Lediga dagar








Bra dagar

Bortsett från någon typ av bihåleinflammation, som jag misstänker är svullna slemhinnor på grund av gräs och gråboallergi, har vi haft en helt ok start på denna vecka. Emilia har varit hemma med mig och det har funkat bra.

Igår var vi på alv en stund men det var varmt och mycket folk och ingen i sällskapet var nog egentligen på prima humör så Emilia och jag valde att åka hem i stället och ta det lugnt en stund. 

På kvällen badade Eric med kompisar innan avslutningen på sin träning och grannpojkarna OCH Emilia klämde ner sig i Emilias lilla gulliga bäbispool. 

Mamma var här en stund och jag är så tacksam att vi numer befinner oss i varandras liv igen. Vi kommer nog alltid ha relationen " complicated " men barnen tokgläds och jag känner en trygghet i att åter veta hur det är än att titta upp mot fönstren i hennes lägenhet och undra. 







Önskar oss alla en bra dag. Idag håller vi tummarna. För Sverige 🇸🇪

En vecka in

I mitt 40 åriga liv och vissa av rosorna jag fick av min svärmor är fortfarande vackra. Det bådar ju gott för min egen framtid. Allt blir inte dåligt av att tiden går..

Dricker kaffe nu och ska snart göra i ordning Eric för kollot. Älskar att han kan va där om dagarna. Alternativet är annars alldeles för mycket skärm. 

Önskar oss alla en bra dag.



Biltripp

Idag är vi iväg på en liten tripp. Vi ska bland annat kolla in den camping vi ska va på lite längre fram i sommar. Sen ska vi handla.

Igår firade vi midsommar med lunch som bland annat innehåll olika sill, potatis, köttbullar och prinskorv. Efter lunch och disk var vi på ett tivoli som finns p0 campingen. Barnen åkte inte så mycket. Eric ville men fick inte. Jag tycker det är lite läskigt med såna där tivoli som åker runt. De är sannolikt säkra men det känns ändå lite extra läskigt. 

Därefter grillade vi och sen bjöd Henke in till musikquizz i vårt förtält. Vi kunde sitta ute och äta lunchen men vid middagen  blev det lite sämre väder och blåsten gjorde att vi valde att sitta inne i vårt förtält och äta.






Midsommar

Sitter i bilen nu. Vi är på väg till Öland där vi ska fira midsommar. 

Gårdagen var både en dag av glädje och stor sorg. Jag fyllde 40 år och vi var i Stockholm för att begrava min farbror Ove. Träffade en stor del av min släkt vilket ju inte sker vanligtvis så den biten är ju alltid trevlig men sorgen en begravning för med sig är tuff. 

Önskar oss alla en fin helg.

Tröttis

Jag hade tänkt mig dra igång en bulldeg här på morgonen men jag har stoppat mig själv. Jag har Emilia hemma idag och vi har en hel del att göra, förutom att baka, så jag ska få lite gjort på förmiddagen och se hur mycket tid det finns kvar. Jag värderade det och anser att det, iaf som det ser ut just nu, bara blir stress och det är onödigt. 

Önskar oss alla en bra dag. 



En dag närmare de 40

Nu är det endast en dag kvar sen fyller jag alltså 40 år. Hjälp.. Det känns inte som alltför länge sedan som jag spenderade ett sommarlov med att försöka lära mig att stå på händer, lek, bråk, grått, skratt.. fester jag varit på, kompisar jag lekt med, sen " varit " med. Killar, skola, massa skolk. Oj, oj, oj..

Ändå känns det som att livet började när jag blev mamma för 10 år sen. Jag kan känna det som att jag inte vet vad jag gjorde innan och trots det så har jag gjort massor. 

Så skumt att man nu " blivit såhär gammal " Jag kommer ju ihåg när mamma och pappa hade gemensam 40 årsfest. Nu är jag själv där.

Jag lyssnar ofta på " där elden falnar ( men fortfarande glöder) med Lars Winnerbäck och den texten berör verkligen ämnet att bli äldre. 

Men nu ska jag inte gräva ner mig. Jag ser det faktiskt inte som så jobbigt att bli äldre. Nja, mer än att risker att bli gammal och dö från mina barn då. Det är en ynnest att få bli äldre, att få va med. Även om jag gnäller, klagar och surar så är jag otroligt tacksam för mitt liv och den gåvan jag fått 


Skolavslutning


I år är det 10 år sen du kom till världen och gjorde mig till mamma. Idag slutade du 3:an. Tårarna rann på avslutningsceremonin. Jag är så stolt över dig. Du är så fin, varm och omtänksam. Jag älskar dig så så så mycket och även om du gör mig helt jäkla tokig ibland så skulle jag göra precis allt för dig. Allt! 
Min största rädsla i livet är att inte få va med. Jag vill leva för all evig tid tillsammans med er. Se er växa upp, se vad ni ska bli för några personer. Torka tårar, kramas, stötta, vägleda och kanske bråka någon gång. Tanken på att jag inte skulle få va med er för alltid är svindlande och det mest skrämmande jag kan komma på. Jag vill va med er, alltid. 

Jag älskar er så det gör ont och jag vet egentligen inte hur jag har lyckats med konststycket att få  två så fina barn. 

Jag hoppas vår sommar blir fantastisk. 


Det är ju det här med sömnen

Den här veckan som jag jobbat har Emilia vaknat flera gånger nattetid. Dessutom är hon ju, som de flesta vet, väldigt envis och vissa kvällar vägrat kissa innan sovdags vilket resulterat i att hon kissat i sängen på natten. 

Idag ska jag jobba ett senare arbetspass och behövde då inte gå upp förrän vid 7. Men Emilia ville annat och ropade högt 5:45. Hon somnade dock om men jag har ju, som en del också vet, svårt att somna om så snabbt så jag har legat vaken. 

Ingen idé att gräma mig över förlorad sömn men jag behöver den ju såå väl nu. Det är tufft att jobba. Jag är ju liksom aldrig frisk, eller hur man ska säga, även om nu min ms inte påverkar mig eller märks så känner jag den ju hela tiden. Och särskilt nu i början. 

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe. Göra Eric i ordning så han kan åka till skolan. 

Önskar oss alla en bra dag.

Jobb

Äter frukost nu och ska snart göra mig i ordning. Ska lämna Emilia på dagis vid 7:15 och sen åka vidare för att jobba. 

Jag har jobbat nu både måndag och tisdag och det här gått bra och jag tycker det är jättekul. 

Ikväll är det sommarfest med Erics klass. Han slutar trean på fredag. Galet.
Önskar oss alla en bra dag

Juni..


Jag hoppas marken slutar skaka idag. Om inte annat så för deras skull. 

Så jäkla tungt

Efter att vi precis anlänt till Liseberg i Fredags så fick jag veta att en älskad släkting var väldigt dålig. Jag brottades mellan känslan att åka hem för att åka dit och att stanna kvar på vår planerade weekend. Vi stannade kvar och vi hade det väldigt bra. Trots allt. 

De senaste två veckorna har varit så jäkla tuffa tyvärr. Mors dag har passerat, jag skickade dig ett kort. Sen har jag inget hört.

Min älskade farbror Ove tog sitt sista andetag på morgonen i Måndags. Precis innan pappa och jag hann sätta oss i bilen för att åka och ta farväl av dig. 

Jag blir knäckt av att få nej på alla jobbansökningar jag skickar. Det tär på psyket att ha hamnat i en sits där man mår dåligt för att man fått en diagnos, inte har något jobb, behövt vara sjukskriven en längre period och sen va totalt oattraktiv på arbetsmarknadsmarknaden och erbjudas praktikplatser!!

Det uppdagades i förra veckan att jag inga stämplingsdagar har kvar. Så nu är jag inskriven i någon annan sk*t där jag får typ 60% i inkomst av min 80% a-kassa. Det förstår ju ni att det blir inte många kronor. Min årsinkomst är inte direkt fet. Och det vi nu söker är * truuuumvirvel * är praktik. * kräks i munnen *

Jag tänker mycket på ifall du kommer skicka mig ett grattis på min 40 årsdag som närmar sig. För hit kommer du nog inte.. Det smärtar mig in i själen hur någon som borde va mig så nära kan ta sånt absolut avstånd på så jäkla små grunder.

Jag tänker så otroligt mycket på mina älskade släktingar i Stockholm. På hur sorgen smärtar dom just nu. Jag önskar så att vi bodde närmare.

Idag har jag spenderat större delen av dagen i sängen. Jag har sovit och sovit. 

Vi har, som toppen av detta berg, en dotter som jag inte ens tänker börja att beskriva. Hon är i en hemsk period just nu och jag har aldrig hört talas om något liknande. Det beteendet hon har gör att jag hela tiden är stressad och orolig och det gör ju inte underverk med mitt mående just nu. 

Jag mår inte helt bra nu. Det vore en lögn att säga. Jag kämpar på och jag har, av erfarenhet, blivit ganska duktig på att " spela glad och lycklig " så är det. 

Nu ska vi se något på TV om bara Emilia kunde somna. Tröstäta något och sen sova. 
 

Hemkomna

Från en fantastisk helg i Göteborg med vänner. 

Mina barn har inte ärvt sitt mod från mig, kan jag säga. Så jäkla modiga båda två. Eric ser man inte mycket av, han åker allt han får. Helix, Loke, Lisebergsbanan. 

Helgen kantades av ett väldigt sorgligt besked. Jag har gråtit en hel del och jag önskar den del av min släkt bodde närmre. Ni finns i våra tankar, här nere.


Här kommer lite bilder på våra barn.











Juni

Nu äntrar vi försommarmånaden. Nu gäller det att stanna upp och njuta för det går fort. 

Den här månaden bjuder på lite av varje. Eric slutar trean, jag fyller 40 år. Midsommarfirande och nedräkning till Henkes semester. 

Önskar oss alla en bra dag. 
RSS 2.0