Ingen tur med vädret

Vår Stockholmsresa påbörjades straxt efter 14 tiden i eftermiddags. Klockan var närmare 21 innan vi kommit fram. Mycket trafikolyckor på vägen och vi lyckades slippa köer och förseningar till dess att vi nådde Södertäljebron. Där tog det tvärstopp mitt på motorvägen.

Det var tydligen en lastbilsolycka längre fram och stoppet på vägen skulle vara till 20 eller senare. Nellie började bli hungrig och som skänkt från ovan hade vi blivit stannade precis vid en sån där plats där man kan göra en U sväng.

Vi åkte till en bensinstation, Nellie åt och sen åkte vi en alternativ väg.

När vi kom fram till hotellet kunde de i receptionen inte hitta vårt rum, men det dröjde inte alltför länge innan vi fick ett.

Nu har vi ätit lite, jag har pratat med min älskade skrutt i telefonen och nu sitter jag här. Vid datorn. TV:n är på och jag är så trött. Jag saknar hemma. Jag saknar Eric. Jag hoppas att han till slut drack sin kvällsvälling och somnade och får sova hela natten.

Henke är med Ingo, Jon och Milla och dricker. Jag har påmint honom om att det är frukost i morgon vid 7:45 och att vi faktiskt ska på mässa efteråt.

Vi hade pratat om det här. Det skulle inte va någon fylleresa. Det skulle va vår helg, så mycket som vi kunde få till det. Men här sitter jag, ensam, och saknar min älskade skrutt.

Jag kan väl tycka att det inte alls, någonstans i hela världen, var värt det att åka hit om jag ska sitta här själv och glo. Då hade jag med fördel mycket hellre varit hemma. Ärligt alltså.

Jag kanske är negativ eller otacksam. Men jag bryr mig inte. Jag vill hem, till Eric.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0