Alltså hjälp

Och då menar jag H.J.Ä.L.P. Emilia är så trotsig så hon stundtals gör mig tokig, driver mig till vansinne och gör mig ledsen. Jag försöker verkligen påminna mig om gåvan det i sig är att faktiskt få va mamma men fasen alltså, det är inte alltid lätt.


Ikväll är Henke iväg och jag kan säga att jag inte tagit några pluspoäng när det kommer till att va mamma. Blir så ledsen på mig själv ( har noooooll tålamod stundtals ) men den här lilla rackarungen alltså. Käre tider. 

Kvällen började så fint och vi målade naglarna och gjorde frisyrer !! och det var frid och fröjd. Sen skulle vi gå ut. Sen skulle vi inte gå ut. Sen skulle vi gå ut i det blöta gräset utan skor. Sen skulle vi ha skorna men bara om jag tog på dom. Försökte jag ta på dom skulle jag absolut inte det. Då skulle Emilia ta på dom själv. Sen skulle hon leka med Erics grill som stod ute i regnet när senaste 70 skurarna kommit. Sen skulle det inte lekas med den för den va blöt. Sen skulle hon sitta i mitt knä. Sen ville hon inte det, skrek " dumma mamma, rev mig, slog mig och blev arg.Sen började hon äta, alltså tugga på riktigt på leksaksmaten som är allt annat än ren. Då sa jag till henne, då tuggade hon igen. Då sa jag till henne att det fick va bra nu och efter att ha tuggat på leksaksmaten en TREDJE gång så gick vi in.

Det här scenariot är typ ett av hundra en dålig dag och det hela hade startat, haft sitt mittparti och avslutats på kanske.. fem minuter? Högt räknat! Och mellan alla hållpunkter av irritation från Emilia så gråt och skriks det enormt.

Väl inne skulle det inte bytas till blöja, hon har oftast bara trosa hemma nu, inte tas på pyjamas, inte ätas kvällsmat för mackan var ful och trasig, mjölken dög inte, mackan var ett stort bekymmer en längre period av tiden här, sen fick jag inte va i sovrummet, sen skulle jag va i sovrummet, sen var hon törstig, ville ha en grötklämmis som hon INTE gillade tydligen, sen skulle hon ha en fruktklämmis som inte heller va bra, sen skulle hon ha den, sen skulle jag ligga bredvid, sen fick jag inte ligga bredvid, sen la jag mig bredvid och det dög inte för fröken så hon rev mig och slog till mig då lyfte jag i henne i sin säng, hon gnällde en kort stund sen... somnade hon. Halleluja moment! Behöver jag säga att hon INTE borstade sina tänder ikväll? Nej, för den här mamman orkade inte en till fight idag. Allt det här var inom loppet av cirka en halvtimme men när man är mitt i ett inferno av trots och skrik.. ja jag blir tokig. På riktigt. 

Nu kommer snart Eric hem. Han leker med en kompis. Ett kvällsmatsrace till men snart sover de båda och då jäklar kommer ostbågarna fram.


Kommentarer
Postat av: Helena

Ja det känns verkligen som att man ska bli tokig! Vår lilla E här hemma är tyvärr i precis samma period. Det där med att han skulle göra precis ALLTING själv var jobbigt men nu när han ändrar sig HELA tiden gör mig nästan vansinnig. Jag/vi kämpar hårt med tålamodet och ibland går det bara inte att ha tålamod till allt de hittar på. Jag vet att detta bara en period och att vi måste ta oss igenom det, hoppas bara att det är en kort period. Så jag vet vad du/ni kämpar med! Massa massa styrkekramar Helena

Svar: Man vet ju att det går över. Låt oss be att det går snabbt 😀 Sen väntar väl ytterligare faser och prövningar men det ska vi inte tänka på nu 😅 Skickar styrkekramar till dig också Helena ❤
Rebecca

2017-06-16 @ 08:36:19
URL: http://livssmulor.blogspot.se
Postat av: Anonym

Stackare. Jag vet vad du går igenom och mitt tålamod tryter också bitvis. Man blir tokig och man vet verkligen inte vad man ska göra/säga. Kram Louise

Svar: Det är skönt att höra att man inte är ensam. När man är mitt i de jobbigaste stunderna av trots kan man känna det som att man ska bli tokig 😀
Rebecca

2017-06-16 @ 14:35:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0