Saknad

Alltså, fy fan säger jag.

Är det normalt att må psykiskt dåligt bara av vetskapen om att jag ska va ifrån Eric från i morgon till på Söndag? En natt, möjligtvist två, hade väl varit mer okey. Men det känns så länge.

Jag vet att han kommer ha det bra hos Farmor och han har sovit där innan. Men jag kan inte skaka av mig den här jobbiga känslan. Tänk om han får somna gråtandes efter mig på kvällen. Av ren utmattning, orolig över vart jag är någonstans. Tänk om han vill något viktigt som hon inte förstår. Tänk om han bara vill ha lite närhet av mamma eller pappa.

Fy fan. Klumpen i mitt bröst växer sig större och större. Tårarna är på gränsen till att komma bara jag tittar på honom. Min älskade älskling.

Ordet saknad kommer att ha en helt annan mening efter den här helgen. Om jag tror att jag saknat innan är det inget mot vad jag kommer uppleva nu.

Samtidigt håller jag med, det är viktigt att komma ifrån och ladda batterierna för att orka vardagen.

Men det gör så jävla ont!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0