Blööö

I morse kom Emilia och väckte mig vid 5:30. Så tidigt brukar inte hon vakna men det kan hända så och det är ju inget att hänga upp sig på.

Min känsla i huvudet var att det idag är en härlig Lördag vi har framför oss. Jag fick motsatsen bevisad när Henke frågade om han skulle stanna hemma en timma till då, han hade tänkt åka till jobbet där precis. Det är jag tacksam för. Att jag fick ligga kvar i sängen en stund till. Idag är jag nämligen inte alls piggelin. 

Önskar oss alla en bra dag. 

Asslani Court

Igår var det invigning av en fotbollsplan som är byggd till ära av Sveriges bästa kvinnliga fotbollsspelare. Kosse var på plats och alla fotbollslag i Vimmerby marscherade från torget till området Bullerbyn här i stan där den nya planen är byggd. 

Hon bodde i det område där planen nu är byggd och det är galet egentligen när man tänker på hur stor hon blivit. Att hon som barn sparkade boll där och nu för inte länge sen mottog hon Diamantbollen i TV.

Vilken drömresa. 





Tisdag

En riktig tröttertisdag. Minsann. Jag har ont i halsen och känner mig hängig. Eric och jag är vakna. Emilia sover och jag tror hon haft den värsta biten med vattkopporna nu. Jag vet inte om vi rent av missade starten av det för jag har svårt att tro att det kan vända så snabbt som det i annars gjort. En vecka, minst, borde det ju ta.. nåja.. Igår var första dagen som hon lekte och var igång praktiskt taget hela dagen så det är skönt att hon verkar va på bättringsväg. 

Ikväll börjar Erics fysträning för hockeyn. Då ska jag minsann passa på att gå en promenad. En sakta en men ändå. 

Fåglarna kvittrar ute, solen skiner. Idag måste vi ut och försöka få lite gjort i trädgården.

Önskar oss alla en bra dag.



Trött och irriterad

Så kan det va ibland. Idag är en sån där dag då allt bara ska bråkas. Jag har inte sovit många timmar inatt då Emilia hade det väldigt jobbigt med sina vattkoppor. Hon var vaken till närmre 2 och när hon väl somnat råkade hon kissa i sängen. Såklart där det inte fanns skyddlakan. Bäddsoffan kom väl till pass då så efter lite bök med den kunde jag somna till slut. 

Idag är jag så jäkla orolig, känner jag. Det kan även va en bidragande del till att mitt humör kanske inte är så bra. Så ska det ju inte va, som sagt, men det är så många saker som liksom hänger i luften nu. 

Allt kommer bli bra hoppas jag och oavsett vad så får man ju bara ta avstamp därifrån och fortsätta. 

Idag har jag städat lite i husvagnen. Om Henke bara blir ok i sin rygg så ska vi ju iväg på en tripp om två veckor. Längtar till dess att vi har råd att köpa oss en nyare vagn. 

Här kommer en bild på lilla pluttan 



Lilla sjuklingen

Stackars, stackars Emilia. Hon har det ganska tufft med vattkopporna. När det kommer nya kliar det såå mycket och hon får panik. Stackars älsklingen. Jag kommer alltför väl ihåg den fruktansvärda klådan så jag lider så mycket med henne.

Några dagar kvar sen är det över. 

Ikväll badade hon lite i badkaret och det tyckte hon var skönt. Nu har hon varit vaken en stund och haft sån där jätteklipanik så jag har smörjt med kylbalsam. Det gillar hon, mest för att det blir rosa kanske.





Lördags

Sitter ute i solen på altanen. Barnen leker med kompisar och det känns allmänt nice. Jag har målat mina naglar vilket händer väldigt sällan. 

Kvällar som dessa känns det väldigt avlägset att det skulle kunna va annorlunda. Att vädret skulle kunna va sämre. 

Emilias vattkoppor tickar på och det kommer mer och mer koppor hela tiden. Så skönt att hon haft det nu. Äntligen. 

Här kommer varsin bild på våra fina barn.



Vi tittade även på vigseln som sändes från England idag. Så fint. Det är något särskilt med bröllop, man blir berörd oavsett om man känner brudparet eller ej.


Jag fick en fin blomma av svärmor, jag hade namnsdag i veckan som var. Den pryder vårt altanbord nu. Så fin.





Fredag

En ny dag, en ny start. 

Har lite trädgårdsfix som jag behöver göra. Gräset växer både där det ska och där det inte ska. Så lite trimning behövs. Sen ska jag rensa lite ogräs och fylla på lite jord på sina ställen. Det finns allt att hitta på.

Igår kväll såg vi " En man som heter Ove " Jag har sett den innan, på bio med pappa för ett par år sen faktiskt. Den är så bra. Mysigt att titta på film tillsammans när barnen sover. Vi orkade faktiskt se hela. 

Nu ska jag hjälpa Eric att bli klar sen ska jag njuta lugnet en stund innan den lilla prickiga korven vaknar. 

Önskar oss alla en bra dag. 

Vattkoppor

Äntligen har Emilia fått dessa vätskande, kliande utslagen. Nej vars, så farligt är det inte för henne. Hon är hängig till och från men det går ganska bra. Feber precis under 39 till och från men utslagen verkar inte besvära henne alltför mycket. Så skönt att hon fått ha det som barn.

Annars har den här dagen varit tuff. Jag försöker, försöker att se det positiva i saker. Eller att inte fördjupa mitt grubbleri. Men ikväll är det svårare än vanligt. 

En hel del saker som hänger i luften just nu och jag vill bara ha svar på allt. Helst igår. 

Det gör mig så ledsen att jag inte kunnat träffa pappa och att han inte kunnat träffa våra barn på ganska länge nu då vattkoppsrisken varit hög. Han har förmodligen inte haft det och vattkoppor i vuxen ålder är inget att rekommendera. Jag och barnen ska krama honom extra hårt när Emilia är frisk. 

Snart är det mors dag. Där behöver jag nog inte säga så mycket mer.

Livet är tufft, livet är underbart, livet är kort.

Onsdag

Sitter i köket och dricker mitt kaffe nu. Dagarna trillar på och jag känner att jag börjar få ganska bra ordning på det mesta. Det är en liten detalj kvar men det får jag återkomma om.

Igår åt vi sill och potatis till lunch, Henke och jag. Eric har lång dag på Tisdagar och Emilia har tid till 14:15. Efter att vi ätit åkte vi till Henkes mamma och fikade. 

Henke är sjukskriven denna vecka  ( han var hemma även förra ) då han fick ett ryggskott som gjorde att han hade otroligt ont till en början. Nu har han fortfarande väldigt ont men det är ändå bättre. Det är inga längre stunder som han kan va i stående eller sittande läge. Bäst ligger han i våra svarta solstolar där man kan luta sig bakåt som man själv vill. 

Jag har med detta blivit en erfarenhet rikare. Jag har klippt gräset. Första gången med grannarnas självgående och med mycket hjälp av Helena. Igår - själv - med vår som man snällt får putta framåt. Men det gick jättebra och såå tungt är det faktiskt inte. 

Nu ska jag göra mig redo för att starta dagen.

Nedan, bild på trädet barnen och jag han till Henke i 40 årspresent. Det blommor otroligt vackert, just nu. 



Önskar oss alla en bra dag. 

Måndagmorgon

Var så trött i morse. Har sovit lite skruttigt, en hel del tankar i huvudet just nu. Men nu är Eric vaken, jag har druckit mitt kaffe och jag känner mig redo för att starta denna vecka. 

Henke ska till sjukan idag för att bli sjukskriven för sin rygg. Han har ju haft ryggskott sen förra Söndagen. Nu är det lite bättre men det här ändrat karaktär så de där obehagliga huggen som gjorde att han ramlade ihop och benen inte bar har försvunnit men han har konstant ont ont ont och kan inte va i en position särskilt länge.

Han testade att gå till kiropraktorn i Fredags och han sa att Henke inte ska lyfta eller vrida kroppen på tre veckor. Vi får hoppas att det snart vänder och att det inte blir värre igen. 

Önskar oss alla en bra dag.


Starta om

Ibland vore det skönt att kunna. När allt blir fel och bara fortsätter att va så. Nu har vi samlat oss, vi tar det lugnt på lite olika vis här nu som vi tycker om. 

Henke är hos kiropraktorn för att behandla sin onda rygg. Idag är värken annorlunda men minst lika jäklig men just idag så tyckte han smärtan kändes som att den kanske skulle kunna behandlas på annat vis än med tabletter. I ärlighetens namn har han nog haft så ont att han inte ens orkar tänka tanken på att åka iväg någonstans innan. 


Den här långledigheten blev ju inte alls som planerat. Men så är det ibland. Oss har det inte gått någon direkt nöd på, trots allt. Vi har umgåtts mycket med våra kära grannar, varit på alv och haft det bra.



Njutbart morgonkaffe

Jag älskar månaden Maj. Grönskan, försommarkänslan. Underbart. Man vill bara stanna tiden nu och njuta.

När jag dricker mitt morgonkaffe har jag en helt underbar vy med ett körsbärsträd i full blom. Vackert.



Önskar oss alla en bra dag.

Helgen som var

I Fredags kväll var jag uppe ett par timmar i kiosken i ishallen. Erics hockeylag hade fått tillstånd att bemanna kiosken under tiden som balen var för att försöka tjäna in några extra kronor. 

På Lördagen var det dags för balen och vi hade försäljning både ute och inne vilket resulterade i en del plus till lagets kassa.

Igår var det kalas på Kalles lek och Lattjo för Adrian som fyllt år och Emilia var bjuden. Eric fick följa med dit och leka också. 

Efter kalaset åkte vi hem och fixade lunch och vid 13 var det samling för Erics fotbollslag att samlas då de hade seriepremiär kl. 14.





Fredag

Veckorna springer på. Första veckan i Maj snart passerad. 

Igår bakade jag bullar på en liter. Emikus var hemma från förskolan då det cirkulerat en del vattkoppor kring henne och jag var osäker på ett par prickar hon hade. Hon är dessutom lite nysig och hostig så det kunde mycket väl varit uppstarten. Men.. Det blev inget med det vad jag kan se men hon får stanna hemma även idag ändå. För säkerhets skull. Kan väl erkänna att min fobi tar ut sin rätt lite i dagarna också men jag kämpar. 

Idag är det en del inplanerat och så även i helgen. Men jag gillar att ha saker att göra.

Tog en bild på de färdiga bullarna igår och den blev suddig. Men bättre en suddig bild än ingen alls, som jag brukar säga.

Önskar oss alla en bra dag. 



Vilken helg

I Söndags åkte Henke och jag till Stockholm. Vi bodde på hotell och hade även bestämt oss för att se Bryan Adams som spelade i Globen på Söndagskvällen. Så jäkla bra. Han är en riktig entertainer. Det går inte att stå emot, man hoppar, klappar och sjunger med för full hals. 

Första gången jag såg honom live var på Stockholm Stadion 1994. Då var pappa med mig och det var min första stora, riktigt konsert. Efter det att jag sen sett just Bryan Adams flera gånger och ingen av dom har jag blivit besviken.

Resten av helgen har varit väldigt lugn. Vi har trillat in i Maj, " Hej våren på riktigt " vi har grillat och bara tagit det lugnt.

Idag är det stängningsdag på Emilias förskola så hon är hemma med mig. Grannpojken har vattkoppor så hon har ju lekkamrater vilket är jättebra. Tänk att vi fick så bra grannar. Och att våra barn leker så bra. Till och med Eric är med på ett hörn ibland.

Önskar oss alla en bra dag.








Regn och sol och regn igen

Så är nog vädret även idag, verkar det som. Henke är hemma idag och jag tycker det är så skönt. Har varit mycket ensamtid för mig denna vecka och för er som känner familjen vet att vår lilla Emilia är väldigt trotsig mot mig och det i kombination med att jag då är den enda föräldern hemma gör att det blir tufft. Det funkar, jag bryter ihop ibland men sen försöker jag ändra min inställning och tanke och då funkar det ett tag igen.

Det är svårt det där. Att känna att det inte funkar. Att alla säger att " hon är ju såå snäll här " och " här är hon så glad " Känslan man får då är ju en av total värdelöshet. Men sen läser man om trots, eller bara letar i sig själv, så vet man ju. Jag ÄLSKAR båda mina barn. Jag skulle göra precis vad som helst för dom. Och lite till, om det behövdes. Jag skulle DÖ för dom på ögonblicket då min närvaro på denna jord endast är för mina barn! Och Henke, såklart, men det går ju inte jämföra.

Så vi kan lätt konstatera att jag älskar mina barn. Detta handlar inte om att mina barn går runt och tror att de inte är älskade. Barn trotsar där de känner villkorslös kärlek. Jag finns ju här, hur jäkla arg hon än kan göra mig så VET hon att jag stannar här. Och då testar hon. Om och om.

Det handlar inte om att jag inte är en " good enough " mamma. Det handlar inte om brist på kärlek eller omtanke i alla de stunder av ren jäkla lycka och glädje. När allt funkar och alla är glada. Vilket man ju som småbarnsförälder inser är typ mikrosmå stunder. Men ändå.

Man får dåligt samvete, som mamma, när det blir rörigt i en familj. Man anklagar sig själv. Och jag tror mycket ligger i att man har en förutfattad mening om HUR en mamma ska va och att det skulle va en person son aldrig tappar fattningen. Eller så är det för mig iallafall.

Önskar oss alla en bra dag.


Onsdag

Mitt i veckan redan. 

Finns mycket att skriva om. Det känns som att jag står uppe på en höjd med en väldigt liten plattform, och kanterna från plattformen lossnar bit för bit. 

Idag ska jag hjälpa pappa att handla när Emilia är på dagis. Han kan ju tyvärr inte komma in här hemma och inte heller träffa Emilia nu en tid framöver då hon är i inkubation för att eventuellt få vattkoppor. Det har cirkulerat en tid på hennes skola och hon har träffat barn både där och hemma som haft det så man kan inte alls veta om och när det bryter ut. 

Emilia har sedan utvecklingssamtal i sin skola. I eftermiddag ska jag träffa arbetsförmedlingen. Sen har Eric fotbollsträning och.. ja.. livet. Det rullar på, kan man säga.

Idag ska jag även försöka få tag i någon som kan svara mig på varför jag fortfarande står som sjukskriven hos A-kassan och därför inte kan få a-kassa och med det blivit utan pengar denna månad. 

Suck.

Önskar oss alla en bra dag.



En annan dag

Igår var det sol och riktigt varmt och behagligt. Henke rensade i garaget och Emilia fick sånt sug på sin lilla pool så hon fick lite vatten där i och badade en stund. 



Så här i vattkopptider



Tänk..

Att det fanns en tid då jag var i ett sånt här paket och plockade flera gånger om dagen. 

Jag rökte starkare cigaretter men tappade ner på styrka och mot slutet, i flera år, rökte jag dessa som var väldigt svaga. Men det spelar ju ingen roll. Det är ju farligt ändå.

På den här tiden var rökning bland det viktigaste. Jag blev på riktigt helt deprimerad vid tanken på att jag inte skulle kunna få röka, de gånger jag försökte sluta innan denna sista gång. 

Den här paketen hittade vi i källaren nu när vi rensade, sorterade och städade. Det är två cigaretter kvar i och jag tog upp en och tog i min hand. Mest bara för att känna hur det känns. Men det var inget jag direkt saknade. 

Det är inte klokt att jag inte ens kommer ihåg om det är fyra eller fem år sen jag slutade.. Det är liksom inget viktigt längre, för mig.


Att man kan sätta något till munnen som man plockat ur en paket med den här texten på.. helt sjukt, egentligen.

Men nu är detta ett passerat kapitel i mitt liv. 
RSS 2.0