Tiden

Den går och går. Snabbt som tusan. 

Hittade denna bild häromdagen. Från Erics och mina glans dagar. När en promenad i skogen var mycket värt och att samla på sig saker att måla hemma var en stor grej. Vad hände.. Det känns som att jag helt tappat greppet, att jag inte längre har en aning om vad som försigår. Jag känner knappt min egen son längre, även om jag vet att han kommer om " det verkligen behövs " min älskade lilla stora Eric. Min lilla lighttonåring. Min eviga plutt i skor som blir större. Jag finns alltid här Eric, glöm aldrig det.


Emilia har haft dansuppvisning på avslutningen av Ingrids dansskolan ikväll och oj oj oj så stolt och nöjd hon var. Så jäkla gullig när hon hoppade omkring och sken som en sol. Hela familjen var där och tittade. Älskade, envisa, underbara Emilia. Du är min avbild på gott och ont. Jag älskar dig enormt och jag vet att det kommer bli något alldeles särskilt av med dig när du växer upp. 



Vardagen kan va så jävla tråkig, jobbig och allt känns som det tär. Men samtidigt så är det så jäkla underbart och fint att få lyssna till ordet " mamma " När det bråkas och tjatas och gråts och skrattas och skriks ut så är det trots allt den finaste titel jag någonsin kommer ha. Utan er inget mig. Det är så sant som det är sagt. Och även att jag är arg och sur och trött och tråkig stor del av tiden så tror jag nog ni vet precis exakt hur jäkla värdefulla ni är för mig och er pappa. 

Vi, för alltid ❤



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0