Alla hjärtans dag

Jag fick spendera massa tid med min älskade Eric. Nu kunde väl det varit något roligare vi sysselsatte oss med men ett par timmar på sjukan i Vimmerby och fem till i Västervik blev det. 

Vilken kämpe han är, Eric. Inte nog med att han gått omkring över en vecka med ett brutet ben i handleden så var dagen tuff. Han var ju såklart orolig när det skulle gipsas. Mest över hur det skulle kännas efteråt och så. Men vi klarade det. Att han sen behövde ta bort det korta gipset och sen lägga ett nytt som täcker hela armen kunde man ju varit utan om det blivit rätt direkt. Men nu är det klart och nu väntar tre veckor i gips och därefter återbesök. Beroende på hur det ser ut då blir det eventuellt ett kort gips någon vecka till. 

När vi parkerade in bilen på kvällen, här hemma, sa Eric att han trots allt tyckte att dagen hade varit mysig. Jag kan inte annat än att hålla med.






Insamling

Nu är det dags för ännu en insamling och den här gången är det för att försöka få in de sista kronorna till supporterspelare till hockeyn. Många är skadade i laget och då märks det ju såklart ännu tydligare att truppen är lite tunn.

Henke blev ombedd att fixa till något så han gjorde denna som vi sprider runt nu. I morgon under matchen kommer de stå och samla in pengar som oavkortat går till ändamålet " nya spelare " Jag jobbar men kommer så fort jag kan när jag slutat. 

Nu hoppas vi på mycket pengar och vinst, såklart.



Måndag

Snart är det dags att bege sig till jobbet. Emilia leker och leker med sitt dockhus. Hon leker så mycket rollekar, gubbarna pratar och hon har en enorm fantasi. 

Henke kommer snart och byter av mig. Det är stängningsdag på förskolan idag. 

Känner mig både utvilad och trött efter helgen i Stockholm. Det blir ju lite andra rutiner och lite annat överlag när man är iväg. Henke är ju inte så mycket med oss heller så det innebär att jag har ensamt ansvar och dessutom i en stor stad. Men vi hade det så mysigt. Även om min pms stundtals förstör.

Har börjat fundera på att ta tag i det igen. Fick ju Premalex utskrivet men började aldrig. Nu när min menscykel är så mycket kortare är det inte lång stund mellan stormarna. Men det skulle ju även innebära att jag skulle medicinera mig större delen av månaden..  Jag ska fundera. Men det är jobbigt, särskilt iom att jag är så mycket tröttare nu när jag jobbar så blir ju humöret sämre även av det.

Önskar oss alla en bra dag.

Tiden går så fort

Den har vi väl alla hört förut. Jag brukar ju vilja dokumentera lite här men jag har inte hunnit. 

 

Vi hade ju en hel del snö och vi var ute och lekte i den en hel del. Spelade spel gjorde vi en kväll och Emilia var med i stort sett hela tiden men tålamodet tog slut till slut. 

I torsdags efter vi jobbat klart åkte vi till Stockholm. Henke går ju på möbelmässan och har en hel del jobb den här helgen. Under tiden han var på mässan besökte jag och barnen Rosse. Min kusin Carina var där och även hennes sons tjej med barn. Jättetrevlig stund och att få träffas. 

Barnen och jag åkte tunnelbana ( själva ) tillbaka. Jag kände mig aningen liten på t-centralen men vi löste det. Gick lite fel men det är jag nog inte ensam om att ja gjort där. 

Igår gick vi på stan och handlade i några timmar. Barnen fick välja fritt, nåja nästan, vad de ville handla. När vi var klara tog vi med oss mat från McDonalds som vi åt på hotellrummet. Så himla mysig dag tillsammans med barnen. Att bara va vi och strosa runt i Stockholm.

Henke hade jobbat klart tidigare så det var ju skönt. Vid det laget var vi på rummet och chillade.


På tunnelbanan.


Emilia badade.


Vi åkte mycket hiss.







Jobblördag

Tidig morgon i lugn och ro. Jag ska alldeles snart rulla iväg. 

Ikväll börjar Melodifestivalen och jag ser fram emot att ha familjen samlad då. Programmet i sig har tappat sin glans, kan jag tycka, men det är ju ändå något man vill se.

Vi är nu inne i Februari och det står verkligen klart hur fort tiden går. Det har äntligen kommit snö och det verkar som att det ska komma mer. Våra barn gillar ju att leka i snön och det blir ju mycket ljusare och trevligare denna mörka årstid. 

Önskar oss alla en bra dag.

Sista Januari

Vi har spenderat kvällen själva, jag och barnen. Det har badade och duschats. Eric var med en kompis. Nu ska vi sent i säng men så blir det ibland. 

Jag har börjat fundera en del på sommaren och semester osv. Jag har fått veta att jag får tre sammanhängande veckor på sommaren
 Eric kommer ju va på kollo i början och jag förutsätter att det blir ett hockeycamp i slutet så jag får ta mina veckor någonstans där i mellan. Om det passar med mina kollegors önskemål. Det ordnar sig. Jag känner att - ledig med Emilia är jag minst en dag varje vecka så i detta är Eric min prioritet. Och när Henke har semester och jag jobbar får han väl ha husvagnen i Spilhammarbadet. Då har jag nära till jobbet.

Allt kommer ordna sig. Semestersuget, eller suget efter husvagnen är såå stort nu. Vi kommer nog åka en hel del Fredag till Söndag också och som jag känner nu kommer vi åka fredagen / lördagen jag får semester och komma hem tre veckor senare. Längtet alltså.

Nu har vi en fredag kvar av veckan. Jag jobbar lördagen också sen är jag ledig en dag. Fullt upp med matcher i helgen. På Lördagen är det Nybro och på söndagen är det Kalmar. 




Ledig dag

Idag är det ärenden, städ och snölek inplanerat. Och tvätt, såklart. 

I tisdags var jag också ledig, iom att det är min jobbhelg och jag jobbar fyra dagar i veckan, och då hade vi en fantastisk dag och kväll ute. Emilia var på sitt allra bästa humör, Eric var ute och lekte till sen kväll. Jag träffade en vän och vi hann prata en hel del. 

Här kommer ett par bilder som jag tog.




Önskar oss alla en bra dag.

Söndagskväll

Den här helgen kom och gick. Igår var det hockey, Erics lag spelade mot Kalmar. Jag var speaker för andra gången men jag tycker det är såå kul. Den här gången var det inte " vårt båslags " tur utan jag erbjöd mig extra.

Idag har Emilia varit bjuden på kalas på Kalles lek och lattjo. Eric var med också och lekte en stund. Efter det var grabbarna i ishallen en timma och åkte allmänåkning. Sen var det middag och därefter a-lags match som vi vann i förlängning.

Härlig helg!

Nu laddar vi för jobbvecka.



Ikväll har barnen och jag varit ute och skottat snö och lekt i snön. Eric skottade större delen av garageinfarten. Sen lekte de tillsammans, Eric och Emilia,  lite innan vi gick in för kvällsmat. 

Nu ska Henke och jag snart äta lite gott och titta lite på tv. I morgon ringer klockan vid 7, Eric ska till skolan sen jobbar jag kvällen. 

Nu hoppas vi på en bra vecka! 

Fredag

Nu känns det verkligen att vi varit hemma hela veckan lång. Emilia är feberfri idag, äntligen, så man kan säga att energinivån är ganska så på topp periodvis och bråksuget och allt är maxat. Sen faller vi platt och blir trötta och bryter ihop och se  vilar vi lite och sen är vi tillbaka på ruta ett. 

Henke har ju dessutom varit iväg i veckan så det gör ju att jag blivit ännu mer låst. Men nu är det fredag. 

Jag ska snart börja med maten. Eric behöver åka runt 17 till sin hockeyträning så då är det skönt att ha ätit mat innan. 

Ja, ni märker ju. Himla spännande liv som pågår här hemma. Ha ha..

Bild på Eric från i morse. 



Onsdag i sjukstugan

Pust och stånk vilken natt vi haft. Emilia får hög feber på nätterna och sover så oroligt. Hon vill dessutom ligga nära, nära så det blir riktigt varmt med en 39 gradig kropp precis intill. Men jag tar det med ro, ger henne utrymme för det hon behöver. Och svettas. Ha ha..

Idag är vi, läs jag, jättetrött. Jag är typ relativt återställd från smörjan jag haft men att va så mycket vaken på nätterna gör ju att energin liksom aldrig byggs upp. Men det är faktiskt ok det också för jag vet att det kommer nätter när vi sover igen och det här är bara tillfälligt.

Ikväll är det hockey hemma och det blir verkligen hemma ( igen ) för min del. Känner att jag mår bäst här som läget är, just nu. 


Pysslar och fixar. En hel del tv tittande. Vad ska man annars göra, liksom. Vi ska göra muffins sen, tänkte jag. Eric älskar när jag har bakat och jag älskar att göra min barn glada. 

Önskar oss alla en bra dag.

Tisdag

Vilken grå och mörk dag det är idag. Emilia har fortfarande feber men jag börjar känna mig piggare, tack och lov. 

Vi ska snart hämta Eric i skolan. Jag längtar efter honom. Även om han inte alls bryr sig om oss och han typ bara spelar så känns det ändå skönt att ha barnen samlade. 

När vi kommer hem blir det att återgå till att titta på tv och ta det lugnt. Plocka och småfixa lite mellan varven. Måla en och annan teckning och leka lite smått.
Önskar oss alla en fortsatt bra dag.

Ledig dag sjuk

Idag spenderar vi dagen hemma och kurerar oss. Jag är ledig på schemat så det passade ju bra. Emili vaknade feberfri men ligger nu på 38 i temp. Jag är feberfri men så jäkla seg. Förstår inte hur man kan bli så trött av en förkylning med feber. Suck.

Nu har vi fikat lite här och snart kommer vår stora stjärna hem från skolan. Jag väntar på att barnmottagningen ska ringa tillbaka så jag kan rådfråga gällande Emilias andningsbesvär härom natten. Jag är nästan säker på att det var astma och OM det nu skulle bli så en gång till vill jag ha luftrörsvidgande hemma. 

Jag försöker fixa lite mellan varven här men försöker även kurera mig så jag ska få tillbaka krafterna. Vill ju kunna jobba. 



Sjukstugan fortsätter

Inatt när jag la mig hörde jag att Emilia snarkade jättemycket. Men det var inget konstigt egentligen. Någon timma senare hör jag hur hon inte får luft så vi fick stå ute på trappan en bra stund. Paniken hos henne, det är hemskt när barnen inte kan andas. Minns ju hur det var för Eric.

Jag har ändå alltid behållt lugnet, tröstat och försökt lugna ner. Även om jag själv såklart blir jätteorolig. 

Till slut lugnade hon sig och somnade om men andningen var inte alls bra. Jag ska rådfråga på barnmottagningen i morgon då jag misstänker förkylningsastma. 

På morgonen kände jag att hon var så varm och mycket riktigt hade hon då 39.3 i feber. 

Nu ikväll känns hon betydligt piggare och hon är feberfri. Jag har sovit stora delar av dagen och tempen pendlar upp till 38 och ner till 37.7. 

Nu ligger vi i sängen och Emilia spelar spel på telefonen. Jag smygvilar lite i mellanåt.



Så jävla sjuk

Har ju känt flera dagar hur halsen känts som taggtråd, snuvan har krupit sig på men sen inatt kom feberfrossan och ledvärken. Min jobblördag och allt. Suck.. Men jag fick ringa och sjukanmäla mig vid 6 i morse och sen har jag typ sovit mestadels av dagen. Nu har jag flyttat ut min febriga men lite piggare kropp o vardagsrummet för att se hockeymatchen.

Var det EN match man skulle gå in för att se var det ju kvällens enkronasmatch. Fasen också.

Men nu sitter jag här ensam. Emilia är hos mormor, det var bestämt sen innan. Henke och Eric är i ishallen och jag hejjar hemma från soffan. 



Kom igen nu

Jag kan faktiskt tycka att vintern ska ta fart nu så vi får npgon decimeter eller två. Men det är lite varannandag väder med plus ena dagen och minus andra. Och på så sätt blir det ju ingen vinter att tala om.

Nu laddar jag för kvällsjobb och hockey när jag kommer hem.

Önskar oss alla en bra dag.



Måndagmorgon

Inatt har jag sovit dåligt. Oroligt och vaknat hela tiden. Det känns inte som att jag kommit ner i någon djup, bra sömn.

Helgen gick fort och nu börjar vi en ny vecka som jag hoppas ska bli bra. 




Önskar oss alla en bra dag.

Alltså hjälp

Jag läste en sak på nätet nyligen som träffade mig rakt rakt rakt in i själen. Det handlade om småbarnstiden, om att den är jobbig. Men även om hur det är när barnen är stora. När de vuxit upp och alla dagis hämtning/lämning, trots och bråk och knöl och stök helt plötsligt är över. När man helt enkelt inte längre är mamma på det vis som jag är nu när jag är mitt i allt.

Kvinnan i texten hade tonårsbarn och hon skrev bland annat att de där små bebisfötterna som sparkade som en tok mitt i natten, hur de nnu har storlek 47och sparkade på helt andra saker än mammas rygg på natten. Hon skrev om hur kramarna blev kortare och kortare och om hur det vred om i hennes själ efter saknaden efter rösterna av barnen när de var små.

Det är så jävla lätt att bli fast i en tanke om att livet skulle va jobbigt i allt detta. Visst det är ett pussel men man måste fan stanna upp och njuta av sina barn. Allt detta eviga tjat, alla miljoner gånger man hör " mamma " på en dag. På hur alla känns oförmögna att kunna göra något utan en. Alltså.. den dagen jag är här, som kvinnan beskrev det,  känns som min undergång även om jag såklart kommer hitta mig själv i det. Jag kommer nog bli väldigt ledsen och känna en enorm tomhet och saknad när man torkat en rinnande näsa eller ridit ut en storm av trots för sista gången.

Jag älskar min barn så det gör ont. På riktigt. De är en gåva som jag absolut inte ser som självklar men kanske ibland har en lite för slapp attityd emot. Jag hoppas innerligt att de kommer växa upp och känna att jag gjorde så gott jag kunde.

Jag älskar er, Eric och Emilia. Ni är mitt hjärtas fröjd och lycka! 



Kvällsjobb väntar

Dricker lite kaffe nu innan vi ska bege, Emilia och jag. 

Idag är det soligt och vackert. Blir så sugen på att gå ut en promenad men skulle jag va ledig skulle jag nog tyvärr prioritera städ och tvätt. Ha ha..

Idag kommer Henke hem. Han har varit i Stockholm en vända igen via jobbet. Barnen och jag hade popcornmys och tittade på film igår kväll. Jag tycker det är så mysigt att överraska med lite såna saker bara sådär.

Nu ska jag peppa upp mig. 

Önskar oss alla en bra dag.

Familjetid

Idag åkte vi till sjön Krön för att åka skridskor. Vi skulle först åka i Södra Vi på den spolade isen men den var avstängd. 

Henke och barnen åkte och vi var på Krön någon timma. Vi var absolut inte långt ut och isen var tjock och fin.

Det var väldigt skönt att spendera tid tillsammans bara vi och faktiskt göra något tillsammans. 

Resten av dagen har jag plockat bort alla tomtar, städat och veckohandlat. Henke har jobbat. 








9 år sedan

Tack vare " tillbakablickarna " på Facebook så blev jag påmind om att det idag alltså är 9 år sedan jag fick veta att jag har en kronisk sjukdom. Inte vilken dock. Väntan på mr och dess besked var väldigt jobbig. 

Jag hade ju väldiga bekymmer med min syn där på hösten och fick till slut en tid till en ögonläkare. Jag hann inte mer än sätta mig i en stol mitt emot henne och följa en pinne med svepande blick från höger till vänster.. något mer gjorde vi kanske men jag har glömt. Sen sa hon " det här är inget synfel jag misstänker att du har en kronisk sjukdom " Jag blev väldigt orolig och min första fråga var om det var något så allvarligt så det kunde va dödligt. Då svarade hon " jag tror inte det " 

Resten är ju, som bekant, historia. 

Nu ska jag bege mig till jobbet. Jublade ibte av glädje när jag vaknade vid 5. Men nu har jag druckit kaffe och vaknat till.

Önskar oss alla en bra dag.

Tidigare inlägg
RSS 2.0