Bit inte den hand som föder dig

Eller hur går ordspråket? Det kanske hon skulle fundera på, lilla Emilia, som börjat med en ful ovana och det är att bita mig i brösten. Hon har ju en tand som spruckit genom och flertalet på god väg så det gör ont.

Som det känns nu vill jag bara strunta i allt vad amning heter men det känns så jäkla trist att sluta nu då. På grund av det här. 

Vi har haft, i stort sett, helt problemfri amning i 13 månader, ja snart 14, och vi älskar det båda två. Och det är ju så otroligt smidigt. I stället för att gå upp och blanda ersättning på natten är det ju både smidigare och mysigare att amma. 

Jag ska försöka härda ut detta sen får vi se. Jag börjar faktiskt börja känna mig lite klar. Jag ammar ju henne till hennes dagvila och till natten och på natten så de gångerna skulle vi ju annars ge flaska och då skulle man få in det momentet, flaskdiskning. Som det är nu behöver jag bara glipa på tröjan så är det klart.

Vi får se.

Jag tänkte mig iaf 6 månader av amning. Det var mitt mål. Ett år kändes otänkbart. Inte på grund av något annat mer än att jag bara inte trodde det skulle kunna funka så bra. Nu börjar jag undra om och när vi båda kommer va överens om att vi tar det i mål. 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0