Suck


Sfinkterruptur

Ni som hängt här ett tag vet ju att jag fick en sfinkterruptur när jag födde Emilia. Grad tre och fyra men så mycket mer vet jag egentligen inte om det. Fick det fint uppmålat och berättat för mig på efterkontrollen men sånt där är ju inget man egentligen vet något om. Och graden av det spelar ju heller ingen roll, egentligen, smärtan.. den oliiiidliga smärtan var fruktansvärd. Helt fruktansvärd. Den absolut värsta jag känt. Man sitter ju en del, rör sig, går på toa.. ja.. smärtan var mer eller mindre helt vansinnigt påtaglig hela tiden. 


Det läkte ändå relativt fint. Jag hade hemskt ont. I olika situationer, till nu egentligen.  Att ha ob inne vid mens är fortfarande mycket jobbigt men jag har det ändå. Att stå längre stunder, att gå längre stunder  att sitta längre stunder.. Jag har fortfarande en hel del besvär. Smärtmäsisgt. 

Men något som jag inte märkt av är hur mycket detta handikappar mig. Mer än min ms, tror jag. Jag är ju oftast lös i magen, utan förklarlig orsak. Dessa dagar är det toan direkt som gäller. När jag varit hemma själv har ju inte detta varit något bekymmer då jag helt enkelt bara gått på toa när jag behövt. Nu är det inte alltid jag kan och när det väl getts signal om att det är dags kan det va i senaste laget. Då är det bråttom. Gas ska va inte prata om. Finns inte på kartan att jag kan hålla mig. Och det är inte alltid man kan smygfisa bland folk heller. Jag vill inte gå in på detaljer om detta men låt oss säga att detta är ett besvär nog för att nog våga utsätta sig för denna hemska smärta igen. Jag har stora besvär med läckage av både det ena och det andra, helt enkelt.

Det här har kommit att bli ett enormt handikapp helt plötsligt och jag inser att jag måste ta hjälp. Jag är livrädd för hur ytterligare en operation ska kännas. Den smärtan alltså. Det är väl kanske ändå värt det. Men vad händer rent ms mässigt då? Tänkt om det är den som ställer till det? Det finns ju tyvärr dom som får den här problematiken pga sin diagnos. Jag är dessutom livrädd för att kroppen och musklerna inte ska orka jobba sig tillbaka igen, på grund av min ms. 

I veckan nu ska jag ringa och rådfråga. Vet dock inte vart. Men jag känner att över tre år med en icke fungerande sfinkter är nog.


Lördagsmorgon

Helg och det sitter fint det. Eric har börjar få som vana att vakna vid fem. Idag är inget undantag. Emilia, som sover så otroligt hårt i veckorna, vaknade innan sex idag. Och somnade inte om. Familjen har vaknat på tråkigt humör idag men klocka är ju inte ens åtta så vi har all möjlighet att vända det till det bättre.


Min onda hals har flyttat sig och satt sig i bihålorna. Jag ska köpa Nasonex idag då de är smått inflammerade. Bihålorna alltså. Om inte värken är tecken nog så känner jag det på att det blir en viss lukt / smak i näsan.

Här så mycket tankar och funderingar. Jag är irriterad och besviken. Jag har börjat tänka mycket på min mamma, över 12 veckor sen vi pratade senast. Oro för framtiden. Det är så mycket olika saker på olika plan som suger energi. Många hål har jag stängt. Vissa är lite mer tillstängda än innan men fortfarande så pyser det ut energi. Och jag kan inget göra. Vi får se vad framtiden bär med sig. Jag som person bryr mig för mycket för att kunna låta bli. Jag blir också lätt ledsen när jag känner att saker inte riktigt gått rätt till. Gentemot andra och gentemot mig. Men, jag är betydligt starkare idag än vad jag varit. Så det är ju ändå ett bra steg. 

Inom dessa väggar är det dock alltjämt kärlek, Om än lite normala vardagsbråk så i vår lilla sfär här, där är man trygg när saker stormar runt omkring utanför fönstret.

Nej, nu ska vi njuta denna lediga helg!

Önskar oss alla en bra dag.


Mitt spretiga psyke

Trötthet gör ju allt son oftast att min hjärna inte orkar. Kraften tar liksom slut. När jag vaknat kvart i fem, jobbat sex timmar, veckohandlat, handskats med en enormt tålamodsprövande tjej, förberett middagen, duschat, plockat allt det vanliga.. ja då är det nog. 


Nu har ju Henke haft mängder att göra på jobbet inför sin resa till Uppsala på Söndag - han har byggt en helt ny inredning bokhyllemässigt till en bokhandel som ska öppna i Uppsala - så han har inte varit hemma någonting i veckan så hans tålamod med barnen och allt är ju betydligt bättre än mitt. Ofta önskar jag att det kunde stanna där, att man bara jobbat utifrån det. Men det blir så fel när man börjar kritisera varandra. 

Det var precis såhär det var för längre sen, innan Henke började jobba hemifrån kvällstid, då var det så jättejobbigt också.  Att han är närvarande så liten tid. Även om han suttit hemma och jobbat med papper så har han ju ändå känts som hemma. Men det är ju tyvärr som det är.

Har jag förresten skrivit här att Henke byggt alla bokhyllor och hurtsar här i Vimmerby bokhandel. Han är duktig, min man.

Barnen är på sövning, sen blir det tidigt sänggående även för oss tror jag. Det här varit en intensiv vecka. Eller, helg också iom att Henke var nere på jobbet både Lördag och Söndag. 

Det var väl det hela för nu! 

 


Så bra besked

Inga nya förändringar på MR. Så skönt. 




Dracula - Eric

Idag får de klä ut sig i skolan. Eric är Dracula idag. 


Tröttis

Vaknade kvart i fem, superstressad över allt som ska göras extra denna morgon. Försökte koppla av och somna om utan reslutat. Sen kom Eric in straxt efter fem och hade drömt en mardröm. Den stressade känslan är kvar, bihålorna värker.. nu ringer klockan om en kvart så nu ger jag upp att försöka värva ner och somna om. Nu försöker jag vakna till i stället. 


Önskar oss alla en bra dag.


Ensamma hemma

Henke är iväg med sina killkompisar ikväll. Barnen, och särskilt Emilia, har varit på sina bästa humör. Eric lekte med en kompis till efter 19.


Huset är tyst. Kylskåpet och klockan hörs. Annars inget. Jag har tänt lite ljus och sitter nu en stund innan jag faktiskt kryper ner för att sova. Det tar på mig att gå upp vid 6 men det går så bra ändå. Jag är så redo för att börja jobba på riktigt och det är en jäkla skön känsla.

Genom åren har jag haft det tufft. Innan jag fick styr på MIG med min ms. Hur jag skulle va, hur jag skulle göra. Innan jag lärde känna mitt nya jag. Känns inte på riktigt när jag tänker tillbaka på alla dagar där då tårarna kom så fort Henke kom hem från jobbet. Jag lyckades behärska mig inför Eric. Kampen för att få syskon. Hjälp säger jag, som vi kämpade. Missfall och utomkvedshavandeskap. Ivfprocess och någonstans där mitt i stod jag. 

Det kändes som att jag stod i mitten av en storm som bara rasade omkring mig. 

Jag brukar beskriva hela grejen med min ms som att det kändes som att någon tog bort mitt huvud, skakade om och sen fanns ingenting där jag lämnat det. Under de här åren då jag " bara gått hemma " har jag kämpat som f*n med att lära känna MIG på nytt. Lära om. Jag är så evigt tacksam för att Henke har funnits där. Genom alla tårar, all ilska, all panik men även all glädje. 

Livet hör ni.. Jag vill leva innan jag dör! En dag ska man dö men alla andra ska vi leva. Så kloka ord som jag fick till mig här via bloggen! Känner mig så lyckligt lottad som kommit ut såhär stark efter all skit som varit. Jag har mina dagar då jag är svag, det finns stunder då oron tar överhanden, sömnlösa nätter och kämpiga stunder men när man inser att det är just så livet är, det är då man kan börja leva i tacksamhet för de dagar som är bra. För alla dagar är långt ifrån bra. Vissa perioder är hemska och fruktansvärda. Ledsamheter och nedstämdhet. Men så är ju livet.

En dans med svåra steg! 


Min minilunch

Sitter och äter lite minilunch nu. Jag brukar inte ha ro att sitta så länge iom att jag tar lunch lite tidigare då jag sitter i expeditionen när de tar sin lunch. Det är trist att luncha själv men samtidigt skönt att gå undan lite också.


Idag är jag trött. Eric väckte mig vid 5 och varken han eller jag somnade om. 

Är trött och frusen idag. Och min hals gör så ont. Nu har jag tagit Ipren så det känns bättre vilket är skönt.

Förmiddagen idag bjöd på tunga nyheter och jag tänker på de närmsta. Tycker så synd om Henke. Det är så kämpigt för honom nu. På många plan. Han har varit stressad över jobbet innan, portionerat men ändå kunnat ha möjlighet att hinna med. Nu är det en omstrukturering som gjorts som kan liknas med att hans händer blivit bakbundna. Det kommer väl märkas. På något vis antar jag.

Här är en bild på mig och Eric. Tiden går så fort. Det här känns inte som så länge sen.



Helgen kom

Och försvann.. 


Vi har haft det bra, förutom att jag har såå jäkla ont i halsen. Men det går väl över. 

Det är lite spretigt och oroligt, just nu. Henke åker till Uppsala nästa Söndag och oj säger jag. Hur ska jag komma iväg den vecka och hinna lämna barn och allt till 7:30? Jag får väl gå upp vid 5 i stället för att vi, som nu, går upp vid 6.

Men jag ska försöka att inte stressa över detta. Söndagen kommer att komma och dagen då Henke kommer hem kommer också. 

I morgon blir det inget jobb för mig. Barnen ska också va hemma. 

Nu ska vi se gårdagens " Så mycket bättre " 


Helg

Så skönt men inte helt jätteledigt ändå. Henke har så otroligt mycket att göra på jobbet och med förändringen som blivit nu så hinner han inte med. Han behöver jobba idag och i morgon. Nu vaknade jag med halsont och känner mig skruttig så han kommer inte kunna va så länge som han kanske kände att han behövde men en stund är ju bättre än inget.  Mår dåligt för hans skull då jag märker hur stressad han är. Det har han varit innan också men nu.. ja nu är det rent av synd om honom.


Småplockar lite i lugn här. Emilia leker med sina bäbisar just nu. 

När Henke kommer hem ska vi åka och kika på våtrumstapet och golv. Det börjar närma sig makeover på toan uppe, så kul. I eftermiddag blir det hockey. 

Önskar oss alla en bra dag.


Tidsbrist

Tiden finns inte riktigt till att skriva, känner jag. Men det är ju trevligt att skriva lite om vad som händer. 


Emilia ska försöka klara dagarna utan dagvila på förskolan.  Igår var första dagen och det gick bra men hon var trött. 

Jag har sovit lite knixigt inatt och vaknade med världens mest stressade känsla i kroppen. Nästan så jag skakar. Mens på ingång, stress och allt annat påverkas. Trist men så är det.

Torsdag idag. Veckorna rusar fram. Hoppas på så mycket, har så mycket tankar om framtiden. Så mycket att ta ställning till. Men det kommer bli bra.

Önskar oss alla en bra dag.


Minska dagvilan

Nu får det va slut med att sova en hel timme på förskolan för Emilia. Hon är vaken i en evighets evighet på kvällarna och vem orkar? Inte vi.. och inte hon när klockan ringer vid 6 i morgon bitti när hon somnat runt 21 eller senare.




Mörkt och regnigt

Idag ska Eric gå till alv med sin klass. Trist att det regnar, men det kanske hinner sluta. Hoppas de får en fin dag.


Kg sitter och dricker mitt kaffe. Barnen är såå trötta på morgonen så det går nästan inte att väcka dom. Inte oss vuxna heller.

Önskar oss alla en bra dag. 


Måndag, Måndag

Skriv inläggstext 


På hemväg

Sitter i bilen efter en känsloomtumlande vistelse i Stockholm. Livet, hör ni. Återigen. 


Söndag idag och det känns så skönt. Jag har börjat älska Söndagar. Det är dagen innan en ny start av en ny vecka med nya möjligheter. 

Idag har vi inga planer mer än att åka hem. Hemma ska det mysas och ta det lugnt ( vem försöker jag lura ha ha ) ta hand om tvätt, städa av och förbereda för kommande vecka. En promenad ska jag gå och sen tidigt i säng. Den här natten bjöd knappt på sömn och den baksmällan kommer jag få lida för både i morgon och på Tisdag. Hej trötthet, jag gillar dig inte men har lärt mig att  ( oftast) leva med dig.


Saknar mina barn <3


Vilken vecka

Jag försöker oftast att hitta en positiv inställning. Till livet. Till det som sker. Hittar jag inte känslan får man bara lura sig själv. Eller vara helt enkelt tvinga sig att fortsätta.


Senaste tiden har varit kämpig för mig. Tyvärr. Det har varit många faktorer som gjort att jag lite grann tappat fästet. En bidragande orsak är ju såklart att jag är iväg flera timmar. Det här gått bra men i veckan tog det lite stopp. Jag har märkt senaste tiden att Eric går till skolan utan frukt, missar att ta med eller till och med göra sin läxa. Gympakläder blir kvar hemma osv. Det i sig är ju inget konstigt men när det händer hela tiden är ju det ett tecken på att det inte riktigt funkar.

På alla tänkbara plan har allt varit så jobbigt och jag kände att den här helgen kom så lägligt så. Vi skulle äta god middag och se hockey ikväll. 

Nu startade tyvärr dagen på allra värsta vis. Men så är ju tyvärr livet. Man vet aldrig vad som väntar.


Livet

Med tanke på starten på denna dag så känner jag att gårdagens inlägg, eller själva faktumet i sig, bränner än mer. Livet hör ni. Så förgängligt. På ett ögonblick kan den verklighet vi känner förlora en pjäs. 




10 veckor

Så länge sen är det sen vi pratade med varandra. Mycket hinner hända. Mycket hinner passera tankarna. Det hinner göra väldigt ont. 




Mysig morgon

Eric vaknade med feber och ont i halsen idag så vi blir hemma. Emilia skulle inte va hemma, jag frågade hur hon ville göra. 


Det känns så trist. Eric skulle åkt ut med a-laget ikväll på hemmamatchen, det var fotografering på bandyn. Men så är livet.

Idag kurerar han sig hemma i lugn och ro. Kanske lite tv-spel och mycket mammamys. Det är inte ofta jag får ha honom helt för mig själv. Nu är han ju så stor att han inte direkt sitter i knät men med en avundsjuk treårig syster i huset tar han oftast klivet tillbaka. 

Idag är det bara du och jag, idag är det bara vi två ❤



En regnig dag i Oktober

Dricker mitt kaffe nu innan det är dags att bege sig till förskola, fritids / skola och jobb.


Önskar oss alla en bra dag.


Torsdag

Skriv inläggstext 


Morgonstund

Vi gör oss i ordning här för ännu en dag.


Om det går som planerat är det hockeyträning med efterföljande föräldramöte där och samtidigt ett föräldramöte på Snövit, Emilias förskola. 

Pappa är så snäll och ställer upp och hämtar Eric efter träningen och har barnen den stund vi är iväg. 

Önskar oss alla en bra dag. 


Oktober redan

Och mitt i veckan. Vad händer med all vår tid? 


Den här morgonen började sannerligen tidigt då båda barnen var vakna redan vid 5:30. Emilia har varit vaken innan dess inatt också, jag vet inte varför.

Idag blir det lunch med pappa, hans föredetta kollegor träffas och äter och han fixar det inte själv så då hänger jag med honom. Sen ska vi passa på att åka till ishallen en stund. Eric har blivit så duktig på att åka och även hantera pucken. Att både träna och även att få åka själv tror jag blir bra.

Nu ska jag försöka bli klar här så vi kan starta dagen på riktigt.

Önskar oss alla en bra dag.


5 år sen idag

sen den här bilden togs.


Lilla Smeagol 



Mörkt ute

Det känns som att dagarna aldrig blir ljusa nu när det regnar så mycket igen.  Det är mörkt på morgonen, mörkt hela dagen och sen kommer mörkret på kvällen. Man blir inte direkt piggare.


Inatt har vi sovit jättebra och det glädjer mig då jag behöver mycket sömn när jag jobbar så många timmar.

Den här bloggen kretsar visst mest kring min trötthet och om hur mycket jag sover. Men så är det ibland.

Nu ska jag dricka ur mitt kaffe så vi kan komma iväg.

Önskar oss alla en bra dag.


Dagen har skenat förbi

Oj vad fort tiden går. Tiden på jobbet gick prima trots få sömntimmar i bagaget. Jag trivs så bra så det känns sällan jobbigt. 


Sen nu ikväll har det varit hockeyträning och nu leker Eric med en kompis och Emilia får titta lite på tv. Vi har haft en bra dag. 

Förutom Henkes ben som inte läker som det ska, som det känns. Antingen måste han åka till akuten i Västervik  ( vilket jag inte tror ) annars blir det vårdcentralen i morgon. Stackarn.

Ska ta mig en kik här efter att ha rådfråga 1177. 

Det var väl det hela. 


Extra starkt

Idag får jag nog brygga kaffet extra starkt för den här natten bjöd inte på många sömntimmar. 


Önskat oss alla en bra dag.


Oj, Oj, oj

Den här helgen har jag tyvärr inte tagit några pluspoäng i att va en bra mamma. Snarare tvärtom. 


Henke fick åka till sjukan med infektion i sitt operationssår. Antibiotika som såklart slår ut magen på honom. Emilia har varit så så så så så så så så så så otroligt stökig i helgen. Tjurig, trotsig, envis.. you name it. 

Mitt humör har varit totalt katastrof men med alldeles för få sömntimmar kan det nog inte bli annat. Fasen.

Efter en kraftig förkylning som precis släppt taget och mens på det bråkar min ms mer än vanligt och det gör ju sitt till.

Nu ska jag ta mig ett glas rödvin och äta ostbågar. Det behöver jag. Sova tidigt också, för den delen, men det är sällan klockan blir över 22 numer. Vaknar ju oftast vid 5 så för att hinna samla ihop lite timmar behöver jag i säng.



RSS 2.0