Far ända in i baljan

Alltså åh så tråkigt det är att va så lättretligt. Men jag blir så ledsen och besviken på vissa saker. Fasen alltså.

Länge har en irritation bubblat och saker fyller på hela, hela tiden. Jag blir på riktigt helt jäkla tokig. Ibland vill jag fasen bara låsa in mig någonstans och få va ifred. Min familj vill jag såklart ha med men jag vill inte ha med något annat att göra för det gör mig bara irriterad och sur. Med all rätt om man frågar mig!!!

Ikväll har Eric varit på disco på Kalles. Han har haft jättekul. Emilia var så ledsen att hon inte fick följa med, hon är ju för liten men är ju även sjuk, så vi hade lite minidisco här hemma hon och jag innan hon somnade. 

Nu sover snart Eric också så då får vi se ifall vi sitter uppe något eller om vi lägger oss. Jag är så trött och min kropp har inte alls sammarbetat idag. Hatar spasticiteten jag har i mina ben ibland. Myrkryp, muskelryckningar, ONT i vaderna, domningar. Fasen.  Jag stretchar och stretchar men det spelar ju ingen roll när vadmusklerna hela tiden krampar och spänner sig okontrollerat. Det gör jätteont.

Jag har en infektion i kroppen och mens på gång och i de lägena märker man hur sårbar min kropp är. 

Nu har jag gnällt klart för idag. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0