Tillbaka i skolbänken

Idag ska jag alltså sätta mig i skolbänken igen efter mer än 20 !! år. Det ska bli spännande och faktiskt riktigt kul. Jag tog studenten sommaren 1997, inte klokt vad tiden gått egentligen, och nu ska jag alltså återuppta detta med att utbilda mig.


Nu är ju inte detta fullt så seriöst som det kanske låter. Jag ska vara med Eric idag, i hans klass. Men jag tänker att jag kommer va trött som om der vore min egen skoldag. Och jag anser mig absolut inte fullärd så visst kommer jag säkert lära mig något. 

Önskar oss alla en bra dag


Konstig dag

Igår var jag så tokstressad över ljuspartyt som skulle va här hemma. Då jag valt att bli konsult, som det heter när man säljer sakerna, skulle jag ha mitt allra första egna dessutom. 


Emilia var mer än lovligt bångstyrig just igår, jag var stressad över fikan, över middagen vi behövde äta innan, över hur jag skulle presentera allt, hur jag skulle placera saker snyggt. Mim handledare som skulle va med mig hade dubbelbokat sig och kunde ibte vara med. Osv osv. Anna var snäll och erbjöd ännu mer av den hjälp hon redan erbjudit. Min snälla vän. Tack! 

Nu blev vi heller inte så många, fick dock ihop beställningar ändå då de flesta som inte kom ville ha produkter. Vi valde att hålla det väldigt simpelt och jag behövde egentligen inte säga så mycket alls. Sakerna säljer ju sig självt, egentligen, och vi i vårt, åtminstone halva, tjejgäng fick en trevlig fikastund.

Under kvällen nåddes vi av fruktansvärda nyheter. En man avled tragiskt igår. Han var bara två år äldre än Henke. Det är inget par som vi umgås med så men vi vet vilka den drabbade familjen är. Så fruktansvärt hemskt att, på morgonen, säga hej då till varandra för att sedan aldrig mer ses? Hur säger man till sina barn att " pappa kommer inte hem.. någonsin "

Jag lider otroligt med familjen. Jag har varit vaken större delen av natten då tankarna skenat. Det kunde lika gärna varit vår familj där en familjemedlem slets upp med rötterna. ALDRIG MER är så fruktansvärt definitivt. 

Man säger alltid " ta tillvara på tiden " osv men det har aldrig känts så viktigt och nödvändigt som nu.

Ta hand om varandra. Gör det! Man vet aldrig när det är sista gången du träffar någon nära. 


Sommartid

I helgen ställde vi om klockan. En timme fram och nu är det väl ändå vår på riktigt.


Idag är jag väldigt trött. Men jag laddar med kaffe nu så snart piggnar jag nog till.

Idag måste vi handla, Emilia och jag. Jag ska ha ljusparty här hemma ikväll. Jag behöver ju bjuda på lite smått och gott. Sen behöver jag städa av lite. Sen ska vi försöka hinna köra lite ved. 

Så vi ska nog få även denna dag att gå.

Önskar oss alla en bra dag.


Kört ved

Tidigare i eftermiddag var vi ute i Södra Vi och körde ved. Barnen lekte ute och det var så otroligt skönt. 



Jag hoppas Emilia kommer slippa mitt tråkiga, tunna, allovertheplace självfall men det ser onekligen väldigt mörkt ut. Tack och lov att hon växer upp med lite mer valmöjligheter vad gäller saker att göra åt det. Prisa platt-tången.




Ensamma

Igen.. Henke är iväg ikväll. Nu sover barnen efter en ganska ok kväll. Emilia var med nere i källaren så jag kunde duscha. Kvällsmatsbestyren gick skapligt och barnen somnade båda ganska kvickt. 


Tidigare ikväll hade vi lite skönt lekparkshäng. Emilia var till en början såå sur och tråkig att jag övervägde att ta med henne hem igen men när hon väl kom igång och leka så gick det, till största delen, bra.


Mycket bilder nuförtiden blir suddiga då Emilia inte är stilla många sekunder. Men hellre en liiten suddig bild än ingen alls. 


Denna bestämda dam

Härom dagen sa Emilia att hon var kissnödig. Hon försvann någon minut för att sen ropa på mig. Där satt hon, på pottan som står där, och hade kissat. Som om det var det mest naturliga i världen. 


Efter en stund gick hon och kissade igen och nu händer det minst ett par gånger om dagen. 

Min duktiga tjej. 

Jag är inte förvånad då denna lilla dam är väldigt bestämd av sig och när hon väl bestämt sig, som för detta, då är det så det ska göras.



Lekparkshäng

Gårkvällen avslutades på bästa vis, enligt barnen iaf. Cykla och leka i lekparken när solen bjöd på de sista strålarna för dagen.




Vår på väg

Igår var Henke borta med skyttet hela dagen så barnen och jag gjorde det bästa av den ändå. Vi hade mysig utflykt i Gästgivarehagen, fikade, kastade kottar och sten i ån och strosade omkring.




Länk ..

Vet inte om länken i nedanstående inlägg funkar men man får kika ner här i bloggen annars om man vill läsa. 


Medicinering, hur har det gått?

Minns ni att jag nämnde att jag fått en medicin utskriven som jag skulle testa för / mot mina besvär med sömnen och min pms? Här kan man färska upp minnet 

här

Jag ställde mig frågande till att medicineras varje dag då jag upplever problemen i vågor. Jag började aldrig och när jag hade telefontid för utvärdering bad jag om den hjälp jag anser mig behöva. Hjälp med sömn, ibland, och hjälp med min våldsamma pms. 


Läkaren var märkbart irriterad över att jag själv hade så mycket åsikter och tankar. Hon menade först att hon inte skulle kunna hjälpa mig. Hon visste inte hur? Jag menade på att jag känner flertalet som får  hjälp mot svårigheter att sova. Jag sa att det finns både hjälp för att somna, hjälp för att sova hela natten och mildare preparat för att slappna av. Kunde hon inte skriva ut något? Efter lite dividerande skrev hon ut en relativt stark sömntablett som är vanebildande. Jag kan nog hantera det men till och med apotekstjejen var förvånad över att jag fått en sån stark tablett utskriven som första preparat samt att dosen var väldigt hög så hon rekommenderade att jag började med en halva. Nåja.. 

Premalex, för mina pmsbesvär, fick jag vända mig till min vårdcentral för att få utskrivet. Jag ställde mig frågande till om hon inte kunde skriva ut det när hon ändå skulle skriva ett recept men " hon skriver inte ut så mild medicin och vårdcentralen är kompetenta nog att skriva ut den " Så bakåtsträvande människa. Vår vårdcentral har väl att göra som de har. 

Så till denna mens fick familjen återigen drabbas av min pms. Nu har jag varit på vårdcentralen, Henke följde med för att styrka hur allvarligt det är, och jag har fått meducin utskrivet. Så inför nästa runda ska jag testa och jag hoppas det ska hjälpa. 

Läkaren, världens trevligaste, på vårdcentralen här i stan rekommenderade även Magnesium  ( som även är bra vid ms symtom ) och B vitamin mot pms. Så det köpte jag också, det gör vad det gör. Magnesium åt jag i höstas och vet jag tyckte mina myrkryp och spasmer i vaderna blev bättre dessutom. En annan sak som annars också håller mig vaken om natten.

Så inom ett par månader kommer en utvärdering om status vid pms, helt enkelt .


Mysig kväll

Då både Henke och Per var iväg, på olika äventyr, igår kväll passade jag och Anna på att spendera kvällen tillsammans. 


Emilias humör kan, som oftast nuförtiden, diskuteras, men bortsett från det blev det en trevlig kväll. Jag tycker det är så härligt att se hur de, alla fyra, tar handbok och bryr sig så mycket om varandra. 



Lugn kaffestund

Klockan närmar sig 7, båda barnen sover men ska snart väckas. 


Idag kändes kroppen tung när jag gick upp. Men äntligen har jag kommit igång med min träning och lyckats få till två träningspass nu på några dagar. 

Idag skiner solen så idag ska vi va ute och fånga strålar och energi.

Önskar oss alla en bra dag.


Vårdagsjämning

Förmiddag spenderade vi ute hos morfar. Lass 1 av 3 är snart inplockat i vedboden. Jag ser det som träning, det är dock inte så jobbigt ändå.


Nu är vi hemma och vi har ätit lunch. Eric har jobbat med skoljobb och sitter nu en stund vid sitt TV spel. Ikväll blir det säsongsavslutning på ishockeyn. 

Önskar er en fortsatt bra dag.


Söndag

Idag har vi fått en hel del gjort så det är med gott samvete jag slappar i soffan ikväll. 


På morgonen åkte vi till ishallen, Eric och jag. De tar bort isen på Tisdag kväll, om jag inte fattat fel, så jag tyckte vi kunde passa på att åka nu då. Vi tog med Erics kompis Tuva och de åkte och hade jättekul. De två lekte här sedan när jag och Emilia körde ved ute hos pappa i ett par timmar.

När vi kom hem från Södra Vi sov Emilia en stund. Henke och Eric åkte och veckohandlade och jag plockade och fixade lite här hemma.

Henke började med maten direkt när de kom hem från affären, egengjorda hamburgare och pommes. 

Efter maten gick vi ut, alla utom Eric som åkte till Tuva och lekte. Jag krattade löv, Emilia lekte och Henke bytte till sommardäck på en av bilarna.

Efter någon timmas trädgårdsarbete åkte jag med Anna för att träna. Så skönt men det kändes att det varit ett långt uppehåll på grund av en miljon förkylningar.



Fantastiskt väder

Idag har det varit riktigt varmt och skönt ute. Vi har njutit både på förmiddagen och eftermiddagen.


På förmiddagen gick Emilia och jag en promenad med våra grannar. Stannade även för lek i två lekparker på vägen.

På eftermiddagen tog barnen en cykeltur och därefter bjöd Emilia på första lekstugekaffet. Jag tror allt slit med lekstugan i slutet av förra sommaren verkligen kommer betala sig i år då Emilia fullkomligt älskar att va där och fixa. 

En väldigt fin dag.



Morgongos

Skriv inläggstext 


Såå jäkla gulligt

Min pappa är ofta här och hjälper till med barnen. Om jag behöver åka något ärende, möten osv. Främst är det ju Emilia som behöver tillsyn men jag gillar inte att lämna Eric hemma själv heller.


Häromdagen lånade jag även pappas bil ner till stan då den var smidigast att ta, av någon anledning. På sätet bredvid låg nyckeln till källaren i mitt föräldrahem. Texten " ute - inne " kanske ter sig jättemärkligt för dom som inte förstår hela bilden men för mig är det en kärleksförklaring långt in i själen.

När jag var i Emilias ålder var jag, som hon, en liten pratkvarn. Och när jag skulle benämna just garaget, eller " gallaset " som jag sa, blev det oftast lite tokigt då garaget var något man gick in i om man kom utifrån och innifrån gick man därmed ut i garaget. Så just det där " ute inne " hördes ganska ofta. Och jag kan väl tycka att jag har en poäng där, helt enkelt.

Bredvid mig på sätet, när jag körde pappas bil, låg alltså denna nyckel med sin alldeles egna namngivna nyckelbricka.  
" Ute - inne " ❤ 



Vår hockeykille

Idag har Eric spelat sitt sista poolspel för säsongen med 08:orna. De mötte Eksjö, Boro och Oskarshamn och vann 2 av 3 matcher. Nu räknas inte målen så noga då meningen med dessa möten är att få spela match, träna och öva sig och framförallt - ha kul. 


Eric har utvecklats mycket den här säsongen och det märks att ju mer han tränar desto bättre blir han. Nu är ju dessa spel på en ganska " låg " nivå. Vi får se om han blir hockeyspelare eller inte i framtiden.



Livet

" I want to be your last kiss, last love and last everything " 


Läste denna rad på facebook och bröt ihop lite. Emilia sover med tunga andetag bredvid mig och jag bara känner in i själen hur allt är så jävla till låns. Man tar allt för givet. Bråkar, skrattar, älskar och gråter. 

Tanken på att jag inte kommer få va med min familj i all evig tid förgör mig. Vrider om min själ så jag inte kan andas. 

Ingen vet någonting alls om sin framtid eller vad som kommer hända. När tankar i dessa banor kommer är det bättre att bara trycka undan för man kan ju inte få något svar på dessa frågor. Och jag tror inte man egentligen vill veta heller.

För varje år vi lever har vi levt över vår egen dödsdag. Någon gång kommer dagen och för varje år har vi levt över vår egen dag att gå vidare. Såna tankar är helt fruktansvärda men samtidigt så blir såna insikter en väckarklocka. Att man ska njuta av det man har, när man har det. 




Heja VH

Vimmerby Hockey, som jag förövrigt varit allt annat än engagerad i innan Eric introducerade mig för denna otroligt roliga sport, skriver historia i dagarna då de gått längre i playoffserien än något år tidigare. Har jag fått berättat för mig, iallafall.


Vi vann mot Sundsvall hemma i Torsdags och nu väntar bortamatch idag. Skulle då Sundsvall reducera blir det en avgörande tredje match, borta, redan på Söndag.

Sundsvall är tydligen ett mycket bra lag som halkat ner rent seriemässigt senaste åren men Vimmerby är också i en enorm topp.

Det ska bli så spännande. Vi ser matchen på TV ikväll, pappa kommer hit och hejar och nu hoppas vi ju såklart på ännu en vinst idag.

" Forza VH in med pucken " 



Syskonkärlek

Med tanke på att jag själv inte har några syskon har jag ju heller ingen aning om vad riktig syskonkärlek är. Nu är det ju några år mellan våra barn men bandet mellan dem är så otroligt starkt. Helt fantastiskt. 


När Emilia är sin trotsigast, suraste eller busigaste och man säger till henne och hon kanske blir ledsen, då är Eric där. Tröstar och står mellan henne och oss, på något vis. Han är ju ändå närmare henne mentalt, eller vad man ska säga, så han fattar ju mer hur ett barn tänker. Eller inte tänker. Att något som ett barn tycker är jättekul inte alls är lika roande för föräldrarna.

När vi blir irriterade på Eric och han blir arg eller ledsen så är Emilia hos honom. Klappar, tröstar, pussar och kramar. Och hon blir, även hon, irriterad tillbaka på oss då hon ju egentligen bara ser det som att vi gjort honom ledsen.

" Min Eric " säger Emilia. Hur sött. 

Jag är så tacksam att vi fick gåvan att bli föräldrar två gånger. 

Här är ett av de bästa händelserna på en dag, för Emilia. När vi hämtar hem vår Eric för dagen.



En riktig pysseldag

Igår hade Emilia en riktigt pysseldag, som rubriken talar om. Helt ok och hon hade kul. Problemet är att hon inte plockar undan efter sig så när hon började med något nytt hade jag fullt upp med att plocka undan det hon höll på med innan.


Hon limmade, ritade och fick klippa med en sax för första gången. Så nöjd.



Min tappra kille

Igår var det vaccinationsdags för Eric. Påfyllning av påssjuka, mässling och röda hund. Han ville absolut inte åka dit. Han ville absolut inte ta någon spruta och med allt efter operationen i färskt minne var han så så så orolig. 


Kompisar i skolan hade nämnt att det gjorde så ont. Och vad kan man annat säga på frågan om det kommer göra ont? Jag kan iaf inte ljuga. " Det kommer förmodligen kännas men det går snabbt över " 

Min tappra kille. Satte sig i stolen, tog min hand och sköterskan stack honom. Visst kom det en tår eller två efter men det gick snart över.

Både Eric och jag reagerade på att sköterskan inte ens sa de berömda orden " nu sticker det till " utan i stället sa " nu nyper jag dig lite i armen " Enligt Eric var det därför han blev ledsen, för hon inte sa till. Jag hade känt detsamma, faktiskt. 

Men nu är det gjort. Nu får vi hoppas att han slipper få biverkningar om ett par veckor.



Varit så orolig

För 7 år sedan hittade jag en liten knöl i mitt högra bröst. Jag var på mammografi, fick göra ultraljud och åka fram och tillbaka tre gånger för att det skulle tas bort en yttepyttebit av knölen ( biopsi ) för analys. Anledningen till de tre resorna var att de hade svårt att få ut tillräckligt med material för att kunna analysera. Och det, i sig, var en bra sak.


Hur som haver. Knölen var inte bröstcancer " tack och lov " och den har funnits med mig sen dess. 

Sen några månader tillbaka har just det bröstet börjat bete sig märkligt. Svullnar upp något enormt inför mens, gör så otroligt ont och det bröstet har gått från att va mitt mindre till det större. Det är ju sån miniskillnad men de flesta med bröst vet vad jag menar.

Jag var på vårdcentralen för någon månad sedan och träffade en helt underbar läkare. Hon var så grundlig i sin undersökning och lugnade mig med att allt sannolikt var som det skulle. 

Jag fick tid för mammografi och var iväg häromveckan och gjorde processen igen. Sannolikt inget konstigt enligt undersökning, som gjordes av samma läkare som sist. Men man kan ju aldrig va helt säker förrän svaren på just material från knölen är analyserad.

Igår låg ett brev i brevlådan och där hade jag mitt svar. Helt normal. Tack tack tack och lov.

Jag har väldigt tät bröstvävnad. Sånt kan förändras över tid. Och bli mer svullen inför mens i perioder. 

Jag är så otroligt tacksam för beskedet. Jag var så orolig men redan efter besöket på vårdcentralen kände jag mig, såklart, lugnare. Men man kan ju heller aldrig helt veta förrän man får det helt utrett. 

Man har sin kropp till låns för själen, här på jorden. Sånt står så klart när det händer såhär.



En sväng till ishallen

Emilia är hemma från dagis. Dels har hon varit förkyld, dock betydligt bättre idag, sen var det eventuellt ett fall av magsjuka på dagis igår så vi myser hemma vi. 


Inte mig emot. Dagarna, eller förmiddagarna rättare sagt, blir betydligt lugnare för mig med henne hemma. Hon saknar kompisarna, såklart, men hon kommer hinna va där till hon tröttnar på det ändå. Kanske.

I eftermiddag var vi en sväng till ishallen. Emilia och jag gick omkring och kollade läget och Eric åkte skridskor.



Playoff ll

God morgon, vänner. Idag skulle man kunna fokusera på att, åtminstone jag, sovit för lite. Vaknat med huvudvärk och en allmänt trött känsla i kroppen och i huvudet. Men om det är något jag lärt mig av mina år med ms i kroppen, som inte alltid utgör den ultimata känslan, så är det att ingenting blir bättre av att jag fokuserar på det idag. 


Idag är en ny dag, men nya möjligheter. Klyschigt, ja. Funkar det? Ja. Det blir ju inte bättre än man gör det.

Allt hänger på min egen inställning. Och väljer jag att tänka på huuur jäkla trött jag är blir jag ju inte piggare direkt.

Idag följer vi valet till playoff ll. Såå spännande och så kul att det går så bra för Vimmerby Hockey nu när vi varit på så många matcher och inte vill sluta gå. 

Önskar oss alla en bra dag.


Lugnt

Sitter i ishallen en stund nu. Eric har inte stått på sina skridskor på ett par veckor, i morgon är det träning och jag tänker att det kan va bra att komma igång lite. 


I morgon blir det, som sagt, skola. Inget dagis för Emilia dock då hon är superförkyld.

Nytt på fronten för veckan dessutom är det faktum att jag ska börja ( eller testa rättare sagt ) en medicin. 

Jag har kämpat med ångest, oro, sömnbesvär, min extrema fobi och mitt allmänna mående sen jag var väldigt liten. Mer eller minde tar dessa saker över mitt liv. I perioder är det hemskt och en otrolig plåga för mig. Sen jag fick min ms och mina barn blir större och större är jag skyldig att försöka må så bra som jag bara kan. Och att sova om nätterna så man ska orka dagarna är ju ändå a och o. 

Så nu i veckan ska jag alltså testa att käka någon form av medicin som ska hjälpa mig att sova.

Det jag bad om i min kontakt var att få periodisk sömnhjälp då jag har ganska bra koll på när jag inte sover bra OCH även den där pms:medicinen som många testar nu. Min pms är hemsk och den förstör verkligen för min familj. Och för mig. Ingen mår ju bra av att gå runt och va förbannat jävla ( ursäkta kraftuttrycken ) arg någon vecka eller två.  

I stället för att ge mig två mediciner som jag kunde skött själv, tagit vid behov periodiskt och förmodligen mått bättre fick jag nu en form av mild antidepressiv medicin att sova på som förhoppningsvis ska plana mitt humör. Typ..

Jag ställer mig väldigt frågande och tveksam till hela grejen då jag dels tycker att periodiskt användande väl ändå är bättre än heltids? Och jag viiiill ju inte behöva äta medikamenter varje dag. Jag tycker mig klara det ändå. Även om jag egentligen nog inte gör det. 

Nu är dessutom denna en medicin som kommer ha mig dåsig på dagtid, öka på mina myrkryp i benen ( har ju alltid det pga min ms ) och att jag kanske inte kommer klara av att köra bil i början. Men det är ju inte alla som märker av det så jag hoppas jag ska slippa. De negativa effekterna, menar jag. 

När Eric låg för sövning lovade jag mig själv att göra allt i min makt för att han ska slippa ha en mamma med så mycket aggression. Och detta är en del i den processen. Kanske kommer jag må alldeles utmärkt. Kanske kommer det inte alls funka. Min tanke är att jag ska äta den månadsförpackning jag fått, utvärdera och därefter gå vidare. På något vis.



Test

Update: mina bilder funkar alldeles utmärkt. Då kommer några fler så småningom. Härligt! 


Bilder från igår

Min mobil och appen till bloggen vill inte riktigt samarbeta i dagarna men nu har jag fått några bilder från Anna, som också var med igår. Tack. 




Härlig utedag

Skönt efter en inomhusvecka 


Oj..

Vad långt det går mellan mina inlägg. Så trist, jag vet, men det finns inte så mycket tid över med en tjej på två och ett halvt år. Inläggen blir inte direkt någon kvalite på och då är det nästan bättre att strunta i det.


Vi har haft en lugn vecka hemma, veckan som varit. Jag har haft ont i bihålorna och är väldigt förkyld. Eric har varit genomförkyld och haft ont efter sin operation. Emilia har varit pigg som en mört men dagarna har ändå gått ganska ok.

På Måndag ska Eric till skolan och vi ska tillbaka i rutiner vilket ju, till viss del, är skönt. Men samtidigt kan jag inte annat än bara tokälska våra lugna dagar, utan krav, tillsammans. Vi har ju saknat Henke, såklart, men han har ju slutat vid 16 så vi har allt haft tid tillsammans.

Nu är kvällningen här. Emilia la armen om mig och sa " mamma.. jag älskar dig " och somnade. Snart ska Eric sova och sen får vi se om jag orkar va vaken något tillsammans med min kära make. 

Här kommer en bild på vår lilla dessa



RSS 2.0