Köra ved

I någon vecka eller två har jag försökt åka ut och hjälpa pappa att köra in den ved han för närvarande har som levererats i en stor hög i hans garageinfart. Det tar sin tid då det är ganska mycket men jag vill hjälpa.

Idag, med tanke på att barnen har höstlov, åkte vi tillsammans ut. Emilia pysslade, målade, hade mys med morfar, körde lite med en egen skottkärra. Eric sköt en bandyboll med en bandyklubba upp i högen och klättrade omkring.

Jag hann nog köra in iaf fem kärror och jag tänker att varje gång gör det det gör på högen.


Simhallen igår

Igår var jag, Eric, Anna och Nellie i simhallen i Hultsfred på eftermiddagen. Det var riktigt trevligt och tiden gick så fort. Det blir så sällan vi umgås dessutom så då är det extra kul när det väl blir.

Så mysigt att få hitta på saker med bara Eric ibland också.


Ishallen

Sen flera Fredagar tillbaka har vi varit ett par timmar i ishallen. Vi lånar en kompis eller två från fritids och sen kör de fritt och spelar lite hockey för skojs skull.

Bra träning och skönt att få ur spring ur benen på skrutt. Både för honom och mig. Hi Hi. . Han tycker det är så kul att åka så det är ju lika bra att passa på. Att hitta på roliga saker, menar jag. Snart är han så stor så han går hit själv.


Maskerad i skolan

Idag åkte Henke hem en svängom innan skolan började. Eric skulle va zombie så vi hade fixat lite smink som de använde.

Här kommer ett par bilder. Han är en zombie i fängelsekläder.


Early birds

Här sitter vi, vakna sen snart en timma tillbaka och klockan är bara minuter efter halv sex.

Livet med barn, hör ni.

Igår gjorde Henke vår pumpa för i år. Blir så imponerad på hans skapartalang. Det är ju inte så att det tar tid. Han bara gör liksom.

Likadant inför skolans maskerad idag. Vi köpte ingen dräkt i år utan vi satsade på lite teatersmink och det tog inga tider för Henke att fixa en läskig zombie.

Idag är det Fredag, hör ni. Så härligt. Sen väntar höstlov för våra barn. Lite mer jobb för mamman i huset med barnen hemma men detta är förmodligen det sista av de loven då jag inte arbetar " på riktigt " så då vill jag passa på att hitta på roliga saker OCH bara spendera tid med klimparna.

Nu drar sig klockan mot sex. Kaffet är urdrucket, Henke är på jobbet sen ett bra tag.

Önskar oss alla en bra dag.


Torsdag, en dag som vilken annan

Emilia börjar kännas piggare och igår vaknade hon dessutom feberfri. Vi har dock bestämt att hon lika gärna kan va henna och kurera sig veckan ut. Jag tror faktiskt inte att hon helt skulle orka förskola.

Igår var pappa och jag i Kalmar. Vi åkte tåg dit och det var ju så smidigt. Jag var rädd, först, för att bli åksjuk trots att jag åkte tåg / buss i 6 år av mina skolår. Men jag känner ju hur min balans är sämre nu med ms och det u sin tur skapar oro i huvudet. Men det gick toppen.

Pappas nerver, vissa av dom, stimulerade med lite ström för att mäta OM det blev reaktion, hur snabb i så fall och ifall de gick den tänkta vägen. Svar på denna undersökning får han om några veckor. Eventuellt behövs komplettering som då görs i Linköping.

Nu har ännu en dag börjat. Vi gör väl det bästa av den, det finns inte så mycket annat att välja på, tycker jag. Snart är det helg, hör ni.

Hoppas vi alla får en fin dag.


Tågbana

Igår tog vi fram tågbanan. Mycket uppskattat av både Eric och Emilia.


Laddar för en ny dag

Sitter här i köket och dricker kaffe. Natten har bjudit på ganska mycket sömn ändå trots en mycket sjuk fiddeli.

Emilia sover ännu, Eric äter frukost.

Nu ska vi försöka ladda upp för att det här ska bli en bra dag. Den blir ju lite av vad vi gör den till.

Önskar oss alla en bra dag.


Vissa lådor

Förblir bäst oöppnade. Så är det. Saker man varit med om, saker som man lagt locket på.. såna lådor bör oftast inte öppnas.

Visst är det väl så att man kanske inte helt kan se sig själv som hel och ren om man inte bearbetar. Men förträngandets makt kan göra underverk. Faktiskt. Allt behöver inte ut och vädras. Det passar sig bäst i mörkret långt in i den där lådan.

För om man väl börjar.. då går det kanske inte att stoppa. Det blir någon slags dominoeffekt.

Jag är snart 40 år. Smaka på den.. " Bam " som Eric brukar säga. Ha ha..

Med ålder kommer vishet. Med ålder kommer lärdom. Med ålder kommer styrkan att stå upp för sitt eget jag. Att våga slåss i stället för att vända om. Att inte ta någon skit. Att inte låta sig trampas på.

Jag har klappat medhårs länge. Men nu är det slut med det faktiskt. Känner jag mig orättvist behandlad så säger jag ifrån. " Nej " har blivit ett ord jag faktiskt använder. Jag står upp för vad jag och min familj behöver i första rummet och jag sållar. Plockar bort eller minimerar ställen som sugen ur min energi. Tillför mer av där den bjuder positiv.

Livet är en dans med svår steg.. så sant. Så sant.


Liten sjukling

Emilia har varit förkyld till och från en längre tid. I Fredags började hon hosta och igår fick hon feber på kvällen och blev väldigt hängig.

Natten som gått har inte bjudit på många minuters sömn för vare sig henne eller mig. Henke fick lägga sig i vår extrasäng så han skulle orka jobbet idag.

Skruttan har yrat, hostat, hostat, gråtit och hostat igen. Vid 2 inatt gav jag henne mer Alvedon utan att ta febern men med tanke på hennes tillstånd och hur varm hon var hade hon feber.

I morse visade termometern på 38,8 direkt på morgonen och det har varit en märkbart medtagen tjej här hemma idag som sovit i stort sett hela dagen. Hon var vaken så vi såg " Frost " filmen på eftermiddagen sen har hon sovit. Både innan och efter.

Nu sover hon igen. Mellan hostningarna.

Är hon lika hängig i morgon kommer jag nog ringa och rådfråga. Jag brukar alltid gå på allmäntillståndet och sällan kontakta vården men nu är allmäntillståndet väldigt dåligt.

Tempen var uppe på nästan 40 förut men sjönk nästan en grad a febernedsättande. Hon äter lite glass så hon får i sig men förmodligen inte tillräckligt.

Iom att hon varit förkyld ett tag blir jag lite orolig att hon skulle fått någon form av komplikation som lunginflammation eller så.

Ikväll har hon kanske känts aningen piggare då hon bad om en glass och nästan ät upp hela.

Håll gärna tummarna att våra lilla älskling frisknar till snabbt.


Regn, regn,regn

Minns ni när jag sa att man minsann inte skulle låta vädret påverka en? Glöm det direkt. Ha ha.. Nu har det ju regnat och regnat huuuuur länge som helst så till och med jag börjar tröttna.

Det är nyttigt för naturen och det är mysigt med regn och rusk i måttlig mängd.

Men nu hoppas vi på lite uppehåll ändå va.


Lilla stumpan

Det blir en hemmadag för vår lilla tjej i morgon. Hon har hostat en del i helgen och nu ikväll kom febern. Stackars liten.

Bild från tidigar idag då hon var myclet piggare.


Bihåleinflammation och nackspärr

Ibland kan man tycka att det är bra att tråkigheter kommer på en helg. Då är vi iaf två här hemma, till största tid.

Kände i Fredags att jag fick mer och mer brännande värk i bihålorna. Jag fick Nasonex hemkört och började direkt med det. Rekommenderat är väl att ta två sprayningar en gång om dagen i vardera näsborre men jag vet mamma fick på recept en gång för just bihåleinflammation och skulle då ta 2 doser morgon och 2 doser kväll så det gör även jag såhär i början.

Vi var över till våra grannar en stund på Fredagskvällen trots att jag inte alls kände mig pigg men samtidigt är det ju väldigt trevligt att umgås också. Vi somnade löjligt tidigt här hemma, klockan var inte ens 22.

Jag hade ont i bihålorna på natten och måste legat lustigt för jag vaknade med nackspärr igår. Eller, något har låst sig och gör ont och jag kan inte röra huvudet som jag vill.

Jag tog Alvedon på morgonen och vi laddade för tre matcher hockey i Landsbro.

Det gick över förväntan och tack vare att våra barn har de bästa människorna omkring sig fick lilla Smajlia stanna hemma och vi kunde fokusera på Eric.

Natten som var har jag inte sovit många timmar. Vet inte varför egentligen men jag har dels haft ont, såklart, samtidigt så har jag varit så orolig i kroppen. Stressad. Och inte kunnat koppla av.

Henke är dessutom iväg på skyttetävling idag så vid 7:15 kände jag ingen större anledning att ligga kvar. Med risk för att jag skulle somna då. För då hade jag varit ännu tröttare när barnen vaknat, kan jag tänka.

Så nu sitter jag här. Eric är vaken men Emilia sover än så länge. Hon vart så i gasen när vi kom hem igår så hon somnade inte förrän 22. Lilla gullungen. Saknaden var såklart omsesidig så det var mest bara mysigt.

Erics lag vann förresten en av de tre matcherna. De är så duktiga.


Hösten kom med besked

Vi hade en otrolig sensommar och vacker start på hösten med varma temperaturer, sol och krispig luft.

Nu senaste dagarna är det grått, disigt och det regnar i stort sett oavbrutet.
Men vatten behövs så det ska man ju egentligen inte klaga på. Men vilken kontrast det blev. Och så fort det gick.

Jag har pyntat lite ute, med betoning på lite. Pelargonerna vi fick av svärmor i somras är fortfarande så fina så jag har inte hjärta att ta bort dom.


Hoppa i alla vattenpölarna

När vi hämtade Eric på fritids idag tror jag inte Emilia missade en endaste vattenpöl på väg från parkeringen. Det skulle plaskas och hoppas i alla. Vi hade ingen bråska och hon var dessutom klädd för ändamålet så det var en nöjd och blöt tjej som kom hem sen.


Bilderna

Ibland blir det inte som man tänkt. Här kommer bilderna som utlovas i inlägget nedan.


Grått och trist

Vädret idag är inte så upplyftande precis. Regnet hänger i luften och det är disigt och tråkigt. Men något jag har lärt mig genom åren är att inget blir bättre för att man låter en sån sak tynga en. Det finns så mycket värre saker än tråkigt väder här i världen. Jag fick iaf vakna till en ny dag och även om jag aldrig är fullt frisk så är jag ändå kry.

Det är intensiva dagar här hemma och det märks mycket väl i vardagen hur mycket bättre jag faktiskt mår nu. Jag är så stolt över min bedrift för ni ska veta att jag jobbat. Man kan inte bara sätta sig och räkna med att någon ska få en att må bra. Det kommer inte hända. Allt ligger på en själv.

Igår var en dag som, för något år sen om ens det, fått mig att bryta ihop flertalet gånger.

Jag hade tid för magnetkameraundersökning vid 13 i Västervik. Det tog 40 - 45 minuter ca. Mellan 15 - 16 hade jag sen telefontid med min neurolog. Direkt där efter började Erics hockeyträning och där pratar man och umgås med andra föräldrar. ( Här krävs en parentes för hur trevligt socialt umgänge än är så tar det tyvärr på krafterna hur trist det än både är och låter ) Vi kom hem 17:45 och jag åt en hamburgare och några pommes för att sedan 17:52 sätta mig i bilen för att åka på föräldramöte på Emilias förskola. Därefter var det direkt hem för att söva barn då maken gick iväg en sväng.

För bara något år sedan hade det räckt med en sak på en dag och nu fixar jag detta intensiva tempo. Fröra rundan av Erics hockeyträning klarade jag inte ens av att va i omklädningsrummet då det minst sagt är väldigt stressigt.

Här är en bild vardera på mig och mina barn.


Lördag

Tänk vad livet ser annorlunda ut nu sen vi fick barn. Att sitta, nästan, färdig när klockan endast är 8:30 en Lördag och tänka genom handlingslistan för veckan.

Att ha ätit frukost tillsammans och nu mjukstarta dagen.

Annat var det när man var ung och kunde sova hur mycket som helst. Och även va vaken hur mycket som helst. Det ena av dessa två, vara vaken mycket, finns ju kvar sen man fått barn så jag antar att man kanske sover mer effektivt när man blir äldre. Ha ha..

Den här Lördagen känns fin när jag blickar ut över den. Hela helgen, för den delen.

Nedan ser ni n bild på jordgubbar och smultron jag plockade in igår. Vi fortsätter alltså att skördefesta in i mitten av Oktober. Nu var det nog den sista omgången.


Tyst och lugnt

Huset är tyst, barnen sover, jag är nyduschad efter träningen.

Igår hade jag första mötet med försäkringskassan inför att jag ska börja rehabilitera mig tillbaka till arbete. Nästa möte ska arbetsförmedlingen vara med på.

Jag ser fram emot att komma igång nu. Hitta ett bra ställe att va på och bät av allt, bidra ekonomiskt.

Innan har jag fått ångest av detta. Det har känts som ett berg att bestiga. Nu ser jag fram emot det och är så glad ocj tacksam för att jag får må så bra.


Simhallsbesök

I Söndags var familjen i simallen. Ingen längre stund men tiden gick fort och det började bli middagsdags.

Vi har varit ganska dåliga på att åka till simhallen men nu tycker jag det är dags för ändring. Att vara van vid vatten är väldigt bra, barn måste kunna simma i sexan dessutom och så vad passar inte bättre än att åkaniväg just dit då. För att både leka och öva.

Eric är dessutom uppsatt i kö till simskola där i Hultsfred. Jag är ingen fisk * harkel * Det hörs i hela kommunen när jag doppar mig. Henke badar inte så mycket nuförtiden så vad passar då inte bättre än att överlåta detta. Väldigt bra, tycker vi. Plus att det nog är så myclet lättare att ta instruktioner från någon annan.

Här är en bild på Emilia som älskar att bada. Inser nu när bilden är uppladdad att det är en skärmdump från Henkes Instagram.


Lars Winnerbäck

Igår var jag och Henke i Linköping för att se Lars Winnerbäcks akustiska konsert på " konsert och kongress "

Det var en intim och helt magisk, men melankolisk, stund. Så underbart.

Vi hade förträffliga platser på första raden. Endast orkesterdikets tre stolsrader framför oss.

Tack Henke och tack Lasse. Och tack farmor som var barnvakt till Emilia och tack Kronstrands som lät vår son sova över.


Tungt

Nu behöver det snart vända. Denna skräpsituation där jag känner att jag inte har grepp och kontroll.

Jag har det tufft. Jag är helt på det klara om varför. Vi har haft ett rejält samtal i helgen. Kommit fram till en del klokt. Men vissa saker kan jag inte styra och jag hoppas innerligt att min telefon ska ringa i morgon.

Min pms är bortom vad som är ok. Långt, långt bortom. Tyvärr blir jag som en tickande bomb då stress är mitt huvudsakliga problem vad gäller min ms och ni som någonsin nuddats av pms vet att man får en krypande, stressig känsla i kroppen vilket ju i sin tur gör att jag exploderar. Gång på gång.

Jag sa det för lite sen " att va mamma ( på riktigt mamma ) är något man får göra sig förtjänt av " " bara för man ÄR någons mamma är inte kärleken ett faktum. Du måste förtjäna kärleken från dina barn "

Frågan är.. lever jag som jag lär? Familjen mår dåligt de veckor min pms härjar. Min självkänsla sjunker när jag ser mig själv gräla över allt, allt, allt.

Nu har vi, som sagt, pratat en hel del och jag är så otroligt tacksam för att Henke tar vid där jag slutar en dag som denna.

Något jag inte är lika tacksam över är människor som tror sig ha lösningen på allas problem. För att ens kunna nudda vid en upplösning av en eventuell knut behöver man spendera hela dagar med en familj. Det är SÅ lätt att veta preciiiiiiis vad man ska göra. Och inte göra. Men kanske, kanske behöver man va i situationen, situationerna, sammanhanget osv. Visst köper jag att det kan verka så simpelt. Jag förstår för jag gör lite samma misstag ibland. Fokuserar på andras bekymmer i stället för mina egna eventuella.

Men nu är det totalt fokus på det som är viktigt. Jag ska bara pms:a klart först.


Suck

Just för tillfället så känns det som att mycket rasar omkring mig. Det stormar för fullt, typ, samtidigt som jag mår så jäkla bra och är så stark.

Det ska bli så skönt när den här perioden är över. Det är som en dålig film, alltihop. Alltför osannolikt faktiskt.

Jag väntar och väntar och kan, för tillfället, inte göra något annat.

Det är en hel del oro förknippat med detta. Samtidigt är det väldigt mycket andra känslor. Hela grejen är så onödigt dum och jag fattar inte riktigt varför det skulle ramla framför mina fötter.

Nåja..

Nu har vi snart betat av ännu en vecka. En vecka som stormat på många håll. Men så blir det ju tyvärr ibland i livet. Den här veckan har varit lite småskönt att va lite själv faktiskt. På grund av ovan nämnda anledningar. Emilia trivs bra och Eric älskar att gå till fritids efter skolan.

Ikväll är vi själva, jag och barnen. Jag känner mig ganska trött psykiskt men jag har lärt mig att borsta av mig och fortsätta lite till. Det stärker. Iaf mig.

Är verkligen inget fan av selfies och särskilt inte på mig. Men här är en bild på frippan efter dagens klippning. Och ert tillgjort leende och en min där jag försöker se Lite avslappnad ut i en situation som inte jag äger alls. Ha ha..


Morgonkvist

Ja, här sitter jag ensam i mörkret denna arla morgonkvist. Jag har hunnat göra mig i ordning, brygga kaffe OCH sätta mig för att avnjuta det innan jag ska väcka barnen.

Jag tycker det är så skönt att få just den här stunden. När barnen sen vaknar är dr fullt fokus på att få dom i ordning och att vi ska komma iväg. Utan att glömma något.

Det är en hektisk period i livet som pågår just nu. Jobbig, stundtals, men det kommer gå fort ( om jag får leva ) till jag sitter här själv med mitt kaffe och barnen går upp och klarar sig själva. Alldeles för fort. Jag kan bli helt förlamad av tanken på att just tiden går så fort och livet liksom.. passerar likt sand genom ett timglas.

Det är lite kämpigt nu. Av olika skäl. Men i stället för att reagera med tårar och stängd dörr väljer jag att ta denna storm med en tacksamhet till livet i stället. En lycka att faktiskt få va med. Att få va en del av mina barns uppväxt och att få hjälpa dom att skapa fina minnen.

Det är inte så mycket utanför den närmsta boxen som är särskilt viktig så det är just där jag hämtar min glädje. Och särskilt från mina två fantastiska barn.


Vilken dag

Finns inte ord. På riktigt.


Skördefest

Helgen har vi spenderat på Öland med vår husvagn. Som familjen älskar det.

Jag var lite orolig över hur vi skulle lyckas få upp förtältet, vi hade sen länge planerat att ha det uppe då man inte riktigt vet vad för väder som skulle bjudas.

Det blåste mycket när det skulle upp men det gick så bra. Hela helgen har flutit på så bra. Vi har varit på skördefest i Eriksöre by, träffat vänner, haft kräftskiva vår familj i förtältet. Eric har inte synts till så mycket. Han har varit på hoppkudden som campingen hade och lekt med andra barn.

Vi har lagt oss löjligt tidigt men oj så skönt det är att krypa ner i vagnen och bara mysa.

Det har varit en vacker upplevelse att campa på hösten med alla vackra färger i naturen, mörkret som tidigt kryper sig på och lite kyligare temperatur.


RSS 2.0