Progesteron

Igår var vi i pulkabacken med en förskolekompis till Eric. Vi var där i godan ro. Mammaprat och barnen lekte och hade jätteskoj. Henke kom hem lite senare och maten var påbörjad och nästan klar när vi kom hem.

Henke skulle mathandla och även hämta mins två sista progesteronkartonger på apoteket.

När klockan nästan var 17:30 frågade jag om det gick bra på apoteket och svaret från Henke blev " nej "

Min första reaktion var, såklart, att jag blev jätteirriterad. Hur kunde han låta mig va hemma i en kvart utan att säga något? Varför ringde han mig inte direkt och sa att det inte fanns?

Här i stan kunde de få tag i till den 20 som tidigast. Mina räcker till Söndag morgon. Jag skulle kunna trappa ner till en om dagen på Söndag men utan garanti på att jag skulle ha till Måndagen.

Jag tror inte Henke förstod hur viktigt detta är. Jag ska inte sluta tvärt och om ett apotek inte med säkerhet ens kan ha till på Måndag verkar ju något va knasigt.

Vi började ringa runt. Slut hos tillverkaren. Inget att finna någonstans.

Till slut hade jag tur att prata med en supertrevlig tjej. Jag sa att jag var jättstressad över detta men hon lugnade mig. Hon menade på att " ingenting blir bättre a att du stressar upp dig. Vi löser detta "

Hon hittade de två kartonger jag behöver i Nässjö så på förmiddagen idag har vi varit där.

Tack och lov att vi fick tag i.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0