Bli frisk någon gång

Alltså.. jag vet att det självklart är Emilia det är synd om som är sjuk men nu börjar jag känna hur det kryper i kroppen av att gå hemma här. Jag älskar mina barn och skulle dö för dom utan att blinka men det är påfrestande att va hemma med sjukt barn. Det är det. Inget kan man göra direkt, det gråts oändligt med tårar, ingenting duger, det gör det ju inte annars heller men sjukdom gör ju inte saken bättre. Oj, oj, oj..


Nu hoppas jag att hon har sin sista hemmasjukdag i morgon så vi kan återgå till vårt liv som det varit nu senaste tiden på Torsdag.

Håll tummarna. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0