

Jag tycker också att jag blivit duktigt på att fokusera på det positiva. Även om det bara finns en gnutta så ser jag till att suga musten ur den då inget blir bättre av att grotta ner sig i något jobbigt. Och därför blir det oftast någon eller några bilder på barnen, lite om våra dagar och sen inget mer.

Livet, det är en dans med svåra steg.

Så ledsen

Mitt i natten surfningen visade sig va lite onödig då jag nu ligger här klarvaken med tanken galopperande. Fasen också. 

Emilia sover oroligt så det spelar egentligen ingen roll att jag sover vaken, men ändå.

Jag blir så ledsen. Alla tycker inte lika, alla har vi rätt till vår egen åsikt. Vissa människor KAN bara inte göra fel. De har, märkligt nog, facit på livet. Lite så är det. Vad " vi andra " gör och tycker är deras rätt att kritisera. Och tycka är uppåt väggarna tokigt.

Mellofinal ikväll. Frans vann, inte något som förvånar. Jag har börjat gilla den söta, lågmälda killen. En härlig kontrast i alla ljusfester och gap och skrik. Det säger ju en del när publiken, redan i första delfinalen vid första lyssningen, sjunger med i refrängen. 

" Fel låt vann " enligt vissa. " Gjorde du något för att påverka resultatet " undrar jag?  Vi hade en fin kväll iaf. Eric blev ledsen att Samir och Viktor inte fick mer poäng. Men han röstade iaf. 

Nu ska jag försöka stoppa den negativa tankegången, hitta drömtåget och hoppa på.


Det är ju bara så tråkigt att höra men

Den här dagen kräver sitt kaffe. Jag är så så så trött.


Morfars tjej


Snö

Igår hade det ju kommit ett par centimeter snö här omkring. Vår kära granne hörde av sig på morgonen och undrade om jag och Emilia ville ut och leka lite i snön med hennes två pojkar och det ville vi såklart. 

Emilia var lite trött och inte riktigt på humör men vi var ute någon timma i allafall och det var både trevligt och skönt.







Glad tjej och stressad ( men glad ) mamma

Här är en bild jag tog i morse när vi lämnat Eric i skolan. Emilia tyckte det var riktigt kul att gå omkring och plocka i snön och dagen till ära hade jag faktiskt tagit på henne ett par överdragsbyxor.



Idag känner jag mig stressad. Vår tvättmaskin valde ju att go nuts igår. Trumman hade försökt rymma, filtret likaså. En stor del av tvättstugan var vattenfylld då en stor del av allt vatten runnit ut genom där filtret skulle suttit tätt.

Trumman har bumlat runt i maskinen så det är skador på omhöljet som är den maskin man ser utvändigt. Den grå bälg som alltid samlar på sig lite slaskvatten men även kan innehålla någon strumpa eller hårspänne var till stor del ihopkavlad och såg inte alls ut som den skulle.

Den möbel vi har under var det sjö i och så även under själva maskinen. 

Något som är positivt i det hela är att det lut Henke medvetet gjort på golvet, ifall något sånt här skulle hända, faktiskt funkade exemplariskt så mycket av vattnet som rymt från maskinen rann helt enkelt ner i avloppet som finns under badkaret ( mitt emot ) som Henke banat väg till genom väggen som täcker sidan av badkaret med något form av galler där vattnet kan rinna genom till avloppet.

Nu återstår det att se hur länge vi blir utan tvättmaskin. Vi har ju inte mindre tvätt bara för att vi inte kan tvätta. Jag brukar, i snitt, köra en maskin om dagen för att det inte ska bli så mycket på en och samma gång. 

Vi får se vad som händer. Att laga denna är, till 99% inte aktuellt. Och jag vill INTE ha samma märke på maskin igen. Den här köpte vi 26/8 förra året då vår andra maskin, som vi köpte när vi flyttade hit, gick sönder.



Vår lilla superhjälte

Igår hade vi en finfin kväll med vänner. Barnen klädde ut sig och lekte så bra. Och vi vuxna kunde prata och ha det trevligt.


Min hockeykille


Pluttinuttan




Nyhetsmorgon

Hos oss, just nu.


Guten morgen

Den här natten ger mig känslan att gårdagen inte slutat ännu. Så känns det efter en mycket knackig natt, sömnmässigt.

När Emilia  sen vaknade innan 6 och bestämde sig för att det var morgon bestämde jag mig för att lämna henne till Henke och toksova i 40 minuter, Henke åker väl hemifrån ungefär då då han börjar jobba klockan 7.

Jag pratade in i det mörka sovrummet ett tag till jag insåg att där ingen låg. Han hade alltså redan åkt till jobbet. Suck..

Nåja, Emilia och jag tittar på Nyhetsmorgon och jag dricker kaffe. Man kan ju ibland säga att " vi " gör det och " vi " tycker så. Att man lägger in sitt barns tycke och tänk i meningar hit och dit men här tittar vi faktiskt på Nyhetsmorgon.

Fredag idag, nu kör vi. Lite tidigare än tänkt och med lite mindre sömn ( definitivt ) än jag tänkt, men vi ska nog få den här dagen att gå också.



Funkar det nu tro?

Det har tydligen varit en del problematik med blogg.se 's app men nu har den uppdaterat sig vid två tillfällen och jag får känslan att det funkar.

Idag är jag tröttis. Emilia har skrikit inatt, igen, och vid 5 då var det så livat att Eric vaknade. Sen har vi nog, i stort sett, varit vakna. Åtminstone känns det så. Eric gick upp runt 6 och jag låg kvar en stund då Emilia äntligen somnat om. 

Tack och lov för kaffe. Eller tack och lov för att det känns som att man piggnar till lite av kaffe.

Torsdag idag, vänner. Önskar en en fin en.

Nyhetsmorgon

Emilia och jag kikar på Nyhetsmorgon och tar det lugnt nu när vi lämnat Eric i skolan. 
 
Jag kom iväg och tränade igår men jag var trött och kände inte för det. Men det var en skön känsla när jag kom hem.
 
 

Strömavbrott

Idag är både Emilia och jag trötta då hon sovit oroligt nu en tid igen. Igår var hon dessutom såå tröstlös så hon fick sova bredvid mig. Då sov hon gott men jag har inte kunnat sova som jag nu vant mig. Men vad gör det ändå.
 
Vi skulle lägga oss och vila men jag bestämde mig för att dammsuga av lite snabbt innan. Rätt som det var stannade dammsugaren och vår TV stängdes av. Först trodde jag att en propp hade gått men sen kom jag på att det skulle va ett planerat avbrott idag.
 
Dammsugaren står så snällt och väntar men jag känner mig inte lika sugen längre. Nu har ju dessutom allt smul och fnul jag inte hann dammsuga upp virvlat omkring när jag gått omkring här så arbetet nästintill känns ogjort.
 
Igår ingick Eric och jag i någon form av löftesarrangemang där vi lovat varandra att 1. Han ska lyssna på sin gamla mamma och inte va så envis och tycka att han ska bestämma. Allt. Och 2. Hans gamla mamma ska tagga ner sitt humör lite då vi märker en trend där jag blir orimligt arg, väldigt snabbt, och det är inte ok. Förmodligen är detta kopplat både till pms och min ms men jag ska sannerligen försöka.
 
Vi har lite att jobba med och moroten, den som vi ska anstränga oss för är ett besök på Kalles Lek och Lattjo om April månad äntras och vi är nöjda med varandras beteenden.  
 
Mitt humör är starkt kopplat till min lilla stjärna som allt som oftast trycker på knappar som gör mig galen. Detta blir en prövning för oss båda men något måste göras från bådas sida då vi nu förtiden mest går omkring och surar på varandra och känner besvikelse och irritation. Och det är inte kul.
 
Annars tycker jag dagen känns angenäm, om vi ska svänga oss med lite finare ord. Och det tycker jag vi ska denna första dagen i en ny månad. 
 
Välkommen Mars. 

RSS 2.0