Saknad

Nu ska jag alldeles snart lägga mig och dra täcket över huvudet. Känner ingen större lust med att va vaken faktiskt.

Jag är less, ledsen, besviken, lite arg, uppgiven och trött. Jag fattar inte vad fan det är som är fel. Som det verkar är det tydligen jag som är problemet. Eller åtminstonne upphov till att problem uppstår.

Så mycket som det bråkas och gnabbats i det här hushållet, eller det här förhållandet, senaste tiden har det nog aldrig gjort. Båda inblandade parter är för trötta hela tiden för att reda ut saker och det resulterar i långvarig irritation som lätt blossar upp vid en konfrontation om minsta lilla igen. Det är så jävla tråkigt.

Jag vet att Henke för tillfället är väldigt trött och utarbetad och att han har väldigt ont i kroppen hela tiden. Där i ligger hans lättretlighet. Och jag förstår.

Min ligger i att jag är hemma med en, ibland, mycket trotsig 2,5 åring som tar min kraft, sköter ett hushåll och har en sjukdom som man blir trött fort och lätt av. Lägg där till sprayen som har trötthet som biverkning och uppvak och störd nattsömn som nu börjar göra sig påmind.

Jag klagar inte över det och jag skyller inte någonting på någon biverkning. Det kan bero på det men det kan lika gärna bara va så att jag är tröttare överlag just nu.

Skit samma, jag är så jävla trött på att bråka. Jag saknar Henke och mig som sams. Jag saknar tiden då vi var varandras side kicks och inte bara gnällde och bråkade. Jag saknar Henke helt enkelt. Trots att han finns i samma hus som mig just nu.
Nu ska jag fortsätta mitt gråtande en stund och sen sova.

Punkt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0