Förlåt, mina vänner

Inläggen kommer varken frekvent eller ofta här, tyvärr.

Jag har så mycket jag skulle vilja berätta för er. Om Emilias inskolning, om Erics skolgång, om livet och om ditt och datt men.. jag vet inte längre hur.

Jag har ändrat mitt liv och mitt tänk, jag har anpassat mitt liv efter min diagnos vilket gör att jag mår väldigt bra. Jag har insett en heeel del om livet i sig. Och om andra människor.

Jag har sänkt toleransnivån för vissa saker höjt den för andra.

Jag närmar mig ( nåja ) mina 40 och jag har insett att för vissa skiner solen och för vissa krävs det mer slit.

Jag tar ansvar för hur jag fostrar mina barn för JAG är deras mamma. De har en pappa, han är lika bra på det han gör. Vi tillsammans är ett litet företag, vår familj. Vi är en enhet av kärlek. Och bråk. Men mycket, mycket, mycket kärlek.

Jag är en person med ett stort hjärta. Jag bryr mig mycket och jag har alltid tyckt jag är en medmänsklig människa. Det är en fin kvalité att ha om sig själv, tycker jag.

Den senaste tiden har jag matats full med negativ energi.

Jag tycker det är så trist då det dels finns så mycket att lägga den energi det tar på men även.. Livet är så jävla kort. Ingen vet ens om nästkommande timma, vad den har att bjuda. Varför slösa tid på negativitet, gnäll och sura miner? Varför inte bara försöka va den bästa person man kan va? Varför inte bara.. ja.. vara kanske..

Som ni förstår är det saker i itt liv som påverkar mig. Jag kan uppenbarligen inte skriva om det här. Att skriva kryptiskt är egentligen inget jag vill men ibland har inte nöden någon lag.

Jag vill få tyst på bruset. På dånet. Jag vill känna blommornas doft och njuta solens varma strålar mot min hud. Jag vill njuta av mitt liv. Av min familj. Av mina nära.

Punkt


Kommentarer
Postat av: jossa

En del människor utsänder mestadels negativ energi. Å de är ej något å ha i ens liv. En del gnäller på saker som är helt oväsentliga tycker jag. Så man inser ju efter ett tag vilka man får bra energi av. Bättre å lägga energin där.

Svar: Håller helt med dig 👍
Rebecca

2016-09-28 @ 14:33:24
Postat av: Lisbeth

Så klokt!
Man behöver inte vara sin sjukdom, men måste leva med den - inte mot den.
Jag tittar in här och blir glad när du skrivit något, även om jag bedrövligt dålig på att kommentera.
Strunta i energitjuvarna om du kan. Du har en så fin familj, du har din hälsa att tänka på. Lägg energin på det, inte på gnällspikar och tjôterövar ;) (Tjatrumpor på göteborska.. ;) )
Ta vara på dig, så du orkar finnas för din familj.
Stor kram

Svar: Tack, vad fint skrivet av dig. Kram
Rebecca

2016-10-05 @ 23:19:12
URL: http://www.bettans-place.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0